- I avgörandet MÖD 2005:17 ansågs en hyresgäst inte ha rätt till skadestånd av en kommun på grund av bullerstörningar orsakad av busstrafik, vilket kommunen i egenskap av huvudman svarade för. Skadeståndet avsåg kostnader för åtgärdande av störning och minskat boendevärde. Hyresgästen ansågs inte ha rätt till skadestånd av kommunen, utan fick hålla sig till sin avtalspart, dvs. hyresvärden. Kommunen var inte avtalspart med hyresgästen och inte heller med den privata fastighetsägare som var hyresvärd. Det handlade alltså inte om en kontraktskedja, utan om en utomkontraktuell relation även mellan skadelidandens avtalspart B (hyresvärden) och kommunen C (som alltså kan betraktas som ”tredje man”). I domskälen uttalades följande:
- I domskälen till MÖD 2005:17 uttalas att hyresgästens ekonomiska skada beror på att hyresobjektet inte uppfyller de krav som uppställs i 12 kap. JB. Härvid skulle det alltså finnas ett kausalsamband mellan skadan och det aktuella avtalet, som också utesluter att andra orsaker, nämligen bullret, kan anses medföra en ersättningsgill skada i relation till hyresgästen. Skadan ansågs alltså inte ha uppkommit på grund av bullret, utan på grund av att hyresobjektet varit felaktigt.
- MÖD 2005:17 400, 402
Rättsfall
MÖD 2005:17
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
MÖD 2005:17
BibTeX
@misc{mod-2005-17,
author = {{Mark- och miljööverdomstolen}},
title = {{MÖD 2005:17}},
year = {2005},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
5 hänvisningar i 2 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- 1.3. Miljöskada. Undantaget från miljöbalkens strikta ansvar, att den skadelidande skäligen får tåla skada genom vissa orts- och allmänvanliga störningar (32 kap. 1 § 3 st. MB), ställer regelbundet till problem (jfr bl.a. NJA 1999 s. 385, där frågan utförligt och pedagogiskt behandlas i HD:s domskäl). I MÖD 2004:11 (mål M 9663-03) blev regeln tillämplig beträffande värdeminskning på grund av flygbuller från flygplats; denna allmänvanliga störning ansågs inte grunda skadestånd, varvid bl.a. åberopades verksamhetens stora samhällsnytta. — I MÖD 2006:17 (mål M 6254-05) hade en person förvärvat och bosatt sig på en fastighet som redan då var utsatt för omfattande störningar från en närbelägen flygplats. Han fick skadestånd bara för de störningar som tillkom efter förvärvet — en naturlig bedömning, eftersom fastighetens värde var nedsatt redan när han köpte den. — Se vidare MÖD 2005:17, refererat nedan under rubriken Tredjemansskada (2.6).
- 2.6. Tredjemansskada. I NJA 2004 s. 609 uppkom frågan om trafikskadeersättning skulle utgå till en brukare av en skadad bil tillhörig hans körkortslöse son. Brukaren hade antecknats som huvudsaklig brukare i försäkringsbrev rörande bilen och svarat för utgifter för dess användning.. HD ansåg honom inte på grund av dessa förhållanden vara självständigt berättigad till ersättning för kostnader och inkomstförlust i anledning av skadan; han hade inte visat att överenskommelsen med bilägaren gav honom nyttjanderätt med sådant innehåll som motiverade ersättning. Avgörandet är tydligen tillämpligt också på krav på skadestånd. Det innebär en ganska långtgående begränsning i rätten till skadestånd för tredje man; bl.a. har Hellner ansett det möjligt med skadestånd i liknande fall. Man kan undra vad som ytterligare kan ha krävts för att nyttjanderätten skulle ha grundat rätt till ersättning. HD tycks ha haft begränsad sympati för den som framstår som reell ägare till skadad egendom men på detta vis av någon anledning skriver den på någon annan. — Se också MÖD 2005:17 (mål M 9663-03), där Miljööverdomstolen ogillat ersättningskrav av en hyresgäst som på grund av gatubuller fått bullersanera lägenheten, vars bruksvärde dessutom minskat. Han ansågs bara kunna rikta anspråk mot hyresvärden, som i sin tur kunde kräva skadestånd av den störande verksamheten. Skadan har alltså behandlats som en sorts tredjemansskada fast den direkt drabbat den skadelidande, och inte orsakats av någon fysisk skada på värdens egendom. Däremot kan sägas att det i första hand är fastighetsägaren som drabbas av en försämrad miljö på fastigheten. Såvitt kravet gällt minskat värde av boendet är bedömningen naturlig, men det verkar mera diskutabelt att inte låta dömningen naturlig, men det verkar mera diskutabelt att inte låta en hyresgäst kräva ersättning för kostnader omedelbart föranledda av bullret.