1.Ett särreglerat område i deliktsrätten är miljöansvaret. I vissa situationer kan det uppkomma parallella ansvarsregler vid miljöskador. I tidigare avsnitt har behandlats situationen i avtalsförhållanden, dvs. möjligheten för avtalsparter att göra gällande lagstadgade miljöansvaret i 32 kap. MB gentemot varandra.1670 Här är frågan om relevansen av att deliktsanspråket gentemot avtalspartens medkontrahent baseras på miljöansvar för frågan om anspråksvägarna är alternativa för den skadelidande.s. 69
2.I avgörandet MÖD 2005:17 ansågs en hyresgäst inte ha rätt till skadestånd av en kommun på grund av bullerstörningar orsakad av busstrafik, vilket kommunen i egenskap av huvudman svarade för. Skadeståndet avsåg kostnader för åtgärdande av störning och minskat boendevärde. Hyresgästen ansågs inte ha rätt till skadestånd av kommunen, utan fick hålla sig till sin avtalspart, dvs. hyresvärden. Kommunen var inte avtalspart med hyresgästen och inte heller med den privata fastighetsägare som var hyresvärd. Det handlade alltså inte om en kontraktskedja, utan om en utomkontraktuell relation även mellan skadelidandens avtalspart B (hyresvärden) och kommunen C (som alltså kan betraktas som ”tredje man”). I domskälen uttalades följande:s. 69
3.”Att en tillhandahållen bostadslägenhet – i förhållande till avtalsvillkor ochs. 69
4.bestämmelser i 12 kap. jordabalken – är behäftad med brister på grund av bullers. 69
5.kan, så länge någon person- eller sakskada inte uppstått för hyresgästen, intes. 69
6.utlösa skadeståndsansvar enligt miljöbalken för verksamhetsutövaren direkts. 69
7.gentemot hyresgästen eftersom denne i förhållande till verksamhetsutövarens. 69
8.inte orsakats någon ren förmögenhetsskada till följd av störningarna. Den eko-s. 69
9.nomiska skada som hyresgästen lider beror i stället på att hyresobjektet intes. 69
10.uppfyller de krav som uppställs i 12 kap. jordabalken eller som framgår av hyres-s. 69
11.avtalet.” 400s. 69
12.Hanteringssättet avser om det har förelegat en ”ersättningsgill skada” för hyres-s. 70
13.gästen. Varken det minskade boendevärdet eller kostnader för att åtgärda stör-s. 70
14.ningen ansågs utgöra rena förmögenhetsskador för hyresgästen. Istället ansågss. 70
15.de aktuella skadorna uteslutande drabba hyresvärden, på grund av att hyres-s. 70
16.värden enligt 12 kap. JB har en skyldighet att se till att bostadslägenheten är is. 70
17.ett brukbart skick och överensstämmer med hyresavtalet.1671 Vid hinder ellers. 70
18.men under nyttjandetiden ansvarar hyresvärden för åtgärdande, t.ex. genoms. 70
19.nedsättning av hyran under den tiden. Hyresvärdens ansvar – och denness. 70
20.möjlighet att därefter kräva kompensation av den som orsakat störningarnas. 70
21.– medför alltså att hyresgästen själv har att hålla sig till sin avtalspart, hyres-s. 70
22.värden. Mot bakgrund av hyresgästens möjlighet att kompensera sig på annats. 70
23.håll, dvs. gentemot sin avtalspart, ansågs alltså någon ersättningsgill skada intes. 70
24.föreligga. Eftersom bedömningen baseras på vad som anses utgöra en ersätt-s. 70
25.ningsgill skada besvaras frågan om alternativa anspråksvägar genom en form avs. 70
26.intern avgränsning av miljöskadeansvaret.s. 70
27.I anledning av domen har Ullman uttalat följande, principiella, slutsats: ”Ens. 70
28.avtalspart som försummar att vid ingående av avtalet avvärja eller begränsa ens. 70
29.potentiell ’miljöskada’ som parten rimligen varit eller borde ha varit medveten om,s. 70
30.kan inte få ersättning för en sådan skada med hjälp av de utomobligatoriskas. 70
31.ersättningsreglerna i 32 kap.”1672 Som ett argument mot skadeståndsskyldighets. 70
32.i det enskilda fallet, dvs. vid tolkningen av bestämmelsen i 32:3 MB (som bl.a.s. 70
33.avser skador orsakade av bullerstörningar, se p. 6), anförs alltså möjligheten atts. 70
34.avtala om sådana risker som parten borde ha varit medveten om, inte ska med-s. 70
35.föra att parten vid underlåtenhet kan vältra över denna risk på en utomståendes. 70
36.tredje man. Hanteringssättet och argumentationen kring skadelidandens möj-s. 70
37.lighet att genom avtal kompensera sig för bullret kan också ses som ett uttrycks. 70
38.för att deliktsansvaret inte avser att skydda mot s.k. bad bargains, dvs. att värdets. 70
39.på bostaden minskade på grund av ageranden av tredje man (i detta fall en tra-s. 70
40.fikstörning), kan betraktas som en risk som bör hanteras genom en internalise-s. 70
41.ring i avtalsförhållandet. Även om citatet från domen ovan visar att MÖD intes. 70
42.använde avtalsmöjligheten som ett argument är potentialen i användningen avs. 70
43.detta argument intresseväckande.s. 70
44.Om MÖD i sina domskäl hade utgått från liknande argument som förekom-s. 70
45.mer i avtalsförhållanden, dvs. att den skadelidandes möjlighet att avtala skas. 70
46.påverka deliktsansvarets utformning, skulle det tyda på en betydande likhets. 70
47.i bedömningen avseende ersättningen för minskat boendevärde oberoende avs. 70
48.relationen mellan skadevållare och skadelidande. Argument om möjlighet atts. 70
49.avtala skulle därmed ha en ersättningshindrande effekt avseende ersättnings-s. 70
50.gilla skador enligt miljöansvaret. Det går emellertid inte att bortse från att möj-s. 70
51.401 ligheten att avtala till förebyggande av skadan ofta är en chimär. Däremot bör man kunna argumentera för att den skadelidande till följd av avtalet kan ha en insikt om skaderisken, vilket på grund av att denna skaderisk accepteras i förhållande till avtalsparten medför att den skadelidande inte ska anses tillhöra den skyddade personkretsen avseende det strikta miljöansvaret, även om miljöansvaret åligger någon helt utomstående.s. 70
52.I domskälen till MÖD 2005:17 uttalas att hyresgästens ekonomiska skada beror på att hyresobjektet inte uppfyller de krav som uppställs i 12 kap. JB. Härvid skulle det alltså finnas ett kausalsamband mellan skadan och det aktuella avtalet, som också utesluter att andra orsaker, nämligen bullret, kan anses medföra en ersättningsgill skada i relation till hyresgästen. Skadan ansågs alltså inte ha uppkommit på grund av bullret, utan på grund av att hyresobjektet varit felaktigt.s. 71
53.Det hade varit möjligt att istället avgränsa det ersättningsgilla området mot bakgrund av argument om att det i vissa miljöer kan antas föreligga en mer allmän acceptans av vissa skadegörande handlingar. En jämförelse kan härvid göras med allmän- och ortsovanlighet hos olika störningar, vilket också utgör ett uttryck för en bedömning utifrån det konkreta sammanhanget, dvs. att den skadelidandes situation relateras till den aktuella närmiljön.1673 Viss acceptans för skaderisker som är typiskt förknippade med en viss närmiljö – t.ex. sovrumsfönster intill en busstation – medför även det en viss begränsning av deliktsansvaret. Även om det kan vara påkallat med en viss restriktivitet avseende ansvarsbedömningen vid bullerstörningar, åtminstone i stadsmiljö, så innebär domen emellertid ett kategoriskt nekande av ersättning på grund av att hyresgästens avtalspart (också) kan bli ansvarig för bullerstörningar.s. 71
54.I likhet med produktansvaret baseras det strikta miljöansvaret på överväganden kring riskfördelningen avseende faroskapande aktiviteter. Farlighet används alltså som ett argument för ett strängare ansvar och att anspråksvägarna är alternativa. Så är emellertid inte fallet i avtalsförhållanden, även om det kan hävdas att motsvarande argument borde kunna göras gällande också när skadan drabbar avtalsparten.1674 Det är svårt att ge någon rimlig förklaring till dessa olikheter avseende synen på deliktsansvaret i avtalsförhållanden respektive kontraktskedjor. Därtill är det ännu svårare att, när det inte finns någon avtalsrelation mellan skadelidande och skadevållare, ge någon förklaring till att miljöansvaret inte kan göras gällande, samtidigt som produktansvaret tvärtom är ersättningsfrämjande. 402s. 71