1.4.2.3.1 Inledning Som redan anförts är huvudregeln i svensk rätt att respektive part får bära de negativa konsekvenserna av en (för parten) oförmånlig händelseutveckling. Om ändrade förhållanden medför att det krävs större insatser från naturagäldenären för att prestera enligt avtalet, föreligger alltjämt (enligt huvudregeln) en skyldighet för denne att prestera i avtalad tid. De ändrade förhållandena kan inte med framgång göras gällande av gäldenären som grund för befrielse från förpliktelsen. Överskrids den avtalade tiden för prestationen föreligger ett dröjsmål. Motparten kan då göra gällande avtalsbrottspåföljder.s. 8
2.Från huvudregeln finns flera undantag. Vissa undantag gäller kontraktsrätten i dess helhet. Andra följer av speciella avtalsrättsliga normer och är därmed enbart direkt tillämpliga på de avtal som kan hänföras till den avtalstyp som de speciella avtalsrättsliga normerna hör till.s. 8
3.I avsnitt 4.2.3.2–4.2.3.5 redogörs för de för avhandlingens vidkommande viktigaste undantagsreglerna i den dispositiva rätten. I avsnitt 4.2.3.6 behandlas avtalsvillkor om force majeure, som också är regler som tillhandahåller undantag från huvudregeln. 4.2.3.2 Den avtalsrättsliga generalklausulen Ett för förmögenhetsrätten allmänt tillämpligt undantag från den kontraktsrättsliga huvudregeln tillhandahålls genom 36 § avtalslagen. Ändrade förhållanden kan ligga till grund för en tillämpning av generalklausulen och jämkning av avtalsvillkor. Resultatet av en sådan jämkning skulle kunna vara att det avtalsvillkor som angers. 8
4.149 vid vilken tidpunkt naturagäldenären senast ska uppfylla en förpliktelse ändras genom att tidpunkten senareläggs.s. 8
5.Det påstås ibland att betydelsen av 36 § avtalslagen har ökat i svensk förmögenhetsrätt. För detta talar exempelvis att HD i NJA 2017 s. 113 valde att pröva en ansvarsbegränsning i ett konsumentförhållande utifrån 36 § avtalslagen snarare än en rättsprincip om att part inte kan friskriva sig från grov vårdslöshet.s. 9
6.En uppfattning är att utrymmet för att jämka avtalsvillkor i långvariga avtal, så som entreprenadavtal, är mindre än i andra avtal. Ett skäl för detta vore att parterna i långvariga avtal är medvetna om att förhållanden av betydelse kan komma att ändras under avtalstiden. De har därför möjlighet att på olika sätt hantera sannolikheten för sådana förändringar, exempelvis genom avtalsvillkor eller riskpåslag.s. 9
7.Vid övervägande om ett avtalsvillkor ska jämkas med stöd av 36 § avtalslagen ska särskilt beaktas om den ena parten intar en underlägsen ställning. Det omöjliggör dock inte en tillämpning mellan två jämnstarka parter.s. 9
8.Den förhärskande uppfattningen är att utrymmet för att jämka entreprenadavtal är begränsat. Generalklausulen är dock tillämplig också på entreprenadavtal och det kan inte uteslutas att ett avtalsvillkor i ett entreprenadavtal skulle kunna bedömas som oskäligt och jämkas. Det gäller även bestämmelserna i AB 04.s. 9
9.Förhållanden som skulle kunna tala för jämkning av ett avtalsvillkor i ett entreprenadavtal mellan jämnstarka avtalsparter är om villkoret inte är förenligt med gott affärsskick eller annan sedvana i entreprenadbranschen. Med tanke på de krav på lojal samverkan som ställs för ett effektivt genomförande av en entreprenad skulle också parts illojala beteende kunna vara en särskilt relevant faktor vid överväganden om jämkning av avtalsvillkor i entreprenadavtal. 150 4.2.3.3 Förutsättningsläran Ett annat undantag från huvudregeln om att part står risken för sina egna förutsättningar följer av förutsättningsläran.s. 9
10.Det råder i doktrinen oenighet om vilka rättsföljder som kan aktualiseras vid en tillämpning av förutsättningsläran. En uppfattning är att den enda tillgängliga rättsföljden är avtals ogiltighet. En annan uppfattning är att domstolarna bör kunna vara mer flexibla än så vid en tillämpning av förutsättningsläran.s. 10
11.Också förutsättningslärans rättsliga relevans i allmänhet är omdiskuterad. Regelns ställning var starkare under första hälften av 1900-talet. Därefter har HD visserligen i vissa fall tillämpat förutsättningsläran men också uttalat att den bör tillämpas restriktivt.s. 10
12.Lehrberg har framhållit betydelsen av förutsättningsläran, särskilt i det praktiska rättslivet. Enligt Hellner har förutsättningsläran som huvudregel inte tillämpats vid ändrade förhållanden. Han utesluter dock inte att det i långvariga avtal kan uppstå situationer när förutsättningsläran kan ge stöd för att ett avtal ska upphöra pås. 10
13.151 grund av ändrade förhållanden. Votinius har anfört att rättsutvecklingen att förutsättningsläran mot bakgrund av konsumentlagstiftning och införandet av 36 § avtalslagen är ett systemfrämmande element i avtalsrätten och att den bör ”ingå som en självständig del i 1976 års generalklausul i 36 § avtalslagen”.s. 10
14.I NJA 1970 s. 72 tillämpade HD förutsättningsläran på ett entreprenadavtal. Entreprenören hade åtagit sig att gräva en brunn. Under arbetenas gång framkom att markförhållandena var andra än vad entreprenören ostridigt hade rätt att förutsätta. Förhållandena var inte sådana att det var omöjligt för entreprenören att utföra arbetena. Däremot medförde förhållandena väsentligt ökade problem. HD ansåg att avtalade regler om tidsförlängning och tilläggsvederlag inte var uttömmande, utan att också rättsföljder enligt allmänna rättsgrundsatser kunde aktualiseras. Domstolen ansåg att entreprenören hade rätt att häva avtalet i fråga om brunnsgrävningen och erhålla skadestånd från beställaren. 4.2.3.4 Förhållandet mellan generalklausulen och förutsättningsläran Det kan övervägas hur 36 § avtalslagen och förutsättningsläran relaterar till varandra.s. 11
15.I NJA 1985 s. 178 anförde HD att det ligger ”närmast till hands att först pröva om ogiltighet föreligger enligt förutsättningsläran” när part gör ”gällande att avtalet som sådant är ogiltigt på grund av felaktiga förutsättningar vid avtalets ingående”.s. 11
16.Några år senare resonerade HD i NJA 1989 s. 614 om vilka rättsverkningar som kan bli aktuella vid en tillämpning av förutsättningsläran, särskilt mot bakgrund av 36 § avtalslagen. Domstolen fann att det var ändamålsenligt och bäst överensstämde med lagstiftarens intentioner om 36 § avtalslagen är den regel som ger domstolen frihet att välja den lösning som ter sig mest praktisk, medan de rättsverkningar som kan aktualiseras av förutsättningsläran är mer begränsade. Domstolen uttalade sig dock inte om vilken av de två reglerna som bör tillämpas i första hand vid felaktiga förutsättningar.s. 11
17.Som anförts ovan uttalade HD i NJA 1996 s. 410 att ”ogiltighet av ett avtal enligt reglerna i en allmän förutsättningslära kommer i fråga först om för en bedömning relevanta villkor, uttryckliga eller tolkningsvis fastställda, särskilda regler beträffande avtalstypen eller i övrigt tillämpliga lagbestämmelser saknas”. Domstolen ansåg att förutsättningsläran främst bör ses som ett komplement till avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen.s. 11
18.Att det finns olika uppfattning om förutsättningslärans betydelse i svensk förmögenhetsrätt har framgått ovan. När det gäller förhållandet mellan 36 § avtalslagen och förutsättningsläran är en uppfattning att generalklausulen bör tillämpas i första hand och att förutsättningsläran endast aktualiseras i 152 undantagsfall. Ett annat synsätt är att förutsättningsläran inte helt kan inordnas under 36 § avtalslagen eftersom det skulle ”förutsätta att begreppet ’oskäligt avtalsvillkor’ ges en vidsträckt tolkning som omfattar även sådana fall där det med hänsyn till en felaktig förutsättning framstår som oskäligt att ett avtal är bindande, oavsett om oskäligheten låter sig hänföras till något specifikt avtalsvillkor eller ej” och så har inte begreppet ”oskäligt avtalsvillkor” tolkats. 4.2.3.5 Det köprättsliga kontrollansvaret Kontrollansvarsregeln i 27 § 1 st. köplagen är en undantagsregel från huvudregeln om att part får bära de negativa konsekvenserna av ändrade förhållanden. Genom regeln kan säljaren undkomma skadeståndsansvar för dröjsmål.s. 11
19.Om säljaren är i dröjsmål med leverans av varan och detta inte beror på köparen eller något förhållande på köparens sida kan köparen göra gällande påföljder, exempelvis kräva skadestånd. Säljaren har ett skadeståndsansvar för dröjsmål oaktat vårdslöshet, såvitt avser direkta förluster. Däremot undkommer säljaren skadeståndsansvar för dröjsmål om säljaren visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför säljarens kontroll som säljaren inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder säljaren inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Denna undantagsregel kan aktualiseras vid ändrade förhållanden i köp. Vid förekomsten av störningar i entreprenadavtal kan övervägas om kontrollansvaret är analogt tillämplig.s. 12
20.Det är omdiskuterat huruvida kontrollansvaret bör betraktas som en allmän kontraktsrättslig princip och i vilken utsträckning den bör tillämpas analogt. För entreprenadavtalets del kan konstateras att HD har betonat betydelsen av köplagens regler vid tolkning och utfyllning av entreprenadavtal.s. 12
21.I kapitel 7 tolkas den s.k. hinderbestämmelsen i AB 04 kap. 4 § 3 (genom vilken entreprenören kan erhålla tidsförlängning) i ljuset av den köprättsliga kontrollansvarsregeln. 4.2.3.6 Avtalsvillkor om force majeure Det är möjligt för parterna att avtala om ytterligare undantag från den kontraktsrättsliga huvudregeln. Klausuler om force majeure är ett exempel på en vanligt förekommande typ av avtalsvillkor som tar sikte på ändrade förhållanden.s. 12
22.153s. 12
23.Force majeure är en samlingsbeteckning för vissa typer av utifrån kommande händelser. Klausuler om force majeure kan medföra att part befrias från ansvar om dennes avtalsbrott beror på en händelse av visst slag. Vilka händelser som i det enskilda fallet är ansvarsbefriande måste bedömas med utgångspunkt i det individuella avtalet.Det är inte ovanligt att de händelser som anges i force majeureklausuler är av ”mindre ingripande karaktär” än sådana som omfattas av force majeure-begreppet.s. 13
24.Som exempel på händelser som är vanligt förekommande i force majeureklausuler i allmänhet kan nämnas krig och naturkatastrofer. Det har anförts att det entreprenadrättsliga force majeure-begreppet är mer vidsträckt och vardagsbetonat än inom kontraktsrätten i övrigt.s. 13
25.I ett avtalsvillkor om force majeure bör parterna klargöra: (1) vilka händelser som omfattas av villkoret, (2) vilka krav som ställs på naturagäldenärens möjlighet att förutse händelsernas realiserande, (3) vilken påverkan på naturagäldenärens prestation som krävs och (4) vilken rättsföljd som en tillämpning av villkoret aktualiserar.s. 13
26.Behovet av att klargöra vilken rättsföljd som en klausul aktualiserar beror på att rättsföljderna kan variera mellan olika klausuler. Tänkbara rättsföljder är att gäldenärens förpliktelse bortfaller, att gäldenärens avtalsbrott inte kan ligga till grund för skadestånd eller avtalsbrottspåföljder i allmänhet, att gäldenären har rätt att häva avtalet eller att gäldenären har rätt till en senareläggning av tidsfristen för prestationens fullgörande.s. 13
27.Som exempel på andra villkor som tar sikte på ändrade förhållanden kan nämnas omförhandlingsklausuler och prisjusteringsklausuler. Ytterligare ett exempel är s.k. hardship-klausuler. De aktualiseras av särskilda händelser som innebär att den ena partens prestation blir betungande. Verkan av händelserna är att avtalen ska omförhandlas eller ändras för att ”återställa den ursprungliga balansen” mellan parterna.s. 13
28.I entreprenadavtal är avtalsvillkor om tidsförlängning exempel på bestämmelser som föreskriver undantag från den kontraktsrättsliga huvudregeln. 154s. 13