avtalsrättsliga normer

1.Entreprenadavtal betraktas som en avtalstyp i praxis och doktrin. Till entreprenadavtalet hör ett antal speciella avtalsrättsliga normer, vilka tillkommit genom prejudikat.s. 34

2.HD har i flera avgöranden klargjort vilken metod som ska tillämpas vid tolkning av villkor i Allmänna bestämmelser. Den förhärskande uppfattningen synes vara att HD:s anvisningar om tolkning inte är speciella avtalsrättsliga normer för entreprenadavtal, utan ger uttryck för en tolkningsmetod som också gäller vid tolkning av villkor i andra kommersiella standardavtal. Uppfattningen kan vara i huvudsak korrekt. Det finns dock moment i HD:s tolkningsmetod som enbart gäller entreprenadavtal.s. 34

3.HD i har i samband med tolkning av bestämmelser i Allmänna bestämmelser anfört att entreprenadavtalets speciella drag ska beaktas vid tolkning och utfyllning, särskilt vid överväganden om analogier från köplagens regler. Detta bör gälla tolkning och utfyllning av entreprenadavtal i allmänhet och kan betraktas som en speciell avtalsrättslig norm för entreprenadavtal. Som speciella drag för entreprenadavtal har HD anfört att avtalen typiskt sett avser ”omfattande, komplicerat och långsiktigt arbete med flera inblandade parter”. En annan speciell avtalsrättslig norm för entreprenadavtal är HD:s ställningstagande om entreprenörens felavhjälpandeskyldighet i NJA 2018 s. 653.s. 34

4.Entreprenadavtalet bör betraktas som en avtalstyp. Det existerar nämligen speciella avtalsrättsliga normer för entreprenadavtal, dvs. avtal om uppförande och ändring av byggnadsverk. En sådan kontraktsrättslig systematik underlättar också juristers arbete. Det kan därtill antas att jurister i allmänhet accepterar entreprenadavtal som en avtalstyp.s. 34

5.53s. 34

6.Ställningstagandet att entreprenadavtal bör betraktas som en avtalstyp påverkar inte det faktum att enbart ett fåtal speciella avtalsrättsliga normer hör till avtalstypen.s. 35

Fri utfyllning med stöd av analogier

1.En slutsats av vad som anförs i avsnitt 1.7.2–1.7.6 är att entreprenadavtal visserligen är en avtalstyp men att det i hög grad saknas direkt tillämpliga rättsregler som kan ligga till grund för bunden utfyllning. En domstol som ska fastställa innehållet i den dispositiva rätt som gäller för entreprenadavtal behöver därför ofta överväga om de aktuella rättsfrågorna bör besvaras med stöd av analogier eller allmänna principer.s. 35

2.Vid fri utfyllning av entreprenadavtal är köplagens regler av särskilt intresse enligt HD. Detta trots att entreprenadavtal enligt 2 § 2 men. köplagen uttryckligen undantas från lagens tillämpningsområde.s. 35

3.Som ett skäl för köplagens betydelse vid utfyllning av entreprenadavtal anger HD att köp är en närliggande avtalstyp till entreprenadavtal. Ett annat skäl är att köplagen i vissa fall ger uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer.s. 35

4.Lagregler bör enbart tillämpas analogt när det är lämpligt. Det gäller också köplagens regler. Ibland ger uttalanden i förarbeten eller HD:s domskäl anvisningar om när analogier är lämpliga.s. 35

5.På områden som inte är lagreglerad kan det, enligt HD, finnas anledning ”att analogt tillämpa lagfästa bestämmelser rörande likartade avtalsförhållanden”. I det avtal som låg till grund för NJA 2007 s. 909 hade parterna ingått ett ensamåterförsäljaravtal. För sådana avtal saknas lagstiftning. Återförsäljaren hade hävt avtalet med leverantören. Underrätterna tillämpade 34 § handelsagenturlagen analogt. Enligt denna lagregel är part som underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt avtal eller lagen skadeståndsskyldig. Den skadelidande förlorar dock rätten till skadestånd om denne inte utan oskäligt uppehåll meddelar motparten efter att den skadelidande fick eller borde ha fått kännedom om de omständigheter som ligger till grund för kravet. HD övervägde om lagregeln skulle tillämpas analogt på ensamåterförsäljaravtalet. Domstolen konstaterade att sådana avtal i många avseenden liknar agenturavtal. Stöd för en analog tillämpning fanns i juridisk litteratur. Enligt HD var dock lagregeln ”i första hand avsedd som en reglering för ett löpande förhållande”. I det aktuella fallet hade käranden hävt avtalet. HD ansåg 54 att regeln inte var ”avpassad för en situation då avtalet har hävts” och att en analog tillämpning därför inte borde ske.s. 35

6.NJA 2009 s. 672 gällde ett avtal om försäljning och distribution av bröd. Återförsäljaren var den enda distributören inom ett visst geografiskt område men sålde också andra produkter. Parternas avtal var muntligt och det saknades en bestämd avtalstid. Efter sju år sade leverantören upp avtalet till omedelbart upphörande. HD fann att återförsäljaren inte hade visat att parterna hade ingått någon överenskommelse om uppsägningstid. Leverantören hade dock inte heller visat att parterna kommit överens om att avtalet fritt kunde sägas upp med omedelbar verkan. Frågan i målet var vad den utfyllande rätten stadgade om uppsägningstid för den aktuella avtalstypen.s. 36

7.Avtalet klassificerades av HD som ett återförsäljningsavtal. Det saknas lagstiftning om sådana avtal. HD anförde att ”[d]en utfyllande rätten får därför konstrueras med stöd av lagbestämmelser rörande jämförbara avtalsförhållanden och praxis.” Även om HD i domskälen hänvisar till lagregler i handelsagenturlagen framgår inte att domstolen tillämpar reglerna analogt. I stället betonar HD att det vid konstruktion av den utfyllande rätten för återförsäljaravtal bör tas särskild hänsyn till att sådana avtal ofta är internationella och lyfter fram DCFR. HD ansåg att part som säger upp ett återförsäljaravtal ska vara skyldig att iaktta skälig uppsägningstid. Till skillnad från vad som gäller enligt handelsagenturlagen skulle inte någon fixerad minimitid gälla. HD ansåg att det i stället bör göras en friare skälighetsbedömning.s. 36

8.Vid överväganden om huruvida en lagregel bör tillämpas analogt är det av betydelse om lagregeln bygger på eller ger uttryck för allmänna principer. Köplagens regler anses i vissa fall ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer. Att så är fallet är ett av skälen till att köplagen särskilt bör beaktas vid utfyllning av entreprenadavtal.s. 36

9.Även kontraktsrättsliga principer för avtal om utförande av tjänst är relevanta för entreprenadavtal. Sådana principer ligger till grund för vissa av reglerna i konsumenttjänstlagen. I propositionen till lagen anförs att den ”till stor del” bygger på ”oskriven rätt inom tjänsteområdet” och därför ofta torde ”kunna tillämpas analogt”.s. 36

10.HD har i NJA 2013 s. 1174, som avsåg ett entreprenadavtal där parterna inte hade införlivat någon version av Allmänna bestämmelser, anfört att konsumenttjänstlagen kan ge vägledning ”i vart fall när den bygger på vad som kan antas ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet”.s. 36

11.55s. 36

12.För att en analogi ska vara motiverad ska det förhandenvarande fallet (entreprenadavtalet) uppvisa tillräckliga likheter med det ursprungliga fallet (köp eller konsumenttjänst). Vid en jämförelse är det inte tillräckligt att beakta de yttre förhållandena. Analysen bör gå djupare än så. I litteraturen har anförts att ”de funktionella sammanhangen” bör vara avgörande för när analogier ska ske.s. 37

13.I avhandlingen beaktas reglerna i köplagen och konsumenttjänstlagen vid överväganden om fri utfyllning. Sådana analogier kan ske om (1) det saknas speciella avtalsrättsliga normer – eller andra direkt tillämpliga rättsnormer – som reglerar den aktuella frågan och (2) det är lämpligt. Vid bedömningen av om en analogi är lämplig beaktas skälen bakom den aktuella lagregeln och entreprenadavtalens karaktäristiska drag.s. 37

Relevansen av allmänna principer vid fri utfyllning

1.Allmänna obligationsrättsliga principer utgör en del av den dispositiva rätten för entreprenadavtal. Också andra principer kan vara relevanta, exempelvis principer som gäller för uppdragsavtal eller långvariga avtal. Den allmänna lojalitetsplikten är också ett exempel på en allmän princip.s. 37

2.Vad som närmare avses med en allmän princip är inte klart. De principer som är relevanta för avhandlingens vidkommande är primärt sådana som avser parternas rättigheter och skyldigheter i ett avtalsförhållande. Sådana principer kan benämnas som avtalsrättsliga, kontraktsrättsliga eller obligationsrättsliga. Principerna kan komma till uttryck i lagregler, förarbeten eller prejudikat. Vissa regler i köplagen och konsumenttjänstlagen ger uttryck för allmänna principer. Litteraturen kan vara ett hjälpmedel för att identifiera allmänna principer.s. 37

3.Allmänna principer kan rättfärdiga existensen av rättsregler, förklara hur rättsregler relaterar till varandra samt påverka tolkningen och tillämpningen av rättsregler. De kan vara relevanta vid fastställande av den dispositiva rätten för entreprenadavtal på så sätt att de kan påverka vilka regler i köplagen eller konsumenttjänstlagen som bör tillämpas analogt på entreprenadavtal. 56s. 37

4.I avhandlingen beaktas också allmänna principer inom ramen för argumentation om fri utfyllning av entreprenadavtal. Om en tänkbar utfyllande norm är väl anpassad till en allmän princip som är tillämplig på entreprenadavtal (t.ex. den allmänna lojalitetsplikten), är det ett stöd för att normen vore en lämplig utfyllande norm för entreprenadavtal. Vilken betydelse som bör ges principerna får bedömas mot bakgrund av entreprenadavtalens karaktäristiska drag.s. 38

Fri utfyllning med stöd av standardavtalslikheter

1.1.7.9.1 Källor som kan beaktas vid fri utfyllning Om en domare ska besvara en rättsfråga i en entreprenadtvist och (1) parternas avtal inte ger något svar, (2) det inte existerar några direkt tillämpliga rättsregler (eller det finns övertygande sakskäl emot att tillämpa sådana) samt (3) det inte existerar några rättsregler som är lämpliga att tillämpa analogt på entreprenadavtal, uppkommer frågan hur domaren ska gå till väga för att besvara rättsfrågan. I en sådan situation kan domaren beakta normer i andra källor än rättskällor, exempelvis underrättsavgöranden, juridisk litteratur, utländsk rätt samt s.k. soft law. Huruvida domaren vid fri utfyllning väljer att beakta en regel som kommer till uttryck i andra källor än rättskällor beror på regelns innehåll och de argument som kan anföras till stöd för att den bör tillämpas.s. 38

2.Som exempel på hur HD har beaktat källor av det slag som anges ovan vid fri utfyllning, och därigenom skapat en ny dispositiv rättsregel, kan nämnas NJA 2009 s. 672. Målet gällde vilken uppsägningstid som skulle gälla för ett avtal om återförsäljning av bröd. Det saknades en direkt tillämplig rättsregel om uppsägningstid för återförsäljningsavtal. Domstolen beaktade bl.a. vad som gällde enligt utländsk rätt och DCFR. HD följde dock inte på alla punkter DCFR utan tog ställning till hur utfyllningen borde ske. Den utländska rätten och DCFR kan betraktas som inspirationskällor vid domstolens självständiga ställningstagande om vad som var en lämplig utfyllande regel.s. 38

3.Innehållet i rättskällor kallas ibland för rättstillämpningsfakta, som är en benämning på fakta om innehållet i gällande rätt. Sådana fakta behöver inte åberopas av part för att kunna beaktas av en domstol, vilket hänger samman med principen jura novit curia. Samma regler gäller innehållet i källor som beaktas vid fri utfyllning. Domstolen kan alltså vid fri utfyllning beakta källor utan parts åberopande. Av detta följer att det är viktigt att skilja mellan de fall då ett villkors. 38

4.57 i ett standardavtal utgör rättsfakta och de fall då villkoret beaktas vid fri utfyllning. 1.7.9.2 NJA 2018 s. 653 Mot bakgrund av vad HD anfört i NJA 2018 s. 653 beaktas i avhandling vad som gäller enligt norska och danska regler för entreprenadavtal vid överväganden om fri utfyllning av entreprenadavtal. Direkt tillämpliga rättsregler samt regler i köplagen eller konsumenttjänstlagen som är lämpliga att tillämpa analogt har dock företräde. Fri utfyllning med stöd av norska och danska regler aktualiseras alltså först om det saknas direkt tillämpliga rättsregler eller regler i köplagen eller konsumenttjänstlagen som är lämpliga att tillämpa analogt.s. 38

5.NJA 2018 s. 653 gällde en entreprenad där entreprenören hade installerat avloppsrör, vilka sedan hade gjutits in i ett golv. Under garantitiden uppkom problem med rören. Mellan parterna gällde ABT 94. Tingsrätten hänsköt till HD att besvara frågan om entreprenören var skyldig att ersätta beställaren fullt ut för kostnader avseende åtkomst till rören och återställande efter utförda avhjälpandearbeten eller om ersättningsskyldigheten var begränsad till 15 % av kontraktssumman, vilket enligt ABT 94 gäller vissa typer av skadestånd.s. 39

6.HD konstaterade att varken ordalydelsen eller systematiken i ABT 94 gav tillräckligt underlag för att besvara frågan. Tolkning ska då ske i ljuset av den dispositiva entreprenadrätten. Vid utrönandet av vilken dispositiv rätt som är tillämplig får, enligt HD, ledning sökas i allmänna obligationsrättsliga principer och närliggande avtalstyper. HD redogjorde därefter för vad som gäller enligt den allmänna kontraktsrätten samt att det bör råda en rimlig balans mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter.s. 39

7.HD anförde att när ABT 94 är tillämpligt är entreprenören alltid skyldig att avhjälpa väsentliga fel. Varken ABT 94 eller köplagens regler gav enligt HD någon vägledning när det gällde avhjälpandeskyldighetens omfattning. Under rubriken ”Entreprenadrättslig litteratur och standardavtal” redogjorde HD för litteratur om ABM 07, enligt vilken standardavtalet föreskriver att säljaren svarar för kostnader orsakade av åtkomst- och återställandearbeten vid felavhjälpande. HD anförde att denna uppfattning överensstämmer med vad som anges i motsvarande standardavtal i Norge och Danmark. Därefter redogjorde HD för uppfattningar i norsk och dansk entreprenadrättslig litteratur, såvitt avser reglerna i det norska standardavtalen NS 8405 och det danska standardavtalet AB 18.s. 39

8.HD tog inte enbart fasta på de regler som stadgas i de norska och danska standardavtalen. Domstolen beaktade också den syn på standardavtalen som kommer till uttryck i litteraturen. Exempelvis konstaterade HD att det i danska AB 58 92 saknas ”ett närmare angivande av vad som innefattas i” entreprenörens avhjälpandeskyldighet. Domstolen tog dock fasta på ”den härskande meningen” i litteraturen.s. 39

9.Det kan övervägas om HD, som stöd för sitt resonemang om vad som är en lämplig regel, hänvisar till vissa källor (litteraturen) eller regler (som kommer till uttryck i standardavtalen eller gäller enligt allmänna principer). Avhandlingen vilar på antagandet att det är reglerna i standardavtalen eller den dispositiva rätten som är av primärt intresse men att en svensk domstol för att identifiera och förstå relevanta regler kan beakta vad som står i norsk och dansk litteratur.s. 92

10.Att HD i avgörandet tog fasta på att vissa regler i de norska och danska standardavtalen anses ge uttryck för allmänna kontraktsrättsliga principer i Norge respektive Danmark bör inte förstås som att domstolen anser att standardavtalsförfattarna genom avtalsvillkoren har skapat allmänna kontraktsrättsliga principer, utan att avtalsvillkoren är i linje med vad som gäller enligt sådana principer.s. 92

11.Det fanns enligt HD skäl som talade för att entreprenören skulle svara för alla åtgärder som krävdes för att entreprenaden skulle bli avtalsenlig och anförde därefter följande.s. 92

12.”Den grundsyn som kommer till uttryck i Danmark och Norge ger i ljuset av dens. 92

13.nordiska rättsgemenskapen på området också ett betydande stöd för att såväls. 92

14.avhjälpandeskyldigheten enligt ABT 94 som den dispositiva rätten får anses ha dennas. 92

15.innebörd.” Det är inte felavhjälpandefrågorna som är relevanta i detta sammanhang, utan att HD beaktar ”grundsynen” i norsk och dansk litteratur samt vad som föreskrivs i norska och danska standardavtal och gäller enligt allmänna principer i dessa länder. Detta beaktas såväl vid tolkning av villkoren i ABT 94 som fastställandet av den dispositiva rätt som gäller för entreprenadavtal.s. 92

16.Domskälen bör inte förstås som att HD direkt tillämpar norsk eller dansk entreprenadrätt – och än mindre norska eller danska standardavtal – utan att de norska och danska reglerna är inspirationskällor för domstolens självständiga ställningstagande om vad som är en lämplig utfyllande regel. Förekomsten av en viss reglering i Norge och Danmark används för att stärka HD:s argumentation om att en motsvarande regel vore en lämplig dispositiv regel för entreprenadavtal.s. 92

17.Möjligen kan NJA 2018 s. s. 653 förstås mot bakgrund av en artikel som författades av Herre (som var referent i målet) och publicerades samma år som HD:s slutliga beslut meddelades i målet. I artikeln går Herre igenom HD:s hänvisningar till utländsk rätt och utländska källor i mål på förmögenhetsrättens område. Han konstaterar att utländsk rätt används ”på det förmögenhetsrättsliga området och då särskilt på områden med tydlig internationell karaktär”, exempelvis transporträttens område. Herre avslutar artikeln med att anföra att i ”frågor som inte har ett klart svars. 92

18.59 i Sverige kan det här finnas skäl [för parter] att i ökad omfattning hänvisa till ett komparativt underlag och till de ändamålsskäl som ligger bakom lösningarna i främst våra nordiska grannländer men också andra länder”.s. 92

19.På entreprenadrättens område finns frågor som inte besvaras av den dispositiva rätten. Herres påtalande om värdet av komparationer är i linje med vad HD uttalade i NJA 2018 s. 653. Möjligen anser HD att entreprenadjuridiken är ett område med tydlig internationell karaktär. Det framgår dock inte av domskälen. Det kan också ifrågasättas om entreprenadjuridiken är ett område med tydlig internationell karaktär, eftersom området präglas av nationella standardavtal och byggnormer (exempelvis sådana som kommer till uttryck i AMA och BBR). Domskälen kan förstås som att domstolen visserligen har identifierat en nordisk rättsgemenskap och att utblickar till nordiska (eller i vart fall norska och danska) regler är särskilt befogade med hänsyn till att den svenska dispositiva entreprenadrätten tillhandahåller få svar på rättsfrågor. 1.7.9.3 Nordisk rättsgemenskap på entreprenadrättens område Det finns skäl att reflektera kring HD:s hänvisning till en nordisk rättsgemenskap på entreprenadrättens område som ett skäl för att beakta regler i norska och danska standardavtalsvillkor samt norska och danska kontraktsrättsliga principer vid fri utfyllning av entreprenadavtal.s. 93

20.Intensiteten i det nordiska lagstiftningssamarbetet på förmögenhetsrättens område, och andra områden, har varierat över tid. Idag sker en stor del av samarbetet inom ramen för EU. Vad HD uttalar sig om i NJA 2018 s. 653 är inte ett lagstiftningssamarbete, utan en rättsgemenskap. Uttalandet kan förstås som att HD anser att det finns ett samarbete länderna emellan när det gäller utformningen av regler för entreprenadavtal. Det kan också förstås som att entreprenadrätten i de nordiska länderna uppvisar vissa likheter, exempelvis att den grundas på gemensamma värden eller principer.s. 93

21.I norsk och dansk entreprenadrättslig litteratur går det att hitta exempel på resonemang där likheterna mellan reglerna i de skandinaviska standardavtalen ligger till grund för ett påstående om innehållet i den dispositiva entreprenadrätten. I ett resonemang om vilka regler om tidsförlängning som kan anses gälla enligt dansk dispositiv rätt anför Hørlyck att enhetligheten i de skandinaviska villkoren (”[e]nsartetheden i de skandinaviske betingelser”) talar för en viss innebörd av den (danska) dispositiva rätten. Barbo har i sin avhandling (om norsk 60 entreprenadjuridik) ansett det så självklart att beakta också de svenska och danska standardavtalen att det, enligt honom, är onödigt att närmare förklara varför så bör ske.s. 93

22.Hansen menar att entreprenadavtal inte präglas av en internationalisering i samma grad som vissa andra avtalstyper. Enligt honom speglar den utbredda användningen av danska AB 92 (och tidigare editioner av standardavtalen) i Danmark en tradition av nationell reglering och tvistlösning, där skiljedomstolen VBA spelar en central roll. Samtidigt menar Hansen att det på sikt kan antas ske en ökad internationalisering på entreprenadjuridikens område. Han pekar särskilt på influenser från norsk men även tysk, engelsk och amerikansk entreprenadrätt. Svensk rätt nämns inte.s. 94

23.I sammanhanget kan noteras att Sandvik på 1970-talet, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, upprättade ett utkast till gemensamma nordiska kontraktsvillkor för entreprenadavtal. Syftet var att på sikt uppnå större likhet mellan de olika nordiska standardavtalen för entreprenadavtal.s. 94

24.Sandvik har i en övergripande anmärkning till utkastet anfört att standardavtalen i de nordiska länderna uppvisar stora likheter. Enligt honom råder i hela Norden en gemensam grundläggande uppfattning om parternas rättigheter och skyldigheter i entreprenadavtal. Olikheterna mellan standardavtalen består främst i deras form och uppbyggnad. Han anför: ”Langt på vei kan en konstatere at det allerede består rettsenhet innen Norden på entrepriserettens område, og grunnlaget skulle være det beste for en videreføring av denne rettsenhet ved at en også får formelt overenstemmende bestemmelser.”s. 94

25.Sandviks utkast ledde inte till gemensamma nordiska standardavtal för entreprenadavtal. Möjligen hade det betydelse att i vart fall det svenska intresset för nordiska lagstiftningssamarbeten vid den tidpunkten var svalt, även om utkastet inte avsåg ett förslag till lagstiftning utan standardavtalsbestämmelser.s. 94

26.Genom NJA 2018 s. 653 har HD dock valt att betona likheterna mellan svensk, norsk och dansk entreprenadrätt och motiverat det med hänvisning till en nordisk rättsgemenskap, vilket leder tanken till Sandviks uttalande om ”rettsenhet innen Norden på entrepriserettens område”. Utöver eventuella politiska och ekonomiska skäl för att betona likheter mellan regleringarna i de nordiska länderna, finnss. 94

27.61 praktiska fördelar för en domare att vid fri utfyllning beakta vad som gäller enligt norska och danska regler för entreprenadavtal. 1.7.9.4 Fri utfyllning med stöd av likartade regler I avsaknad av direkt tillämplig lagstiftning kan en domare som ska fylla ut ett entreprenadavtal ställas inför en svår uppgift. Möjligen kan allmänna principer ge vägledning. Eventuellt kan köplagens eller konsumenttjänstlagens regler tillämpas analogt. Att beakta reglerna i Allmänna bestämmelser har svagt stöd i litteraturen men kan vara en möjlig utväg vid fri utfyllning.s. 94

28.Genom NJA 2018 s. 653 drar HD upp riktlinjer för hur rättslig argumentation om fri utfyllning av entreprenadavtal kan utformas. En part eller domare kan med hänvisning till rättsfallet peka på regleringen i norska och danska standardavtal samt innehållet i norsk och dansk dispositiv entreprenadrätt som stöd för hur fri utfyllning av entreprenadavtal bör ske.s. 95

29.Om en domare kan identifiera likheter mellan regleringarna i Allmänna bestämmelser samt norska och danska standardavtal kan det vara ett stöd för att den aktuella regleringen är rimlig för entreprenadavtal i allmänhet. Det gäller särskilt om reglerna i de norska och danska standardavtalen anses ge uttryck för den dispositiva entreprenadrätten i Norge respektive Danmark. Ytterligare stöd kan fås om den aktuella regleringen har sett likadan ut i flera editioner av Allmänna bestämmelser.s. 95

30.Att likheterna mellan de dominerande skandinaviska standardavtalen ger stöd för en viss lösning är inte detsamma som att likheterna ensamt är styrande för domstolens ställningstagande. Det är alltjämt domstolen som avgör vad som är en lämplig reglering med hänsyn till bl.a. entreprenadavtalens speciella drag. Att en viss regel finns i svenska, norska och danska standardavtal kan dock stärka domstolens rättsliga argumentation om vad som är en lämplig utfyllande regel, genom att visa att standardavtalsförfattarna i de tre länderna har ansett att regeln är lämplig för entreprenadavtal. Att regleringen i Allmänna bestämmelser har sett likadan ut i flera decennier skulle på samma sätt kunna ge stöd för en sådan rättslig argumentation, genom att visa att avtalsförfattarna till de olika editionerna av 62 Allmänna bestämmelser under lång tid har ansett att en viss reglering är lämplig och rationell för entreprenadavtal.s. 95

31.Att regleringen i Allmänna bestämmelser har varit densamma under lång tid innebär inte nödvändigtvis att det existerar rättsligt bindande sedvana med samma innehåll.s. 96

32.HD:s hänvisning till norska och danska standardavtalsregler kan kritiseras. Det skulle kunna anföras att standardavtal är privata normer och inte bör ges sådan tyngd att de – även när det är fråga om agreed documents – bör ges någon avgörande vikt vid konstruktionen av utfyllande regler och än mindre dispositiva rättsregler. Standardavtalens författare har exempelvis inte samma möjligheter som lagstiftare att överväga konsekvenserna av olika regler. När det gäller hänvisningen till norsk och dansk rätt, med motiveringen att det existerar en nordisk rättegemenskap, skulle kunna invändas att det saknas tillräckliga belägg för att det existerar en sådan rättsgemenskap på entreprenadrättens område.s. 96

33.Oavsett om det finns fog för invändningar av det slag som angetts ovan öppnar HD:s beaktande av norska och danska regler för en pragmatisk hantering av ett centralt entreprenadrättsligt problem, nämligen avsaknaden av dispositiva rättsregler som är anpassade för entreprenadavtal. Om lagstiftaren inte tillhandahåller lagregler som ger besked om hur entreprenadrättsliga frågor bör lösas, framstår det som en rimlig lösning att ta tillvara på de regler som faktiskt existerar, även om dessa inte är rättsregler. Hade lagstiftaren valt att skapa lagregler som är direkt tillämpliga på entreprenadavtal hade utrymmet för att vid utfyllning beakta privata normer, så som standardavtalsvillkor, varit mindre. Men så är nu inte fallet. Regler som återfinns i de tre standardavtalen AB 04, NS 8405 och AB 18 och dessutom har haft samma utformning i flera editioner av Allmänna bestämmelser kan som utgångspunkt antas vara lämpliga utfyllande regler för entreprenadavtal.s. 96

34.Vid jämförelser mellan standardavtalens regler kan det finnas skäl att ta hänsyn till den bakomliggande dispositiva rätten i Norge och Danmark. Det följer redan av HD:s domskäl i NJA 2018 s. 653 att domstolen beaktar huruvida reglerna ärs. 96

35.63 förenliga med allmänna principer i dessa länder. Därutöver kan standardavtalsvillkorens utformning vara ett resultat av innehållet i bakgrundsrätten.s. 96

36.Som anförts ovan kan HD:s uttalanden i NJA 2018 s. 653 förstås som att domstolen snarare beaktar den uppfattning om standardavtalen som kommer till uttryck i litteraturen än standardavtalens regler i sig. Mot bakgrund av att svensk juridisk litteratur inte betraktas som en rättskälla i avhandlingen kan inte heller norsk eller dansk litteratur göra det. Däremot kan uttalanden i litteraturen ha betydelse vid tolkning av bestämmelserna i NS 8405 och AB 18.s. 97

37.Att en domstol har identifierat likheter mellan reglerna i de dominerande skandinaviska standardavtalen AB 04 (Sverige), NS 8405 (Norge) och AB 18 (Danmark) är inte i sig tillräckligt för att utfyllning bör ske i linje därmed. Den utfyllande regeln måste vara lämplig. En domstol bör vid fri utfyllning sträva efter att utfyllningen grundas på skäl som domstolen vore beredd att tillämpa också på andra fall. Den av domaren formulerade regel bör utformas så att den kan upphöjas till allmän lag.s. 97

När underlaget inte längre ger vägledning

1.Alla rättsfrågor som aktualiseras vid besvaramdet av vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning regleras inte i AB 04, NS 8405 eller AB 18. Likheter mellan reglerna i standardavtalen kan inte alltid ge stöd för argument om hur fri utfyllning bör ske.s. 97

2.När det inte är möjligt att identifiera likheter mellan reglerna i AB 04, NS 8405 och AB 18 som kan ligga till grund för argument om hur fri utfyllning bör ske, ges i avhandlingen ändå förslag på vad som kunde vara en lämplig utfyllande norm. Ett alternativt tillvägagångssätt hade varit att inte gå vidare i undersökningen och analysen. Den bedömningen har dock gjorts att det kan vara berikande för framtida diskussioner och överväganden, om det i avhandlingen ändå tas ställning om vad som skulle kunna vara en lämplig utfyllande regel.s. 97

3.Ställningstaganden enligt ovan grundas på de principer för reglering av störningar som anges i avsnitt 3.3. Dessa principer avser effektivitet, avtalsbalans och lojal samverkan. Som anförts i avsnitt 1.6.6 prioriteras principen om lojal samverkan framför principerna om effektivitet och avtalsbalans. 64s. 97

Sammanfattning – metod för utfyllning

1.I avhandlingen tillämpas följande metod vid besvarandet av vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning, när parternas avtal inte ger något besked.s. 98

2.I ett första steg identifieras eventuella direkt tillämpliga rättsregler som reglerar den aktuella frågan. I avsaknad av sådana rättsregler kartläggs eventuella regler i köplagen och konsumenttjänstlagen som skulle kunna tillämpas analogt. Vid överväganden om huruvida en analogi är lämplig beaktas vad som anförts i avsnitt 1.7.7 samt vad som i övrigt uttalats i praxis, förarbeten och litteratur. Det övervägs också om allmänna principer av något slag kan bidra till att besvara frågan.s. 98

3.I den mån det existerar rättsregler som är direkt tillämpliga eller lämpliga att tillämpa analogt, men dessa inte ger tillräcklig vägledning tillhandahåller rättsreglerna ändå en ram för den fortsatta undersökningen. Exempelvis stadgas i 50 § 1 p. köplagen att köparen ska medverka till köpet på ett sådant sätt som skäligen kan förväntas av honom för att säljaren ska kunna fullgöra köpet. Denna regel kan antas vara analogt tillämplig på entreprenadavtal. Samtidigt ger regeln begränsad vägledning om vad som är en skälig medverkan av en beställare i ett entreprenadavtal. För att undersöka vad som i visst avseende bör anses vara en skälig medverkan kan likheter mellan reglerna i AB 04, NS 8405 och AB 18 beaktas.s. 98

4.Om det helt saknas rättsnormer som kan ge besked om hur den aktuella frågan ska besvaras, undersöks hur fri utfyllning grundad på standardavtalslikheter skulle kunna utformas.s. 98

5.En undersökning av hur fri utfyllning grundad på standardavtalslikheter kan utformas innefattar: (a) identifiering av principiella likheter mellan reglerna i AB 04, NS 8405 och AB 18 samt (b) bedömning av huruvida det vore lämpligt att fylla ut entreprenadavtal i linje med de identifierade likheterna. Som stöd för fri utfyllning i linje med en regel i AB 04 kan utöver likheter med reglerna i NS 8405 och AB 18 också vara att regeln haft en identisk eller likartad utformning genom flera editioner av Allmänna bestämmelser och således över lång tid.s. 98

6.Som framgår ovan är en central fråga vad som vore en lämplig utfyllande norm för entreprenadavtal. I avhandlingen diskuteras denna lämplighetsfråga med utgångspunkt i de tre principerna för reglering av störningar, nämligen effektivitet, avtalsbalans och lojal samverkan.s. 98

7.65s. 98

Några särskilda metodfrågor

Inledning

1.Utöver frågor som avser tolkning och utfyllning av entreprenadavtal aktualiserar avhandlingen ytterligare några övergripande metodfrågor. De behandlas i detta avsnitt 1.8. Att frågorna är övergripande innebär att de är relevanta för framställningen i mer än ett kapitel. Metodfrågor som enbart är relevanta för ett kapitel diskuteras i det aktuella kapitlets inledande avsnitt.s. 99

2.De metodfrågor som behandlas här avser: (a) störningar som föremål för undersökningen, (b) utformningen av en modell för rättslig analys av störningar, (c) användningen av typfall samt (d) urvalet av underrättsavgöranden.s. 99

Störningar som föremål för undersökningen

1.Påståenden om ”störningar” är vanligt förekommande i entreprenadtvister. Det kan dock vara oklart vad som närmare avses med ett sådant påstående. Detta försvårar för parterna att med precision kommunicera med varandra och domstolen om tvisten.s. 99

2.Avhandlingen syftar till att öka kunskapen om vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. För att kunna göra det måste – i avsaknad av ett etablerat störningsbegrepp – klargöras vad som i avhandlingen avses med störningar.s. 99

3.En utgångspunkt för avgränsningen av avhandlingens störningsbegrepp är vad som i entreprenadbranschen brukar benämnas som störningar och vad som kännetecknar dessa företeelser. Ambitionen är att begreppet ska omfatta de fall som betraktas som störningar enligt de flesta förekommande föreställningar om störningar i entreprenadbranschen. Förhållanden som inte enligt någon sådan 66 föreställning är en störning bör inte omfattas av begreppet, såvida det inte finns goda skäl för det.s. 99

4.Det är inte möjligt att kartlägga alla existerande föreställningar om ”störningar” i entreprenadbranschen. I stället görs en kartläggning utifrån studier av entreprenadrättslig litteratur och påståenden om ”störningar” i underrättsavgöranden.s. 100

5.Samtidigt som ambitionen är den ovan angivna måste accepteras att det inte är möjligt att uppställa en explicit definition av störningar som varken är för snäv eller vid. Det går inte att formulera en definition av störningar som är användbar i rättsliga analyser och samtidigt omfattar alla relevanta fall samtidigt som den utesluter alla inte relevanta fall. Detta behöver inte vara något problem. Störningsbegreppet kan vinna på en viss elasticitet.s. 100

6.Vad som är rättsligt relevant är inte vilka sakförhållanden som benämns som störningar, utan vilka sakförhållanden som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning (eller annan rättsföljd). För att kunna avgöra detta måste det göras en bedömning av det enskilda fallet.s. 100

7.I kapitel 4 presenteras den arbetsdefinition av störningar som tillämpas i avhandlingen. Det är en för avhandlingen stipulativ definition. Det görs inga anspråk på att definitionen uppställer nödvändiga och tillräckliga villkor för att en företeelse ska vara en störning. Definitionen omfattar inte alla relevanta fall samtidigt som den utesluter alla irrelevanta fall. Den innebär dock en precisering av vad som är en störning, relativt språkbruket i entreprenadbranschen.s. 100

8.Störningar är enligt arbetsdefinitionen i avhandlingen omständigheter som avviker från vad entreprenören förutsatt (antagit) senast vid avgivandet av sitt löfte (anbud) att ingå avtalet som gör att entreprenörens arbeten inte kan utföras som planerat och som orsakar tillkommande kostnader, en försening eller bådadera. En störning kan delas upp i tre moment, nämligen: (1) avvikelse, (2) arbetspåverkan och (3) effekt.s. 100

9.Störningsbegreppet tar sikte på sakförhållanden. Det är inte ett rättsligt begrepp. Det relaterar inte till rekvisit i någon rättsnorm. Det är inte heller ett villkor i någon för avhandlingen relevant bestämmelse i AB 04. Kategoriseringen av ett förhållande som en störning är inte i sig tillräckligt för att dra några rättsliga slutsatser. Benämningen av ett sakförhållande som en störning ger inte i sig någon vägledning om huruvida förhållandet kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. Att vissa individuella störningar kan bestå av rättsfakta och ligga till grund för tidsförlängning är en annan sak.s. 100

10.67s. 100

11.Störningar kan betraktas som en entreprenadrättslig variant av ändrade förhållanden. Både ändrade förhållanden och störningar avser sakförhållanden. Gemensamt för ändrade förhållanden och störning är att klassificeringen av ett enskilt förhållande som det ena eller det andra inte kan ligga till grund för några rättsliga slutsatser. Ett sådant enskilt sakförhållande kan bestå av rättsfakta som innebär att en avtalspart inte behöver svara för samtliga negativa konsekvenser av att händelseutvecklingen (eller befintliga förhållanden) avviker från vad parten antog vid avtalets ingående. En sådan rättslig konsekvens är dock inte ett villkor för att ett förhållande ska kunna klassificeras som ett ändrat förhållande eller en störning. En bedömning måste göras i varje enskilt fall.s. 101

12.Det ovan anförda innebär att klassificeringen av ett förhållande som en störning inte behöver föregås av en juridisk analys. Benämningen av ett visst förhållande som en störning skiljs alltså från den juridiska analysen av vilka rättsföljder som störningen aktualiserar (om några).s. 101

13.Vissa störningar kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning – andra kan det inte. Syftet med avhandlingen är att klargöra vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. För att kunna avgöra om en störning kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning måste analysen, med utgångspunkt i de omständigheter som störningen består av, ta sikte på om villkoren för tidsförlängning enligt tillämplig regler är uppfyllda.s. 101

14.I kapitel 4 utvecklas störningsbegreppet genom att det delas upp i de tre momenten avvikelse, arbetspåverkan och effekt. Genom uppdelningen tillhandahålls möjliga utgångspunkter för en undersökning av huruvida en individuell störning innefattar rättsfakta som ger entreprenören rätt till tidsförlängning (eller annan rättsföljd).s. 101

15.Det kan ifrågasättas varför avhandlingen fokuserar på störningar i stället för ändrade förhållanden. Det finns flera skäl till detta.s. 101

16.Ordet störning används frekvent i entreprenadbranschen. Sannolikheten att avhandlingen får genomslag i branschen ökar om den anknyter till ett etablerat språkbruk. Genom att i avhandlingen utveckla och precisera vad som avses med störningar skapas också en möjlighet att bidra till ett tydligare språkbruk i entreprenadbranschen i allmänhet, vilket i sig skulle kunna bidra till ökad förutsebarhet. En precisering av vad som avses med störningar och distinktionen mellan de tre momenten i en störning (avvikelse, arbetspåverkan och effekt) skapar också nya möjligheter för analys av vilka sakförhållanden som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. Begreppsbildningen kan anpassas till entreprenadavtalets särdrag. 68s. 101

17.Störningsbegreppet ringar in ett problemområde som aktualiserar rättsfrågor som är återkommande i och karaktäristiska för entreprenadavtal. Därtill tydliggör ordet störning att det är fråga om en företeelse som relaterar till just entreprenadavtal. En sådan precisering saknas vid användandet av termen ändrade förhållanden, som i stället kan referera till vilket förmögenhetsrättsligt avtal som helst.s. 102

Modell för juridisk analys av störningar

1.Den modell för juridisk analys av vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning består i uppdelningen av störningar i de tre momenten avvikelser, arbetspåverkan och effekt.s. 102

2.Uppdelningen möjliggör en analys som tar sikte på villkor om avvikelser, arbetspåverkan respektive effekt var för sig. Därigenom kan exempelvis tydliggöras att ett visst villkor för tidsförlängning tar sikte på vad entreprenören borde ha räknat med vid avgivandet av sitt anbud (villkoret tar då sikte på avvikelsen) medan ett annat villkor tar sikte på att entreprenörens arbeten ska påverkas på ett visst sätt (villkoret tar då sikte på arbetspåverkan). Detta möjliggör en ökad precision i analysen. Analysen kan också avvika från etablerade argumentationslinjer vad gäller tolkning av bestämmelserna i AB 04 och därmed bidra med ny förståelse av standardavtalets regler.s. 102

3.Störningar kan vara av vitt skilda slag. Det är inom ramen för avhandlingen inte möjligt att undersöka alla tänkbara fall av störningar. I stället konstrueras i avhandlingen ett antal typfall, varav tre undersöks närmare i syfte att besvara principiella frågor av betydelse för bedömningen av vilka störningar som kan ligga till grund för tidsförlängning.s. 102

4.En undersökning av vilka typfall av avvikelser som kan ligga till grund för tidsförlängning kan ske utifrån olika juridiska perspektiv. I avhandlingen identifieras tre juridiska perspektiv som särskilt relevanta vid en rättslig analys av vilka avvikelser som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning. Vart och ett av typfallen analyseras utifrån ett av dessa perspektiv.s. 102

Utformning och användning av typfall

1.Utformningen av typfall avser inte störningar, utan avvikelser så som ett av tre moment i en störning. Analysen av huruvida en störning kan ge entreprenören rätts. 102

2.69 till tidsförlängning tar sin utgångspunkt i avvikelsen. Det finns mer än ett skäl för detta.s. 102

3.Ett skäl är att avvikelsen är det första ledet i en orsakskedja som består av de tre momenten i en störning (avvikelse, arbetspåverkan och effekt). Det faller sig därför intuitivt naturligt att en analys av vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning tar avstamp i just avvikelser. Ett annat skäl är att den rättsliga bedömningen av vilka avvikelser som kan ligga till grund för tidsförlängning typiskt sett är mer komplicerad än vilka krav på typ av arbetspåverkan eller effekt som uppställs. Bedömningen kan exempelvis aktualisera frågor om vad entreprenören borde ha förutsatt i anbudsskedet och vilka medverkansförpliktelser som åligger beställaren.s. 103

4.Att undersöka typfall av avvikelser vinner stöd av vad Sandvik anfört om hur rättsliga undersökningar av riskfördelningen för omständigheter som hindrar entreprenadens utförande bör utformas. Entreprenadavtal skiljer sig från köp på så sätt att risken för sådana omständigheter inte bör knytas till en viss tidpunkt. Genomförandet av en entreprenad kräver nämligen omfattande samverkan mellan parterna. Det vore därför inte rimligt att entreprenören står vederlagsrisken (eller andra juridiska risker) för alla försvårande omständigheter som inträffar innan avlämnandet. Risken för sådana omständigheter bör i stället fördelas mellan parterna med utgångspunkt i vad som orsakat omständigheterna.s. 103

5.Vilka typfall av avvikelser som konstruerats i avhandlingen framgår i avsnitt 4.5.2. Typfallen har utformats mot bakgrund av entreprenadrättslig litteratur och underrättsavgöranden och med utgångspunkt i att entreprenören gör ett påstående om att det föreligger en avvikelse. Det är nämligen sådana påståenden som ligger till grund för krav på tidsförlängning på grund av störningar.s. 103

6.Tre av typfallen ligger till grund för en närmare analys. Dessa är: 70s. 103

7. information lämnas för sent av beställaren,s. 104

8. det förekommer oförutsedda väderförhållanden ochs. 104

9. markförhållandena avviker från vad entreprenören antagit. Typfallen aktualiserar principiella frågor om entreprenörens rätt till tidsförlängning på grund av störningar. Analysen av typfallen är därför av intresse också för andra avvikelser än sådana som kan hänföras till typfallen.s. 104

10.I avhandlingen tillämpas tre juridiska perspektiv vid analysen av vilka avvikelser som kan ligga till grund för tidsförlängning.s. 104

11.Om beställarens sena uppgifter kan ligga till grund för tidsförlängning undersöks med utgångspunkt i frågan om det föreligger ett avtalsbrott och om entreprenören kan erhålla tidsförlängning med anledning av avtalsbrottet. Huruvida oförutsedda väderleksförhållanden kan ge rätt till tidsförlängning undersöks som en fråga om tidsriskens fördelning. Entreprenörens möjlighet att erhålla tidsförlängning på grund av oförutsedda markförhållanden analyseras som en fråga om felaktiga förutsättningar.s. 104

12.Typfallen av avvikelser är utgångspunkter för den rättsliga analysen av vilka störningar som kan ge entreprenören rätt till tidsförlängning enligt reglerna i AB 04, NS 8405 eller AB 18. I ett första steg undersöks villkor relaterade till typfallen av avvikelser. I ett andra och tredje steg undersöks om det därutöver uppställs villkor vad gäller typen av arbetspåverkan respektive effekt, för att en störning ska kunna ge entreprenören rätt till tidsförlängning.s. 104

13.Undersökningarna av standardavtalens regleringar ligger till grund för utformningen av argumentationslinjer om vilka störningar som bör kunna ge entreprenören rätt till tidsförlängning vid fri utfyllning.s. 104

Urval av underrättsavgöranden

1.I avhandlingen hänvisas ibland till underrättsavgöranden om krav grundade på påståenden om störningar. En fullständig genomgång av underrättsavgöranden som behandlar krav grundade på påståenden om störningar har inte utförts. Det har därför skett ett urval enligt följande.s. 104

2.1) Domarna är meddelade under åren 2016–2019. HD har under åren 2012–s. 104

3.2015 meddelat ett antal domar som avser tolkning och utfyllning avs. 104

4.entreprenadavtal. Domarna har meddelats efter denna tidsperiod.s. 104

5.Därigenom har underrätterna haft möjlighet att beakta dens. 104

6.rättsutveckling som skett genom HD:s praxis.s. 104

7.71s. 104

8.2) Domarna avser en tvist som grundar sig på ett entreprenadavtal.s. 105

9.3) Något av standardavtalen ABT 06, AB 04, ABT 94, AB 92, ABT 74 ellers. 105

10.AB 72 har införlivats i parternas avtal. Det är få domar som bortsorteratss. 105

11.enbart på grund av att ett av dessa standardavtal inte införlivats i dets. 105

12.omtvistade entreprenadavtalet.s. 105

13.4) Beställaren är inte konsument.s. 105

14.5) Domarna innehåller krav som avser s.k. likställda ÄTA-arbeten (se t.ex.s. 105

15.AB 04 kap. 2 § 4), hinder (se t.ex. AB 04 kap. 4 § 3) eller väsentligs. 105

16.rubbning (se t.ex. AB 04 kap. 6 § 5). Detta gäller oavsett om kravet avsers. 105

17.ersättning, tidsförlängning eller bådadera. I de fall käranden intes. 105

18.uttryckligen har anfört vilka bestämmelser i den införlivade editionen avs. 105

19.Allmänna bestämmelser som dennes talan hänför sig till, har ens. 105

20.bedömning gjorts utifrån åberopade rättsfakta. Skälet för urvalskriteriets. 105

21.är att nämnda bestämmelser – mot bakgrund av praktiska erfarenheter –s. 105

22.typiskt sett aktualiseras vid prövning av entreprenörers krav på ersättnings. 105

23.eller tidsförlängning på grund av störningar. Såvitt avser perioden 2016–2018 har sökningar, utifrån kriterierna ovan, gjorts i rättsdatabasen Karnov (nuvarande Juno) i februari och maj 2019. Databasen var vid denna tidpunkt fullständig såvitt avser domar från tingsrätter och hovrätter meddelade under 2016–2018. Det praktiska urvalet av domarna har skett på så sätt att det i tingsrätts- och hovrättsdomar som meddelats under 2016–2018 har gjorts sökningar på förkortningarna ”ABT 06”, ”AB 04”, ABT 94”, ”AB 92”, ”ABT 74” och ”AB 72”. Efter en översiktlig genomgång av samtliga sökträffar har de rättsfall valts ut som uppfyllt urvalskriterierna. Antalet domar som uppfyller urvalskriterierna uppgår till 28 stycken. 72s. 105

24.När det gäller domar från 2019 har en sökning, utifrån kriterierna ovan, gjorts i databasen Juno i juni 2020. Databasen var vid denna tidpunkt fullständig såvitt avser domar från tingsrätter och hovrätter meddelade under 2019. Det praktiska urvalet har skett på samma sätt som för domarna från 2016–2018. Antalet domar som uppfyller urvalskriterierna uppgår till nio stycken.s. 106

25.Det kan inte uteslutas att enstaka domar som uppfyller urvalskriterierna av förbiseende inte har identifierats. Eftersom underrättsavgörandena enbart används som illustrativa exempel och grund för utformning av typfallen av avvikelser (jämte andra källor) bedöms sådana eventuella förbiseenden sakna betydelse.s. 106

26.I de fall underrättsavgörandena används som illustrativa exempel sker det genom kortfattade referat av utvalda delar av domarna. Referaten syftar inte till att ge en fullständig bild av parternas respektive talan eller domstolens domskäl. Enbart de delar av domarna som avser för kapitlet relevanta sakförhållanden och rättsfrågor återges. Det innebär bl.a. att käranden kan ha åberopat ytterligare grunder för sitt krav, vilka inte återges i referatet.s. 106

Forskningsläget och vad avhandlingen tillför

Ett problemorienterat fokus

1.Entreprenadrätten är ett relativt obeforskat rättsområde i Sverige. Ett rättsvetenskapligt verk som ändå har entreprenadavtal som sitt primära undersökningsobjekt är Samuelssons Entreprenadavtalet – särskilt om ändrade förhållanden, som behandlar ett likartat ämne som avhandlingen. Samuelssons framställning är koncentrerad till ”ändrade förhållanden [i entreprenadavtal], närmare bestämt den rättsliga betydelsen av att det sker avvikelser från vad som avtalats avseende tid och utförande”.s. 106

2.Avhandlingen skiljer sig från Samuelssons framställning på flera sätt. Även om störningar kan betraktas som en typ av ändrade förhållanden utvecklas och preciseras i avhandlingen vad som avses med störningar samt visas hur en uppdelning av störningar i de tre momenten avvikelser, arbetspåverkan och effekts. 106

3.73 kan ligga till grund för en rättslig analys av entreprenörens rätt till tidsförlängning på grund av störningar. I avhandlingen visas också hur argumentationslinjer för fri utfyllning av entreprenadavtal, mot bakgrund av NJA 2018 s. 653, kan utgå från principiella likheter mellan de dominerande skandinaviska standardavtalen för entreprenadavtal.s. 106

4.Någon svensk rättsvetenskaplig avhandling som primärt undersöker parternas rättigheter och skyldigheter i entreprenadavtal finns i skrivande stund inte. För över 100 år sedan skrev Wikander en avhandling om arbetsbeting, som vid den tiden betraktades som en avtalstyp som omfattade bl.a. entreprenadavtalet. Avhandlingen fokuserade på att utforska begreppet arbetsbeting och hur det relaterar till andra typer av förmögenhetsrättsliga avtal. I Norge och Danmark finns flera avhandlingar om entreprenadavtal.s. 107

5.Det finns många exempel på undersökningar av enskilda frågor i entreprenadavtal. Litteraturen fokuserar på villkoren i Allmänna bestämmelser. Samuelssons kommentar av bestämmelserna i standardavtalet AB 04 är ett centralt entreprenadjuridiskt verk. I övergriåande kontraktsrättsliga böcker förekommer framställningar om entreprenadavtal.s. 107

6.Det finns också entreprenadjuridisk litteratur som riktar sig till praktiker. Även denna litteratur fokuserar på villkoren i Allmänna bestämmelser. Många av artiklarna och böckerna är skrivna av jurister som är eller har varit praktiskt verksamma i entreprenadbranschen. Författarna har ofta ett branschperspektiv. Med det menas att de behandlar entreprenadjuridiken skilt från kontraktsrätten i 74 övrigt. Det förekommer att författarna på bekostnad av ett vidare kontraktsrättsligt perspektiv ansluter till i branschen etablerade argumentationsmönster, vilka är präglade av entreprenörs- eller beställarintressen.s. 107

7.Att avhandlingen har ett problemorienterat fokus gör att den skiljer sig från existerande litteratur som tar sin huvudsakliga utgångspunkt i Allmänna bestämmelser. Det problemorienterade angreppssättet möjliggör en ny och friare behandling av reglerna i AB 04 och övriga standardavtal än vad som är fallet vid ett regelorienterat angreppssätt. Villkoren i AB 04 har visserligen en central betydelse också i avhandlingen, men de analyseras med utgångspunkt i företeelsen störningar och den i avsnitt 1.8.3 beskrivna analysmodellen. Därigenom kan framställningen delvis frigöras från etablerade argumentationsmönster i entreprenadbranschen. Avhandlingen skiljer sig också från övrig litteratur genom sitt fokus på vad som bör gälla vid fri utfyllning av entreprenadavtal.s. 108

Ökad kunskap om hur störningar i entreprenadavtal kan