1.I avsnitt 18.5 ovan uppmärksammades återvinningsreglernas betydelse för att uppnå en likabehandling av borgenärerna. Det påtalades att återvinningsreglerna kan motverka en annars förmodad kapplöpning mellan borgenärerna om (konkurs)gäldenärens (otillräckliga) tillgångar, och att återvinningsreglerna motverkar kringgående av likabehandlingsprincipen före konkursutbrottet. En betalning från (konkurs)gäldenären, då gäldenären inte har tillräckliga medel att rätteligen betala sina skulder med, innebär nämligen normalt ett gynnande av betalningsmottagaren framför andra borgenärer. Gynnandet strider på så vis mot likabehandlingsprincipen.[^1466]s. 23
2.Återigen bör lyftas att likabehandlingsprincipen har givits en mer preciserad innebörd i NJA 2014 s 537. Högsta domstolen uttalade där att principen betyder att borgenärerna ska likabehandlas utifrån sin fordringsrisk. Det bör påverka bedömningen av vad som krävs för att en skuld ska uppkomma såvitt avser 4 kap 10 § konkurslagen liksom det på-s. 23
3.475 verkade bedömningen av frågan om skuldens tillkomst såvitt avser 4 kap 12 samma lag.[^1467]s. 23
4.I de fall i vilka kontantköp har avtalats, och (konkurs)gäldenären och gäldenärens medkontrahent utväxlar prestationerna samtidigt, har medkontrahenten inte varit beroende av gäldenärens betalningsförmåga vid betalningen, eftersom medkontrahenten inte har levererat på kredit.[^1468] Det gäller även om avtalsslutet och utväxlingen av prestationerna har skett vid olika tillfällen. I dessa fall bör alltså inte en betalning kunna återvinnas, enligt den innebörden Högsta domstolen har givit likabehandlingsprincipen. För denna ordning talar också att om kontantköp skulle kunna återvinnas hade det avsevärt minskat möjligheterna för (konkurs-) gäldenären att ingå avtal, när gäldenären har ekonomiska svårigheter.[^1469]s. 24
5.Om det i stället har avtalats om kreditköp, och konkursgäldenärens medkontrahent ännu inte fullgjort sin prestation, har medkontrahenten vanligen innehållanderätt om gäldenärens ekonomiska förhållanden blir sådana att det finns starka skäl att anta att gäldenären inte kommer att uppfylla en väsentlig del av sina förpliktelser. Det följer av 61 § köplagen och analogier till den bestämmelsen.[^1470] På så vis blir medkontrahenten vanligen beroende av gäldenärens betalningsförmåga när denna fullgör sin prestation. Skulden bör också uppkomma då medkontrahenten fullgör sin prestation.s. 24
6.För icke-avtalsgrundade fordringar, såsom utomobligatoriska skadestånd, finns ingen möjlighet att innehålla sin prestation. I stället gäller att en skadelidande är utsatt för (konkurs)gäldenärens betalningsförmåga redan i och med att den skadegörande handlingen vidtogs. En misstagsbetalare är på samma sätt beroende av betalningsmottagarens betalningsförmåga då misstagsbetalningen sker. Fordringarna bör därför uppkomma vid den skadegörande handlingen respektive misstagsbetalningen.s. 24
Skuldens uppkomst – syntes
1.I denna avhandling återfinns vanligen ett typfallsavsnitt efter det att olika möjliga argument och lösningar har undersökts. I frågan om vad som krävs för att en skuld ska uppkomma är som nämndes i inledningsavsnittet en särskild typfallsstudie obehövlig i detta kapitel. Här är det fordringar vilka har sin grund i avtal som är intressanta att undersöka. Andra 476 typer av fordringar diskuteras inte ens i rättskällorna. De argument som aktualiseras i just denna bestämmelses kontext influerar heller inte andra typer av fordringars uppkomsttidpunkt. Detta uppmärksammades till exempel i fråga om huruvida en fordran har uppkommit före eller efter den kritiska tidpunkten vid ett offentligt ackord och i frågan om huruvida en skuld har tillkommit såvitt avser 4 kap 12 § konkurslagen. I de frågorna var nämligen samma typ av systemargument och funktionalistiska bedömning relevant. I denna rekonstruktion av frågan om fordrans uppkomst,[^1471] beträffande skuldens uppkomst vad gäller 4 kap 10 § konkurslagen, är det därför tillräckligt att konstatera att exempelvis en utomobligatorisk skadeståndsfordran uppkommer genom den skadegörande handlingen och fordringar på återbetalning efter en misstagsbetalning uppkommer då betalningen sker. I övrigt kan här hänvisas till synteserna i ackordskapitlet och i kapitlet om skuldens tillkomst.[^1472]s. 24
2.I fråga om fordringar som har sin grund i avtal är det återigen lämpligt att ta utgångspunkt i det förarbetsuttalande som refererades i inledningsavsnittet. I det uttalandet konstaterades att kontantköp inte omfattas av 4 kap 10 § konkurslagen.[^1473] Goda skäl kan anföras för den ordningen. Ovan har bland annat påpekats att om konkursgäldenärens medkontrahent inte har utgivit sin prestation är medkontrahenten inte beroende av gäldenärens betalningsförmåga, eftersom medkontrahenten har innehållanderätt. Medkontrahenten bör då inte heller drabbas av gäldenärens betalningsoförmåga enligt likabehandlingsprincipen.s. 25
3.I förarbetena har uttalandet försetts med en not, i vilken det hänvisas till Welamsons Konkursrätt. På det anförda stället i Konkursrätt påtalar Welamson att om prestationer utväxlas slag i slag uppkommer normalt ingen skada för borgenärerna. Welamson tillägger att ifall gäldenären inte tillförs en fullgod motprestation kan sådana rättshandlingar återvinnas enligt andra återvinningsbestämmelser.[^1474] Förarbetsuttalandet kan alltså förstås som att anledningen till att kontantaffärer inte omfattas av bestämmelsen är att de inte föranleder någon skada. Med nuvarande återvinningsregler skulle det i stället uttryckas som att ingen nackdel föreliggers. 25
4.477 i dessa fall.[^1475] Inom doktrinen har det också påtalats att anledningen till att kontantaffärer inte kan återvinnas hör samman med nackdelsrekvisitet.[^1476] En sådan systematisering och tolkning av rättskällematerialet skulle kunna öppna för att frågan om fordrans uppkomst (såvitt avser 4 kap 10 § konkurslagen) skulle behöva besvaras på ett annat sätt än vad som framkommit av detta kapitel hittills. Skulden skulle exempelvis kunna uppkomma genom avtalet, oavsett om någon innehållanderätt fanns eller inte. Kontantköp skulle likafullt inte kunna återvinnas, eftersom nackdelsrekvisitet inte är uppfyllt.s. 25
5.I frågan om skuldens uppkomst bör även NJA 1997 s 408 beaktas. I rättsfallet hade (konkurs)gäldenären ingått ett leasingavtal med en leasegivare. (Konkurs)gäldenären hade därefter erlagt en betalning till uppfyllelse av avtalet. Betalningen skedde den 12 mars och avsåg leasingavgift för perioden mellan den 1 april och den 30 juni samma år. Det var ostridigt att betalningen hade erlagts i förtid. Frågan var om denna betalning kunde återvinnas.s. 26
6.Högsta domstolen konstaterade att gäldenärens skyldighet att erlägga hyra hade uppkommit redan vid leasingavtalets ingående. I den frågan hänvisade domstolen till NJA 1989 s 185. Domstolen fann därför att betal ningen utgjorde en betalning av skuld enligt 4 kap 10 § konkurs lagen. Det noterades dock av domstolen att betalningen erlades i förskott, i den meningen att gäldenärens rätt att utnyttja den hyrda egendomen under ytterligare ett kvartal avsåg en period som ännu inte hade påbörjats. Högsta domstolen uttalade att gäldenären hade fått ett vederlag för sin betalning (fortsatt nyttjande av leasinggodset), vilket gjorde att betalningen kunde jämställas med en kontantaffär. Det skulle beaktas vid nackdelsbedömningen enligt domstolen. Slutligen fann domstolen att vederlaget, som gäldenären hade erhållit vid betalningen, fick anses godtagbart och att betalningen därför inte hade inneburit någon nackdel för borgenärerna.s. 26
7.Rättsfallet synes innebära att kontantköp inte kan återvinnas, eftersom någon nackdel inte föreligger såvitt avser sådana köp. Det skulle kunna implicera att en skuld har uppkommit vid ett tidigare skede än då prestationen fullgörs). Ovan har dock framkommit att vad som framför allt bör påverka om en skuld har uppkommit är konkursgälden ärens medkontrahents möjlighet att innehålla sin egen prestation. Någon innehållanderätt förelåg inte för medkontrahenten i detta fall, eftersom leasinggodset redan befann 478 sig hos (konkurs)gäldenären.[^1477] Högsta domstolen konstaterade också att betalningen kunde jämställas med en kontanta ffär, inte att det var en kontantaffär. Tolkningstemat synes också skilja sig åt i nackdelsbedömningen jämfört med vad som låg till grund för det nämnda förarbetsuttalandet. I nackdelsbedömningen i 1997 års fall beaktade Högsta domstolen om (konkurs)gäldenären hade fått ett fullgott vederlag, medan till grund för förarbetsuttalandet låg att prestationerna utväxlades slag i slag.[^1478]s. 26
8.I frågan om på vilken grund kontantköp inte ska kunna återvinnas (till följd av att skulden inte har uppkommit förrän prestationen fullgjorts eller med stöd i nackdelsbedömningen) bör även dansk rättspraxis beaktas. I U 2006 2543 H har Højesteret nämligen tillmätt frågan om huruvida en innehållanderätt finns betydelse såvitt avser skuldens uppkomst. I det nämnda rättsfallet hade en (konkurs)gäldenär köpt reklamplatser för en kampanj om totalt 4 Mkr hos ett företag. Av köpeavtalet framgick att företaget skulle ha full säkerhet för sin betalning, innan det skulle lägga order om genomförande av de olika delarna av kampanjen. Säkerhet gavs i form av en kreditförsäkring och en deponering av pengar. Därutöver skulle ytterligare 1,45 Mkr betalas. (Konkurs)gäldenären ställde en check på detta belopp. Efter det att trassatbanken inte accepterade checken erlade (konkurs)gäldenären i stället summan i tre betalningar. Frågan i rättsfallet var bland annat om dessa betalningar kunde återvinnas.s. 27
9.Højesteret fann att företaget hade kunnat utöva innehållanderätt ifall betalningarna inte hade genomförts i tid, eftersom det rörde sig om förskottsbetalningar. Betalningarna utgjorde därför inte betalning av skuld enligt domstolen.s. 27
10.I dansk rättspraxis har alltså skuldens uppkomst använts för att inte medge återvinning i dessa fall. Det finns också andra skäl till att det är lämpligt att begreppet skuldens uppkomst bestäms på detta sätt. Som bekant förekommer lokutionen skuldens tillkomst (uppkomst) i 4 kap 12 § konkurslagen. I förarbetena till den bestämmelsen uttalas att en skuld tillkommer då lånet utbetalas.[^1479] Och ovan har det framkommits. 27
11.479 att det finns goda skäl för att en skuld, i den meningen som avses i 4 kap 12 §, tillkommer då konkursgäldenärens medkontrahent fullgör sin prestation. Ifall uttalandet, om att en betalning vid kontantköp inte kan återvinnas, knyts till skuldens uppkomst skapar det på så vis ett enhetligt skuldens uppkomst-begrepp i såväl 4 kap 10 § konkurslagen som i 4 kap 12 §.[^1480] Mot en sådan ordning kan invändas att skulden bör uppkomma (tillkomma) genom avtalsslutet, såvitt avser både 4 kap 10 § och 4 kap 12 § konkurslagen. Att tillmäta begreppet skuldens tillkomst en sådan betydelse vad gäller 4 kap 12 § konkurslagen strider dock mot vad Högsta domstolen har uttalat i NJA 1987 s 320. Där fann domstolen att en skuld, enligt den nämnda bestämmelsen, uppkom genom utbetalningen av kreditbeloppet. Här bör dock inskjutas att det inte blir någon praktisk skillnad om det i dessa fall laboreras med frågan om skuldens uppkomst såvitt avser 4 kap 10 § konkurslagen eller om det laboreras med nackdelsbedömningen.s. 27
12.Att en skuld inte har uppkommit vid ett kontantköp betyder att en skuld heller inte har uppkommit om avtal och prestationer utbyts i ett slag. Det gäller även om prestationerna utväxlas slag i slag och avtal har slutits vid ett tidigare tillfälle. Det följer av vad som utgör ett kontantköp.[^1481] Som framkom ovan kan det även anföras systemargument och argument som följer av en funktionalistisk bedömning för en sådan ordning.[^1482] Om det har avtalats om kreditköp mellan parterna, men konkursgäldenärens medkontrahent ännu inte har utlämnat sin prestation, bör en skuld heller inte ha uppkommit. Medkontrahenten är i dessa fall inte beroende av gäldenärens betalningsförmåga. Argumentet har tillmätts betydelse av Högsta domstolen i NJA 2014 s 537. Det bör vara tillräckligt att medkontrahenten inte har utlämnat sin prestation vid den kritiska tidpunkten.[^1483] Det behöver inte dessutom prövas om 480 förutsättningarna för innehållanderätt föreligger.[^1484] En sådan ordning medför givetvis också att en förskottsbetalning inte innebär en betalning av skuld.[^1485] Däremot har en skuld uppkommit om konkursgäldenärens medkontrahent har fullgjort sin prestation. Det stämmer överens med NJA 1997 s 408 och någon innehållanderätt kan inte uppstå om konkursgäldenärens medkontrahent har fullgjort sin prestation.s. 28
13.I frågan om vad som gäller om konkursgäldenären och gäldenärens medkontrahent ännu inte har slutit något avtal vid den kritiska tidpunkten, utan gäldenären endast har avlämnat ett anbud, kan hänvisas till avsnitt 18.7 ovan.s. 29
14.Återigen bör resultaten jämföras med villkorsläran. Villkorsläran är enbart tillämplig om fordran har sin grund i en rättshandling och innebär att en fordran uppkommer när den förpliktade, som har vidtagit rättshandlingen, blivit rättsligt bunden till fordran. Det gäller även om fordran är villkorad av att en framtida och oviss omständighet ska inträffa, under förutsättning att rättshandlingens bindande rättsverkan inte har blivit villkorad.[^1486] Liksom gällde i frågan om skuldens tillkomst, såvitt avser 4 kap 12 § konkurslagen, kan utgångspunkten även för denna uppkomstfråga tas i villkorsläran, men ånyo blir förhållandet mellan regel och undantag inte särskilt tilltalande i en sådan beskrivning. Ska frågan om skuldens uppkomst kläs i regler är den tidigare beskrivningen mer rättvisande.s. 29
15.Ovanstående syntes har inneburit att rättsläget framför allt har fångats i regelbeskrivningar. Som har påtalats tidigare kan också rättskällematerialet tolkas och systematiseras i en princip (eller flera), såsom principen om den väsentliga grunden.[^1487] Det möjliggör en mer holistisk beskrivning av rättsläget. På motsvarande sätt som angavs i syntesen om skuldens tillkomst kan förpliktelseprincipen och fullgörandeprincipen användas här, och på motsvarande sätt är de mer självförklarande än principen om den väsentliga grunden. I regel uppkommer en fordran då (konkurs)gäldenären har förpliktat sig. Förpliktelseprincipen behöver dock kompletteras med en fullgörandeprincip: En fordran uppkommer då konkursgäldenärenss. 29
16.481 medkontrahent fullgör sin prestation, såsom vid ett kontantköp. Principen gäller enbart om prestationen är av sådan karaktär att medkontrahenten skulle kunna ha haft en innehållanderätt. Fullgörandeprincipen gäller alltså inte om konkursgäldenärens medkontrahent har en sakrättsligt skyddad återtaganderätt vid den relevanta tidpunkten. Förpliktelseprincipen kan på så vis paras med en fullgörandeprincip i frågan om skuldens uppkomst. Vad som utgör principernas (exakta) betydelse får emellertid anstå dess tillämpning i de enskilda fallen. I den tillämpningen får de argument som har framkommit ovan beaktas. 482s. 29