Stycket

6.Rättsutvecklingen har fortsatt inte minst genom NJA 2014 s 537, HFD 2016 ref 62 och AD 2019 nr 22. Dessa rättsfall ska behandlas under typfallsstudien nedan, men innan den studien tar vid bör här inskjutas något ytterligare om vilka argument som kan göras gällande i bedömningen av ackordsfordrans uppkomst. Såväl systemargument som argument som emanerar från en funktionalistisk bedömning kan nämli404 gen anföras till stöd för att förfogandeprincipen bör gälla i frågan om ackordsfordrans uppkomst. Som påpekades ovan under avsnitt 15.4 brukar det sägas att borgenärer ska behandlas lika i ackords- och konkursfrågor, såtillvida att en borgenär inte ska få ett bättre utfall i det ena eller det andra förfarandet. Det har Högsta domstolen uttalat i exempelvis NJA 2016 s 73.[^1224] Materiellt likartade regler motverkar att borgenärer strävar efter något av förfarandena, och därigenom att enskilda intressen styr valet mellan förfarande. Som också påpekades ovan har detta lyfts fram i doktrinen och i ett flertal utredningar från senare år.[^1225] Om detta argument ska få genomslag – om förfarandeneutralitet ska råda – bör alltså en borgenärs fordran behandlas på ett likartat sätt i företagsrekonstruktion och i konkurs. Det talar för att till exempel förfogandeprincipen bör gälla och ha samma betydelse i båda förfarandena. Det talar också för att rättsfall i vilka frågan om konkursboets ansvar har prövats bör ha relevans i frågan om ackordsfordrans uppkomst.[^1226]s. 28