Rättsfall
NJA 2016 s. 73
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2016 s. 73
BibTeX
@misc{nja-2016-s-73,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2016 s. 73}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
12 hänvisningar i 4 artiklar · 12 stycken/fotnoter
- I NJA 2016 s. 73 uttalade sig HD generellt om vissa skillnader som föreligger mellan gäldenärspant, dvs. pant som gäldenären själv har ställt till säkerhet för en fordran som borgenären har på gäldenären, och tredjemanspant, dvs. pant som tredje man ställt till säkerhet för gäldenärens skuld till borgenären. HD anförde bl.a. att ”när en tredje man har ställt pant rör det sig om ett slags borgen på så sätt, att borgenären för den säkrade fordringen kan göra sig betald hos den tredje mannen, dock endast ur panten”. Beträffande syftet med de olika panterna uttalades att ”den typiska avsikten med en gäldenärspant är att förbättra borgenärens möjligheter till betalning av gäldenären” men att tredjemanspantens syfte i allmänhet är främst ”att förskjuta risken för gäldenärens betalningsoförmåga från borgenären till den tredje mannen”. I jämförelse med borgen angavs att när tredjeman ställer säkerhet i form av pant och inte borgen innebär det ”dels en värdemässig begränsning av den risk som han tar beträffande gäldenärens insolvens, dels att borgenären i händelse av konkurrens med den tredje mannens borgenärer får framför dessa göra sig betald ur panten enligt förmånsrättslagens regler”. Bland annat dessa skillnader medförde att uttrycket ”panträtt” i 32 § skuldsaneringslagen (2016:675) inte ansågs omfatta tredjemanspant.
- I NJA 2016 s. 73 uppkom frågan om en skuldsanering omfattar en fordran för vilken säkerhet har ställts i form av tredjemanspant. HD konstaterade här att det finns tydliga skillnader mellan gäldenärspanter — dvs. panter som gäldenären själv har ställt — och tredjemanspanter — dvs. panter som tredje man ställt. Dessa skillnader, och hur de olika panterna behandlas i andra sammanhang, medförde enligt HD att fordringar förenade med tredjemanspant inte undantas från skuldsanering och att uttrycket panträtt i nyssnämnda bestämmelse ska förstå så att bara panträtt som gäldenären har upplåtit i sin egendom omfattas av undantaget.
Fordrans uppkomst inom insolvensrätten6 hänvisningar
- Se NJA 2016 s 73, HD:s domskäl st 17. Frågan i målet gällde om en fordran med säkerhet i en tredjemanspant skulle ingå i en skuldsanering, men uttalandet skedde i en bredare kontext i vilken både konkurs och företagsrekonstruktion behandlades.
- Den tredje sortens systemargument är av ett annat slag än de föregående argumenten. Argumentet utgår från att vissa frågor i en konkurs bör behandlas på samma sätt som i en företagsrekonstruktion. Det har nämligen gjorts gällande att frågan om huruvida en fordran är en konkursfordran eller en massafordran bör bedömas på samma sätt som frågan om en fordran är en ackordsfordran eller en ackordsfri fordran i en företagsrekonstruktion. Vad som då betonas är främst borgenärernas utfall i de olika förfarandena. Det påtalas att en borgenär inte ska få ett bättre utfall i det ena eller andra förfarandet. Borgenärerna ska i stället behandlas på samma sätt i ett offentligt ackord som i en konkurs. Det har exempelvis Högsta domstolen uttalat i NJA 2016 s 73.[^1015] Materiellt likartade regler sägs nämligen förhindra att borgenärer strävar efter något av förfarandena (för egen vinnings skull).[^1016] Det har till och med sagts att det ”utgör en grundbult i det insolvensrättsliga systemet att bedömningen av om och i vad mån en fordran omfattas av rättsverkningarna av konkurs och offentligt ackord följer enhetliga principer.”[^1017]
- Rättsutvecklingen har fortsatt inte minst genom NJA 2014 s 537, HFD 2016 ref 62 och AD 2019 nr 22. Dessa rättsfall ska behandlas under typfallsstudien nedan, men innan den studien tar vid bör här inskjutas något ytterligare om vilka argument som kan göras gällande i bedömningen av ackordsfordrans uppkomst. Såväl systemargument som argument som emanerar från en funktionalistisk bedömning kan nämli404 gen anföras till stöd för att förfogandeprincipen bör gälla i frågan om ackordsfordrans uppkomst. Som påpekades ovan under avsnitt 15.4 brukar det sägas att borgenärer ska behandlas lika i ackords- och konkursfrågor, såtillvida att en borgenär inte ska få ett bättre utfall i det ena eller det andra förfarandet. Det har Högsta domstolen uttalat i exempelvis NJA 2016 s 73.[^1224] Materiellt likartade regler motverkar att borgenärer strävar efter något av förfarandena, och därigenom att enskilda intressen styr valet mellan förfarande. Som också påpekades ovan har detta lyfts fram i doktrinen och i ett flertal utredningar från senare år.[^1225] Om detta argument ska få genomslag – om förfarandeneutralitet ska råda – bör alltså en borgenärs fordran behandlas på ett likartat sätt i företagsrekonstruktion och i konkurs. Det talar för att till exempel förfogandeprincipen bör gälla och ha samma betydelse i båda förfarandena. Det talar också för att rättsfall i vilka frågan om konkursboets ansvar har prövats bör ha relevans i frågan om ackordsfordrans uppkomst.[^1226]