1.I praxis har frågan om fordrans uppkomst prövats beträffande fordringar som har uppkommit till följd av återvinning och utdelning i konkurs. Återvinner konkursboet en betalning från en part (återvinningssvaranden), som också är konkursborgenär, medför det att konkursborgenärens. 36
2.319 får en skuld. Huruvida en sådan skuld har uppkommit redan före konkursutbrottet och kan användas till kvittning i konkurs avgjordes redan i NJA 1938 s 149. Högsta domstolen fann i det rättsfallet att en sådan återvinningsskuld inte kunde kvittas mot en konkursfordran (fullt ut). Återvinningsskulden uppkom alltså inte före konkursutbrottet. Skulden uppkom i stället genom konkursen. Att en fordran på återbäring till följd av återvinning har uppkommit genom konkursen befästes av Högsta domstolen i NJA 1994 s 705. Ordningen är densamma i både dansk och norsk rätt. Konkursborgenären kan i stället använda en fordran på utbetalning av utdelningsmedel (utdelningsfordran) till att kvitta mot en återvinningsfordran. Det framgår av NJA 1938 s 149. Här bör också beaktas att enligt 4 kap 21 § konkurslagen följer det att om utdelning har ägt rum är den återvinningssvarande berättigad att vid återbäringen avräkna det belopp som borde ha tillkommit den svarande som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag. Det gäller om fordran då hade varit känd.s. 36
3.Om även återvinningssvaranden har gått i konkurs aktualiseras andra frågor om huvudfordrans uppkomst. Konkursboets (återvinningskärandens) krav på återbäring kan då komma att ställas mot återvinningssvarandens fordran på utdelning, vilket gör att frågan om när en utdelningsfordran i en konkurs har uppkommit blir relevant. I NJA 2001 s 805 prövade Högsta domstolen just en sådan fråga. I rättsfallet hade återvinningskäranden försatts i konkurs den 5 september. Före konkur320 sen hade (konkurs)gäldenären betalat ett antal förfallna hyror till återvinningssvaranden. Det var ostridigt att dessa fordringar kunde återvinnas. Den 19 september försattes även återvinningssvaranden i konkurs. Frågan i målet var bland annat om återvinningskäranden kunde använda återvinningsfordran till att kvitta mot den fordran återvinningssvaranden hade på utdelning i återvinningskärandens konkurs. Återvinningsfordran var alltså motfordran i återvinningssvarandens konkurs, medan återvinningssvarandens fordran på utdelning i återvinningskärandens konkurs var huvud fordran.s. 37
4.Högsta domstolen konstaterade att återvinningsfordran hade uppkommit före återvinningssvarandens konkurs, vilket stämmer väl överens med att den hade uppkommit genom konkursen (i detta fall återvinningskärandens konkurs). Domstolen fann också att utdelningsfordran hade uppkommit före återvinningssvarandens konkurs, eftersom den grundade sig på ett hyresavtal, som hade slutits före återvinningssvarandens konkurs. Mot bakgrund av dessa skäl fann domstolen att kvittning kunde ske.s. 38
5.Någon närmare precisering av när en fordran på utbetalning av utdelningsmedel hade uppkommit gav inte Högsta domstolen. Beträffande vad som krävs för att en sådan huvudfordran ska uppkomma är det också relevant att beakta att utdelningsfordran brukar skiljas från utdelningsrätten i konkursen. Det har sagts att ur utdelningsrätten uppkommer det så småningom en utdelningsfordran. I NJA 2007 s 280 konstaterade också Högsta domstolen att utdelningsrätten inte är ett fordringsanspråk mot konkursboet i frågan om huruvida ett sådant anspråk kan preskriberas. Domstolen fann att det är först när utdelningen har blivit fastställd, som ett fordringsanspråk föreligger (och preskriptionsfristen börjar löpa). Det är tydligt att Högsta domstolen i NJA 2001 s 805 inte förlade uppkomsttidpunkten för återvinningssvarandens utdelningsfordran till när utdelningen hade blivit fastställd i konkursen (återvinningssvarandens konkurs inträffade endast två veckor efter återvinningskärandens konkurs). Utdelningsfordran kunde knappast ha uppkommit innan återvinningskäranden hade gått i konkurs heller. Utdelningsfordran bör snarare ha uppkommit genom återvinningskärandens konkurs. Det är också en ordning som överensstämmer med Högsta domstolens uttalande i NJA 2001 s 805.s. 38
6.321s. 38
7.Sammantaget kan det konstateras att en återvinningsfordran uppkommer genom konkursen samt att en utdelningsfordran också bör uppkomma genom konkursen.s. 39
Fordran på återbetalning (efter misstagsbetalning)
1.Då till frågan om vad som krävs för att en huvudfordran, som har sin grund i en betalning vilken senare visar sig kunna krävas åter, ska uppkomma. Frågan har behandlats i U 2008 1635 H. Fallet har refererats ovan under avsnitt 12.6.4. Rättsfallet gäller dock huvudfordrans uppkomst och refereras därför något mer ingående här. I fallet hade en skattefordran fullgjorts före konkursutbrottet (genom en utmätning av (konkurs)gäldenärens bankkonto). Efter konkursutbrottet beslutades emellertid att konkursgäldenären skulle betala en lägre summa i skatt än vad som hade gjorts för det aktuella året. Konkursgäldenären fick därigenom en fordran mot det danska skatteverket. Frågan var om skatteverket fick använda denna huvud fordran till att kvitta mot en annan fordran och alltså om fordran hade uppkommit redan genom utmätningen eller om den uppkom genom skatteverkets beslut.s. 39
2.Højesteret konstaterade att uppkomsttidpunkten för ett krav på återbetalning av ett belopp, som senare visar sig vara betalt med orätta, är betalningstidpunkten. Enligt domstolen gällde detta också då fordran hade blivit betald genom en utmätning, som senare hade blivit upphävd. Rättsfallet gällde visserligen en skattefordran, men det har i doktrinen tillmätts en generell betydelse. Att fallet har en generell betydelse i denna uppkomstfråga vinner också stöd i Højesterets allmänna formulering av domskälen.s. 39
3.En (huvud)fordran på återbetalning efter en misstagsbetalning uppkommer alltså genom misstagsbetalningen. Ovan under avsnitt 12.6.4 har det framkommit att en sådan fordran som här diskuteras uppkommer genom misstagsbetalningen; fordran är i stället resolutivt villkorad av att inrättande i god tro sker (i de fall då läran om condictio indebiti är tillämpbar). 322s. 39
Huvudfordrans uppkomst – syntes
1.Den vidsträckta kvittningsrätten i konkurs har gång på gång kritiserats de lege ferenda med utgångspunkt i att den ska klassificeras som en sak(- och konkurs)rättslig fråga. Kritiken har i sin tur influerat vad som krävs för att en huvudfordran ska uppkomma de lege lata. Det åskådliggörs i frågan om huruvida kvittning endast ska medges för de fall då konkursborgenären har kunnat räkna med kvittningsrätten. Det är i de fallen, som kvittningsrätten fyller en säkerhetsfunktion. Om kvittningsrättens säkerhetsfunktion ska få diktera bedömningen av om en huvudfordran har uppkommit kommer vem som kan göra fordran fullgången efter konkursutbrottet få betydelse. Det är om konkursborgenären kan styra över om fordran blir fullgången som kvittning bör få ske i sådana fall, eftersom borgenären då har kvittningsförväntan. Någon sådan kvittningsförväntan finns dock inte om konkursboet kan styra över om fordran blir fullgången.s. 40
2.När reglerna om kvittning i konkurs utreddes och senare reformerades av lagberedningen övervägdes också en begränsning av kvittningsrätten till de fall där den kunde fylla en säkerhetsfunktion. Danskarna verkade för en sådan begränsning. Från svenskt håll framhölls dock att det var svårt att ta fram sådana regler. Säkerhetsfunktionen fick därför inte diktera hur kvittningsrätten reglerades. Reformen av kvittningsreglerna begränsades i stället till en modernisering av bestämmelsens lydelse. Vid den tiden gällde att en huvudfordran uppkom redan genom avtalet. Den ståndpunkten hade stöd i rättsfallen NJA 1916 s 154, NJA 1927 s 455, NJA 1929 s 433 och NJA 1957 s 197. Frågan klassificerades som en obligationsrättslig fråga, i vilken kvittningsrätten sågs som en invändningsrätt.s. 40
3.323s. 40
4.Rätten är emellertid inte statisk. Det måste beaktas i denna syntetisering av materialet. Den vidsträckta kvittningsrätten som bland annat följer av att huvudfordran uppkommit redan genom avtalet har fortsatt blivit kritiserad. Det kommer exempelvis till uttryck i kritiken mot att kvittningsrätt tillerkändes konkursborgenären i NJA 1916 s 154 (kritiken träffar också NJA 1996 s 368). I kritiken tas utgångspunkt i att frågan om kvittning i konkurs, och därigenom också frågan om huvudfordrans uppkomst, är en sak(- och konkurs)rättslig fråga. Kritiken går bland annat ut på att konkursborgenären inte hade kunnat räkna med att kvitta vid den kritiska tidpunkten i 1916 års avgörande, och att kvittningsrätten därför gav konkursborgenären en opåräknad fördel. Kritiken mot NJA 1916 s 154 (och NJA 1996 s 368) vändes till argument för hur kvittningsfrågan skulle avgöras i NJA 2009 s 291. I 2009 års avgörande betonade Högsta domstolen just att en kvittningsrätt hade givit konkursborgenären en opåräknad fördel, eftersom konkursborgenären inte hade kunnat räkna med att få kvitta vid konkursutbrottet, varför kvittningsrätt inte medgavs. Frågan om huvudfordrans uppkomst omklassificerades till en sak(- och konkurs)rättslig fråga i 2009 års avgörande.s. 41
5.Här blir frågan hur dessa till synes oförenliga rättsfall ska kunna inkluderas och förenas i en enhetlig, motsägelsefri och konsekvent rekonstruktion av gällande rätt. Även om frågan synes problematisk är den långtifrån ny för rättsdogmatiken; det är egentligen samma problem som rättsvetenskapare alltid brottas med, nämligen hur rättskällorna ska systematiseras och tolkas.s. 41
6.Det är inte möjligt att tillhandahålla en allmän lösning, eller ens en enhetlig modell, i frågan om huvudfordrans uppkomst, såvitt avser avtalsgrundade fordringar. I stället måste det skiljas på ett antal olika typfall.s. 41
7.Huruvida konkursborgenären har kunnat räkna med kvittningsrätten får betydelse om huvudfordran inte är komputabel med motfordran vid konkursutbrottet. I dessa fall beror huvudfordrans uppkomst på vem som kan styra över om fordran blir fullgången. Det följer av NJA 2009 s 291. Högsta domstolen fann där att huvudfordran inte hade uppkommit före konkursutbrottet, eftersom fordran hade varit beroende av konkursboets åtgärder. Om det inte är konkursboet som styr över om fordran blir fullgången i dessa fall uppkommer fordran i stället redan genom avtalet. 324s. 41
8.Argumenten, som stammar från en sak(- och konkurs)rättslig klassificering av frågan och från en funktionalistisk bedömning, bör också få genomslag beträffande huvudfordrans uppkomst, såvitt avser de fall då huvudfordran utgör en naturafordran. Liksom om komputabilitet inte föreligger vid konkursutbrottet bör en naturafordran inte ha uppkommit vid konkursutbrottet, om det är konkursförvaltarens åtgärder som gör den fullgången.s. 42
9.Står två penningfordringar mot varandra vid konkursutbrottet har det ingen betydelse vem som kan styra över om fordran blir fullgången efter konkursutbrottet. Även om konkursförvaltarens åtgärder gör huvudfordran fullgången har den ändå uppkommit genom avtalet. Det följer av NJA 1916 s 154, NJA 1969 C 1477 och NJA 1996 s 368, vilket kan förklaras med att frågan om huvudfordrans uppkomst i dessa fall kategoriserades som en obligationsrättslig frågeställning. Att fordran uppkommer genom avtalet i dessa fall är även förenligt med villkorsläran och principen om den väsentliga grunden. En huvudfordran bör till och med kunna uppkomma redan genom (konkurs)borgenärens anbud i dessa fall, efter vad som utvecklades ovan under avsnitt 14.5.2.5.s. 42
10.Ovan har också andra typfall behandlats. Det har framkommit att en regressfordran på grund av att ett borgensåtagande infriats (genom utdelning i konkursen) uppkommer redan genom borgensåtagandet, att en fordran med grund i ett utomobligatoriskt skadestånd uppkommer genom den skadegörande handlingen eller när fristen att handla tar sin början (om inte borgenären kan undvika att en skadeståndsfordran uppkommer), att en återvinnings- och en utdelningsfordran uppkommer genom konkursen, samt att en fordran med grund i en misstagsbetalning uppkommer genom betalningen. Den hittills gjorda systematiseringen är inte heltäckande, såtillvida att det alltid går att komma på nya typfall eller variera förutsättningarna för typfallen något. De huvudsakliga argumenten i frågan om huvudfordrans uppkomst har det likväl redogjorts för. Argumenten har även prövats i en rad typfall, vilket också bidrar till förståelse av huvudfordrans uppkomst. Det är fullt tillräckligt för att besvara denna avhandlings här relevanta forskningsfråga.s. 42
11.325s. 42
12.I de tidigare synteserna har även fokus skiftats från regel- och typfallsbeskrivningar till att fånga rättskällematerialet i principens form. Spänningen mellan att å ena sidan klassificera frågan som en obligationsrättslig invändningsrätt, i vilken villkorsläran får avgöra uppkomsttidpunkten, och att å andra sidan klassificera frågan som en sakrättslig säkerhetsrätt, i vilken resultatet av en funktionalistisk konsekvensbedömning får avgöra uppkomsttidpunkten, medför dock att rättskällematerialet är tämligen disparat beträffande huvudfordrans uppkomsttidpunkt. Det är därför svårt att fånga materialet i en allmän riktlinje. Någon systematisering och tolkning av rättskällematerialet i en princip låter sig därför inte göras i frågan om huvudfordrans uppkomst. 326s. 43