Närliggande

3.I detta sammanhang bör dock NJA 1995 s 356 beaktas. I fallet var fråga om huruvida kvittning fick ske efter det att en fordran hade överlåtits. Ett 318 fläktbolag hade åtagit sig att leverera vissa varor, som ett montage företag hade förskottsbetalat. Fordran på att utfå varorna hade överlåtits. Fläktbolaget hade begått kontraktsbrott efter överlåtelsen av fordran, vilket hade omvandlat naturafordran till en penningfordran på att få tillbaka förskottet. Detta gav i sin tur upphov till frågan om huruvida kvittning fick ske. Fläktbolaget hade nämligen motfordringar gentemot montageföretaget. Köparen av fordran gick sedermera i konkurs. Högsta dom stolen uttalade att ”för kvittning [bör det] i princip krävas att kvittningsborgenären inte skaffat sig möjligheten att kvitta under omständigheter som kommer i konflikt med det allmänna civilrättsliga regelsystemet. Särskilt gäller detta i fråga om kvittning i konkurs där kvittningen gynnar kvittningsborgenären på borgenärskollektivets bekostnad [hänvisningar uteslutna].” Högsta domstolen fann mot den bakgrunden att kvittning inte kunde medges, varvid domstolen särskilt betonade att ett kontraktsbrott inte bör kunna leda till fördel i kvittningssammanhang för den som begår kontraktsbrottet.s. 35