Fordrans uppkomst inom insolvensrätten6 hänvisningar
- NJA 1995 s 356, HD:s domskäl st 9.
- I fallet kunde dock inte säljaren (konkursborgenären) styra över om fordran blev fullgången. Det berodde på att om säljaren hade vägrat att leverera varorna, efter avrop av konkursboet, hade återbetalningen av förskottet varit kvittningsskyddad. Det följer av rättsfallet NJA 1995 s 356, som Högsta domstolen också refererade till i 2009 års fall. Domstolen konstaterade att säljaren (konkursborgenären) endast kunde använda sin motfordran till kvittning mot den berörda huvudfordran, under förutsättning att boet inte avropade varorna utan i stället krävde förskottet åter.
- I det fallet att konkursborgenären råder över om fordran blir fullgången efter konkursutbrottet har en huvudfordran uppkommit redan genom avtalet. Det har stöd i villkorsläran och den väsentliga grundens riktlinje. I enlighet med dessa argumentationslinjer uppkommer nämligen en fordran genom (i vart fall) avtalet. En sådan uppkomsttidpunkt står även i samklang med vad som följer av en funktionalistisk bedömning, vilket framkom ovan under avsnitt 14.4.3, eftersom konkursborgenären har kvittningsförväntan om borgenären kan styra över huruvida fordran blir fullgången. Oavsett ifall frågan om huvudfordrans uppkomst anses vara en obligationsrättslig eller sak(- och konkurs)rättslig fråga har fordran alltså uppkommit redan genom avtalet, i de fall då konkursborgenären 306 kan styra över om penningfordran blir fullgången efter konkursutbrottet. Ett undantag behöver dock göras. Konkursborgenären får nämligen inte kvitta i konkursen om borgenären har begått kontraktsbrott och därigenom skapat kvittningsläget. Det följer av NJA 1995 s 356.