NJA 1995 s 356, HD:s domskäl st 9.
Hänvisas från p. 3 (s. 35)
1.En fråga som vanligen diskuteras tämligen kortfattat i rättskällorna är vad som krävs för att en (huvud)fordran ska uppkomma, om den har sin grund i ett utomobligatoriskt skadestånd. Det är inte särskilt märkligt, eftersom kvittning kräver att det föreligger två fordringar samt att parterna ömsom är gäldenär och ömsom är borgenär. Oavsett detta råder enighet om att en fordran på utomobligatoriskt skadestånd uppkommer genom den skadegörande handlingen. Det är också en uppkomsttidpunkt som står i samklang med en funktionalistisk bedömning av frågan. Det finns inget skäl att välja en annan uppkomsttidpunkt för de perdurerande delikten.s. 35
2.Har den utomobligatoriska skadeståndsfordran grund i en underlåtenhet påvisades ovan under avsnitt 14.4.3.4 att konkursborgenären då i regel har kvittningsförväntan. Det beror på att borgenären kan styra över om fordran blir fullgången, genom att underlåta att vidta den relevanta handlingen.s. 35
3.I detta sammanhang bör dock NJA 1995 s 356 beaktas. I fallet var fråga om huruvida kvittning fick ske efter det att en fordran hade överlåtits. Ett 318 fläktbolag hade åtagit sig att leverera vissa varor, som ett montage företag hade förskottsbetalat. Fordran på att utfå varorna hade överlåtits. Fläktbolaget hade begått kontraktsbrott efter överlåtelsen av fordran, vilket hade omvandlat naturafordran till en penningfordran på att få tillbaka förskottet. Detta gav i sin tur upphov till frågan om huruvida kvittning fick ske. Fläktbolaget hade nämligen motfordringar gentemot montageföretaget. Köparen av fordran gick sedermera i konkurs. Högsta dom stolen uttalade att ”för kvittning [bör det] i princip krävas att kvittningsborgenären inte skaffat sig möjligheten att kvitta under omständigheter som kommer i konflikt med det allmänna civilrättsliga regelsystemet. Särskilt gäller detta i fråga om kvittning i konkurs där kvittningen gynnar kvittningsborgenären på borgenärskollektivets bekostnad [hänvisningar uteslutna].” Högsta domstolen fann mot den bakgrunden att kvittning inte kunde medges, varvid domstolen särskilt betonade att ett kontraktsbrott inte bör kunna leda till fördel i kvittningssammanhang för den som begår kontraktsbrottet.s. 35
4.Den i rättsfallet fastslagna ordningen bör innebära att om borgenären kan undvika att en skadeståndsfordran uppkommer, genom att vidta de åtgärder som krävs, bör kvittning inte medges i dessa fall – det vill säga i de fall då en utomobligatorisk skadeståndsfordran har sin grund i en underlåtenhet. I annat fall skulle kvittningsborgenären skaffa sig möjligheten att kvitta under omständigheter som hamnar i konflikt med det allmänna civilrättsliga regelsystemet. Den slutsatsen leder dock till att utomobligatoriska skadeståndsfordringar får olika uppkomsttidpunkter beroende på om de grundas i en handling eller en underlåtenhet. Det leder i sin tur till gränsdragningsproblem, efter vad som utvecklades ovan under avsnitt 12.6.3. Här bör emellertid en nyans i Högsta domstolens domskäl i NJA 1995 s 356 uppmärksammas. Domstolen uttalade nämligen att saken i vissa fall kan komma i ett annat läge om kontraktsbrottet beror på hinder utom partens kontroll. Det bör i någon mån minska de fall där gränsdragningsproblem uppkommer.s. 36