NJA 1992 s. 118, •Det inrasade bamba-taket« och NJA 1996 s. 118, •Den grovt vårdslösa skärbränningen• brukar hänvisas till som de avgöranden som anger kriterierna för vad som konstituerar grov vårdslöshet. Se Samuelsson, P. (2011), Entreprenadavtal: särskilt om ändrade förhållanden, s. 261 ff. för en analys av rättsfallen samt Ramberg, J. Stockholms universitet, s. 772 ff. för en kommentar hur en skiljedom förhåller sig till 1992 års fall.
Hänvisas från p. 8 (s. 224), p. 2 (s. 53)
1.617. Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbud mot otillbörliga avtalsvillkor, m.m. Proposition 1971 :15, s. 71. Denna är numera ersatt av lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. 266 Motsvarande överväganden kunde enligt utredningen läggas till grund för tillämpningen av generalklausulen, även om det måste tas hänsyn till de enskilda variationerna. I både utredningen och propositionen upprepas detta, och båda betonade förlusten som det väsentliga jämförelsematerialet. Avslutningsvis är den litteratur som publicerats efter att den nya 36 § infördes enig kring möjligheten att jämka viten i båda riktningar. Emellertid förekommer alltjämt en skillnad där jämkning neråt framställs som vanligare. Tidigare har nämnts Olsens framställning, som till stora delar består av en redogörelse för den gamla 36 § (som av naturliga skäl enbart handlar om jämkning nedåt}. I förhållandet mellanjämkning uppåt och nedåt enligt den nuvarande 36 § är hon emellertid neutral och skriver att»[ d]en restriktiva hållningen beträffande jämkning uppåt kan tänkas motsvara en liknande restriktivitet beträffande nedsättning av alltför höga viten«. von Post inleder med att det finns två olika sorters viten, där den ena kan sägas ha syftet att part inte ska bete sig på ett visst sätt och ha penal karaktär medan den andra typen avser normaliserade ersättningar samt att domstolen vid sin bedömning bör beakta vilken typ av vite det är fråga om. Han tillägger också att tanken är att om det rör sig om ett vite som innefattar en normaliserad ersättning, ska vitet någorlunda svara mot en uppkommen förlust. Han hänvisar vidare till relationen mellan förlusten och vitesbeloppet som relevant samt också det intresse av fullgörelse som borgenären kunnat tänkas ha. När det gäller normaliserade ersättningar bör man ta hänsyn till om förlusten i det enskilda fallet klart understiger det avtalade beloppet, och att om ersättningen klart överstiger det positiva kontraktsintresset bör jämkning kunna ske.621s. 221
2.Gorton och Samuelsson anser att 36 § »har i svensk rätt ansetts kunnas. 223
3.622 användas som grund för att jämka vitesklausuler både upp och ner«. De anger att utgångspunkten är att viten kan tänkas vara för höga och att de därför ska kunna nerjusteras med tillägg att det »förefaller mera vara för reciprocitetens skull som lagstiftaren i förarbetena konstaterars. 223
4.623 att även en jämkning uppåt skall vara möjlig«.s. 223
5.I fråga om jämkning finns förhållandevis många avgöranden, dock utan att de uttalanden som görs är speciellt omfattande. Som exempel kan tas AD [^2005]nr där ett anställningsavtal innehöll en konkurrensklausul med avtalsvite på ooo ooo kr att utges bland annat vid avsiktlig överträdelse av konkurrensklausulen. Domstolen konstaterade att den anställde avsiktligen hade överträtt konkurrensklausulen samt att detta inte hade skett i obetydlig omfattning men att klausulen skulle jämkas. Den kom fram till att ett högre vitesbelopp än ooo kr inte kunde anses skäligt mot arbetstagaren, utan att göra någon utförlig re-s. 223
6.624 dogörelse för skälen för jämkning.s. 223
7.621. von Post, Studier kring 36 § avta/slagen, s. 200. avta/slagen, s. 198 ff.s. 223
8.J I 9.4 J Ä M K N I N G AV AN S VAR S B E G R ÄN S - NINGAR Även ansvarsbegränsningar och ansvarsfriskrivningar kan jämkas eller åsidosättas enligt 36 §. Att en ansvarsbegränsningjämkas innebär i praktiken att det belopp som den ersättningsskyldige ska utge blir högre än vad parterna har avtalat om. Detta innebär en »begränsning av begränsningen«, det vill säga den begränsning av ersättningsskyldigheten som följer av ansvarsbegränsningen inskränks. Detta förutsätter att skadan överstiger ersättningsskyldigheten enligt ansvarsbegränsningen. En ökning av ansvaret skapas också om ansvarsbegränsningen åsidosätts, eftersom den ersättningsskyldige i så fall får ersätta hela skadan. Tidigare har det hävdats att det såvitt gäller ansvarsbegränsningar finns en annan tvingande regel enligt vilken en ansvarsbegränsning är ogiltig om det avtalsbrott som grundar skadeståndsskyldigheten beror på uppsåt eller grov vårdslöshet. Denna tvingande regel omöjliggjorde friskrivning från sin egen grova vårdslöshet.Regelns rättsverkan gjorde att ansvarsbegränsningen eller friskrivningen lämnades utan avseende (eller en motsvarande formulering, till exempel att ansvarsbegränsningen var ogiltig eller inte hade någon verkan), och istället skulle den skadelidande få full ersättning för skadan. ( 199 5) , Några synpunkter på en skiljedom angående ombyggnad av fartyg.Juridisk tidskrift vid 626. Lundmark, T. (1996), Friskrivningsklausuler: giltighet och räckvidd. Särskilt om friskrivning i kommersiella avtal om köp av lös egendom, s. 133.s. 224