Närliggande

5.6. Almen, T. och Eklund, R. (1960), Om köp och byte av lös egendom: kommentar till lagen den juni s. respektive Olsen, Ersättningsklausuler, s. Se avsnitt 18 på samma sätt som med skada kompliceras relationen av att den dispositiva rätten innehåller ett subjektivt rekvisit för skadestånd. Om avtalsvitet innehåller ett annat rekvisit, måste detta i sin tur följa av en annan dispositiv regel med andra bifallsvillkor än om den regel som ger ersättning vid avtalsbrott hade tillämpats. Dessa två problem utgör exempel på frågor som tidigare framställningar har haft svårt att hantera. En viktig inledande del av avhandlingen blir därför att genom en definition avgränsa tillämpningen av den dispositiva rätten i dessa delar. Vid överträdelse av avtalsvitets huvudförpliktelse uppkommer en viteifordran. Denna penningfordran innebär att avtalsvitets belopp ska betalas och är avtalsvitets enda rättsverkan. Men uppkomsten av en vitesfordran är sällan den enda rättsverkan som skapas vid överträdelse av avtalsvitets huvudförpliktelse. Beroende på omständigheterna kan en eller flera avtalsbrottspåföljder i den dispositiva rätten också aktualiseras genom samma överträdelse. Till exempel kan överträdelse av samma avtalsförpliktelse aktualisera både avtalsvitet och den dispositiva rätten till skadestånd enligt det positiva intresset. Vid en sådan överträdelse väcks frågan om relationen mellan dessa olika påföljder. Vitesbeloppet kommer alltid att utgå, genom principen om avtalsbundenhet. En viktig fråga för avhandlingen att besvara är istället i vilken mån avtalsvitet begränsar rätten till ersättning enligt det positiva intresset. Om avtalsvitet inte påverkar kommer vitesbeloppet och skadestånd att utgå kumulativt. Med en skada på och ett vitesbelopp på skulle det innebära att den sammanlagda ersättningen vid avtalsbrott är Om avtalsvitet däremot i någon grad påverkar kom-s. 325