Detta kallas i litteratur och praxis för att avtalsvitet är exklusivt, se till exempel Olsen, Ersättningsklausuler, s. 142 och NJA 2010 s. 629, •Temarör och den borttappade huvudnyckeln•, p. r r
Hänvisas från p. 1 (s. 324), p. 1 (s. 327), p. 1 (s. 55)
1.gjorts någon omfattande undersökning av hur avtalsvitet påverkar parternas nytta och agerande. Däremot förekommer påståenden -till exempel att vitet minskar sannolikheten för avtalsbrott -utan att dessa effekter beläggs. Att samtliga avtalsviten, oavsett hur de är utformade, skulle innebära att sannolikheten för avtalsbrott minskar stämmer knappast. Istället borde vitets effekter vara en funktion av såväl vitesbeloppet som andra faktorer. Därmed riskerar också en oreflekterad användning av vitet -till exempel att ooo kr alltid är ett bra vitesbelopp eller att alla viten minskar risken för avtalsbrott -att fa andra effekter än de som avtalsparterna avsåg. 1.2 SYFTEN OCH PROBLEMOMRÅDEN Avhandlingen består av två delstudier av avtalsvitet: en rättsdogmatisk och en ekonomisk. Vardera studien har sitt eget syfte och sin egen metod. Syftet med den rättsdogmatiska studien är att presentera en samlad bild av de rättsverkningar som kan aktualiseras vid överträdelse av avtalsvitets huvudförpliktelse. Utöver dessa rättsverkningar påverkar avtalsvitet också parternas individuella, och därmed sammanlagda, nytta. Denna påverkan utgör det som avhandlingen kallar för avtalsvitets effekter. Dessa effekter utgör föremålet för den ekonomiska studien. Syftet med denna är att med utgångspunkt i ekonomisk teori klargöra hur parterna bör utforma avtalsvitet så att deras nytta maximeras. stycke 7 och Zimmermann, R. (1996), The law oj obligations: Roman Joundatiom oj the civilian tradition, s. 95 ff. för redogörelser för vitesklausuler i den romerska rätten. 4. Exempel på sådana formuleringar återfinns hos Fehr, Om vitesbestämmelser, s. 6 f., Nordling, E. V. (1913), Anteckningar efter prof. E. V. Nordlings föreläsningar i svemk civilrätt: allmänna delen, s. 276, Rodhe, K. (1956), Obligatiomrätt, s. 585, Olsen, L. (1986), Ersättningsklausuler: vite och andra avtalade ersättningar vid kontraktsbrott, s. 30, Almen, T., Eklund, R., och Nordström, T. (1997, urspr. pub!. 1968), Lagen om avtal, s. 139 och Adlercreutz, A., Gorton, L., och Lindell-Frantz, E. (2016), Avtalsrätt I, s. 340.s. 324