Rolf Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989. Rolf Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 1999 och 2008. Rolf Dotevall, Aktiebolagsrätt, Fördjupning och komparativ belysning, 2015 s 343–379. Det kan noteras att Dotevall uttrycker att sanktionerna i ABL 17:6–7 inte är ett skadeståndsansvar eftersom dessa regler kan tillämpas även om den olagliga utbetalningen inte orsakat någon skada, se 2008 s 70 och 2015 s 362. Se även Niklas Arvidsson, Associationsrättsligt samtycke och skadestånd, SvJT 653, på s 658. Jfr utsagor om påföljdens skadeståndsrättsliga ”natur” av justitieråden i NJA 1997 s 418 (beträffande 1975 års ABL) och Bert Lehrberg, Rättsverkan av olovlig förtäckt värdeöverföring, SvJT 2013 s 449, på s 453.
Hänvisas från p. 2 (s. 316)
1.Efter justitierådens beslut i NJA 2015 s 359 (Emtunga) finns det möjligen anledning att fråga sig om bristtäckningsansvaret skall anses vara den enda möjliga sanktionen mot företrädare som gjort olagliga värdeöverföringar. Den normativa grunden för en sådan tanke är att ABL 17 kapitlet stad gar vad en olaglig värdeöverföring är och samtidigt stadgar sanktionerna återbäring och bristtäckningsansvar, men inget mer. Bristtäckningsansvaret skulle med andra ord vara den exklusiva sanktionen. I rättskällorna har frågan om bristtäckningsansvar för koncernbidrag som verkställts genom eftergivande av en fordran bara varit aktuell i nämnda NJA 2015 s 359 (Emtunga). Det beslutet innebär med tydlighet att bristtäck ningsansvar enligt ABL 17:7 inte skall användas. Som framgått är de motiv som justitieråden redovisat ganska utpräglat normativa. Någon motivering i sak ger de inte. Därmed ger beslutet inget stöd i frågan om någon annan sanktion skall vara aktuell.s. 15
Lagtexten
1.Ett första normativt argument är att det i lagtexten ABL 17:3 stadgas att vissa värdeöverföringar ”inte får äga rum”. Det är ett tydligt normativt argu ment för att sådana värdeöverföringar skall kunna angripas med sanktioner. Att koncernbidrag genom eftergivande av fordran utgör värdeöverföring är också tydligt, se ABL 17:1 p 4. Det är fråga om en ”annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig 316 15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? karaktär för bolaget.” Lagtexten kan således hävdas som stöd för att någon sanktion skall följa.s. 15
2.Ett andra normativt argument är lagtexten i ABL 29 kap. Där stadgas helt enkelt att en företrädare som culpöst skadar bolaget skall ersätta ska dan. Likaså skall företrädaren ersätta aktieägare eller någon annan som skadas om skadan beror på företrädarens överträdelse av aktiebolagslagen. Lagtexten pekar således på att överträdelse av 17 kapitlet ABL skall kunna leda till skadestånd. I allmänna framställningar om skadeståndsansvaret i ABL antyds heller inget annat. Det går också att förstärka det andra normativa argumentet med ett påpekande om att det inte finns stöd för att andra ansvarsregler i ABL, såsom 25 kapitlet, skulle utesluta tillämpning av 29 kapitlet.s. 316
Doktrinära utsagor för en skadeståndssanktion
1.Jag har i min rättsdogmatiska utredning också noterat att det finns tydliga normativa utsagor till stöd för att just skadeståndsreglerna skall kunna användas. I doktrin beskrivs skadeståndsreglerna i ABL 29 kapitlet som ”det allmänna sanktionssystemet” och ansvarsreglerna i exempelvis ABL 17 och 25 kapitlen som ”det specifika sanktionssystemet”. De specifika bestämmelserna anses inte hindra en tillämpning av den allmänna skade ståndssanktionen. Detta framförs rent av som en självklarhet:s. 316
2.”Skadeståndsreglerna i 29 kap. är parallellt tillämpbara med 17 kap. 6 ochs. 316
3.7 §§.”s. 316
4.15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? 317 ”Ett åsidosättande av kapitalbestämmelserna i 25 kap ABL kan naturligtvis föranleda ett skadeståndsansvar efter bestämmelserna i 29 kap ABL.” ”Vad därefter angår associationsborgenärs möjlighet att av organledamöter kräva ersättning för indirekt skada, skulle ett tänkbart fall kunna vara att associationen i strid mot borgenärsskyddsreglerna verkställt olaga värde överföring … och därmed försvagat associationens ställning och äventyrat borgenärernas rätt.” Likaså antas att skadeståndsansvar är normalt vid olagliga värdeöverföringar: ”Om [värdeöverföringsreglerna] inte skulle träffa värdefrånhändande till tredje man behöver detta inte innebära att bolaget skulle sakna remedium mot t.ex. en medverkande styrelseledamot, som äger samtliga aktier i bolaget. Den med verkande bör normalt ha ådragit sig ett skadeståndsansvar mot bolaget genom dispositionen.” Som motivering i sak till denna ordning anförs bland annat att bristtäck ningsansvaret är begränsat till återbäring och inte täcker den verkliga skadan av en olaglig värdeöverföring. Det anses därför nödvändigt att kunna föra talan om skadestånd vid sidan om: ”På andra sidan är [bristtäckningsansvaret] begränsat till att gälla just bristen; skadeståndsansvaret omfattar också indirekta skador till följd av den olovliga kapitalanvändningen.” Härtill finns en längre utsaga av innebörden att skadeståndssanktion skall vara aktuellt med grund i skadeståndsregler utanför ABL, och möjligen även 318 15 (K) Vilka sanktioner skall följa med värdeöverföringsansvar? med grund i ABL:s skadeståndsregler. Jag återkommer till denna utsaga nedan i avsnitt 15.4.6.s. 15