Jfr Lars Welamson och Mikael Mellqvist: ”Visserligen krävs inte någon särskild avsikt hos gäldenären – och det är naturligtvis betydelselöst om denne själv bedömt rättshandlingen som otillbörlig eller inte – men för återvinning krävs att den gentemot vilken rättshandlingen företogs kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshand lingen otillbörlig.” Samt – ”När det är fråga om medelbar nackdel krävs att medkontrahenten var i ond tro beträffande gäldenärens avsikter med fortsättningen.” Lars Welamson och Mikael Mellqvist, Konkurs – och annan insolvensrätt, 11 u, 2013 s 112, inkl not 25, och 12 u, 2017 s 117 inkl not 26. Se även Gertrud Lennander, – ”Har rättshandlingen föranlett indirekt nackdel krävs det att medkontrahenten känt till eller borde ha känt till gäldenärens avsikter beträf fande fortsättningen.” Återvinning i konkurs, 3 u, 2004, s 150. De senare utsagorna bygger på förarbetsuttalanden, se Proposition 1975:6 Regeringens proposition om ändring i konkurslagen (1921:225) m m, s 206. I NJA 2003 s 37 (Hjärtervägen Invest) är omständigheterna sådana att en avsikt synes tydlig, men HD använder genomgående ”otillbörlig”.
Hänvisas från p. 4 (s. 192)
4.Det förefaller dock finnas ett sätt att ändå styra längs linjerna. Även om avsikt inte är en nödvändig förutsättning för otillbörlighet går den att beakta inom den objektiva linjen. Det går att göra genom att inte tillmäta en avsikt att gynna direkt vikt, men istället just låta avsikten påverka graden av ond tro hos borgenären. Om borgenären kände till att det fanns en avsikt är det inte märkligt om det är en av flera aspekter som kan göra borgenärens onda tro mer kvalificerad. Därmed blir det genom det subjektiva rekvisitet som avsikten bidrar till otillbörlighet. Det subjektiva rekvisitet bidrar utans. 192