Justitieråden i NJA 1983 s 737 (MEFA Maskiner).
Hänvisas från p. 9 (s. 8)
9.8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt 187 ett klandervärt sätt företagna för att kringgå följderna av gäldenärens eventuellt förestående konkurs …”. Otillbörlighetsrekvisitet skall m a o användas för att kvalificera eller dis kvalificera olika rättshandlingar. En intressant ståndpunkt som anförts på detta tema är: ”En synnerligen viktig aspekt är, att denna kvalifikation måste utformas så, att otillbörlighetsrekvisitet går att hantera i praktiken.” Ett sätt att göra rekvisitet hanterbart är att använda det för bedömning av objektivt fastställbara förhållanden. I doktrinen finns också utsagor om otillbörlighetsrekvisitet som ett objektivt rekvisit. En beskrivning är att det skall: ”… vara fråga om en rättshandling av den typ som återvinningsreglerna generellt sett skall motverka, med en viss kvalifikation, som ligger i kravet på otillbörlighet.” Det finns också beskrivningar med mer utpräglade ambitioner att driva en objektiv linje. En sådan utsaga är: ”Det är inte meningen att man … skall lägga in en estetiskt färgad kritik av den handlande, när en rättshandling karakteriseras som otillbörlig.” Likaså finns det utsagor om att inte lägga vikt vid subjektiva aspekter: Det är ”svårt att förstå varför gäldenärens syfte skulle kunna vara alternativt relevant i en civilrättslig bedömning.” Samtidigt finns det också utsagor som går ut på att subjektiva aspekter skall beaktas. Ett typiskt sett illojalt syfte skall kunna angripas. Det illojala är då just att företa en rättshandling för att kringgå följderna av en kon 188 8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt kurs. Uttryck som att rättshandlingen framstår som föranledd av någon omständighet som förtjänar beteckningen otillbörlig förekommer också. Beträffande den specifika rättshandlingen betalning hävdas också att en betalning skall ses som otillbörlig om gäldenären vet att han är insolvent och därför bör inse att han inte kommer att kunna betala alla sina borgenärer. För återvinning krävs härutöver att borgenären är i ond tro om detta. Om borgenären är den som tar initiativet, genom betalningskrav, krävs att bor genären vet att gäldenären är insolvent och att konkurs i vilken borgenären blir oprioriterad kommer att inträffa. Det hävdas att det skall handla om en på visst sätt kvalificerad transaktion som företas för att kringgå följderna av gäldenärens konkurs.s. 8