Justitieråden i NJA 1983 s 737 (MEFA Maskiner).
Hänvisas från p. 9 (s. 8)
1.Beskrivningarna av otillbörlighetsrekvisitet i förarbetena är kortfattade. Valet att inte utveckla rekvisitet är medvetet. Tolkningsproblemen överlämna des till rättstillämpningen. Lagstiftaren lämnade genom förarbetena ett vagt rekvisit i händerna på rättstillämparna. I doktrinen har detta understrukits med bland annat formuleringen:s. 186
2.”En särskild aspekt på otillbörlighetsrekvisitet är således, att det i viss mån gers. 186
3.rättstillämpningen fria händer att anpassa återvinningsmöjligheten till de behovs. 186
4.som utvecklingen skapar.” När lagstiftaren lämnat ett utrymme som detta finns det anledning att identifiera rekvisitets funktion. Otillbörlighetsrekvisitets principiella funk tion har hävdats vara att ”utpeka de rättshandlingar som principiellt sett är klandervärda”. Omvänt innebär detta att rekvisitets praktiska funktion är att det;s. 186
5.”… ger rättstillämpningen en möjlighet att undanta vissa rättshandlingar, soms. 186
6.i och för sig uppfyller de övriga rekvisiten i 4:5, från återvinning. Genoms. 186
7.kravet på otillbörlighet, kan man alltså undanta rättshandlingar, som trots atts. 186
8.kraven på nackdel, insolvens och ond tro är uppfyllda, ändå inte kan anses pås. 186
9.8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt 187 ett klandervärt sätt företagna för att kringgå följderna av gäldenärens eventuellt förestående konkurs …”. Otillbörlighetsrekvisitet skall m a o användas för att kvalificera eller dis kvalificera olika rättshandlingar. En intressant ståndpunkt som anförts på detta tema är: ”En synnerligen viktig aspekt är, att denna kvalifikation måste utformas så, att otillbörlighetsrekvisitet går att hantera i praktiken.” Ett sätt att göra rekvisitet hanterbart är att använda det för bedömning av objektivt fastställbara förhållanden. I doktrinen finns också utsagor om otillbörlighetsrekvisitet som ett objektivt rekvisit. En beskrivning är att det skall: ”… vara fråga om en rättshandling av den typ som återvinningsreglerna generellt sett skall motverka, med en viss kvalifikation, som ligger i kravet på otillbörlighet.” Det finns också beskrivningar med mer utpräglade ambitioner att driva en objektiv linje. En sådan utsaga är: ”Det är inte meningen att man … skall lägga in en estetiskt färgad kritik av den handlande, när en rättshandling karakteriseras som otillbörlig.” Likaså finns det utsagor om att inte lägga vikt vid subjektiva aspekter: Det är ”svårt att förstå varför gäldenärens syfte skulle kunna vara alternativt relevant i en civilrättslig bedömning.” Samtidigt finns det också utsagor som går ut på att subjektiva aspekter skall beaktas. Ett typiskt sett illojalt syfte skall kunna angripas. Det illojala är då just att företa en rättshandling för att kringgå följderna av en kon 188 8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt kurs. Uttryck som att rättshandlingen framstår som föranledd av någon omständighet som förtjänar beteckningen otillbörlig förekommer också. Beträffande den specifika rättshandlingen betalning hävdas också att en betalning skall ses som otillbörlig om gäldenären vet att han är insolvent och därför bör inse att han inte kommer att kunna betala alla sina borgenärer. För återvinning krävs härutöver att borgenären är i ond tro om detta. Om borgenären är den som tar initiativet, genom betalningskrav, krävs att bor genären vet att gäldenären är insolvent och att konkurs i vilken borgenären blir oprioriterad kommer att inträffa. Det hävdas att det skall handla om en på visst sätt kvalificerad transaktion som företas för att kringgå följderna av gäldenärens konkurs.s. 8
10.Till bakgrunden hör också att otillbörlighetsrekvisitet infördes för att ersätta bland annat en tidigare regel som innehöll just ett avsiktsrekvisit, en regel som visat sig vålla bevissvårigheter. Den nya regeln angavs som betydligt mer omfattande, bland annat för att ”även culpösa fall inbegrips”. Mot denna bakgrund skulle det kunna hävdas att otillbörlighetsrekvisitet skall ge ett slags kraftfull bevislättnad. Man kan fråga sig om detta kan gå ihop med en tanke att den nya regeln skulle innebära att subjektiva aspekter inte alls skall beaktas, eller inte alls vara relevanta.s. 188
11.Från denna del av den rättsdogmatiska utredningen kan man dra slut satsen att otillbörlighetsrekvisitet är vagt, och särskilt när det gäller frågan om hur subjektiva aspekter kring avsikt skall hanteras.s. 188
12.8 (D) Otillbörlighetsrekvisitet och avsikt 189s. 8