Se avsnitt 7.2.3. Se även NJA 2000 s. 612 där HD fann att den grova misshandeln mot en fyraårig flicka medförde att gärningen skulle tillmätas ett högre straffvärde med hänvisning till att BrB 29:2 p. 3 bl.a. avser att brottet riktat sig mot ett barn.
Hänvisas från p. 9 (s. 20)
9.Misshandel som riktar sig mot barn är inte särreglerad i BrB, utan omfattas av samma bestämmelse som misshandel av vuxna. Miss200 handelsbestämmelsen i sig tar inte hänsyn till barnets ålder eller relation till gärningsmannen och en förutsättning för att en våldshandling mot ett barn ska vara kriminaliserad som misshandel är naturligtvis att den uppfyller rekvisiten i BrB 3:5. Härutöver kan i vissa fall en gärning, som utgör misshandel, falla in under föräldrars tillsynsansvar över barnet och därmed vara straffri. Generellt bör emellertid framhållas att det, i de fall brott har förövats mot barnet, finns möjlighet att beakta barnets utsatta situation och beroendeförhållande till den vuxne vid bedömning av brottets svårhetsgrad samt vid straffvärdebedömningen av brottet. En handling som inte utgör misshandel, oavsett om den är riktad mot en vuxen eller ett barn, kan som nämns ovan, under vissa förutsättningar också falla in under bestämmelsen om ofredande i BrB 4:7. I det förslag till en särskild bestämmelse avseende misshandel av barn som lades fram i SOU 2016:19 föreslås att allt fysiskt våld som utövas mot ett närstående barn ska utgöra misshandel, även om det inte är visat att våldet lett till smärta. Den personkrets som förslaget omfattar är vidare än den som omfattas av närståendebegreppet i BrB 4:4a. En konsekvens av en sådan särreglering skulle därför kunna bli att misshandel av barn som utgör led i en upprepad kränkning av barnets integritet och som varit ägnad att allvarligt skada självkänslan inte alltid kommer att kunna utgöra ett fridskränkningsbrott. Om personen inte är att anse som närstående enligt bestämmelsen om grov fridskränkning får i stället dömas för varje enskild gärning.s. 20