7 · Flera brottsliga gärningar

Inledning

1.Bestämmelserna i brottsbalken anger vilka intressen i samhället som är så skyddsvärda att en kränkning av dem ska beläggas med straff. Det skulle kunna sägas att straffrätten därigenom ger uttryck för en samhällsnorm eller samhällsmoral. Ett särskilt starkt intresse är skyddet för den personliga integriteten, vilken täcks bl.a. av bestämmelserna i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken. Fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a ger möjlighet att inom det straffrättsliga förfarandet ta hänsyn till den utsatta personens hela situation när våld och övergrepp begås av en närstående eller tidigare närstående person. För att detta hänsynstagande ska vara möjligt är en förutsättning att bedömningen görs utifrån flera, minst två, straffbara gärningar av särskilda i bestämmelsen uppräknade brottstyper. Utöver kravet på att brottet ska vara riktat mot en närstående är därför ett grundkrav för bestämmelsens tillämpning, att det är fråga om flera, var för sig kriminaliserade, gärningar som är uppe till domstolens prövning samtidigt. Det är därför inte heller vilka brottsliga gärningar som helst som kan sättas in i kontexten våld i nära relationer och därmed göra att den utsattes hela situation kan beaktas i den straffrättsliga bedömningen, utan enbart brott som ingår i de i bestämmelsen uppräknade brottstyperna. Det gör att andra brott, t.ex. stöld och andra tillgreppsbrott (BrB 8 kap.) eller egenmäktighet med barn (BrB 7 kap.), inte kan bidra till att konstruera ett fridskränkningsbrott, även om sådana brott, på samma sätt som t.ex. skadegörelsebrotten, skulle kunna sägas innebära ett direkt angrepp pås. 7

2.187 den personliga integriteten när de begås i en fridskränkningskontext. Detta kapitel behandlar de brott som enligt bestämmelsens ordalydelse ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a, dvs. grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Våldsbegreppet så som det beskrivs i våldsforskningen och definieras i olika sammanhang kan många gånger vara vidare än det kriminaliserade området och därigenom naturligtvis också vidare än de brott som kan ligga till grund för ansvar för fridskränkningsbrott. De handlingar som i forskningen beskrivs som karaktäristiska för våld i nära relationer – ett exempel är psykisk misshandel – och som ett beteendemönster för att kontrollera och vidmakthålla våldet, behöver alltså inte vara straffbara enligt någon bestämmelse i brottsbalken eller någon annan strafflag.s. 7

3.Av brottsbeskrivningen i BrB 4:4a framgår att det för straffansvar enligt bestämmelsen ska vara fråga om brottsliga gärningar. Brottsbeskrivningen anger uttryckligen att de brott som kan göra att bestämmelsen aktualiseras ska falla in under 3, 4, 6 eller 12 kap. brottsbalken eller utgöra en överträdelse av meddelat kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud. Därmed finns ett krav dels på att flera gärningar ska vara uppe till domstolens prövning samtidigt, dels på att dessa gärningar ska omfattas av en viss brottstyp, dvs. att gärningarna ska utgöra brott enligt något av de i bestämmelsen uppräknade kapitlen. I 3, 4 och 6 kap. brottsbalken finns bestämmelser till skydd för den personliga integriteten vilken också kan sägas omfatta den fysiska, psykiska och sexuella integriteten. De brottstyper som ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrottet är, enligt motiven, sådana gärningar som typiskt sett kan ingå i en kränkning av en närstående person och som typiskt sett utgör ett direkt angrepp på den personliga integriteteten. Även om brotten i 12 kap. brottsbalken och överträdelse av kontaktförbud inte i första hand utgör ett direkt angrepp på person, har de i det sammanhang 188 som är utmärkande för fridskränkningsbrotten ansetts kunna innebära ett sådant direkt angrepp på offrets integritet.s. 8

4.Avgränsningen till vissa kapitel och brottstyper innebär att vissa brott som kan förekomma vid kränkningar av närstående personer, t.ex. förolämpning (BrB 5:3), per automatik faller utanför brottsbeskrivningen. Det betyder att de inte kan bidra till konstruktionen av ett fridskränkningsbrott. Som framgår av motiven till bestämmelsen kan emellertid sådana brott som faller utanför bestämmelsen ändå beaktas vid straffvärdebedömningen avseende fridskränkningsbrottet. Mot bakgrund av motivuttalandena torde sådana brott möjligtvis också i viss utsträckning kunna påverka bedömningen av om rekvisiten upprepad kränkning och ägnat att allvarligt skada självkänslan är uppfyllda. Gärningarna kan ju, även om de inte kan utgöra brott på vilket fridskränkningsbrottet byggs, utgöra en del av den kontext som bidrar till att de brottsliga gärningarna kan läggas samman till ett fridskränkningsbrott. Härutöver gäller naturligtvis att det normalt ska dömas särskilt för sådana brott som ligger vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott. Det torde även i dessa fall vara möjligt att de brott som döms för särskilt ändå kan utgöra bevis för att de gärningar som faller inom ramen för fridskränkningsbrotten innebär en upprepad kränkning eller att gärningarna varit ägnade att allvarligt skada självkänslan hos den utsatte.s. 9

5.Vid diskussionen angående vilka brott som skulle ingå i BrB 4:4a var en intention att fridskränkningsbrottet skulle omfatta sådana straffbara gärningar som typiskt sett kan ingå i en kränkning av en närstående person och där skyddsintresset är den personliga integriteten. Ett införande av nya brott eller brottstyper, måste därför, åtminstone om man vill hålla fast vid grundtanken med bestämmelsen, passa in, eller fungera i enheten av vad som kan anses utgöra ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Eventuella brott som inkluderas i brottskatalogen ska därför varas. 9

6.189 av samma, eller liknande, art som de som redan finns där. Av förarbetena till 2013 års ändring av BrB 4:4a framgår att brottstyper som ska läggas till brottskatalogen för fridskränkningsbrotten måste utgöra ett liknande angrepp på den personliga integriteten som de brottstyper som redan ingår och att brottstyper som väsentligen syftar till att skydda ett annat intresse därför inte bör omfattas.s. 9

7.Den övergripande frågan som behandlas i detta kapitel är vilka gärningar som kan bestraffas inom ramen för fridskränkningsbrotten, dvs. vilka gärningar som faller inom respektive utanför bestämmelsens tilllämpningsområde. När det gäller de gärningar som faller utanför tilllämpningsområdet kan det dels vara fråga om gärningar som formellt inte omfattas av bestämmelsen, dvs. gärningar som inte ingår i brottskatalogen för BrB 4:4a, dels vara fråga om gärningar som i och för sig omfattas av bestämmelsen, men som i realiteten (bl.a. av skäl relaterade till den straffrättsliga konkurrensläran) inte kommer att ingå när ett konkret fridskränkningsbrott konstrueras.s. 10

8.I huvudsak är det två olika frågeställningar som aktualiseras av de nu aktuella avgränsningarna, dvs. fridskränkningsbrottets brottskatalog. Den första situationen handlar om gränsen för vad som utgör brott, dvs. vad som kan utgöra brott i brottsbalkens bemärkelse. Det rör frågor om hur de beteenden som i forskningen beskrivs som karaktäristiska för våld i nära relationer förhåller sig till, och passar in i, det straffrättsliga systemet när det gäller de enskilda brotten i brottsbalken. Det handlar också om gärningar som ligger i gråzonen för vad som i straffrättsligt hänseende utgör brott och kan eller inte kan konstruera brott när de förekommer i kontexten våld i nära relationer och därmed ingå som en del i fridskränkningsbrottet. Den andra situationen handlar om konkurrensreglerna och om gärningar som till sin karaktär är så allvarliga att de ska dömas särskilt för vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott. Eftersom fridskränkningsbrottet alltid bygger på enskilda brottsliga gärningar uppstår det regelmässigt konkurrens mellan fridskränkningsbrottet och de brott som kan ingå i detta. Därigenom uppkommer frågor om hur de enskilda gärningarna förhåller sig till varandra, dvs. vilka brott som utgör den brottsenhet som bedöms som fridskränkningsbrott och vilka som faller utanför denna och hur konstruktionen av ett fridskränkningsbrott kan påverkas när det döms särskilt för vissa allvarligare brott. Vidare behand190 las vilka konsekvenser införandet av ett nytt brott i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten kan få, dvs. vad det betyder i praktiken att brott är inkluderade i, eller är exkluderade från, bestämmelsens brottskatalog.s. 10

9.Det ursprungliga författningsförslaget skilde sig på väsentliga punkter från hur bestämmelsens slutligen kom att utformas. Inledningsvis ges i kapitlet en kort tillbakablick på utformningen av brottskatalogen för fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a. I avsnitt 7.3 beskrivs de brott som ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten och vilka brott som i realiteten kan komma att ingå i ett fridskränkningsbrott. I avsnitt 7.4 behandlas hur de gärningar som i forskningen beskrivs som karaktäristiska för våld i nära relationer fungerar och förhåller sig till det straffrättsliga systemet. Avsikten är följaktligen inte att ge en fullständig beskrivning av de enskilda brott som kan ingå i ett fridskränkningsbrott utan fokus ligger på att lyfta fram vad som är, eller kan vara, utmärkande för de enskilda brotten i en fridskränkningskontext och att uppmärksamma att bestämmelsens konstruktion innebär att den inte omfattar allt sådant våld som den enligt Kvinnovåldskommissionen var avsedd att omfatta. I avsnitt 7.5 diskuteras avgränsningen av tillämpningsområdet och hur gradindelning av brott och konkurrensregler kan påverka bedömningen av de enskilda brottsliga gärningarna som fridskränkningsbrott. Avslutningsvis diskuteras i avsnitt 7.6 vilka hänsyn som bör tas vid bedömande av en eventuell utvidgning av brottskatalogen. Vad som framkommit kommer att sammanfattas och kommenteras i avsnitt 7.7. De exempel som ges i kapitlet på fallbeskrivningar, kommer från den genomgång av underrättsavgöranden som gjorts. Dessa ska inte ses som enskilda fall, utan representerar ett flertal avgöranden där samma fråga behandlats eller liknande resonemang förts. De utgör därmed just exempel.s. 11

Från beteende till specifika brottstyper

Inledning

1.Det författningsförslag som lades fram av Kvinnovåldskommissionen skiljer sig på flera punkter från det som senare kom att bli bestämmelsen i BrB 4:4a om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Kvinnovåldskommissionens förslag kan beskrivas som en kriminaliserings. 11

2.191 av ett beteende, den psykiska terror som våldet ansågs vara ett utslag av. Förslaget omfattade därför inte bara kriminaliserade gärningar, utan avsåg att fånga hela den utsattes situation, där redan kriminaliserade gärningar kunde utgöra ett inslag bland flera. Lagstiftaren ansåg emellertid att en sådan bestämmelse skulle bli för vag och tillämpningsområdet begränsades till vissa redan kriminaliserade gärningar som ansågs karaktäristiska för våld i nära relationer. Detta avsnitt behandlar vilka gärningar som anses vara karaktäristiska för våld i nära relationer och hur avgränsningen till vissa särskilda brottstyper har motiverats. I det ligger bl.a. frågan om varför en avgränsning ansetts nödvändig samt varför vissa brott, t.ex. ärekränkningsbrotten i 5 kap. brottsbalken, inte ingår trots att de i forskningen ansetts i hög grad bidra till den utsatta situationen. I avsnittet redogörs kortfattat för de diskussioner som fördes vid införandet av bestämmelsen i BrB 4:4a och vilka ställningstaganden som ligger till grund för utformningen av bestämmelsens brottskatalog. Vidare diskuteras de krav som ansetts föreligga för att en straffbar handling ska kunna omfattas av brottskatalogen och hur de avgränsningar som gjorts kan påverka bestämmelsens tillämplighet.s. 11

Från beteende…

1.Syftet med bestämmelsen i BrB 4:4a var att inom ramen för det straffrättsliga förfarandet kunna göra en helhetsbedömning av, och markera allvaret i, gärningar som riktar sig mot personer i nära relationer, och som präglas av att de sammantaget är ägnade att systematiskt kränka den utsatta personen.s. 12

2.Till grund för straffbestämmelsen ligger, som framgått tidigare, Kvinnovåldskommissionens förslag om ett särskilt kvinnofridsbrott och ett särskilt fridsbrott. Det ursprungliga förslaget i betänkandet innehöll inte några begränsningar avseende vilka brott som skulle ingå i den enhet som fridskränkningsbrottet skulle utgöra. Förslaget utgick i stället ifrån att alla handlingar som ansågs typiska vid kränkningar av närstående och som var ett uttryck för den ”psykiska terror” en kvinna kan uppleva i ett sådant förhållande skulle omfattas av bestämmelsen. Straffbudet skulle därför ta sikte på de lindrigare gärningarna som, med hänsyn till att de ingick i en systematisk kränkning, tillsammans utgjorde en grov kränk192 ning av den utsattes person och integritet. Gärningarna skulle på så sätt, genom att de kunde bedömas i sitt sammanhang, kunna ges ett högre straffvärde än om de enskilda gärningarna bedömdes var för sig.s. 12

3.I betänkandet hänvisades till våldsforskning som hade visat att mäns våld mot kvinnor ofta är ett uttryck för makt och kontroll hos utövaren och att kontrollen många gånger utövas med användande av handlingar och beteenden som i straffrättsligt hänseende inte går att hänföra till något enskilt brott i brottsbalken. Det förtryck och den kontroll som omgärdade de brottsliga gärningarna hade redan tidigare framhållits i forskningen, men det som tidigare gått att beakta i ett straffrättsligt hänseende var de isolerade brottsliga gärningarna. Det kriminaliserade området skulle därför, enligt förslaget, inte bara omfatta brottsliga gärningar utan också, med hänsyn till bl.a. kunskaper om normaliseringsprocessen och våldet som en kontrollmekanism, andra kränkningar. Vissa beteenden som inte var kriminaliserade skulle därmed utgöra straffbara handlingar om de förekom i den kontext lagrummet avsåg. Genom rekvisitet att gärningsmannen utsatt kvinnan för ”fysisk eller psykisk påverkan” skulle vissa kontrollerande beteenden och handlingar som t.ex. innebär att gärningsmannen genom ord eller handling förminskar offret eller förbjuder offret att träffa släktingar och vänner, omfattas av bestämmelsen. Andra exempel på vad som kunde utgöra kontrollerande beteenden var att gärningsmannen gömmer gemensamma tillhörigheter, såsom telefon och nycklar, eller på andra sätt kontrollerar offrets förehavanden. Vidare skulle, enligt förslaget, diffusa hot – såväl uttalade som outtalade – som på olika sätt förstärkte kontrollen omfattas av bestämmelsen.s. 13

4.Som behandlats ovan beskriver normaliseringsprocessen våldet som en process där våldet stegvis eskalerar och blir en normal del av vardagen.s. 13

5.193 Kvinnovåldskommissionens förslag innebar att hela denna process skulle kriminaliseras som ett perdurerande, fortlöpande, brott. Fokus låg därför inte på brotten i sig utan på det beteende där sådana brott typiskt sett utgör ett inslag. För straffansvar skulle det enligt kommissionens författningsförslag räcka att gärningsmannen använt våld eller hot om våld eller utsatt offret för annan fysisk eller psykisk påverkan. Kommissionen menade att en rad olika redan kriminaliserade gärningar kunde komma att inrymmas i straffbudet, och att gärningsmomenten kunde vara många och olika, men att de kännetecknades av de utgjorde ett led i en pågående process som bidrog till den utsatta situationen. De brottsliga gärningar som kommissionen ändå menade framförallt kunde komma att inrymmas i det nya straffstadgandet rymdes inom 3, 4, 5 och 6 kap. brottsbalken. Som exempel nämndes misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, hemfridsbrott, ofredande, förtal och vissa sexualbrott.s. 13

… till specifika brottstyper

1.Den lagstiftning som så småningom genomfördes fick en annan utformning. Regeringen framhöll vikten av en tydlig avgränsning av det straffbara området och menade bl.a. att en bestämmelse som omfattade också icke kriminaliserade gärningar, som t.ex. lindrigare psykisk misshandel, såsom kommissionen föreslagit skulle göra bestämmelsen alltför vag och att den kunde komma att omfatta ”en alltför oöverskådlig krets av gärningar” för att kunna godtas. Vidare ansågs kommissionens förslag, att ge brottet karaktär av en fortlöpande kränkning, bl.a. med hänsyn till den tilltalades rättssäkerhetsintressen, kunna leda till att beskrivningen av gärningarna gjordes alltför oprecis vilket skulle kunna försämra förutsättningarna att bevisa brott. Också frågor om i vilken utsträckning 194 brottet skulle ge upphov till nödvärnsrätt och frågor om rättskraft ansågs tala emot en konstruktion av brottet som perdurerande.s. 14

2.Det som slutligen kom att omfattas av straffbestämmelsen var i stället straffbara gärningar som typiskt sett ansågs kunna ingå i en kränkning av en närstående person och som utgjort ett led i ett systematiskt kränkande beteende. Särskilt misshandel, olika fridsbrott och vissa sexualbrott ansågs vara sådana brott, dvs. de redan straffbara gärningar som lyfts fram i betänkandet ändå. När det gällde psykisk påverkan ansågs att det torde vara ytterst ovanligt att den kränkande personen, vid sidan av sådan påverkan, inte också begick straffbara handlingar vilket, enligt regeringen, talade för att enbart redan straffbelagda gärningar skulle omfattas av bestämmelsen. En utformning av bestämmelsen som en serie var för sig straffbelagda gärningar som typiskt sett utgör ett direkt angrepp på den personliga integriteten, ansågs stämma överens med det syfte som låg bakom kommissionens förslag, samtidigt som en tydlig avgränsning av det straffbara området kunde tillgodoses. Brottsliga gärningar, som sedda var för sig, var av relativt lindrig art ansågs med en sådan konstruktion kunna bedömas som grov fridskränkning eller grov kvinnofridskränkning och därmed ges ett högre straffvärde.s. 15

3.Med den avgränsningen att bestämmelsen skulle bygga på redan straffbara gärningar gjordes också en begränsning till sådana kränkningar som, enligt betänkandet, var utmärkande för kränkningar av en närstående person och som kunde anses utgöra ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Det handlade enligt regeringen främst om misshandel, olika fridsbrott som olaga tvång, olaga hot, ofredande och hemfridsbrott samt sexuella övergrepp. Därför skulle brott enligt 3 kap. (brott mot liv och hälsa), 4 kap. (brott mot frihet och frid) och 6 kap. (sexualbrott) brottsbalken omfattas av den nya straffbestämmelsen. Förolämpningar (BrB 5:3) av olika slag ansågs visserligen vara vanligt förekommande i de situationer som åsyftades, men de särskilda åtalsbegränsningsreglernas. 15

4.195 avseende sådana brott (BrB 5:5) gjorde att de inte ansågs lämpligt att inkludera dessa i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten.s. 15

De enskilda brotten

Brottskatalogen i BrB 4:4a

1.Den nu gällande lydelsen av BrB 4:4a hänvisar, med undantag för överträdelse av kontaktförbud, inte till enskilda straffstadganden utan till 3, 4, 6 och 12 kapitlet i brottsbalken. Formellt omfattas därför alla brott i de nyss nämnda kapitlen. Detta innebär dock inte att samtliga av dessa brott också i praktiken kan medföra ansvar för fridskränkningsbrott. Som nämnts ovan ska vanliga konkurrensregler tillämpas, vilket innebär att det ska dömas särskilt för flera av de grövre brotten, såsom mord, dråp, grov misshandel samt vissa sexualbrott, vilka därmed faller utanför tillämpningsområdet för fridskränkningsbrottet. Vidare är vissa brott, t.ex. arbetsmiljöbrott (BrB 3:10) och s.k. grooming (BrB 6:10a), till sin karaktär sådana att de sällan eller aldrig torde kunna omfattas av fridskränkningsbrotten. Kravet på uppsåt, vilket framgår av BrB 1:2, torde också innebära att oaktsamhetsbrott, t.ex. vållande till kroppsskada, inte kan vara del av fridskränkningsbrotten. 196s. 16

2.I avsnittet behandlas översiktligt de brott som ingår i brottskatalogen för BrB 4:4a ur ett fridskränkningsperspektiv, dvs. de brott som kan aktualiseras vid bedömningen av gärningarna som fridskränkningsbrott och därmed uppfylla kravet på att flera gärningar ska vara uppe till domstolens prövning samtidigt.s. 17

Brotten i 3 kap. brottsbalken

Allmänt om brotten i 3 kap. brottsbalken

1.I 3 kap. brottsbalken finns brott till skydd av den fysiska integriteten, dvs. vår rätt att inte bli dödade eller skadade av någon annan. Givetvis kan alla straffstadganden i tredje kapitlet, undantaget arbetsmiljöbrott, förekomma och förekommer säkerligen vid våld mot närstående. De brott som kan aktualiseras som del av ett fridskränkningsbrott torde dock främst vara misshandelsbrott av normalgraden och mindre grovt brott (BrB 3:5). De bestämmelser som tar sikte på uppsåtligt dödande torde med hänsyn till regler om konkurrens i praktiken vara uteslutna, liksom oaktsamhetsbrotten utesluts genom fridskränkningsbrottets krav på uppsåt. Likaså torde med hänsyn till reglerna om konkurrens de grövre misshandelsbrotten (BrB 3:6), dvs. grov och synnerligen grov misshandel, i praktiken inte komma att ingå i fridskränkningsbrottet. Dessa ska i stället dömas för särskilt, vid sidan av de gärningar som utgör ett eventuellt fridskränkningsbrott. Det innebär att det, av brotten i 3 kapitlet, i praktiken endast är misshandel av normalgraden och misshandel mindre grovt brott (BrB 3:5) som direkt kan komma att ligga till grund för ansvar för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.s. 17

2.197s. 17

Misshandel

1.Vad som kan utgöra misshandel framgår av BrB 3:5. Misshandel är enligt bestämmelsen att uppsåtligen tillfoga annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd.s. 18

2.Misshandel kan därmed begås på flera olika sätt. Med kroppsskada avses inte bara sådana typiska skador som sår, svullnader, blåmärken, benbrott eller ledskador utan även funktionsrubbningar såsom försämrad talförmåga, rörelseförmåga, syn, hörsel samt förlust eller förlamning av någon kroppsdel.s. 18

3.En vanlig beskrivning av våld i nära relationer är att det samlade beteendet, dvs. det fysiska våldet sammantaget med det beteende som omgärdar det fysiska våldet och det överhängande hotet om våld, utgör en psykisk misshandel av den som utsätts. Detta synsätt ligger väl i linje med den förklaring av våldet som psykisk terror som beskrivs i bl.a. Kvinnofridsutredningen. Här finns dock en diskrepans mellan vad som i allmänt språkbruk är psykisk misshandel och vad som enligt bestämmelsen i BrB 3:5 om misshandel kan utgöra brott. Under begreppet tillfogande av sjukdom faller, förutom kroppssjukdomar, också psykisk sjukdom eller psykisk invaliditet som gärningsmannen uppsåtligen tillfogat offret. I vissa fall kan också psykiskt lidande som medfört en medicinskt påvisbar effekt, falla under sjukdomsbegreppet. Lindrigare psykisk misshandel, eller psykiskt lidande som inte har en medicinsk påvisbar effekt, faller emellertid utanför misshandelsbrottet. För ansvar krävs att gärningsman198 nen har uppsåt både till själva gärningen och till effekten, dvs. både till det psykiska lidandet och till den medicinskt påvisbara effekt lidandet gett. När det gäller våld i nära relationer kan det vid allvarliga former av psykiskt våld vara möjligt att visa att den medicinskt påvisbara effekten, t.ex. posttraumatiskt stressyndrom, har ett samband med våldet. Vid mindre allvarliga former av psykiskt våld torde det däremot regelmässigt vara svårt att bevisa att en medicinskt påvisbar effekt har ett sådant samband med våldet att det går att döma till ansvar.s. 18

4.För att det ska vara fråga om en kroppsskada eller sjukdom, enligt bestämmelsens definition, behöver gärningen inte ha inneburit ett tillfogande av smärta. Rekvisiten är alternativa. För att smärta i den mening som avses i bestämmelsen ska anses föreligga krävs dock att den kroppsliga störningen inte varit alltför lindrig eller hastigt övergående, dvs. bestämmelsen bygger på ett i någon mån kvalificerat smärtbegrepp. Med smärta avses ett fysiskt lidande som inte är alldeles obetydligt i intensitet och varaktighet. Också att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd kan medföra ansvar för misshandel. Med vanmakt menas en praktiskt taget fullständig brist på kroppslig kontroll, exempelvis p.g.a. medvetslöshet, sömn, hypnotiskt tillstånd, total berusning av alkohol eller narkotika.s. 19

5.Ringa misshandel utgör en särskild brottstyp och avgörande för bedömningen av om brottet ska bedömas som ringa är samtliga omständigheter vid gärningen. Skadans svårhet är därmed inte ensamt avgörande för om ringa brott föreligger. Avsikten är att endast misshandel som framstår som tämligen bagatellartad ska bedömas som ringa brott,s. 19

6.199 men också t.ex. en föregående provokation kan föranleda att misshandeln bedöms som ringa, även om skadan inte är att anse som ringa. När det gäller våldshandlingar mot närstående finns däremot i vissa fall förutsättningar att bedöma t.ex. en ringa misshandel som misshandel av normalgraden. Med hänvisning till att brottet begåtts mot en närstående, i hemmet där denne har rätt att känna sig trygg, kan gärningsmannen anses ha visat särskild hänsynslöshet eller råhet.s. 19

7.Misshandelsliknande gärningar utan effekt, dvs. kroppsförnärmelser som vare sig medför kroppsskada, sjukdom eller smärta kan aktualisera ansvar enligt bestämmelsen om ofredande (BrB 4:7). Sådana gärningar kan därmed också ingå i fridskränkningsbrottet, men då genom det lindrigare brottet ofredande, se nedan avsnitt 7.3.3.7.s. 20

8.Som nämnts ovan ska grov och synnerligen grov misshandel (BrB 3:6), enligt de allmänna reglerna och principerna om konkurrens, dömas för särskilt vilket i praktiken innebär att de inte kommer att ingå i ett fridskränkningsbrott. En av de omständigheter som kan göra att gärningsmannen anses ha visat särskild (eller synnerlig) hänsynslöshet eller råhet är dock kopplade till att misshandeln begås mot en närstående. När det gäller misshandelsbrotten har rubriceringen av brottet därför särskilt stor betydelse. Om ett misshandelsbrott av den anledning att det begåtts mot en närstående bedöms som grovt brott kommer den bedömningen att leda till att det döms särskilt för det grova brottet och att detta då inte kommer att ingå i ett fridskränkningsbrott. Om en gärning bedöms som ringa misshandel men rubriceras som misshandel av normalgraden med hänvisning till att brottet begåtts mot en närstående kan det, med hänvisning till att det rör sig om en kvalificerad gärning, göra att gärningar som annars skulle ha bedömts som enskilda gärningar, i stället kan ingå i ett fridskränkningsbrott. Jag återkommer till dessa frågor i avsnitt 7.5.2.s. 20

9.Misshandel som riktar sig mot barn är inte särreglerad i BrB, utan omfattas av samma bestämmelse som misshandel av vuxna. Miss200 handelsbestämmelsen i sig tar inte hänsyn till barnets ålder eller relation till gärningsmannen och en förutsättning för att en våldshandling mot ett barn ska vara kriminaliserad som misshandel är naturligtvis att den uppfyller rekvisiten i BrB 3:5. Härutöver kan i vissa fall en gärning, som utgör misshandel, falla in under föräldrars tillsynsansvar över barnet och därmed vara straffri. Generellt bör emellertid framhållas att det, i de fall brott har förövats mot barnet, finns möjlighet att beakta barnets utsatta situation och beroendeförhållande till den vuxne vid bedömning av brottets svårhetsgrad samt vid straffvärdebedömningen av brottet. En handling som inte utgör misshandel, oavsett om den är riktad mot en vuxen eller ett barn, kan som nämns ovan, under vissa förutsättningar också falla in under bestämmelsen om ofredande i BrB 4:7. I det förslag till en särskild bestämmelse avseende misshandel av barn som lades fram i SOU 2016:19 föreslås att allt fysiskt våld som utövas mot ett närstående barn ska utgöra misshandel, även om det inte är visat att våldet lett till smärta. Den personkrets som förslaget omfattar är vidare än den som omfattas av närståendebegreppet i BrB 4:4a. En konsekvens av en sådan särreglering skulle därför kunna bli att misshandel av barn som utgör led i en upprepad kränkning av barnets integritet och som varit ägnad att allvarligt skada självkänslan inte alltid kommer att kunna utgöra ett fridskränkningsbrott. Om personen inte är att anse som närstående enligt bestämmelsen om grov fridskränkning får i stället dömas för varje enskild gärning.s. 20

10.201s. 21

Brotten i 4 kap. brottsbalken

Allmänt om brotten i 4 kap. brottsbalken

1.I 4 kap. brottsbalken behandlas brott som i skilda hänseenden riktar sig mot någons frihet eller frid och som kränker rent personliga intressen som inte är av ekonomiskt slag och som kan sammanfattas under beteckningen frid. Placeringen av fridskränkningsbrotten i 4 kap. brottsbalken ansågs lämplig med hänsyn till brottets fridsstörande karaktär och de flesta brott i detta kapitel kan också av denna anledning omfattas av fridskränkningsbrottet. På samma sätt som vid brott enligt 3 kapitlet får gradindelningen av brott betydelse för om brottet i praktiken kommer att ingå som en del i fridskränkningsbrottet eller om det ska dömas för särskilt. Åtalsbegränsningsregeln i BrB 4:11, där det anges att vissa brott får åtalas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt, torde också ha viss betydelse i sammanhanget.s. 22

2.Människorov (BrB 4:1) ska utifrån reglerna om konkurrens dömas för särskilt. Detsamma gäller människohandel (BrB 4:1a) som inte är mindre grov, olaga frihetsberövande (BrB 4:2 st. 2) som inte är mindre grovt samt grovt olaga tvång (BrB 4:4 st. 2). Brottet olaga förföljelse (BrB 4:4b) torde av naturliga skäl inte ingå i fridskränkningsbrotten, då detta bygger på en liknande lagstiftningsmodell där flera enskilda gärningar kan ses i ljuset av att de utgjort en upprepad kränkning. De enskilda gärningar som kan ingå i olaga förföljelse är också av samma karaktär som de som omfattas av brottskatalogen i fridskränkningsbrottet. Har gärningarna begåtts mot en närstående eller tidigare närstående torde därför fridskränkningsbrotten, om övriga förutsättningar för fridskränkningsbrott föreligger, ha företräde framför olaga förföljelse. 202s. 22

3.De brott enligt 4 kap. brottsbalken som i första hand blir aktuella, dvs. som kan ingå i ett fridskränkningsbrott, är olaga frihetsberövande mindre grov brott (BrB 4:2 st. 2), olaga tvång som inte är grovt (BrB 4:4 st. 1), olaga hot (BrB 4:5), hemfridsbrott (BrB 4:6) och ofredande (BrB 4:7). Vidare kan äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa (BrB 4:4c och 4:4d) ingå som en del av fridskränkningsbrottet. Att närstående i den mening som avses i fridskränkningsbrotten utsätts för människohandel (BrB 4:1a) skulle i och för sig kunna förekomma. Men att brottet i så fall skulle ses som mindre grovt torde vara sällsynt, varför detta inte behandlas vidare. Människohandelsbrottet framstår också som atypiskt för en fridskränkningskontext.s. 23

Olaga frihetsberövande

1.Om ett frihetsberövande inte faller in under bestämmelserna om människorov eller människohandel kan enligt BrB 4:2 den som för bort, spärrar in eller på annat sätt berövar någon friheten dömas för olaga frihetsberövande. Brottet består i att beröva någon friheten antingen genom att offret förlorar rörelsefriheten så gott som fullständigt eller att offret förhindras att förflytta sig från en viss plats. Men också att ställa någon under bevakning eller undanskaffa nödvändiga framkomstmedel, t.ex. att ta rullstolen från en funktionshindrad, kan utgöra ett frihetsberövande.s. 23

2.Bedömningen av om brottet är att anse som mindre grovt, och därmed skulle kunna ingå som en del av fridskränkningsbrottet, har främst att göra med frihetsberövandets längd. Andra faktorer som har särskild betydelse är graden av psykiskt eller fysiskt lidande eller obehag, samt artens. 23

3.203 av intrång. Av betydelse för straffansvar för olaga frihetsberövande när det gäller barn, har också föräldrars tillsynsplikt enligt föräldrabalken. I relation till fridskränkningsbrottet kan alltså sägas att det i första hand bör vara kortvariga frihetsberövanden som ingår som ett led i ett kontrollerande eller förtyckande beteende som blir aktuellt.s. 23

Olaga tvång

1.Bestämmelsen om olaga tvång i BrB 4:4 utgör en allmän regel till skydd för den enskildes handlingsfrihet. Det som straffbeläggs är primärt att genom våld eller genom hot om brottslig gärning tvinga någon att göra, tåla eller underlåta något.s. 24

2.Det som är straffbart är själva tvingandet. Vad tvånget består i kan därför variera. Tvånget kan antingen vara absolut eller relativt. Absolut tvång kan beskrivas som att den tvungne utan att själv kunna agera underkastas vissa handlingar, dvs. att personen tvingas att med fysiska medel göra eller tåla något. Relativt tvång kan i stället beskrivas som att den tvungne har en valmöjlighet och väljer, mot bakgrund av det hot som riktas mot honom eller henne, att göra det som gärningsmannen önskar.s. 24

3.Det våld som används för att få den tvungne att göra, tåla eller underlåta att göra något behöver inte vara sådant att rekvisiten för misshandel är uppfyllda. Det räcker med att våldet består i lindrigare former av 204 våldsanvändning mot den tvungne. Med sådant våld avses en kraftutövning som är tillräcklig för att övervinna ett motstånd från den andres sida. Hänvisningen till misshandel innebär att det också kan röra sig om att försätta personen i vanmakt eller annat sådant tillstånd. För att ett hot om brottslig gärning ska föreligga krävs inte att den brottsliga gärningen är riktad mot den som ska tvingas, utan hotet kan rikta sig mot personens egendom eller mot t.ex. någon närstående till den tvungne.s. 24

4.Olaga tvång kan också innebära att någon genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att lämna menligt meddelande om annan. En förutsättning är då att tvånget är otillbörligt. Bedömningen av otillbörligheten i det enskilda fallet görs främst till syftet med tvånget. Tvång som sker genom att hota med åtgärder mot en annan person än den mot vilket tvånget riktar sig, t.ex. den tvungnes anhöriga, ges som exempel på när ett tvång är otillbörligt, låt vara att också detta torde bero på vad tvånget gäller.s. 25

5.Vid bedömningen av om brottet är grovt, och därmed ska dömas för särskilt vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott, ska efter ändringen den 1 juli 2016 särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld av allvarligt slag, har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp av t.ex. vapen eller annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. En första kvalifikationsgrund är att tvånget har innefattat våld av allvarligt slag. Med att våldet är av allvarligt slag menas här att våldet varit sådant att det rör sig om ett misshandelsbrott med ett straffvärde kring sex månader, men även mindre allvarligt våld kan under vissa omständigheter göra att brottet ska bedömas som grovt brott. En andra kvalifikationsgrund är om tvånget innefattat vissa former av allvarligare hot. Hotet kan ha förstärkts med t.ex. vapen, och ska ha varit ägnat att inge brottsoffret uppfattningen att det finns en stark anledning att räkna med att hotet kommer att verkställas. En tredje kvalifikationsgrund är om gärningen annars varit av särskilt hänsynslös eller farlig art, vilkets. 25

6.205 omfattar en mängd tänkbara omständigheter där det försvårande inslaget rör brottsoffrets situation eller karaktären på angreppet mot honom eller henne. Hit hör bl.a. gärningar som utförs mot en person som befinner sig i en skyddslös ställning, eller är i beroendeställning till gärningsmannen. Som exempel på när brottet kan bedömas som grovt anges att tvånget har utövats mot ett yngre barn, att gärningsmannen har hotat att utöva allvarligt våld mot den tvingades barn, eller mot någon annan närstående.s. 25

7.Hänvisningen till närstående vid bedömande av brottet som grovt bör innebära en möjlighet att olaga tvång, som tidigare bedömts som av normalgraden, efter ändringen kommer att bedömas som grovt brott. Det gäller inte bara i det fall den tvingade är ett barn utan också t.ex. i de fall det olaga tvånget begås mot en vuxen i en nära relation med hot om att skada barnen. Bedöms brottet som grovt brott innebär det dock att det ska dömas för särskilt och därmed inte kommer att ingå i ett eventuellt fridskränkningsbrott.s. 26

Äktenskapstvång och vilseledande till äktenskapsresa

1.Sedan 1 juli 2014 finns i BrB 4:4c och 4:4d ett skydd för den som tvingas till äktenskap eller vilseleds till resa för att genom äktenskapstvång ingå äktenskap. Äktenskapstvång omfattar både fall där någon förmås ingå ett juridiskt giltigt äktenskap och äktenskapsliknande förbindelser. En förutsättning för straffansvar är att offret ingår äktenskapet mot sin vilja vilket kan ske genom olaga tvång eller utnyttjande av en utsatt belägenhet. Det finns ett krav på kausalitet mellan tvånget och utnyttjandet och det ingångna äktenskapet. Begreppet olaga tvång har här samma 206 innebörd som ett olaga tvång i BrB 4:4. Med utnyttjande av utsatt belägenhet avses olika situationer där gärningsmannen utnyttjar att offret befinner sig i en beroendeställning i förhållande till honom eller henne eller på andra sätt utnyttjar den utsattes förhållanden.s. 26

2.Äktenskapstvång och vilseledande till äktenskapsresa är sådana brott som till sin karaktär, vid sidan av andra kränkningar, visserligen skulle kunna ingå som en del i ett fridskränkningsbrott. Den överlappning som finns mellan brottet äktenskapstvång och andra kriminaliserade gärningar i 4 kap. brottsbalken gör dock att de allvarligare fallen, i enlighet med allmänna regler om konkurrens, i stället bör komma att bedömas som grovt olaga tvång (BrB 4:4).s. 27

Olaga hot

1.Bestämmelsen om olaga hot (BrB 4:5) avser främst att bereda ett straffrättsligt skydd för vissa angrepp mot en persons känsla av trygghet till liv, hälsa och egendom. I bestämmelsen straffbeläggs vissa fall av hot oavsett om hotet har använts som ett medel för ett tvång eller utan sådant syfte. Straffbestämmelsen riktar sig mot den som lyfter vapen mot annan eller annars hotar om brottslig gärning på ett sätt som hos den hotade ärs. 27

2.207 ägnat att framkalla allvarlig fruktan för egen eller annan persons säkerhet till person eller egendom.s. 27

3.Ett hot behöver inte vara uttalat för att föranleda ansvar enligt bestämmelsen. Så kallade förtäckta hot, dvs. hot som innebär en antydan om att en brottslig gärning kommer att begås, kan räcka för ansvar om det är ägnat att framkalla allvarlig fruktan hos den hotet uttalas mot.s. 28

4.I andra stycket behandlas grovt brott. För att ett brott ska anses som grovt ska det i betydande grad skilja sig från vad som anses som ”normala” fall av olaga hot. Vidare kan, förutom hotets innebörd och hur akut det framstår, faktorer av betydelse vara om hotet riktats mot någon som har en särskilt skyddslös ställning eller om det är fråga om allvarliga hot. Huruvida ett olaga hot skulle bedömas som grovt när mannen samtidigt gjorde sig skyldig till misshandel prövades av HD i NJA 2008 s. 1010. I avgörandet konstaterade HD att varken lagtext eller förarbeten ger stöd för att annan begången brottslighet ska beaktas vid bedömningen av om ett olaga hot ska bedömas som grovt brott och att 208 bedömningen av det olaga hotet skulle göras utan särskilt beaktande av att mannen samtidigt gjort sig skyldig till misshandel. Vad som talade för att det olaga hotet skulle bedömas som grovt var en enligt HD att hotet uttryckligen avsett livet och att en kniv kommit till användning. Hotet var enligt HD visserligen hänsynslöst, men med hänsyn till att hotet haft kort varaktighet och att den tilltalade avslutat sitt handlande när han genom målsägandens uttalande att hon ”skulle vara snäll” ansåg sig ha fått den ursäkt han ville, fann HD att hotet inte kunde anses vara av så kvalificerad art att det skulle bedömas som grovt brott.s. 28

5.Kvinnovåldskommissionen menade i utredningen att hot om våld är en mer vanlig form av hot än vapenhot och att flertalet hot mot kvinnor (men också mot män) utgörs av andra slags hot än vapenhot. Kommissionen föreslog därför att handlingsrekvisitet i BrB 4:5 skulle ändras till ”hotar att använda våld eller annars hotar med brottslig gärning”. Förslaget genomfördes dock inte med motivering att det skulle kunna leda till en oklar rättstillämpning. En ändring av bestämmelsen föreslås nu av utredningen Integritet och straffskydd. Såsom Kvinnovåldskommissionen föreslog, föreslår utredningen att rekvisitet ”lyftande av vapen” ska utgå. Utredningens förslag innebär vidare en ändring av brottsbeskrivning på så sätt att formuleringen att hotet om den brottsliga gärningen varit ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan, tas bort. I stället ska straffansvaret gälla den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig oro för sin egen eller annans säkerhet till person. Förslaget innebär också ett utvidgat tillämpningsområde genom att bestämmelsen också ska gälla hot om brott mot den enskildes frihet och frid. Avseende s.k. förtäckta hot, dvs. att det inte direkt kan uppfattas som ett hot om en brottslig gärning, menar utredningen att det i vissa fall kan vara uppenbart för alla inblandade – beroende på den särskilda kontexten – att det är fråga om ett förtäckt hot om något slags brott mot person eller egendom ellers. 29

6.209 något annat brott mot frihet eller frid. Visserligen kan, som framgår ovan, redan idag förtäckta hot bedömas enligt BrB 4:5, men det krävs i så fall att den brottsliga gärningen är sådan som avses i bestämmelsen. Så som förslaget är utformat torde det, i en fridskränkningskontext, medföra att flera gärningar än vad som idag är fallet kan komma att bedömas olaga hot, särskilt när det gäller frågan om förtäckta hot. Brottet olaga hot är ett av de brott som kan ingå i ett fridskränkningsbrott oavsett om brottet bedöms som av normalgraden eller som grovt brott.s. 29

Hemfridsbrott och olaga intrång

1.Enligt BrB 4:6 döms den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad för hemfridsbrott. Sker intrånget i annat utrymme än bostaden döms i stället för olaga intrång. Brottet tar sikte på kränkningar av hemfriden. Med bostad menas inte enbart en lokal eller annan plats där någon bor permanent eller för en längre tid. Även en tillfällig bostad, t.ex. ett hotellrum, en hytt på en båt eller ett tält kan vara en persons bostad. Bestämmelsen omfattar också gård och trädgård som hör till bostaden. Andra utrymmen än bostaden kan t.ex. vara att intrånget sker på den utsattas arbetsplats.s. 30

2.Den straffbara handlingen utgörs av att olovligen intränga eller kvarstanna i bostaden. Även den som tar sig in i smyg eller gömmer sig i annans bostad omfattas av straffbestämmelsen. Däremot är det inte hemfridsbrott om t.ex. en make tränger in i eller stannar i en bostad som är gemensam för makarna.s. 30

3.Hemfridsbrott som inte är grovt får endast åtalas av åklagare om det anges till åtal av målsäganden eller om det är påkallat ur allmän synpunkt (BrB 4:11). Vid hemfridsbrott som del av ett fridskränkningsbrott bör åtalsreglerna inte innebära något hinder eftersom målsäganden i dessa fall i allmänhet har ett intresse av att få saken prövad och det torde också 210 vara påkallat ur allmän synpunkt för åklagare att åtala. Som kommer att framgå så torde det när flera gärningar tillsammans kan utgöra ett fridskränkningsbrott, dvs. när åtalet rör fridskränkningsbrott, påverka huruvida åtalsbegränsningarna för ett visst brott blir tillämpliga.s. 30

4.Omständigheter som kan göra att brottet är att bedöma som grovt kan vara att intrånget sker genom inbrott. Men också den tid som personen olovligen kvarstannat eller att personen har ett besöksförbud mot den som befinner sig i bostaden kan göra att brottet är att bedöma som grovt. I de fall där en överträdelse av kontaktförbud sker i samband med ett hemfridsbrott torde därför överträdelsen konsumeras av hemfridsbrottet och därmed räknas som ett brott.s. 31

5.Hemfridsbrott, som en del av fridskränkningsbrottet, torde främst aktualiseras i de fall där parterna är tidigare närstående eller närstående utan att vara sammanboende. Att flera hemfridsbrott i sig själva är så kvalificerade att kan konstituera ett fridskränkningsbrott torde vara ovanligt. Avgörande torde i så fall vara om de anses vara av sådan frekvens eller art att de är ägnade att allvarligt skada den utsatta personens självkänsla. Däremot torde de kunna aktualisera ansvar för olaga förföljelse enligt BrB 4:4b, där det inte föreligger ett krav på att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada självkänslan.s. 31

6.211s. 31

Ofredande

1.7.3.3.7.1 Inledning Ofredande omfattar fridskränkningar som inte innebär olaga frihetsberövande, olaga hot, hemfridsbrott eller olaga intrång. Men också en gärning som inte är straffbar som misshandel eller försök därtill kan i stället vara straffbar som ofredande.s. 32

2.Med ofredande avses att handgripligen antasta annan eller genom ett hänsynslöst beteende ofreda annan. Som exempel på vad som utgör ett handgripligt antastande anges i motiven att någon avsiktligt knuffar, sparkar annan, eller rycker eller sliter i hans eller hennes kläder. Men också att tillfälligt hålla fast någon, liksom att spotta på, nypa eller sätta krokben för någon. Ett handgripligt antastande kan också ske med hjälpmedel, t.ex. genom att knuffa någon framåt med hjälp av en bil eller annat fordon. Ofredande genom hänsynslöst beteende kan enligt ordalydelsen vara att avlossa skott, kasta sten eller föra oljud, men också andra hänsynslösa beteenden omfattas. För att en gärning ska anses innebära ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs enligt motiven att gärningen enligt vanliga värderingar kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning och att beteendet ger uttryck för hänsynslöshet.s. 32

3.Ett ofredande kan, som framgår ovan, bestå av en rad olika beteenden. Bestämmelsen omfattar dels fysiska ofredanden där gärningen inte är straffbar som t.ex. misshandel eller olaga tvång. Dels omfattar bestämmelsen hänsynslösa beteenden av olika slag. Det kan vara en förklaring 212 till varför ofredande är det brott som förekommer mest frekvent i antal i åtal om fridskränkningsbrott.s. 32

4.Vid en genomgång av underrättspraxis förekommer inte sällan i åklagarens gärningsbeskrivning, vid sidan av beskrivningar av mer preciserade gärningar, skrivningar som att den tilltalade ”vid ett flertal tillfällen” eller ”vid ett mycket stort antal tillfällen” på olika sätt ofredat målsäganden. De gärningar som beskrivs som ofredande är t.ex. knuffar eller att den tilltalade genom att hålla fast, dra i kläder eller på andra sätt hindrat målsägandes rörelsefrihet. Vanligt förekommande är också att tilltalade ska ha ofredat målsäganden genom kränkande tillmälen, eller att våld och hot har förstärkts genom tillmälen av nedsättande eller kränkande karaktär. Det kan också innefatta att den tilltalade kastat saker, t.ex. skor eller tofflor, på målsäganden.s. 33

5.Att enbart gärningar i form av ofredanden genom hänsynslöst beteende, kan räknas som så kvalificerade att de tillsammans kan utgöra ett fridskränkningsbrott förekommer, men torde vara ovanligt. För att bedömas som ofredande genom hänsynslöst beteende krävs att varje handling inneburit en kännbar fridskränkning. För att ofredanden genom hänsynslöst beteende ska kunna bedömas som fridskränkningsbrott torde det, med kravet i BrB 4:4a på att gärningarna ska vara ägnade att allvar-s. 33

6.213 ligt skada självkänslan, krävas att det är fråga om en påtaglig fridskränkning, eller att det är fråga om ett stort antal gärningar som förövats mer systematiskt och frekvent. 7.3.3.7.2 Särskilt om kränkande tillmälen som ofredande Den genomgång av underrättsavgöranden som gjorts visar att det i åtal om fridskränkningsbrott, i många fall förekommer att den tilltalade vid upprepade tillfällen använt kränkande tillmälen, t.ex. ”hora”, ”slampa” eller ”idiot”. I gärningsbeskrivningarna beskrivs detta som att den tilltalade antingen genom kränkande eller nedsättande kommentarer har ofredat målsäganden, eller att våld och hot har förstärkts genom tillmälen av nedsättande eller kränkande karaktär. Kränkande tillmälen torde i första hand vara att bedöma som förolämpning (BrB 5:3). Frågan här 214 blir om och i så fall under vilka omständigheter som sådana tillmälen kan utgöra ett ofredande.s. 33

7.Frågan prövades av HD i NJA 2000 s. 661. I det aktuella fallet så ansågs de kränkande tillmälen som den tilltalade uttalat om målsäganden till densamma, inte utgöra ofredande. HD diskuterar dock i vilka situationer kränkande tillmälen ändå kan utgöra ett ofredande genom hänsynslöst beteende. HD anförde inledningsvis att enstaka kränkande och nedsättande tillmälen vanligtvis inte torde utgöra ett sådant hänsynslöst beteende som avses i bestämmelsen om ofredande (BrB 4:7) och att ett sådant handlande i stället kan föranleda ansvar för förolämpning enligt BrB 5:3. För att en verbal kränkning ska kunna bedömas som ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs därför, enligt HD, något utöver de kränkande och nedsättande tillmälena i sig, nämligen att gärningen med hänsyn till omständigheterna kan sägas innebära en sådan kännbar fridskränkning som avses i BrB 4:7.s. 35

8.Detta torde normalt förutsätta att det är fråga om flera verbala kränkningar som sammantagna konstituerar en sådan fridskränkning som avses i BrB 4:7 och som gör att de är att bedöma som ett ofredande, eller att omständigheterna är sådana att gärningen annars med hänsyn till omständigheterna kan sägas innebära en sådan kännbar fridskränkning. En gärning som på så sätt bedöms som ofredande kan sedermera ingå som en gärning i ett fridskränkningsbrott.s. 35

9.Viss vägledning kan hämtas från ett hovrättsavgörande där en styvmor dömdes för grov fridskränkning av två barn genom ett flertal kränkande och nedsättande sms. Innehållet i flertalet av de meddelanden som den tilltalade skickat till barnen ansågs vara sådant att det, förutom att kränka barnens person, även var ägnade att skada och rubba den grundläggan-s. 35

10.215 de trygghet, tillit och det förtroende som barn ska kunna känna för de vuxna som ansvarar för dem. Att det var fråga om en vuxen person i barnens närhet som skickat meddelanden med sådant innehåll utgjorde enligt hovrättens mening en kännbar fridskränkning för barnen. Vissa av meddelandena ansågs, med hänvisning till NJA 2000 s. 661, inte vara av sådan karaktär att de var att bedöma som ofredande. Dessa meddelanden, som huvudsakligen innehöll påståenden om att barnen skulle vara fula eller ”knäppa”, ansågs utan tvekan vara av förolämpande karaktär, men ansågs inte innehålla ett så kännbart fridskränkande inslag att de var att bedöma som ofredande. De resterande 21 meddelanden, som rubricerats som ofredanden och som därmed kunde ligga till grund för åtalet om grov fridskränkning hade, enligt domstolen, varit ett led i en upprepad kränkning av barnen och varit ägnade att allvarligt skada deras självkänsla.s. 35

11.Det resonemang som förs i HD och hovrätten torde innebära att det för att kränkande tillmälen ska kunna utgöra ett ofredande förutsätts antingen ett flertal kränkande tillmälen, eller att innehållet tillsammans med omständigheterna i det enskilda fallet är sådant att det kan anses innebära en kännbar fridskränkning. Att det inte är helt tydligt vad som krävs för att verbala kränkningar ska kunna utgöra ett ofredande framkommer i en rapport från Brå om tillämpningen av bestämmelsen olaga förföljelse i BrB 4:4b. Den enkät- och intervjustudie som gjordes med åklagare visade att det råder en osäkerhet om hur många och grova händelser som krävs för att det ska utgöra ett ofredande. Detta problem gör sig förstås gällande också i relation till ofredande som ett led i ett fridskränkningsbrott.s. 36

Öppnande av brev, olovlig avlyssning och dataintrång

1.Intrång i förvar (BrB 4:9), Olovlig avlyssning (BrB 4:9a) och dataintrång (BrB 4:9c) utgör skydd från intrång i den privata sfären. Det kan t.ex. handla om att öppna någons brev, avlyssning eller ljudupptagning eller att ”hacka” sig in på någons dator eller läsa dennes mail. Den tekniska 216 utvecklingen har medfört nya vägar att kontrollera en utsatt persons förehavanden. Det kan röra sig om mikrofoner, radiosändare, bandspelare eller laserutrustning som lätt kan installeras eller användas på avstånd från den som ska avlyssnas. Kontroll av sms, brev och datorer torde heller inte sällan förekomma i en fridskränkningskontext.s. 36

2.Visserligen skulle med utgångspunkt i den diskussion som förts när det gäller att inkludera överträdelse av kontaktförbud eller skadegörelse i fridskränkningsbrottet, kunna diskuteras om brytande av post- och telehemlighet (BrB 4:8), olovlig avlyssning (BrB 4:9a) och dataintrång (BrB 4:9c) kan anses utgöra ett direkt angrepp på en persons integritet och därmed ingå som ett led i ett fridskränkningsbrott. Detta eftersom personen i de flesta fall inte, förrän möjligen i efterhand, får reda på att meddelandet lästs eller avlyssningen skett. Det torde emellertid inte kunna uteslutas att det finns situationer där sådana brott begås på ett sådant sätt att de kan ingå i ett angrepp på integriteten, t.ex. om sker inför ögonen på den utsatte och i syfte att utöva kontroll över denne. Pågår det kontinuerligt över tid så torde det rimligtvis också kunna utgöra ett direkt angrepp på personens integritet.s. 37

Brotten i 6 kap. brottsbalken

Allmänt om brotten i 6 kap. brottsbalken.

1.I 6 kap. brottsbalken behandlas brott till skydd för den sexuella integriteten och den enskildes rätt till sexuellt självbestämmande. Brotten utgör naturligtvis också ett angrepp på den personliga integriteten.s. 37

2.217 Flertalet av bestämmelserna i 6 kap. kan aktualiseras i de situationer som är typiska för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Flera av bestämmelserna är dock sådana som avser gärningar för vilka det ska dömas för särskilt vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott. Det gäller t.ex. våldtäkt som inte är mindre grov (BrB 6:1 st. 1, 2 och 4), grovt sexuellt tvång (BrB 6:2 st. 3), våldtäkt mot barn (BrB 6:4), grovt sexuellt övergrepp mot barn (BrB 6:6 st. 2) och grovt koppleri (BrB 6:12 st. 3) som med hänvisning till reglerna om konkurrens ska dömas för vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott. Dessa är sådana att de sällan eller aldrig torde kunna ingå i ett fridskränkningsbrott. Det finns också några få undantag som på grund av brottens karaktär inte torde omfattas, nämligen kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6:10a) och köp av sexuell tjänst (BrB 6:11). Dessa brott riktar sig mot den som tar kontakt med barn i syfte att begå sexualbrott mot barnet och den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, och torde i praktiken i regel vara irrelevanta redan därför att de inte avser sådana förhållanden där parterna är närstående. I praktiken är det således endast ett fåtal av brotten i 6 kap. som kan ingå som en del i ett fridskränkningsbrott.s. 37

Våldtäkt och sexuellt tvång

1.Vilka sexuella handlingar som kan utgöra våldtäkt framgår av BrB 6:1. Av bestämmelsen framgår att den som genom misshandel eller annars med våld eller hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt (st. 1). Detsamma gäller om personen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation (st. 2). 218s. 38

2.Det mindre grova brottet regleras i tredje stycket. Bedömningen av en våldtäkt som mindre grov ska göras utifrån en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid brottet och bestämmelsen ska enligt motiven tillämpas restriktivt. Sådana omständigheter som kan tala för att brottet är att anse som mindre grovt är att händelseförloppet varit helt kortvarigt, att våld eller hot om våld inte förekommit och att gärningen, utöver den kränkning som övergreppet i sig innebär, inte har innehållit några förödmjukande eller förnedrande inslag. Straffskalan är avsedds. 39

3.219 att tillämpas endast i undantagsfall där omständigheterna klart avviker från vad som normalt är fallet vid denna brottstyp. Även om en våldtäkt som bedöms som mindre grov kan ingå som del i ett fridskränkningsbrott torde detta vara ovanligt i praktiken. Det faktum att en våldtäkt har begåtts mot en närstående är normalt en kvalificerande omständighet som kan göra att brottet är att bedöma som grov våldtäkt (BrB 6:1 st. 4) och det gäller särskilt om våldtäkten ingår som en del i en upprepad kränkning av den närstående.s. 39

4.Bestämmelsen om sexuellt tvång i BrB 6:2 är subsidiär till våldtäktsbrottet och avser främst andra sexuella handlingar, dvs. en sexuell handling som inte är samlag eller jämförlig med samlag. Bestämmelsen avser också fall där någon genom ett olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en sexuell handling, men där tvånget inte är av sådan karaktär att det omfattas av våldtäktsbestämmelsen. De former av tvång som läggs till genom hänvisningen till olaga tvång är dels hot om att åtala eller ange annan för brott, dels hot om att lämna menligt meddelande 220 om annan. Bestämmelsen omfattar såväl den situation att den utsatta förmås att utföra en sexuell handling som att han eller hon tvingas tåla en sexuell handling som utförs av gärningsmannen. Det krävs inte att handlingen innefattat en fysisk och varaktig kroppslig beröring utan avgörande för bedömningen är om handlingen haft en påtaglig sexuell prägel och varit ägnad att kränka offrets sexuella integritet.s. 40

5.Sexuellt tvång är vid sidan av sexuellt ofredande (BrB 6:10) den bestämmelse som främst kan aktualiseras när det gäller grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning av vuxna. Bedöms brottet som grovt, t.ex. om fler än en förgripit sig på offret eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller råhet, ska detta däremot dömas för särskilt.s. 41

Sexualbrott mot barn

1.Barns särskilda utsatthet och beroendeställning till vuxna kommer till uttryck i 2005 års sexualbrottsreform. Vid reformen infördes flera bestämmelser i brottsbalken i syfte att ytterligare förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att utnyttjas i sexuella sammanhang och för att särskilt markera allvaret i sexualbrott som riktar sig mot barn. Lagändringarna innebar bl.a. att våldtäkt mot barn separerades från våldtäkt mot vuxna. En ny bestämmelse infördes i BrB 6:4 som kriminaliserar alla samlag med en person under 15 år. I förarbetena anges att skälen bakom bestämmelsen är att barn har ett särskilt skyddsbehov och att ett barn – oberoende av barnets agerande – inte kan samtycka till sexuella handlingar med en vuxen och att sexuella handlingar mot ett barn alltid innebär en kränkning av barnets integritet. Vissa bestämmelser innehåller också särregleringar avseende barn mellan 15 och 18 år, som på vissa angivna sätt är närstående till gärningsmannen, t.ex. att barnet står under fostran av eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen. Vid tillkomsten av bestämmelsen i BrB 6:4 infördes en möjlighets. 41

2.221 att döma till det lindrigare brottet sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5) som avser gärningar av mindre allvarligt slag än BrB 6:4. Bestämmelsen tar sikte på fall där det rör sig om en ömsesidig sexuell förbindelse med ett barn som är nära femtonårsgränsen och som präglas av frivillighet. I detta fall kan under vissa omständigheter också ansvarsfrihetsregeln i BrB 6:14 aktualiseras.s. 41

3.Sexualbrott mot barn är av sådan karaktär att det i de flesta fall ska dömas för särskilt och därmed kommer brotten inte att ingå i fridskränkningsbrottet. Detta gäller t.ex. våldtäkt mot barn (BrB 6:4). Att brottet skulle ses som mindre allvarligt och därmed som sexuellt utnyttjande (BrB 6:5) skulle kunna förekomma i fridskränkningsbrottet, men torde vara ovanligt när gärningsmannen är en närstående till barnet i den bety222 delse som begreppet har i fridskränkningsbrotten. Närståenderelationen innebär att gärningen sannolikt inte skulle bedömas som mindre allvarlig. Frågan om det ändå kan anses vara fråga om frivillighet i en fridskränkningskontext kan visserligen diskuteras. Särskilt när det gäller relationen mellan ungdomar, exempelvis en relation mellan kusiner eller bonussyskon, kan det handla om frivilliga sexuella handlingar även om relationen i övrigt är sådan att det kan sägas föreligga en fridskränkningskontext.s. 42

4.Vid grovt brott (BrB 6:4 st. 3) ska särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppen eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.s. 43

5.Bestämmelsen om sexuellt övergrepp mot barn i BrB 6:6 avser, liksom sexuellt tvång (BrB 6:2), sexuella handlingar som inte är samlag eller jämförliga med samlag och därmed faller utanför bestämmelserna om våldtäkt mot barn (BrB 6:4) och sexuellt utnyttjande av barn (BrB 6:5). Sådana gärningar som avses är t.ex. att förmå ett barn under 15 år att onanera åt gärningsmannen eller att mer än flyktigt sexuellt beröra en pojkes eller flickas könsorgan. Vidare anges som exempel att en person förmår offret att onanera åt sig själv. I de fall där ett sexuellt övergrepp inte bedöms som grovt kan detta ingå i ett fridskränkningsbrott. Noteras kan att en omständighet som ska beaktas vid bedömning av brottet som grovt är om gärningsmannen är närstående till barnet.s. 43

6.Detsamma gäller utnyttjande av barn för sexuell posering i BrB 6:8 som tar sikte på fall där någon främjar eller utnyttjar att ett barn under 15 år utför eller medverkar i sexuell posering. Begreppet sexuell posering avser handlingar ”som för en vuxen har en klar och otvetydig karaktär”,s. 43

7.223 barnets uppfattning eller inställning är inte av betydelse för fråga om straffansvar enligt bestämmelsen. Vid bedömning av brottet som grovt ska särskilt beaktas om brottet t.ex. inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av barnet.s. 43

8.Vissa sexualbrott som riktar sig mot barn omfattas av särskilda preskriptionsregler. Enligt BrB 35:4 (andra stycket) börjar preskriptionstiden för dessa löpa från den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. I förhållande till fridskränkningsbrotten kan de särskilda preskriptionsreglerna gällande sexualbrott mot barn få betydelse på så sätt att preskriptionstiden för sexualbrotten börjar löpa när målsäganden fyllt 18 år, medan något sådant undantag inte finns när det gäller fridskränkningsbrott där preskriptionstiden är 10 år. Det skulle kunna innebära att ett sexualbrott, som skulle kunna ingå i ett fridskränkningsbrott, mot ett barn när barnet är sju år enligt reglerna om preskription är preskriberade som fridskränkningsbrott när barnet är 17 år, medan preskriptionstiden för sexualbrottet börjar löpa när barnet blir 18 år. Det faktum att ett eventuellt fridskränkningsbrott är preskriberat hindrar förstås inte att åklagaren åtalar för sexualbrottet först senare.s. 44

Sexuellt ofredande

1.Ett av de få sexualbrott som är av sådan karaktär att det alltid kan ingå i ett fridskränkningsbrott är sexuellt ofredande (BrB 6:10). Brottet är subsidiärt till övriga bestämmelser i kapitlet och omfattar sådana handlingar med sexuell inriktning som inte är lika ingripande som en sexuell handling i den mening som avses i andra bestämmelser. Gärningar som utgöra ett sexuellt ofredande är att genom ord eller handlande kränka personens sexuella integritet. När det gäller barn under 15 år kan det 224 också innebära att gärningsmannen förmår barnet att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd.s. 44

Brotten i 12 kap. brottsbalken

Allmänt om brotten i 12 kap. brottsbalken

1.Brotten i 12 kap. brottsbalken skiljer sig från övriga brott i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten genom att brotten i 12 kap. inte riktar sig mot annans liv, hälsa, frihet eller frid utan i stället mot annans egendom eller mot egendom som annan har viss rätt till. Skadegörelse kan sägas ingå i det materiella våld som kan förekomma vid våld i nära relationer. Straffstadgandena i 12 kap. brottsbalken ingår sedan år 2013 i brottskatalogen i fridskränkningsbrotten och ändringen motiverades bl.a. med att skadegörelsebrotten ingår i brottskatalogen för olaga förföljelse (BrB 4:4b) och att det, med hänsyn till systematiken i brottsbalken kunde framstå som inkonsekvent om de inte också ingick i ”det mer allvarliga” fridskränkningsbrottet. Visserligen ansågs skadegörelse kunna bestå av vitt skilda handlingar som medförde att graden av angrepp på den personliga integriteten kunde variera, men detta ansågs inte motivera en annan bedömning i fråga om att skadegörelse skulle kunna ingå i ett fridskränkningsbrott än den som gjorts vid olaga förföljelse. Trots att skadegörelsebrotten inte i sig utgör ett direkt angrepp på person, så ansågs de, när brottet riktat sig mot en närstående person i syfte att förstöra ellers. 45

2.225 skada dennes egendom, kunna innebära ett angrepp på den utsattes integritet. Som exempel anges i motiven att så ofta kan vara fallet om personliga eller andra föremål såsom kläder, mobiltelefoner, fotografier eller ärvda föremål med ett stort affektionsvärde skadas eller förstörs. Vidare anges att andra typer av skadegörelsebrott som kan innebära ett angrepp på den personliga integriteten kan vara gärningar som innebär att dörrar och fönster i den utsattes bostad eller hans eller hennes bil skadas eller förstörs. Avgörande för om skadegörelsen innebär en integritetskränkning torde med utgångspunkt i det sagda vara det personliga värde föremålet har för den som utsatts snarare än det ekonomiska värdet.s. 45

Skadegörelse

1.Skadegörelse i BrB 12:1 innebär att någon förstör eller skadar egendom till men för annans rätt därtill. Under brottsbeskrivningen faller varje orsakande av fysisk skada eller förstörelse som kan tillskrivas en persons handlande (förutsatt ett gärningsculpöst orsakande). Det kan handla om att objektet blir mindre eller inte alls brukbart, funktionsdugligt eller helt förstörs. Bestämmelsen omfattar förstörelse av både lös och fast egendom och inkluderar t.ex. bostad, möbler och levande djur, men också pengar, kläder, fotografier osv. Av bestämmelsens ordalydelse framgår att det är tillräckligt att gärningen är till men för annans rätt. Det krävs inte att saken tillhör någon annan. 226s. 46

2.Också föremål med affektionsvärde eller estetiskt värde för ägaren eller rättighetens innehavare skyddas om det är till men för honom eller henne och om värdet inte är alltför obetydligt eller tillfälligt. Kan saken med lätthet återställas i ursprungligt skick, vilket t.ex. kan vara fallet med en nedfläckad tröja, anses det inte utgöra sådant men som förutsätts för att skadegörelse ska anses föreligga.s. 47

3.Vid bedömande av om brottet är grovt (BrB 12:3) ska särskilt beaktas om gärningen utgjort fara för någons liv eller hälsa, inneburit stor ekonomisk skada eller annars varit synnerligen kännbar. Är brottet med hänsyn till skadans obetydlighet och omständigheterna i övrigt att anse som ringa aktualiseras i stället bestämmelsen om åverkan (BrB 12:2).s. 47

4.Skadegörelse i olika former torde vara ett relativt vanligt förekommande brott vid våld i nära relationer och också i många fall innebära en integritetskränkning för den som utsätts. Frågan kan dock ställas om inte alla brottsliga handlingar, oavsett art, är att anse som integritetskränkande i en sådan kontext som avses med bestämmelsen. I teorin innebär det att tre fall av lindrigare skadegörelse i sig skulle kunna utgöra grund för fridskränkningsbrott. Frågan blir emellertid om, och i så fall under vilka förutsättningar, dessa skulle kunna uppfylla kravet på upprepad kränkning och att gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada självkänslan. Självklart beror det på vilken typ av skadegörelse som avses. Exempelvis torde tre fall av skadegörelse gällande att den utsattes husdjur på olika sätt skadats anses i högre grad allvarligt skada självkänslan än om gärningarna utgjorts av tre fall av förstört porslin eller liknande. Eftersom skadegörelse infördes i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten först år 2013 är det svårt att säga om införandet har haft någon effekt avseende åtal för fridskränkningsbrott. Det finns endast ett fåtal fall där skadegörelse har prövats som del i ett åtal om fridskränkningsbrott.s. 47

5.227s. 47

Överträdelse av kontaktförbud

Allmänt om kontaktförbud

1.Kontaktförbud, enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilket förbudet avses gälla kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Lagen infördes år 1988 och hette fram till år 2011 lagen om besöksförbud. Syftet med lagen är att erbjuda ett bättre skydd för personer mot trakasserier och förföljelse och var ett led i regeringens strävan att förbättra skyddet för framförallt kvinnor som utsatts för misshandel och andra övergrepp. Ett kontaktförbud innebär ett förbud för en person att besöka eller på andra sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna (1 §), ett förbud mot att uppehålla sig i den gemensamma bostaden (1a §) och det kan också utvidgas till att avse förbud att uppehålla sig i närheten av personens bostad eller arbetsplats eller annat ställe där den personen brukar vistas (2 §). Särskilt ska beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott mot någon persons liv, hälsa, frihet eller frid (1 § st. 2).s. 48

2.Redan vid tillkomsten av fridskränkningsbrotten övervägdes om överträdelse av kontaktförbud, som då hette besöksförbud, i 24 §, skulle omfattas av bestämmelsens brottskatalog. Övervägande skäl ansågs dock, med hänvisning till bestämmelsens något annorlunda skyddsintresse, tala emot att inkludera brott mot kontaktförbud bland de brott som kan ligga till grund för ett fridskränkningsbrott. Detta då överträdelsen inte kräver att det uttalas hot eller liknande eller ens att den person som förbudet avser att skydda behöver vara medveten om överträdelsen. Överträdelse av kontaktförbud ansågs snarare vara att betrakta som ett ordningsbrott. Vid ändringen av fridskränkningsbrotten år 2013 ansågs att överträdelse 228 av kontaktförbud har ett delvis annat skyddsintresse än övriga brott i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten, men att syftet med kontaktförbudet ändå är att skydda den enskilda individen. En överträdelse av ett sådant förbud ansågs därmed kunna innebära en kränkning av den personliga integriteten hos den som förbudet är avsett att skydda och därmed innebära att den drabbades självkänsla skadas.s. 48

Överträdelse av kontaktförbud

1.Det som ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrottet är själva överträdelsen av kontaktförbudet. Eventuella gärningar som begås i samband med överträdelsen utgör egna brott. Om någon med kontaktförbud skickar ett sms med kränkande innehåll till den som förbudet avser att skydda utgör det en överträdelse av kontaktförbudet genom själva sms:et, medan det kränkande innehållet kan utgöra ett ofredande, enligt BrB 4:7 (åtminstone om det upprepas). Kontaktförbud enligt 1 § tar i första hand sikte på direkta kontakter med den som förbudet avser att skydda, t.ex. genom att söka upp, ringa eller skicka brev till denne. Men också andra åtgärder som sker i kontaktsyfte och som är ägnade att väcka den andra personens uppmärksamhet kan falla in under förbudet. Ett utvidgat kontaktförbud avser att träffa den som återkommande uppehåller sig i anslutning till någons bostad eller arbetsplats och tar närmast sikte på att någon försöker skrämmas genom att ständigt dyka upp i hans eller hennes närhet utan att ta någon direkt kontakt. En överträdelse av kontaktförbud kan givetvis begås av den som har kontaktförbud med elektronisk övervakning, på samma sätt som i andra fall. Att denne hindrar den elektroniska övervakningen, t.ex. genom att vägra använda eller sköta utrustningen, utgör däremot inte en överträdelse av kontaktförbudet utan ett hindrande av elektronisk övervakning (25 §).s. 49

2.Av naturliga skäl torde bestämmelsen i första hand gälla tidigare närstående. För att överträdelsen ska anses utgöra ett direkt angrepp mot den personliga integriteten torde det normalt förutsättas att fråga är oms. 49

3.229 överträdelser där en direkt eller indirekt kontakt har tagits med den förbudet avser att skydda. Men också att gärningsmannen ständigt dyker upp utanför bostaden eller på arbetsplatsen, torde i kontexten av att den begås inom ramen för ett fridskränkningsbrott, kunna innebära ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Det torde förutsättas att den som förbudet avser att skydda har uppmärksammat överträdelsen.s. 49

4.Om överträdelsen också omfattar hemfridsbrott (BrB 4:6) bör, som nämnts ovan, överträdelsen konsumeras av hemfridsbrottet. Om överträdelsen också innebär ett olaga hot (BrB 4:5) ska i enlighet med NJA 2013 s. 1227 dömas i brottskonkurrens, dvs. för båda brotten. Det kan däremot ifrågasättas om dessa också ska räknas som två brott vid en sammantagen bedömning av de enskilda brotten som ett fridskränkningsbrott. I NJA 2013 s. 1227 var det fråga om överträdelse av kontaktförbudet i sex fall, samt ett fall av olaga hot. I ljuset av de förhållanden under vilka de ägt rum – att han tidigare utsatt målsäganden för kontakter i strid med kontaktförbud samt olaga hot, att han beträffande de i målet 230 aktuella gärningarna i stort sett dagligen under en dryg månad befann sig i närheten av kvinnans bostad (där hon också hade sin näringsverksamhet) och att han fotograferat och kontrollerat bilar som parkerat i närheten av hennes hem, samt bröt mot det kontaktförbud som han meddelats i förhållande till dotter och att han ofredat kvinnans nya pojkvän – ansåg HD att mannen förföljt kvinnan. Men anta i stället att den tilltalade t.ex. vid tre skilda tillfällen, låt säga med någon månads mellanrum, har överträtt kontaktförbudet och vid dessa tre tillfällen direkt eller indirekt hotat målsäganden. I praktiken innebär det sex enskilda gärningar vid tre tillfällen, vilket uppfyller kravet på flera gärningar i BrB 4:4a. Om dessa sedan kan ligga till grund för ett fridskränkningsbrott torde vara beroende av om de kan anses utgöra en upprepad kränkning och varit ägnade att allvarligt skada självkänslan.s. 50

Det karaktäristiska våldet

Inledning

1.Brott mot närstående skiljer sig i många fall från vad som allmänt betraktas som en typisk misshandel – ett knytnävslag i ansiktet vid ett bråk på stan – och även från de exempel i motiven som beskriver vad som kan utgöra misshandel, ofredande osv. Även om rent fysiskt våld förekommer i stor utsträckning är de sätt på vilka gärningsmannen kränker den utsatta i en närståendesituation många gånger allt annat än typiska till sin karaktär. Bortsett från att det ofta handlar om ett systematiskt beteende mot en person i dennes hem av en närstående person, så skiljer sig också typen av gärningar åt. Det kan röra sig om handlingar som att låta någon stå under rinnande vatten, eller framför ett öppet fönster en vinternatt, att fås. 51

2.231 någon att äta papper eller sopor, att tvinga någon att sova på golvet, eller att stå med armarna uppsträckta i luften under längre tid. Frågan som behandlas i detta avsnitt är om fridskränkningsbrottet såsom det idag är konstruerat verkligen fångar de för fenomenet typiska gärningarna?s. 51

3.Det straffrättsliga systemet bygger typiskt sett på enskilda, i tid och rum avgränsade gärningar och kravet på enhetlighet och förutsebarhet är särskilt höga inom straffrätten. Fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a tillkom för att möjliggöra en samlad bedömning av gärningar som var för sig är relativt lindriga, men som tillsammans kan utgöra en allvarlig kränkning av den utsatta personen. Kvinnovåldskommissionens förslag till straffrättslig reglering av våld mot närstående baserades på de beteenden som i forskningen visat sig vara karaktäristiska för mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Bestämmelsen skulle därför inte omfatta särskilda brottstyper i brottsbalken även om vissa brott, t.ex. misshandel och olaga hot, ansågs vara sådana som vanligtvis kunde komma ifråga. Lagstiftaren menade emellertid att det var osannolikt att gärningsmannen, utöver de beteenden som beskrivits av Kvinnovåldskommissionen, inte också begått kriminaliserade gärningar. Bestämmelsen skulle därför utformas utifrån de kriminaliserade gärningar som kunde förekomma vid mäns våld mot kvinnor. Brottskatalogen för fridskränkningsbrottet i BrB 4:4a omfattar därför vissa specifika brottstyper som till sin karaktär anses utgöra en kränkning av den personliga integriteten och som, tillsammans med rekvisiten upprepad kränkning och ägnat att allvarligt skada självkänslan ger en möjlighet att beakta den utsattes hela situation.s. 52

4.För att bestämmelsen i BrB 4:4a överhuvudtaget ska aktualiseras krävs för det första att de handlingar som begåtts utgör brott i brottsbalkens mening. För det andra finns ett krav på att dessa motsvarar något av de i brottskatalogen beskrivna brotten. Mot denna bakgrund kan man fråga sig hur bestämmelsen fungerar, när beteendet inte faller inom ramen för dessa brottstyper eller t.o.m. ligger i gränslandet för vad som utgör ett straffbart beteende? 232s. 52

5.I det här avsnittet behandlas bestämmelsen i förhållande till de situationer som enligt, främst beteendevetenskaplig forskning, är karaktäristiska för våld i nära relationer, dvs. utifrån den systematiska kränkning lagstiftaren menar att ”sådant våld” innebär. Genom exempel från forskning såväl som avgöranden från domstolarna problematiseras de handlingar och situationer som beskrivs i förhållande till de brottsliga gärningar som ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten och vilken betydelse straffrättsliga, men också andra regleringar, kan få i förhållande till fridskränkningsbrotten. Avsnittet kan sägas gå ut på att besvara frågan i vilken utsträckning ett visst, för fridskränkningskontexten karaktäristiskt beteende, kan beaktas inom ramen för den nuvarande konstruktionen av fridskränkningsbrotten. Den utsattes situation kan beaktas inom rekvisiten upprepad kränkning och ägnat att allvarligt skada självkänslan vilka behandlas nedan i kap. 8. Avsikten är därför inte att ge en beskrivning av hur de enskilda brotten hanteras i rättstillämpningen utan i stället problematisera vad som utifrån syftet med bestämmelsen kan anses vara utmärkande för de handlingar som beskrivs i forskningen.s. 53

Makt- och kontroll som utgångspunkt

1.Det finns flera teorier för att förklara våld i nära relationer, och då främst mäns våld mot kvinnor. Våldet beskrivs t.ex. som en maktfråga (strukturell), grundat på det sociala arvet (individualpsykologi) eller som ett uttryck för sammanbrott i parternas kommunikation (socialpsykologi). Säkerligen går det inte att för samtliga fall av partnervåld eller våld mot barn att finna svaret i en given teori men gemensamt för flera teorier är beskrivningarna av våldet som något ständigt närvarande, att det handlar om ett beteendemönster och inte isolerade fall av våld. Det var också detta beteendemönster som Kvinnovåldskommissionen hänvisade till i sitt förslag till kvinnofridsbrott, ett beteende som också omfatta-s. 53

2.233 de gärningar som inte var straffbara enligt gällande rätt men som i en fridskränkningskontext skulle utgöra brott. Ett sådant beteendemönster kan illustreras genom det så kallade makt- och kontrollhjulet, en modell som bygger på en teori om våldet som maktmedel. Modellen är en av flera som skildrar det primära våldsbeteende som upplevts av kvinnor som lever, eller har levt, med män som misshandlar. 234 Modellen visar beteenden som utöver det rent fysiska och sexuella våldet är vanliga i relationer där det förekommer våld, men vilka många gånger är svåra att hänföra till brott i brottsbalken. Enligt modellen omfattar våld inte bara det fysiska våldet utan en stor del handlar om det psykiska våldet och den kontroll som utövas av gärningsmannen, dvs. det som Kvinnovåldskommissionen refererar till som ”psykisk terror” och som t.ex. handlar om att på olika sätt begränsa livsutrymmet för den utsatta. Syftet bakom bestämmelsen om fridskränkningsbrotten var att kunna beakta det samlade beteendets straffvärde vid upprepade systematiska kränkningar av närstående också när gärningarna, sedda var för sig, är av lindrigare art. Även om flera av handlingarna som beskrivs i modellen är kriminaliserade som t.ex. olaga hot, saknar handlingarna i flera fall en motsvarighet i ett brott i brottsbalken. Dessa kan också framstå som relativt bagatellartade om de ses som isolerade händelser men kan sett utifrån bestämmelsen syfte förklara eller illustrera den utsatthet offret ofta befinner sig i.s. 53

3.I avsnitt 7.3, om de enskilda brotten, väcktes frågan om vissa brott är tillräckligt kvalificerade för att ensamma, om än vid flera tillfällen, tillsammans kan ligga till grund för bedömningen av gärningarna som ett fridskränkningsbrott. I slutänden blir avgörande om gärningarna kan anses vara ett led i en upprepad kränkning av den utsatta och ägnade att allvarligt skada dennes självkänsla, men för att överhuvudtaget komma till den bedömningen måste de handlingar som begåtts utgöra brott enligt fridskränkningsbrottens brottskatalog. Det väcker i sin tur frågor om dels vilka beteenden som kan anses utgöra en straffbar gärning, dels var den nedre gränsen går för när flera enskilda brott uppfyller rekvisitet flera gärningar enligt BrB 4:4a.s. 55

Med sikte på de lindrigare brotten

1.Vid tillkomsten av fridskränkningsbrotten hade mäns våld mot kvinnor uppmärksammats som ett allvarligt samhällsproblem. Forskningen visade att det främst var det samlade beteendet och inte isolerade händelsers. 55

2.235 av våld som karaktäriserade den utsattes situation varför också gärningar av helt lindrig art kunde utgöra en allvarlig kränkning av den personliga integriteten när de ingick i ett sådant mönster. Ett uttalat syfte bakom bestämmelsen om fridskränkningsbrotten i BrB 4:4a var därför att möjliggöra att det inom det straffrättsliga systemet skulle kunna gå att beakta det samlade beteendets straffvärde också när gärningarna var av lindrigare art.s. 55

3.Trots att bestämmelsen tar sikte på de lindrigare brotten torde det i praktiken krävas någon slags kvalificering av gärningarna för att åklagaren ska stämma in för grov fridskränkning och inte för de enskilda brotten. En riktlinje torde kunna hämtas ur motiven där det angående upprepad kränkning anges att rekvisitet bör bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare de enskilda gärningarna är, desto färre gärningar krävs för att kränkningen ska anses som upprepad. Vilka gärningar som anses mer kvalificerade eller hur många gärningar av lindrigare art, t.ex. ofredande (BrB 4:7) som krävs för att dessa sammantagna ska kunna utgöra grund för åtal om fridskränkningsbrott är däremot oklart. Även om bestämmelsens krav på flera gärningar i teorin är uppfyllt genom t.ex. tre fall av ofredande, så torde det i praktiken inte förekomma att detta anses tillräckligt utan att också mer allvarliga gärningar förekommit vid sidan av dessa.s. 56

4.Utifrån det beteendemönster som beskrivs i forskningen kan de handlingar som förekommer delas in i tre teman – det fysiska, det sexuella och det psykiska våldet. Även om samtliga tre områden är intressanta och kan problematiseras utifrån ett fridskränkningsperspektiv är både det fysiska och sexuella våldet klart reglerat i brottsbalken och de aktualiserar därför sällan frågan om gärningarna överhuvudtaget är straffbara. När det gäller det psykiska våldet kan detta däremot avse en mängd olika handlingar där det i vissa fall är tydligt att handlingen är straffbar men där det många gånger handlar om beteenden som svårligen passar in i det straffrättsliga systemet. Om det ändå skulle omfattas handlar det många gånger om det lindrigare brottet ofredande. 236s. 56

Det psykiska våldet – en palett av gärningar

1.Att våldet förklaras som ett beteendemönster och inte som isolerade händelser av våld ger en förståelse för termer som psykisk terror och psykisk misshandel. Våldet beskrivs som att personen successivt bryts ned genom gärningsmannens kontroll. Det kan t.ex. handla om att begränsa aktiviteter och umgänge, om att förödmjuka och förlöjliga, om hot om att lämna partnern eller lämna bort barnen, eller om hot om att gärningsmannen ska ta sitt eget liv. När det gäller det psykiska våldet – det som bryter ned och det som i forskningen lyfts fram som det som utgör själva beteendemönstret – är detta ofta svårare att sätta in i ett straffrättsligt sammanhang än när det rör sig om fysisk misshandel eller sexuella övergrepp.s. 57

2.Att en person befinner sig i en situation som gemene man skulle beskriva som psykisk misshandel behöver inte innebära att brott har förövats. Av förarbetena till brottsbalken framgår att ”[f]ramkallande av blott psykiskt lidande faller utanför området för misshandel”. Däremot ansågs, under vissa förutsättningar, psykiskt våld vara straffbart som misshandel med hänvisning till bestämmelsens rekvisit sjukdom, med ett krav på att handlingen medfört en medicinskt påvisbar effekt, t.ex. psykisk chock eller neuros. I förarbetena till fridskränkningsbrotten anges att det vid mindre allvarliga former av psykiskt våld torde vara svårt att påvisa att en medicinsk effekt har ett sådant samband med våldet att det skulle medföra straffansvar men att det vid allvarligare former av psykiskt våld kan vara möjligt att bevisa att de medicinskt påvisbara effekterna har ett sådant samband med våldet.s. 57

3.Hur kan då det som beskrivs som den största kränkningen beaktas i det straffrättsliga systemet? För att en gärning ska kunna anses utgöra (psykisk) misshandel krävs att gärningen orsakat den psykiska effekten, dvs. att det finns ett orsakssamband mellan gärningen och effekten ochs. 57

4.237 att gärningsmannen haft uppsåt både till gärningen och den åstadkomna effekten.s. 57

5.Även om vissa former av svårare psykisk påverkan ska falla in under misshandelsbegreppet, kan brottsbeskrivningen ge anledning till viss tvekan med hänsyn till gränsdragningen mellan fysiskt och psykiskt lidande. För att det ska vara fråga om misshandel krävs, som nämnts ovan, att det psykiska lidandet har en medicinskt påvisbar effekt och att både orsaken till lidandet och själva effekten är täckta av gärningsmannens uppsåt. Även om en sådan effekt har uppstått kan därför förutses att det ofta kommer att vara svårt att styrka ett orsakssammanhang och svårt att styrka att erforderligt uppsåt föreligger.s. 58

6.Vissa handlingar av nu diskuterat slag som inte faller in under misshandelsbrottet kan ändå föranleda ansvar enligt någon av bestämmelserna i 4 eller 5 kap. brottsbalken. Här bör noteras att 5 kap. brottsbalken inte ingår i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten.s. 58

7.Ett ofredande (BrB 4:7) kan begås genom att handgripligen antasta eller att genom ett hänsynslöst beteende ofreda annan. För att det ska vara fråga om ett ofredande genom hänsynslöst beteende krävs enligt motiven till bestämmelsen att gärningen enligt vanliga värderingar kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning och beteendet ge uttryck för hänsynslöshet. Som exempel på vad som kan utgöra ofredande genom hänsynslöst beteende, anges i motiven, att kasta sten eller föra oljud. Att vid ett tillfälle kalla någon för ”slampa” eller ”hora” torde kunna medföra ett psykiskt lidande och skulle som isolerad händelse visserligen kunna anses vara ett uttryck för hänsynslöshet men passar svårligen in i vad som kan utgöra en kännbar fridskränkning och därmed ofredande. Däremot kan under vissa omständigheter upprepade förolämpningar i form av kränkande tillmälen utgöra ofredande. I de flesta fall kommer det dock att kunna ifrågasättas om enstaka yttranden alls utgör en straffbar gärning. 238s. 58

Kontrollera och förstöra

1.Att kontrollera den utsattes förehavanden genom att begränsa rörelsefriheten eller tvinga honom eller henne att tåla eller underlåta något kan aktualisera bestämmelserna om olaga frihetsberövande (BrB 4:2), olaga tvång (BrB 4:4) eller ofredande (BrB 4:7). Många av de handlingar som kan aktualiseras skulle däremot i en kontext utanför våld i nära relationer kunna ses som en ömhetsbetygelse, t.ex. att personen varje dag väntar utanför jobbet, och i vart fall inte ses som en straffbar gärning. De fall där ett sådant beteende skulle kunna utgöra ett brott är framför allt när gärningsmannen meddelats ett kontaktförbud och gärningen anses utgöra en överträdelse av förbudet.s. 59

2.Att skadegörelsebrotten sedan 2013 ingår i brottskatalogen för fridskränkningsb rotten kan ses som öppning för att även andra brottstyper än de som enligt straffrättslig tradition anses utgöra ett angrepp av den personliga integriteten kan utgöra en kränkning om gärningarna förövas i den kontext som förutsätts för att fridskränkningsbrotten ska vara tilllämpliga. Att gärningsmannen eldar upp kläder eller andra personliga ägodelar i syfte att skada torde inte innebära en mindre integritetskränkning än t.ex. en knuff.s. 59

3.Något som inte framfördes vid införandet av skadegörelsebrotten i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten, men som lyfts fram i annan forskning, är att gärningsmannen i samband med kränkningar av en närstående också kan använda våld mot offrets, eller gemensamma, djur som ett medel för att kränka offret och stärka kontrollen. Att skadegörelsebrottet numera ingår får därmed anses bidra till att bestämmelsen ytterligare motsvarar sådana gärningar som beskrivs som karaktäristiska för våldet.s. 59

4.239s. 59

Avgränsning av tillämpningsområdet

Inledning

1.Som visats ovan är ett första krav för att fridskränkningsbrott ska aktualiseras att de handlingar som begåtts utgör brott enligt någon av de bestämmelser som anges i brottskatalogen för fridskränkningsbrottet, dvs. att gärningarna utgör brott enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. brottsbalken eller överträdelse av kontaktförbud. Men detta i sig är inte tillräckligt för att de enskilda gärningarna ska kunna ingå i ett fridskränkningsbrott. Andra faktorer som kan påverka om de enskilda gärningarna kan utgöra grunden för ett fridskränkningsbrott är å ena sidan rubriceringen av det enskilda brottet och å andra sidan, även om detta tydligt hänger samman med rubriceringen, frågor om konkurrens. Gradindelningen av brotten i olika svårhetsgrader, t.ex. att en misshandel bedöms som ringa brott, brott av normalgraden eller grov misshandel, kan på olika sätt påverka om de enskilda gärningarna, tillsammans med de särskilda rekvisiten, ska bedömas som fridskränkningsbrott. Vidare är flera av brotten i brottskatalogen för fridskränkningsbrotten av sådan karaktär att de ska dömas för särskilt vid sidan av ett eventuellt fridskränkningsbrott. Dessa kan därför inte bidra till konstruktionen av ett fridskränkningsbrott. Avsnittet behandlar frågan om vilka faktorer vid gradindelning av brott som kan ha betydelse dels för bedömningen av de enskilda brotten, dels för bedömningen av dessa som grund för ett fridskränkningsbrott. I samband med detta uppkommer också frågan om vad som händer när vissa gärningar bedöms som så allvarliga att de ska dömas för särskilt och därmed faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde.s. 60

Betydelsen av rubricering som grund