Närliggande

3.Vid införandet av schablonintäkten år 2008 diskuterades inte hur denna förhöll sig till ingångna skatteavtal. Skatteverket kom dock tidigt med ett ställningstagande där det uttalade uppfattningen att en schablon­ intäkt inte utgör en inkomst i avtalens mening, varför avtalen inte var tillämpliga.496 HFD anslöt sig till denna uppfattning i mål HFD 2012 ref. 60.497 Enligt Skatteverket och HFD krävdes att det var fråga om en inkomst i avtalets mening för att artikel 22 (artikeln om annan inkomst) skulle kunna vara tillämplig. Uttrycket inkomst definierades inte i avtalet vilket innebar att uttrycket, med stöd av avtalets tolkningsregel, skulle anses ha den betydelse som det hade enligt svensk intern rätt, såvida det inte gick att fastställa parternas avsikt. Efter att ha hämtat ledning från övriga fördelningsartiklar i avtalet kunde HFD konstatera att dessa tar sikte på inkomster som på något sätt berikar den skattskyldige och till­ för denne skatteförmåga, såsom ersättningar, avkastning, vinster m.m. Schablonintäkten ifråga har inte denna karaktär utan är en teknisk kon­ struktion som har skapats i syfte att räntebelägga en skattekredit. Den utgör således inte en i reell mening uppburen inkomst som kan jämställas med sådana inkomster som räknas upp i övriga fördelningsartiklar. HFD kunde inte heller finna att det på något annat sätt framgick att de avtals­ slutande staterna avsett att schablonintäkten skulle omfattas av avtalet. HFD konstaterade därför att schablonintäkten inte kunde anses vara en inkomst i den mening som avsågs i artikel 22. En följd av HFD:s resone­ mang är att skatteavtalen inte begränsar de svenska beskattningsanspråken på de schablonintäkter på uppskovsbelopp som, såväl begränsat som obegränsat, skattskyldiga personer är skattskyldiga för enligt IL. Någon skillnad mellan de olika typfallen föreligger följaktligen inte.498s. 46