Stycket

3.I början av 1990-talet rådde fortfarande osäkerhet huruvida den bedömning av hemvist som gjordes enligt skatteavtal skulle få genom­ slag även i intern rätt. Frågan uppstod i de fall då Sverige blev källstat enligt hemvistartikeln. Medförde detta att personen med automatik blev begränsat skattskyldig i Sverige eller kunde personen fotfarande anses obegränsat skattskyldig i Sverige?365 1 RA 1995 ref. 69 [Kenya 1) konstate­ rade HFD att det första synsättet var det korrekta, dvs. att om en person fick hemvist i den andra staten så skulle han behandlas som begränsat skattskyldig i intern rätt. Det synsätt som HFD förespråkade i Kenya I utsattes för kritik och en ny lag stiftades för att komma till rätta med problemet.366 I RÅ 1996 ref. 38 {Kenya IT) avgjorde HFD ånyo frågan, denna gång i plenum. HFD uttalade att det fanns skäl att avvika från den tillämpning som kommit till uttryck i Kenya I och att en person mycket väl kunde vara obegränsat skattskyldig i Sverige och samtidigt ha hemvist enligt avtalet i det andra landet. Lagen som infördes efter Kenya I om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal upphävdes kort tid därefter i samband med införandet av IL.367 Det sagda innebär att det numera är klarlagt att det endast är hemvistet enligt avtalet som fastställs genom artikel 4. Om en person är obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av att hen har väsentlig anknytning hit (3:3 st. 1 p. 3 IL) så är hen fortfa­ rande obegränsat skattskyldig i Sverige trots att hen har skatteavtalsrätts118 lig hemvist i det andra landet. Denna tolkning, som kommer till uttryck i Kenya II, står även i överensstämmelse med den tolkning som generellt sett görs även i andra länder. Endast i undantagsfall använder sig länder av den tolkning som gjordes i Kenya I.368 Artikel 4 i modellavtalet är uppdelad i tre punkter. I den första punk­ ten definieras vad som avses med en person med hemvist i avtalsslutande stat. Om en person enligt definitionen har hemvist i båda de avtalsslu­ tande staterna kan man med stöd av den andra punkten fastställa det skatteavtalsrättsliga hemvistet för fysiska personer. I den tredje punkten regleras hur det skatteavtalsrättsliga hemvistet fastställs för juridiska per­ soner. I det följande avgränsas den tredje punkten bort.369 Punkterna 1 och 2 behandlas strax nedan. Innan så sker sätts betydelsen av artikel 4 in i ett vidare perspektiv, nämligen utifrån frågeställningen huruvida ett skatteavtal över huvud taget anses tillämpligt. En persons hemvist enligt avtalet är nämligen betydelsefull i tre avseenden:370 1. för att fastställa avtalets tillämpningsområde enligt artikel 1, 2. för att lösa fall av dubbelbeskattning på grund av att beskattning har skett i en stat på grund av hemvist och att beskattning har skett i den andra staten på grund av att inkomsten har sin källa där (hemvist-källstat) och 3. för att lösa fall av dubbelbeskattning på grund av dubbel hem­ vist (hemvist-hemvist). Den första situationen tar som nämnts sikte på tillämpningsområdet enligt artikel 1. Artikel 1 i modellavtalet lyder:371s. 8