Stycket

2.Frågan om vilka krav som i visst fall bör ställas på förvaltare var föremål för HD:s prövning i NJA 1991 s. 545. Målet är av särskilt intresse här då det i hög utsträckning även handlar om den enskildes ställning som subjekt i förmynderskapsrätten. I målet var fråga om en man i 45-års åldern med Down’s syndrom, som sedan födseln var ”förståndshandikappad”. Mannen hade omyndigförklarats när han var i 20-årsåldern, och en advokat hade förordnats som förmyndare. Sedan lagändringen år 1989 hade samma advokat varit mannens förvaltare. År 1990 hade mannen en deklarerad förmögenhet om 2 678 000 kr, varav 2 260 000 kr bestod av aktieinnehav. Förvaltaren begärde sig entledigad från uppdraget samma år, varefter överförmyndaren i kommunen i ansökan till tingsrätten – till vilken såväl den enskilde som den tilltänkta förvaltaren anslöt sig – föreslog en kriminalinspektör som förvaltare. Skälen som anfördes för dennes lämplighet var att han bland annat arbetat med ekonomisk brottslighet, med gott resultat utfört andra förvaltaruppdrag samt i tidigare ärenden hade upprättat en god social kontakt med huvudmännen, vilket bedömdes vara viktigt för mannen i fallet som bodde inom omsorgsförvaltningen och hade ett begränsat kontaktnät.s. 101