Jfr NJA 2012 s. 715 där justitieråden Borgeke och Lambertz i skiljaktig mening påta- lar att ”[a]nordnande av förvaltarskap är inte obligatoriskt, utan rätten ”får” besluta om sådant anordnande när förutsättningarna är uppfyllda (11 kap. 7 § första stycket FB). Enligt 11 kap. 19 § första stycket första meningen ska förvaltarskapet upphöra när det inte längre behövs. I sådana fall blir det ofta aktuellt att i stället förordna god man, vilket enligt 11 kap. 4 § är obligatoriskt ”om det behövs”, om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.” Den skiljaktiga meningen rörde inte frågan om relationen mellan godmanskapet och förvaltarskapet utan den ena frågan för Högsta domstolens prövning: om ett förvaltarskap skulle upphöra i en situa- tion då det inte visat sig möjligt att finna en person att förordna som förvaltare.
Hänvisas från p. 32 (s. 45)
Jfr NJA 2012 s. 715 där justitieråden Borgeke och Lambertz i skiljaktig mening påta- lar att ”[a]nordnande av förvaltarskap är inte obligatoriskt, utan rätten ”får” besluta om sådant anordnande när förutsättningarna är uppfyllda (11 kap. 7 § första stycket FB). Enligt 11 kap. 19 § första stycket första meningen ska förvaltarskapet upphöra när det inte längre behövs. I sådana fall blir det ofta aktuellt att i stället förordna god man, vilket enligt 11 kap. 4 § är obligatoriskt ”om det behövs”, om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.” Den skiljaktiga meningen rörde inte frågan om relationen mellan godmanskapet och förvaltarskapet utan den ena frågan för Högsta domstolens prövning: om ett förvaltarskap skulle upphöra i en situa- tion då det inte visat sig möjligt att finna en person att förordna som förvaltare.s. 45