Bull & Sterzel, Regeringsformen – en kommentar s. 56 skriver att ”stadgandets sak- liga betydelse inte är så stor. Den är närmast begränsad till att ge stöd och kraft åt argu- menteringen i den politiska debatten kring olika förslag, någon gång också åt den rättsliga diskussionen. Det har hänt att Lagrådet hänvisat till vad som står i 2 § då det uttalat sig kritiskt om ett överlämnat lagförslag.” Se dock Hirschfeldt, Författningens kärnvärden – symbolik, politik och juridik s. 39 f, som bl.a. åberopar NJA 2012 s. 464 och HD:s dom 2014-04-17, mål nr T602-13, som exempel på att RF 1:2 åberopas i rättstillämpningen.
Hänvisas från p. 2 (s. 55)
2.197 manhanget, och de medborgerliga fri- och rättigheter som finns upptagna i den svenska konstitutionen. I RF förekommer en uppdelning mellan det som i kapitel 1 anges som målsättningar eller programförklaringar för det allmänna, och det som i kapitel 2 kallas för grundläggande fri- och rättigheter. Medborgarnas sociala rättigheter regleras inte som grundläggande fri- och rättigheter i kapitel 2, utan som målsättningar för det allmänna i RF 1:2, under kapitelrubriken ”Statsskickets grunder”. I RF 1:2 anges att alla människors lika värde och frihet ska respekteras, att den enskildes privatliv och familjeliv ska värnas, att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället samt att diskriminering ska motverkas. Grundsatsen om alla människors lika värde ska förstås i sammanhanget av dels stadgandet som helhet, dels likhetsprincipen i RF 1:9, dels skydd mot diskriminering i RF kapitel 2.s. 55