I doktrinen har, med en likartad tolkning i fredspliktens intresse, uttalats att formu- leringen ”denna lag” i 41 § p. 1 medbestämmandelagen alltså, det första punktförbudet om förbud mot stridsåtgärder i rättstvister, avser även annat än enbart medbestämman- delagen. Se det intermistiska avgörandet AD 2006 nr 58 och Göransson, Hur omfattande är fredsplikten i rättstvister?, (2009).
Hänvisas från p. 6 (s. 67)
1.Flertalet svenska arbetsrättsliga lagar är semidispositiva. Lagstiftaren har valt att begränsa dispositiviteten genom att införa det som numera benämns EU-spärr. EU-spärren är alltså inte unik för medbestämmandelagen.s. 66
2.Det lagstiftaren avsett med EU-spärren är att kollektivavtalade avsteg från medbestämmandelagen inte får innebära mindre förmånliga regler för arbetstagarna än de som framgår av direktiven. Medbestämmandelagens EU-spärr har följande lydelse (4 § 2 st. medbestämmandelagen):s. 66
3.”Kollektivavtalet får inte innebära att mindre förmånliga regler skall tilläm-s. 66
4.pas för arbetstagarsidan än som följer av[direktiven].” Kollektivavtalen får inte inkräkta på arbetstagarnas inflytande enligt direktiven, detsamma gäller för företagsrådslagen (12 §), bemanningsarbetslagen (3 §) och anställningsskyddslagen (2 §). Samtliga uppräknade EU-spärrar har det gemensamt att rättsföljden inte är tydlig. Inte heller i förarbetena diskuteras vilken rättsföljd som inträder om kollektivavtalet 162 innebär för arbetstagarna mindre förmånliga regler än vad som följer av direktiven.s. 66
5.Arbetstidslagens EU-spärr skiljer sig från de övriga då den innehåller en ogiltighetspåföljd som uttryckligen är kopplad till EU-spärren. Kollektivavtal som innebär för arbetstagarna mindre förmånliga villkor än de som följer av arbetstidsdirektivet är enligt 3 § 4 st. arbetstidslagen ogiltiga. Lagstiftaren motiverade avvikelsen med att arbetstidslagen saknade den ogiltighetspåföljd som återfanns i exempelvis anställningsskyddslagen. Följden av ogiltigheten är att direktivets bestämmelser fyller ut den ogiltigförklarade delen av avtalet. Därigenom förblev ingreppet i partsautonomin begränsat. Även organisation som är part i avtalet kan föra ogiltighetstalan mot ett sådant avtal. En enskild arbetsgivare kan också bli skadeståndsskyldig om den tillämpar ett direktivstridigt kollektivavtal (24 a § arbetstidslagen).s. 67
6.Medbestämmandelagen är tvingande och av 4 § 1 st. framgår att ”avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet enligt denna lag upphävs eller inskränks.” (min kursivering). ”Denna lag” får här anses inbegripa även de direktiv till vilka lagen hänvisar. Det är närliggande att anse att ogiltighet inträder även för kollektivavtal som inskränker arbetstagarnas rätt till inflytande enligt direktiven. Det skulle även rättsföljdsmässigt ansluta till den begränsning av semidispositiviteten som sedan tidigare följt enligt svensk rätt – otillbörlig urholkning – och som har beskrivits ovan. EU-spärren är med förekommande terminologi materiellt tvingande regler dvs. ogiltigheten är beroende av avtalets innehåll och inte vad som förekommit vid avtalsförhandlingarna. Huruvida avtalet strider mot direktivet och då även mot medbestämmandelagen avgörs genom tolkning av såväl avtal som lag.s. 67
7.Vad träder i stället om domstol ogiltigförklarar ett kollektivavtal i denna del? Förarbetena klargör inte den frågan. Medbestämmandelagen är till skillnad från anställningsskyddslagen inte ensidigt tving-s. 67
8.163 ande. Det får exempelvis avtalas om en längre gående fredsplikt men inte tvärtom (se 4 § 3 st.). Det för arbetsrätten brukliga är att tvingande lag ersätter (korrigerar) avtalet i den av domstol ogiltigförklarade delen.s. 67
9.Arbetstidslagens EU-spärr innehåller en särskild ogiltighetspåföljd och av förarbetena är även klart vad som är följden av ogiltigheten. Den medför att arbetstidsdirektivets bestämmelser träder in istället för kollektivavtalet. Lagstiftaren motiverade direktivets företräde framför den svenska arbetstidslagen med att det innebar en mindre inskränkning i partsautonomin än om de svenska lagreglerna skulle träda in i stället.s. 68
10.En arbetsgivare som tillämpar ett direktivstridigt avtal kan enligt 24 a § arbetstidslagen förpliktigas att utge allmänt skadestånd. En remissinstans (Stockholms universitet) ansåg sanktionen ”systemvidrig” och påpekade att lagstiftaren genom sanktionen tillerkände direktivet effekt mellan enskilda, dvs. horisontell direkt effekt. Detta påstående bemöttes inte i propositionen på annat sätt än att lagstiftaren klargjorde att det i princip var detsamma som gällde enligt medbestämmandelagens EU-spärr. Rege ringen avsåg att möjliggöra avvikelser i utrymmet mellan direktiv och lag.s. 68
11.Det får antas att även de direktiv som upptas i medbestämmandelagens EU-spärr ersätter den ogiltigförklarade delen av kollektivavtalet. EU-spärren, oavsett särskild ogiltighetspåföljd, är en uppmaning till de kollektivavtalsförhandlande parterna att beakta direktiven. Jag har här anfört att avtal som inskränker arbetstagarnas rätt till inflytande enligt i varje fall överlåtelse- och övertalighetsdirektivet kan förklaras ogiltiga med stöd av 4 § 1 st. medbestämmandelagen.s. 68
12.Den möjligheten till ogiltighetsförklaring och att direktivet fyller ut får i sig anses innebära att direktiven tillerkänns en effekt mellan enskilda. Även om det inte är på EU-rättslig grund utan med stöd av den svenska lagstiftarens sätt för genomförande. Det kan således talas om en medlemsstatsskapad horisontell direkt effekt.s. 68
13.Medbestämmandelagens EU-spärr saknar hänvisning till samrådsdirektivet. Samrådsdirektivet skiljer sig från de övriga då det är ett ramdirektiv som uttryckligen bygger på det nationella inflytandet. Av artikel 5 framgår vidare att medlemsstaterna får överlåta till arbetsmarknadsparterna att genom avtal fastställa formerna för information och samråd. 164 Avtal som kan avvika från det av direktivet bestämda området för informationen och samrådet så länge det inte avviker från artikel 1:s principer, dvs. främst den ömsesidiga respekten och samförståndsandan (se nedan 6.3.2.2. om samförståndsandan). När samrådsdirektivet skulle genomföras ansågs det inte nödvändigt att ytterligare begränsa avtalsfriheten.s. 68
14.Företagsrådslagen har även den en EU-spärr och avvikelser är endast tillåtna om de slutits eller godkänts av central organisation, 12 § medbestämmandelagen. Dispositiviteten ansågs kunna vara av ”stort värde”, värdet bestod i möjliggörandet av branschvisa och lokala anpassningar.s. 69
15.Företagsrådsdirektivet är i sig dispositivt i den meningen att det endast är när man inte kommer överens som direktivets referensbestämmelser träder in. Den värdefulla anpassningen som anförs som skäl till dispositiviteten framgår alltså redan av direktivet. Det kan möjligen sägas att dispositiviteten avser formen och att det är möjligt att även genom sedvanligt kollektivavtal inrätta ett europeiskt företagsråd.s. 69
En bortglömd uppdatering av EU-spärren
1.Lagstiftaren har inte ändrat medbestämmandelagens EU-spärr sedan 1995 och medbestämmandelagen hänvisar numera till direktiv som inte längre är i kraft. Det i sig är svårbegripligt och lagstiftarens passivitet är till viss del än mer problematisk då det gäller överlåtelsedirektivet. I 4 § medbestämmandelagen finns en hänvisning till 1975 års övertalighetsdirektiv såväl som till det tillägg som gjordes på 1990-talet (direktiv 92/56). De motsvarar tillsammans det konsoliderande direktiv som numera är i kraft. Medbestämmandelagen saknar emellertid hänvisning till det tilläggsdirektiv till överlåtelsedirektivet som antogs 1998. Tillägget innehåller reglering av koncerner (se ovan kapitel 5.2.3 om koncerner). Medbestämmandelagens EU-spärr omfattar således strikt taget inte det tillägg som överlåtelsedirektivet tillfördes 1998 och som nu konsoliderats genom direktiv 2001/23. Medbestämmandelagen ger intrycket att det ärs. 69
2.165 fritt att avtala om en annan ordning än den som framgår av nuvarande direktiv.s. 69
3.Det framstår som svårmotiverat att EU-spärren inte innefattar överlåtelsedirektivet i dess lydelse efter tillägg och konsolideringen. Utifrån Sveriges åtaganden att lojalt genomföra direktiven finns det därför anledning att tolka EU-spärren så att den hänvisar till nu gällande överlåtelsedirektivet. Det kan visserligen ses som en ytterligare, om än begränsad, inskränkning i parternas autonomi. Medlemsstaten Sverige har det yttersta ansvaret för att direktiven är korrekt genomförda och det innefattar även koncernsituationen. Arbetsmarknadens parter är antagligen redan införstådda med den ordning som gäller efter tilläggen.s. 70