1.en uppsåtlig eller oaktsam underlåtenhet av förpliktelser i enlighet med arbetsmiljölagen hade skett. En arbetstagare hade i arbete med en spillblandare kommit i kontakt med maskinens rörliga delar och erhållit svåra klämskador. Åtalet, som riktade sig mot företagets VD, ogillades då det inte framkommit om denne av uppsåt eller oaktsamhet åsidosatt vad som ålegat honom. 140s. 19
2.I NJA 2007 s. 369 dömdes en VD för att av oaktsamhet underlåtit att vidta erforderliga åtgärder till förebyggande av olycka där en arbetstagare omkom. TT dömdes därför för arbetsmiljöbrott. Domen rymmer inga egentliga resonemang om hur domstolen kommer fram till att TT varit oaktsam, utan uppehåller sig mest kring kausaliteten mellan oaktsamheten och dödsfallet.s. 20
3.I tre HD-avgöranden från 2004 var fråga om ansvar för arbetsmiljöbrott och även om ansvarsbefriande delegation av arbetsmiljöansvar. I det första fallet, NJA 2004 s. 34 (militär hinderbana) hade en värnpliktig under en militärövning drunknat i ett vattenhinder. Fråga var om övningsledaren haft ett arbetsmiljöansvar och om han underlåtit att vidta säkerhetsåtgärder gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott alternativt vållande till annans död. HD konstaterade att TT hade ett sådant arbetsmiljöansvar och att hans underlåtenhet att iaktta korrekta säkerhetsåtgärder varit en orsak till den värnpliktiges död. Trots det bedömdes att TT:s ”på felbedömning grundade underlåtenhet att vidta erforderliga åtgärder för att förhindra dödsolyckan inte som en oaktsamhet av det klandervärda slag som förutsätts för att han skall anses ha gjort sig skyldig till något av de brott som avses i 3 kap. 7–9 §§ BrB”. Därmed kunde inte heller ansvar för arbetsmiljöbrott komma ifråga. I fallet konstaterade HD också att arbetsmiljöansvaret normalt vilar på den högsta chefen, men att delegation kan ske. Det är dock av stor vikt att den är tydlig. Konsekvensen av en otydlig delegering är att ansvaret kvarstår på den närmast högre nivån. Även utan delegation kan underordnade arbetstagare ha ett visst arbetsmiljöansvar som följer med deras ställning.s. 20
4.Det andra fallet, NJA 2004 s. 80, rörde en skolelev som i samband med en lärarledd lektion skadat sin ena hand i en bockningsmaskin. Fråga var dels om skolans rektor haft arbetsmiljöansvar, dels om hon genom underlåtenhet att genomföra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott. HD konstaterade att TT bara några månader före olyckan förordnats som rektor efter några kortare vikariat. Hon noterade vid sitt tillträde att det fanns en arbetsmiljöplan. Maskinen hade använts utan rapporterade olyckshändelser under lång tid och TT hade inte anledning att tro annat än att bockningsmaskinen skulle användas under en erfaren yrkeslärares ledning. Det ansågs därför inte styrkt att TT gjort sig skyldig till sådan oaktsamhet som kan föreleda ansvar enligt 3 kap. BrB. Åtalet ogillades således.s. 20
5.I det tredje fallet, NJA 2004 s. 126, var bl.a. fråga om delegation. HDs majoritet (tre justitieråd) dömde en platschef vid en fabrik, där en anställd skadat sin ena hand i en limspridningsmaskin, för arbetsmiljöbrott. Även om delegationen varit något oklar ansåg HD att TT, som högste chefstjänsteman vid fabriken, genom sin befattning haft arbetsmiljö-s. 20
6.141 ansvaret trots att även den underordnade tekniske chefen också haft ett visst ansvar.s. 20