För en diskussion om samtyckes ansvarsbefriande verkan vid våldsbrott respektive sexualbrott, se Wegerstad (2012), s. 257. Liknande resonemang kan föras kring ofredande. I exempelvis NJA 2013 s. 397, s. 407, anfördes: ”Vid ofredande gäller att det förhållandet att samtycke har förelegat får tillmätas betydelse vid bedömningen av om gärningen över huvud taget har innefattat ett ofredande; den som samtycker till ett handlande som täcks av bestämmelsen i 4 kap. 7 § kan inte gärna samtidigt sägas ha blivit ofredad genom detta.”
Hänvisas från p. 3 (s. 26)
3.Avgörandet kan också tolkas som en fråga om målsägandens samtycke. I vissa sammanhang framhålls att om ett samtycke föreligger kan den påstådda gärningen inte utgöra ett sexualbrott. Det kan göras skillnad på å ena sidan om frånvaro av samtycke är en förutsättning för sexuellt ofredande, och å andra sidan om närvaro av samtycke är ansvarsbefriande. I de underrättsavgöranden jag studerat aktualiseras samtycke som en förutsättning för ansvar. Jag återkommer därför till detta i kapitel 7.s. 26