För en diskussion om samtyckes ansvarsbefriande verkan vid våldsbrott respektive sexualbrott, se Wegerstad (2012), s. 257. Liknande resonemang kan föras kring ofredande. I exempelvis NJA 2013 s. 397, s. 407, anfördes: ”Vid ofredande gäller att det förhållandet att samtycke har förelegat får tillmätas betydelse vid bedömningen av om gärningen över huvud taget har innefattat ett ofredande; den som samtycker till ett handlande som täcks av bestämmelsen i 4 kap. 7 § kan inte gärna samtidigt sägas ha blivit ofredad genom detta.”
Hänvisas från p. 3 (s. 26)
1.Vid de allvarligare sexualbrotten, som våldtäkt och sexuellt tvång, villkoras kroppslig integritet genom de gränsdragande rekvisiten. Vad gäller sexuellt ofredande villkoras skyddsvärd integritet, som jag nämnt ovan, genom ett krav på sexuell inriktning. Den skyddsvärda integriteten villkoras också genom hänvisning till parternas relation. Som framkom i kapitel 4.3 har det i förarbeten anförts att vid bedömningen av om en person gjort sig skyldig till sexuellt ofredande ska hänsyn tas till ”om den mot vilken åtgärden riktas frivilligt deltagit i sexuellt närmande mellan parterna”. 230s. 25
2.I NJA 1996 s. 418 villkoras skyddsvärdhet på detta sätt. Enligt HD hade den tilltalade inte uppträtt anstötligt mot målsäganden eftersom dennes handlande överensstämde med sexuella handlingar som han och målsäganden brukade företa. Således ogillades åtalet. Avgörandet kan sättas in i hur sexuellt ofredande formulerats som ett kriminalpolitiskt problem i den lagstiftande praktiken. Den kriminalpolitiska problemformuleringen avseende sexuellt ofredande i brottsbalksreformen tog sikte på (för den utsatta) okända personers osedliga handlingar i det offentliga rummet, såsom blottning. Handlingar i den privata sfären, eller i en nära relation, har inte utgjort en problemformulering avseende sexuellt ofredande mot vuxna. Detta till skillnad från exempelvis våldtäktsbrottet. I reformen år 1984, den senaste reformen innan fallet avgjordes, förslogs att sexuellt ofredande mot vuxna skulle avkriminaliseras. Kriminaliseringen kvarstod, dock utan någon utförligare motivering.s. 26
3.Avgörandet kan också tolkas som en fråga om målsägandens samtycke. I vissa sammanhang framhålls att om ett samtycke föreligger kan den påstådda gärningen inte utgöra ett sexualbrott. Det kan göras skillnad på å ena sidan om frånvaro av samtycke är en förutsättning för sexuellt ofredande, och å andra sidan om närvaro av samtycke är ansvarsbefriande. I de underrättsavgöranden jag studerat aktualiseras samtycke som en förutsättning för ansvar. Jag återkommer därför till detta i kapitel 7.s. 26