Prop. 1993/94:122 s. 49 f. Möjligen skulle ersättningen i detta fall kunna liknas vid principen om obehörig vinst, vars ställning i svensk förmögenhetsrätt emellertid är mycket tveksam. Högsta domstolen har i NJA 1993 s. 13 (obehörigt nyttjande av lokal) och NJA 2007 s. 519 (Oceanterminalen) slagit fast att nyttjande av en lokal utan stöd i något avtal, eller efter det att avtalet upphört, medför ersättningsskyldighet motsvarande skälig hyra. Om obehörig vinst som allmän förmögenhetsrättslig princip, se Hellner & Radetzki , Skadeståndsrätt s. 420 samt Munukka, Är obehörig vinst en svensk rättsprin- cip?
Hänvisas från p. 4 (s. 9)
4.De immaterialrättsliga ersättningsbestämmelserna tillhandahåller därtill en möjlighet att utverka ersättning, även när intrånget inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Till exempel följer av 8 kap. 4 § varumärkeslagen att varumärkeshavaren har rätt till skälig ersättning för utnyttjandet av varumärket, även om intrånget gjorts i god tro – om och i den utsträckning det är skäligt. Redan ett intrång i objektiv bemärkelse utlöser således ersättningsskyldighet för intrångsgöraren. Den skäliga ersättningen utgör en minimiersättning för intrånget och utgår även i de fall varumärkeshavaren inte lidit någon skada till följd av intrånget. Ersättningen motsvaras i normalfallet av en skälig licensavgift som skulle ha utgått om en licens frivilligt hade upplåtits.s. 9