Hela artikeln

1.DEL II TVA KLASSIKER........................................s. 4

KAPITEL 3. STRAFFBAR HANDLING - EN KOLLISION

1.MELLAN STRAFF- OCH SKADESTÅNDSRÄTT.........................s. 4

KAPITEL 4. MYNDIGHETSUTÖVNING -

1.ETTGE-OCH-TA -ANSVAR................................................s. 4

7

DEL III DE SYNNERLIGEN VÄGANDE SKÄLEN

KAPITEL 5. DE SYNNERLIGEN VÄGANDE SKÄLEN - MER

1.FLEXIBILITET?............................................................s. 5

2.KAPITEL 6. NÄSTAN EN SAKSKADA..................................s. 6

8

1.KAPITEL 7. NÄSTAN ETT AVTAL....................................... KAPITEL 8. STRIDANDE MOT GOD SED.............................s. 6

KAPITEL 9. DE SYNNERLIGEN VÄGANDE SKÄLEN SOM

1.VERKTYG FÖR EUROPARÄTTSLIG KONFORMITET...............s. 4

KAPITEL 10. DE SYNNERLIGEN VÄGANDE SKÄLEN OCH

1.DEN LUGNANDE OSÄKERHETEN.......................................s. 4

DEL IV TILL SLUT

KAPITEL 11. KONKLUSIONER OCH FÖRSLAG.....................

1.Källor .......................................................................s. 5

2.Rättsf allsregister.........................................................s. 5

3.Sakregister.................................................................s. 5

FÖRORD

1.Det känns befriande att bli klar med detta projekt. Att slutföra en boks. 6

tar alltid mer tid än man i början optimistiskt räknar med. Spännande 11

1.frågor dyker upp under arbetets gång. Men kanske är det just det som gör skrivprocessen så stimulerande.s. 6

2.Min kollega Björn Sandvik har läst hela manuskriptet och kommit med nyttiga kommentarer. Det har varit givande att kunna diskutera kniviga frågor med Björn. Tack för det! Min andra kollega Johan Bärlund har med sin typiska noggrannhet läst delar av boken. Det är jag tacksam för. För mig har det varit av mycket stor betydelse att min klasskamrat Monica Parland också denna gång har läst bokmanuskriptet och hittat ett antal ”tyrkfel” och andra konstigheter som både jag och dagens spell check utan protester skulle ha låtit passera.s. 6

3.Att hos oss skriva juridiska böcker på svenska har sina risker. De kommersiella förlagen vet att böckerna inte blir försäljningsframgångar. För den här boken har jag fått tryckningsbidrag av Juridiska Föreningen i Finland vilket gjorde att Lakimiesliiton kustannus åtog sig publiceringen. Jag vill framföra mitt stora tack för tryckningsbidraget. Jag vill också tacka för det stipendium jag i tiden fick från Finska VetenskapsSocieteten. Helsingfors 20.6.2012 Lena Sisula-Tulokass. 6

FÖRKORTNINGAR

1.ABL Aktiebolagslagens. 8

AJCL The American Journal of Comparative Law 13

1.Allm.D. Allmänna domstolar APL Arvopaperilautakunta, värdepappersnämnden Art. Artikel AtomAnsvL Atomansvar ighetslagen AvtLLagen om rättshandlingar pås. 8

2.förmögenhetsrättens område BGB Bürgerliches Gesetzbuch BGH Bundesgerichtshof BrN Brottsskadenämnden (Sverige) BRL Lag om rättegång i brottmål BrottsSkL Lag om ersättning av brottsskador av statsmedel BrottsSkN Brottsskadenämnden (Finland) CISGKonventionen angående avtal oms. 8

3.internationella köp av varor 1980 CMIComité Maritime International DCFR Draft Common Frame of Reference 2008 DHR Hpjesteret (Danmark) D Unionsdirektiv Dir. Kommittédirektiv (Sverige) DL Defensor Legis Ds Departementsserie (Sverige) EBLR European Business Law Review ECTIL European Center of Tort and Insurance Law FGEKöpLFörslag till europaparlamentets och rådetss. 8

4.förordning om en gemensam europeisk köplag,s. 8

5.KOM (2011) 635 slutlig Europadomstolen Europeiska människorättsdomstolen EuropakonvKonventionen om skydd för de mänskligas. 8

6.rättigheterna och de grundläggande friheternas. 8

7.F= Förordnings. 9

8.FAL= Lagen om försäkringsavtals. 9

9.FFS= Finlands författningssamlings. 9

10.FiHD= Högsta domstolen i Finlands. 9

11.FörsD= Försäkringsdomstolens. 9

12.FörsN= Försäkringsnämndens. 9

13.GL= Finlands grundlags. 9

14.GranneL= Lagen angående vissas. 9

14

1.gr annelagsförhållanden 1920s. 9

2.HB= Handels Balks. 9

3.= Hufvudstadsbladets. 9

4.Hbls. 9

5.HD= Högsta domstolens. 9

6.HE= Hallituksen esityss. 9

7.HeSa= Helsingin Sanomats. 9

8.HFD= Högsta förvaltningsdomstolens. 9

9.HHovR= Helsingfors hovrätts. 9

10.HovR= Hovrättens. 9

11.HR= Häradsrätts. 9

12.IL= Iltalehtis. 9

13.IOPC Fund= International Oil Pollution Compensation Funds. 9

14.IS= Ilta-sanomats. 9

15.IRLE= International Review of Law and Economicss. 9

16.JB= Jordabalks. 9

17.JFT= Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen is. 9

18.Finlands. 9

19.kap.= Kapitels. 9

20.KHovR= Kouvola hovrätts. 9

21.Kkn= Konsumentklagonämndens. 9

22.Kom.bet.= Kommittébetänkandes. 9

23.KM= Komiteanmietintös. 9

24.KonkurrensL= Konkurrenslagens. 9

25.KSL= Konsumentskyddslags. 9

26.L= Lags. 9

27.Ljp= Lagstiftningsavdelningens vid justitieministeriets. 9

28.publikationers. 9

29.LM= Lakimiess. 9

30.LoR= Lov og Rett LP = Lagberedningens publikationer LtL = Laintarkastuskunnan lausunto LU = Lagutskottets betänkande (Sverige) MiljöSkL = L om ersättning av miljöskador ND = Nordisk domssamling NFT = Nordisk Försäkringstidskrift NHR = Hpyesterett (Norge) NiP = Nytt i privatrettens. 9

15

1.NJA = Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I NJA II = Nytt Juridiskt Arkiv, avd. II NJM = Nordiska juristmötet NJW = Neue Juridische Wochenschrift NLJ = New Law Journal NOU = Norges offentliga utredningar NU = Nordisk utredningsserie Olj = Oikeusministeriön lainsäädäntöosaston julkaisu OLO = Oikeusministeriön lainvalmisteluosasto OR = Revidiertes Obligationsrecht = Schweizerischess. 10

2.Bundesgesetz über das Obligationsrechts. 10

3.30.3.1911/18. Dezember 1936 PAnsvL = Produktansvarslagen PELLD = Nomcontractual liability arising out of damages. 10

4.caused to another (modellag i DCFR 2008, boks. 10

5.IV) PETL = Principles of European Tort Law (modellags. 10

6.2005) Prop = Kungliga Majestäts proposition (Sverige), iblands. 10

7.för klarhetens skull SvProp RB = Rättegångs Balk RG = Rettens Gang r.e.sk. = Ren ekonomisk skada RHovR = Rovaniemi hovrätt Rom II = Europaparlamentets och rådets förordning (EG)s. 10

8.nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämpligs. 10

9.lag för utomobligatoriska förpliktelser. RP = Regeringens proposition (Finland) RR = Rådstuvurättens. 10

10.Rt. = Norsk Retstidendes. 11

11.SHMb = Social' och hälsovårdsministeriets besluts. 11

12.SjöL = Sjölags. 11

13.SkL = Skadeståndslagens. 11

14.SLFörsS = Förslaget till strafflags. 11

15.SL = Strafflagens. 11

16.SOU = Statens offentliga utredningars. 11

17.StatK = Statskontorets. 11

18.SvD = Svenska dagbladets. 11

19.SvHD = Högsta domstolen i Sveriges. 11

20.SvJT = Svensk Juristtidnings. 11

21.SvProp = Används ibland för klarhetens skull i stället förs. 11

22.Props. 11

23.SvSkL = Svenska skadeståndslagens. 11

24.TFE = Tidskrift for erstatningsretts. 11

25.TfR = Tidskrift for Rettsvitenskaps. 11

26.TR = Tingsrätts. 11

27.TrafFörsL = Trafikförsäkringslagens. 11

28.U = Ugeskrift for retsvaesen, afdelning As. 11

29.UB = Utsökningsbalks. 11

30.UfR = Ugeskrift for retsvaesen, afdelning B, litteraturs. 11

31.Unionsdomstolen = EU-domstolen (EG-domstolen)s. 11

32.UR = Underrätts. 11

33.VahL = Vahingonkorvauslaki, skadeståndslagens. 11

34.VHovR = Vasa hovrätts. 11

35.ÅHovR = Åbo hovrätts. 11

36.ä = Ändrads. 11

37.ÖFHovR = Östra Finlands hovrätts. 11

KAPITEL 1

INLEDNING

19

Temat - att jaga efter skadeståndets gräns

1.Enligt huvudregeln i vår skadeståndslag ska en skadevållare ersätta de skador som han orsakat genom en uppsåtlig eller vårdslös handling. I en huvudregel finns alltid undantag. Ett av undantagen gäller skadestånd för s.k. rena ekonomiska skador, dvs. skador som inte har ett samband med person- eller sakskador.1 * 3Den här skadetypen följers. 1

2.inte det allmänna vårdslöshetskriteriet, for ett ansvar krävs mycket mer.s. 3

3.Skadeståndsansvaret for rena ekonomiska skador har spärrats genom ens. 3

4.särskild regel. Den här s.k. spärregeln2 gör att skadorna normalt kommers. 3

5.att falla utanför skadeståndslagens skyddsram. Men ansvaret är inte helts. 3

6.uteslutet. Lagen ger tre specifika fall där ett skadestånd kan vara möjligt.3s. 3

7.Två av dem fokuserar på den skadeframkallande handlingen. De renas. 3

8.ekonomiska skadorna ska ha uppkommit genom en straffbar handlings. 3

9.eller vid myndighetsutövning. Den tredje möjligheten till skadestånd ärs. 3

20

1.öppnare. Ersättning kan utgå om det föreligger ett synnerligen vägandes. 3

2.skäl för skadestånd. De tre i lagen angivna specialförutsättningarna ärs. 3

3.alla undantag i undantagsregeln om rena ekonomiska skador. Spärregelns. 3

4.i vår skadeståndslag (SkL 5:1) har följande lydelse:s. 3

5.”Skadeståndet omfattar gottgörelse för person- och sakskada samt,s. 3

6.under de förutsättningar som anges i 4 a § och 6 §, för lidande. Oms. 3

7.skadan orsakats genom straffbar handling eller vid myndighetsutövnings. 3

8.eller om det i andra fall finns synnerligen vägande skäl, omfattars. 3

9.skadeståndet gottgörelse även för sådan ekonomisk skada som intes. 3

10.står i samband med person- eller sakskada.”s. 3

11.I den här framställningen analyserar jag spärregeln och hur den tolkatss. 3

12.i vår rättspraxis. Jag söker också svar på frågan om det finns andra mers. 3

13.nyanserade metoder för att begränsa ansvaret. Kanske det är klokasts. 3

14.att genast lägga korten på bordet. Jag kommer att hävda att spärregeln I 2 3 i SkL 5:1 om ersättning av rena ekonomiska skador inte är tidsenlig. Den behandlar de ekonomiska skadorna på ett otympligt sätt. Tvära indelningar i skadetyper kan inte vara det centrala skadeståndsrättsliga begränsningsinstrumentet. För att fastställa skadeståndets gränser behövs betydligt mer nyanserade argumenteringsmönster. Spärregeln kunde slopas. Det skulle inte leda till katastrofala följder. Den beryktade flodvågen av oöverskådliga skadeståndskrav skulle inte komma att svepa över vår finska skadeståndsrätt. Men ett slopande av regeln kräver ett nytänkande. Det förutsätter att de traditionella metoderna för att dra upp skadeståndets gränser ges en systematisk översyn. Nytänkandet gäller inte bara rena ekonomiska skador utan de allmännare argumenteringsmönstren för skador som ligger någonstans i skadeståndsrättens dunkla gränsland. På ett generellare plan kräver det en genomgång av hur skadeståndsrättens traditionella begränsningsinstrument har använts hos oss och framför allt hur de kunde användas.s. 3

15.Spärregeln i vår skadeståndslag är rätt unik i ett europeiskt perspektiv. Bara den svenska skadeståndslagen innehåller en liknande regel. Det betyder inte att rena ekonomiska skador allmänt i Europa alltid skulle ersättas på samma sätt som person- och sakskador. I den universella skadeståndsrättsliga skyddshierarkin är det personskadorna som ges det effektivaste skyddet. Det syns i de tunga lagstiftningsinstrumenten som människorättskonventionerna och grundlagarna och ofta också i de allmänna skadeståndslagarna. Det höga skyddet för personskador kan också förverkligas med hjälp av osynligare metoder, i rättspraxis genom medvetet eller omedvetet styrda begränsningsavvägningar i samband med culpa, adekvans och liknande bedömningar, genom rättsstridighets- och skyddsändamålsläror i sina olika varianter, styrda jämkningsresonemang, genom skräddarsydda speciallagar osv. I hierarkitänkandet ges sakskadorna vanligtvis ett gott skydd, men nödvändigtvis inte ett lika starkt skydd som personskadorna. Däremot kan skyddsnivån för de rena ekonomiska skadorna vara lägre, ibland direkt med stöd av lagstiftning, ibland genom elaborerade bedömningar i rättspraxis. Det här grova europeiska mönstret finns också hos oss.4 Men genom den explicita spärregeln förs. 4

16.rena ekonomiska skador i vår SkL 5:1, som gör ett skadestånd möjligts. 5

17.endast i tre undantagsfall, kommer vår skadeståndsrätt att representeras. 5

18.ett restriktivt och enligt min mening förstelnat system.s. 5

19.När den ”nordiska” skadeståndslagen i tiden utarbetades valdes. 5

20.Finland och Sverige att införa en explicit spärregel för rena ekonomiskas. 5

21.skador. Ett ansvar i utomkontraktuella förhållanden uppfattades soms. 5

22.alltför vittgående. Ett klassiskt argument var det s.k. flodvågsargumentet.s. 5

23.Ett skadeståndsansvar skulle kunna bli oöverskådligt omfattande.5i * * *s. 5

22

1.Den bakomliggande tanken utgick sannolikt från att det är fråga oms. 5

2.skador som ligger utanför skadeståndsskyddets primära kärnområde,s. 5

3.att skadeståndsansvaret är juridiskt svårhanterbart och att t.o.m. självas. 5

4.skadebegreppet kan vara diffust. Ett ansvar skulle verka hämmande pås. 5

5.rörelsefriheten i samhället, särskilt inom näringslivet, osv.6 Följaktligens. 5

6.eftersträvades klara och lättillämpade regler för att effektivt kunnas. 5

7.begränsa ett alltför långtgående skadeståndansvar. Vår lösnings. 5

8.kom att avvika från huvudlinjen i Europa.7 Också Danmark och Norge8, med sina i övrigt besläktade skadeståndslagar, saknar vår särpräglade spärregel.s. 5

9.Men trots den stela regeln i SkL 5:1 är det inte ens hos oss helt omöjligt att få ersättning för rena ekonomiska skador. I det följande analyserar jag närmare vår skadeståndslags unika bestämmelse om ren ekonomisk skada, frågar hur regleringen fungerar i praktiken, kartlägger eventuella smärtpunkter och diskuterar reformbehov och möjligheter. Kort och gott, min tes är att det är hög tid att se över regleringen i vårs. 6

23

1.SkL 5:1.9 Samtidigt är det skäl att anlägga ett lite bredare perspektiv på olika begränsningsmetoder. Som en klar underström i framställningen finns det traditionella culpa- och adekvanstänkande. Ar det kanske så att vår spärregel egentligen kan uppfattas som en formaliserad variant av de klassiska begränsningslärorna?s. 6

Bland skadetyper, spärregler och

andra begränsningsläror

1.I både den kontraktuella och utomkontraktuella skadeståndsrätten har den svåra frågan alltid varit att finna en rimlig balans mellan skadelidandes och skadevållarens intressen. Skadelidande ska skyddas samtidigt som skadevållaren inte kan ruineras. När det gällde att bygga upp metoder för att begränsa ett alltför långtgående ansvar för skadevållare har den svensk-finska lagst iftaren ofta valt att gd ner i ubstruktionsnndn och simplifiera rättstillämpningen genom att skapa indelningar i konkreta skadetyper. De olika skadetyperna följer sina egna regler. Sådana skadetyper är i vår SkL inte bara de rena ekonomiska skadorna, utan också t.ex. skadeståndet för lidande, skadeståndet till närstående, till andra tredje män, osv. Från den kontraktuella skadeståndsrätten är köplagens (KöpL) indelning i direkta och indirekta skador det självskrivna exemplet.s. 6

2.I den svensk-finska civilrättsliga lagstiftningstraditionen framstårs. 7

3.särregeln i SkL 5:1 som en typisk representant för tendenserna i dens. 7

4.här riktningen.10 Övergripande generella läror och abstrakta begrepps­s. 7

5.bildningar har undvikits. Grovt förenklande vill jag påstå att lagstiftarens. 7

6.genom skadetypsmetoden på ett konkret och lättillämpat sätt hars. 7

7.försökt att i lagen skriva ut någonting av kärnan i adekvansläran. Baras. 7

8.närliggande, förutsebara och konkreta skador ska ersättas. Rena eko­s. 7

9.nomiska skador hör vanligtvis inte till dem. I det skadeståndsrättsligas. 7

24

1.skyddshierarkitänkandet har de rena ekonomiska skadorna uppfattatss. 7

2.som perifera. Därför har den generella culparegeln här fått vika.11 Dens. 7

3.diffusa adekvansläran har ersatts med en klar skadeståndsspärr soms. 7

4.kraftigt inskränker möjligheterna till ersättning.s. 7

5.Frågan är om det här synsättet i dag är hållbart? Ar rena ekonomiskas. 7

6.skador fortfarande så ointressanta och perifera att de som utgångspunkts. 7

7.inte förtjänar ett normalt skadeståndsrättsligt skydd? Genoms. 7

8.samhällsutvecklingen har ekonomiskt intressanta förmögenhetsvärdens. 7

9.allt mer dematerialiserats. Icke-fysisk egendom representerar storas. 7

10.ekonomiska värden. Jag menar att spärregeln har blivit ett tungt ochs. 7

11.klumpigt begränsningsinstrument i vårt skadeståndsrättsliga system.s. 7

12.Vi har andra traditionella metoder än tvära spärregler för att begränsas. 7

13.risken för ett överraskande, långtgående och omfattande skadestånds­s. 7

14.ansvar. De är framför allt våra skadeståndsrättsliga grundelement, culpa-s. 7

15.och adekvanslärorna. Till domstolarnas vardagsjuridik hör att med hjälp av culpa- och adekvansresonemang begränsa vidlyftiga skadeståndsförväntningar vid person- och sakskador. Så gott som samtliga nordiska skadeståndsrättsliga läroböcker diskuterar hur culpa- och adekvansbedömningarna i sina olika varianter fungerar som metoder för att dra upp gränserna för skadeståndet och hur de med mycken tid och stor omsorg elaborerade lärorna trots det kan visa sig vara otillräckliga.12 Under årens lopp har lärorna fått både skiftande betoningar och olika nyanser. Också i den här framställningen finns culpa- och adekvanstänkandet ständigts. 7

25

1.i bakgrunden, ibland starkare, ibland svagare. Båda lärorna kan vävas in i avvägningar för att på ett rimligt sätt begränsa ett oöverskådligt vittgående ansvar. Spärregelns tvära metod att som huvudregel utesluta de rena ekonomiska skadornas ersättningsgillhet strävar i grunden till liknande syften.s. 8

2.Det är knappast möjligt att skriva om skadeståndsrätt utan att med större eller mindre intensitet komma in på culpaawägningar. Också i den här framställningen diskuteras olika varianter i vårdslöshetsbedömningen. I samband med det allmännas ansvar frågas vad den s.k. standardregeln, som hos oss enligt ordalydelsen i SkL 3:2.1 föreskriver en särskilt mild culpabedömning, egentligen betyder i ljuset av vår rättspraxis.13 Också den andra yttersta punkten på vårdslöshetsskalan, den grova vårdslösheten, som ibland kan glida över i uppsåt, berörs särskilt i samband med behandlingen av kriterierna ”straffbar handling” och ”synnerligen vägande skäl”.14 I vår rättspraxis har culpaawägningar nästan genomgående funnits någonstans i bakgrunden som extra stödargument vid argumenteringen för eller mot ett skadestånd.s. 8

3.I dansk och norsk rätt är det inte bara aktsamhetsavvägningarna utan också adekvanslärorna som använts som nyanserade begränsningsmetoder för rena ekonomiska skador. Hos oss är det spärregeln som skött om begränsandet. Genom att den dansk-norska skadeståndsrätten saknar den finsk-svenska tvära spärregeln har adekvansläran utvecklats till ett nyanserat och användbart begränsningsinstrument. Hos oss, ochs. 8

4.särskilt i äldre svensk rätt, har hård kritik riktats mot adekvansläran.15s. 9

5.Klassiska fraser i äldre läroböcker har varit t.ex. Karlgrens (1952)s. 9

6.uttalande att adekvansbegreppet ”hör till det mest oklara, varmed dens. 9

7.civilrättsliga doktrinen arbetar, vilket icke vill säga litet”16 och Hellnerss. 9

8.(1972) konstaterande att det ”knappast är möjligt att sammanfattas. 9

9.adekvansbedömningen i svensk rätt i någon enhetlig formel som ej blirs. 9

26

1.mycket intetsägande”.17 Senare har Radetzki sammanfattat den omfattande kritiken genom att säga att adekvansläran utgör en skenmotivering till domstolarnas ställningstagande ifråga om skadeståndets gräns.18 Här kommer jag att använda ordet adekvans på ett odogmatiskt sätt, som en samlande beteckning för ett visst sätt att resonera när man testar skadeståndets gränser.s. 10

2.Genom spärregeln har rättstillämparen direkt kunnat följa ersättningsreglerna som bygger på en indelning i olika skadetyper utans. 10

27

1.att behöva fördjupa sig i bottenlösa adekvansresonemang. När man väl vet vilken typ av skada som uppstått, vet man också om och hur den ska ersättas. De olika skadetypema i SkL följer sina egna regler. För de rena ekonomiska skadornas del menar jag att skadeståndslagen bygger på en förlegad förmögenhetsuppfattning. Men, såsom jag ser det, har den här begränsningsmetoden också konsekvenser långt utöver problematiken kring rena ekonomiska skador. Den har haft generellare följder för rättsutvecklingen. I den rättsliga argumenteringen är det fastställande av skadetyp som blivit det viktiga. Det har skett på bekostnad av argumentering kring rättsskyddsbehov, likabehandlingshänsyn, rimlighetsbedömningar och liknande grundläggande prövningar. Genom skadetypsmetoden har adekvansläran hos oss kunnat förbli både abstrakt och oskarp. Det har inte varit nödvändigt att ständigt finslipa och testa den på skador i skadeståndsskyddets gränszoner. Och visst kan både culpa- och adekvanslärorna vara krångliga och diffusa.19 Men jag menar att skadetypsmetoden i vår lagstiftning har gjort det möjlig att adekvanstänkandet låtits stagnera. Hos oss har adekvansen inte utvecklats och konkretiserats som begränsningsmetod på samma sätt som i t.ex. norsk doktrin och rättspraxis.20 Spärregeln för ersättning av rena ekonomiska skador har ställt upp sina egna till synes fasta gränser för skadeståndet.s. 10

2.Om man uppfattar spärregeln som klar och lättillämpad finns det kanskes. 11

3.inte skäl att ifrågasätta och ompröva begränsningsmetoden.s. 11

4.Det är möjligt att i skadetypsmetoden se ett visst släktskap meds. 11

5.adekvanstänkandet. Men skadetypen är bara en bland ett flertal olikas. 11

6.komponenter som kan vägas in i adekvansbedömningen. I adekvansenss. 11

7.helhetsavvägning kan hänsyn tas till mycket mer, till skadanss. 11

8.förutsebarhet, sannolikhet, närhet, skyddade intressen, parternass. 11

9.rättsskyddsbehov, deras möjligheter att undvika och förebygga skadan,s. 11

28

1.likabehandlingshänsyn, rättvisesynpunkter osv. I avvägningen för atts. 11

2.uppnå ett rimligt resultat kan rättstillämparen på ett flexiblare sätt tas. 11

3.hänsyn till de konkreta omständigheterna i skadefallet. Också vissa tidviss. 11

4.bannlysta argumenteringsstigar såsom rättsstridighetsläran kan meds. 11

5.kritisk försiktighet tas fram ur sina gömmor, varsamt dammas av och desss. 11

6.eventuella hjälpkriteriefunktion kan bedömas i helhetsavvägningarna.21s. 11

7.Samma tradition att direkt i lagstiftningen typisera skador i sådanas. 11

8.som är ersättningsgilla under de allmänna förutsättningarna och sådanas. 11

9.som är ersättningsgilla bara under vissa särskilda förutsättningar har satts. 11

10.sina tydliga spår också i annan central civilrättslig lagstiftning från 70-s. 11

11.och 80-talet. Det viktigaste exemplet är köplagens (KöpL) indelnings. 11

12.i direkta och indirekta skador. Den internationella köplagen (CISG),s. 11

13.som har varit KöpL:s förebild, saknar den här speciella indelningen ochs. 11

14.opererar med förlustens förutsebarhet.221 KöpL:s lösning har lagstiftarens. 11

15.sannolikt strävat efter en lättillämpad regel som ger en rimlig balanss. 11

16.i riskfördelningen mellan köparen och säljaren. Har detta lyckats ärs. 11

17.en annan sak. Indelningen har allmänt kritiserats. Just indelningen is. 11

18.direkta och indirekta förluster i KöpL har anförts som en förklaring tills. 11

19.den danska avoga inställningen till den ”nya” köplagen.s. 11

20.Samtidigt kan man se en annan tendens i vår civilrättsliga lagstiftning.s. 11

21.Den är att införa generella stadganden på en hög abstraktionsnivå soms. 11

22.ger rättstillämparen friheter och ansvar. I lagstiftningen har införtss. 11

23.breda generalklausuler. AvtL § 36, som hos oss infördes 1982, är dets. 11

24.egentliga flaggskeppet. Generalklausulen föregicks av ett omfattande beredningsarbete där komponenter i de olika argumenteringsmodellema analyserades.23 Under årens lopp har en betydande mängd rättspraxis och doktrin vuxit fram kring AvtL § 3 6.24 Parallellt har i nordisk doktrin intresset ökat att analysera breda rättsprinciper särskilt i avtalsrätten och testa dem i olika sammanhang. Exempelvis har lojalitets- och tillitsprinciperna undersökts i ett flertal nya nordiska doktorsavhandlingar.25 2D6et är vidare uppenbart att de grundläggande fri- och rättigheterna får allt större tyngd och ett vardagligare argumenteringsvärde också inom civilrätten.20s. 11

29

Om bakgrunden

1.Vår skadeståndslag trädde i kraft i september 1974. Beredningsarbetet går långt tillbaka i tiden. Det påbörjades mellan Danmark, Norge och Sverige under 40-talets senare hälft. Finland anslöt sig till samarbetet i början av 50-talet.27 Under beredningen av skadeståndslagen stod framför allt personskador i fokus. Hos oss publicerades det första kommittébetänkandet i slutet av 50-talet. Det gällde statens och kommunens ansvar. 28 Nya förslag och betänkanden följde.29 Den slutliga propositionen till en skadeståndslag gavs 1973.30 Ännu under riksdagsbehandlingen gjordes vissa ändringar i den föreslagna lagtexten.31s. 12

2.De rena ekonomiska skadorna fick under beredningen mindre uppmärksamhet än sak- och särskilt personskadorna. De nordiska länderna valde från början olika linjer vid regleringen av rena ekonomiska skador. I Finland och Sverige infördes i SkL en särskild, docks. 12

3.inte identisk, spärregel som begränsar möjligheterna till ersättning.32s. 13

4.Dansk och norsk rätt intog inte liknande spärregler.33 Dansk och norsks. 13

5.rätt valde en mindre formell inställning till ersättningen och opererades. 13

6.med rättsstridighetslärans objektiva rättsstridighetsbegrepp och senares. 13

7.med culpa- och adekvansbedömningar.34 Begreppet ren ekonomisks. 13

8.skada i sig är inte ett nödvändigt begränsnings instrument i den nordiskas. 13

9.skadeståndsrätten.s. 13

10.Skadeståndslagen bygger på samhällsideologier från mitten av förras. 13

30

1.seklet. Efter andra världskriget fanns en stark tilltro till ekonomisks. 13

2.tillväxt. Det traditionella skadeståndet sågs förlora alltmer i betydelse.s. 13

3.Skadeståndet skulle sättas in i sitt större sociala och ekonomiska sammanhang. Välfärdsoptimismen gav försäkringen en växande roll.33 3 3 8567 Enligt våra förarbeten skulle ett ökat bruk av försäkring stärka skadelidandes ställning, samtidigt som ”de oskäliga ekonomiska olägenheterna för den i enlighet med skadeståndslagstiftningen skadeståndsskyldige” skulle minskas. Lagstiftningen skulle utvecklas så att ersättning från försäkring, åtminstone i vissa slag av skador, ”alltid borde vara en primär ersättningsform, vilken skadeståndet, om det alls skulle komma i fråga, på sin höjd skulle komplettera.”361 beredningsarbetet poängterades dens. 13

31

1.snabba samhälleliga utvecklingen ”som vi under detta århundrade fått bevittna på tekniska, ekonomiska och sociala områden” och som också bör återspeglas i skadeståndsrätten.3/ Konsekvensen enligt förarbetena var att skadeståndslagens revisionsarbete kontinuerligt borde fortsättas.38 Inte alla, men nog en del av de optimistiska framtidsvisionerna har förverkligats.s. 14

2.Verkligheten har dock inte helt motsvarat de ljusa framtidsvisionerna. Den kreativa samnordiska entusiasmen som föregick skadeståndslagen har dämpats ner. Senare har det inte gjorts breda samnordiska systematiska genomgångar av lagen. Vi har inte tillsammans fyllt ut luckorna i lagstiftningen. De nationella delrevisionerna av de nordiska skadeståndslagarna har skett i olika riktningar. Hos oss har de gällt exempelvis personskadeersättningarna,39 ersättning till närstående i vissa fall40 osv. Vid sidan av vår SkL har det vuxit fram en stor mängd speciallagstiftning med egna bestämmelser om skadestånd, ersättning och gottgörelse. Däremot har vår finsk-svenska ursprungliga bestämmelse om ersättning för ren ekonomisk skada innehållsmässigt fått stå orörd.s. 14

3.Enligt förarbetena ansågs såväl den finska som den svenska regeln inte vara nyskapande utan den avsåg närmast att kodifiera gällande rätt.s. 14

4.Förarbetena utgick från tanken på ett kontinuerligt revisionsarbete.41s. 15

5.Också praxis skulle ges utrymme att styra utvecklingen.42 I den svenskas. 15

6.propositionen uttalades att ”en utvidgning av skadeståndsansvaret enligts. 15

7.culparegeln för ren förmögenhetsskada f.ö. är ett svårlöst problem, soms. 15

8.under alla förhållanden skulle fordra ingående utredning.”43 Men trotss. 15

9.att vi också under detta nya århundrade ”fått bevittna” omvälvandes. 15

10.förändringar särskilt på ”tekniska och ekonomiska områden” har vis. 15

11.fortfarande kvar den ursprungliga regeln.44s. 15

32

... och utvecklingen

1.Vår reglering av rena ekonomiska skador har sina rötter långt tillbaka is. 15

2.tiden. Men den snabba samhälleliga utvecklingen har inte stannat upp.s. 15

3.Den allmänna utvecklingen inom samhället ställer SkL:s regler om renas. 15

4.ekonomiska skador i ett nytt ljus. En klar tendens är att de ekonomiskts. 15

5.växande förmögenhetsvärdena har dematerialiserats. Kopplingen mellans. 15

6.fysisk realförmögenhet och ekonomiska förmögenhetsvärden blir allts. 15

7.lösare. Förr var det framför allt ägandet av fysisk egendom, exempelviss. 15

8.fastigheter, stenhus, mark, skog och boskap som var symbolerna förs. 15

9.förmögenhet. Skadeståndslagens system att ersätta sakskador ochs. 15

10.ekonomiska skador som står i samband med sakskador gav här ett relativts. 15

11.effektivt skydd. Men de traditionella förmögenhetsvärdena har alltmer fåtts. 15

12.ge vika för en mer svårfångad förmögenhetsuppfattning som understrykers. 15

13.exempelvis framtida vinstmöjligheter, karriärmöjligheter, värdet avs. 15

14.kunskap, information, affärsidéer, data och datasystem, innovativas. 15

15.tillämpningskombinationer, koncept, goodwill, en etablerad kundkrets,s. 15

16.kundregister och -profileringar, olika typer av know-how, miljöaspekter osv. IT-världen har öppnat helt nya ekonomiska marknader. Stora värden står på spel och alla nya tillämpningar ges nödvändigtvis ännu inte ett effektivt immaterialrättsligt skydd. Det gäller t.ex. den ekonomiskt värdefulla helhet digitala spel i dag presenterar. Delkomponenterna kan vara skyddade men spelhelheten saknar skydd. Kort och gott, i dag är förmögenheten inte på samma sätt som förr bunden till det fysiska.45 Visserligen har i nyare speciallagstiftning betydelsen av den icke-fysiska förmögenheten kunnat lyftas fram och skyddas, men där speciallagstiftnings. 15

33

1.inte finns gäller SkL.s. 16

2.Ett exempel på modern ”speciallagstiftning” är kommissionens förslag till förordning om gemensam europeisk köplag (FGEKöpL). Den reglerar inte bara lösöre i traditionell betydelse utan också digitalt innehåll och digitala tjänster.46 Ett dematerialiserat egendomsbegrepp finns också t.ex. i tilläggsprotokoll nr 1 till Europarådets människorättskonvention.47 Betydligt effektivare än i SkL skyddas rena ekonomiska skador inom särskilda rättsområden, såsom exempelvis inommiljöskade-, associations-, immaterial-, person-, arvs-, konkurrensrätten osv.48 Detta har påverkat den traditionella balansen mellan SkL:s restriktiva huvudregel och speciallagstiftningens undantag. Vad är egentligen huvudlinjen i vår lagstiftning och vad är undantag? Allt detta får mig att fråga om vår generella skadeståndslags grundregel, som binder skadeståndet till fysiska skador och kraftigt begränsar ersättningsmöjligheterna för rena ekonomiska skador, står i harmoni med den utveckling som skett i samhället?s. 16

3.Det har också skett andra osynligare förskjutningar. Det gäller exempelvis uppfattningarna om vad som är myndighetsutövning. A enas. 16

4.sidan har det sagts att begreppet får en allt vidare tolkning,49 å andras. 56

5.sidan har stora delar av den offentliga verksamheten privatiserats.s. 56

6.Bägge utvecklingstrenderna kan ha skadeståndsrättsliga implikationer.50s. 56

7.Kanske också avtalsbegreppet under årens lopp fått nya nyanser ochs. 56

8.mjukare konturer?1 På allt flera sektorer inom näringslivet hars. 56

9.branschorganisationer utarbetat etiska koder som kan tänkas ge visss. 56

10.vägledning vid tolkningen av spärregelns ”synnerligen vägande skäl”?2s. 56

11.Samtidigt visar rättspraxis att domstolarna allt rutinmässigare använts. 56

34

1.jämknings instrumentet för att mota överstora skadeståndskrav.s. 56

2.Också lagstiftningsreformer inom andra områden än civilrätten kans. 56

3.påverka tolkningen av innehållet i skadeståndslagens spärregel. Sådanas. 56

4.kan t.ex. vara människorättskonventionerna, den ”nya” grundlagen,s. 56

5.reformen av strafflagens allmänna del med legaldefinitioner avs. 56

6.legalitetsprincipen och uppsåtsrekvisitet?3 Man kan heller inte bortses. 56

7.från den europeiska harmoniseringsutvecklingen. Den europeiskas. 56

8.integrationen börj ar på allvar sätta sina spår i civilrätten. Europadomstolenss. 56

9.och Unionsdomstolens praxis påverkar direkt och indirekt frågan oms. 56

10.ersättning av rena ekonomiska skador?4s. 56

11.1 dag finns det också konkreta utarbetade förslag till europeisk skade's. 56

12.ståndslagstiftning som bygger på omfattande komparativa undersökning­s. 56

13.ar?5 Det är nyttigt att spegla de egna rättsreglerna mot kringliggandes. 56

14.europeiska system och kartlägga likheter och olikheter. Likheterna ärs. 56

15.ofta så stora att olikheterna känns överraskande. Ren ekonomisk skadas. 56

16.(pure economic loss) är inom Europa ett heterogent rättsligt begrepp.s. 56

17.Den fransk-spanska56 och den finsk-svenska uppfattningen kan sägass. 56

18.representera ett slags ytterligheter. Fransmännen och spanjorerna känner knappt till begreppet som en separat skadetyp, medan italienarna, holländarna, engelsmännen och tyskarna alla ger begreppet något olika innehåll.57 Man kan visserligen spåra ett visst tyskt inflytande i vår spärregel men trots det framstår vår regel i ett europeiskt perspektiv som både restriktiv och rigid. Också i ett komparativt perspektiv kan man fråga om det i längden är motiverat att hålla kvar den särpräglade finsk-svenska rättsfiguren. Det kan, trots allt, finnas andra lika bra eller t.o.m. bättre lösningsmodeller.s. 56

Framställningens uppläggning

1.Den fortsatta framställningen kommer i stor utsträckning att struktureras kring regleringen av rena ekonomiska skador i SkL 5:1. Det innebär i all korthet att i följande kapitel, kapitel 2, diskuteras SkL:s skadebegrepp och vad som egentligen är en ren ekonomisk skada. Här påtalas också skillnaderna mellan finsk och svensk rätt. Den diskussionen glider också in i problematiken kring tredjemansskador.s. 57

2.Del II handlar om de två klassiska undantagen i spärregeln. I kapitel 3 behandlas det första undantaget, rena ekonomiska skador kan ersättas om de uppstått genom en straffbar handling. Varför har ersättningen bundits till straffbelagda handlingar och vad betyder det egentligen i praktiken? Uppläggningen är liknande i det fjärde kapitlet som behandlar ersättning av rena ekonomiska skador i samband med myndighetsutövning. Huvudfrågorna är här vad som i dag ska förstås med myndighetsutövning och betydelsen av den s.k. standardregeln i vår rättspraxis.s. 57

3.I del III analyseras närmare det tredje undantaget i vår spärregel, dvs. det obestämda kriteriet ”synnerligen vägande skäl”. Behandlingen är uppdelad i 6 olika kapitel. Först, dvs. i det femte kapitlet, behandlas frågan varför det elastiska kriteriet i tiden infördes i finsk rätt. Det inspirerar till spekulationer kring kriteriets eventuella släktskap med de ansvarsbegränsande dragen i culpa- och adekvansresonemangen.s. 57

4.Nyckelordet i de två följande kapitlen är nästan: nästan en sakskada is. 58

5.kapitel 6 och nästan ett avtalsförhållande i kapitel 7. I samband meds. 58

6.sakskadorna görs en liten exkurs till försäkringsrätten. Kapitel 7 kommers. 58

7.också in på aktuella frågeställningar, såsom professionella aktörers ansvars. 58

8.for råd och information. Kriteriet stridande mot god sed behandlas is. 58

9.kapitel 8. Där diskuteras bl.a. betydelsen av branschpraxis men ocksås. 58

10.nyare frågeställningar såsom exempelvis avtalsingreppsproblematiken.s. 58

11.De synnerligen vägande skälens användbarhet som instrument för att nå europarättskonforma lösningar behandlas i kapitel 9. Sedan, i kapitel 10,s. 58

12.görs ett slags sammandrag av de olika aspekterna som kan knytas till des. 58

13.synnerligen vägande skälen.s. 58

14.Genom hela framställningen syns sannolikt en kritisk hållning tills. 58

15.den stela spärregeln och sättet på vilket den i praktiken tillämpats. Dets. 58

16.är därför knappast överraskande att jag till slut i del IV kommer till atts. 58

17.tiden är mogen för att slopa spärregeln.58 Det går att kontrollera dens. 58

18.beryktade flodvågseffekten med metoder som i princip är gamla bekantas. 58

19.i vår skadeståndsrätt.s. 58

KAPITEL 2_______________

EN SKADA, EN REN EKONOMISK SKADA

OCH EN EKONOMISK TREDJEMANSSKADA

Skadeståndslagens skadebegrepp

1.Det är skäl att genast göra en generell friskrivning. Jag kommer ofta att använda ordet ”begrepp” men på ett ganska så löst sätt, bara som ett praktiskt arbetsredskap för att förenkla systemförståelsen. I lagen och förarbetena angivna definitioner har jag givetvis följt. Andra traditionella juridiska begrepp har jag ibland mer respektlöst anpassat till att beskriva vår tids vardagliga förhållanden utan större hänsyn till historisk bakgrund, lärostrider, kopplingen till eventuella rättsliga effekter osv.s. 59

2.Begrepp är visserligen farliga men de är spännande. Ju vagare ett begrepp är desto mer utrymme ger det åt s.k. skarpsinniga analyser. Skadebegreppet är ett gott exempel.1 I vanliga ordböcker kan man läsa begripliga förklaringar. Ordet skada avser ett ”beklagligt förhållande” eller det betyder "att något inte fungerar bra på grund av att det gått sönder eller inte har sitt normala utseende”.2 I våra skadeståndsrättsliga läroböcker tecknas skadebegreppets konturer i regel skissartat med hjälp av differensläran. Routamo - Ståhlberg - Karhu är här konkretare. I läroboken konstateras sammanfattande att skada är en oväntad förändring som orsakats av en extern faktor och som ur skadelidandes synvinkel ärs. 59

3.negativ.3 Framställningarna glider i regel snabbt över till att behandlas. 60

4.särskilda skadetyper och skadeståndsbegreppet.4s. 60

5.Men det är så mycket som kan vara en negativ oväntad förändring:s. 60

6.ett brutet ben, en trasig stol, ett brustet hjärta, en sjuk vän, en missads. 60

7.chans, en oönskad graviditet, förlorad skönhet, ilska och varför intes. 60

8.allmän besvikelse över semestern som blev en regnig och kall. Listan kans. 60

9.göras lång. Alla negativa oväntade förändringar är givetvis inte rättsligts. 60

10.relevanta. Bara vissa skador kan tillmätas relevans i den meningen atts. 60

38

1.de kan vara skadeståndsgrundande. Då SkL är vår generella ramlag förs. 60

2.utomkontraktuella skador kan man naivt provocerande fråga om vår lags. 60

3.eller våra grundläroböcker ger en allmän definition av vilka skador soms. 60

4.är rättsligt relevantals. 60

5.Nej, i den nordiska traditionen har man insett risken att den härs. 60

6.typen av generella definitioner blir ihåliga. Formellt kunde givetvis slåss. 60

7.fast att en rättsligt relevant skada är en skada som rättsordningen noterars. 60

8.genom att ge skadelidande rätt till skadestånd förutsatt att samtliga andras. 60

9.i lagen uppställda kriterier är uppfyllda. Men det leder inte särskilt långt.s. 60

10.Vilka skador noterar då rättsordningen på detta sätt? Redan inom SkL:ss. 60

11.område kan en likadan skada i ett sammanhang vara rättsligt relevants. 60

12.och i ett annat irrelevant. Enligt vår SkL är exempelvis en ren ekonomisks. 60

13.skada rättsligt relevant enbart då den uppstått genom straffbar handling,s. 60

14.vid myndighetsutövning eller om det föreligger synnerligen vägandes. 60

15.skäl. Och medan SkL begränsar ersättningen för rena ekonomiska skador på ett nog så snävt sätt kan den expanderande speciallagstiftningen generöst möjliggöra skadestånd för en liknande skada.5 6 Bilden förändras ytterligare om skadan uppstått i ett avtalsförhållande osv.s. 60

16.Däremot drar SkL upp allmänna ramar för begreppen skada och skadestånd, genom att reglera hur en rättsligt relevant skada ska ha uppkommit,0 vilka skadetyper som kan ersättas,7 att vissa skadetyper kräver särskilda förutsättningar, vad skadeståndet omfattar8 osv.9 Med andra ord, skadeståndslagen använder flitigt ordet skada men ger oss intes. 61

39

1.någon allmän klar definition av begreppet. Men det finns också andra traditioner. Ett skissartat sammandrag av uppfattningarna i Europa får man t.ex. genom att titta på de europeiska skadeståndsrättsliga harmoniseringsförslagen.s. 61

2.Exempelvis i det publicerade europeiska förslaget till regler om utomkontraktuell skadeståndsrätt, PETL 2005,10 är utgångspunkten läran om rättsligt skyddade intressen med ett bakomliggande rättsstridighetstänkande.11 Förenklat är tankegången att en skada kan varas. 61

3.rättsligt relevant förutsatt att den drabbar ett rättsligt skyddat intresse,12s. 20

4.Men vad är ett rättsligt skyddat intresse? Tre huvudkategorier av skyddades. 20

5.intressen identifieras. De ges olika skyddsnivåer.13 Det högsta skyddets. 20

6.åtnjuter vissa intressen förknippade med den personliga integriteten, hoss. 20

7.oss personskador,14 något svagare skydd tillmäts sakrätterna15 medan renas. 20

8.ekonomiska skador får ett mer begränsat skydd.16 Skyddsnivån kan bl.a.s. 20

9.påverkas av handlingens uppsåtlighetsgrad.17s. 20

10.Skillnaderna i europeiska rättsliga traditioner är förklaringen till des. 20

40

1.omfattande definitionerna i det nyare förslaget, Nomcontructwl liabilitys. 20

2.arising out of damage caused to another 2008, i det följande PELLD.18 PELLDs. 20

3.är en liten del, bok eller kanske balk VI, i det synnerligen ambitiösas. 20

4.förmögenhetsrättsliga harmoniseringsproj ektet Draft Common Frame ofs. 20

5.Reference, DCFR. Utöver modellagar innehåller DCFR-förslaget ocksås. 20

6.en ”ordlista” som definierar textens engelskspråkiga termer. Syftet ärs. 20

7.att skapa en gemensam förståelse och ett enhetligt språkbruk. 19 Härs. 20

8.anges t.ex. att ordet ”damage” avser ”any type of detrimental effect.”201 själva model lagtexten används dock inte begreppet ”damage” utan den kvalificerande termen ”legally relevant damage”21 för att understryka att den rättsligt relevanta skadan kan vara någonting annat än det en enskild individ upplever som en skada.22s. 20

9.PELLD-förslaget innehåller en lång definition av ”legally relevant damage” i artikel 2:101.23 Som utgångspunkt står våra rena ekonomiska skador inte i någon särställning, dvs. för denna skadetyps rättsliga relevans finns inte någon automatisk spärr. Det konstateras bl.a. atts. 21

41

1.en rättsligt relevant skada kan omfatta bl.a. ekonomisk skada såsom förlust av inkomst och vinst samt uppkomna bördor.24 Vägledande för ersättningsfrågan är huruvida reparation eller prevention är rätt och skäligt. Vid den bedömningen kan beaktas bl.a. ansvarsgrunden, skadans eller en överhängande skadas natur och närhet, skadelidandes befogades. 21

2.förväntningar och samhälleliga hänsyn (public policy) För klarhetenss. 22

3.skull har utöver de allmänna, otvivelaktigt mycket öppna, riktlinjernas. 22

4.införts också explicita skadeståndsbestämmelser för vissa skador, vilkas. 22

5.enligt vår terminologi ofta kategoriseras som rena ekonomiska skador.s. 22

6.Rättsligt relevant skada kan vara exempelvis en förlust som uppstått pås. 22

7.grund av att någon meddelat oriktig information om annan,2 265 förlusts. 22

8.p.g.a. brott mot konfidentialitet,27 förlust som uppstått p.g.a. skälig tilltros. 22

9.till oriktiga råd eller oriktig information,28 och p.g.a. olagligt intrång is. 22

42

1.affärsverksamhet29 3.0s. 22

En ren ekonomisk skada - problemet med nästan

likadan finsk och svensk begreppsbildning

1.I vår SkL förklaras inte direkt själva begreppet skada men däremots. 22

2.definieras vad som ska förstås med en s.k. ren ekonomisk skada, även oms. 22

3.vår lag inte använder själva termen.20 Definitionen är dock ytterst kort.s. 22

4.Det är fråga om ”sådan ekonomisk skada som inte står i samband meds. 22

5.person- eller sakskada”.31 Varken i lagen eller i förarbetena behandlass. 22

6.begreppet närmare trots att det i tiden var en nyhet.32 I propositionen konstateras endast att skadan exempelvis kan vara en minskning eller förlust av inkomst.33 Däremot anges hur skadan ska ha uppkommit. En ren ekonomisk skada kan ersättas förutsatt att ”skadan orsakats genom en straffbar handling, eller vid myndighetsutövning eller om det i andra fall finns synnerligen vägande skäl”. Utöver den något avvikande begreppsbildningen är den stora skillnaden i förhållande till svensk rätt att kriteriet ”synnerligen vägande skäl” saknas i den svenska lagen. Våra synnerligen vägande skäl kommer att behandlas närmare i del III.s. 22

43

1.Vår SkL:s definition lämnar utrymme för viss osäkerhet. Det beror inte enbart på lagens och förarbetenas korta formuleringar. En annan bidragande orsak är att den motsvarande definitionen i den svenska SkL (SvSkL) till sina detaljer avviker från vår. Eller snarare är det nog så att vår definition avviker från den svenska. Vår bestämmelse omformulerades i ett sent skede och tilläggskriteriet synnerligen vägande skäl kom in i SkL 5:1 i behandlingens slutskede i riksdagen. En mindre uppenbar skillnad mellan den finska och den svenska formuleringen gäller vem som ska ha lidit person- eller sakskada. I jämförelse med den svenska bestämmelsen saknas det lilla ordet ”någon” i vår SkL 5:1. Det kan få betydelse bl.a. när de rena ekonomiska skadorna kolliderar med den minst lika diffusa tredjemansskadedoktrinen. Den SvSkL definierar ren förmögenhetsskada som ”sådan ekonomisk skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sakskada”.34 Med formuleringen var avsikten ”att framhäva, att förmögenhetsförlust som någon lider till följd av att annan har drabbats av person- eller sakskada inte går in under definitionen” av ren förmögenhetsskada.35 Med andra ord då A har drabbats av en person­ eller sakskada och B som följd av det lider en ekonomisk skada, är B:s ekonomiska skada inte en ren förmögenhetsskada. 1 vår ordalydelse saknas ordet ”någon”. Enligt formuleringen av vår SkL 5:1 kan ersättningens. 23

2.för en skada som orsakats genom t.ex. en straffbar handling omfattas. 24

3.”gottgörelse även för sådan ekonomisk skada som inte står i samband meds. 24

4.en person- eller sakskada”. En delorsak till att jag efter tvekan valde att is. 24

5.den här framställningen använda uttrycket ren ekonomisk skada i ställets. 24

6.för det i svensk rätt etablerade uttrycket ren förmögenhetsskada är atts. 24

7.påminna om att regleringen är nästan likadan men inte identisk.36s. 24

8.Följaktligen finns det i princip två alternativ för att tolka vårs. 24

9.formulering av SkL 5:1. Det ena är att följ a den snäva ”svenska” tolkningens. 24

44

1.som utesluter tredjemansskador ur de rena förmögenhetsskadornas sfär.s. 24

2.Det andra är en ”självständig finsk” tolkning som kan ge en möjlighets. 24

3.att inkludera vissa tredjemansskador i våra rena ekonomiska skador. Skas. 24

4.den finska formuleringen trots den avvikande ordalydelsen läsas på etts. 24

5.”svenskt” sätt, så att B:s skada faller utanför vår SkL 5:1, också då dens. 24

6.är en adekvat följd t.ex. av en straffbar handling?37 Eller ska stadgandets. 24

7.läsas såsom det skrivits, dvs. så att SkL 5:1 kan bli tillämplig på B:s skada,s. 24

8.givetvis förutsatt att normala skadeståndsförutsättningar såsom t.ex.s. 24

9.kausalitetskraven är fyllda? Ska vår lags avvikande formuleringarna gess. 24

10.någon betydelse?s. 24

11.I finsk doktrin hittar man stöd både för den ”svenskinspirerade” tolkningens. 24

12.och för den självständiga ”finska” extensivare tolkningen.38 Differensernas. 24

13.kan få betydelse i relation till tredjemansskador. Tredjemansskador är pås. 24

14.många sätt ett diffust begrepp.391 vår SkL har begreppet tredjemansskadas. 24

15.inte definierats men skadetypen nämns i förbifarten i förarbetena. Korts. 24

16.konstateras att enligt huvudregeln ersätts ”bara den skada, som orsakatss. 24

17.den direkt kränkta. Indirekt eller s.k. tredje mans skada blir i allmänhet utanför de ersättningsgilla skadorna. De viktigaste undantagen ingår i förslagets 5 kap. 4 §, vari det är fråga bl.a. om skadestånd åt dödas anhöriga.”401 SkL:s förarbeten uppfattades indirekt skada snarast som en synonym till tredjemansskada.41 Gemensamt för både de rena ekonomiska skadorna och tredjemansskadorna är att bägge delvis kan sägas ligga i skadeståndsskyddets utkanter.42s. 24

18.Rätt eller fel, Mika Hemmo får här representera den svenska tolkningen av ren förmögenhetsskada.43 Han gör en pedagogisk indelnings. 25

45

1.av förmögenhetsskador i olika skadetyper:s. 25

2.a. en förmögenhetsskada som står i samband med en person- ellers. 25

3.sakskada,s. 25

4.b. en ren förmögenhetsskada enligt SkL 5:1,s. 25

5.c. en person- eller sakskada som lett till en förmögenhetsskada hos ens. 25

6.tredje man,s. 25

7.d. en förmögenhetsskada som lett till en förmögenhetsskada hos ens. 25

8.tredje man.44 Det är punkt c som här i princip är intressant.45 I Hemmos uppställning ser dessa skador ut att falla utanför SkL: 5:1, på samma sätt som i svensks. 25

9.rätt.46 Att en sådan skada orsakats genom en straffbar handling, vids. 26

10.myndighetsutövning eller då det föreligger synnerligen vägande skäls. 26

11.påverkar inte bedömningen av skadans ersättningsgillhet. Trots att ordets. 26

12.någon saknas i vår formulering blir det läst in i vår bestämmelse. En avs. 26

13.fördelarna med den här tolkningen är att den ger möjlighet att stöda sigs. 26

14.på svensk rättspraxis och doktrin.s. 26

15.Den andra tolkningslinjen får här representeras av Björn Sandvik.47s. 26

16.Denna extensivare uppfattning utgår givetvis från att den ordagrannas. 26

46

1.formuleringen i vår lag avviker från den svenska. Då man läser vårs. 26

2.formulering, såsom den är skriven i SkL 5:1, leder det inte till en med dens. 26

3.svenska formuleringen identisk förståelse. I våra förarbeten, från börjans. 26

4.av 70-talet, finns inte heller uttryckliga ställningstaganden för en meds. 26

5.svensk rätt identisk tolkning.48 I sig är det sistnämnda argumentet intes. 26

6.särskiltstarkt. Förarbetena tar juinteheller ställningför en avvikandes. 26

7.linje. Man får inte ett klart stöd för en snäv tolkning genom att åberopas. 26

8.det korta och obestämda förarbetskonstaterandet om att tredjemansskadors. 26

9.enligt huvudregeln inte är ersättningsgilla. Den explicita formuleringens. 26

10.av själva paragrafen talar i starkt motsatt riktning.49 Det är inte hellers. 26

11.någon logisk nödvändighet att läsa vår bestämmelse på ett svenskt sätt. Exempelvis i det engelska begreppet ”pure economic loss” kan ingå denna typ av tredjemansskador.30s. 26

12.Vår doktrin har inte odelat omfattat den svenska förståelsen.55 10 Själv delar jag Sandviks uppfattning, dvs. att SkL 5:1 enligt sin ordalydelse i princip kan omfatta sådan ekonomisk skada som är en följd av att någon annan drabbats av en person- eller sakskada. Det är inte SkL 5:1 som är det rätta instrumentet vid försöken att lösa den komplicerade tredjemansskadeproblematiken. Det krävs långt bättre redskap.52 53s. 27

47

1.Allt detta är dock i huvudsak teoretiska finesser.55 Vanligtvis ersätts varken tredjemansskador eller rena ekonomiska skador. Orsakerna är i stort desamma, dvs. dörren ska inte öppnas för ett otal svårbevisbara och kanske tvivelaktiga ersättningskrav.541 rättspraxis har slutresultatet varits. 27

2.det viktiga, den valda argumenteringslinjen framstår ibland som mindres. 28

3.betydelsefull. För att distinktionen mellan SkL 5:1 och de allmännas. 28

4.tredjemansskaderesonemangen ska ha någon praktisk betydelse skas. 28

5.det finnas fall där en rent ekonomisk ”tredjemansskada” har uppståtts. 28

6.genom straffbelagd handling, vid myndighetsutövning eller där dets. 28

7.funnits synnerligen vägande skäl för ersättning. Sådana skador kunde is. 28

8.teorin tänkas bli ersatta med stöd av vår formulering av SkL 5:1.35 Dets. 28

9.förutsätter givetvis att förlusten fyller de normala förutsättningarna förs. 28

48

1.skadestånd.s. 28

2.Ett fall där SkL 5:1 kunde ha tillämpats är exempelvis HD 2003:124s. 28

3.(isoleringsflänsfallet) där skadevållaren/gärningsmannen dömts till straffs. 28

4.för grov skadegörelse?6 Fallet är ett av våra ”cable cases” ?7 Kombinationens. 28

5.av tredjemansskada och ren ekonomisk skada gör fallet intressant. Redans. 28

6.årsboksrubriken antyder att HD låtit tredjemansskaderesonemangen blis. 28

7.avgörande. Årsboksrubriken är följande:s. 28

8.Skada som orsakats tredje man. A hade uppsåtligen skjutit sönders. 28

9.isoleringsflänsar på en kraftledning och dömts till straff för grovs. 28

10.skadegörelse. Skadan på kraftledningen hade medfört att spänningens. 28

11.plötsligt sjönk, med påföljd att några industriföretag som användes. 29

12.strömmen hade drabbats av produktionsavbrott och skador på sinas. 29

13.anläggningar på grund av att säkerhetssystemen utlöstes. På de grunders. 29

14.som framgår av Högsta domstolens dom ansågs A inte vara ansvarigs. 29

15.för skadorna som drabbat de industriföretag som använde strömmen.s. 29

16.(Omröstning 4—108) De ”grunder som framgår” handlar om tredjemansskaderesonemang.s. 29

49

1.HD behandlade inte SkL 5:1 tillämplighet.09 HD konstaterade bl.a. att enligt vedertagen uppfattning är skadeståndssystemet i SkL:s 5 kapitel uppbyggt på tanken att endast den ”som direkt på grund av skadegörelsen drabbats av skada” har rätt till ersättning. Tredjemansskada som uppstått som en följd av en sakskada ersätts endast i särskilt nämnda fall.5 5 6089 Enligt majoriteten var det här inte fråga om ett sådant fall.61s. 29

2.Även om SkL 5:1 hade tillämpats är det möjligt att slutresultatet hade blivit detsamma. En ren ekonomisk skada som har orsakats genom straffbelagd handling leder givetvis inte automatiskt till ersättning. Adekvanskraven ska på normalt sätt vara fyllda.62 Också de renas. 29

3.ekonomiska skadorna ska vara förutsebara följder, ha drabbat konkretas. 30

4.och närliggande intressen osv.63s. 30

5.HD 2003:124 ger dock inte grund för långtgående slutsatser. Det är ens. 30

6.generell iakttagelse att HD ytterst sparsamt använder sig av koden ”rens. 30

7.förmögenhetsskada/puhdas varallisuusvahinko” i sina prejudikat. Dets. 30

8.gäller såväl domsrubriker, uppslagsord som i själva argumenteringen.64s. 30

9.Söker man till exempel med hjälp av databaserna Edilex och Finlex fall pås. 30

10.ren förmögenhetsskada/ekonomisk skada/puhdas varallisuusvahinko fårs. 30

50

1.man fyra träffar?5 Med traditionella sökmetoder når man givetvis ett bättres. 30

2.resultat i den mening att man hittar fall där domstolen klart tillämpats. 30

3.SkL 5:1 genom att straffbelagd handling, myndighetsutövning ellers. 30

4.synnerligen vägande skäl har använts som motivering för skadestånd?6s. 30

Konklusioner

1.Konklusionen av genomgången blir tämligen mager. Min förhoppning att få begreppet ren ekonomisk skada att skarpare träda fram genom att spegla det mot det allmänna skadebegreppet och särskilt mot tredjemansskadoma gav klen utdelning. Men den juridiska begreppsdjungeln är full av grusade förhoppningar. Ett konkret detaljresultat är dock att den finska och den svenska SkL:s begrepp ren förmögenhetsskada inte är helt identiska. Vårt begrepp är enligt sin ordalydelse vidare genom tillägget ”synnerligen vägande skäl” och också genom att det kan omfatta vissa tredjemansskador då ordet ”någon” saknas i vår bestämmelse. Vid tiden för skadeståndlagens tillkomst har de olika skadebegreppen inte varit klart utmejslade.s. 3

2.Speciellt ren ekonomisk skada och tredjemansskada har under olika tider, sedda från olika perspektiv och satta i olika sammanhang kunnat få olika nyanser. Bägge konstruktionerna kan sägas ha som syfte att skära bort det skadeståndsrättsliga ansvaret i skadeståndsrättens gränsland. Var ska ansvarets gränser dras, vilka intressen ska skyddas, hur fördelas riskerna osv.? Att i gränsfall lösa frågan med hjälp formella indelningar i olika skadetyper innebär enligt min mening att man går runt själva kärnfrågorna. I viss meningen kan både resonemangen kring de rena ekonomiska skadorna och tredjemansskadoma ses som uttryck för ett slags grova hjälpregler i ett slags adekvanstänkande. De här triviala konstaterandena får vara nog i detta sammanhang. Frågan är om trubbiga skadekategoriseringar är tidsenliga instrument. Det gäller framför allt den stela regeln i SkL 5:1 om ersättning för rena ekonomiska skador. För att kunna diskutera den frågan bör de andra ersättningskriterierna för rena ekonomiska skador först behandlas.s. 3

3.Lagen gillar inte allt det hon inte straffar: förtys. 7

4.all misshandel kan inte uppräknas i lagboken.1s. 7

KAPITEL 3

55

STRAFFBAR HANDLING - EN KOLLISION

MELLAN STRAFF- OCH SKADESTÅNDSRÄTT

Inledning

1.Enligt huvudregeln i vår skadeståndslag förutsätter ett skadeståndsansvar att skadevållaren har orsakat skadan genom en uppsåtlig eller vårdslös handling. Ersättningsgillheten av rena ekonomiska skador är ett undantag till huvudregeln. Den här skadetypen följer inte den allmänna culparegeln. Rena ekonomiska skador ersätts bara i vissa i lagen särskilt angivna undantagssituationer.21 detta kapitel behandlas det traditionella undantaget för skador som uppstått genom ”en straffbar handling”.3 Det är den långa samlevnaden mellan straff- och skadeståndsrätt som har gjort förhållandet mellan de två rättsområdena fascinerande och invecklat.4 Jag fokuserar snävt på begreppet ”en straffbar handling” is. 7

2.SkL 5:1. Samtidigt kommer jag redan här att lätt snudda vid det tredjes. 8

3.undantagskriteriet ”de synnerligen vägande skälen”.s. 8

4.Skadeståndslagens uttryck ”en straffbar handling” har ofta uppfattats soms. 8

5.klart och entydigt. Straffbara är ju de handlingar som finns uppräknades. 8

6.i strafflagen (SL). Men så enkelt är det nog inte. I själva verkets. 8

56

1.reflekterar uttrycket en straffbar handling i SkL 5:1 vissa spänningars. 8

2.i vårt rättssystem. I skadeståndslagen kolliderar den straffrättsliga ochs. 8

3.den skadeståndsrättsliga synen.i * * * 5 Ska ”en straffbar handling” i SkL gess. 8

4.en straffrättstrogen tolkning eller en självständig skadeståndsrättsligs. 8

5.betydelse? Hur centralt är straffrättens uppsåtsrekvisit när SkL skas. 8

6.tillämpas? Hur stark är bindningen till den fällande eller friandes. 8

7.straffdomen? Och vad händer med skadeståndet om den underliggandes. 8

8.straffdomen genom återbrytning faller bort? I detta kapitel analyserars. 8

9.jag de straffrättsliga och de skadeståndsrättsliga tolkningsalternativens. 8

10.och vilka konsekvenser alternativen kan ha för skadeståndssystemetss. 8

11.funktion. Slutsatserna testas mot rättspraxis. Det ger mig inte starkts. 8

12.stöd för den självständiga skadeståndsrättsliga begreppsbildning som jags. 8

13.förfäktar men det visar samtidigt att en snävt straffrättslig tolkning kans. 8

14.leda till överraskande problem.s. 8

Bakgrund

1.I den allmänna skadeståndsrättsliga skyddshierarkin står de rena ekonomiska skadorna långt bakom personskadorna men också bakom sakskadorna. Hos oss är det grova mönstret mycket tydligt.6 Genom den explicita spärregeln i SkL 5:1, som gör ersättning möjlig endast i tre särskilt angivna fall, representerar vår skadeståndsrätt ett utpräglats. 2

57

1.restriktivt system.s. 2

2.Det klassiska argumentet för begränsning av ansvaret för rena ekonomiska skador är det s.k. flodvågsargumentet. Skadorna ligger utanför skadeståndsskyddets primära kärnområde, t.o.m. själva skadebegreppet är diffust. Ett skadeståndsansvar skulle kunna bli oöverskådligt, ohanterligt och omfattande. Det skulle verka hämmande på rörelsefriheten i samhället, särskilt inom näringslivet, osv.7 Följaktligen bör det finnas metoder för att effektiv kunna begränsa ett alltför långtgående skadeståndsansvar.s. 2

3.Vid stiftandet av SkL valde Finland och Sverige att införa en explicit spärregel. Danmark och Norge8, med sina i övrigt besläktade skadeståndslagar, saknar vår särpräglade spärregel. Vår lösning avviker också från en europeisk mainstream.9 Men helt omöjligt är det inte enss. 2

4.hos oss att få skadestånd. Ekonomiska skador som orsakats genom ens. 12

5.straffbar handling är utan tvekan det i praktiken viktigaste undantagets. 12

6.i den strikta spärregeln. Det hör till domstolarnas vardagsjuridik att is. 12

7.samband med ett straffåläggande döma ut skadestånd för rena ekonomiskas. 12

8.skador.s. 12

58Syftet med spärregeln i SkL 5:1 har varit att begränsa

1.skadeståndsskyldigheten för rena ekonomiska skador. I våra förarbetens. 12

2.hittar man inte djupare diskussioner som skulle förklara varför justs. 12

3.en straffbar handling gjorts till ett undantag.10 Man kan peka på rents. 12

4.historiskt tekniska förklaringar, såsom att skadeståndslagen i etts. 12

5.mycket sent skede bröts ut från strafflagen, men man kan också anas. 12

6.andra besläktade bakgrundsmotiv. Utgångspunkten är lagstiftningenss. 12

7.primära uppgift att skydda medborgarna mot grova kränkningar.s. 12

8.Genom kriminalisering av sådana kränkningar som enligt den rådandes. 12

9.samhällsmoralen uppfattas som särskilt grova värnas grundläggandes. 12

10.värden i samhället. Straffbeläggningen visar att samhället inte accepterars. 12

11.gärningen.11 Det är sannolikt samma starka samhälleliga klander soms. 12

12.motiverat utvidgningen av skadeståndet till rena ekonomiska skador. Ens. 12

13.skadelidande som har utsatts för en grov kränkning ska få sina ekonomiskas. 12

14.skador kompenserade. Visst kan en vårdslös och framför allt en grovts. 12

15.vårdslös handling vara klandervärd men att en handling i lagstiftningens. 12

16.kriminaliserats visar ett samhälleligt fördömande av en helt annan rang.s. 12

17.Då den skadeframkallande handlingen är straffbar kräver den allmännas. 12

18.samhällsmoralen att gärningsmannen ska ersätta skadelidandes samtligas. 12

19.skador, också de rena ekonomiska skadorna. Det är inte den skadelidandes. 12

20.som ska bära den straffbara gärningens ekonomiska följder. De ska bärass. 12

21.av gärningsmannen. Så här långt ser vår skadeståndslag ut att återspeglas. 12

22.ett slags moralisk proportionalitetstänkande.12s. 12

23.Konkreta belägg för dessa tankar är svårare att få fram, kanske för att des. 12

24.uppfattats som etablerade självklarheter. Förarbetena till skadeståndslagen ger inte en bild av att kopplingen mellan skadestånd för ren ekonomisk skada och straffbar handling skulle ha setts som problematisk. SkL 5:1 uppfattades som kodifiering av gällande rätt.13 I samband med paragrafkommentarerna i propositionen konstateras egentligen bara att den skadeframkallande gärningen som sådan ska vara straffbelagd,14 1 i5nte att skadevållaren de facto döms till straff för gärningen.13 Skadevållaren kan exempelvis vara minderårig eller åtalsrätten kan vara preskriberad.16 Man hittar inte en diskussion om uttrycket ”straffbelagd handling” is. 12

59

1.övrigt ska motsvara det straffrättsliga brottsbegreppet. Krävs det mer än en abstrakt straffbarhet, dvs. mer än objektiv brottsbeskrivningsenlighet?17 Förutsätts uppsåtlighet av skadevållaren på liknande sätt som i strafflagen i allmänhet? Det är inte uteslutet att en grovt vårdslös handling i vissa fall kan vara nästan lika moraliskt klandervärda som en straffbar handling. I förarbetena har onödigt problematiserande undvikits. En till synes klar regel har kunnat införas i lagen.s. 13

2.När våra egna förarbeten är förtegna brukar vi av tradition gå till motsvarande svenska förarbeten.18 Jan Kleineman har noggrant analyserat bakgrunden till den svenska bestämmelsen. Efter en grundlig genomgång av äldre nordisk doktrin och dess återspeglingar i den framväxande SkL konstaterar Kleineman att det inte går att finna avgörandes. 13

3.ändamålsargument i beredningsarbetet till varför ersättningen av renas. 14

4.förmögenhetsskador kopplats till kravet på brottslig gärning. Kleinemanss. 14

5.slutsats har relevans även för finsk rätts del.19 Kopplingen har ansettss. 14

6.återge gällande rätt.s. 14

60

1.Hos oss utkom två allmänna framställningar om skadeståndslagen korts. 14

2.efter att lagen hade trätt i kraft.20 Den första var Hans Saxéns Skade-s. 14

3.ståndsrätt från år 1975. Saxén accepterade inte den nya regeln utan kritik.s. 14

4.Han framhöll att rena förmögenhetsskador ingalunda alltid ersätts vids. 14

5.straffbara handlingar. Skadan ska därutöver ha drabbat ett intresse soms. 14

6.ifrågavarande straffstadgande avser att skydda. Detta är, menade Saxén,s. 14

7.en rätt obestämd regel.21 Enligt Saxén bör samhället inte godta illojalts. 14

8.beteende som är stridande mot god sed. Ansvaret för rena ekonomiskas. 14

9.skador ska omfatta inte bara uppsåtlig skadegörelse utan också svikligts. 14

10.förledande och tvång, även då beteendet inte är straffbart.22s. 14

11.1 läroboken Routamo - Hoppu, Suomen vahingonkorvaus, som utkoms. 14

12.två år senare ansågs kriteriet straffbar handling motsvara tidigare rätts­s. 14

13.tillstånd. 23 Det problematiserades inte djupare. Kort konstaterades atts. 14

14.straffbarheten torde avse straffbarhet in abstracto, m.a.o. ersättningsskyl­s. 14

15.dighet uppstår även om skadevållaren av någon särskild anledning intes. 14

16.skulle dömas till straff.24 I nyare upplagor av läroboken har lagts till ens. 14

17.passus om att det saknar betydelse hur lindrigt eller grovt brottet är.25s. 14

18.I sin paragrafkommentar till SkL från år 1981 skriver Armas Arti att lagen inte kräver att skadelidande ska ha dömts till straff. Om gärningen som sådan belagts med straff saknar det betydelse hur man ska förhålla sig till den enskilda gärningsmannen.26 2 A7ri Saarnilehto, å sin sida, skriver år 1995 att den straffbelagda handlingen kan vara uppsåtlig eller culpös då kriterierna inte skiljts åt i SkL 5:1.2/1 nyare finsk litteratur är det framför allt Mika Hemmo som har behandlat de rena ekonomiska skadorna. Han konstaterar att straffbarhetskriteriet ska tolkas tämligen vitt.28 Gärningens abstrakta straffbarhet är tillfylles.29 Han förordar också att ansvarsförutsättningarna i SkL 5:1 kompletteras med ett ”förfarande som strider mot god sed”.30 Den mest ingående framställningen av begreppet straffbar handling, särskilt i samband med kränkningsbrotten i SkL 5:6, är Päivi Tiilikkas doktorsavhandling från år 2OO7.31 Tiilikkas analyser behandlas nedan.32s. 15

19.Summerande kan man påstå att kriteriet ”straffbar handling” också i ljuset av finsk doktrin framstår som tämligen oproblematiskt.33 Vissa preciseringar, som i huvudsak baserar sig på uttalanden i förarbetena, återkommer regelmässigt. Straffbarhetsbedömningen är objektiv och påverkas inte t.ex. av skadevållarens minderårighet34 eller otillräknelighet eller av att åtalsrätten eventuellt preskriberats.35 Vissa uttalanden finnss. 15

20.om att den minderåriga eller otillräkneliga personen ska ha handlat upp-s. 16

21.såtligt för att skadeståndsskyldighet ska inträda vid uppsåtlighetsbrott,36s. 16

22.och att tyngdpunkten ligger vid beteendets karaktär.37 Ibland har dets. 16

23.konstaterats att skadan bör drabba det intresse som straffstadgandet avsers. 16

24.att skydda, varvid det samtidigt påpekats att detta kan vara en problema's. 16

25.tisk utgångspunkt.38 Bilden blir att kriteriet ”en straffbar handling” i SkLs. 16

26.5:1 trots allt är tämligen klart.39s. 16

62

En straffbar handling - ett oproblematiskt kriterium?

1.Men helt problemfritt är inte ens kriteriet ”en straffbar handling” soms. 16

2.ett av de tre undantagen i den komplicerade spärregeln. 2000-taletss. 16

3.revideringar av SkL och framför allt av SL har gjort detta tydligt. Is. 16

4.samband med de övriga revideringarna av SkL år 2004 moderniseradess. 16

5.den svenskspråkiga ordalydelsen av SkL 5:1. Uttrycket ”straffbelagds. 16

6.handling” ersatts med ”straffbar handling”. Ändringen avsågs inte varas. 16

7.innehållsmässig.40 Den finskspråkiga formuleringen behölls oförändrad.41 Däremot gjordes innehållsmässiga ändringar i vissa andra paragrafer. Av intresse är särskilt den förnyade paragrafen om ersättning för lidande i samband med vissa brott, SkL 5:6. Den omformulerades både stilistiskt och till sitt innehåll.42 Skadeståndet kopplades till ett lidande som förorsakats genom vissa närmare angivna ”straffbara handlingar” och inte såsom tidigare till ”brott mot frihet, ära eller hemfrid, eller annat dylikt brott”.43 Vid reformen blev alltså en ”straffbelagd handling” i SkL 5:1 ersatt med en ”straffbar handling” och ett lidande förorsakat genom vissas. 16

63

1.”brott” blev ett lidande genom vissa ”straffbara handlingar”. De stilistiska ändringarna är nödvändigtvis inte helt utan betydelse vid tolkningen av innehållet.s. 17

2.Större relevans har emellertid den revidering av strafflagens allmänna del som hade genomförts ett år tidigare. I den nya definitionen av legalitetsprincipen används uttrycket ”straffbar gärning”.44 Samtidigt ges en legaldefinition på uppsåtsrekvisitet.45 I lagtexten fastställs vidare explicit att en gärning är straffbar endast när den begås uppsåtligen, förutsatt att inte annat anges. Också när det är fråga om en gärning som kriminaliserats i annan lag än SL och det strängaste straffet är fängelse i mer än 6 månader är gärningen straffbar endast som uppsåtlig. Uppsåts. 17

3.krävs också när straffbestämmelsen utfärdats efter strafflagsreformen.46s. 48

4.I förarbetena diskuterades inte närmare revideringarnas eventuellas. 48

5.skadeståndsrättsliga konsekvenser för ersättningen av rena ekonomiskas. 48

6.skador i SkL 5:1 och för lidande i SkL 5:6. Den komplicerade 6s. 48

7.månadersregeln torde kunna få den skadeståndsrättsligt överraskandes. 48

8.konsekvensen att gärningsmannen kan bli ansvarig för rena ekonomiskas. 48

9.skador vid en vårdslös handling om det föreskrivna strängaste straffets. 48

10.understiger 6 månader.47 4 8Om straffet däremot är mer än 6 månaders. 48

64

1.krävs uppsåt för att de rena ekonomiska skadorna ska ersättas.s. 48

2.Ändamålsenligheten med den här typen av konsekvenser kan givetviss. 48

3.ifrågasättas.s. 48

4.Ändringarna har tydliggjort osäkerheten kring tolkningen avs. 48

5.begreppet ”straffbar handling” i SkL. Osäkerheten beror på en kollisions. 48

6.mellan två rättsområden, å ena sidan den straffrättsliga förståelsen avs. 48

7.begreppet straffbar handling som, då annat inte framgår,förutsätters. 48

8.uppsåt43 och å andra sidan SkL:s generella grundprincip som bygger på ett vållandeansvar.49 Ska straffbar handling i SkL ges samma innehåll som i SL? Kort och gott, ska den straffrättsliga begreppsbildningen styra förståelsen av SkL eller ska den skadeståndsrättsliga tolkningen ske på skadeståndsrättens egna premisser?s. 48

Två möjligheter

1.När en ren ekonomisk skada orsakats genom en straffbar handling kan skadan bli ersatt enligt SkL 5:1. En ”straffbar handling” kan förstås på två sätt. Ett möjligt tolkningsalternativ är att låta SL ”ta över”. Det skulle innebära att det vid prövning av förutsättningarna för ersättning av en ren ekonomisk skada skulle förutsättas att den skadeframkallande handlingen är straffbar enligt SL, dvs. att handlingen är straffrättsligt uppsåtlig.50 Bara vissa särskilt angivna brott är straffbara utan uppsåt enligt SL. Den här argumenteringslinjen innebär att en handling, trots att den motsvarar en i SL angiven brottstyp, inte är ”straffbar” enligt SL om den inte är uppsåtlig. Den är därför inte heller straffbar i den mening som avses SkL 5:1. Abstrakt straffbarhet är inte nog, ”straffbar” förutsätter uppsåt. En handling kan nog vara ärekränkande51 och spridning av information kan kränka privatliv52 men om uppsåt saknas fyller gärningarna inte SL:s rekvisit för brott.53 T.ex. ärekränkning utan uppsåt ger sålunda varken rätt till ersättning för rena ekonomiska skador enligt SkL 5:1 eller för lidande enligt SkL 5:6. Enligt detta tänkesätt torde det vara tillräckligt att uppsåtligheten gäller skadeföljder i allmänhet, inte uttryckligen just den särskilda typen av skada.54s. 49

2.Den svenska bestämmelsen är, som redan påpekats, något annorlundas. 50

3.formulerad. I den ursprungliga lydelsen av SvSkL 2:4 stadgas:s. 50

4.”Den som vållar en ren förmögenhetsskada genom brott skall ersättas. 50

5.skadan enligt vad i 1-3 §§ är föreskrivet i fråga om person- ellers. 50

6.sakskada.”s. 50

7.Det innebär enligt Jan Kleineman att för att ett brott ska vara förs. 50

8.handen bör brottsbalkens krav på uppsåt och oaktsamhet beaktas?5 Is. 50

66

1.ett de lege lata perspektiv bör de subjektiva kraven upprätthållas. Vissas. 50

2.uttalanden i den svenska propositionen kan läsas som stöd för en annans. 50

3.tolkning framöver.5 565 57Den genomgående undertonen i Kleinemanss. 50

4.omfattande framställning är kritisk till kopplingen mellan ansvar förs. 50

5.ren förmögenhetsskada och kravet på brottslig gärning. Orsaken är bl.a.s. 50

6.den stelhet den ofta ger upphov till ”där man tvingas bortse från sakligas. 50

7.argument för att skadestånd skall utgå”?'s. 50

8.Håller man fast vid en straffrättstrogen tolkning finns det knappasts. 50

9.risk för samhällelig kritik om ett allför långtgående skadeståndsansvars. 50

10.för rena ekonomiska skador. Floodgate-argumentet faller platt. Att påvisas. 50

11.allmänt hållbara motiv för att begränsa ansvaret för rena ekonomiskas. 50

12.skador vid uppsåtlig straffbar skadegörelse låter sig svårligen göras.s. 50

13.Ett annat starkt argument för att hålla fast vid straffrättens kravs. 50

14.på uppsåt är att det leder till en enhetlig tolkning av SkL och SL. Dets. 50

15.förenklar rättstillämpningen. Tillämpningen blir visserligen inte helts. 50

16.koherent. Skadeståndförutsättningarna påverkas inte av skadevållarenss. 50

17.minderårighet eller otillräknelighet eller åtalsrättens eventuellas. 50

18.preskription.58s. 50

19.De analyser som hos oss gjorts i ny doktrin innehåller också vägande argument.59 6P0äivi Tiilikkas doktorsavhandling från år 2007 handlar om spänningen mellan yttrandefriheten och skyddet för privatliv. Tiilikka fokuserar på ”straffbar handling” i SkL 5:6, dvs. i paragrafen om ersättning för lidande vid bl.a. kränkning av heder och privatliv. Efter en grundlig genomgång förordar hon en straffrättstrogen tolkning.00 Tiilikkas slutsats är att det i dag är mer motiverat att tolka SkL 5:6.1 så att också uppsåtsrekvisitet61 ska vara för handen för att skadestånd ska kunna utgå vid ärekränkningsbrott62 och brott mot privatliv63. Konklusionen görs inte utan välformulerad kritik. Tiilikkas ställningstaganden är relevanta också för denna undersökning. Det är rimligt att ”en straffbar handling” förstås på ett ensartat sätt i SkL 5:1 och 5:6.s. 51

20.Tiilikkas utgångspunkt är att ärekränkningsbrottet förutsätters. 51

21.uppsåt.64 T.ex. en journalist som grovt vårdslöst gör sig skyldig tills. 51

22.ärekränkning skulle inte i princip enligt den straffrättsliga tolkningens. 51

23.av ärekränkningsbrottet bli skyldig att ersätta offrets lidande.65s. 51

24.Tiilikka påtalar mycket riktigt bristen på klara ställningstagandens. 51

25.såväl i våra förarbeten som i vår doktrin och praxis.66 Hon konstate-s. 51

26.rar att det inte finns rättspraxis där HD på ett tydligt sätt skulle has. 73

27.dömt ut skadestånd med hjälp av kriteriet straffbar handling utan atts. 73

28.skadevållaren samtidigt skulle ha dömts till straff för brott. Den straff-s. 73

29.rättsenliga förståelsen motsvarar också den svenska tolkningen.67 68s. 73

30.Tiilikka förordar inte den straffrättsliga tolkningen som ens. 73

31.självklarhet utan med tunga motargument, framför allt utgåendes. 73

32.från skadeståndsrättsliga grundsatser63 men också med straffrättsligas. 73

33.synpunkter, såsom t.ex. det faktum att fastställande av det straffrättsligas. 73

68

1.uppsåtsbegreppets nedre gräns är en högst omtvistad fråga.69 I ett des. 73

2.lege ferenda perspektiv ställer sig Tiilikka inte främmande för en störres. 73

3.frigörelse från det stela och problematiska uppsåtskravet.70s. 73

4.Men det finns också motargument mot en straffrättsenlig tolkning. Dems. 73

5.behandlar jag i huvudsak i följande avsnitt och berör här endast vissas. 73

6.specialfrågor. En konsekvens av en straffrättstrogen tolkning skulle varas. 73

7.att gränsdragningen mellan straffrättens ”uppsåt” och ”grova vårdslöshet”s. 73

8.skulle få avgörande betydelse för ersättningen av rena ekonomiskas. 73

9.skador.71 Gränsdragningen mellan den lägsta graden av uppsåt ochs. 73

10.medveten culpa har sagts vara hårfin i straffrätten.72 I skadeståndsrättens. 73

11.saknar den här gränsdragningen vanligtvis betydelse.s. 73

12.En annan konsekvens av en straffrättstrogen tolkning kan varas. 73

13.skadelidandes tunga bevisbörda som försvagar hans möjligheter tills. 73

14.skadestånd för rena ekonomiska skador i en civilprocess.73 Det är ingens. 73

15.enkel sak för en skadelidande att utan stöd av åklagarmaskineriet visa atts. 73

16.skadevållarens handling varit straffrättsligt uppsåtlig. Om skadelidande inte lyckas visa uppsåt finns det en teoretisk möjlighet att skadestånd döms ut med hjälp av det tredje kriteriet i SkL 5:1, dvs. de ”synnerligen vägande skälen”. När det föreligger en risk att uppsåt inte går att visa kan en skadelidande i princip som en parallell ersättningsgrund åberopa ett synnerligen vägande skäl. Det är skadelidandes sak att visa att ett sådant skäl finns. Den försiktighet med vilken domstolarna har utnyttjat kriteriet synnerligen vägande skäl gör detta till en rätt hypotetisk ersättningsgrund.74s. 73

69

1.Enligt det skadeståndsrättsliga tänkesättet skulle vårdslösa och givetvis även grovt vårdslösa skadeframkallande handlingar kunna utlösa ansvar för rena ekonomiska skador förutsatt att motsvarande handlingstyp finns beskriven i SL:s katalog över kriminaliserade gärningar. Avgörande skulle vara den abstrakta straffbarheten, dvs. att den skadeframkallande handlin­ gen motsvarar den objektiva brottsbeskrivningen i SL. Ersättning för rena ekonomiska skador skulle kunna dömas ut utan att skadevållarens uppsåt visats.75 Den klassiska skadeståndsrätten erbjuder andra metoder för att begränsa ett alltför långtgående skadeståndsansvar. De är relaterade fram­ för allt till de mångfacetterade culpa- och adekvansbedömningarna.76s. 74

2.I ett rent skadeståndsrättsligt tänkande väcker den straffrättstrogna tolkningen starka dubier. Visst stöd för tveksamheten ger den strafff och skadeståndsrättsliga lagstiftningens utveckling. På bägge områdena har utvecklingen skett stegvis, i otakt, självständigt och åt olika håll. Fram till stiftandet av SkL ingick bestämmelserna om skadestånd i 1889 års strafflag kapitel 9. Skadeståndets centrala bestämmelse var SL 9:1, enligt vilken en skada ”som genom brott tillfogats någon, skall af den skyldige ersättas, ehvad brottet föröfvats uppsåtligen eller skett genoms. 74

3.vållande.”77 Enligt den här formuleringen förutsattes inte uppsåt. Des. 75

4.rena ekonomiska skadorna hade inte plockats ut till en specialkategori.s. 75

5.Vår gällande skadeståndslag byggde vidare på strafflagens 9 kapitel.s. 75

6.I propositionen från år 1973 konstateras kort att när ”det gällers. 75

7.straffbelagd handling är det fråga om gärning, för vilken det såsoms. 75

8.sådan stadgas straff, ehuru gärningen i det enskilda fallet t.ex. pås. 75

9.grund av minderårighet skulle bli obestraffad” (mina kursiveringar).78s. 75

10.Skadeståndslagens förarbeten talar inte öppet för en stram koppling tills. 75

70

1.det straffrättsliga begreppet ”straffbelagd handling”. Tvärtom har verkans. 75

2.av skadevållarens minderårighet eller otillräknelighet eller åtalsrättenss. 75

3.eventuella preskription uteslutits.79 Frågan om uppsåt gavs helt enkelts. 75

4.inte större uppmärksamhet.s. 75

5.I svensk doktrin skriver Jan Hellner i den första upplagan av lärobokens. 75

6.Skadeståndsrätt från år 1972 att culparegeln ”betraktas som dens. 75

7.centrala skadeståndsregeln,och den anses täcka både skadestånd för rens. 75

8.förmögenhetsskada på grund av brott och skadestånd för person- ochs. 75

9.sakskada när vållande men ingen straffbar handling förekommit”.80 Dettas. 75

10.uttalande finns inte i nyare upplagor.81 Läroboken är en klassiker ocksås. 75

11.hos oss.s. 75

12.Problematiken kring uppsåtsrekvisitet tydliggjordes genom den storas. 75

13.straffrättsreformen som trädde i kraft 2004- Strafflagens uppsåtskrav blevs. 75

14.explicit uttryckt i lagtexten,82 låt vara att detta krav redan tidigare kunnats. 75

15.upprätthållas med stöd av sedvanerätt.83 Vid samma tider moderniserades formuleringen av SkL 5:1 och SkL 5:6 då ”straffbelagd handling” ersattes med ”straffbar handling”.84 8U5ttrycket straffbar handling berördes bara med lätt hand.83 Även om kravet på straffrättsligt uppsåt och 6 månaders regeln - i varje fall i teorin - starkt griper in i tolkningen av SkL 5:1 uppmärksammades frågan inte närmare. Att stramt binda reparation av skadelidandes rena ekonomiska skada till skadevållarens straffrättsliga uppsåt skulle, menar jag, krävt tydliga ställningstaganden i lagstiftningen.86 8D7et har inte skett.s. 75

16.Men det finns starkare motiveringar för en självständig skadeståndsrättslig tolkning än stadgandenas tillkomstskeden och tekniska lagtolkningsargument. Det tunga argumentet är straffrättens och skadeståndsrättens olika funktionerd1 Med risk för naiv förenklings. 76

17.av ett omfattande problemkomplex kan man påstå att straffrättenss. 77

18.utgångspunkter är kriminalpolitiska.88 Gärningsmannens skuld är dets. 77

19.centrala grundelementet vid kriminaliseringen89 och därigenom fårs. 77

20.uppsåtet avgörande betydelse.90 Skadeståndsrätten, som hos oss i ett sents. 77

21.skede bröt sig ut ur SL, har haft behov av att självständigt definiera sinas. 77

22.syften och funktioner. Huvudfunktion är att reparera skadelidandes skada,s. 77

23.inte att bestraffa eller fördöma skadevållaren.911 fokus står skadelidande,s. 77

24.inte skadevållaren.92 Till exempel i vår proposition till SkL motiverass. 77

72

1.behovet av en separat skadeståndslag med att skadeståndsrättens ”centralas. 77

2.mål är att stifta rätt för den som lidit skada att erhålla ekonomisk gottgörelses. 77

3.för skadan”.93 Syftet att reparera skadelidandes skada genomsyrar hela dets. 77

4.skadeståndsrättsliga tänkandet. Vid sidan av den reparativa funktionens. 77

5.finns t.ex. kostnads- och riskfördelningsargumentering, där exempelviss. 77

6.ekonomisk prevention kan lyftas fram.94 Däremot har skadeståndets allmänpreventiva funktion med sin avskräckande och moralbildande verkan blivit ifrågasatt i nordiskt rätt.95 96s. 77

7.Medan enhetligheten mellan straff- och skadeståndsrätten talar för en straffrättstrogen tolkning, talar en inre skadeståndsrättslig kotierens för en skadeståndsrättslig tolkning. Skadeståndet syfte är att ekonomiskt reparera skadelidandes skador då skadevållaren genom sitt vårdslösa beteende vållat skadorna. Vållandebegreppet med sina undergrupper är skadeståndsrättens nyckelbegrepp.90 I SkL likställs vanligtvis uppsåt ochs. 78

73

1.grov vårdslöshet.97 Håller man fast vid en straffrättslig tolkning skulle det komplicerade straffrättsliga uppsåtsbegreppet bakvägen smyga sig in i skadeståndsrätten och få avgörande betydelse för ersättning av både rena ekonomiska skador och ersättning av lidande vid vissa brott.98 9D9et skulle vidare kunna ha svårsmälta konsekvenser för skadelidandes bevisbörda." Att visa gärningsmannens uppsåt har i straffrätten ansetts vara en besvärlig fråga.100 Saxen, med sin gedigna hovrättserfarenhet, konstaterade att eftersom ”uppsåt och grovt vållande vanligen jämställs behöver man i skadeståndsrätten ytterst sällan ta ställning till det från straffrätten bekanta begreppet dolus eventualis - till all lycka ville man säga”.101s. 78

2.Ibland har också frågats om straffbarhetskravet som sådant kans. 108

3.leda till straffrättsligt omotiverade straff i syfte att trygga möjlighetens. 108

4.till skadestånd.102 Kriminalisering bör ”inte ske i onödan”.103 Des. 108

5.kriminalpolitiska överväganden som ligger bakom straffstadgandena skas. 108

6.hållas skilda från skadeståndsrättsliga överväganden att trygga reparations. 108

7.av den skadelidandes skada.s. 108

8.I varje fall skulle en straffrättsenlig tolkning inte vara renlärig.104s. 108

9.Redan SkL:s förarbeten gör undantag för minderårighet, otillräknelighets. 108

74

1.och preskription. De tre undantagen återges regelmässigt i doktrinen.105s. 108

2.Att otillräknelighet106 och preskription107 inte påverkar skadeståndet hars. 108

3.också bekräftats i praxis108.s. 108

4.Vissa processrättsliga aspekter kan också komplicera problematiken. Enligt den processekonomiskt välmotiverade regeln i lagen om rättegång i brottmål (BRL) 3:8 kan i samband med en brottmålsrättegång ”det privaträttsliga anspråket dock prövas eller behandlingen av anspråket fortsätta” som ett tvistemål även om åtalet förkastas.109 Enligt förarbetena blir paragrafen tillämplig när åtalet förkastats p.g.a. att samtliga brottsrekvisit inte visats föreligga eller när det först i rättegången kommer fram att den i åtalet avsedda gärningen inte är ett brott eller atts. 109

75

1.åtalsrätten redan preskriberats.110s. 109

2.Håller man fast vid en snäv straffrättslig tolkning kan den i och för sig ändamålsenliga regeln i BRL få oväntade konsekvenser. Om straffåtalet förkastats i en straffprocess p.g.a. att uppsåt inte kunnat visas kan det för skadeståndets del leda till vissa följdfrågor. Den första frågan blir om också skadeståndsyrkandet för rena ekonomiska skador ska förkastas på samma grund? På basis av praxis kan man inte utesluta att en straffrättstrogen tolkning kan få den här effekten exempelvis då skadelidande med stöd av den traditionella frasen enbart ”förenat sig med åtalet och yrkat skadestånd”.111 Det leder till en följdfråga. Vad har skadelidande egentligen yrkat, har han eventuellt yrkat skadestånd på ett sådant sätt att SkL 5:1 i sin helhet kommer in i bilden, också ”de synnerligen vägande skälen”?112 Trots att handlingen inte är straffrättsligts. 109

3.straffbar kan sådana skäl föreligga, särskilt när den skadeframkallandes. 110

4.handlingen är en gärning som objektivt motsvarar en brottstyp soms. 110

5.är kriminaliserad i SL.113 Om däremot skadeståndsyrkandet enbarts. 110

6.bygger på straffåtalet och detta har förkastats, kan det finnas en risks. 110

7.för att också skadeståndsyrkandet förkastas.114 Skicklig processlednings. 110

8.spelar här givetvis en stor roll. Fortsätter man tankekedjan leder dets. 110

9.till ytterligare en fråga. Har kriteriet synnerligen vägande skäl, soms. 110

10.visserligen inte direkt åberopats i straffprocessen, ändå berörts på ett sådant sätt att det inte framstår som ett nytt yrkande? Praxis visar intes. 110

11.odelat klara linjedragningar.115 Om de ekonomiska intressen som stårs. 110

12.på spel är tillräckligt stora och om preskriptionstiderna det tillåters. 110

13.torde en skadelidande kunna kräva skadestånd i en ny civilprocess ochs. 110

14.uttryckligen basera sitt yrkande på kriteriet synnerligen vägande skäl.116s. 110

Alternativens testning mot praxis

1.Att döma ut skadestånd i samband med straff hör till domstolarnas trivialas. 110

2.vardagsjuridik. I vår praxis finns ett stort antal fall i vilka ersättning förs. 110

3.rena ekonomiska skador dömts ut vid sidan av straff utan dess vidares. 110

4.problem.117 I regel koncentreras uppmärksamheten på den straffrättsliga sidan av fallet, skadeståndsfrågan följer med som en biprodukt. Därför kan man med fog fråga om mitt problematiserande kring den straffrättstrogna respektive självständigt skadeståndsrättsliga tolkningen av SkL 5: 1 är mer en teoretisk exercis än ett problem med praktisk relevans? Nej, jag håller envist fast vid att det inte bara handlar om det skadeståndsrättsliga skydds- och rättvisetänkandet på ett principiellt plan, utan frågan har konsekvenser i det ”verkliga livet”. Låt vara att skadestånd i samband med straff är rutinartad vardagsjuridik, men när ett straff inte döms uts. 110

77

1.exempelvis p.g.a. att uppsåt inte styrkts eller en given straffdom senares. 112

2.återbryts kan skadeståndsfrågan bli besvärlig.s. 112

3.Långt ifrån alla situationer är komplicerade. Tämligen problemfrias. 112

4.är de fall i vilka straff inte döms ut p.g.a. att brottet redan preskriberatss. 112

5.eller skadevållaren varit minderårig eller otillräknelig.118 Det hars. 112

6.inte påverkat utdömandet av skadestånd. I HD:s praxis hittar mans. 112

7.också fall där skadelidande enbart krävt skadestånd, inte straff,s. 112

8.exempelvis vid kränkning av privatliv. Förutsatt att handlingens. 112

78

1.ansetts fylla brottsrekvisiten har skadestånd dömts ut, utan dess vidares. 112

2.problematiserande.119 Komplikationerna kommer t.ex. när handlingens. 112

3.inte visats vara uppsåtlig eller när en given straffdom senare återbryts.s. 112

4.Frågorna som jag försökt få svar på med hjälp av praxis kan man delas. 112

5.in i fyra huvudtyper:s. 112

6.- För det första fall där domstolen utgått från att gärningen är straffbars. 112

7.som uppsåtlig, men då skadevållaren inte visats vara uppsåtlig fyllss. 112

8.inte SL:s brottskriterier och därför ersätts inte de rena ekonomiskas. 112

9.skadorna, alltså varianten ”inte straffbar enligt SL, därför inte ens. 112

10.straffbar handling enligt SkL 5:1, alltså inte skadestånd”.s. 112

11.- För det andra ett slags spegelbild av den första typen, dvs. fall därs. 112

12.domstolen har dömt ut skadestånd med stöd av ”straffbar handling”s. 112

13.i SkL 5:1 trots att gärningen straffrättslig inte varit straffbar då dens. 112

14.inte varit uppsåtlig. Kort och gott, fall av typen ”inte straffbar enligts. 112

15.SL då uppsåt saknas, trots det en straffbar handling enligt SkL 5:1, alltsås. 112

16.skadestånd”.s. 112

17.- För det tredje ytterligare en variation av temat, exempelfall därs. 113

18.domstolen skulle ha konstaterat att den skadeframkallandes. 113

19.handlingen visserligen inte är straffbar enligt SL då uppsåt intes. 113

20.kunnat visas men den vårdslösa handlingen har varit till dens. 113

21.grad samhälleligt klandervärd att skadestånd dömts med stöd avs. 113

22.kriteriet synnerligen vägande skäl i SkL 5:1, alltså ”inte straff enligts. 113

23.SL då uppsåt saknas, därför inte en straffbar handling enligt SkL, mens. 113

24.då handlingen är samhälleligt högeligen klandervärd finns synnerligens. 113

79

1.vägande skäl för skadestånd”.s. 113

2.- För det fjärde berör jag fall där en given straffdom senare återbryts.s. 113

3.Vaå händer med skadeståndet när den underliggande straffdomen fallers. 113

4.bort? Min rättsfallsjakt gav inte jämn utdelning i alla grupper. Det är knappast överraskande att det inte alltid gick att hitta explicita mitt'i-prick-uttalanden. I skadeståndsrätten bygger slutresultatet ofta på helhetsbedömningar och avvägningar mellan ett flertal olika synpunkter. Domstolarna har inte nödvändigtvis varit tvungna att uttryckligen uttala sig om uppsåtets betydelse vid tolkningen av kriteriet straffbar handling i SkL 5:1. Det har varit möjligt att välja andra argumenteringsmönster för att nå önskat resultat.s. 113

5.För att få täckande exempel har jag tagit med några fall om ersättning av lidande enligt SkL 5:6 och fall där gärningen lämnats ostraffad på andra svårtolkade grunder. Mitt letande efter rättsfall började rätt bra. Det var inte svårt att hitta renodlade fall där domstolen byggt sin argumentering på att handlingen inte varit straffbar enligt SL och var sålunda inte en sådan straffbar handling som berättigade till skadestånd enligt SkL.120 Dock är fallet HDs. 113

6.2005:136, som jag valt som illustration, inte det enklaste exemplet. Dets. 123

7.handlar visserligen om straffbara handlingar och uppsåtlighet men intes. 123

8.om ersättning av ren ekonomisk skada enligt SkL 5:1 utan om ersättnings. 123

9.för lidande enligt SkL 5:6 och balansen mellan skyddet mot kränknings. 123

10.av privatlivet kontra skyddet för yttrandefriheten. Skadelidande yrkades. 123

11.på skadestånd, inte på straff. För valet av just detta fall talar framför allts. 123

12.majoritetens intressanta hänvisning till god journalistsed, som kunde has. 123

13.lett till en bredare diskussion om kränkningens natur. I doktrinen hars. 123

80

1.brott mot branschetiska regler ofta framförts som ett möjligt ”synner­s. 123

2.ligen vägande skäl” som kan ge rätt till skadestånd för ren ekonomisks. 123

3.skada.121s. 123

4.En tidning hade i en artikel där ett brottsoffer intervjuades publicerats. 123

5.gärningsmannen A:s namn. A:s brott var grova. HD fann atts. 123

6.publiceringen av A:s namn inte var en straffbar kränkning avs. 123

7.privatliv.122 Angivande av A:s namn hade inte skett utan laga rätt.s. 123

8.Därför skulle heller inte skadestånd dömas ut. Enligt HD:s majoritets. 123

9.kunde publiceringen av A:s namn ”inte omfatta i SkL 5:6 avsett brott,s. 123

10.helt oberoende hur nämnandet av A:s namn möjligen skulle bedömass. 123

11.enligt de professionsetiska reglerna om god journalistsed”.121s. 123

12.I HovR hade skadestånd dömts ut men HD:s majoritet ändrade domen.s. 123

13.Fallet avgjordes i förstärkt avdelning och efter omröstning. Logiken var rak. Handlingen var inte straffbar enligt SL och därför inte heller straffbar enligt SkL 5:6, alltså skulle inget skadestånd utgå.124s. 123

14.Minoriteten dömde ut ett 2000 euro stort skadestånd för lidande.s. 124

15.Minoritetens argumentering utgick från att det i fallet var fråga oms. 124

16.skadestånd, inte om en straffrättslig påföljd. Vidare konstaterades bl.a.s. 124

17.att hänvisningen till brott12’ i SkL 5:6 ”inte betyder att utdömandets. 124

18.av ersättning för själsligt lidande skulle komma i fråga endast oms. 124

svarande döms eller har dömts till straff för ett i stadgandet avsett 81

1.brott.” Skadestånd kan dömas ut ”om dylik skada orsakats genom ens. 124

2.handling som uppfyller i stadgandet avsedda rekvisit”... ”1 saken hars. 124

3.inte visats omständigheter med stöd av vilka man kunde finna atts. 124

4.handlingen inte varit uppsåtlig ...”. Med stöd av SL 27:3 a och SkLs. 124

5.5:6 ansåg minoriteten att skadeståndsyrkandet var grundat.126 Minoritetens uttalanden snuddar vid kärnfrågan om tolkning av ”straffbar handling” i SkL. Slutsatsen torde dock bygga på att handlingen var uppsåtlig, eller egentligen inte visats inte vara uppsåtlig, och den fyllde i princip de straffrättsliga kraven trots att straff inte yrkats. Att ställa upp den här gruppen har varit ett medvetet risktagande. Jag har inte hittat ett enda HDhall som skulle ha uttalat ett explicit stöd för en självständig skadeståndsrättslig tolkning.127 Kanske kan man läsa in antydningar i vissa uttalanden, men jag kan inte citera klara ställningstaganden från HD:s majoritet.128 Därför är jag tvungen atts. 124

6.öppet erkänna att jag inte kan stöda mina egna ställningstaganden förs. 125

7.en självständig skadeståndsrättslig tolkning på klar HD-praxis.s. 125

82

1.Min plan var att för den tredje gruppen samla in fall där handlingens. 125

2.inte varit straffbar enligt SL då uppsåt saknas. Detta har lett till atts. 125

3.handlingen inte heller ansetts vara straffbar i SkL:s mening. Mens. 125

4.handlingen har trots det varit samhälleligt klandervärd. Därför hars. 125

5.domstolen dömt ut skadestånd för ren ekonomisk skada med stöd avs. 125

6.kriteriet synnerligen vägande skäl i SkL 5:1. Kan man hitta fall därs. 125

7.kriteriet synnerligen vägande skäl använts som ett skyddsnät för att fångas. 125

8.upp icke straffrättsligt straffbara men det oaktat särskilt klandervärdas. 125

9.handlingar? Har synnerligen vägande skäl kunnat supplera kriteriets. 125

10.straffbar handling?129 130s. 125

11.Ett exempel där frågan berörts är HD 1991:61.]3Qs. 125

12.De ansvariga bolagsmännen i kommanditbolaget A var åtalades. 125

13.för medhjälp till konkursbrott. P.g.a. det påstådda brottet hades. 125

14.konkursboet på samma grunder krävt skadestånd av de ansvarigas. 125

15.bolagsmännen för sina förluster. Atalet för medhjälp och det tills. 125

16.medhjälpsåtalet anslutna skadeståndsyrkandet förkastades.s. 125

17.HovR fann att det inte var fråga om uppsåtligt förfarandes. 125

18.men konstaterade att det förelåg synnerligen vägande skäl atts. 125

19.döma ut skadestånd enligt SkL 5:1 bl.a. med hänsyn till gradens. 125

20.av bolagsmännens vårdlöshet och den omständigheten att dens. 125

21.ekonomiska nyttan tillföll deras bolag.s. 125

22.Domen ändrades i HD. HD konstaterade att då ett åtal förkastatss. 125

23.bör det enligt SkL 5:1 föreligga synnerligen vägande skäl för skadestånd.s. 125

24.Enbart graden av vårdslöshet eller den eventuella ersättningenss. 125

25.storlek kunde inte allena anses utgöra sådana grunder. ”Det hade intes. 125

26.utretts att (bolagsmännen) skulle ha utnyttjat bolaget tillkommandes. 126

27.förmån under sådana omständigheter att de bort inse att det var frågas. 126

28.om tillgångar som tillfallit bolaget på felaktiga grunder.”131 Bristande uppsåt hade i första instans lett till friande från straff.132 Till den delen hade domen fått laga kraft. Trots det togs i HovR de synnerligen vägande skälen som stöd för skadestånd. Hovrättens dom är m.a.o. just det idealexempel jag här sökt. HovR tog fasta på bl.a. att den ekonomiskas. 126

83

1.nyttan tillföll ”skadevållarna”. Men domen ändrades i HD. Bristande insikt om pengarnas bakgrund ledde till att synnerligen vägande skäl för skadestånd inte ansågs föreligga.133s. 126

2.Det är i sig inte överraskande att kriteriet ”synnerligen vägande skäl” ytterst sällan trätt in som en supplerande grund för skadestånd då det straffrättsliga uppsåtskriteriet sviktat. För det första kan man peka på de processrättsliga svårigheterna som domstolarna eventuellt kan ställas inför om skadeståndetyrkats enbartp.g.a.straffbar handlingutan att samtidigt ”de synnerligen vägande skälen” har åberopats.134 1F3ö5r det andra kan man påstå att HD i sin praxis över lag varit mycket sparsam med att använda kriteriet synnerligen vägande skäl som grund för ersättning av rena ekonomiska skador.133s. 126

3.Det var betydligt enklare att hitta fall där bristande uppsåt använtss. 137

4.som ett förstärkande argument mot tillämpningen av kriteriet synnerligens. 137

5.vägande skäl och sålunda mot skadestånd, såsom t.ex. i HDI998:115d36s. 137

6.Aktiebolaget A:s vd X hade gett åt personalen direktiv att A:s medels. 137

7.i banken B varje dag elektroniskt skulle överföras till banken C. As. 137

8.ägde aktier som var pantsatta i banken B för A:s skulder till B. A hades. 137

9.senare enligt avtal med B sålt aktierna. Köpeskillingen betalades ins. 137

84på A:s konto i banken B. Enligt det givna direktivet överförde A:s

1.funktionär köpeskillingen till C. Det ledde till att B inte fick betalnings. 137

2.för sin fordran på A. B väckte skadeståndstalan mot X.s. 137

3.HD tillämpade SkL 5:1 och konstaterade att det inte ens påståttss. 137

4.att X skulle ha gjort sig skyldig till en straffbar handling. De överfördas. 137

5.medlen hade använts till betalning av A:s räkningar. Emellertid hades. 137

6.X bort se till att köpeskillingen för de pantsatta aktierna tillföll bankens. 137

7.B. Det hade dock inte framkommit att X skulle ha varit medveten oms. 137

8.att också köpeskillingen i enlighet med hans allmänna föreskrifters. 137

9.överfördes till C. Därmed hade det inte visats att X ”uppsåtligens. 137

10.genom sitt handlande” skulle ha förorsakat skadan. X:s förfarande vars. 137

11.”sålunda inte så klandervärt att det skulle föreligga grunder att ålägga”s. 137

12.honom personlig skyldighet att ersätta skadan.1 13376s. 137

13.Handlingen var enligt HD varken straffbar eller uppsåtlig, bara culpös ochs. 137

14.sålunda inte så klandervärd att skadestånd för rena ekonomiska skadors. 137

15.skulle utgå. En viktig grund för utgången kan vara att det inte framkommits. 137

16.att X skulle ha fått personlig ekonomisk nytta av handlingen. Två rätt speciella med varandra kopplade rättsfall, HD 2009:27 och HD 2009:80, stärker bilden av att HD anser att skadestånd för rena ekonomiska skador enligt SkL 5:1 nästan automatiskt ska följa brottmålsdomens öde.138 I det första fallet från mars 2009 dömdes A för gäldenärsbrott och ålades samtidigt att betala skadestånd till konkursboet. I det senare fallet från oktober samma år återbröts gäldenärsbrottsdomen p.g.a.s. 137

85

1.självinkrimineringsskyddet. Då A:s straffåläggande återbröts, återbröts samtidigt också skadeståndsåläggandet. Bindningen mellan utdömt straff och skadestånd blir oemotsäglig.s. 138

2.I detta sammanhang är det inte den ovanliga återbrytningen som är det intressanta, utan den skadeståndsrättsliga bedömningen. Den första domen HD 2009:27 gäller grovt gäldenärsbedrägeri. Genom komplicerade och skickliga transaktioner hade A trollat bort egendom utom räckhåll för konkursboet.s. 138

3.A hade i sin personliga konkurs ålagts att med ed bestyrkas. 138

4.boförteckningen. Vid bestyrkandet underlät han att uppge en del avs. 138

5.sin egendom. A stod samtidigt åtalad för oredlighet som gäldenär is. 138

6.en annan process. A ansåg att han hade rätt att låta bli att medverkas. 138

7.till utredningen av sin egen skuld i den pågående straffprocessen oms. 138

8.oredlighet. Eftersom A låtit bli att uppge all sin egendom dömde HDs. 138

9.A till fängelsestraff för grovt gäldenärsbedrägeri samt skyldighet atts. 138

10.erlägga skadestånd till konkursboet. (Omröstning.) I det senare fallet HD 2009:80 återbröts domen med stöd av rättegångsbalken 31 kap. 8 § 4 punkten om uppenbart oriktig tillämpning av lag. I tvistemål har detta varit synnerligen ovanligt.139 HD konstaterade att:s. 138

11.”de upplysningar som krävdes i konkursen stod i sådant sambands. 139

12.med den samtidigt anhängiga straffprocessen att A med beaktandes. 139

13.av Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis hade haft rätt närs. 139

14.han bestyrkte boförteckningen att låta bli att uppge egendom till dens. 139

15.del han hade blivit dömd till straff för grovt gäldenärsbedrägeri.”140s. 139

16.Skyddet mot s.k. självinkriminering ledde till att HD återbröt domen,s. 139

17.såväl straffdelen som skadeståndsdelen. Gällande skadeståndet byggdes. 139

86

1.HD:s argumentering på att då:s. 139

2.”A inte gjort sig skyldig till straffbart förfarande gällande åtalspunkternas. 139

3.la-lc är han inte skyldig att ersätta konkursboet de skador som baserars. 139

4.sig på dessa åtalspunkter.”141s. 139

5.Däremot återbröt HD inte domen till den del den gällde etts. 139

6.fastställelseyrkande om att viss egendom hörde till konkursboet. HDs. 139

7.konstaterade att:s. 139

8.”godkännandet av konkursboets fastställelseyrkande är inte beroendes. 139

9.av vilken framgång åtalet för gäldenärsbedrägeri har.”142s. 139

10.Sättet på vilket HD kopplat skadeståndet till det utdömda straffet ärs. 139

11.anmärkningsvärt. Skadeståndet gjordes helt beroende av straffåtaletss. 139

12.framgång. Då straffåläggandet återbröts, återbröts också skadestånds-s. 139

13.åläggandet. Trots att A gjort sig skyldig till en uppsåtlig straffbar gärnings. 139

14.friades han från skadeståndsskyldighet med stöd av självinkriminerings-s. 139

15.skyddet.143 Domens ekonomiska följder för konkursboet torde ha varits. 139

16.omfattande.144 Tillämpandet av Europeiska människorättsdomstolenss. 139

17.rättspraxis kom ekonomiskt att gagna gärningsmannen och samtidigt atts. 139

18.ekonomiskt drabba skadelidande. Domens skadeståndsrättsliga konsek­s. 139

19.venser är överraskande.s. 139

20.HD:s argumentering i skadeståndsfrågan är knapp. Uppmärksamheten koncentreras till självinkrimineringsskyddets straffrättsliga effekter. A:s underlåtenhet att uppge hela sin egendom i konkursen var inte en straffbar gärning som skulle leda till fängelsestraff emedan den korrekta informationen skulle ha haft negativa följder i en annan straffprocess. Handlingen var därför inte heller straffbar i den mening som avses i SkL 5:1.145 HD fann inte, på liknande sätt som beträffande konkursboets fastställelseyrkande, exempelvis att ”godkännande av konkursboetss. 140

87

1.skadeståndsyrkande inte är beroende av bedrägeriåtalets framgång”. HD berörde inte tillämpningen av kriteriet synnerligen vägande skäl eller de möjligheter som ges i BRL 3:8.146s. 140

2.Vår speciella regel i SkL 5:1 ställer utmanande krav på våra domstolar. När domstolarna tillämpar Europadomstolens och Unionsdomstolens praxis skall samtliga konsekvenser vägas in i domens olika led.147 I ett europeiskt perspektiv avviker vår svensk-finska skadeståndslags strikta spärregel i SkL 5:1 från andra länders lagstiftning. När europeisk rätt allt mer tränger in i vårt system kan det leda till överraskande konsekvenser. Hänsyn till Europadomstolens praxis har i HD 2009:80 betytt att gärningsmannen inte bara friats från utdömt fängelsestraff, utan också från skadeståndsskyldighet. Handlingen var inte straffrättsligt straffbar, därför inte heller straffbar i SkL:s mening. Skadelidande gick förlustig det utdömda skadeståndet.s. 140

3.Emellertid har HD i det nyare fallet HD 2011:35 betonat skade­ ståndskravets självständighet. Också det här fallet var komplicerat med starka europarättsliga inslag. Det var bl.a. fråga om ne bis in idem-förbudet och självinkrimineringsskyddet.148s. 140

4.A hade gjort sig skyldig till grov oredlighet och grovt skattebedrägeri.149s. 140

5.Han hade bl.a. utan godtagbara skäl lyft medel från ett bolag soms. 140

6.sedan gick i konkurs. Han hade ålagts ersätta bolagets skador. Ocksås. 140

7.Skatteförvaltningen krävde skadestånd. Förutom den straffrättsligas. 154

8.sidan blev det i HD fråga om hur skadeståndsskyldigheten skulles. 154

9.bestämmas till den del ne bis in idem-principen var ett hinder för atts. 154

10.pröva åtalet för skattebedrägeri, eftersom den skattskyldige hade ålagtss. 154

11.skatteförhöj ningar.s. 154

12.HD fann bl.a. att ne bis in idem inte förhindrar prövning av etts. 154

13.skadeståndskrav som grundar sig på ett straffbart förfarande. Vid be­s. 154

14.stämmande av skadestånd bör självständigt prövas huruvida förfarandes. 154

88

1.som ligger till grund för skadeståndskravet fyller förutsättningarna förs. 154

2.skadestånd.150s. 154

3.Straff och skadestånd har gått hand i hand. 1 praxis hittade jag intes. 154

4.det stöd för den självständiga skadeståndsrättsliga tolkningen soms. 154

5.jag, trots allt, hade hoppats på.151 1 5R2ättspraxis har snarare talat för ens. 154

6.stark, nästan oreflekterande koppling mellan straff och skadestånd.132s. 154

7.Abstrakt straffbarhet, dvs. objektiv brottsbeskrivningsenlighet, har intes. 154

8.getts skadeståndsrättslig relevans. Inte heller har det öppna kriteriets. 154

9.synnerligen vägande skäl använts på ett kreativt sätt som komplements. 154

10.till den abstrakta straffbarheten. Kriteriet har inte fått den i doktrinens. 154

11.efterlysta skyddsnätsfunktionen,153 utan har förblivit ett närmast orörts. 154

12.instrument vid ”nästan straffbara handlingar”, dvs. exempelvis abstrakts. 154

13.straffbara gärningar.154 Domstolarna använde inte kriteriet för att fångas. 154

14.upp fall där skadelidande haft ”goda grunder” för att få sin skada ersatts. 154

15.av skadevållaren.s. 154

Sammanfattande konklusioner

1.Här har jag förordat en självständig tolkning av uttrycket straffbar handling i skadeståndslagen. Straffbar handling i SkL 5:1 avser en abstrakt straffbarhet, dvs. en objektiv brottsbeskrivningsenlighet, utan krav på visat uppsåt. Det är sedan skadeståndslagens allmänna ansvarsförutsättningar som på normalt sätt drar upp gränserna för eventuellt skadestånd.153 Som stöd för min åsikt har jag inte kunnat åberopa auktoritativ praxis. Ocksås. 6

doktrinens stöd har varit vacklande.150 Det förnuftiga vore väl därför att 89

1.ge upp?s. 6

2.Men det skadeståndsrättsliga straffbarhetsbegreppet har varken i praxis eller i doktrin fått särskilt stor uppmärksamhet. I straffprocesser har skadeståndet varit en bisak. Ibland har det sagts att kriteriet straffbar handling är klart och problemfritt. Provokativt menar jag att HD:s tolkningspraxis visar någonting annat. Den pekar på en viss svajande oförutsebarhet, ibland med systematiska inkonsekvenser och oväntade följdeffekter. Den strama kopplingen mellan straff och skadestånd har i regel lett till att straffrätten har tagit över tolkningen av SkL. Skadeståndsrättens rättspolitiska huvudsyfte, att kompensera skadelidandes skada, har nästan glömts bort. Vid grava kränkningar har domstolarnas försiktiga bruk av ”de synnerligen vägande skälen” inte gjort saken bättre.s. 6

3.De lege lata menar jag att frågan om rätt till skadestånd för rena ekonomiska skador med stöd av kriteriet straffbar handling bör ges mera uppmärksamhet både i straff' och civilprocesser. När det gäller skadeståndsfrågan finns det inte direkta hinder att ge uttrycket straffbar handling i SkL 5:1 en självständig skadeståndsrättslig betydelse. Abstrakt straffbarhet skulle i regel fylla kriteriets krav. Sedan är det en helt annan sak att i ett de lege ferenda- perspektiv överväga om tiden vore mogen att slopa vår stela spärregel i SkL 5:1. Det skulle föra oss närmare inte bara dansk och norsk rätt utan också linjen i europeisk skadeståndsrättslig mainstream.s. 6

KAPITEL 4

MYNDIGHETSUTÖVNING - ETT

GE-OCH-TA -ANSVAR

1 Det allmännas ansvar för rena ekonomiska skador

- SkL 5:1 kontra standardregeln i SkL 3:2

1.Det allmännas ansvar1 för rena ekonomiska skador som uppståtts. 4

2.vid myndighetsutövning kan man förenklande beskriva som etts. 4

3.ge-och-ta-ansvar. Det är samtidigt både strängare och lindrigare än vårs. 4

4.skadeståndslags normalansvar. Det är strängare genom att ansvaret vids. 4

5.myndighetsutövning också omfattar rena ekonomiska skador, dvs. skadors. 4

6.utan samband med person- eller sakskador. De här ekonomiska skadornas. 4

7.ersätts enligt SkL 5:1 endast undantagsvis, dvs. skadan ska ha förorsakatss. 4

8.genom en straffbar handling, vid myndighetsutövning eller det skas. 4

9.föreligga ett synnerligen vägande skäl för ett skadestånd.2 Men dets. 4

10.allmännas ansvar är samtidigt också lindrigare än SkL:s normalansvar.s. 4

11.Det gäller i varje fall på normnivå. Ansvaret har gjorts lindrigares. 4

12.genom den s.k. standardregeln som finns i SkL 3:2. Den föreskriver förs. 4

13.offentliga samfund en rätt speciell vårdslöshetsbedömning. För att etts. 4

14.skadeståndsansvar ska inträda för offentliga samfund förutsätts att dets. 4

15.allmänna har satt åsido de krav ”som med hänsyn till verksamhetenss. 4

16.art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörande av åtgärden ellers. 4

17.uppgiften”.3s. 4

18.Jämfört med SkL:s normala ansvar som är culpabaserade och exkluderar kompensationen för rena ekonomiska skador, är ansvaret vid myndighetsutövning samtidigt både mer omfattande och mer begränsat. Myndighetsansvaret omfattar också rena ekonomiska skador och går på det sättet längre än normalansvaret men den speciella standardregeln förskjuter ansvarsbalansen mot ett lindrigare ansvar. Det är med andra ord fråga om ett rätt särpräglat ansvar i vår skadeståndsrätt.4s. 5

91

1.När ersätts?Vad ersätts? Normalansvars. 5

2.culpaansvar Vid myndighetsutövnings. 5

3.standard­s. 5

4.regelns ”culpa” Hos oss har Suviannu HakalehtO'Wainio utförligt behandlat det offentligas skadeståndsansvar i sin doktorsavhandling från år 2008.5 Med ens. 5

5.allmän hänvisning till Hakalehto-Wainios tidsenliga undersökning ochs. 9

6.hennes utredning till justitieministeriet från år 20106 förbigår jag varjes. 9

7.närmare diskussion om de övriga förutsättningarna för det offentligass. 9

8.skadeståndsrättsliga ansvar, dvs. kravet att den skadelidande i förstas. 9

9.hand skall söka ändring av myndighetsbeslutet7 och att talerättens. 9

10.har speciella inskränkningar.8 Det intressanta ur mitt perspektiv meds. 9

11.hänsyn till de rena ekonomiska skadorna är det skadeståndsrättsligas. 9

12.myndighetsbegreppet och den särpräglade vårdslöshetsbedömningens. 9

92

1.enligt den s.k. standardregeln i SkL 3:2.9s. 9

2.Det är framför allt tre frågor som blir intressanta då man diskuterars. 9

3.det allmännas ansvar för rena ekonomiska skador. Den förstas. 9

4.tangerar den mångfacetterade problematiken om vad som egentligen ärs. 9

5.myndighetsutövning. Den andra frågan gäller aktsamhetsbedömningen enligts. 9

6.standardregeln i SkL 3:2. Den tredje gäller slutligen ändamålsenligheten avs. 9

7.skadeståndslagens lösning. En bakgrundskomponent i de övervägningarnas. 9

8.är också europarättens växande inslag.s. 9

9.Det har sina faror att såsom här behandla begreppet myndig­s. 9

10.hetsutövning och standardregeln som två separata helheter. Det gällers. 9

11.framför allt i relation till rättspraxis. Domstolarna baserar ofta sinas. 9

12.avgöranden på helhetsavvägningar. För att rena ekonomiska skadors. 9

13.ska ersättas vid myndighetsutövning ska vårdslöshetsgraden enligts. 9

14.standardregeln i princip vara grövre än ”vanlig” culpa. Om det inte ärs. 9

15.fråga om myndighetsutövning räcker vanlig vårdslöshet men då krävs ett ”synnerligen vägande skäl”. Tolkningen av vad som i skadeståndslagen förstås med begreppet myndighetsutövning och vilken vårdslöshetsgrad som egentligen är inbyggd i standardregeln kan i konkreta fall vara intimt sammanvävda.s. 9

Myndighetsutövning

93

1.Enligt SkL 5:1 omfattar skadevållarens skadeståndsansvar vid myndighetsutövning också rena ekonomiska skador. Men vad avses här med myndighetsutövning? Lagen kvalificerar både aktörerna och deras agerande. Aktörer kan enligt SkL 3:2 vara förutom stat och kommun också ”annat samfund som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar offentlig uppgift”. Agerandet ska kunna kategoriseras som ”myndighetsutövning”.s. 10

2.Det finns en intressant språklig nyansskillnad mellan den svenskspråkiga och finskspråkiga formuleringen av SkL 3:2 och 5:1.1 den svenskspråkiga lydelsen används uttrycket ”myndighetsutövning” på liknande sätt som i den motsvarande svenska SkL (SvSkL).101 de finskspråkiga paragraferna användes uttrycket ”julkista valtaa käytettäessä”, vilket kunde översättas med ”vid utövande av offentlig makt”. Det offentliga maktbruket blir här tydligare framhävt.11 I nyare lagstiftning har ofta använts mindre maktcentrerade uttryck, t.ex. i grundlagen 118 § 3 mom. formuleringen att ”sköta offentligt uppdrag”12 och i förvaltningslagen 2 § att ”sköta offentliga förvaltningsuppgifter”13. Jag återkommer till de språkligas. 10

3.nyansskillnaderna senare i samband med fallen om det allmännas ansvars. 11

4.vid givande av råd och information.14s. 11

5.Trots att uttrycket myndighetsutövning första gången introduceradess. 11

6.i vår lagstiftning genom SkL,15 1 1 ä67r uttrycket inte ingående analyserat is. 11

7.våra förarbeten.10 I regeringens proposition konstateras att offentligts. 11

8.samfundss. 11

9.”ansvar för skada vid myndighetsutövning kan grunda sig på fel eller 94försummelse bl.a. i samband med rättsvården, polisverksamheten,s. 11

10.undervisningsväsendet samt underhåll av allmänna vägar, farleders. 11

11.och hamnar ävensom vid samband med verksamhet inom kommunal­s. 11

12.förvaltningen. Skadan kan ha orsakats antingen av felaktigt besluts. 11

13.av domstol eller förvaltningsmyndighet eller av administrativ åtgärd.s. 11

14.Även åtgärd eller försummelse av offentlig kontrollverksamhet, såsoms. 11

15.i fråga om byggnadsinspektion, kontroll av livsmedel och läkemedel,s. 11

16.fartygs. 11

17.besiktning avmotorfordon och samt inspektionavelektriska-s. 11

18.och gasanläggningar, kan stå i sådant samband med skadefallet, atts. 11

19.den kan bli grund för skadeståndsskyldighet.”1's. 11

20.Vidare är det inte bara statens och kommunens verksamhet som kans. 11

21.vara myndighetsutövning utan detsamma gäller också andra offentligas. 11

22.samfund såsom evangelisk-lutherska och ortodoxa kyrkan, universiteten,18s. 11

23.Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, och även vissa privaträttsligas. 11

24.samfund, såsom t.ex. centralskogsnämnder och distriktsskogsnämnder, handelskamrar, Finlands Advokatförbund19 osv.20 Dessa samfund handhar offentliga uppgifter p.g.a. lag, förordning eller bemyndigande av lag.21s. 11

25.Den motsvarande bestämmelsen i SvSkL har en något avvikande formulering. Enligt SvSkL 3:2 ska staten eller kommunen ersätta ”personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar”.22 I samband med ändringarna år 1998 infördes i SvSkL 3:3 en särskild bestämmelse oms. 12

95

1.statens och kommunens ansvar för ren förmögenhetsskada vid felaktiga upplysningar eller råd. Felaktig information kan ge anledning till ansvar ”om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl”. Detta ansvar är inte på samma sätt som förr kopplat till tolkning av begreppet ”myndighetsutövning”. 23s. 12

2.Suvianna Hakalehto-Wainio påtalar mångtydigheten hos begreppet myndighetsutövning bl.a. mot bakgrunden av den knappa information som finns i våra förarbeten.24 2 5Bertil Bengtsson har gjort liknande iakttagelser om det svenska myndighetsbegreppet.23 Han konstaterar att gränsdragningarna kring vad som egentligen är myndighetsutövning hör ”till de besvärligaste frågorna vid SkL:s tillämpning”.26s. 12

3.Hakalehto-Wainios doktorsavhandling rör sig mellan offentlig rätts. 13

4.och skadeståndsrätt. Hon beskriver myndighetsutövningens kärnområdes. 13

5.med hjälp av citatet ”ingrepp i den enskildas rättsställning antingens. 13

6.genom ett förvaltningsbeslut eller genom ett faktiskt handlande meds. 13

7.stöd av en behörighetsnorm som är på lagnivå”.27 Författarens egets. 13

8.grepp är funktionellt.28 Mot bakgrunden av olika förvaltningsbranscherss. 13

9.praktiska verksamhetsområden försöker hon ge begreppet ett konkrets. 13

10.innehåll.29 Socialskyddet, barnskyddet, undervisningsverksamheten,s. 13

96

1.den dömande verksamhet, myndighetsövervakningen, samt rådgivnings-s. 13

2.och informationsverksamheten behandlas i boken som egna helheter.30s. 13

3.Hakalehto-Wainio framhåller att begreppet har olika nyanser inoms. 13

4.olika rättsområden.31 Exempelvis ges det ett något vidare innehåll inoms. 13

5.skadeståndsrätten än t.ex. inom straff-32 och förvaltningsrätten.33 Ens. 13

6.förklaring är skadeståndsrättens starkt begränsade ersättningsförutsätt-s. 13

7.ningar för rena ekonomiska skador.34s. 13

8.I tidigare doktrin har försöken att ringa in begreppet myndighetsut­s. 13

9.övning i SkL i allmänhet utgått från maktaspekter. Den finskspråkigas. 13

10.formuleringen av SkL 3:2 och 5:1, ”julkista valtaa käytettäessä”, dvs. vids. 13

11.utövandet av offentlig makt, har varit den naturliga utgångspunkten.s. 13

12.Maktaspekterna återkommer visserligen också i relativt nya svenskas. 13

13.förarbeten.35 Det allmännas makt över medborgare syns exempelvis is. 13

14.polisens, domstolarnas, skattemyndigheternas och tullmyndigheternas verksamhet.36 I den nordiska doktrinen har det framhållits att myndig­ hetsutövning karakteriseras av att en myndighet har en överlägsen ställning i förhållande till en enskild medborgare. Den enskilda medborgaren står i en beroendeställning till den offentliga makten.37 Det kan gälla exempelvis förvaltningsakter och beslut som påverkar medborgarnas frihet, hälsa och rätt att förfoga över sin förmögenhet.38 Ibland betonas det allmännas mono­ polställning. Maktmonopol kan gälla t.ex. beslut om bygglov, utfärdande av pass och liknande.39 Ibland framhävs att det allmänna utövar en sank­s. 13

97

1.tionerande kontrollverksamhet, det kan gälla t.ex. bilar, fartyg, livsmedel och läkemedel.40 1 nyare doktrin framskymtar också expertiskriteriet. Myndighetsutövning präglas av en professionell sakkunskap.41s. 14

2.Sammanfattande kan man påstå att doktrinen vanligtvis försöker ringa in begreppet myndighetsutövning både genom att peka ut relevanta aktörer och genom att kvalificera typen av verksamhet. Olika maktcentrerade formuleringar används allmänt. Det gör att konturerna av ett tankemönster träder synligt fram men begreppet förblir alltjämt diffust. I de nyare finska skadestånds- och förvaltningsrättsliga läroböckerna kompletteras ofta de abstrakta formuleringarna med konkreta exempel framför allt från de högsta domstolarnas praxis.42 Exemplen tecknar en klarare bild och ger handfastare vägledning. Men den tydliga ”privatiseringstrenden” där det offentliga i allt högre grad ”outsourcar” sin verksamhet gör att mönstret hela tiden förändras. Trots det följer jag samma väg. Jag begränsar mig till fall som har relevans för de rena ekonomiska skadorna.s. 14

3.Under årens lopp har det samlats en omfattande domstolspraxis soms. 15

4.tangerar frågan om vad som är myndighetsutövning. Praxis visar upp ens. 15

5.verksamhetsskala som är både bred och varierande. Det har varit frågas. 15

6.om myndighetsutövning exempelvis då en kommunal byggnadsingenjörs. 15

7.försummat tillsynen över en byggnads hållfasthet och säkerhet,43 då ens. 15

9g

1.arbetskraftskonsulent gett vilseledande information till återinflyttare,44s. 15

2.då konsumentklagonämnden publicerat en ”svart lista” över företag soms. 15

3.inte följt nämndens rekommendationer,45 då registerhållare gjort felaktigas. 15

4.registreringsåtgärder t.ex. i jordregister46 och i bilregisterutdrag,47 då dens. 15

5.åländska landskapsstyrelsen fördelat fiskekvoter för laxfiske48 osv. Docks. 15

6.är mängden fall där verksamheten inte ansetts vara myndighetsutövnings. 15

7.minst lika omfattande, särskilt i hovrätterna.491 HD har det inte ansettss. 15

8.vara fråga om myndighetsutövning exempelvis då en konsulattjänstemans. 15

9.gett felaktig information om arbetstillstånd,50 eller då ministerietss. 15

10.kanslichef gått ut med information om att ett stort varvs finanser ärs. 15

11.tryggade.51s. 15

12.Praxis tecknar framför allt en bild av ofta förekommande verksam­ hetsområden och åtgärdstyper. Då listor över HD-fall förekommer såväl i våra lagböcker52 som i våra grundläroböcker53 och därtill är lättillgängliga genom Finlex,54 begränsar jag mig här att i petittext ge en summarisk översikt över vissa typiska fall. Det insamlade hovrättsmaterialet kom­ pletterar bilden.55 5 M6ot denna summariska bakgrund diskuterar jag däref­ ter vissa aktuella fallgrupper och framför allt relevanta argumenteringslinjer.s. 16

99

1.Denna allmänna översikt har jag försökt korta ner genom att komprimerat redogöra för ett HD fall, hänvisa till andra liknande fall och ge en kort översikt över insamlad hovrättspraxis.s. 16

2.Rättsvårds. 16

3.a. Ett ”typiskt” fall är HD 1986 II 32. En stämningsman hades. 16

4.underlåtit att i tid delge en stämning om återvinning i konkurs,s. 16

5.varför konkursboet förlorade pengar. Staten ålades att ersätta dens. 16

6.skada som käranden hade orsakats av att käromålet om återvinnings. 16

7.hade avvisats.50s. 16

8.En annan typisk fallgrupp handlar om utmätt egendom soms. 17

9.förstörts när den är i utsökningsmyndigheternas vård. De uppkomnas. 17

10.skadorna är normalt sakskador enligt SkL:s terminologi. Ett exempels. 17

11.är HD 2011:37. En bil hade varit utmätt i närmare två år. Bilen hades. 17

12.först förvarats utomhus ca fyra månader och därefter stillaståendes. 17

13.i ett kallt lager ungefär ett och ett halvt år. Efter förvaringen vars. 17

14.det nödvändigt att förnya bilens däck och batteri och att repareras. 17

15.bromsarna. Enligt HD hade utsökningsmyndighetema inte iakttagits. 17

100

1.de krav som skäligen kan ställas på myndighetsutövning och ålades. 17

2.staten att betala skadestånd till ägaren för skadan.57s. 17

3.b. Också i hovrättspraxis finns flera fall som gäller utmätning avs. 17

4.egendom.58 I ett fall från Helsingfors hovrätt (HHovR) hades. 17

5.tingsrätten underlåtit att registrera ett äktenskapsförord. Dets. 17

6.konstaterades vara fel vid myndighetsutövning. Staten blevs. 17

7.ersättningsskyldig för den rena ekonomiska skadan.59s. 17

8.En aktuell grupp fall handlar om långsam handläggning. Det kan noterass. 17

9.att finska staten ett flertal gånger dömts till skadestånd i Europadomstolens. 17

10.då domstolsprocesser dragit ut på tiden, t.ex. Vienonen and others v. Finlands. 17

11.24.03.2009. Med stöd av den ”nya” lagen om gottgörelse för dröjsmål vids. 17

12.rättegång,60 som trädde i kraft 1.1.2010 har ett antal fall om ersättnings. 17

13.redan nått HD.611 princip har ersättningen också ansetts kunna omfattas. 17

14.utdragna förundersökningar.62s. 17

15.Polisverksamhets. 18

16.a. I HD 2005:66 hade polisen underlåtit att inom rimlig tid slutföras. 18

17.en förundersökning i ett ärende som gällde en person A soms. 18

18.hade kört bil under påverkan av rusmedel. Polisen utfärdade etts. 18

19.temporärt körförbud. Körförbudet hade fortgått i nästan fyra år. I sitts. 18

20.skadeståndsyrkande framhöll A att hon bodde på ort där ett körkorts. 18

21.gjort livet enklare. Hon krävde därför ersättning för olägenheter ochs. 18

för att hennes utveckling till en självständig ung kvinna fördröjts. 101

1.I HovR åberopade A Europarådets människorättskonvention ochs. 18

2.Europadomstolens praxis.s. 18

3.HD fann att A lidit ekonomisk skada på grund av den olägenhets. 18

4.som förlusten av körrätt medfört. Staten ålades att utge ersättnings. 18

5.till A för förlust av den bruksnytta körrätten erbjudit. Ersättnings. 18

6.skulle inte utgå för ideella skador.63s. 18

7.b. Bland hovrättsfallen finns exempelvis ett fall där polisens felaktigas. 18

8.vittnesmål i en rättegång om en trafikförseelse inte ansågs varas. 18

9.myndighetsutövning.64s. 18

10.Ett annat fall gällde skadeståndskrav för förlust av inkomsts. 18

11.p.g.a. att polisen enligt sökanden läckt uppgifter till pressen unders. 18

12.förundersökning om sökandes delaktighet i ett mord. Sökandens. 18

13.kunde inte visa grunden för skadeståndet.65 Det var ocksås. 18

14.myndighetsutövning då polisen utfärdat tillfälligt körförbud mens. 18

15.däremot ansågs ingen vårdslöshet föreligga från polisens sida.66s. 18

16.Beviljande av tillstånds. 69

17.a. Tillståndsfallen67 domineras av fall om kommunens ansvar vids. 69

18.beviljande av bygglov?8s. 69

19.I exempelvis fallet HD 1986 II 6 visade det sig att den byggplatss. 69

20.som angavs i ett byggnadsplaneförslag avvek från det område As. 69

21.innehade så att byggplatsen delvis sträckte sig in på B:s mark.s. 69

22.Kommunens byggnadsinspektör hade uppgjort ansökan oms. 69

102byggtillstånd. Inspektören meddelade att till hans uppgifter hörde

1.att hjälpa sökande i samband med ansökningar. Kommunenss. 69

2.byggnadsnämnd hade utan att kräva utredning enligt ByggnadsFs. 69

3.122 § beviljat A bygglov så att byggnaden delvis kom att ligga pås. 69

4.B:s mark.s. 69

5.HD konstaterade bl.a. att kommunen inte visat att byggnads­s. 69

6.inspektören skulle ha uppträtt som privatperson vid uppgörandes. 69

7.av stadsplan och ansökan av byggtillstånd. Hans agerande vars. 69

8.myndighetsutövning. Kommunen ålades att utge ersättning förs. 69

9.uppkommen skada åt A som hade byggt på den plats som angavss. 69

10.i bygglovet.s. 69

11.b. I ett hovrättsfall, i vilket tingsrättens dom fastställdes, ansågs atts. 69

12.beviljande av tillstånd för ett vägcafé inte var myndighetsutövnings. 69

13.enligt SkL 3:1 och det förelåg inte heller fel eller försummelse.s. 69

14.Staten var sålunda inte ersättningsskyldig för rena ekonomiskas. 69

15.skador.69 I materialet finns också det speciella fallet om arbets­s. 69

16.givaren som utan framgång krävde skadestånd då 11 utländskas. 69

17.stripteasedansösers ansökan om förlängning av uppehållstillstånds. 69

18.förkastats.70 Däremot utdömdes skadestånd med stöd av SkL 3:2s. 70

19.då en byggnadsnämnd lät stänga en cafébar p.g.a. avsaknad av till­s. 70

20.stånd trots att näringsidkaren hade de tillstånd som krävdes.71 Blands. 70

21.hovrättsmaterialet finns givetvis även fall om byggtillstånd.72s. 70

22.Beviljande av förmåners. 70

23.a. HD-fallen illustrerar olika former av myndighetsutövning is. 70

samband med beviljande av lagstadgade förmåner, t.ex. arbete åt en 103

1.långtidsarbetslös arbetstagare73 eller en dagvårdsplats åt ett barn.74s. 70

2.b. I ett hovrättsfall om dagvård ställdes problematiken på sin spets.s. 70

3.En kommun blev skadeståndsskyldig då den inte med mycket korts. 70

4.varsel lyckades ordna två dagvårdsplatser. Specialarrangemangs. 70

5.behövdes då bägge barnen var svårt allergiska och hos det ena barnets. 70

6.nyligen hade diagnostiserats diabetes. Barnens mor hade fått ens. 70

7.arbetspolitisk praktikantplats. Modern kunde inte ta emot platsens. 70

8.och förlorade temporärt sin rätt till arbetsmarknadsunderstöd.75 Etts. 70

9.fall gäller värdering av en skördeskada i tingsrätten. Kärande hades. 70

10.inte sökt ändring i skördeersättningsbeslutet varför skadestånd intes. 70

11.dömdes ut.76s. 70

12.Tillsättningar och tjänsteförhållandens. 70

13.a. I HD 2006:75 hade en samkommuns förbundsstyrelse ansett atts. 70

14.en överläkares tjänsteförhållande hade upphört med stöd av ens. 70

15.bestämmelse i tjänstestadgan. HFD hade sedermera upphävt beslutet.s. 71

16.Överläkaren yrkade skadestånd till ett belopp som motsvarandes. 71

17.hans lön. Samkommunens agerande var myndighetsutövning mens. 71

18.i fallet hade ingen ersättningsgill skada uppkommit då överläkarens. 71

19.haft anställning på annat håll.11s. 71

20.b. I ett hovrättsfall som gällde brott mot jämställdhetslagen vids. 71

21.tillsättning av en sekreterare i vattenrätten konstaterade HovR atts. 71

104vattenöverdomstolen vid tillsättningen utövat myndighetsutövning

1.i den mening som avses i SkL 3:2. 7 787s. 71

2.Registreringsåtgärders. 71

3.a. I HD 1989:14 hade i en bils registerutdrag till följd av ett skrivfels. 71

4.antecknats fel årsmodell. Utfärdandet av registerutdraget vars. 71

5.myndighetsutövning. Därvid hade inte iakttagits de krav pås. 71

6.noggrannhet som skäligen kan ställas.79s. 71

7.Kontroll och övervaknings. 71

8.a. I fallet HD 2008:62 hade taket på en lantbrukshall störtat in.s. 71

9.Skadelidande krävde ersättning av kommunen med stöd avs. 71

10.SkL 3:2 för kommunens försummelse vid byggnadstillsynen.s. 71

11.HD konstaterade att kommunalmyndigheternas uppgift är atts. 71

12.utgående från allmänna intressen övervaka byggverksamheten.s. 71

13.Det är av väsentlig betydelse att övervaka t.ex. att byggandet följers. 71

14.byggnadsplanerna, att byggnaderna fyller hälso- och säkerhetskravs. 71

15.och att byggnaderna är hållfasta. Byggnadsinspektören hade intes. 71

16.fäst tillräcklig uppmärksamhet vid byggnadens hållfasthet ochs. 72

17.säkerhet.80s. 72

18.b. I HovR:s praxis finns t.ex. ett fall om förmynderskapsnämndenss. 72

19.vårdslösa, dock icke ”uppenbart vårdslösa” agerande vid beviljades. 72

20.av generalpanträtt i myndlingens egendom.81s. 72

21.Information, råd och meddelandens. 72

105

1.a. Den här fallgruppen blir allt intressantare. Vissa fall är klara, såsoms. 72

2.exempelvis i HD 1993:76, där det skett ett fel vid kungörande av ens. 72

3.exekutiv auktion. Framflyttningen ledde till ökade räntekostnaders. 72

4.för gäldenären, vilka staten ålades att ersätta.82s. 72

5.Andra fall kan vara oklarare.83s. 72

6.I fallet HD 1995:111 hade konsumentklagonämnden i sitts. 72

7.meddelande publicerat en ”svart lista” med namnet på en näringsid­s. 72

8.kare som låtit bli att följa nämndens rekommendationer. Nämnden,s. 72

9.vars uppgift var att ge och publicera rekommendationer tills. 72

10.avgöranden i konsumenttvister, ansågs utöva myndighetsutövning.s. 72

11.Staten ålades att ersätta den skada till följd av minskad omsättnings. 72

12.som näringsidkaren förorsakats på grund av publiceringen.84s. 72

13.b. I HovR:s praxis finns fall om t.ex. tullmyndigheternas felaktigas. 72

14.information om att föräldrapenning som betalats utomlands är is. 72

15.utlandet förtjänade medel vid tolkning av tullbestämmelsernas. 72

16.om import av bilar. Distriktstullkammaren i Helsingfors hade pås. 72

17.förfrågan svarat att det var fråga om förtjänade medel. Senares. 72

18.godkände distriktstullnämnden i Jyväskylä inte denna tolkning,s. 72

19.varefter HFD efter besvär fastställde att det var fråga om införtjänades. 73

20.medel. HovR fann att tullstyrelsen inte var skadeståndsskyldig.85s. 73

21.Ett annat fall gällde vägverkets bristande information oms. 73

22.dragning av en ny väg. Ingen ersättning utdömdes.86s. 73

23.Tjänstemans uppgifter och straffbara handlingars. 73

24.a. En skattebyråtjänsteman hade i fallet HD 1986 II 44 tagit emots. 73

106medel som några skattskyldiga hade överlämnat till henne

1.som betalning av skatt trots att skatt inte kan betalas direkts. 73

2.till skattebyrån och till tjänstemannens tjänsteåligganden intes. 73

3.hörde att ta emot betalningar. Betalningen skedde i skattebyråns. 73

4.och skattebyråtjänstemannen hade uppträtt som om det hörts. 73

5.till hennes uppgifter att ta emot betalningen. Hon förskingrades. 73

6.medlen. HD fann att de skattskyldiga hade haft fog att lita på atts. 73

7.tjänstemannen hade rätt att ta emot betalningen. Tjänstemannens. 73

8.ansågs ha förorsakat skadan vid myndighetsutövning. Staten vars. 73

9.ersättningsskyldig enligt SkL 3:2.s. 73

10.I vår praxis saknar vi ännu Francovich-inspirerade fall87 som skulles. 73

11.behandla statens ansvar i förhållande till enskilda medborgare för oriktigs. 73

12.implementering av unionslagstiftning eller statens ansvar för att finsks. 73

13.lagstiftning saknar tillräckliga och effektiva rättsmedel vid en EU-rättsligs. 73

14.överträdelse.88 Också Europarådets människorättskonvention ochs. 73

15.Europadomstolens praxis kommer i framtiden att allt tydligare påverkas. 73

16.utformningen av statens ansvar, både i SkL och i speciallagstiftning.89s. 73

17.Utvecklingen kan både tvinga fram ny lagstiftning i särskilda frågor och leda till att tolkningen av äldre lagstiftning kommer helt i nytt ljus. Rättsfallet HD 2011:38 som gällde skadestånd vid dröjsmål med förundersökningen och fallet HD 2008:10 om skadestånd till oskyldigt häktad ger en försmak av den kommande problematiken.s. 73

18.I europarättssammanhang medför våra nationella snäva tolkningar av t.ex. myndighetsutövningsbegreppet ingen defens.90s. 74

19.Sammanfattningsvis tecknar genomgången av praxis ett mönster där begreppet myndighetsutövning har ett klart och fast kärnområde soms. 74

107

1.emellertid blir allt diffusare ut mot sina gränser. Typiskt för fallen är att den egentliga djupare diskussionen om vad som är myndighetsutövning ofta är tunn. Det konstateras rakt på sak att det är eller inte är fråga om myndighetsutövning. I ”självklara” fall kan en diskussion vara överflödig men i de perifera fallen hade en öppnare argumentering kunnat ge nyttiga verktyg för framtida rättspraxis. Verktygsbehovet syns speciellt i hovrätternas praxis. Den präglas av försiktighet. Genomgången visar att hovrätterna har läst och tillägnat sig HD:s formuleringar. I de ”svåra” myndighetsfallen använder hovrätterna ofta som tilläggsstöd för förkastande av skadeståndsyrkandet exempelvis vårdslöshets-, adekvansoch bevisresonemang. Vad som egentligen hör till myndighetens och tjänstemannens uppgifter visar sig vara en besvärlig fråga. Argumenteringen som bygger på att en viss åtgärd hör - eller inte hör - till de centrala arbetsuppgifterna har haft varierande framgång.91 I dag ger praxis inte en helt klar bild av ur vems synvinkel frågan ska granskas. Här finns två huvudlinjer.s. 74

2.Den ena utgår från ett internt, myndighetsorienterat synsätt. Avgörande är en myndighets normstadgade uppgifter,92 ibland en tjänstemans arbetsuppgifter93 eller huruvida en tjänsteman uppträtt, eller inte uppträtt,s. 74

3.som privatperson.94 Den här argumenteringen har tillsvidare inte trängts. 75

4.in i lärorna om exempelvis kumulerad culpa eller systemansvar. Fokus hars. 75

5.varit på den enskilda myndighetens eller den enskilda tjänstemannenss. 75

6.uppgifter och agerande.95s. 75

7.Den andra osäkrare linjen baserar sig på ett externt, kundorienterats. 75

8.synsätt. Vinklingen utgår från hur en utomstående på goda grunders. 75

9.uppfattat situationen. Det finns fall där det konstateras att skadan inte hars. 75

10.skett vid myndighetsutövning även om den skadeframkallande åtgärdens. 75

108

1.gett intrycket av att ha skett ”i samband med handhavande av tjänst”.96s. 75

2.Men man kan också hitta enstaka fall där skadan konstateras ha sketts. 75

3.vid myndighetsutövning trots att åtgärden inte hört till tjänstemannenss. 75

4.tjänsteåligganden utan tjänstemannen exempelvis gjort sig skyldig tills. 75

5.straffbar förskingring.97s. 75

6.Det finns enskilda fall där det öppet har konstaterats att ett agerandes. 75

7.är myndighetsutövning trots att den ifrågavarande myndigheten saknats. 75

8.exempelvis tillräcklig kunskap98 eller andra resurser.99 Däremot saknass. 75

9.argumentering som skulle vara uppbyggd kring t.ex. att förhållandets. 75

10.mellan det allmänna och den enskilda har avtalsliknande drag, exempelviss. 75

11.då tjänsten varit avgiftsbelagd, såsom i samband med registrerings-,s. 75

12.kontroll- och tillståndsåtgärder.100 Det allmännas monopolställning hars. 75

13.i dessa sammanhang varit en tillräcklig grund.s. 75

14.Den här typen av plock ur motiveringarna ger givetvis en orättviss. 75

15.bild av rättspraxis. Fallen är från olika tider, olika branscher och omständigheterna har varit olika. Utgången i gråzonsfallen bygger i regel på helhetsbedömningar där ett flertal synpunkter spelat in, bland dem inte minst standardregeln. Därför behandlar jag i det följande närmare en enhetligare grupp fall som får allt större betydelse, dvs. det allmännas ansvar för information och råd.s. 75

109

1.I dag ligger det allmännas ansvar för information och rådgivning delvis i myndighetsutövningens gråzon. Det är inte fråga om en homogen verksamhet utan här finns fall både från myndighetsutövningens kärnområde och från dess periferier. Som utgångspunkt är myndigheterna i jämförelse med enskilda både resursstarka och neutrala aktörer som har till sitt förfogande expertis, breda nätverk, särskild kunskap om statsoch kommunalbyråkratin, tillgång till specialinformation osv. Lägger man till detta myndigheternas makt- och monopolställning leder det till att mottagarna, såväl den enskilda medborgaren som de små företagen, får stora förväntningar på informations- och rådgivningsverksamhetens pålitlighet. Normalt uppfylls förväntningarna. Det finns givetvis undantag. Undantagsfallen kan skadeståndsrättsligt visa sig vara ”svåra fall”. Det gäller i all synnerhet då informationen och råden rör områden som ligger i utkanten av det allmännas lagstadgade uppgifter, men som getts med skenbar myndighetskompetens och auktoritet.s. 76

2.Det är provokativt att fråga huruvida råd och information som staten och kommunerna ger är myndighetsutövning eller någonting annat.101 Förutom de normala skadeståndsförutsättningarna och standardregeln kommer svaret att påverkas av t.ex. rådets och informationens art, omständigheterna kring hur de lämnades,102 sambandet till myndighetens verksamhetsområde, om myndighet haft någon typ av informationsmonopol, exempelvis gällande registeruppgifter osv. Mens. 76

3.jag tror att fokus egentligen ska riktas på mottagaren. I grunden är frågans. 105

4.om huruvida mottagaren på goda grunder haft skäl att utgå från atts. 105

5.råden och informationen har lämnats inom ramen för den professionellas. 105

6.myndighetsverksamheten.103s. 105

7.I det följande har jag valt tre HD-fall för att exemplifiera problema­s. 105

8.tiken kring det allmännas ansvar för vårdslös rådgivning och informa­s. 105

9.tion.104 Fallen kommer från olika årtionden. I det äldsta fallet ansåg HDs. 105

10.att givandet av informationen var myndighetsutövning, i det följandes. 105

110

1.fallet ansågs det inte vara fråga om myndighetsutövning men skadestånds. 105

2.dömdes ut då det var viktigt att skydda tilliten till information som kans. 105

3.förstås ”så att den givits i samband med handhavande av tjänst”. I dets. 105

4.nyaste exempelfallet ansåg HD att det varken var fråga om myndighets­s. 105

5.utövning eller att det förelåg synnerligen vägande skäl för ersättning,s. 105

6.dvs. skadestånd skulle inte utgå. Fallen är på många sätt olika. Trots dets. 105

7.återspeglar de nyare fallen på ett intressant sätt hur argumenteringen is. 105

8.det äldsta fallet har hanterats och ”neutraliserats”.s. 105

9.Det första fallet, HD 1989:50, handlar om en arbetskraftskonsulents. 105

10.som gav felaktig information till en kanadensisk åter inflyttare. 105s. 105

11.En kanadensisk familj planerade återinflyttning till Finland ochs. 105

12.mannen vände sig till arbetskraftsministeriet för att få information.s. 105

13.En arbetskraftskonsulent, som egentligen sysslade med nordisks. 105

14.arbetsförmedling, skickade till den kanadensiska familjen ens. 105

15.informationsbroschyr som var avsedd för återinflyttare från Sveriges. 105

16.och meddelade att samma bestämmelser gäller för kanadensiskas. 105

17.återinflyttare. Broschyren innehöll information bl.a. om behovet avs. 105

18.finskt arbetstillstånd och om erhållande av finskt medborgerskap,s. 105

19.om barnbidrag, körkort, fackföreningsförmåner osv. Emellertid vars. 105

20.informationen missvisande då den gällde svenska, inte kanadensiska,s. 105

21.medborgares återinflyttning.s. 105

22.HD konstaterade att lämnandet av upplysningar hade utgjort ens. 106

23.väsentlig del av arbetskraftskonsulentens tjänsteåligganden. Med hänsyn tills. 106

24.upplysningarnas art och ändamål fann HD att arbetskraftskonsulentens. 106

25.hade lämnat upplysningarna vid myndighetsutövning. Staten ålades bl.a.s. 106

26.att ersätta makarnas förlust av arbetsinkomst för den tid de saknats. 106

27.arbetstillstånd. Mot bakgrunden av detta fall kunde man utveckla vissa kriterier för vads. 106

111

1.som är myndighetsutövning. De felaktiga uppgifterna ska gälla väsentlig normbaserad information. Informationen ska begäras och vara given av rätt myndighet - men kanske av fel expert inom den ifrågavarande enheten. I motiveringen fördes ingen diskussion exempelvis om att återinflyttarfamiljen kanske själv hade bort inse att informationen gällde endast svenska åter inflyttare.106 Saken gav intryck av att vara enkel och klar men kom att ställa till vissa problem i de senare fallen.s. 106

2.Wärtsild-fallet, HD 1999:32, har blivit en klassiker i vår doktrin.107 Slutresultatet har lovordats, motiveringarna har på vissa punkter ifrå­ gasatts. Fallet ska läsas mot bakgrunden av den globala varvskrisen som också drabbande det stora Wärtsilä-varvet. Krisen var en föraning av den finska ekonomiska depression som i början av 90-talet drabbade landet hårt. Hos oss hade varvsindustrin varit en viktig faktor i bl.a. industrioch sysselsättningspolitiken.s. 106

3.I augusti 1989 avtalade Wärtsiläs ägare, finansiär och staten om bola­s. 106

4.gets finansiering för att trygga byggandet av beställda fartyg. Handels-s. 106

5.och industriministeriet lämnade till offentligheten ett meddelandes. 106

6.om att finansieringen var tryggad. Dessutom anordnades i statsrådetss. 106

7.lokaliteter ett informationsmöte varvid ministern och kanslichefens. 106

8.uttalade sig om finansieringsarrangemangen. Kanslichefen, soms. 108

9.också var ordförande i varvsbolagets styrelse, hade med hänvisnings. 108

10.till finans ier ingsavtalet uppmanat en fartygsbeställare att betala ute­s. 108

11.stående delar av köpeskillingen. Trots informationen och meddelandets. 108

12.gick varvet i konkurs. Beställaren krävde ersättning för sina förlusters. 108

13.av staten.s. 108

14.Domens formuleringar om myndighetsutövning är något kryptiska. HDs. 108

112

1.konstaterade:s. 108

2.”Informationen om avtalsarrangemangen till allmänheten ochs. 108

3.särskilt till (beställaren) har inte i sig inneburit bruk av myndighetss. 108

4.maktbefogenheter i förhållande till (beställaren) eller någon annan. ...s. 108

5.Staten harinte medsin auktoritet försökttvinga (beställaren) till des. 108

6.skadeframkallande åtgärderna och i förhållandet mellan staten ochs. 108

7.bolaget har inte heller i övrigt funnits offentligrättsliga drag. Skadan hars. 108

8.uppstått ... i ett avtalsförhållande mellan två privaträttsliga juridiskas. 108

9.personer (dvs. beställaren och varvet). Statens åtgärder har visserligens. 108

10.hört till verksamhet för att upprätthålla sysselsättningen ochs. 108

11.varvsindustrin. Härmed förknippade åtgärder från statens sida kan oftas. 108

12.omfatta myndighetsutövning. Relationen mellan myndighetsutövnings. 108

13.och ifrågavarande informationsverksamhet är emellertid på dennas. 108

14.grund synnerligen avlägsen. Sålunda finner Högsta domstolen att dets. 108

15.inte finns grunder att anse att informationsåtgärderna i detta ärendes. 108

16.är del av myndighetsutövning. Det är sålunda inte fråga om ersättnings. 108

17.av skada som uppstått vid myndighetsutövning. ”s. 108

18.HD biföll dock beställarens skadeståndskrav. Motiveringen förs. 108

19.skadeståndet byggde på att skada:s. 108

20.”hade orsakats av statens informationsåtgärder. Det är viktigt atts. 108

21.skydda tilliten till utfästelser och information som givits eller som pås. 108

22.goda grunder kan förstås så att de givits i samband med handhavande avs. 108

23.tjänst eller annat uppdrag.” 108 Medan Helsingfors hovrätt, med beaktande av händelseprocessen i sin helhet, hade funnit att statsrepresentanternas agerande var myndighetsutövning,109 kom HD till motsatt slutsats. Enligt HD var det inte fråga om myndighetsutövning utan om informationsåtgärder som på goda grunder kunnat förstås så att den getts ”i samband med handhavande av tjänst eller annat uppdrag”. Den djupare innebörden av formuleringen är inte klar. Mot bakgrunden av arbetskraftskonsulentfallet, HD 1989:50, har exempelvis Heikki Halila läst HD:s Wärtsilä-formuleringar så att des. 108

113

1.understryker att informationsgivandet inte var en lagstadgad eller central tjänsteuppgift för staten. Verksamheten var inte en väsentlig del av det allmännas uppgifter. Rådgivningen berörde inte legalnormer eller bestäm­ melser som mottagaren uppfattat som för honom gällande tvingande rud.110 Tolkningen är förklarande i förhållande till arbetskraftskonsulentfallet HD 1989:50 men låter sig inte väl kombineras med t.ex. HD 1986 II 44.111s. 109

2.Enligt min mening ställer HD:s linjedragningar höga krav på alla dem som har att göra med myndigheter. Medborgarna ska själva ta ställning för det första till vad som hör till myndighetens lagstadgade och centrala tjänsteuppgifter och i samband med det till vilken del myndighetsin­ formation gäller legalnormer och bestämmelser som för medborgaren är tvingande. För det andra ska medborgarna också bilda sig en ”korrekt” uppfattning om vad som inte hör till lagstadgade och centrala tjänste­ uppgifter utan bara gäller information om interna, men ur medborgares synvinkel centrala, myndighetsbeslut. Jag hävdar att utgångspunkten vid tolkningen av begreppet myndighetsutövning snarare borde ta hänsyn till ett medborgarperspektiv. Hur ter sig myndighetens agerande ur ett utifrånperspektiv?112 I Wärtsilä-fallet fick informationen om finan - sieringsarrangemangen bred offentlighet bl.a. i nyhetssändningarna i TV, radio och tidningspress. Informationen om fmansieringsarrangemangens. 109

3.för tryggandet av varvets verksamhet gavs på myndigheternas initiativs. 115

4.på en mycket auktoritativ nivå, ett informationsmöte hölls i statsrådetss. 115

5.lokaliteter varvid närvarande var bl.a. handels- och industriministern.s. 115

6.Kanslichefen, ministeriets högsta tjänstemän, informerade om atts. 115

7.finansieringen av fartygsbeställningama var tryggad. Informationen ficks. 115

8.all tänkbar myndighetspondus. Informationsmötets syfte var bl.a. atts. 115

9.normalisera beställnings- och betalningsverksamheten, vilket påverkades. 115

10.statsbudgeten. Informationen hade klara närings- och sysselsättnings-s. 115

114

1.politiska kopplingar, osv.s. 115

2.För klarhetens skull vill jag dock betona den lyckade utgången i fallets. 115

3.och betydelsen av formuleringen att det är viktigt ”att skydda tilliten tills. 115

4.information som på goda grunder kan förstås så att den getts i sambands. 115

5.med handhavande av tjänst eller annat uppdrag”. 113s. 115

6.I det nyaste fallet om icke-myndighetsutövning, HD 2009:24, hades. 115

7.en tjänsteman (enligt HD:s formulering en ”byråsekreterare”) i ett mejls. 115

8.gett fel information (enligt HD:s formulering ”förmedlat ett oriktigt råd”)s. 115

9.till ett företag, vilket ledde till stora ekonomiska skador för företaget.114 115s. 115

10.Företaget hade frågat generalkonsulatet i S:t Peterburg om de finskas. 115

11.arbetstillstånden som beviljats för en grupp ”hyrda” ryska arbetstagares. 115

12.också gällde i Spanien. Gruppen skulle i en spansk fabrik installera ens. 115

13.ny pappersmaskin. Efter diverse korrespondens svarade tjänstemannens. 115

14.i ett mejl att enligt den information hon fått från utlänningsverket11’s. 115

15.gällde de finska arbetstillstånden också för projektet i Spanien.s. 115

16.HD konstaterade att byråsekreterarens huvuduppgift vid konsu­s. 115

17.latet var att behandla och fatta beslut om uppehålls- och arbetstill-s. 115

18.ståndsansökningar. Till tjänstebilden hörde också rådgivningsuppgifters. 115

19.i ärenden som hörde till generalkonsulatets kompetens. Arbets-s. 115

20.tillståndsfrågor i Spanien föll utanför rådgivningsverksamheten. Is. 115

21.argumenteringen stödde sig HD på tolkning av den gamla lagen oms. 115

22.förvaltningsförfarande 4 § och den nya förvaltningslagen 8 §916 HDs. 116

23.konstaterade att ”som utgångspunkt innebär rådgivning inte den typens. 116

24.av ingrepp i individens rättigheter och skyldigheter att det skulle vara frågas. 116

25.om utövande av offentlig makt”.1 1117 1 6D18omstolen hänvisade både tills. 116

26.SkL:s förarbeten där det framgår att avsikten inte varit att helt ute-s. 116

27.sluta ansvar och till det tidigare fallet HD 1989:50. ”Rådgivning i olikas. 116

28.former kan vara en central uppgift vid myndighetsutövning. Härvids. 116

29.kan rådet ur mottagarens synvinkel framstå som ett förvaltningsbesluts. 116

115

1.såsom exempelvis då rådet ansluter sig till förfrågningar om en personss. 116

2.lagliga rättigheter och skyldigheter.”1131 detta fall fann HD dock ”att dets. 116

3.inte finns grund att jämställa givande av råd under dylika omständig­s. 116

4.heter med förvaltningsbeslut gällande arbetstagares rättigheter ochs. 116

5.skyldigheter”.119 Visserligen hade tjänstemannen tolkat EG-normernas. 116

6.vårdslöst120 men givandet av den felaktiga informationen ansågs intes. 116

7.ha inneburit myndighetsutövning.121s. 116

8.Vidare ansåg domstolen att det inte heller förelåg ”synnerligens. 116

9.vägande skäl” som enligt de allmänna förutsättningarna för ersättnings. 116

10.av rena ekonomiska skador enligt SkL 5:1 skulle ha motiverats. 116

11.ersättning av skadorna.122 Här berör jag bara en aspekt: är det myndighetsutövning när en tjänsteman inom ramen för sin tjänst ger felaktig information som baserar sig på uppgifter av annan myndighet? Den frågan besvarade HD klart: det är inte myndighetsutövning när myndighet ”förmedlars. 116

12.felaktiga råd” i ett fall som detta.123 Jag hävdar att HD:s ställningstagandes. 117

13.präglas av ett offentligrättsligt myndighetsperspektiv. En traditionellts. 117

14.skadeståndsrättslig vinkling hade kunnat leda till en annan, låt vara ens. 117

15.mer ”kundvänlig”, bedömning.s. 117

16.En skadeståndsrättslig argumentering kunde utgå exempelvis från atts. 117

17.det hör till myndigheternas normala uppgifter att ge råd och informations. 117

18.i frågor som hör till deras verksamhetsområde, såsom i detta fall därs. 117

19.en tjänsteman vid ett stort generalkonsulat ger information om reglers. 117

116

1.och bestämmelser som rör arbetstillstånds giltighet. Det konstaterass. 117

2.exempelvis i 2003 års förvaltningslag att myndigheter inom ramen förs. 117

3.sin behörighet ska ge sina kunder råd.124 I svåra frågor kan en enskilds. 117

4.tjänsteman eller myndighet införskaffa information från en annans. 117

5.myndighet eller hänvisa kunden till rätt myndighet. Bestämmelserna oms. 117

6.finska arbetstillstånds giltighet inom EU är komplexa och kan vara svåras. 117

7.att förstå för både myndigheter, enskilda och företag.1251 fallet bad företagets. 117

8.generalkonsulatet om information. Konsulatet gav informationens. 117

9.utan förbehåll och friskrivningar. Den givna informationen var ägnads. 117

10.att skapa befogad tillit. Det är inte orimligt att utgå från att ett storts. 117

11.generalkonsulat som dagligdags behandlar finska arbetstillståndsfrågors. 117

12.också kan ge korrekt information om arbetstillstånds giltighet inom EU.s. 117

13.Om så inte är fallet är det rimligt att förutsätta att mottagaren på etts. 117

14.tydligt sätt informeras om att uppgifterna är osäkra och att mottagarens. 117

15.själv bör kontrollera dem. Men får man utan förbehåll ett uttryckligts. 117

16.svar på en konkret fråga skapar myndigheternas samlade auktoritativas. 117

17.sakkunskap om regler och bestämmelser i allmänhet en befogad tillit tills. 117

18.informationens riktighet.s. 117

19.Vårdslösheten i stora organisationer kan vara kumulativ. Det allmännass. 117

20.ansvar vid myndighetsutövning kan inte fokuseras på en diskussion om vad som hör till en enskild tjänstemans arbetsuppgifter eller till den interna kompetensfördelningen mellan olika myndigheter.126 Olika myndigheters interna kompetensfördelningar eller enskilda tjänstemäns arbetsuppgifter är ingenting varje medborgare eller företag bör känna till.127 Myndigheterna är däremot experter i den frågan. Det står i det allmännas makt att utarbeta ändamålsenliga arbetsrutiner för givande av information och råd.s. 117

21.I fallet diskuterades inte betydelsen av att en tjänsteman ”förmedlat”s. 118

117

1.information som kom från en annan myndighet och att denna myndighets information kanske var vårdslöst given eller att frågan eventuellt var otydligt ställd.s. 118

2.Det är inte uteslutet att nyansskillnaderna i den svenskspråkiga och den finskspråkiga formuleringen av SkL 3:2.1 och 5:1 reflekteras i mina kritiska kommentarer. Den svenskspråkiga SkL använder formuleringen ”myndighetsutövning” på liknande sätt som den SvSkL.128 Motsvarande finskspråkiga formulering är ”julkista valtaa käytettäessä”, dvs. ”vid utövande av offentlig makt”. Kopplat till givande av information och råd blir skillnaderna tydliga. När tjänstemannen ”förmedlade det oriktiga rådet” utövade hon knappast ”offentlig makt”, däremot är det inte uteslutet att hon ”handhade offentlig uppgift”,129 hon ”skötte ett offentligt uppdrag.130 Jag hävdar att hennes verksamhet var ”myndighetsutövning” även om det inte var fråga om ”utövande av offentlig makt”. Sammanfattande befäster fallen om felaktig myndighetsinformation det som flera gånger sagts i doktrinen: begreppet myndighetsutövning i SkL 3:2 är inte ett klart begrepp. Det påverkar förutsebarheten i tvister. Informationsansvaret är i detta sammanhang särskilt problematiskt. Härs. 118

3.är det sällan fråga om ”utövande av offentlig makt”, men däremot oftas. 2009

4.om myndigheternas normala, normbaserade verksamhet, kort och gotts. 2009

5.om myndighetsutövning. Då den allmänna trenden går mot att försiktigts. 2009

6.skärpa professionella aktörers informationsansvar,131 kan man ifrågasättas. 2009

7.den kringgående tekniken att inskränka det allmännas ansvar med hjälps. 2009

8.av en inskränkande tolkning av vad som är myndighetsutövning.132s. 2009

9.Den skadeståndsrättsliga riskfördelningen vid vårdslös myndighets-s. 2009

10.rådgivning och 'information är i grunden ett rättspolitiskt avgörande.s. 2009

118

1.Medan man i de nya fallen kan ana en tendens att betona skadevål-s. 2009

2.larperspektivet kan man samtidigt inom den allmänna avtals-133 ochs. 2009

3.skadeståndsrätten134 se en motsatt utveckling. I de generella skade­s. 2009

4.ståndsrättsliga avvägningarna har skadelidandeperspektivet tillmättss. 2009

5.minst lika stor tyngd som skadevållarperspektivet. Det har givetvis sins. 2009

6.grund i den etablerade läran om skadeståndets huvudsyften, som betonars. 2009

7.reparations- och pulveriseringsfunktionema. Vid myndigheters infor­s. 2009

8.mations- och rådgivningsverksamhet, såsom vid varje annan mänskligs. 2009

9.verksamhet, finns alltid en risk för vårdslöshet. Det skadeståndsrättsliga reparationssyftet avser att skydda den ofta slumpmässigt drabbade skade­ lidande. Enligt min mening bör de här tankegångarna också reflekteras i det allmännas ansvar för information och råd. Hänsyn till enskilda skadelidande ska väga minst lika tungt eller tyngre än hänsynen till det allmänna. Det allmännas skadeståndsansvar pulveriseras normalt i skattebetalarkollektivet.s. 2009

10.Om man så vill kan man också dra fram vissa paralleller till konsumentliknande tankegångar om den svagare partens skyddsbehov.s. 2010

119

1.Det är möjligt att gå ännu ett steg längre och åberopa mer eller mindre löst hopskrapade ekonomiska effektivitetsresonemang. När det gäller information inom myndigheternas vardagliga verksamhetsfält har myndigheten, som en del av en omfattande organisationsapparatur, vanligtvis tillgång till information som kan vara svåråtkomlig för privata. Informationsbehovet kan gälla nya frågor som får allt allmännare betydelse och därför sannolikt kommer att upprepas. Det är vidare myndigheterna som kan utarbeta effektiva rutiner för att förebygga fel. Också den här typen av argument kan i en avvägning framföras som stöd för en försiktig förskjutning av riskplaceringen från mottagaren närmare det allmänna.s. 2010

2.Vill man, såsom nu, lägga stora delar av risken på mottagarsidan är det rimligt att kräva öppna rättspolitiska ställningstaganden och inte nöja sig med snäva tolkningar av vad som är myndighetsutövning. Jag menar att avgörande för skadeståndsfrågan ska vara en bedömning av om mottagaren under rådande omständigheter har haft rimliga skäl att uppfatta informationen som professionellt given inom ramen för myndighetsutövning och om myndigheten som gett informationen skäligen bör ha insett detta.135 Ar dessa förutsättningar uppfyllda ska det finnas starka motskäl för att åtgärderna inte ska anses vara myndighetsutövning, eller egentligen inte ska leda till ansvar för det allmänna. Kravet på skadelidandes ”rimliga skäl under rådande förhållande” och informationsgivarens ”skäliga insikt” ger på liknande sätt som själva vållandebedömningen möjlighet till mångsidigt nyanserade avvägningar. Vid bedömningen kan beaktass. 2010

3.t.ex. upplysningarnas eller rådens art, deras samband med myndigheternass. 2011

4.verksamhetsområde och omständigheterna när råden lämnades.136s. 2011

Standardregeln

120

1.Enligt den s.k. standardregelns vårdslöshetsformulering i SkL 3:2.2s. 2011

2.inträder ett skadeståndsansvar vid myndighetsutövning ”endast oms. 2011

3.de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens arts. 2011

4.och ändamål skäligen kan ställas på fullgörande av åtgärden ellers. 2011

5.uppgiften”.137 För att ett skadeståndsansvar för det allmänna ska inträdas. 2011

6.behövs m.a.o. någonting mer än vanlig culpa.138 Det ska föreligga ens. 2011

7.omvänt kvalificerad culpa, i den meningen att culpabedömningen ärs. 2011

8.mildare mot skadevållaren än vid den ”normala” bedömningen. Enligt den ofta citerade passusen i regeringens proposition från 1973 avsågs med bestämmelsen att inte vilken som helst avvikelse från ett helt klanderfritt förfarande skulle ge rätt till skadestånd. Som motivering till ansvarslindringen framhölls att myndigheter ”utövar sin verksamhet i allmänt intresse och att de inte kan vägra att handlägga på dem ankommande ärenden för den skull att det finns risk för fel.”139 Särskilt viktig ansågs ersättningsskyldighetens begränsning vara vid tillsyns- och rådgivningsverksamhet. Enligt propositionen skulle vid bedömningens. 2011

121

1.även fästas vikt vid brister i förfaringssätt och organisation, personalbrist och begränsade verksamhetsmöjligheter.140s. 2012

2.I Sverige upphävdes standardregeln 1989 utan omvälvande statsekonomiska konsekvenser.1411 den gamla svenska bestämmelsen har Bengtsson sett historiska förklaringar och statens behov att på finansiella grunder begränsa ersättningsriskerna.142 Såsom så ofta torde Bengtssons förklaring gälla även finska förhållanden. År 2008 kallar Kleineman den gamla svenska standardregeln för en ”egendomlighet”.143s. 2012

3.Lagändringen i Sverige fick vissa stillsamma efterdyningar i Finland. Exempelvis infordrade justitieministeriet ett utlåtande av Ståhlberg, Kaivola och Korhonen. I utlåtandet från år 1998 föreslog författarna att standardregeln skulle slopas enligt svensk modell.144 Författarna såg ändringen närmast som en teknisk lagreform. Förslaget ledde emellertid inte till lagändring. I sin undersökning har Hukalehto-Wainio haft som utgångspunkt att standardregeln har ett reellt innehåll och sänker aktsamhetskraven i förhållande till den allmänna culpabedömningen.145s. 2012

4.Hon framhåller att diskussionen hos oss har varit ytlig. Hakalehto- Wainios. 2013

5.riktar motiverad kritik mot standardregeln både i sin doktorsavhandling146s. 2013

6.och i den utredning hon gjort för justitieministeriet år 2010.147 1 48s. 2013

7.Utredningen skickades på sedvanlig remissrunda 2011. Och på sedvanligts. 2013

8.sätt gick remissinstansernas utlåtanden i olika riktningar även om des. 2013

9.flesta förhöll sig positivt till ett upphävande av standardregeln.143s. 2013

10.Det är inte enkelt att fastställa standardregelns självständiga effekt.s. 2013

11.Jämförelseobjektet, dvs. den ”normala” culpan, är i sig ett högst elastiskts. 2013

12.juridiskt begrepp. De olika vårdslöshetsvarianterna har inte skarpa gränser.s. 2013

13.Vad är i praktiken t.ex. skadeståndslagens lindriga, ”normala” eller grovas. 2013

14.vållande, vilken relation har standardregeln till de andra varianternas. 2013

15.av culpa som finns i SkL och vilken är relationen till den s.k. stegrades. 2013

16.aktsamhetsskyldigheten som utvecklats genom praxis osv.? Det finnss. 2013

17.ingen objektiv guldvåg. Vid tillämpningen av det relativa culpabegreppets. 2013

18.kan man ta hänsyn till ett flertal faktorer. Regelmässigt är det vissas. 2013

19.grova ”tumregler” som brukar föras fram. En är skadetypens betydelses. 2013

20.i avvägningarna. Culpabedömningen sägs bli strängare vid presumtivas. 2013

21.personskador än vid t.ex. sakskador. Skadetypens betydelse finns ocksås. 2013

22.inbyggd i t.ex. SkL 5:1. Ersättning av rena ekonomiska skador hars. 2013

23.begränsats till vissa särskilda fall. Det sägs vidare att t.ex. den presumtivas. 2013

24.skadans storlek kan ha betydelse vid vårdslöshetsbedömningen. Jus. 2013

25.större den presumtiva skadan kan bli, desto högre krav kan man ställas. 2013

26.på ett omsorgsfullt handlande. Betydelse kan vidare ges skadevållarenss. 2013

27.möjligheter att förutse och undvika skadan, försäkringsmöjligheters. 2013

28.både på skadevållar- och skadelidandesidan, skadelidandes möjligheters. 2013

29.att förebygga skadan, eventuella jämkningsresonemang osv. Vidares. 2013

30.kan det tänkas att adekvansliknande bedömningar spelar in.149 Också den hos oss i övrigt rätt vaga normskyddsläran kan i samband med myndighetsutövning bli aktuell osv.130 Instrumenten är många.s. 2013

31.Mot bakgrunden av de många komponenter som går att väga in i den traditionella culpabedömningen kan man fråga vilken självständig betydelse standardregeln egentligen har. Också utan en uttrycklig standardregel vore det möjligt att beakta huruvida ”de krav blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullgörandet av åtgärden eller uppgiften”. Ar det kanske så atts. 2014

123

1.standardregelns betydelse inte ligger så mycket i vad som kan tas med i bedömningen? Den kanske framför allt är en fingervisning om vilka hänsyn som i avvägningarna kan lämnas utanför, i varje fall på pappret.s. 2014

2.Både den generella culparegeln och standardregeln är elastiska. Det skapar viss osäkerhet. Vad är standardregelns självständiga betydelse i dag? Kan praxis ge standardregeln en fastare profil? Finns det ett tillräckligt underlag av öppet argumenterade representativa fall för att dra upp klara tolkningslinjer? Fallen där standardregelns innehåll och syfte djupare analyserats i vår rättspraxis är inte många. Särskilt i ”klara” fall har i domarna kort och gott beskrivits fakta, citerats skadeståndslagens formulering och presenterats slutsatsen.11 551 0Exempelvis har olika varianter av frasen ”med hänsyn till ... uppgifternas art och ändamål ... har X uppfyllt/inte uppfyllt de krav som under rådande förhållanden skäligen kunde ställas” använts på byggnadsinspektörer,152 bilregisterhållare,153 underrätter,154 konsument-s. 2014

3.klagonämnden,155 sjöfartsverket,156 polismyndigheters sätt att uppbevaras. 2008

4.beslagtagna bilar157 osv. Den här typen av formuleringar säger ännu intes. 2008

5.mycket om vad som ligger bakom avvägningarna. De kastar inte nytts. 2008

6.ljus över standardregelns självständiga betydelse. Den ansvarsfriandes. 2008

7.frasen att tjänstemannen ”inte haft skäl att ifrågasätta utredningen”s. 2008

8.har använts exempelvis då byggnadsnämnden krävt markundersök­s. 2008

9.ningar, byggaren varit en professionell aktör och huset trots det satts. 2008

10.sig158 eller då styckningsförrättningens gamla handlingar visat sig varas. 2008

124

1.felaktiga.159s. 2008

2.Till de ”klara” fallen där skadestånd dömts ut hör vanligtvis situationers. 2008

3.där det allmänna försummat att sköta sina lagstadgade skyldigheter. HDs. 2008

4.har i dem tydligt kunnat markera vad som inte ryms in under ”de kravs. 2008

5.som under rådande förhållanden skäligen kan ställas”. Det har exempelviss. 2008

6.inte varit ett effektivt skadeståndsfriande argument att åberopa dets. 2008

7.allmännas resursbrist. Här är HD 2001:93 ett nästan klassiskt fall. Dets. 2008

8.gällde kommunens skyldighet att ordna dagvårdsplats enligt lagen oms. 2008

9.barndagvård. En kommun hade misslyckats och åberopade resursbrist.s. 2008

10.HD godtog inte kommunens argumentering. Standardregeln begränsades. 2008

11.inte kommunens skadeståndsansvar till barnets förälder för förlorads. 2008

12.inkomst.160 Vissa fall antyder att typen av skada har tillmätts betydelse vid tolkningen av standardregeln. Detta kan tänkas ha implikationer för rena ekonomiska skador som har låg status i hierarkin av skadeståndsrättsligt skyddade intressen. Då de presumtiva skadorna kan drabba individers hälsa och säkerhet161 kan man med viss försiktighet påstå att aktsamhetskraven ”som med hänsyn till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas” uppenbarligen är strängare än vid exempelvis sakskador162.s. 2008

125

1.I fallet HD 2008:62 hade taket på en lantbrukshall störtat in.s. 2009

2.Skadelidande krävde ersättning av kommunen med stöd av SkL 3:2s. 2009

3.för kommunens försummelse vid byggnadstillsynen. HD fann att dets. 2009

4.är väsentligt att övervaka t.ex. att byggandet följer byggnadsplanerna,s. 2009

5.att byggnaderna fyller hälso- och säkerhetskrav och att byggnadernas. 2009

6.är hållfasta. Byggnadsinspektören hade inte fäst tillräcklig upp­s. 2009

7.märksamhet vid byggnadens hållfasthet och säkerhet. En liknande högre skyddsnivå ges t.ex. den personliga friheten i ljuset av HD 2008:10.s. 2009

8.En efterlyst person hade blivit gripen just före ett veckoslut. Han vars. 2009

9.i fängelse över veckoslutet och försattes i villkorlig frihet på måndags. 2009

10.morgon. Han krävde skadestånd för det lidande som det drygt tre dygns. 2009

11.långa frihetsberövandet förorsakat honom. HD:s majoritet betonades. 2009

12.att då myndighetsutövningen hade gällt ingrepp i den personligas. 2009

13.friheten hade standardregelns krav inte uppfyllts varför skadestånds. 2009

14.skulle utgå.s. 2009

15.Det anmärkningsvärda i fallet är att artikel 5 i Europarådetss. 2009

16.människorättskonvention berördes. Majoriteten citerade grundlags-s. 2009

17.utskottets uttalande i samband med att Finland anslöt sig tills. 2009

18.Europarådet. I utskottets uttalande konstateras att vid möjligas. 2009

19.alternativa tolkningar ska eftersträvas en tolkning som befrämjars. 2010

20.förverkligandet av människorättsbestämmelsema. 163s. 2010

21.I fallet skedde omröstning.164s. 2010

22.Med viss försiktighet kan man alltså påstå att skadetypen i praxis har gettss. 2010

23.betydelse. Rättigheter som är skyddade genom de tunga instrument soms. 2010

24.grundlagen och människorättskonventionerna är i en särställning. Hälsa,s. 2010

25.säkerhet, personlig frihet och liknande grundläggande rättigheter ställers. 2010

126trots standardregeln höga krav på verksamheten. Men också rätten till

1.egendom åtnjuter ett grundrättsligt skydd. I Europadomstolsperspektiv ärs. 2010

2.skyddet inte begränsat till fysisk egendom.165s. 2010

3.Enligt det allmänt omfattade hierarkitänkandet baserat på skadetypers. 2010

4.är personskadorna i särklass. En god bit efter både person- och sakskadornas. 2010

5.kommer de rena ekonomiska skadorna. Emellertid gick det inte att fås. 2010

6.fram klara fallkedjor från HD:s praxis som på ett övertygande sätt skulles. 2010

7.visa att standardregeln leder till en strängare vårdslöshetsbedömning vids. 2010

8.sakskador än vid rena ekonomiska skador.s. 2010

9.Kan man då få belägg för att den presumtiva skadans storlek skulle påverkas. 2010

10.vårdslöshetsbedömningen? Enligt en av skadeståndsrättens ”tumregler”s. 2010

11.sägs den sannolika skadans storlek påverka aktsamhetsstandarden.166 Jus. 2010

12.större en presumtiv skada är, desto högre ställs aktsamhetskraven. Renas. 2010

13.ekonomiska skador kan vara stora.s. 2010

14.Nej, det går inte att få fram belägg för att den presumtiva skadans storleks. 2010

15.skulle skärpa tolkningarna av standardregeln så att aktsamhetskraven skulle höjas vid stora skador. Här är dock domstolsmaterialet mycket tunt. Ett fall från Helsingfors HovR får vara ett exempel på att skadornas storlek inte ser ut att påverka de skäliga kraven som kan ställas på verksamheten.s. 2010

16.Enligt de kärande rederibolagen hade en ekonomiskt betydande skadas. 2011

17.(ca 790 000 euro) drabbat bolagen bl.a. genom sjöfartsverkets felaktigas. 2011

18.isavgiftsklassintyg. Felen ledde till att kärandena varit tvungna atts. 2011

företa omfattande uppgraderingsarbeten på flera fartyg för att behålla 127

1.isklass. Åtgärderna visade sig vara onödiga då sjöfartsverket senares. 2011

2.återtog kraven.s. 2011

3.TR dömde ut det yrkade beloppet. Sjöfartsverkets agerande vars. 2011

4.myndighetsutövning. Det fanns vårdslöshet. Bristande övervaknings-s. 2011

5.resurser var inte en befrielsegrund. I bedömningen var det också frågas. 2011

6.om sjösäkerhets- och miljöaspekter.s. 2011

7.HovR befriade staten från skadeståndsansvar. Ett argument vars. 2011

8.att sjöfartsverket handlande visserligen varit något inkonsekvents. 2011

9.men verkets förfarande ”kan inte heller anses bestå av sådana fleras. 2011

10.fall av mindre oaktsamhet som tillsammans skulle utgöra ett sådants. 2011

11.fel eller en sådan försummelse som avses i 3 kap. 2§ skadeståndslagen.s. 2011

12.Även om händelseförloppet som helhet haft negativa följder förs. 2011

13.rederierna har det inte visats att de krav blivit åsidosatta som med hänsyns. 2011

14.till verksamhetens art och ändamål skäligen kan ställas på fullförandet avs. 2011

15.åtgärderna eller uppgifterna.”167 Besvärstillstånd beviljades inte. HovR:s avgörandet fick sålunda laga kraft.s. 2011

16.Det är inte heller helt omöjligt att svänga på argumenteringen och säga att en möjlig stor skada skärper den presumtiva skadelidandes egen skyldighet att aktsamt försäkra sig om informationens riktighet. Den här typen av argumentering kom fram t.ex. i HD 2009:24, om konsulattjänstemannens information om de finska arbetstillståndens giltighet i Spanien.168s. 2011

17.Typiska fall där ersättningsfrågan aktualiserats har gällt myndigheters. 2012

18.som varit tvungna att tolka och tillämpa komplexa stadganden ellers. 2012

19.som i beslutsfattandet haft vidsträckt prövningsrätt. Myndigheter ställss. 2012

20.inför uppgiften att tolka och tillämpa stadganden av olika komplexitet.s. 2012

21.Om myndighetsutövningen innebär ett brott mot en klar lagstadgads. 2012

128

1.förpliktelse, t.ex. kommunens skyldighet att ordna dagvårdsplatser,s. 2012

2.uppfylls vanligtvis standardregelns krav.169 Om däremot normmaterialets. 2012

3.är invecklat och prövningsrätten vid kan utgången bli en annan.s. 2012

4.Exempelvis HD 2002:78 gällde komplexa regleringar ochs. 2012

5.bedömningar vid beviljande av tillstånd till täktverksamhet.170 Ett besluts. 2012

6.hade förkastats, sökande hade besvärat sig, beslutet hade sedan upphävts,s. 2012

7.återförvisats, igen förkastats och upphävts.s. 2012

8.Stadsstyrelsen hade förkastat A:s ansökan om beviljande av tillstånds. 2012

9.till täktverksamhet. Beslutet hade med anledning av besvär gått en långs. 2012

10.väg. Det hade upphävts, återförvisats till stadsstyrelsen, igen förkastatss. 2012

11.och igen genom besvär upphävts. A krävde skadestånd för skada p.g.a.s. 2012

12.att tillståndets beviljande hade fördröjts. I det komplicerade ärendets. 2012

13.dömdes inte ut skadestånd.s. 2012

14.HD konstaterade vid avvägning med stöd av standardregeln bl.a:s. 2012

15.”När det är fråga om ett avgörande som grundar sig på ens. 2012

16.rättslig bedömning innebär stadgandena i 3 kap. 2 § att någots. 2012

17.skadeståndsansvar inte föranleds enbart av den omständigheten att ens. 2012

18.besvärsmyndighet sedermera finner den bedömning som en myndighets. 2012

19.gjort vara oriktig och därför ha lett till ett felaktigt avgörande. För atts. 2012

20.en rättslig bedömning skall kunna anses felaktig på ett sådant sätt atts. 2012

21.förutsättningarna för skadeståndsskyldighet uppfylls, måste hänsyn tass. 2012

22.till flera omständigheter, i synnerhet till arten av de rättsregler varss. 2012

23.tillämpning ärendet gäller. Av betydelse är bland annat hur klar ochs. 2012

24.entydig den i fråga varande regleringen är, hur mångsidiga och komplicerades. 2012

25.överväganden den förutsätter och hur stort utrymme den lämnar förs. 174

26.skönsmässiga bedömningar.”171 Argumenteringen utvecklades vidare i fallet om den åländska fiskekvoten, HD 2004:65.172 Jord- och skogsbruksministeriet och Ålands landskapsstyrelse hade ingått en överenskommelse om en fördelning mellan riket och landskapet av den fångstkvot för laxfiske som EU beviljat för år 1997. Landskapsstyrelsen hade på basis av överenskommelsen fördelat laxkvoten i båtvisa fiskekvoter. Laxfiskekvoten som beviljats Finland hade blivit full innan en åländsk fiskare (F) hade hunnit fiska sin kvot. F krävde ersättning. Med bl.a. följande motivering ansåg HD:s majoritet att standardregelns krav åsidosatts:s. 174

27.”1 och med de entydiga bestämmelserna i kontrollförordningen173 hars. 174

28.rättsläget i detta hänseende varit klart. Berörda myndigheters eventuellts. 174

29.bristande kunskap om dessa bestämmelser kan inte tillmätas betydelses. 174

30.vid bedömningen av förutsättningarna för ett skadeståndsansvars. 174

31.enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Landskapsstyrelsen har varits. 174

32.skyldig att känna till bestämmelserna och att förstå deras otvetydigas. 174

33.innebörd.”174 I majoritetens avgörande tangerades också argumentet att skadelidande haft befogad anledning att förlita sig på myndighetsbeslutet.s. 174

34.”Envar bör kunna utgå från att ett av behörig myndighet utfärdats. 174

35.förvaltningsbeslut som riktats till honom inte är underkastat sådanas. 174

36.villkor eller begränsningar av väsentlig betydelse som inte framgårs. 174

37.av beslutet eller av annan information som lämnas samtidigt.s. 174

38.I synnerhet under förevarande omständigheter kan man intes. 174

39.förutsätta att F själv borde ha haft bättre kännedom om rättslägets. 174

40.enligt kontrollförordningen än landskapsstyrelsen i egenskap avs. 174

41.fiskerimyndighet visat sig ha. F har haft befogad anledning att förlita sigs. 175

42.på det beslut som landskapsstyrelsen riktat till honom.”175s. 175

43.Landskapsstyrelsen hade utgett viss ersättning åt F. F ansågs inte ha lidits. 175

44.skada utöver detta.1'6s. 175

45.I HD 2006:7, som gällde tolkning av tjänstestadga och fortsättandets. 175

46.av en läkares tjänsteförhållande, styrdes den slutliga utgången av atts. 175

47.ingen ersättningsgill skada ansågs ha uppstått. Läkaren, som miste sins. 175

130

1.tjänst, hade förtjänat väl på annat håll. Trots det var HD:s uttalandens. 175

2.om standardregeln intressanta.s. 175

3.En samkommuns förbundsstyrelse hade ansett att läkarens tjänste­s. 175

4.förhållande hade upphört men HFD hade upphävt beslutet. HDs. 175

5.uttalade sig om den tillämpliga rättsregelns kvalitet och konstaterades. 175

6.att betydelse ”har härvid tillmätts bl.a. huruvida rättsregeln varit klars. 175

7.och entydig eller huruvida den har förutsatt vidlyftig prövning och beaktandes. 175

8.av mycket olika faktorer samt vilken prövningsmakt den gett tillämparen.s. 175

9.I rättspraxis framgår att om vid beslutsfattandet klara regler och be­s. 175

10.stämmelser inte följts eller de tillämpats felaktigt kan förutsättningarnas. 175

11.för offentlig myndighets ersättningsansvar uppfyllas (HD 1996:78177,s. 175

12.HD 1998:9,178 HD 2004:65179), medan situationen kan vara en annans. 175

13.då rättstillståndet är oklarare och ger utrymme för större prövnings. 175

14.(HD 2002:78180)”.181 Intressant i det här sammanhanget är också t.ex. ett äldre fall som behandlar domstolens prövningsrätt.1821 HD 1983 II48 hade underrätten utfärdat körförbud för A p.g.a. rattfylleri men HovR förkastade åtalet som ostyrkt. A krävde skadestånd av staten bl.a. för den skada körförbudet inneburit.183 HD förkastade käromålet med följande motivering:s. 175

15.”Enär i målet företetts utredning såväl till stöd för åtalet som emots. 176

16.detsamma, ansågs underrättens medlemmar i sitt domarvärv inte meds. 176

beaktande av de krav som med hänsyn till verksamhetens art och 131

1.ändamål skäligen kan ställas ha gjort sig skyldiga till sådant fel ellers. 176

2.sådan försummelse att staten enligt skadeståndslagen av 31.5.1974s. 176

3.skulle svara därför.”184 I början av detta år (2012) har det kommit fyra fall om statens skyldighet att ersätta rättegångskostnader i samband med utmätning; när en utmätning upphävts, såsom i HD 2012:6 och HD 2012:7, när den återkallats, såsom i HD 2012:8, eller när den som hade ansökt om utmätning dragit tillbaka sin utsökningsansökan, HD 2012:34. Statens kostnadsansvar regleras av utsökningsbalken (UB)ll:20, inte av SkL, men såsom särskilt i två av fallen kommer fram finns det vissa paralleller i ansvarslogiken om det allmännas generella ansvar.s. 176

4.I HD 2012:6 hade utmätningen efter ett besvär av utomståendes. 176

5.upphävts p.g.a. utmätningsmannens uppenbara fel. HD fann att dets. 176

6.skulle vara oskäligt att ålägga den besvärande att stå för samtligas. 176

7.kostnader. Staten skulle delvis svara för kostnaderna. (Diss., samtligas. 187

8.kostnader skulle ersättas.)s. 187

9.Också i HD 2012:7 upphävdes utmätningen. HD fann att det intes. 187

10.framgått att det skulle ha skett ett relativt klart fel. I saken var dets. 187

11.enligt HD fråga om situationer som gav utrymme för tolkning bådes. 187

12.vad gäller den bevismässiga och rättsliga prövningen.18'’ Staten friadess. 187

13.från skyldighet att ersätta rättegångskostnaderna. (Diss., statens. 187

132ersättningsskyldig, de väsentliga begränsningar i statens ansvar som

1.förekom i förarbetena men som inte framgick i lagtexten kunde intes. 187

2.göras gällande.)s. 187

3.Gällande statens skadeståndsansvar är vissa paralleller till EU-rättens. 187

4.tankeväckande. I t.ex. det ofta citerade fallet Brasserie utformadess. 187

5.hjälpkriterier för prövningen när en medlemsstat uppenbart och allvarligts. 187

6.har gått över gränserna för möjlig skönsmässig bedömning.1 18865s. 187

7.Bl.a. tas hänsyn till den överträdda regelns klarhet och precision, graden avs. 187

8.skönsmässig bedömning som den överträdda regeln lämnar, den "avsiktligas. 187

9.eller oavsiktliga karaktären" av den begångna överträdelsen eller orsakades. 187

10.skadan, om den felaktiga rättstillämpningen varit ursäktlig eller oursäktlig,s. 187

11.och den omständigheten att en av gemenskapsinstitutionerna intagens. 187

12.ståndpunkt kan ha bidragit till missbedömningen. Överträdelsens. 187

13.måste alltid anses tillräckligt allvarlig om den fortsätter trots att ens. 187

14.domstol slagit fast att det rör sig om ett fördragsbrott eller det finnss. 187

15.ett förhandsavgörande eller en fast rättspraxis som visar att agerandet ärs. 187

16.en överträdelse.s. 187

17.Sammanfattande synes genomgången av finsk rätt i huvudsak befästas. 187

18.uppfattningen att standardregeln i SkL 3:2 är otidsenlig.187 Såsom fråns. 187

19.många håll föreslagits kunde standardregeln slopas.s. 187

20.För det första kan man anföra beprövade rättspolitiska synpunkter. Myndighetsutövning är nödvändig verksamhet. Som vid all annan verksamhet finns det risker för fel. Vårdslöshet kan ge upphov till stora skador. Men ska den potentiella skaderisken dämpas med en mildare vårdslöshetsstandard för det allmänna än enligt SkL:s generella regel eller ska här tillämpas en normal aktsamhetsstandard som bättre skyddar den enskilda skadelidande som råkar drabbas av en skada? Om man så vill kunde man fråga om inte skattebetalarkollektivet är bättre ägnat atts. 188

133

1.bära skadorna än en slumpmässigt drabbad skadelidande?s. 188

2.För det andra finns det egentligen inte en fast grund för att påstå att standardregelnskullehastorsjälvständigeffektvidvårdslöshetsbedömningen. Det kunde ju tala för att hålla kvar regeln. Men specialregeln i SkL skapar osäkerhet. Tveksamheten gällande regelns egentliga effekt beror på att också den ”normala” vårdslöshetsbedömningen är elastisk och ger möjlighet att vikta in olika hänsyn i avvägningarna. Var ligger normalnivån, var ligger standardregelns nivå? Till osäkerheten bidrar HD:s försiktiga motiveringar. Därför är det inte mer än ett spekulativt påstående då jag menar att domstolarna sannolikt i flertalet fall kunnat komma till samma slutsatser utan standardregeln med hjälp av den vanliga culpabedömningen.138 Också om man kan ifrågasätta standardregelns självständiga effekt fokuserar regelns formulering ensidigt på myndighetsperspektivet och fördunklar skadevållarperspektivet. Frågan om den eventuella självständiga effekten skapar osäkerhet.s. 188

3.För det tredje accentueras standardregelns otidsenlighet i ljuset av nyare lagstiftning, särskilt grundlagen 118 § 3 mom. Enligt grundlagen har var och en som har lidit skada till följd av en försummelse av en tjänsteman eller någon som sköter ett offentligt uppdrag, enligt vad som bestäms genom lag, rätt att kräva skadestånd av det offentliga eller av tjänstemannen.11 889 8Den inskjutna bisatsen ”enligt vad som bestämss. 188

4.genom lag” kan visserligen till en del frånta grundlagsbestämmelsenss. 193

5.direkta effekter i den här riktningen. Däremot blir de stärkta genoms. 193

6.Europakonventionen och Europadomstolens praxis.190 Slopandet avs. 193

7.standardregeln skulle bidra till harmoni och klarhet i stadgandena oms. 193

8.det allmännas ansvar.s. 193

9.För det fjärde kunde vi dra nytta av erfarenheterna i Sverige,s. 193

10.särskilt gällande myndigheternas ansvarsutformning vid tolknings. 193

11.och tillämpning av stadganden av olika komplexitet. Standardregelns. 193

134

1.har slopats i svensk rätt utan dramatiska verkningar. Bengtssons. 193

2.summerar den gällande inställningen i svensk rätt enligt följande: dets. 193

3.allmänna bär ett skadeståndsgrundande ansvar då domstol eller annans. 193

4.myndighet förbiser en lagregel eller ett icke-svårfunnet prejudikat,s. 193

5.däremot knappast då myndighet missat uttalanden i lagmotiv ellers. 193

6.auktoritativ doktrin. I rättspraxis ser man mildare på feltolkning avs. 193

7.lagrum eller oriktig tillämpning av en vedertagen rättsprincip. Normalts. 193

8.krävs att bedömningen ska ha varit uppenbart felaktig.191 Vid oriktigs. 193

9.bevisvärdering krävs uppenbar omdömeslöshet.192 Detsamma gäller olikas. 193

10.fall av skönsmässiga bedömningar.193 Bengtssons sammanfattning stårs. 193

11.inte långt från vår praxis.s. 193

12.Det femte argumentet har att göra med de intryck, eller kanske snarare det växande tryck, som kommer från europarätten.s. 194

... och europarätten

1.En gång i tiden var en del civilrättsjurister (jag själv inräknad) av den uppfattningen att europarätten endast perifert kommer att påverka t.ex.s. 194

135

1.den nationella skadeståndsrättens kärnområden. Det har visat sig vara en grav felbedömning.194 Utvecklingen av den finska skadeståndsrätten kommer i allt växande grad att påverkas av Europakonventionen om mänskliga rättigheter, av EU:s rättsliga instrument och av Europadomstolens och Unionsdomstolens praxis. Europarätten är i en kontinuerlig utvecklingsprocess genom Europa- och Unionsdomstolens nya avgöranden.195 1S9a6mtidigt pågår mer systematiska utvecklingsprojekt, såsom t.ex. kommissionens förslag till en gemensam europeisk köplag, 196 och andra mer akademiska projekt som DCFR 2008 osv. I dag är det ännu höljt i dunkel vilket öde som kommer att möta t.ex. skadeståndsrättskapitlet i DCFR 2008, dvs. Book VI, Non-contractual liability arising out of damage caused to another, som jag här kallat PELLD.197 Skadeståndsrättsdelen är inte den enklaste att acceptera då rättsområdet i regel uppfattas som mycket nationellt. Trots det är det sannolikt att förslagen kommer att ha betydande indirekt inverkan på den europeiska skadeståndsrättsliga forskningen och undervisningen och sannolikt också på europeisk rättspraxis.s. 194

2.Europakonventionen och Europadomstolens praxis har i dag fundamental betydelse för ersättning vid kränkning av skyddade rättigheter.198 Kravets. 194

3.på effektiva rättsmedel har vid konventionstolkningen fört med sigs. 195

4.ett skadeståndsansvar för skadetyper som hos oss är ”nya”.199 Det gällers. 195

5.framför allt ideella skador utan samband med egentlig personskada,s. 195

6.vilka samtidigt faller utanför det vi traditionellt brukar föra in unders. 195

7.SkL 5:6.200 Såsom sådana skadetyper nämns ofta t.ex. obehag, oro,s. 195

8.maktlöshet,201 frustration, stress, smärta, lidande, förödmjukelse, ängslan,s. 195

9.förlust av rykte,202 av möjligheter,203 karriärmöjligheter och relationer.204s. 195

10.Speciellt ”förlust av möjligheter” och ”förlust av karriärmöjligheter” kans. 195

136

1.komma mycket nära det vi brukar beteckna som rena ekonomiska skador.s. 195

2.Enligt den ofta upprepade frasen ska vi i vår nationella rätt vid tolknings. 195

3.av Europakonventionen sträva till en fördragskonform förståelse, dvs.s. 195

4.då ett nationellt stadgande kan tolkas fördragskonformt ska det ocksås. 195

5.tolkas fördragskonformt.205 Det innebär att i konventionsrelaterades. 195

6.fall kan vissa rena ekonomiska skador bli ersatta även om motsvarande skadetyper inte skulle ersättas enligt rent nationell rätt. För i SkL avsedda rena ekonomiska skador möjliggör undantagen i SkL 5:1, särskilt de ”synnerligen vägande skälen”, tolkningar som står i konformitet med Europakonventionen.s. 195

7.Man kan och bör ställa frågan om strävan till en konventionskonform tolkning gällande exempelvis ersättningsgilla skadetyper kommer att leda till växande divergenser mellan konventionsbaserad och rent nationell rätt. Frågan brukar besvaras med att konventionens ersättningsreglerings. 196

137

1.bildar ett eget system med sina egna förutsättningar. Därför kan inte konventionspraxis direkt användas som argument i diskussioner om rent nationell rätt. Det svaret utesluter inte att divergenserna i något skede kan bli så djupa att de är svåra att försvara. En fråga som senare tangeras är vad som avses med ”rätt till egendom” som grundrättighet t.ex. i § 15 i GL, i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen och i artikel 16 § 2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.206s. 196

2.På liknande sätt kan EU-rätten kräva ett visst nytänkande som kommer att reflekteras i den nationella skadeståndsrätten. Vid en överträdelse av EU-rätten kan det allmänna bli skadeståndsskyldigt både mot en enskild och mot en juridisk person.20' Kravet på unionskonformitet kan leda till att den bekanta frasen från rubriken i fallet HD 2005:145 kommer i flitig användning vid tolkning av vår ”nationella” lagstiftning.208 1 fallet, som gällde medvållandebegreppet i trafikförsäkringslagen, konstaterade HD att lagens 7 § 3 mom. ”kunde tolkas på ett sätt gemenskapsrätten förutsatte och skulle därför också tolkas så”.209 Det kan finnas behov atts. 196

3.ty sig till den här typen av styrda tolkningarna exempelvis vid förståelsens. 197

4.av begreppet myndighetsutövning21C och särskilt av standardregeln i SkLs. 197

5.3:2.2 21110s. 197

6.EU-rätten innebär också en utmaning för vår syn på ersättningsgillas. 197

7.skadetyper i SkL. I princip överlåter EU-rätten till den nationellas. 197

8.rätten att närmare fastställa kriterier som gör det möjligt att bestämmas. 197

9.skadeståndets omfattning,212 men det finns gränser. SkL:s begränsningars. 197

10.av ersättningsgilla skadetyper kan komma i skottlinjen. Unionsrätten förutsätter att de nationella reglerna är utformade så att det i praktikens. 197

11.inte blir omöjligt eller orimligt svårt att få ersättning för skador. Dets. 197

12.kan, såsom i det klassiska fallet Simone Leitner, bli fråga om skadestånds. 197

13.för ideella skador av typen utebliven semesterglädje213 eller också, såsom i det finska fallet AGM-COS.MET, om skadestånd för ren ekonomisk skada av typen för utebliven vinst.214s. 197

14.I fallet AGM-COS .MET begärde Tammerfors tingsrätt EG-domstolens förhandsutlåtande. En finsk statstjänsteman hade i offentligheten gått ut med information om att en italiensk fordonslyft var farlig. Det hade negativa konsekvenser för det italienska bolagets försäljningsvolym. Bolaget krävde av finska staten och tjänstemannen ersättning för förlust av försäljningsvinst.215s. 198

139

1.EG-domstolen konstaterade bl.a. att vid överträdelse avs. 198

2.gemenskapsrätten ”ankommer det på varje medlemsstat att i sins. 198

3.nationella rättsordning fastställa kriterier som gör det möjligt atts. 198

4.bestämma skadeståndets omfattning, på villkor ... att de inte i något falls. 198

5.får vara utformade på sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligts. 198

6.svårt att få skadestånd.”216 ”Det skall påpekas att det vid överträdelses. 198

7.av gemenskapsrätten inte kan tillåtas att utebliven vinst helt uteslutss. 198

8.som ersättningsgill skada. En total uteslutning av utebliven vinst innebärs. 198

9.nämligen, särskilt i fråga om tvister av ekonomisk eller kommersiell art, atts. 198

10.det i praktiken blir omöjligt att få ersättning av skada”. 217s. 198

11.Om vår SkL 5:1 får stå oförändrad förutsätter konformitet meds. 199

12.unionsrätten en ”modigare” tolkning än den vi tillämpar i vår internas. 199

13.rätt. De ”synnerligen vägande skälen” i SkL 5:1 ger möjlighet till detta.213s. 199

14.För att undvika svårförsvarbara friktioner med nationella rätten börs. 199

15.de europarättsligt inspirerade tolkningarna också återspeglas i de rents. 199

16.interna prövningarna. På lång sikt kan det inte vara en optimal lösnings. 199

17.att i EU-relaterade frågor göra starkt ändamålsinriktade tolkningar avs. 199

18.SkL:s problematiska stadganden samtidigt som man fortsättningsvis i dens. 199

140

1.rent nationella rätten håller fast vid vedertagna tillämpningar.s. 199

2.Men det är inte enbart de ersättningsgilla skadetyperna som kans. 199

3.vålla problem. I samband med det allmännas ansvar kan t.ex. snävhetens. 199

4.i vårt myndighetsutövningsbegrepp2 2119 282o0ch standardregelns speciellas. 199

5.culparesonemang bli satta under lupp22C. Vidare blir det tolkningsvägens. 199

6.svårt att kringgå vår bestämmelse i SkL 3:5 om begränsningarna i talerätten vid beslut av de högsta myndigheterna.221 Framtiden kräver sannolikt revideringar av lagtexten.s. 199

Sammanfattande konklusioner

1.Det allmännas skadeståndsansvar för rena ekonomiska skador är i SkL konstruerat med hjälp av tre problematiska element. Det grundläggandes. 200

141

1.elementet är begreppet myndighetsutövning. Det påverkas starkt av den allmänna samhällsutvecklingen. Det är ett element med suddiga konturer. Ändå har det stor betydelse för skadeståndsansvaret. Det andra elementet, den speciella culpabedömning enligt standardregeln, är i dag svårt att försvara, men samtidigt enkelt att åtgärda genom en lagändring. Det tredje elementet, som genomsyrar denna framställning, är SkL:s restriktiva bestämmelser om ersättning för rena ekonomiska skador i kombination med domstolarnas försiktighet att utnyttja de tolkningsmöjligheter som öppnas genom de ”synnerligen vägande skälen” i SkL 5:1.222s. 200

2.Om man så vill är det i dag inte särskilt svårt att i den nationella rätten mota det allmännas ansvar for vårdslöst orsakad ren ekonomisk skada. SkL ger alternativa argumenteringsmodeller. En möjlighet är att argumentera att skadan visserligen uppstått vid myndighetsutövning men att standardregelns speciella vårdslöshetskrav inte blivit uppfyllda. Lika effektivt är det att framhålla att det inte är fråga om myndighetsutövning och att det inte heller i övrigt föreligger synnerligen vägande skäl för skadestånd. Jag hävdar att SkL:s reglering av det allmännas ansvars. 200

3.återspeglar förlegade uppfattningar. Ansvaret vid myndighetsutövnings. 226

4.bör föras närmare det normala skadeståndsansvaret.s. 226

5.Standardregeln låter sig enkelt slopas. Den ändringen har intes. 226

6.dramatiska konsekvenser, vilket den svenska i dag redan gamla reformens. 226

7.visar. Standardregeln i SkL 3:2 talar för att den aktsamhetsstandard soms. 226

8.uttryckts i grundlagen och förvaltningslagen ännu inte har hittat frams. 226

9.till SkL. Regeln skapar osäkerhet. En ”normal” vårdslösbedömning vids. 226

10.myndighetsutövning ger medborgarna ett tydligare skydd.s. 226

142

1.En svårare fråga är det oklara begreppet myndighetsutövning.s. 226

2.Samhällsutvecklingen, som bl.a. återspeglas i nyare lagstiftning, antyder atts. 226

3.det stegvis sker en förskjutning från den gamla maktfokuserade synen soms. 226

4.utgått från ”handhavande av offentlig makt”223 mot den vardagligare mers. 226

5.servicebetonande betydelsen ”att sköta ett offentligt uppdrag”.224 2J2a5g vills. 226

6.inte påstå att det senare uttrycket skulle vara fritt från tolkningssvårigheters. 226

7.men det motsvarar bättre gällande samhällsvärderingar.223 Tolkningens. 226

8.avbegreppetnytts. 226

9.”myndighetsutövning” har samtidigt kommit i ett ljuss. 226

10.genom att professionellt given information och därmed förknippades. 226

11.ansvarsfrågor fått allt större betydelse i samhället. Det är inte uteslutets. 226

12.att andra professionella aktörer enligt ett modernt skadeståndsrättsligts. 226

13.tänkande får bära ett ansvar som inte är begränsat till enbart dens. 226

14.egentliga avtalsrelationen.226Problematiken kring detallmännas ansvars. 226

15.för vårdslöst given information är alltför viktig för att lösas med hjälps. 226

16.av tolkning av ett oklart begrepp. Den förtjänar en öppen rättspolitisks. 226

17.debatt och klara ställningstaganden i lagstiftningen.s. 226

DEL III

DE SYNNERLIGEN

VÄGANDE SKÄLEN

KAPITEL 5_________________

DE SYNNERLIGEN VÄGANDE

SKÄLEN - MER FLEXIBILITET?

145

En mjukare spärregel

1.Skadeståndslagens regler för ersättning av rena ekonomiska skador är speciella. Den allmänna skadeståndsrättsliga utgångspunktens sägs vara att ”var och en får lida sin egen skada”. För att någon annan ska bli skadeståndsskyldig krävs enligt SkL:s huvudregel att denna andra har förorsakat skadan ”uppsåtligen eller av vållande”.1 De rena ekonomiska skadorna följer inte huvudregeln. För dem gäller egna regler. Utgångspunkten i SkL är att de inte ersätts. De kan bli ersättningsgilla i tre särskilt angivna fall, vid en straffbar handling, myndighetsutövning ”eller om det i andra fall finns synnerligen vägande skäl”.2 Bland undantagen är dog det tredje det mest spännande. Vad är ett synnerligen vägande skäl?s. 229

2.Genom sin vaghet öppnar de synnerligen vägande skälen i princip många möjligheter. Ett synnerligen vägande skäl kan vara nästan allting - eller kanske ingenting. Om en domstol i sin bedömning kommer till att det föreligger ett synnerligen vägande skäl kan skadan bli ersatt trots spärren i spärregeln i SkL. Om domstolen inte finner ett sådant skäl blir skadan inte ersatt. Det är snart 40 år sedan SkL trädde i kraft. Vilket innehåll har de synnerligen vägande skälen fått under tidens gång? Är det någonting mer än en ”extra sträng” culpa- och adekvansbedömning och vad är i så fall en extra sträng culpa- och adekvansbedömning? Eller är det kanske fråga om någonting annat? Kort och gott, hur känner man igen ett synnerligen vägande skäl?s. 229

3.I detta kapitel tecknar jag först med hjälp av förarbeten, reformförslags. 3

4.och doktrin en generell skiss av vad som kan dölja sig bakom begreppet,s. 3

5.för att därefter gå in på de synnerligen vägande skälens eventuellas. 3

6.släktskap med culpa- och adekvansläran. De följande kapitlen utgårs. 3

7.från doktrinens syn på vad som eventuellt kan vara ett synnerligens. 3

8.vägande skäl. De framförda uppfattningarna kommer att analyserass. 3

9.i ljuset av rättspraxis. De handlar om skador som är ”sakskadelika”s. 3

10.(kapitel 6), skador som uppstått i ”avtalsliknande förhållanden” (kapitels. 3

146

1.7) och skador som uppstått genom handlingar som ”strider mot god sed”s. 3

2.(kapitel 8). I kapitel 9 diskuterar jag vilka möjligheter de synnerligens. 3

3.vägande skälen öppnar för europarättsligt konforma tolkningar, för atts. 3

4.slutligen i kapitel 10 göra ett sammandrag och återknyta till culpa- ochs. 3

5.adekvansresonemangen.s. 3

6.När förslaget till skadeståndslag i tiden fördes till riksdagens behandlings. 3

7.var lagen närmast identisk med den svenska skadeståndslagen. Det gälldes. 3

8.också regleringen av rena ekonomiska skador. I finsk rätt följde vi bl.a.s. 3

9.den svenska modellen med en särskild spärregel för rena ekonomiskas. 3

10.skador. Den saknades i dansk och norsk rätt. Vi valde att låta ens. 3

11.typisering av själva skadan avgöra skadans ersättningsgillhet. Vi litades. 3

12.inte på ”vaga” culpa- och adekvansbedömningar. Men i finsk rätt gjordes. 3

13.vi dessutom en anmärkningsvärd avvikelse från den svenska spärregeln.s. 3

14.I ett sent skede av beredningen infördes ett nytt kriterium som i princips. 3

15.utvidgade ersättningsgillheten. De synnerligen vägande skälen skrevs in is. 3

16.lagen som ett slags elastisk säkerhetsventil i den i övrigt rigida spärregeln.s. 3

17.Formuleringen öppnade för både rättspraxis och doktrin möjligheter att is. 3

18.framtiden styra utvecklingen.s. 3

19.De synnerligen vägande skälens tillkomsthistoria är speciell. Särskilts. 3

20.Matti Ylöstalo och Eero Routamo har i detalj redogjort för den.3 Jag nöjers. 3

21.mig därför här med att göra ett kort sammandrag av bakgrunden.s. 3

22.I 1970-års förslag till SkL, det s.k. Ådahl - Aho-förslaget, hade ens. 3

23.skadas allmänna ersättningsgillhet knutits till den skadeframkallande handlingens rättsstridighet.4 5 Den generella utgångspunkten för skadeståndsansvar var enligt 1 § Imom. att den ”som genom en rättstrid ig handling uppsåtligen eller av vårdslöshet eller oaktsamhet förorsakar person- eller sakskada skall ersätta skadan”. I paragrafkommentaren konstaterades att det inte gick att definiera rättstridigheten genom ett allmänt stadgande i lagen. Rättstridigheten sågs vara intimt kopplad till skadans art. Därför indelades skadorna i olika slag, i olika skadetyper. Ersättningsförutsättningar för de olika skadetyperna kunde vara olika.s. 3

147

1.Orsakande av person- och sakskada var i allmänhet rättsstridigt.s. 4

2.”Bedömningen av en handlings rättsstridighet sammanhänger intimts. 4

3.med skadans art. När orsakande av skada skall anses rättstridigt kans. 4

4.inte anges genom ett allmänt stadgande. Fördenskull är det på sins. 4

5.plats att i lagen räkna upp det slag av skador, som skall ersättas, ochs. 4

6.de förutsättningar, som vid de olika slagen av skador skall föreliggas. 4

7.för att skadeståndsskyldighet skall uppstå. I 1 § 1 mom. av lagförslagets. 4

8.nämnes, att skada, som skall ersättas bör vara en person- eller sakskada.s. 4

9.Orsakandet av sådan skada bör i allmänhet anses rättsstridigt, såframt ejs. 4

10.särskild grund för dess berättigande i det enskilda fallet föreligger.”’ I Ådahl - Aho-förslaget var ansvaret för rena förmögenhetsskador, på liknande sätt som i de svenska förslagen, begränsat till skador som uppkommit genom straffbelagda handlingar6 och under vissa förutsättningar genom myndighetsutövning.7 Om de rena förmögenhetsskadorna konstaterades i förslaget uttryckligen att SkL 1:1.2 ”inte heller hindrar att man i rättspraxis, när vägande skäl det kräver, utvidgar den krets inom vilken ren förmögenhetsskada ersätts.”8s. 4

11.I följande skede skedde snabba växlingar. Det började med att det lilla ordet bara plötsligt dök upp i paragrafkommentarerna i 1973 års regeringsproposition. I kommentarerna till bestämmelsen om ersättningsgilla skador, som flyttats till SkL 5:1, konstaterades att ens. 4

12.ren ekonomisk skada ”skulle ... bli ersatt bara när den orsakats genoms. 5

13.straffbelagd handling eller vid myndighetsutövning”.9 Formuleringens. 5

14.begränsade möjligheten till utvidgande tolkningar. Eero Routamo hars. 5

15.i en artikel från 1985 påpekat att ordet ”bara” infördes utan närmares. 5

16.förklaringar.10s. 5

17.Under riksdagsbehandlingen blev ersättningsförutsättningarna föremåls. 5

18.för diskussion i lagutskottet. Med hänvisning till ändamålsenlighet ochs. 5

19.vad som varit brukligt i praxis föreslog utskottet att begränsningarnas. 5

148

1.skulle slopas och att paragrafen skulle få följande lydelse:s. 5

2.”Skadeståndet omfattar gottgörelse för person- och sakskada samts. 5

3.även för sådan ekonomisk skada som icke står i samband med person­s. 5

4.eller sakskada.”11s. 5

5.Bestämmelsens slutliga formulering och dess relation till SkL:s tillämp­s. 5

6.ningsområde, särskilt uteslutandet av det kontraktuella skadeståndets. 5

7.i SkL 1:1, har utförligt beskrivits av Matti Ylöstalo i den ofta citerades. 5

8.artikeln från år 1975.12 Trots att artikeln är kort, 6 sidor, eller kanske justs. 5

9.därför, har den haft ett stort inflytande. Ylöstalo hade i riksdagen hörtss. 5

10.som sakkunnig. Efter ändringarna i lagutskottet, som bl.a. gällde lagenss. 5

11.tillämpningsområde13 och påverkade skadeståndet för rena ekonomiskas. 5

12.skador, skickade Ylöstalo ett brev till ordförande för stora utskottet.s. 5

13.Brevet återges i artikeln. Under inspiration av BGB § 826 föreslog Ylös­s. 5

14.talo en ny formulering av SkL 5:1:s. 5

15.”Skadeståndet omfattar gottgörelse för person- och sakskador och,s. 5

16.då skadan har uppstått genom straffbar handling eller handling soms. 5

17.strider mot god sed, även sådan ekonomisk skada som inte står is. 5

18.samband med person- eller sakskada.” Brevet påverkade uppenbarligen den slutliga utformningen. I artikeln konkluderar Ylöstalo att paragrafens tillkomsthistoria visar att avsikten varit att möjliggöra en vidareutveckling av ersättningsförutsättningarna enligt de riktlinjer som valts i praxis.s. 5

19.Vid den fortsatta behandlingen framkom att den nya formuleringen uppfattades som alltför vid. Sin slutliga form fick paragrafen i stora utskottet, där ”synnerligen vägande skäl” lades till de straffbara handlingarna och myndighetsutövningen.14s. 6

149

1.Införandet av de synnerligen vägande skälen kan ses som en medveten kompromiss som gav utrymme för framtida rättsutveckling. Vissa rena ekonomiska skador hade redan tidigare ersatts i praxis, särskilt i samband med straffbara handlingar.15 Det fanns vidare speciallagstiftning som föreskrev ersättning.16 1 7Å ena sidan uppfattades avgränsningen till straffbara handlingar och myndighetsutövning som alltför snäv, medan å andra sidan ett obegränsat ansvar uppfattades som okontrollerbart och alltför vidlyftigt. I läroböcker från 60-talet hade konstaterats exempelvis att i det moderna samhället, särskilt inom näringslivet, förekom en hel del beteenden som medförde risk för skada men som inte var skadeståndsgrundande. Det fanns dock gränser. I den klassiska läroboken Kivimäki - Ylöstalo från år 1961 nämns att skadestånd kan utgå exempelvis om konkurrens i näringsverksamhet skett i strid med god sed.11 Y. J. Hakulinen använde i sin lärobok från år 1962 uttrycket ”inom samhället rådande god sed (boni mores)” som ett instrument för att dra upp handlingsfrihetens gränser.18 Hans Saxéns texter är ofta pedagogiskts. 6

2.färgstarka. I läroboken, som utkom 1975, anger han som ett exempel dens. 7

3.ekonomiska förlust som drabbar A då grannen B sålt sin sommarstuga tills. 7

4.Föreningen Skrål och Skrammel. A kan inte få skadestånd för att hanss. 7

5.sommarstugas värde sjunker.19s. 7

Och vad hände sen?

150

1.1 den efterföljande doktrinen brukar konstateras att paragrafenss. 7

2.tillkomsthistoria ger tämligen vag ledning för vad som avses med etts. 7

3.”synnerligen vägande skäl”.20 Punktvis har debatten kunnat hetta tills. 7

4.i någon specialfråga, såsom t.ex. gällande skadestånd i samband meds. 7

5.arbetsrättsliga kampåtgärder.21 Vanligtvis har regleringen av renas. 7

6.ekonomiska skador i doktrinen beskrivits i generella ordalag som etts. 7

7.slags spärregel mot ett alltför vittgående ansvar. Allt kan inte ledas. 7

8.till skadeståndsskyldighet. Det brukar hänvisas till flodvågsarguments. 7

9.och risken för oöverskådliga konsekvenser och vidare till kravet pås. 7

10.handlingsfrihet i samhället, särskilt inom näringsverksamheten. Dets. 7

11.ska vara möjligt att i affärsvärlden till exempel utöva sund konkurrenss. 7

12.om samma kunder utan risk för skadestånd.22 I många framställningar diskuteras kort ”straffbelagd handling” och ”myndighetsutövning”,23 varefter intresset fokuseras på att kort försöka ringa in innebörden av ”de synnerligen vägande skälen”.24 Faktorer som anses påverka bedömningen är t.ex. om skadan påminner om en sakskada,25 om den uppstått i en avtalsliknande situation,26 om den skadeframkallande handlingen strider mot god sed,27 men ibland framkastas också exempelvis faktorer som den eventuella skadans storlek28 och handlingens vårdslöshetsgrad29. Tämligen samstämmigt konstaterar författarna att kriteriet är öppet ochs. 7

151

1.att det i sista hand blir fråga om in casu avgöranden.s. 8

2.Utförligast har de synnerligen vägande skälen behandlats av Mika Hemmo i slutet av 90-talet.30 Han går igenom doktrin och praxis och understryker mot den bakgrunden betydelsen av de traditionella hjälpkriterierna; stridande mot god sed, graden av klandervärdhet och vårdslöshet och de avtalsliknande dragen.s. 8

3.I en av justitieministeriet infordrad utredning från 2002 har Hemmos. 9

4.utvecklat vidare sin analys?1 Han for fram vissa moderata reformförslag,s. 9

5.bl.a. att kriteriet ”stridande mot god sed”, dvs. det gamla kriteriet soms. 9

6.redan på 70-talet föreslagits av Ylöstalo,33 21 kunde skrivas ut i lagen ochs. 9

7.klart anges som en separat ansvarsgrund.33 Hemmo efterlyser också ens. 9

8.principiell diskussion om ansvar i situationer där felaktig information gettss. 9

9.åt annan än avtalspart. Utredning skickades på sedvanlig remissrunda.s. 9

152

1.Mottagandet var delat men helhetsintrycket är att majoritetens. 9

2.av remissinstanserna upplevde att den gällande bestämmelsen vars. 9

3.tillfredsställande och uttryckte skepticism mot förändringar.34 Mans. 9

4.menade att en eventuell ändring kunde leda till att skadeståndsansvarets. 9

5.skulle bli alltför omfattande och konsekvenserna oöverskådliga. Särskilts. 9

6.representanterna för massmedia angrep kraftigt tanken att i lagen explicits. 9

7.ange ”stridande mot god sed” som ansvarsgrund.35 Det var framför allts. 9

8.representanterna för konsumentintressen och advokatförbundet soms. 9

9.uttryckligen påtalade reformbehovet.36s. 9

10.Den försiktiga kritiken som i doktrinen riktats mot de obestämdas. 9

11.”synnerligen vägande skälen” har inte påverkat formuleringen av SkLs. 9

12.5:1. Inte ens det gamla förslaget att införa ”stridande mot god sed” hars. 9

13.ansetts nödvändigt. An mindre har de i doktrinen kort framkastades. 9

14.hjälpkriteriema, såsom att skadan är sakskadelik, att det är fråga oms. 9

15.en avtalsliknande situation, handlingens vårdslöshetsgrad och skadanss. 9

16.storlek lett till växande krav på ändringar. Det att SkL har fått stå orörds. 9

17.betyder inte att utvecklingen inom lagstiftningen i övrigt stått stilla.s. 9

18.Mängden speciallagstiftning som ger möjlighet till ersättning för rena ekonomiska skador ser ständigt ut att öka.37 Principiellt betydelsefull är MiljöSkL (1994) som något radikalt, i varje fall mot bakgrunden av SkL, föreskriver ett strikt ansvar för miljöskador, inklusive de rena ekonomiska skadorna.38s. 9

19.Historiken kring SkL 5:1 om rena ekonomiska skador är typisk för många liknande bestämmelser. Särskilt i början kritiseras en bestämmelse för att vara obestämd och vag. Dock räknar man med att uttryck som ”synnerligen vägande skäl” kommer att få en klarare utformning genoms. 10

153

1.praxis. Givetvis sker vissa preciseringar. När frågan om en eventuell ändring av paragrafen aktualiseras exempelvis 30 år senare visar det sig att majoriteten av remissinstanserna är nöjda med bestämmelsen. Tiden har kanske gjort sitt. Ar det så att den vid sin tillkomst vaga bestämmelsen med hjälp av speciallagstiftning men framför allt genom tolkningarna i rättspraxis och doktrin blivit välfungerande? Eller är det lättare att leva med en vag bestämmelse än med risken att ändringar leder till ett alltför långtgående och oöverskådligt ansvar? Skadeståndslagens bestämmelse om rena ekonomiska skador har sin styrka i att den lämnar dörren på glänt för fortsatt rättsutveckling. Samtidigt ligger kanske regelns svaghet just i detta. Är det realistiskt att förvänta sig att ett så öppet kriterium som ”synnerligen vägande skäl” ska få sitt innehåll genom rättspraxis? Kanske, kanske inte. Vårt stadgande är nationellt särpräglat, vår rättskultur liten och mängden tvister som når våra domstolar, särskilt HD, är begränsad. De synnerligen vägande skälen aktualiseras, trots sin principiella betydelse, rätt sällan i vår rättpraxis. De få skadeståndsrättsliga tvister som kommer till våra domstolar kommers. 10

2.ingalunda systematiskt, i en vacker ordning, så att samtliga aspekter avs. 11

3.problematiken metodiskt skulle belysas.s. 11

4.Men vissa rättsfall finns. Söker man HD-fall i databankerna Finlex39s. 11

5.och Edilex med hjälp av sökorden ”skadestånd synnerligen vägandes. 11

6.skäl” blir resultaten magra.40 Något bättre blir resultatet med hjälps. 11

7.av de i Suomenlaki.com samlade skadeståndsfallen.41 Med de gamlas. 11

8.sökmetoderna får man givetvis ett bättre resultat och hittar fall därs. 11

9.de synnerligen vägande skälen direkt eller indirekt har använts soms. 11

154

1.motivering för eller emot ett skadestånd. Trots det kan man inte undgås. 11

2.intrycket att HD ofta undviker att använda de synnerligen vägandes. 11

3.skälen i motiveringarna och kommer till det önskade slutresultatet längss. 11

4.andra argumenteringsstråk.42s. 11

De synnerligen vägande skälens eventuella

släktskap med culpa- och adekvanslärorna

1.Det klassiska argumentet för begränsning av ansvaret för rena ekonomiska skador är det s.k. flodvågsargumentet. Skadorna ligger utanför skadeståndsskyddets primära kärnområde, skadeståndsansvaret är juridiskt svårhanterligt, t.o.m. själva skadebegreppet är diffust. Etts. 3

155

1.skadeståndsansvar skulle kunna bli oöverskådligt och omfattande.43 Det skulle verka hämmande på rörelsefriheten i samhället, särskilt inom näringslivet osv.44 Följaktligen finns det behov av en klar regel för att effektivt kunna begränsa ett alltför långtgående skadeståndansvar.s. 3

2.När skadeståndslagen utarbetades valde Sverige och Finland att införa en explicit spärregel för rena ekonomiska skador. I förarbetena konstaterades att rättsstridighetsbegreppet inte gick att definiera i lagen men rättstridigheten var intimt kopplad till skadans art. Därför ”var det på sin plats att i lagen räkna upp det slag av skador, som skall ersättas, och de förutsättningar, som vid de olika slagen av skador skall föreligga för att skadeståndsskyldighet skall föreligga”.45 För de rena ekonomiska skadorna, dvs. för skador som inte står i samband med person- eller sakskador, infördes spärregeln. Lagstiftarna i våra länder litade uppenbarligen inte på att culparesonemang i lämplig kombination med adekvansläran kunde erbjuda tillräckligt effektiva begränsningsmetoder. I vår skadeståndslagsproposition konstaterades att det inte var ändamålsenligt atts. 3

3.”i lag uttömmande reglera alla allmänna skadeståndsrättsligas. 3

4.grundsatser. Det skulle sålunda ankomma på rättspraxis att is. 3

5.växelverkan med doktrinen vidareutveckla t.ex. frågorna om kausalitets. 3

6.och adekvans, vållandebegreppets precisering i olika situationer ochs. 3

7.regler för ansvarsbegränsning vid sk. passiv identifikation.”46s. 3

8.Vår spärregel som sedan infördes i vår SkL avviker från begränsnings-s. 4

9.metoderna i europeisk skadeståndsrättslig mainstream.47 Danmarks. 4

10.och Norge, med sina i övrigt besläktade skadeståndslagar, saknar vårs. 4

11.särpräglade regel.48s. 4

12.Det är trots allt inte helt omöjligt att få ersättning för rena ekonomiskas. 4

13.skador. Särskilt det elastiska begreppet synnerligen vägande skäl ser uts. 4

14.att öppna möjligheter. Man kan som ett slags tankeexperiment frågas. 4

15.om den traditionella vårds lös hets bedömningen, särskilt graden av culpa,s. 4

156

1.har någon betydelse vid tolkningen av de synnerligen vägande skälen.s. 4

2.Utgångspunkten i SkL är att en skadevållare ska ersätta sådana skadors. 4

3.som han/hon vållat genom en vårdslös handling. Det här gäller inte förs. 4

4.rena ekonomiska skador. De följer andra regler. Vanlig vårdslöshet utlösers. 4

5.ännu inte skadeståndspåföljden. Men hur är det med grov culpa ochs. 4

6.uppsåt? Har de här kvalificerade vårdslöshetsformerna någon påvisbars. 4

7.betydelse i praxis? Behandlingen av kriteriet straffbar handling i kapitels. 4

8.3 gav resultatet att rättspraxis håller fast vid kravet på straffrättsligts. 4

9.uppsåt när det gäller brott som är straffbara endast som uppsåtliga. Enligts. 4

10.Skl 5:1 utlöser grov vårdslöshet inte i sig skadeståndspåföljden. Ar dets. 4

11.kanske trots det så att domstolarna i samband med tolkningen av des. 4

12.synnerligen vägande skälen kan ge betydelse åt att den skadeframkallandes. 4

13.handlingen varit grovt vårdslös eller rentav uppsåtlig? Den diskussionens. 4

14.blir särskilt intressant i samband med kriteriet ”stridande mot god sed”.s. 4

15.Kan det tänkas vara så att uppsåtliga och grovt culpösa handlingar soms. 4

16.ger upphov till rena ekonomiska skador tenderar att bli ersatta för atts. 4

17.de strider mot den i samhället rådande uppfattningen om god sed? Dens. 4

18.frågeställningen behandlas mer i kapitel 8.s. 4

19.Man kan fortsätta tankeleken och fråga i vilken mån spärregeln i SkLs. 4

20.5:1, dvs. regeln att rena ekonomiska skador inte är ersättningsgilla, trotss. 4

21.allt har någon form av släktskap med adekvanstänkandet? Förenklat skärs. 4

22.adekvansläran bort ansvaret för alltför avlägsna, oförutsebara, oöver­s. 5

23.skådliga och obestämda skador. Ar det samma typ av överväganden soms. 5

24.står bakom spärregeln, så att rena ekonomiska skador som utgångspunkts. 5

25.i allmänhet skulle vara alltför avlägsna, obestämda, oförutsebara förs. 5

26.att över huvud taget kunna förtjäna skadeståndsrättsligt skydd? Kans. 5

27.spärregeln ses som en något klumpigt formaliserad adekvansregel?s. 5

28.Och helt cementerad är ju inte vår spärregel. Trots huvudregeln ärs. 5

29.det inte helt omöjligt att få ersättning. Förutsättningarna har visserligens. 5

157

1.kraftigt begränsats. Skadan ska ha uppstått vid myndighetsutövning,s. 5

2.genom en straffbar handling eller det ska föreligga synnerligen vägandes. 5

3.skäl. Hur har de synnerligen vägande skälen använts för att motivera etts. 5

4.skadestånd? Kan man här ana sig till en spegelbild av det adekvata kau-s. 5

5.salitetstänkandet, en positiv adekvans? Med det avser jag att rena ekono­s. 5

6.miska skador som exempelvis är särskilt nära, konkreta och förutsebara,s. 5

7.kanske ytterligare orsakade i syfte att skada annan, i princip skulle kunnas. 5

8.bli ersättningsgilla med hjälp av de synnerligen vägande skälen? Ar dets. 5

9.positiva adekvanstänkandet tillräckligt eller är det så att de synnerligens. 5

10.vägande skälen förutsätter någonting utöver det man kan åstadkommas. 5

11.med väl utvecklade aktsamhets- och adekvansbedömningar?s. 5

12.För att kunna säga någonting om de synnerligen vägande skälens relations. 5

13.till adekvansläran bör man ha en uppfattning om vad som egentligens. 5

14.hos oss döljer sig bakom de synnerligen vägande skälen. Till den frågans. 5

15.återkommer jag i de följande kapitlen.49 Däremot är det redan härs. 5

16.motiverat att jag något försöker konkretisera vad jag avser med adekvans,s. 5

17.dvs. med det ”som hör till det mest oklara, varmed den civilrättsligas. 5

18.doktrinen arbetar, vilket icke vill säga litet”.50s. 5

19.Här kommer jag varken att göra en historisk exposé över ad-s. 5

20.ekvanslärans olika framtoningar i nordisk rätt eller att bege mig ins. 5

21.i rättsstridighetslärans fascinerande trollskog.51 Mitt grepp är prag-s. 5

22.matiskt. Jag söker konkreta argumenteringsmönster för ett ”rimligt”s. 6

23.begränsningstänkande?2 Jag tar fasta på adekvanslärans syfte att vara etts. 6

24.instrument för att begränsa ansvaret för skador, här rena ekonomiskas. 6

25.skador, som i relation till den skadeframkallande handlingen är avlägsna,s. 6

26.oväntade och har oförutsebart långtgående följder. Adekvansläran hars. 6

27.också en annan sida. Enligt den ska nära, konkreta och förutsebaras. 6

28.skador ersättas. Jag menar att detta har beröringspunkter - nej, dets. 6

29.kolliderar - med kärnan i spärregeln. Vid genomgången av rättspraxiss. 6

158

1.i de följande kapitlen kommer jag att försöka utreda om domstolarnas. 6

2.vid tolkningen av ”de synnerligen vägande skälen” tagit intryck av meds. 6

3.adekvanstänkandet besläktade argumenteringsmönster. Använder sigs. 6

4.domstolarna av liknande begränsningsverktyg som de som finns inbyggdas. 6

5.i adekvanstänkandet? Frågan är givetvis rent spekulativ. Hos oss avgörss. 6

6.ersättningsgillheten direkt med hjälp av kriteriet synnerligen vägandes. 6

7.skäl, inte med adekvansresonemang. Det har inte funnits behov att testas. 6

8.adekvansresonemangens förhållande till de synnerligen vägande skälen.s. 6

9.Jag återkommer till detta i kapitel 10 där jag diskuterar de risker som ärs. 6

10.kopplade till ett eventuellt framtida slopande av spärregeln i SkL 5:1.s. 6

11.Under årens lopp har adekvansläran blivit så hårt kritiserad i svensks. 6

12.och finsk rätt att det nästan blivit olämpligt att utan stora förbehåll talas. 6

13.om adekvans?3 Det syns som om inte heller lagstiftaren kunnat lita pås. 6

14.att adekvansbedömningarna fungerar som ändamålsenliga instruments. 6

15.for att begränsa skadestånd. Både i SkL och i annan lagstiftning hars. 6

16.lagstiftaren föredragit andra metoder. Ett omdiskuterat exempel ärs. 6

17.skadeståndsreglerna i KöpL. Lagstiftaren gjorde här ett avsteg från CISG,s. 6

18.trots att KöpL:s övriga bestämmelser i regel fick följa konventionen. I stallet för CISG:s förutsebarhetstest54 infördes i KöpL en uttrycklig indelning i direkta och indirekta förluster.55 Indelningen har i nordisk doktrin starkt kritiserats för att vara oklar och svårtillämpad. Vid tolkningen av köplagens svårhanterliga skadeståndsbestämmelser kan vi inte utnyttja den rikliga och lättillgängliga doktrin och praxis som vuxit fram kring CISG artikel 74.56s. 6

19.Lagstiftarens val att införa spärregeln i SkL dikterades knappast av ett misstroende mot våra domstolar. I SkL intogs samtidigt fleras. 7

159

1.jämkningsparagrafer som gav domstolarna en vid prövningsmakt.57 Ett liknande stort förtroende för domstolarnas skicklighet kommer fram i AvtL 36 §, den s.k. stora jämkningsregeln, som infördes några år senare.58 Däremot bygger de skadeståndsrättsliga lösningarna i både SkL och KöpL på stela indelningar i olika skadetyper. Det är avgörande för ersättningen vilken typ av skada handlingen har gett upphov till. Fokuseringen på skadetypen har, vill jag påstå, haft återverkningar både på vår doktrin och på praxis. Det har varken varit särskilt spännande eller nyttigt att elaborera det skadeståndsrättsliga adekvanstänkandet.591 förhållande till rena ekonomiska skador har läran inte testats och utvecklats på liknande sätt som t.ex. i norsk rätt. Norsk skadeståndsrätt, som saknar vår spärregel, har utvecklat ett konkret och samtidigt flexibelt adekvansresonemang för att begränsa risken för ett oöverskådligt långtgående ansvar.60 Så ser det i varje fall uts. 7

2.ur ett finskt perspektiv. De rena ekonomiska skadornas ersättningsgillhets. 8

3.följer i princip de normala skadeståndsrättsliga reglerna. Den beryktades. 8

4.flodvågen stoppas med hjälp av de tydliga och öppna culpa- ochs. 8

5.adekvansresonemangen. Norsk rätt har en välgörande pragmatisks. 8

6.inställning till adekvansen.61 Exempelvis Bjärte Thorson skriver i sins. 8

7.doktorsavhandling från år 2011 att han använder adekvans på etts. 8

8.traditionellt sätt som en ”henvisning til en besternt måte å resonneres. 8

9.omkring normativ avgrensning i årsakssammenhengen”.62s. 8

160

1.Min ambition är här att låna nyttiga tankemönster om adekvans fråns. 8

2.bl.a. norsk rätt och se om de kan komma till användning vid bedömningens. 8

3.av vad som kan vara ett synnerligen vägande skäl enligt SkL 5:1. Jag tars. 8

4.som utgångspunkt ett norskt Höyesteretts fall, den s.k. Lillestr0m'saken.63s. 8

5.Det gör jag trots att det i fallet är fråga om en försäkringsuppgörelse ochs. 8

6.trots att - egentligen för att - det är fråga om ett objektivt ansvar vids. 8

7.farlig verksamhet.s. 8

8.Två godståg kolliderade på stationen i Lillestrpm. Två vagnar vars. 8

9.lastade med kondenserat propån. P.g.a. explosionsfara var en extremts. 8

10.stor olycka nära. C. 2000 personer inom en begränsad farozon blevs. 8

11.evakuerade och all aktivitet på området stannade upp. Evakueringens. 8

12.upphörde först 4 dagar senare.s. 8

13.Försäkringsbolaget fick motta olika ersättningskrav, bl.a. fråns. 8

14.näringsidkare som måste hålla stängt. Bolaget motsatte sig kravens. 8

15.och menade att det objektiva ansvaret inte omfattade sådana renas. 8

16.förmögenhetsskador som yrkandena avsåg.s. 8

17.Förstavoterande framhöll i sin utförliga argumentering bl.a. atts. 8

18.skadan låg inom kärnområdet för ansvaret vid farlig verksamhet och atts. 8

19.en skarp skillnad mellan rena förmögenhetsskador och andra skadors. 8

20.skulle drabba skadelidande slumpmässigt och inte beakta hänsynens. 8

21.bakom det objektiva ansvaret. Också rena intresseavvägningar talades. 9

22.för att skadan skulle ersättas. Ersättning av ren ekonomisk skada skulles. 9

23.inte generellt uteslutas utan det skulle företas en konkret avgränsning meds. 9

24.stöd av adekvansbedömningar.s. 9

25.Det skall föreligga en viss närhet i orsakssammanhanget för atts. 9

26.ersättningsskyldigheten inte skall ge ”urimelige eller urettferdige utslag”.s. 9

27.Om gasen hade exploderat så att skadelidande skulle ha orsakatss. 9

28.sakskador var det ingen tvekan om att skadorna skulle ha ersatts.s. 9

161

1.Men också rena förmögenhetsskador kan ha tillräcklig närhet till dens. 9

2.ansvarsframkallande risken. Avgränsningen ska ske enligt en "konkrets. 9

3.vurdering”.s. 9

4.Skadorna skulle ersättas. De var nära, skadepotentialen var stor, dets. 9

5.berodde på tillfälligheter vem som drabbades av ”integritetstap”64 ochs. 9

6.vem endast av rena ekonomiska skador, skadeverkningarna var inte avs. 9

7.abstrakt och obestämd karaktär och gastransporten var i transportörenss. 9

8.intresse och han hade möjlighet att förebygga skadan.65 I sin rättsfallskommentar summerar Are Stenvik att rena ekonomiska skador ska bedömas enligt samma rättsliga kriterier som andra skador. I adekvansbedömningen är det inte bara fråga om tillräcklig närhet. Det är fråga om en helhetsbedömning i vilken ingår komponenter såsom skaderiskens storlek, preventionshänsyn, försäkringsmöjligheter, likabehandlingshänsyn och rena rimlighets avväganden. Sedan är det en annan sak att resultatet av den sammanfattande bedömningen för de rena ekonomiska skadornas del vid många tillfällen kan vara ett annat än för person- eller sakskadorna.66s. 9

9.Det är givet att när rena ekonomiska skador ersätts ska adekvanskraven vara fyllda på liknande sätt som för alla andra skador. Men genom skadans abstrakthet kan adekvansprövningen vara svårare att hantera än vid person- och sakskador. Argumenteringen i Lillestr0m-saken visar hur en systematiskt genomarbetad adekvansprövning kan fungera soms. 9

10.ett mångsidigt och nyanserat begränsningsinstrument. Norska HDs. 10

11.presenterade i en samlad form bedömningselement som i och för sig ärs. 10

12.välkända också i vår skadeståndsrätt. I domen utvecklades ett avvägt sätts. 10

13.att resonera kring adekvansen som både är öppnare och mer konkret äns. 10

14.vad som är vanligt hos oss.s. 10

15.Flera typiska kriterier togs fram. Helt traditionellt förutsattes atts. 10

16.skadan var en förutsebar, beräknelig, konkret och närliggande följd avs. 10

17.den skadeframkallande handlingen.07 I helhetsprövningen vägdess. 10

162

1.in skadevållarens möjligheter att förebygga skadan, skaderiskens storlek,s. 10

2.försäkringsmöjligheter, likabehandlingshänsyn och rena rimlighetsavväganden1"8.s. 10

3.I vissa andra fall har via närhetskriteriet betonats att kretsen av skadelidandes. 10

4.varit begränsad och förutsebar.66 6 978 När man sen går över till särskildas. 10

5.typer av rena ekonomiska skador, såsom t.ex. professionella aktörerss. 10

6.informationsansvar, kommer på liknande sätt som hos oss också nyas. 10

7.element in, såsom skyddet av skadelidandes befogade tillit.70 7 S1ummerars. 10

8.man de relevanta kriterierna får man en verktygsbox fylld med nyttigas. 10

9.avvägningsinstrument. Samtidigt kommer man allt närmare kärnan is. 10

10.den europeiska diskussionen.s. 10

11.Det finns inte en gemensam europeisk uppfattning om vad som är ”pures. 10

12.economic loss”, än mindre hur en sådan förlust ska ersättas.'1 Fältet ärs. 10

13.brokigt men det är klart att den finsk-svenska spärregeln presenterar en slags ytterlighet. De generella metoderna i Europa för att begränsa skadestånd är långt ifrån identiska också om de har många gemensamma drag. Det har gjorts ambitiösa försök att harmonisera begränsningsmönstren och få olika länders uppfattningar att närma sig varandra.72 1 förslagen kombineras många olika element, såsom culpabedömningar och olika förutsebarhetsresonemang, bland dem mycket av det som hos oss uppfattas som ”nordiska” adekvansavvägningar.73 74s. 10

14.I vissa undersökningar om ”pure economic loss” har utgångspunktens. 11

163

1.varit den skadeframkallande handlingens karaktär, dvs. handlingens uppsåtlighet, och samtidigt avsaknaden av omständigheter som utesluter ansvar. Också andra faktorer kan vägas in. Det är i regel gamla bekanta. Ansvaret kan påverkas exempelvis av närheten mellan parterna, antalet potentiella skadelidande, hur uppenbara de ekonomiska intressena är, i vilken grad skadevållaren handlade i eget intresse, skadevållarens kännedom om det ekonomiska intresset som står på spel, hur viktigt det ekonomiska intresset är typiskt sett för en skadelidande, vilka försäkringsmöjligheter som står till buds, osv. '4s. 11

2.De två europeiska förslagen till modellagstiftning har något olikas. 77

3.sätt att närma sig ersättningsgillheten. Det äldre förslaget till europeiskas. 77

4.skadeståndsprinciper, PETL 2005, bygger på ett skyddshierarkitänkande.s. 77

5.Utgångspunkten är det rättsligt skyddade intresset.'5 Rangordning börjars. 77

6.med personskador i vid bemärkelse, fortsätter med sakskador och omfattars. 77

7.slutligen också rena ekonomiska skador. Rena ekonomiska skador kan is. 77

8.princip vara ersättningsgilla. Vid prövningen betonas närheten mellans. 77

9.aktörerna och s kade vållar ens medvetenhet om att hans agerande kan orsakas. 77

164

1.skadelidande en uppenbart större skada än den han själv drabbas av.7 765 1s. 77

2.kommentarerna framhävs skadevållarens medvetna beteende, dvs. dets. 77

3.som hos oss närmast motsvaras av uppsåt.77s. 77

4.Det nyare förslaget, PELLD 2008, drar ingen principiell skiljelinjes. 77

5.mellan fysisk och ren ekonomisk skada. För ersättningsgillheten, dvs.s. 77

6.skadans rättsliga relevans enligt PELLD:s språkbruk, är det avgörande oms. 77

7.kränkningen riktar sig mot en i lagen skyddad rättighet eller ett mot intresses. 77

8.som förtjänar rättsordningens skydd och vidare om det är rättvis t och skäligts. 77

9.att ge rätt till gottgörelse eller avvärjning. Vid bedömningen av vad soms. 77

10.är rätt och rättvist ska hänsyn tas till skadan eller den överhängande skadans natur och omfattning, skadelidandes befogade förväntningar och samhällshänsyn.73 Preciseringar sker genom särskilda bestämmelser.7 798 8 801 Vid första anblicken är det långsökt att söka inspiration från så speciella instrument som sjörättsliga guidelines30 och den claims manual51 som utarbetats för att ersätta oljeskador ur den internationella fonden för ersättande av skador orsakade av förorening genom olja.82 Men i sambands. 77

165

1.med föroreningsskador är kompensationsskyddet för ”rena ekonomiska skador” ett stort problem. Dessutom har problematiken mångsidigt behandlats i vår finska doktrin.83s. 78

2.Oljekatastrofer kan ha massivt förödande konsekvenser. Skadeverk­ ningarna till havs respekterar inte territoriella gränser. Genom för-s. 78

3.oreningen kan det uppstå högst olika typer av ”rena ekonomiska skador”,s. 79

4.”indirekta skador”, ”tredjemansskador” och liknande, som kan förståss. 79

5.och behandlas på olika sätt i olika nationella rättssystem.04 Förlusternas. 79

6.kan drabba t.ex. fiskare, med fiskeriet sammanhängande näringar, hotells. 79

7.och restaurangägare, turistorters olika näringsgrenar osv. Konkreta sätts. 79

8.att tackla ersättningsfrågorna har vuxit fram.8 854 Utan gemensamt överens­s. 79

9.komna spelregler skulle en juridiskt hållbar hantering av skadeståndsfrå-s. 79

10.gorna bli övermäktig.s. 79

166

1.Ersättningsgilla ”rena ekonomiska skador” begränsas bl.a. meds. 79

2.kriterier som har ett visst släktskap med adekvansargumentationen. Bådas. 79

3.instrumenten understryker betydelsen av närheten mellan föroreningens. 79

4.och förlusten.861 CMI instrumentet konkretiseras närhetsbedömningens. 79

5.genom att lista 6 allmänna bedömningskriterier: den fysiska närhetens. 79

6.mellan kärandes aktivitet och föroreningen, i vilken mån kärande varits. 79

7.ekonomiskt beroende av de påverkade naturresurserna, i vilken mån kärandess. 79

8.näring utgör en integrerad del av de direkt drabbade områdenas ekonomiskas. 79

9.aktivitet, möjligheter att minimera förlusten, förlustens förutsebarhet ochs. 79

10.verkan av konkurrerande orsaker till förlusten.87 Det framhävs att det är fråga om bedömningar av omständigheterna i det enskilda fallet.88 Också i IOPCF:s instrument understryks vikten av det nära sambandet mellan föroreningen och verksamhetsförlusten, både vad gäller fiskeri- och turistnäringarna. Betydelse kan ges näringsverksamhetens geografiska närhet, hur ekonomiskt beroende verksamheten är av de förorenade områdena, om det finns alternativa områden för näringsverksamheten, och hur integrerad verksamheten är med det påverkade områdets ekonomiska aktiviteter.89 Vidare ska förlusterna kunna visas på etts. 79

167

1.konkret sätt. Inom t.ex. turistsektorn är det normalt de direkta varu-s. 81

2.och tjänsteleverantörernas förluster som kan ersättas, såsom hotell- ochs. 81

3.restaurangägares förluster. ”Underleverantörernas” förluster har ens. 81

4.svagare ställning.90 Gällande ersättningen av preventionskostnader förs. 81

5.rena ekonomiska skador betonas skälighetsaspekten kraftigt.s. 81

6.Listan på bedömningskriterier - eller egentligen begränsningskriteriers. 81

7.- står förvånansvärt nära de allmänna argumenteringslinjerna is. 81

8.adekvansdiskussionen, särskilt med beaktande av föroreningsskadornass. 81

168

1.speciella karaktär. Trots att inställningen till ersättning för ”renas. 81

2.ekonomiska skador” varierar stort mellan olika rättssystem har det gåtts. 81

3.att hitta konkretiserande gemensamma ersättningslinjer vid oljeskador.s. 81

4.Den här genomgången visar flera testkriterier och argumenteringsmönsters. 81

5.som gör det möjligt att på ett rimligt sätt begränsa skadeståndsansvarets. 81

6.för rena ekonomiska skador. Det blir tydligt att det finns olika metoders. 81

7.för att kontrollerat utsträcka ansvaret till att omfatta rena ekonomiskas. 81

8.skador utan att det leder till ett ohanterligt skadeståndskaos. Sätten atts. 81

9.argumentera är besläktade med vårt, låt vara, något flummiga culpa- och adekvanstänkande. Prövningen får sin fasthet genom ett antal systematiskt återkommande testfrågor. Genom hela argumenteringen löper som en röd tråd likabehandlings- och rimlighetshänsyn. Traditionella argument kring skadans förutsebarhet, beräknelighet, att skadan är en konkret och närliggande följd, möjligheterna att förebygga skadan, skaderiskens storlek, försäkringsmöjligheter osv. har på ett flexibelt sätt anpassats till skadetypen. Och visst har också den röda tråden många nyanser.s. 81

10.Genomgången av de olika argumenteringsmönstren får vår stelas. 82

169

1.spärregel att framträda i ett rätt speciellt ljus. Den gör att undantagskriteriet ”synnerligen vägande skäl” laddas med stora förväntningar.s. 82

Kommande uppläggning

1.Utgående från doktrin och rättspraxis och under inflytande av utländsk rätt kommer jag i de följande kapitlen i del 111 att försöka identifiera typiska situationer som kan tänkas uppfylla kraven på synnerligen vägande skäl. Jag går först igenom tre kategorier som ofta framkastas som möjliga synnerligen vägande skäl. De är de sakskadelika skadorna (kapitel 6), de avtalslika skadorna (kapitel 7), och fallen där det öppna kriteriet ”stridande mot god sed” har aktualiserats (kapitel 8). I kapitel 9 diskuterar jag kort vilka möjligheter de synnerligen vägande skälen ger till tolkningar som står i konformitet med europarätten. Kapitel 10 är ett sammandrag av diskussionen om de synnerligen vägande skälen. Finns det ett klart mönster som visar när skälen använts i domstolsmotiveringarna som stöd för skadestånd? Och när har domstolarna ansett att sådana skäl inte finns? Jag spekulerar också på ett abstraktare plan kring vilka värden som ser ut att få skydd genom de synnerligen vägande skälen. I det sammanhanget kommer jag kort att återknyta till vår skadeståndsrätts två klassiska ansvarsbegränsningsmetoder, dvs. culpa- och adekv ans lärorna, för att få en uppfattning om deras eventuella idémässiga släktskap med de synnerligen vägande skälen i SkL 5:1.s. 82

KAPITEL 6

NÄSTAN EN SAKSKADA

Problemen

1.Skadeståndslagens ersättningssystem bygger på en indelning av skadors. 6

2.i olika typer. Person- och sakskadorna är i regel ersättningsgilla om des. 6

3.orsakats genom en vårdslös handling, skadestånd för lidande utgår unders. 6

4.vissa i lagen närmare angivna förutsättningar. Rena ekonomiska skadors. 6

5.ska inte ersättas enligt huvudregeln. Men om en ekonomisk skada står is. 6

6.samband med en sakskada räknas den enligt den juridiska kategoriser ingens. 6

7.som en sakskada. Den kommer därför in under sakskadereglernass. 6

8.skyddande paraply. En ekonomisk skada som inte står i samband med ens. 6

9.sakskada är däremot en s.k. ren ekonomisk skada som ersätts endast is. 6

10.tre i lagen uttryckligen preciserade fall.1 Ett av dem är de synnerligens. 6

11.vägande skälen.s. 6

12.Den första frågeställningen i detta kapitel gäller gränsdragningens. 6

13.mellan sakskador och rena ekonomiska skador (punkt 2). Det hars. 6

14.stora ekonomiska konsekvenser om en skada kategoriseras som dets. 6

15.ena eller som det andra. Den ena skadekategorin ersätts, den andras. 6

16.sannolikt inte. Det gäller att veta vilka ekonomiska skador som står is. 6

17.ett sådant samband med en sakskada att de skadeståndsrättsligt följers. 6

18.sakskadereglerna. Hur långt kan sambandet mellan sakskadan och desss. 6

19.ekonomiska konsekvenser tänjas? När brister sambandet och skadan blirs. 6

20.en ren ekonomisk skada? I det här sammanhanget gör jag en avstickares. 6

21.till försäkringsrätten där gränsdragningens följder kan bli ännu mers. 6

22.genomgripande än i skadeståndsrätten (punkt 3).s. 6

23.ek. skada som stårs. 7

24.sakskada-► allts. 7

25.i s. m. sakskadas. 7

26.ek. skada som inte stårs. 7

27.i s. m. sakskada --------► ren «^nomisk skada--------► inget Den andra frågeställningen kretsar kring de synnerligen vägande skälen (punkt 4). I vilken mån har den här säkerhetsventilen använts förs. 7

171

1.att mjuka upp de rigida indelningarna i skadetyper? I doktrinen har framkastats att ett möjligt synnerligen vägande skäl kan vara att skadan påminner om en sakskada, den är nästan en sakskada.2s. 7

2.Det skulle alltså kunna finnas en mellankategori, den sakskadelika skadan, som ibland kanske ersätts, ibland kanske inte. Vad är det egentligen fråga om? Här kommer jag in på frågan i vilken mån domstolarna kan sägas ha utnyttjat de synnerligen vägande skälen för att döma ut skadestånd för rena ekonomiska skador som nästan är sakskador.s. 7

3.ek. skada som är kanske/s. 7

4.sakskadelik nästan sakskada ► kanske inte skadestånd Den skadeståndsrättsliga begreppsbildningen är alltså rätt komplicerad. Vi har ekonomiska skador som står i samband med sakskador och som begreppsmässigt därför är sakskador. De ersätts om de orsakats genom en vårdslös handling. Vi har ”rena” ekonomiska skador utan samband med sakskador, som ersätts bara i tre särskilt angivna fall. Och vi har eventuellt också en mellankategori, de sakskadelika rena ekonomiska skadorna som kanske ersätts, kanske inte.s. 7

5.Det tredje problemkomplexet som med olika nyanser genomsyrar hela framställningen gäller huruvida spärregeln i vår SkL är tidsenlig eller om andra begränsningsmetoder är ändamålsenligare instrument för att stävja oöverskådliga stora skadeståndansvar? Ger spärregeln skadeståndsrättsligt skydd för värden som i dagens samhälle uppfattas som ekonomiskt relevant förmögenhet? Eller är det så att regeln alltförs. 7

6.stelt inskränker det skadeståndsrättsliga skyddet till fysisk skada? Ochs. 8

7.innebär vår rigida skadetypisering att man spiller krut på oväsentligas. 8

8.indelningar i stället för att analysera de bakomliggande tankegångarna,s. 8

9.själva ration i uppdelningarna, och utvecklar dem till ett rimligt ochs. 8

10.hanterligt system?s. 8

2 Skadeståndslagens sakskada och

rena ekonomiska skada

1.Den klassiska utgångspunkten i vår SkL är att den som orsakat ens. 8

2.sakskada genom en vårdslös handling ska ersätta den uppkomna skadan.3s. 8

3.Vid första anblicken är SkL:s sakskadebegrepp föredömligt klart. Enligts. 8

4.våra förarbeten föreligger en sakskada när ett föremål skadas, förstörss. 8

5.eller försvinner.4 På vilket sätt skadan tillfogats kvalificeras inte närmare.s. 8

6.Enligt de svenska motiven ska skadan i första hand vara direkt tillfogads. 8

7.genom fysiska medel.5 Vid en sakskada ersätts reparations- och andras. 8

8.omkostnader till följd av skadan ”samt värdeminskning eller värdets. 8

9.av förstört eller förskingrat gods och därtill minskning i inkomst ellers. 8

10.uppehälle”.6 Våra läroböcker brukar inledningsvis beskriva en sakskadas. 8

11.som en fysisk skada på fast eller lös egendom och därav föranledds. 8

12.följdskada.7 Kan det finnas någonting klarare och konkretare? Dås. 8

13.begreppet sakskada är ovanligt klart, en fysisk skada på egendom, bör jus. 8

14.även följdskadebegreppet vara lätt att hantera. Eller?s. 8

15.En ersättningsgill sakskada är inte bara en fysisk skada på egendom utan också en av den fysiska skadan föranledd följdskada.8 Följdskadebegreppets gränser är nödvändigtvis inte självklara. I litteraturen brukar som exempel på ersättningsgilla sakskador anföras förutom självskrivna reparationskostnader och andra liknande kostnader även inkomstförlust för att arbetsredskap förstörts och kompensation for egendomens värdeminskning, dess minskade brukbarhet, funktionsnedsättning osv.9s. 9

16.Och det är inte bara fysiska skador med följdskador som förs in unders. 9

173

1.det juridiska sakskadebegreppet. Redan i SkL:s förarbeten fastställs att en tillfällig förlust av egendomen, utan att den fysiskt utsätts för någon skada, är skadeståndsrättsligt en sakskada.10 Enligt SkL:s systematik är ”den till egendomen berättigades” tillfälliga förlust av egendomen en sakskada även om egendomen finns kvar i perfekt skick. Enligt våra förarbeten kan ersättning för sakskada även komma i fråga då ”ett föremål tillfälligt hamnar utom räckhåll för den som är berättigad att använda det”.11 Formuleringen går längre än den redan på 60-talet vanligas. 9

2.stilleståndsersättningen.1“s. 9

3.Gränsdragningen mellan en skadeståndsrättslig sakskada och en icke-sakskada, dvs. här en ren ekonomisk skada, kan bli rätt krånglig.13 Vad gäller exempelvis vid en vårdslös överlåtelse av en annans egendom? Lider den rätta innehavaren en ekonomisk skada som står i samband meds. 9

4.en sakskada eller en ren ekonomisk skada? Svaren är inte nödvändigtviss. 18

5.helt entydiga.14s. 18

6.Men inom skadeståndsrätten krävs inte knivskarpa gränser. Även oms. 18

7.de rena ekonomiska skadorna i regel inte är ersättningsgilla kan de blis. 18

8.ersättningsgilla enligt de tre undantagen i spärregeln.15 1S6äkerhetsventilens. 18

9.”synnerligen vägande skäl” är särskilt viktig för de besvärliga gränsfallen.10s. 18

10.Undantagens tre kriterier kan vidare förstärka varandra. Det brukar skes. 18

11.i doktrinens pedagogiska exempelfall. Saxén kommer med en alldagligs. 18

174

1.illustration. En person har medvetet, men utan avsikt att åstadkommas. 18

2.skada, parkerat sin bil så att den blockerar en annan bil. Den andras. 18

3.bilen blir inte förstörd, enbart dess användning blir tillfälligt förhindrad.s. 18

4.Enligt Saxén torde skadestånd kunna dömas ut, i varje fall med hjälp avs. 18

5.stödargumentet straffbar handling. Om däremot A:s bil p.g.a. defektas. 18

6.bromsar ställt sig på tvären och spärrat vägen är A inte skyldig att ersättas. 18

7.den andra bilistens ekonomiska förluster på grund av den tidsspillans. 18

8.vägspärren förorsakar.17s. 18

9.Rena ekonomiska skador är enligt skadeståndslagen skador som intes. 18

10.står i samband med en sakskada. Enligt huvudregeln ersätts de inte.18s. 18

11.De synnerligen vägande skälen är ett intressant undantag, i varje fall på ett hypotetiskt plan.19 Emellertid har HD rätt sparsamt använt sig av den här möjligheten. Doktrinen har i någon mån försökt belysa vad det kan tänkas vara fråga om. Ett exempel som ofta förs fram är skadeframkallande handlingar som strider mot god sed. Andra exempel är avtalsliknande situationer, sakskadelika skador osv.20 Hur som helst, de synnerligen vägande skälen ger möjlighet till olika överväganden. Inspirerad av adekvansläran menar jag att sådana generella skäl framför allt kunde vara rättvisesynpunkter, krav på likabehandling, skadanss. 18

175

1.närhet, förhindrande av slumpmässighet, rimlighetsavvägningar osv.s. 19

2.Ett fiktivt evakueringsfall, som har likheter med Lillestrpm-saken, får tjäna som ett exempel.21 Vid en fabriksexplosion skadades kringliggande byggnader lindrigt. Det stora problemet var de giftiga gaser som spreds genom explosionen och ledde till att ett betydande område måste evakueras. Vid explosionen drabbades A:s restaurang av en obetydlig sakskada men samtidigt av en stor ekonomisk skada p.g.a. den långa evakueringen. Grannen B:s kafé fick inga som helst fysiska skador men de ekonomiska skadorna var minst lika stora som A:s. A:s samtliga skador kan ersättas som sakskador men vad gäller för B:s skador? Vill man behandla A:s och B:s skador på samma sätt är det möjligt att argumentera för att skadorna är rena ekonomiska skador som blir ersättningsgilla med hjälp av de synnerligen vägande skälen. Den andra mer långsökta möjligheten är att argumentera för att skadorna står i sådant samband med sakskador att sakskadereglerna gäller.22 Går man över till försäkringsrätten kan problemen bli besvärligare. I ansvarsförsäkringarna finns det inte samma möjlighet att utnyttja de synnerligen vägande skälen. Skadeståndslagens sakskador framträder i ett skarpare ljus när man speglar dem mot de rena ekonomiska skadorna. Ekonomiska skador soms. 19

3.står i samband med sakskador är enligt den juridiska kategoriseringens. 20

4.sakskador, ekonomiska skador som inte står i samband med sakskador ärs. 20

5.rena ekonomiska skador. Den senare skadetypen kan trots det bli ersatts. 20

6.genom de synnerligen vägande skälen. Det innebär att gränsdragningens. 20

7.mellan en sakskada och en ren ekonomisk skada inte i skadeståndsrättens. 20

8.behöver göras knivskarp. Undantaget möjliggör vissa mellankategorier.s. 20

9.I det här sammanhanget vill jag kort behandla den sakskadelikas. 20

10.skadan. Den behöver inte nödvändigtvis stå i samband med en sakskada.s. 20

176

1.I en sträng typindelning är den en ren ekonomisk skada. Men skadan ärs. 20

2.trots det så lik en sakskada att den ofta i doktrinen nämnts som möjligens. 20

3.ersättningsgill med hjälp av de synnerligen vägande skälen. Orsakens. 20

4.är framför allt två HD-fall. Såsom jag ser det är det i övrigt knappasts. 20

5.ändamålsenligt att ge sig in på alltför spetsfundiga indelningar i olikas. 20

6.skadetyper och den vägen lösa frågan om eventuell ersättningsgillhet.s. 20

7.Det är två HD-fall från början av 90-talet som hos oss har getts. 20

8.upphov till diskussionen om de sakskadelika rena ekonomiska skadornass. 20

9.ersättningsgillhet.23 Det första fallet HD 1990:26 gällde en handelsträdgårdss. 20

10.försäkring och felaktiga uppgifter om försäkringsskyddet.24 Fallet är fråns. 20

11.en tid då informationsansvaret inte ännu allmänt diskuterades inoms. 20

12.skadeståndsrätten och försäkringsavtalslagen saknade klara regler.251 HDs. 20

13.röstades men både majoriteten och minoriteten menade att förlusten avs. 20

14.försäkringsersättning skulle ersättas.s. 20

15.Ett växthus automatiska ventileringssystem fungerade inte. En soligs. 20

16.dag blev temperaturen i växhuset alltför hög och rosenodlingens. 20

17.förstördes. Odlaren trodde sig vara försäkrad mot skadan p.g.a. atts. 20

18.försäkringsagenten gett felaktiga uppgifter om försäkringsskyddets. 20

19.i samband med tecknandet av försäkringen. Emellertid var skyddets. 20

20.för denna skadetyp enligt försäkringsvillkoren exkluderat. Odlarens. 20

21.krävde ersättning av agenten för förlust av försäkringsersättningen.26s. 20

22.Odlaren menade att p.g.a. den felaktiga informationen hade han valts. 21

23.att inte teckna den tilläggsförsäkring som skulle gett ersättning förs. 21

24.värmeskador.s. 21

25.HD:s majoritet kom till att odlaren förorsakats en skada soms. 21

26.motsvarade förlusten av försäkringsersättning. ”Med beaktande avs. 21

27.skadans art föreligger i SkL 5:1 avsedda synnerligen vägande skäl atts. 21

28.ersätta skadan.'’27 (Omröstning 3'2.)s. 21

177

1.Också minoritetens motivering är intressant. I den drevs sambandet mellan de förstörda rosorna och den felaktiga informationen rätt långt.s. 21

2.Enligt minoriteten hade den ekonomiska skadan uppstått genom atts. 21

3.rosorna hade förstörts. Det förelåg sålunda ett i SkL 5:1 avsett sambands. 21

4.mellan den ekonomiska skadan och sakskadan.28 Det andra fallet HD 1992:66 gällde på liknande sätt ekonomisk förlust p.g.a. felaktig information. Genom den felaktiga informationen förlorade skadelidande möjligheten att lösa in aktierna till en aktielägenhet. En sådan skada ser ut att vara mycket långt från alla sakskadelika kopplingar, också förlust av egendom. Majoriteten konstaterade kort att skadan skulle, med stöd av aktiebolagslagen 15:1, ersättas ”utan begränsningar rörande arten av skadan”29. Orsaken till att fallet brukar nämnas i litteraturen torde framför allt ligga i minoritetens uttalanden. Minoriteten konstaterade att det visserligen var fråga om en skada som inte hade samband med en sakskada. Det oaktat var det ”principiellt befogat och godtagbart” att skadan skulle ersättas.30s. 21

5.I bägge HD-fallen hade en ekonomisk skada uppstått på grund av felaktig information. I dag skulle motsvarande skador sannolikt ersättass. 21

6.med en argumentering kring informations', professions- och tillitsansvars. 22

7.(då bortser jag från nyare speciallagstiftning31)- Fallen visar hur des. 22

8.synnerligen vägande skälen kan användas för att tackla nya fenomen närs. 22

9.ett skadeståndsskydd uppfattas som principiellt befogat och godtagbart.s. 22

10.Just här ligger paralleller till klassiska rättvise-, likabehandlings- ochs. 22

11.rimlighetshänsyn som brukar ingå i adekvansresonemangen.32s. 22

12.HD har inte i sin senare praxis utvecklat det ”sakskadelika”s. 22

178

1.resonemanget. Av det kan man inte dra alltför långtgående slutsatser. Över huvud taget har ”de synnerligen vägande skälen” använts sparsamt.33s. 22

2.Det ser snarare ut som om slutresultaten uppfattats som viktigare äns. 22

3.uppgiften att utveckla nyanserade argumenteringsmönster.s. 22

En exkurs till försäkringsrätten

1.I försäkringsrätten är utgångspunkten att skadebegreppen motsvarars. 22

2.skadeståndslagens begreppsbildning.34 Men skadepaletten kan genoms. 22

3.försäkringsvillkoren begränsas eller utvidgas. Till exempel täckers. 22

4.traditionella ansvarsförsäkringar bara person- och sakskador.35s. 22

5.Genom att de vanliga sak- och ansvarsförsäkringarna utesluter försäkringstäckningen för rena ekonomiska skador finns det ett behov att skarpt kunna mejsla ut vad som egentligen är en sakskada som omfattas av försäkringen och vad som är en ren ekonomisk skada som faller utanför täckningen. Också om den vanliga ansvarsförsäkringen inte omfattar en ren ekonomisk skada kan en skadevållare givetvis på skadeståndsrättslig grund bli ansvarig för skadan. I försäkringsrätten måste sakskadebegreppets gränser göras skarpa. Här är det inte möjligts. 23

179

1.att genom synnerligen vägande skäl mjuka upp stela indelningar. Kort och gott, sakskadebegreppet avgör ansvarsförsäkringens gräns.s. 23

2.Enligt vissa försäkringsvillkor begränsas försäkringstäckningen ytterli' gare, till någonting som t.ex. kallas direkt sakskada eller direkt (omedelbar) sakskada.36 Formuleringarna är oklara. Ar avsikten att understryka att rena ekonomiska skador faller utanför försäkringstäckningen eller är avsikten att också utesluta täckningen av ”sådana ekonomiska skador som står i samband med en sakskada”, dvs. att utesluta delar av det juridiskt etablerade sakskadebegreppet? För en försäkringstagare torde det vara tämligen oklart vad som avses. Formuleringen är knappast tillräckligt tydlig för att kunna få den senare betydelsen. En sådan läsning kan vidare innebära en väsentlig begränsning av försäkringsskyddet, vilket kan ifrågasättas med stöd av FAL:s krav på tillräcklig och riktig information.37s. 23

3.Det är inom försäkringsrätten man hittar de ”bästa” exemplen pås. 24

4.krångliga gränsdragningar mellan en sakskada och en ren ekonomisks. 24

5.skada.38 Trots sin krånglighet kan kategoriseringen ha stor praktisks. 24

6.betydelse. Enligt de traditionella ansvarsförsäkringsvillkoren täckers. 24

7.försäkringen person- och sakskador. Då sakskadebegreppet ska ges sammas. 24

8.innehåll som i skadeståndsrätten innebär det att försäkringen täcker ens. 24

9.sakskada, dvs. en fysisk skada på fast eller lös egendom, och en sådans. 24

180

1.ekonomisk skada som står i samband med sakskadan. Det innebär att ens. 24

2.viss typ av ekonomiska skador får försäkringstäckning genom det juridiskas. 24

3.sakskadebegreppet, en del faller utanför. Enligt normalförsäkringarna blirs. 24

4.rena ekonomiska skador, dvs. skador som inte står i samband med ens. 24

5.person- eller sakskada, utan försäkringsskydd.s. 24

6.Konkretiserande innebär detta kort att en ekonomisk skada som står is. 24

7.samband med en sakskada täcks av den traditionella ansvarsförsäkringen.s. 24

8.En ekonomisk skada utan ett sådant samband med en sakskada, kategoriserass. 24

9.som en ren ekonomisk skada och faller utanför försäkringsskyddet.s. 24

10.Skadeståndslagens möjligheter till mellankategorier saknas.s. 24

11.I försäkringsrätten måste därför gränsdragningen mellan en sakskadas. 24

12.och en ren ekonomisk skada göras skarp. Den har avgörande betydelses. 24

13.för försäkringsskyddet. En konsekvens är också att en skadevållare,s. 24

14.trots att han tecknat en ansvarsförsäkring, kan drabbas av ett tungts. 24

15.skadeståndsrättsligt ansvar. Avsaknad av försäkringsskydd betyder atts. 24

16.skadelidande i praktiken ofta blir utan ekonomisk kompensation.s. 24

17.Det är givetvis möjligt att täcka ansvaret för rena ekonomiska skadors. 24

18.med tilläggsförsäkringar och skräddarsydda ansvarsförsäkringar.39 De är vanliga inom särskilda branscher,40 såsom för advokater,41 revisorer och disponenter osv. De här försäkringarna täcker vanligtvis42 enbart rena ekonomiska skador43 och utesluter person- och sakskador.44 Här kan liknande gränsdragningssvårigheter uppstå, visserligen sedda ur det omvända perspektivet.s. 24

19.I vissa ansvarsförsäkringsvillkor preciseras hur försäkringen täcker vissa ”nya” skadetyper, såsom skador på datafiler, program och liknande. Vanligtvis utesluts uttryckligen försäkringsskyddet for den här typen avs. 25

181

1.skador45 eller så kan försäkringsskyddet begränsas exempelvis till sök- ochs. 25

2.återställning av filer då en dator skadas genom en brand- eller vattenskada.46s. 48

3.Utan uttryckliga villkor är det inte en given självklarhet att exempelviss. 48

4.en förlust av en datafil är en skada som inte ”står-i-samband-med” ens. 48

5.sakskada på en dator.s. 48

6.Det är ingen enkel sak att dela in alla de mest skiftande skador som is. 48

182

1.det levande livet kan drabba olika förmögenhetsvärden i kategoriernas. 48

2.sakskada och rena ekonomiska skada. I försäkringsnämndens praxiss. 48

3.finns gott om exempel på besvärliga gränsdragningar. Vissa intressantas. 48

4.försäkringsrättsliga exempel finns också i svensk HD-praxis.47 I regels. 48

5.argumenterar försäkringsgivaren for att den uppkomna skadan är ens. 48

6.ren ekonomisk skada som faller utanför försäkringsskyddet medans. 48

7.försäkringstagaren menar att det rör sig om en sakskada eller att skadans. 48

8.i varje fall har samband med en sakskada.s. 48

9.Då jag själv varit involverad i försäkringsnämndens verksamhet var dets. 48

10.med viss bävan jag började gå igenom nämndens praxis. Kategoriseringens. 48

11.av skador kan vara nog så konstig. Finns det någon konsekvens is. 48

12.rekommendationerna? Ar en hunds förhöjda sjukvårdskostnader ens. 48

13.sakskada, är den höga vattenräkningen p.g.a. att stora mängder kranvattens. 48

14.runnit direkt i avloppet en sakskada osv.?48 Försäkringsvillkoren kan has. 48

15.olika formuleringar, ibland sker begränsningar till ”direkta sakskador”,s. 48

16.ibland utesluts försäkringsskyddet för ekonomiska skador, antagligen is. 48

17.betydelsen rena ekonomiska skador osv. Dessutom kan ekonomiskas. 48

18.skador som skadetyp också bevismässigt vara besvärliga. Då processens. 48

19.i försäkringsnämnden är skriftlig, kan det ibland vara bevisreglerna soms. 48

20.styr utgången. I det följande är den huvudsakliga avsikten att illustreras. 48

21.den brokiga skadeflora som på sätt eller annat ska kategoriseras soms. 48

22.antingen en sakskada eller en icke-sakskada. a. "Stå i samband med" Vissa typer av ekonomiska skador är klara och anses nästan regelmässigt stå i samband med en sakskada. Det gäller i praktiken framför allt kostnader för en tillfällig bostad eller för förlust av hyresinkomster vid vattenskador i bostäder, exempelvis då ett rör sprungit läck i bostaden eller affärslokalen och gjort den obrukbar under reparationstiden. Den här typen av ekonomiska skador både ”står i samband med” en sakskada och är samtidigt ett tillfälligt ”hinder att utnyttja egendomen”. Jags. 48

183

1.behandlar dem kort närmare i samband med den senare gruppen.s. 49

2.a.a. Men det finns besvärligare frågor om vilka ekonomiska skador som på ett sådant sätt ”står i samband med” en sakskada att de ska ersättas som en sakskada. Inledningsexemplet är från slutet av 90-talet och gäller ett stulet kreditkort.s. 49

3.Kreditkortet hade stulits ur en bil som lämnats i en bilverkstad förs. 49

4.service. Tjuven hade lyft en större summa pengar från kontot. Förlustens. 49

5.ansågs vara en ekonomisk skada utan samband med sakskada.49 50 a.b. Men krångligare kan det bli. Man kan fråga om en helt obetydlig skada på en sak ska leda till att alla adekvata ekonomiska skador kategoriseras som sakskador med konsekvensen att omfattande ekonomiska ”följdskador” ersätts ur försäkringen?i0 Innebär exempelvis en helt obetydlig, nästan omärklig fysiskt förändring av egendomen att samtliga ekonomiska följdskador blir sakskador?51 Problematiken kommer att beröras också nedan i fallet om hyrestagaren som inte fick tillträde till sin affärslokal. De bästa exemplen hittar man emellertid i svensk rätt.s. 49

6.I svensk rätt har den här problemtiken fått större uppmärksamhet än hos oss. Det finns ett klassiskt svensk HD-fall om försäkringsgivarenss. 49

7.ansvar då den fysiska skadan är obetydlig men de ekonomiskas. 50

8.följdskadorna relevanta, det s.k. flygmotorfallet NJA 1996 s. 68.52 Ärs. 50

9.skadorna sakskador eller rena förmögenhetsskador? En extra krydda ärs. 50

10.att fallet handlar om s.k. ingrediensskador.53s. 50

11.En defekt komponent hade anslutits till en motor utan att egentligas. 50

12.fysiska skador uppstått. Flygmotorkapslarna var brukbara men derass. 50

13.livslängd hade förkortats och tillsyns- och underhållskostnader 184förhöjts. Volvo Flygmotor kasserade kapslarna.s. 50

14.SvHD konstaterade att det inte var befogat att knytas. 50

15.sakskadebegreppet enbart till fysisk förändring av egendomen.s. 50

16.Hänsyn bör också kunna tas till att den försämrats genom att desss. 50

17.funktion förlorats eller blivit nedsatt. Skadan skulle ersättas som ens. 50

18.sakskada.54s. 50

19.Enligt Bertil Bengtsson är slutsatsen av fallet att man möjligen kans. 50

20.säga att så snart ett föremål på detta sätt genom en fysisk förändrings. 50

21.minskar i värde föreligger en sakskada. Skulle funktionen försämras pås. 50

22.annat vis, t.ex. genom att föremålet inte längre får användas för vissts. 50

23.ändamål eller på visst sätt lär det, enligt Bengtsson, vara svårt att åberopas. 50

24.sakskadereglerna.55s. 50

25.a.c. Det är ytterligare en grupp fall i försäkringsnämndens praxis som har visat sig vara problematisk. Här har de ekonomiska förlusterna uppstått genom att en tjänsteproducent har utfört ett dåligt arbete. Det avtalsrättsliga ansvaret mellan tjänsteproducenten och beställaren är klart.50 Frågan gäller huruvida producentens försäkringsskydd täcker skadorna. Producentens ansvarsförsäkring är begränsad till personoch sakskador.55 76 Täcker försäkringsskyddet den skadade egendomens reparationskostnader? Står de här skadorna i samband med sakskador?s. 51

185

1.Ar t.ex. de ökade vårdkostnaderna av en sjuk hund p.g.a. en veterinärs felaktiga diagnos en ren ekonomisk skada eller en sakskada?s. 51

2.En hund gavs dyr vård under några månaders tid trots att dens. 52

3.senare visade sig lida av en dödlig sjukdom. Hundägaren menades. 52

4.att han med rätt diagnos skulle ha låtit avliva hunden och atts. 52

5.de ökade vårdkostnaderna var en ekonomisk skada som stod is. 52

6.samband med en sakskada och därför skulle ersättas ur försäkringen.s. 52

7.Enligt försäkringsbolaget var det fråga om en ren ekonomisks. 52

8.skada som inte täcktes av försäkringen. FörsN drog paralleller tills. 52

9.reparationskostnadslogiken och rekommenderade ersättning.58s. 52

186

1.I den här gruppen finns det många varianter av dåligt gjort arbete.s. 52

2.Ofta måste arbetet göras om. Ett exempel gäller en undermåligs. 52

3.boköversättning.s. 52

4.En översättningsbyrå hade gjort ett så dåligt arbete att förlagets. 52

5.var tvunget att efter korrigering låta trycka om hela boken. Enligts. 52

6.försäkringsnämnden var de nya tryckkostnader rena ekonomiskas. 52

7.skador utan samband med sakskador.59s. 52

8.Fallen i försäkringsnämnden visar många varianter av svårigheternas. 52

9.att på ett naturligt sätt tvinga in ett klart avtalsrättsligt ansvar is. 52

10.den försäkringsrättsliga indelningen i sakskada och ren ekonomisks. 52

11.skada. Med den försäkringsrättsliga begreppsapparaturen är skadornas. 52

12.svårhanterliga.60 Ar exempelvis kostnaderna för att gjuta en ny husgrund,s. 52

13.nytt byggmaterial och höjda arbetskostnader en sådan sakskada som skas. 52

14.täckas ur en byggmästares ansvarsförsäkring?s. 52

15.Ritningarna för ett bygge hade ändrats. Byggmästaren hade emellertids. 53

16.åt byggaren gett ritningar med de gamla måtten. Grunden måste läggass. 53

17.om. Försäkringsnämnden kom till att de kostnader som härigenoms. 53

18.uppkom var rena ekonomiska skador utan samband med sakskada ochs. 53

19.därför rekommenderades inte ersättning ur försäkringen.61 En annan besvärlig grupp gäller olika typer av tillväxtförluster, exempelvis ett trädplantsbestånd som växer dåligt p.g.a. misslyckats. 53

187

1.skogsförbättringsarbete.s. 53

2.1 ett fall hade en skogsvårdsförening tillämpat fel teknik vid plante­s. 53

3.ringen av ny skog. Skogsägaren krävde ersättning för plantbeståndetss. 53

4.tillväxtförlust p.g.a. det misslyckade skogsförbättringsarbetet. Enligts. 53

5.försäkringen täcktes sakskada. Försäkringsnämnden ansåg här att dets. 53

6.var fråga om en ren ekonomisk skada som föll utanför skogsförsäkring-s. 53

7.ens ersättningssfär.62 63s. 53

8.1 ett annat fall hade leveransen av koldioxid till ett växthus sketts. 53

9.felaktigt. P.g.a. koldioxidbrist slutade gurkorna växa. Enligt nämndens. 53

10.var det fråga om en direkt sakskada. Rekommendationen var atts. 53

11.ersätta produktionsminskningen då den var en ekonomisk skada soms. 53

12.var en följd av en sakskada.61 Sammanfattande visar de försäkringsrättsliga exemplen enligt min mening att det inte alltid är självklart vad som är en ekonomisk skada som står i samband med en sakskada och vad som är en ren ekonomisk skada. Det skulle krävas preciserande och utfyllande försäkringsvillkor. Man kan diskutera utgången i flera av fallen. Genom att ta med olika typer av tredjemansskador kan man, om man så vill, teckna en ännu mer komplicerad bild.64s. 53

13.b. Hinder att utnyttja sin egendoms. 70

14.Det är inte ovanligt att en skadelidande kräver ersättning fors. 70

15.ekonomiska förluster som uppstått p.g.a. att hon inte kunnat utnyttjas. 70

16.sin egendom på avsett sätt. Denna speciella typ av sakskada tangeradess. 70

17.redan i skadeståndslagens förarbeten. Det finns ett flertal exempels. 70

18.i försäkringsnämnden om vattenskadade bostäder och affärslokalers. 70

19.som inte kunnat utnyttjas under reparationstiden. En ägare som botts. 70

20.i lägenheten vill att försäkringen ska täcka de extra kostnaderna soms. 70

188

1.uppstår för den tillfälliga ersättande bostaden.65 Om bostaden varits. 70

2.uthyrd kräver ägaren ersättning för förlust av hyresinkomster.66 Dens. 70

3.här typen av extra kostnader eller förlorade hyresinkomster har i regels. 70

4.ansetts följa sakskadereglerna. På liknande sätt har affärsidkare soms. 70

5.under reparationstiden inte kunnat utnyttja den hyrda affärslokalen fåtts. 70

6.ersättning för sina ekonomiska förluster.67s. 70

7.Bara ett fall får illustrera förlust av hyresinkomster. Exemplets. 70

8.tangerar visserligen, om man så vill, den omfattande problematiken oms. 70

9.tredjemansskador. Då vår formulering av SkL avviker från den svenska,68s. 70

10.får fallet stå som ett exempel.s. 70

11.A, ägaren av en hyreslägenhet, förlorade två månaders hyresinkomsters. 70

12.p.g.a. att ett rör sprungit läck i en lägenhet som låg i våningen ovan.s. 70

13.Försäkringsnämnden ansåg att ägaren A:s förlust av hyresintäkter vars. 70

14.en ekonomisk skada, som hade samband med en sakskada och soms. 70

15.sålunda skulle täckas ur husbolagets ansvarsförsäkring.69s. 70

16.Det finns också andra typfall där hinder att utnyttja sin egendom lett tills. 70

17.ekonomiska förluster vilka förts in under sakskadeskyddet. Vissa kan sess. 70

18.som varianter av ”inkomstförlust p.g.a. skada på arbetsredskap”.70 Flera handlar om inkomstförluster som drabbar jordbrukare då odlingsjorden blivit obrukbar. Det har exempelvis kunnat ske genom att sättpotatis varit besmittad med en växtsjukdom vilket lett till att jorden blivit obrukbar flera år framåt. Linjen i rekommendationerna har varit att kompensera de ekonomiska förlusterna som en sakskada.71s. 70

19.I ett annat affärslokalsfall uppstod också vissa fysiska skador som var ett slags ”följdskador” av att en hyrestagare inte fick tillträde till sin egendom.s. 71

189

1.En hyresvärd hade, såsom det senare visade sig, ogrundat vägrats. 71

2.hyrestagaren tillträde till den uthyrda affärslokalen och därtill utövats. 71

3.retentionsrätt i hyrestagarens egendom.72 Hyrestagaren krävdes. 71

4.ersättning bl.a. för att en del av affärens varulager hade totalförstörts,s. 71

5.en del minskat i värde, värdet av affärslokalens inredning hades. 71

6.minskat, kundkontakterna hade blivit lidande och för att han hades. 71

7.lidit ränteförluster på det kapital han placerat i varulagret.s. 71

8.Enligt FörsN skulle såsom sakskada ersättas förutom värdet av des. 71

9.förstörda varorna och den värdesänkning som vissa varor drabbades av,s. 71

10.även hyrestagarens förlust av möjligheten att utnyttja sina investeringars. 71

11.i varor och inredning. I utgången spelade också tolkningen av andras. 71

12.försäkringsvillkor in.73 Såsom svenska exempel nämner Harald Ullman74 jordskredet 1997 som ledde till att flera villor rasade ned i Trosaån och närliggande villor inte fick bebos på grund av rasrisken. De närliggande villorna var i sig oskadade. Till en början hade försäkringsbolagen och kommunen menat att det för dessa villors del inte var fråga om sakskada. Bägge ändrade senare sin ståndpunkt. Ullmans andra exempel är de s.k. flytspackelskadorna där spacklet p.g.a. kemiska reaktioner utvecklade en elakartad lukt i husen där det använts. Husen kunde inte bebos utan hälsorisker. Ersättningen av saneringskostnaderna var inte heller här en självklarhet utan krävde förhandlingar.s. 71

13.Terminologin i försäkringsvillkoren är inte alltid helt klar.75 71 6vissa försäk-s. 80

14.ringsvillkor begränsas försäkringstäckningen till det som kallas exem-s. 80

15.pelvis ”direkt” sakskada, ”direkt egendomsskada”,70 ”direkt (omedelbar)s. 80

16.sakskada” eller ”direkt följdskada” av en sakskada.77 Det introducerar ens. 80

17.terminologi som SkL inte känner till. Nya termer ställer särskilda kravs. 80

18.på tydlighet i villkoren. För en försäkringstagare kan det vara tämligens. 80

19.oklart vad som avses. Om avsikten med formuleringen är att inskränkas. 80

190

1.ansvaret för ekonomiska skador som ”står i samband med” en sakskadas. 80

2.till att enbart täcka kostnader för fysisk reparation av en fysisk skada kans. 80

3.den oklara formuleringen på goda grunder ifrågasättas. En sådan läsnings. 80

4.skulle på ett väsentligt sätt begränsa försäkringsskyddet och eventuellts. 80

5.leda till att FAL:s regler om bristfällig och oriktig information skulles. 80

6.träda in?8s. 80

7.Försäkringsnämnden har ibland fått ta ställning till vad som avsess. 80

8.med ”direkt egendomsskada” och ”direkt sakskada”. Fallen har varits. 80

9.ganska speciella och både villkoren och kraven har varit utformade pås. 80

10.olika sätt.79 Fysisk reparation av fysiska skador har vanligtvis ersatts.s. 80

11.Ett fall gällde en arkitekts diplomarbete. Det hade förstörts i sambands. 80

12.med en vattenskada. Arkitekten krävde ersättning för kostnaderna förs. 80

13.att för hand låta kopiera de fyra tuschritningarna. Nämnden ansåg atts. 80

14.kopieringskostnaderna var direkt egendomsskada.80 Extra ekonomiska kostnader har också kunnat falla utanför försäkringsskyddet.s. 80

15.I ett fall hade inbrottstjuvar hemma hos försäkringstagaren ringt dyras. 81

16.samtal med försäkringstagarens trådtelefon. Dessa telefonkostnaders. 81

17.ansågs inte vara en ”direkta sakskador”.81 Fallen är få och de är särpräglade. De ger inte grund för linjedragningars. 81

utan är bara exempel på svåra kategoriseringar.191

Tillbaka till skadeståndslagens synnerligen vägande skäl

1.Exkursen till försäkringsrätten visar hur svårt det är att fånga vardagliga skadefall och tvinga in dem i kategorierna sakskada och ren ekonomisk skada. I skadeståndsrätten är domstolarnas prövningsmöjligheter öppnare än i försäkringsrätten. Med hjälp av kriteriet synnerligen vägande skäl har domstolarna i varje fall i teorin relativt stor rörelsefrihet att pröva och väga in olika argument i sina slutsatser. Teoretiskt sett vore det möjligt att utnyttja liknande tankemönster som förekommer i adekvansbedömningar. I de två fallen från början av 90-talet använde HD argumentering som senare har tagits som exempel på att sakskadelika skador kan ersättas. Bägge fallen handlade om felaktig information.82 Kanske liknande situationer i dag skulle lösas med hjälp av konstruktioner som tillits-, informations- och professionsansvar.831 nyare praxis har HD egentligen inte utvecklat vidare det ”sakskadelika” resonemanget som spirade i början av 90-talet. Sannolikt har det funnits andra enklare argumenteringsvägar att välja än att explicit utveckla resonemang om att skadornas likhet med sakskador innebär ett synnerligen vägande skäl. Trots det visar de äldre fallen hur de synnerligen vägande skälen genom sin elasticitet ger möjlighet för domstolarna att via olika vägar komma till rimliga slutresultat.s. 81

2.Teoretiskt sett kan man väl försvara tanken att en sådan ren ekonomisks. 87

3.skada som är sakskadelik på goda grunder kan vara den typ av skadas. 87

4.som avses med de synnerligen vägande skälen i SkL 5:1. Exkursen tills. 87

5.försäkringsrätten visade tydligt hur det i vissa fall var besvärligt att avgöras. 87

6.vad som är en ekonomisk skada som står i samband med en sakskada ochs. 87

7.vad som är en ”sådan ekonomisk skada som inte står i samband med ens. 87

8.sakskada”. De kan till och med bero på rena slumpen om fysiska sakskadors. 87

9.uppstår i samband med ekonomiska skador. Därför är det inte skäl atts. 87

192

1.underskatta de synnerligen vägande skälens potentiella möjligheter,s. 87

2.exempelvis då ersättande av en sakskadelik skada är ”principiellt motiverats. 87

3.och accepterbart”.84 Med hjälp av kriteriet kan slumpmässiga och ojämlikas. 87

4.resultat motverkas. På en bredare front kan man anföra likabehandlings -s. 87

5.och rättvisesynpunkter, låt vara att rättvisesynpunkter inte alltid har så stors. 87

6.genomslags kraft i skadeståndsrättsliga sammanhang.85 Skyddsbehovet förs. 87