Citat i kontext

Hela artikeln

Kontexten är avkortad på grund av storlek.

Fotnot 575

Uttrycket ”ought reasonably to have known” översätter jag här, något felaktigt, med ”sannolikhetsuppsåt”, vilken uppsåtsform dock inte har godtagits i svensk rätt. I Sverige har ju istället det s.k. eventuella uppsåtet som den nedre gränsen för straffbart uppsåt numera ersatts av s.k. likgiltighetsuppsåt, se NJA 2004 s. 176.

1.3.2 Djurskyddslagstiftningens historiska bakgrund -s. 12

2.sammanfattning och avslutande synpunkter 64s. 12

Djurförsöksreglerna i 1944 års djurskyddslag 72

1.4.1 Bakgrunden till 1944 års djurskyddslag - utrednings-s. 12

2.betänkandet 72s. 12

3.4.2 Propositionen och utskottsbetänkandet 75s. 12

4.4.3 Något om 1944 års djurförsöksregler 77s. 12

5.4.4 Djurförsöksreglerna i 1944 års djurskyddslag -s. 12

6.sammanfattning och avslutande synpunkter 80s. 12

Inrättandet av djurförsöksetiska nämnder m.m. 87

1.5.1 Djurskyddet under efterkrigstiden 87s. 12

2.5.1.1 Djurskyddsreglerna under 1960-talet 87s. 12

3.5.1.2 Djurförsöksreglerna och djurplågeribrottet is. 12

4.brottsbalken 91s. 12

5.5.1.3 Målsägande vid djurplågeri 93s. 12

6.5.2 Inrättandet av djurförsöksetiska nämnder 94s. 12

7.5.2.1 Bakgrunden till 1979 års lagstiftning 94s. 12

8.5.2.2 Propositionen och utskottsbetänkandet 97s. 12

9.5.2.3 Lagstiftningen och något om dess effekter 99s. 12

10.5.3 Inrättandet av djurförsöksetiska nämnder m.m. -s. 12

11.sammanfattning och avslutande synpunkter 102s. 12

Djurförsöksreglerna i 1988 års djurskyddslag 111

1.6.1 Djurskyddslagen av år 1988 111s. 12

2.6.1.1 Bakgrunden till djurförsöksreglerna i 1988 årss. 12

3.djurskyddslag - utredningsbetänkandet 111s. 12

4.6.1.2 Propositionen och utskottsbetänkandet 114s. 12

5.6.1.3 Lagstiftningen och något om dess effekter 115s. 12

6.6.1.4 Djurförsöksreglerna i 1988 års djurskyddslag -s. 12

7.sammanfattning och avslutande synpunkter 119s. 12

8.6.2 De djurförsöksetiska nämnderna enligt 1998 årss. 12

9.lagstiftning m.m. 123s. 12

10.6.2.1 Bakgrunden till lagstiftningen - 1997 årss. 12

11.departementspromemoria 123s. 12

12.6.2.2 Propositioner och utskottsbetänkanden 124s. 12

13.6.2.3 Lagstiftningen och något om dess effekter 127s. 12

14.8s. 12

15.6.2.4 De djurförsöksetiska nämnderna enligt 1998 årss. 13

16.lagstiftning m.m. - sammanfattning och avslutandes. 13

17.synpunkter 130s. 13

18.6.3 De djurförsöksetiska nämnderna på 2000-talet 134s. 13

19.6.3.1 Utredningen om alternativa försöksmetoders. 13

20.m.m. 134s. 13

21.6.3.2 Djurförsöksetiska utredningens betänkanden årens. 13

22.2002 och 2003 135s. 13

23.6.3.3 Propositionen och utskottsbetänkandet 138s. 13

24.6.3.4 Lagstiftningen 140s. 13

25.6.3.5 Betänkandet av 2006 års djurförsöksetiskas. 13

26.utredning 143s. 13

27.6.3.6 De djurförsöksetiska nämnderna på 2000-talet -s. 13

28.sammanfattning och avslutande synpunkter 144s. 13

Empirisk delstudie 150

1.7.1 Material och metod m.m. 150s. 13

2.7.1.1 Material m.m. 150s. 13

3.7.1.2 Metod 152s. 13

4.7.1.3 Länsrättsdomar och statistik rörande djurförsöks-s. 13

5.etiska ärenden åren 1998-2008 156s. 13

6.7.2 Djurförsöksetiska ärenden 158s. 13

7.7.2.1 Djurförsöksetiska ärenden från år 1982 158s. 13

8.7.2.2 Djurförsöksetiska ärenden från år 1992 163s. 13

9.7.2.3 Djurförsöksetiska ärenden från år 2002 168s. 13

10.7.2.4 Djurförsöksetiska ärenden från år 2007 173s. 13

11.7.3 Empirisk delstudie - sammanfattning och avslutandes. 13

12.synpunkter 177s. 13

Något om bl.a. de engelska djurförsöksreglerna 183

1.8.1 Inledning 183s. 13

2.8.2 Något om djurförsöksreglerna i EU, Norge, Danmarks. 13

3.och Finland 184s. 13

4.8.2.1 EU:s djurförsöksregler 184s. 13

5.8.2.2 Norges djurförsöksregler 188s. 13

6.8.2.3 Danmarks djurförsöksregler 189s. 13

7.8.2.4 Finlands djurförsöksregler 191s. 13

8.8.3 Djurförsöksreglerna i England och Wales 192s. 13

9.8.3.1 Djurskydd i England och Wales 192s. 13

10.9s. 13

11.8.3.2 Krav på tillstånd m.m. i djurförsöksreglerna 194s. 194

12.8.3.3 Myndigheter inom djurförsöksområdet 197s. 194

13.8.3.4 Bedömningen av projekttillstånd 199s. 194

14.8.4 Något om bl.a. de engelska djurförsöksreglerna -s. 194

15.sammanfattning och avslutande synpunkter 201s. 194

Djuren, läkarna och lagen - utvecklingslinjer, rättslig

systematik och värdestrukturer 207

1.9.1 Djurplågeri i ett historiskt perspektiv 207s. 194

2.9.2 Djurförsöksetiska utvecklingslinjer 210s. 194

3.9.3 Djurförsöksreglerna inom ramen för den rättsligas. 194

4.systematiken 214s. 194

5.9.4 Övergripande värdestrukturer i djurförsöksreglerna 217s. 194

Djuren, läkarna och lagen - rättspolitisk diskussion 221

1.10.1 Intresseavvägningar 221s. 194

2.10.2 Professionskunskaper i rättsligt beslutsfattande 223s. 194

3.10.3 Den pseudokorporatistiska beslutsmodellen 226s. 194

4.10.4 Talerätt för djurskyddsorganisationer? 228s. 194

5.10.5 Djurskydd, makt och rätt 231s. 194

Bilaga 1 - I SOU 2002:86 framställt förslag till

diskussionsunderlag för den djurförsöksetiska prövningen 234

Summary 236

Källor 242

Register över rättsfall m.m. 247

Sakregister 249

1.10s. 194

Förkortningar

1.AD Arbetsdomstolen eller dess avgörandes. 195

2.ALU Andra lagutskottet eller dess betänkandes. 195

3.AK Andra kammarens. 195

4.ASPA Animals (Scientific Procedures) Act 1986s. 195

5.AWA Animal Welfare Act 2006s. 195

6.BrB Brottsbalken (1962:700)s. 195

7.CFN Centrala försöksdj ursnämndens. 195

8.DDTDiklordifenyltrikloretan - ett klorerat kolväte som fram tills. 195

9.1970-talet ofta användes som insektsgifts. 195

10.DF Djurskyddsförordningen (1988:539)s. 195

11.DFS Dj urskyddsmyndighetens författningssamlings. 195

12.DL Djurskyddslagen (1988:534)s. 195

13.Ds Departementsseries. 195

14.EG Europeiska gemenskapens. 195

15.ERP Ethical Review Processess. 195

16.EU Europeiska unionens. 195

17.FK Första kammarens. 195

18.FL Förvaltningslagen (1986:223)s. 195

19.FLU Första lagutskottet eller dess betänkandes. 195

20.FT Förvaltningsrättslig Tidskrifts. 195

21.GDL Djurskyddslagen (1944:219)s. 195

22.HSLHälso- och sjukvårdslagen (1982:763)s. 195

23.JK Justitiekanslern eller dennes besluts. 195

24.JO Justitieombudsmannen eller dennes ämbetsberättelses. 195

25.JoU Jordbruksutskottet eller dess utlåtandes. 195

26.JT Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitets. 195

27.JuU Justitieutskottet eller dess betänkandes. 195

28.KU Konstitutionsutskottet eller dess betänkandes. 195

29.LD50Lethal dose 50 % — en metod att påvisa toxicitet som inne-s. 195

30.bär att djur utsätts för ett visst ämne i doser som successivts. 195

31.ökas till dess att 50 procent av djuren har dötts. 195

32.LPTLagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128)s. 195

33.LRALagen om rättegång i arbetsmarknadstvister (1974:371)s. 195

34.11s. 195

35.LRV Lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård (1991:1129)s. 196

36.LU Lagutskottet eller dess betänkandes. 196

37.LVMLagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870)s. 196

38.LVULagen med särskilda bestämmelser om vård av ungas. 196

39.(1990:52)s. 196

40.LSFSLantbruksstyrelsens eller Centrala försöksdj ursnämndenss. 196

41.föreskrifter och allmänna råds. 196

42.LSSLagen om stöd och service till vissa funktionshindrades. 196

43.(1993:387)s. 196

44.MJU Miljö- och jordbruksutskottet eller dess utlåtandes. 196

45.Mot. Motions. 196

46.NJA Nytt Juridiskt Arkiv avd. Is. 196

47.NSMPDNordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, numeras. 196

48.förbundet Djurens rätts. 196

49.Prop. Propositions. 196

50.RB Rättegångsbalken (1942:740)s. 196

51.REACHRegistration, Evaluation, Authorization and Restriction ofs. 196

52.Chemicals; EU-förordning EC 1907/2006s. 196

53.RH Rättsfall från hovrätterna, utgivna av domstolsverkets. 196

54.tre R:nDe tre R:ns princip - ”Refinement”, dvs. förbättringars. 196

55.av metoder och försöksdjurs situation, ”Reduction”, dvs.s. 196

56.minskning av antalet använda försöksdjur, samt ”Replace-s. 196

57.ment”, dvs. ersättande av djurförsök med andra, s.k. alter-s. 196

58.nativa, experimentmetoder.s. 196

59.RSPCA Royal Society for the Prevention of Cruelty to Animalss. 196

60.RÅ Regeringsrättens årsboks. 196

61.SekrL Sekretesslagen (1980:100)s. 196

62.SFSSvensk författningssamlings. 196

63.SJVFS * Statens Jordbruksverks författningssamlings. 196

64.SL 1864 års strafflag (1864:11)s. 196

65.SmittskL Smittskyddslagen (2004:168)s. 196

66.SoL Socialtjänstlagen (2001:453)s. 196

67.SOU Statens offentliga utredningars. 196

68.SvJT Svensk Juristtidnings. 196

69.su Särskilda utskottet eller dess betänkandes. 196

70.TLU Tredje lagutskottet eller dess betänkandes. 196

71.TUTillfälliga lagutskottet eller dess betänkandes. 196

72.12s. 196

Inledning

Undersökningens syfte och frågeställningar

1.m.m.s. 1

2.Inlednings. 1

3.Numera pågår tämligen kontinuerligt en debatt om inställningen tills. 1

4.och hanteringen av djur inom t.ex. animalieproduktionen och dens. 1

5.biomedicinska forskningen. Särskilt efter Sveriges inträde i den Euro-s. 1

6.peiska unionen anförs ibland att idéer om djurskydd traditionellt hars. 1

7.haft en stark ställning i Sverige eftersom djurvänlighet ingår i det svenskas. 1

8.”kulturarvet”.1 När uppenbar grymhet mot egna eller andras kreatur för-s. 1

9.bjöds i mitten av 1800-talet var behandlingen av djur emellertid ett helts. 1

10.nytt ämne inom den svenska straffrätten. På samma sätt blev tamdjurss. 1

11.välbefinnande på 1940-talet ett helt nytt område inom förvaltningsrät-s. 1

12.ten. Kanske är djurskyddsbestämmelserna idag en så väletablerad del avs. 1

13.rättssystemet att de kan sägas ingå i det svenska kulturarvet. Fråga är docks. 1

14.inte om regler som bygger på några uråldriga rättsprinciper.s. 1

15.Även om djurs lidande har varit en rättslig angelägenhet sedan 1850-s. 1

16.talet har reglerna om djurskydd alltid innefattat utrymme för skildas. 1

17.bedömningar. Djurs behov av skydd har ofta vägts mot människors eko-s. 1

18.nomiska och livskvalitativa behov. Vetenskapligt experimenterande meds. 1

19.djur sker främst för att människor skall besparas obehag eller lidande.s. 1

20.Forskares argument för djurförsök väger därför ofta tyngre i den politiskas. 1

21.debatten än de, vanligen mer pekuniära, argument som t.ex. animalie-s. 1

22.producenter kan uppbringa till stöd för sin verksamhet. I de flesta väster-s. 1

23.ländska stater bedrivs djurförsöksverksamhet numera inom ramen för ens. 1

24.politisk målsättning att beakta de tre R:ns princip, dvs. principen oms. 1

25.”Refinement” (förbättringar av försöksdjurens situation), ”Reduction”s. 1

26.13s. 1

27.(minskning av antalet använda försöksdjur) samt ”Replacement” (ersät-s. 2

28.tande av djurförsök med andra, s.k. alternativa, experimentmetoder).2s. 2

29.Djurförsöksverksamhet har i Sverige varit uttryckligen lagreglerads. 2

30.sedan år 1944. Uppgiften att vidta djurförsöksetiska bedömningar till-s. 2

31.kommer sedan år 1979 djurförsöksetiska nämnder. Dessas beslut ärs. 2

32.numera bindande myndighetsutövning, som har rättsverkningar. En för-s. 2

33.söksansökan som avslås vinner inte negativ rättskraft, men kan överklagass. 2

34.till länsrätt. Varken de djurförsöksetiska nämnderna som beslutsorgans. 2

35.eller de djurförsöksetiska reglerna framstår som lätta att inordna i ens. 2

36.traditionell juridisk systematik. Ur ett rättsligt perspektiv är uppkomstens. 2

37.och utformningen av den svenska djurförsökslagstiftningen därför etts. 2

38.mångfacetterat ämne, som åskådliggör att skilda statsvetenskapliga, juri-s. 2

39.diska och etiska synsätt kan anläggas på människors och djurs respektives. 2

40.intressen.s. 2

41.Syfte och frågeställningars. 2

42.Det övergripande syftet med denna undersökning är att granska ochs. 2

43.analysera de svenska djurförsöksreglerna och de djurförsöksetiska nämn-s. 2

44.derna. Såväl reglerna som nämnderna har jag studerat främst i syfte atts. 2

45.se hur dessas uppkomst samt utformning och funktioner förhåller sigs. 2

46.till ett antal prototyper för dels rättsregler, dels beslutsmodeller. Jag hars. 2

47.även undersökt i vilken utsträckning som djurförsöks rättens å ena sidans. 2

48.teoretiska utformning och å andra sidan praktiska tillämpning överens-s. 2

49.stämmer med de synsätt och värdestrukturer som har kommit till uttrycks. 2

50.i regelsystemet.s. 2

51.Följande tre frågor skall besvaras genom studien.s. 2

52.- Kan djurförsöksreglerna och de djurförsöksetiska nämnderna inordnass. 2

53.i en övergripande systematik för rättsregler och beslutsmodeller?s. 2

54.- Vilka synsätt och värdestrukturer har kommit till uttryck i lagförarbe-s. 2

55.ten och rättsregler som rör djurförsök?s. 2

56.- Ar utformningen av djurförsöksreglerna och de djurförsöksetiska nämn-s. 2

57.derna problematisk mot bakgrund av de synsätt och värdestrukturer soms. 2

58.kommer till uttryck i förarbeten och rättsregler?s. 2

59.14s. 2

60.Dispositions. 3

61.Arbetet är disponerat på följande sätt. Här i avsnitt 1 anges undersök-s. 3

62.ningens syfte och frågeställningar, vilka begreppsdefinitioner som användss. 3

63.och vilka avgränsningar som har gjorts. Vidare redovisas bl.a. metoders. 3

64.och material samt teoriperspektiv. Därefter följer i avsnitt 2 en översiktligs. 3

65.granskning av teoribildningar om djurskydd samt av den biomedicin-s. 3

66.ska forskningens och djurskyddsrörelsens historik. Avsnitt 3 avhandlars. 3

67.den svenska djurskyddslagstiftningens historiska bakgrund. I avsnitt 4s. 3

68.studeras uppkomsten samt utformningen av de första rättsreglerna oms. 3

69.djurförsök i 1944 års djurskyddslag. Därefter granskas i avsnitt 5 bak-s. 3

70.grunden till de moderna djurförsöksreglerna och inrättandet av de djur-s. 3

71.försöksetiska nämnderna. I avsnitt 6 studeras djurförsöksreglerna i 1988s. 3

72.års djurskyddslag samt den nuvarande utformningen av de djurförsöks-s. 3

73.etiska nämnderna.s. 3

74.Avsnitt 7 innefattar en främst kvalitativ empirisk studie av ett antals. 3

75.ansökningar till samt beslut från två djurförsöksetiska nämnder. Därefters. 3

76.följer i avsnitt 8 en komparativ jämförelse mellan bl.a. de engelska och des. 3

77.svenska djurförsöksreglerna. I avsnitt 9 finns avslutande synpunkter pås. 3

78.djurförsöksetiska utvecklingslinjer, rättslig systematik och övergripandes. 3

79.värdestrukturer och i avsnitt 10 förs rättspolitiska diskussioner om bl.a.s. 3

80.intresseavvägningar och synen på professionskunskaper i rättsligt besluts-s. 3

81.fattande.s. 3

82.Förförståelse m. m.s. 3

83.Synen på vad som är värt att studera är inom all forskning ett subjektivts. 3

84.val från forskarens sida. Enligt de flesta samhällsvetenskapliga uppfatt-s. 3

85.ningar är den mänskliga verkligheten dessutom någonting som konstru-s. 3

86.eras genom sociala föreställningar och interagerande kommunikation,s. 3

87.varvid varje iakttagare uppfattar och analyserar verkligheten genom sins. 3

88.egen förförståelses perceptuella struktur. Samhällsvetenskaplig forsknings. 3

89.anses numera alltså vanligen alltid vara baserad på perspektiv, tolkningar,s. 3

90.utelämnande och förenklingar. För att underlätta för andra att bedömas. 3

91.i vilken utsträckning som man har påverkat eller kunnat påverka etts. 3

92.undersökningsresultat brukar forskare redovisa sin förförståelse av ämnets. 3

93.samt de teoriperspektiv som appliceras, de metoder som används och hurs. 3

94.det undersökta materialet har valts.3s. 3

95.15s. 3

96.När studien inleddes visste jag att det i medicinska frågor är främsts. 4

97.bedömningar om tvångsvård av människor som kan överprövas av dom-s. 4

98.stol. På ett sätt som i någon mån kan sägas ha fungerat som en abduktivs. 4

99.hypotes antog jag därför att det kunde vara problematiskt att se de djur-s. 4

100.försöksetiska nämnderna som juridiska beslutsorgan inom ramen för ens. 4

101.rättslig systematik. Det var just det faktum att djurförsöksverksamhets. 4

102.på ett komplext sätt aktualiserar både etiska, biomedicinska och juri-s. 4

103.diska spörsmål som fick mig att utgå från att det skulle vara intressants. 4

104.att genomföra undersökningen. Det förhållandet att djurförsöksetiskas. 4

105.bedömningar är en juridiskt svårklassificerad företeelse gjorde dessutoms. 4

106.att jag ansåg det motiverat att använda både rättsdogmatisk och rätts-s. 4

107.sociologisk metod samt att studera materialet mot bakgrund av en idé-s. 4

108.analytisk ansats och de i avsnitt 1.5.2 och 1.5.3 nedan presenterade idé-s. 4

109.erna om rättsregler och beslutsmodeller.s. 4

110.Jag har sedan tonåren varit intresserad av djur och djurs levnadsvillkors. 4

111.men har aldrig varit aktiv inom någon djurskyddsrörelse eller motsva-s. 4

112.rande. Efter det att jag hade inlett arbetet med denna studie gick jag,s. 4

113.främst för att genom medlemstidningar kunna ta del av den pågåendes. 4

114.samhällsdebatten, med i dels Djurens rätt, dels Djurskyddet Sverige.s. 4

Avgränsningar och vissa definitioner

1.Uppkomsten och utformningen av de svenska djurförsöksreglerna stude-s. 4

2.ras i denna undersökning med fokus framför allt på utvecklingslinjer,s. 4

3.rättslig systematik och värdestrukturer. För att beskriva de uttryckliga ellers. 4

4.underliggande idéer som bildar de övergripande värdestrukturer, vilkas. 4

5.ligger till grund för samhällsaktörernas värderingar och argumentation,s. 4

6.används ett flertal uttryck, såsom ideologistrukturer, idéströmningar,s. 4

7.värdeuppfattningar och argumentationslinjer.4 Processuella problem ochs. 4

8.juridisk-tekniska spörsmål uppmärksammas i detta arbete främst oms. 4

9.någon sådan omständighet har varit av intresse för belysandet av mers. 4

10.principiella frågeställningar.s. 4

11.Arbetet har kommit att omfatta lagstiftning och lagförarbeten fr.o.m.s. 4

12.1800-talet. Så belyser jag i avsnitten 2, 3 och 4 djurskyddsrörelsens ochs. 4

13.djurskyddslagstiftningens uppkomst i Sverige. Undersökningen rör docks. 4

14.främst förhållandena fr.o.m. 1970-talet t.o.m. nutid.s. 4

15.16s. 4

16.På 1800-talet uppstod en djurskyddsrörelse som arbetade för att för-s. 5

17.hindra att djur utsattes för onödigt lidande. Den moderna djurrättsrö rei-s. 5

18.sens ideologiska kontext kan däremot sägas ha uppkommit på 1970-talet.s. 5

19.I den moderna debatten skiljer man ibland mellan idéer om djurskydds. 5

20.(animal welfare, dvs. AW), djurrätt eller djurrättigheter (animal rights,s. 5

21.dvs. AR) och djurförsöksmotstånd (anti-vivisection, dvs. AV). Ävens. 5

22.uttrycket djurfrigörelse (animal liberation, dvs. AL) används ibland, t.ex.s. 5

23.av Peter Singer, och har då ungefär samma innebörd som djurrätt mens. 5

24.innefattar ett förnekande av att vare sig människor eller djur har okränk-s. 5

25.bara rättigheter.5s. 5

26.Med djurskyddslagstiftning avses ofta endast förvaltningsrättsliga reg-s. 5

27.ler. Jag använder emellertid i en del sammanhang begreppet dj ursky dds-s. 5

28.regler som samlingsbegrepp för allehanda normer som åsyftar att skyddas. 5

29.djur mot obehag och lidande. Med termen djurskydd avser jag alltsås. 5

30.allehanda företeelser som, på antingen traditionellt antropocentrisk ellers. 5

31.modern djurrättslig grund, åsyftar att skydda djur.6 Med djurrätt avsers. 5

32.jag däremot antispeciesism m.m. med innebörd att djur bör skyddas avs. 5

33.samhällsreglerna på ungefär samma villkor som människor.7s. 5

34.Naturvetenskapliga påståenden går inte att i egentlig mening under-s. 5

35.söka i en rättsvetenskaplig studie. Jag har därför ingen möjlighet att ut-s. 5

36.tala mig om t.ex. vilken betydelse som försöksdjursanvändning har hafts. 5

37.eller inte haft för den biomedicinska forskningens framåtskridande. Mins. 5

38.avsikt har istället varit att undersöka rättsregler och synsätt i bl.a. lagför-s. 5

39.arbeten utan att i nämnvärd utsträckning ta ställning i sakfrågor som intes. 5

40.berörs av eller kan besvaras genom samhällsvetenskaplig analys.s. 5

41.Undersökningen saknar ambition att dra moraliska slutsatser. Jag hars. 5

42.alltså inte velat göra en etisk studie över argumentation eller metaetiskas. 5

43.system och principer. De synsätt på regler och beslutsmodeller som jags. 5

44.beskriver analyseras inte med målsättningen att redogöra för dessas mora-s. 5

45.lisk-filosofiska hållbarhet eller rimlighet. Arbetet fokuserar på befintligs. 5

46.17s. 5

47.lagstiftning och beaktar inte i någon högre grad djurrättsideologier, ävens. 6

48.om sådana nämns i bl.a. avsnitt 2.2 nedan.8s. 6

49.Djurförsök används inom många olika empiriska forskningsdiscipli-s. 6

50.ner. Främst förekommer sådana experiment dock inom naturvetenskapers. 6

51.som innefattar mindre eller större moment av biologisk eller medicinsks. 6

52.forskning. Generellt sett utgår jag från att den forskning inom vilkens. 6

53.djurförsök används kan rubriceras som biomedicinsk eller medicinsk.s. 6

54.När jag diskuterar professionskunskaper är det därför vanligen biomedi-s. 6

55.cinska yrkeskunskaper som avses.9s. 6

56.Syftet med djurförsök är i allmänhet att göra det möjligt att påvisa,s. 6

57.behandla och förebygga sjukdomar och andra företeelser som påverkars. 6

58.människors och djurs levnadsförhållanden i negativ riktning. Djurförsöks. 6

59.används alltså bl.a. för att prova operations- och behandlingsåtgärder,s. 6

60.identifiera toxiner, diagnosticera allergier och sjukdomar, framställa ochs. 6

61.prova vacciner, serum och motsvarande preparat samt för att t.ex. styrke-s. 6

62.bestämma doseringar. De forskningsresultat som uppnås genom djur-s. 6

63.försök kan i en del fall användas av veterinärer. Proportionellt sett tordes. 6

64.antalet djurförsök som utförs i veterinärmedicinskt syfte emellertid alltids. 6

65.ha varit jämförelsevis begränsat. Såvitt inte annat anges antar jag därförs. 6

66.att djurförsöksverksamhet i första hand syftar till att förbättra männi-s. 6

67.skors tillvaro.s. 6

68.Begreppet Vivisektion kan sägas vara en förkortning av ”sectio corpuss. 6

69.vivi”, dvs. att skära i en levande kropp. Uttrycket kommer av de latinskas. 6

70.orden vivius (levande) secare (skära) och fråga kan alltså egentligen varas. 6

71.om att skära i en levande djur- såväl som människokropp.10 I främsts. 6

72.avsnitt 3 nedan använder jag emellertid Vivisektion som en synonym tills. 6

73.djurförsök.s. 6

74.18s. 6

Tidigare forskning

1.Någon rättsvetenskaplig undersökning av de svenska djurförsöksreglernas. 7

2.har inte tidigare utförts. Detta förhållande är föga förvånande, eftersoms. 7

3.de djurförsöksetiska nämndernas beslut blev formellt bindande först års. 7

4.1998. Före detta år torde dessa etiska bedömningar inte ha haft juridisks. 7

5.karaktär i den utsträckning som fordras för att i någon mening rätts-s. 7

6.vetenskapliga studier skall kunna bedrivas. Djurskyddsfrågor som hars. 7

7.varit tydligt inordnade i den rättsliga systematiken, som t.ex. djurplågeri-s. 7

8.brottet, har emellertid undersökts i den tidigare forskningen.s. 7

9.Studier om djurplågeri finns redovisade i ”Handbok i rättegångssakers. 7

10.rörande djurplågeri” (1920) utgiven av de svenska djurskyddsföreningar-s. 7

11.nas centralförbund, i ”Kommentar till strafflagen kap. 17 och 18” (1930)s. 7

12.av Nils Stjernberg, i artikeln ”Juridik och ekologisk balans - djurplågeri is. 7

13.svensk rättshistoria” (SvJT 1985, s. 782—788) av Rolf Karlbom och i ver-s. 7

14.ket ”Djurplågeri — En studie i lagstiftning och rättsfall” (1987) av Helenas. 7

15.Striwing. Förutom i den nyssnämnda monografin har Helena Striwings. 7

16.undersökt den moderna djurskyddslagstiftningen ur främst straffrättsligs. 7

17.synpunkt även i verket ”Djur som brottsoffer” (1998). Vidare lade Niklass. 7

18.Cserhalmi år 2004 fram avhandlingen ”Djuromsorg och djurmisshandels. 7

19.1860-1925. Synen på lantbrukets djur och djurplågeri i övergången mel-s. 7

20.lan bonde- och industrisamhälle”. Cserhalmi har även utgivit uppsatsernas. 7

21.”De oskäliga kreaturen! Något om synen på lantbrukets djur de senastes. 7

22.200 åren” (2002) och ”Djursyn i staden och på landet vid 1800-taletss. 7

23.mitt” (2003).s. 7

24.I den idéhistoriska avhandlingen ”De värnlösas vänner” (2000) hars. 7

25.Karin Dirke undersökt den svenska djurskyddsrörelsens uppkomst ochs. 7

26.verksamhet från senare delen av 1800-talet fram till år 1920. Birgittas. 7

27.Forsman har analyserat argumentationen om djurförsök i den veten-s. 7

28.skapsteoretiska avhandlingen ”Djurförsök. Forskningsetik, politik, episte-s. 7

29.mologi” (1992).11 I detta verk studeras även problemformuleringar ochs. 7

30.diskussionslinjer inom de djurförsöksetiska nämnderna under de tios. 7

31.åren 1979-1989. Forsman har dessutom undersökt de djurförsöksetiskas. 7

32.nämndernas uppkomst och arbetssätt i uppsatsen ”Hur påverkar etisk för-s. 7

33.handsprövning av djurförsök den biomedicinska forskningen?” (1983).s. 7

34.En utvärdering av vissa aspekter av de engelska djurförsöksreglerna finnss. 7

35.19s. 7

36.i skriften ”Review of the Ethical Review Process in Establishments Desig-s. 8

37.nated under the Animals (Scientific Procedures) Act 1986” (2001).s. 8

38.Mitt arbete inleddes med eklektiska försök att sammanföra rättsliga,s. 8

39.statsvetenskapliga och idéhistoriska perspektiv på djurförsöksreglerna ochs. 8

40.på de djurförsöksetiska nämndernas uppkomst och funktioner. Jag hades. 8

41.därför stor nytta av såväl de straffrättshistoriska studierna som Cserhal-s. 8

42.mis, Dirkes och Forsmans forskning när jag formulerade studiens syfte,s. 8

43.liksom när jag försökte fastställa de frågeställningar som skulle kunnas. 8

44.besvaras genom arbetet. När jag började försöka att kategorisera det rätts-s. 8

45.liga materialets övergripande mening och struktur använde jag mig docks. 8

46.främst av den historiskt inriktade forskningen om djurskyddsrörelser ochs. 8

47.om djurförsök.s. 8

48.Mer eller mindre historiskt inriktad litteratur om djurskyddsrörelser,s. 8

49.djurs rättsliga ställning och om djurförsök hittade jag i bl.a. verkens. 8

50.”Vivisektionen och dess berättigande” (1904) av Ivan Bratt, ”Veten-s. 8

51.skaplig vandalism. Dagboksanteckningar från de fysiologiska laborato-s. 8

52.rierna” (1905) av Lizzy Lind af Hageby och Leisa Schartau, ”The Crimi-s. 8

53.nal Prosecution and Capital Punishment of Animals” (1906) av Edwards. 8

54.Evans, ”Der Streit um die Vivisektion im 19. Jahrhundert” (1962) avs. 8

55.Hubert Bretschneider, ”Vivisektionsdebatten i Sverige under 1880-talet”s. 8

56.(1969/70) av Lennart Bromander, ”Antivivisection and Medical Sciences. 8

57.in Victorian Society” (1975) av Richard D French, ”Reckoning withs. 8

58.the beast. Animals, pain and humanity in Victorian mind” (1980) avs. 8

59.James Turner, ”The old brown dog. Women, workers and vivisection ins. 8

60.Edwardian England” (1985) av Coral Lansbury, ”Vivisection in historicals. 8

61.perspective” (1987) av Nicholaas Rupke (red.), ”Människan och natu-s. 8

62.ren” (1988) av Keith Thomas, ”The animal estate. The English and others. 8

63.creatures in the Victorian age” (1990) av Harriet Ritvo och ”Shambles afs. 8

64.Science. Lizzy Lind af Hageby och Leisa Schartau, anti-vivisektionisters. 8

65.1900-1913/14” (1996) av Lisa Gålmark.12s. 8

66.Mina försök att se i vilken utsträckning som djurförsöksreglerna kans. 8

67.inordnas i en övergripande systematik rörande olika sorters rättsreglers. 8

68.utgår från de idéer som presenteras av Gunther Teubner i t.ex. skrifternas. 8

69.”Substantive and reflexive elements in modern law” (i Law & Societys. 8

70.Review, Vol 17, 1983, s. 239-286) och ”Law as an autopoietic system”s. 8

71.(1993), av Håkan Hydén i bl.a. verket ”Normvetenskap” (2002) samt avs. 8

72.Staffan Westerlund i t.ex. uppsatsen ”Miljön och avvägningarna” (2003).13s. 8

73.20s. 8

74.Den rättssystematiska analysen av hur de djurförsöksetiska nämndernas. 9

75.och deras bedömningsverksamhet förhåller sig till skilda beslutsmodellers. 9

76.grundar sig på den systematik som presenteras av Bo Rothstein i verkets. 9

77.”Den korporativa staten. Intresseorganisationer och statsförvaltning is. 9

78.svensk politik” (1992).14s. 9

Metoder och material

1.Mina studier av djurförsöksreglerna har bedrivits med hjälp av metoders. 9

2.och teoriperspektiv hämtade från olika forskningsdiscipliner. Främst hars. 9

3.jag granskat den rättsutveckling som har ägt rum samt undersökt djurför-s. 9

4.söksreglerna utifrån specifika idéer om rättsregler och beslutsfattande. Jags. 9

5.har emellertid även undersökt de djurförsöksetiska nämndernas praktiskas. 9

6.funktioner ur empirisk synpunkt. Alltså använder jag texter som infor-s. 9

7.mationskälla för utvecklingsförlopp och som juridiskt källmaterial, mens. 9

8.också ur rättssociologisk synpunkt.15s. 9

9.Granskningen av utvecklingslinjer i förarbeten och rättsregler har sketts. 9

10.med både rättsdogmatisk metod och en sorts statsvetenskaplig analys avs. 9

11.värdestrukturer. Det sistnämnda innebär att jag har undersökt vilka över-s. 9

12.gripande idéer och synsätt som förekommer i det undersökta textmate-s. 9

13.rialet. För att få ett mer strukturellt perspektiv på reglerna har jag alltsås. 9

14.använt en ansats till idéanalys. Idéanalys är ett samlingsnamn för olikas. 9

15.tänkbara kombinationer av analystekniker som kan användas i studiets. 9

16.av samhälleliga budskap och andra idéer som formuleras i politiska sam-s. 9

17.manhang.16 Under lagstiftningsprocesser och när en lag sedan tillämpass. 9

18.uppkommer olika texter, i vilka det finns påståenden om hur verklighetens. 9

19.bör förstås, värderas och förändras. Dessa påståenden innefattar ur idé-s. 9

20.analytisk synpunkt mer eller mindre tydliga värderingar och värdestruk-s. 9

21.turer som bildar utgångspunkt för den argumentation och de synsätt soms. 9

22.förs fram. En beskrivande idéanalys är inriktad på att systematisera ochs. 9

23.klargöra innebörden av de argument och idéer som förekommer i etts. 9

24.textmaterial.17s. 9

25.21s. 9

26.I detta arbete har jag vid genomgången av författningstexter, rättsfalls. 10

27.och förarbetsmaterial använt en sorts beskrivande idéanalys för att hittas. 10

28.värderingar och ideologiska synsätt som återkommer med sådan tydlighets. 10

29.och innehållsmässig konstans att de kan kallas övergripande värdestruk-s. 10

30.turer. Med värdestrukturer avses alltså de uttryckliga eller underliggandes. 10

31.synsätt, uppfattningar och värdepåståenden som ligger till grund för sam-s. 10

32.hällsaktörernas ideologier och argumentation. Utmärkande för det soms. 10

33.jag kallar övergripande värdestrukturer är att de innefattar ett grundläg-s. 10

34.gande rättspolitiskt förhållningssätt till djurförsök som återkommer meds. 10

35.viss konstans över tiden. De undersökta strukturerna är alltså normalts. 10

36.sett en del av en rättspolitisk debatt mellan personer som är anhängare avs. 10

37.skilda synsätt och värderingar.18s. 10

38.Syftet med att belysa värdestrukturer i lagförarbeten och rättsregler soms. 10

39.rör djurförsök är att fördjupa förståelsen av de påståenden som framförss. 10

40.genom att åskådliggöra de övergripande synsätt och uppfattningar soms. 10

41.förekommer och vilken idétradition som de tillhör. Ytterligare en avsikts. 10

42.med dessa delar av studien har varit att spåra förändringar och skillnaders. 10

43.i styrkeförhållandena mellan de olika idéer och värdepåståenden som förss. 10

44.fram över tid.19 Vid genomförandet av de idéanalytiskt inriktade delarnas. 10

45.av undersökningen har förarbetsmaterialet alltså betraktats som en sam-s. 10

46.manhängande textdiskurs.20s. 10

47.Som utvecklas närmare i avsnitt 1.5.1 nedan innebär en rättsdogma-s. 10

48.tisk analys att man genom en sammanvägande tolkning av olika rättskäl-s. 10

49.lor fastställer den gällande rättens innehåll. Inom svensk rätt består rätts-s. 10

50.källorna av bl.a. författningstexter, prejudikat, förarbeten, sedvanerätt,s. 10

51.JO-uttalanden, myndighetsrekommendationer och doktrin.21 Av dessas. 10

52.materialtyper är det främst författningstexter, rättsfall och förarbetsmate-s. 10

53.22s. 10

54.rial som har varit av betydelse för besvarandet av mina forskningsfrågor.s. 11

55.Genom att Sverige ingår i den Europeiska unionen gäller dessutom EG-s. 11

56.rätten och avgöranden från EG-rättsliga instanser i många fall över de avs. 11

57.riksdagen stiftade lagarna. EU:s djurförsöksregler presenteras översiktligts. 11

58.i avsnitt 8.2.1 nedan.s. 11

59.Svenska jurister tolkar ofta lagstiftning teleologiskt. Inom rättsdogma-s. 11

60.tiken läggs därför vanligen vikt vid de målsättningar som anges i lagför-s. 11

61.arbeten.22 Av den dogmatiska metoden följer då att dessa undersöks soms. 11

62.om de hade skrivits i syfte att vägleda rättstillämpningen. I en historisks. 11

63.eller statsvetenskaplig analys är det däremot lagstiftningens verkliga upp-s. 11

64.komstprocess som studeras. Förarbeten kan alltså vara av relevans soms. 11

65.rättskälla, men kan även användas för granskning av synsätt och rätts-s. 11

66.politiska strukturer.s. 11

67.De förarbeten som jag har använt mig av är offentliga utredningar,s. 11

68.propositioner och utskottsutlåtanden valda utifrån ett fullständighets-s. 11

69.kriterium. Jag har inom dessa materialkategorier alltså undersökt allt soms. 11

70.på ett för mina frågeställningar relevant sätt anknyter till djurförsöks-s. 11

71.reglerna. I vissa fall har jag läst även motioner. Eftersom detta är etts. 11

72.främst rättsvetenskapligt arbete har jag däremot inte undersökt vare sigs. 11

73.tal i riksdagsdebatter eller argumentation i tidskrifter och andra medier.s. 11

74.Arbetet med denna monografi avslutades år 2008. Material publicerats. 11

75.senare än december 2008 har därför i huvudsak inte beaktats.23s. 11

76.Inom historieforskning betraktas lagar och lagförarbeten ofta som ens. 11

77.dokumentation av samhällselitens livssyn och prioriteringar.24 Normalts. 11

78.sett kan sådant material alltså inte ge någon kunskap vare sig om folkligas. 11

79.synsätt på rättvisa eller om rättsreglers praktiska tillämpning. Eftersoms. 11

80.fråga är om analys av texter och inte av en faktisk empirinivå har jags. 11

81.emellertid inte haft ambitionen att dra några slutsatser om verkliga socio-s. 11

82.ekonomiska eller politiska skeenden.s. 11

83.Trots att undersökningen delvis bygger på ett användande av katego-s. 11

84.riseringsschabloner i form av prototyper för dels regler och besluts-s. 11

85.modeller, dels värdestrukturer har jag inte formulerat något eget specifikts. 11

86.analysschema. Nyttjande av ett sådant schema som analysverktyg skulles. 11

87.nämligen ha medfört risker för att undersökningen redan inledningsviss. 11

88.hade låsts i en färdig resultatmall. Även om frågeställningarna i huvud-s. 11

89.sak formulerades redan inledningsvis definierades inget av de temans. 11

90.som arbetet fokuserar på i förväg. Eftersom materialanalysen har sketts. 11

91.23s. 11

92.genom skilda, eklektiskt valda, metoder föll det sig istället naturligt atts. 12

93.låta meningskategoriseringen växa fram ad hoc.s. 12

94.I anslutning till frågeställningarna framstod det efterhand som relevants. 12

95.att studera synsätt och idéer som rör dels bedömningar av människorss. 12

96.och djurs respektive intressen, dels regel typer och beslutsmodeller samts. 12

97.hanteringen av professionskunskaper i rättsligt beslutsfattande. Unders. 12

98.arbetets gång växte därför följande fyra teman fram: Utvecklingslinjer,s. 12

99.rättslig systematik, övergripande värdestrukturer samt synen på biomedi-s. 12

100.cinska professionskunskaper i rättsligt beslutsfattande. Det är endast is. 12

101.de sammanfattnings- och avslutningsavsnitt som finns i slutet av varjes. 12

102.huvudavsnitt som tematiseringen har gjorts explicit. I syfte att få en sås. 12

103.bra materialdisposition som möjligt redovisar jag i en del av dessa text-s. 12

104.partier två teman gemensamt.s. 12

105.För att belysa i vilken utsträckning som utformningen av djurför-s. 12

106.söksreglerna och de djurförsöksetiska nämnderna är problematisk mots. 12

107.bakgrund av de synsätt och värdestrukturer som kommer till uttryck is. 12

108.förarbeten och regler har jag studerat ansökningar till och beslut från djur-s. 12

109.försöksetiska nämnder. Eftersom nämnderna inte i egentlig mening ingårs. 12

110.i en instansordning har det inte varit möjligt att hitta överrättsavgörandens. 12

111.som kan läggas till grund för någon sorts rättsdogmatisk undersökning.s. 12

112.Den fråga som jag i detta avseende har försökt att besvara är därför intes. 12

113.hur den ur juridisk synpunkt gällande rätten ser ut, utan hur de bedöm-s. 12

114.ningar som i praktiken vidtas kan se ut. Hur denna del av studien hars. 12

115.sammanställts och utförts redovisas närmare i avsnitt 7 nedan.s. 12

Rättsliga perspektiv

Rättdogmatiskt perspektiv

1.Syftet med detta arbete har varit att studera djurförsöks reglerna, de djur-s. 12

2.försöksetiska nämndernas uppkomst, utformning och funktioner samts. 12

3.vissa till dessa företeelser knutna spörsmål. I huvudsak har det fallit sigs. 12

4.naturligt för mig att utgå från rättsliga, främst dogmatiska, teoriperspek-s. 12

5.tiv.25 En del aspekter av undersökningen har emellertid hanterats pås. 12

6.grundval av mer statsvetenskapliga respektive rättssociologiska synsätt. Is. 12

7.princip har jag genomgående ett struktur- och inte ett aktörsperspektiv.s. 12

8.24s. 12

9.Den dogmatiskt rättspositivistiska idétraditionen kännetecknas avs. 13

10.att reglernas innehåll konstrueras på grundval av en rättskällelära ochs. 13

11.att rättens giltighet anses härröra från regelsystemets faktiska effektivitets. 13

12.och demokratiska legitimitet. Kriteriet för att fastställa en regels existenss. 13

13.eller icke-existens i kunskapsteoretiskt hänseende är enligt detta synsätts. 13

14.huruvida en juridisk argumentation om den påstådda regelns existens ärs. 13

15.kongruent med relevant rättskällematerial eller inte.26s. 13

16.Varken reliabilitets-, validitets-, generaliserbarhets- eller trovärdighets-s. 13

17.kriterier används inom rättsdogmatiken, eftersom denna inte syftar tills. 13

18.att återge eller avbilda den faktiska rättstillämpningen. Istället härrörs. 13

19.dogmatisk giltighet från en rättskällehierarki som ideologiskt konstruerats. 13

20.system, vilket kan sägas bygga på relevans- och fullständighetskriterier.s. 13

21.Med relevans- och fullständighetskriterier avser jag då att man, för att pås. 13

22.ett auktoritativt sätt kunna redovisa en rättsregels innehåll, måste ha gjorts. 13

23.en mer eller mindre fullständig inventering av allt rättskällematerial soms. 13

24.anses relevant. Den rättsdogmatiska analysmetoden kan sägas i sig varas. 13

25.en teori om gällande rätt, vilken teoribildning är nära knuten till bl.a.s. 13

26.principen om rättsstatsidealet som normrationell konstruktion.27s. 13

27.Det klassiska rättsstatsidealet innefattar bl.a. krav på att offentlig makts. 13

28.skall utövas på grundval av fast formulerade och förutsebara regler.28 Dens. 13

29.under tidigare århundraden ibland förekommande idén att man genoms. 13

30.fulländad subsumtionslogik kan skapa systematiskt heltäckande och otve-s. 13

31.tydiga lagar har numera dock övergivits till förmån för uppfattningen atts. 13

32.rättsregler i tillämpningsögonblicket underkastas viss tolkning.29 Alltsås. 13

33.accepteras att domstolar och andra tillämpningsorgan är i någon måns. 13

34.25s. 13

35.rättsskapande och att det inte är möjligt att upprätthålla en klar skiljelinjes. 14

36.mellan lagstiftarens och rättstillämpande institutioners funktioner.s. 14

37.Under större delen av 1900-talet har man inom rättsskipningen främsts. 14

38.ägnat sig åt beslutsfattande som utövas på grundval av subsumtionslogiskas. 14

39.regler, som är uppbyggda enligt principen om rättsfakta och rättsföljd.s. 14

40.Beslutsfattarna har därmed sysslat främst med att utröna innehållet i, ochs. 14

41.sedan tillämpa, regler bestående av rekvisit som anger vilka rättsfakta soms. 14

42.skall föreligga för att regeln skall vara tillämplig samt vilken rättsföljds. 14

43.som skall inträda när regeln är tillämplig.30s. 14

Olika sorters rättsregler

1.Inom en del offentliga verksamhetsområden skulle stringent utformades. 14

2.och därmed förutsebara lagregler bli ohanterliga och i vissa situationers. 14

3.få orimliga resultat. Önskemålet att åstadkomma flexibilitet och skapas. 14

4.utrymme för situationsanpassning utifrån såväl det offentligas som med-s. 14

5.borgarnas behov har medfört att lagstiftningen endast ibland består avs. 14

6.traditionella subsumtionsregler och ibland istället innefattar bestämmel-s. 14

7.ser som ger beslutsfattarna stor frihet att utan närmare anvisningar utfor-s. 14

8.ma de avgöranden som fattas. Exempel på regeltyper som ofta lämnars. 14

9.utrymme för fria bedömningar är målregler, kravregler, awägningsreglers. 14

10.och reflexiva regler.31s. 14

11.Inom t.ex. utbildningssektorn, socialrätten och hälso- och sjukvårds-s. 14

12.området regleras verksamheten inte sällan genom målregler, i vilka endasts. 14

13.anges de mål som tillämparna skall försöka uppnå samt, eventuellt, vilkas. 14

14.medel som skall användas för att nå målen. I motsats till subsumtions-s. 14

15.regler innehåller målregler inga specifika handlingsdirektiv för beslutsfat-s. 14

16.taren att följa i de enskilda fallen, utan anger framför allt vilket materiellts. 14

17.resultat som skall uppnås. I kravregler definieras däremot förutsättning-s. 14

18.arna för att ett visst agerande eller en viss företeelse skall få förekom-s. 14

19.ma. Kravreglerna har tydliga adressater, och riktar sig alltså till specifikas. 14

20.aktörer, men lämnar ofta utrymme för skönsmässiga bedömningar ochs. 14

21.avspeglar på samma sätt som målregler de politiska ambitioner som liggers. 14

22.till grund för en författning.32s. 14

23.26s. 14

24.Såväl mål- som krav- och awägningsregler styr beslutsfattarens ställ-s. 15

25.ningstaganden i de enskilda fallen i jämförelsevis liten omfattning. Vads. 15

26.som skiljer dessa olika regeltyper åt är att de styr beslutsfattaren till atts. 15

27.göra olika saker. Mål- och kravregler anger ett materiellt resultat soms. 15

28.skall uppnås genom rättstillämpningen. Awägningsregler definierar där-s. 15

29.emot vad som skall beaktas i en awägning mellan två eller flera faktorer,s. 15

30.som i den särskilda situationen kan tillmätas olika relevans.s. 15

31.Staffan Westerlund har definierat vad som utmärker awägningsreglers. 15

32.genom att konstruera en serie mikroteser på grundval av en mängd olikas. 15

33.komponenter. Han anför bl.a. följande. Awägningsregler tillämpas i val-s. 15

34.situationer mellan skilda alternativ, varvid de faktorer som beslutsfattarens. 15

35.i sitt val skall jämföra eller väga mot varandra kan vara eller inte vara för-s. 15

36.utbestämda. Ju mindre det är förutbestämt vad som utmärker relevantas. 15

37.respektive irrelevanta awägningsfaktorer, desto mer fri är beslutsfattaren is. 15

38.sin bedömning. För att relevanta awägningsfaktorer skall kunna jämförass. 15

39.med eller vägas mot varandra måste det finnas ett mer eller mindre uttalats. 15

40.mått eller kriterium, en s.k. viktnorm, med hjälp av vilken faktorernas. 15

41.görs i någon mån kommensurabla. Om ingen viktnorm är förutbestämds. 15

42.är det beslutsfattaren som, medvetet eller omedvetet, fastställer viktnor-s. 15

43.men i den enskilda tillämpningssituationen. Eftersom viktnormer kans. 15

44.förskrivas i författningar kan awägningsbedömningar i viss utsträcknings. 15

45.styras av lagstiftningen. Ju tydligare som lagstiftaren preciserar viktnor-s. 15

46.mer samt anger teorier och metoder för awägningen, desto högre blirs. 15

47.awägningsregelns objektiveringsgrad, dvs. desto mindre blir beslutsfat-s. 15

48.tarnas värderings- och handlingsutrymme.33s. 15

49.Westerlund framhåller att lagstiftaren kan föreskriva dels relevantas. 15

50.respektive irrelevanta awägningsfaktorer, dels på vilket sätt som relevantas. 15

51.faktorer skall ges relativ vikt eller på annat sätt göras kommensurabla meds. 15

52.varandra. Han anför. Awägningsregler kan utformas så objektiverat ”atts. 15

53.awägningen blir en ren räkneoperation för domaren eller en mer ellers. 15

54.mindre ren subsumtion. I en sådan awägning är utrymmet för domarenss. 15

55.egna värderingar närmast noll”. Genom ”att studera objektiveringsgra-s. 15

56.den i olika awägningsregler kan man finna allt från synneligen låggradigts. 15

57.objektiverade (helt fri bedömning) till extremt höggradigt objektive rades. 15

58.regler (om kostnad och nytta mätt i pengar). Redan därför är det intes. 15

59.27s. 15

60.meningsfullt att dra alla avvägningar över en kam. Först när man vet vads. 16

61.som är rättsligt relevant att ta med i en avvägning, samt hur detta ska gess. 16

62.sina relativa vikter (viktningen) har man fått veta något av betydelse oms. 16

63.regeln i fråga”.34s. 16

64.Reflexiva rättsregler avviker från de tidigare nämnda regeltypernas. 16

65.genom att reflexiv rätt endast består av strukturella och processuella för-s. 16

66.faranderegler. Sådana regler tillhandahåller inga materiella lösningar ellers. 16

67.ens riktlinjer för materiellt resultat, utan anger beslutsformer, kompe-s. 16

68.tensförhållanden samt organisatoriska och institutionella strukturer. Närs. 16

69.reflexiva regler tillämpas uppnås i varje enskilt fall beslut genom samhäl-s. 16

70.lelig självreglering.35 Medan målregler bygger på att det finns tydliga,s. 16

71.vanligen politiskt väldefinierade, mål för samhällsutvecklingen åsyftars. 16

72.reflexiv rättstillämpning att ge av reglerna berörda intressenter möjlig-s. 16

73.het att medverka i beslutsfattandet. Reflexiva regler är alltså formella ochs. 16

74.inriktade på att ge parterna möjlighet att påverka normbildningsproces-s. 16

75.sen. Målregler är däremot materiella och inriktade på att bestämda, inne-s. 16

76.hållsmässiga, mål skall uppnås.36s. 16

Olika sorters beslutsmodeller

1.I den offentliga sektorn finns numera en mängd olika organisationsfor-s. 16

2.mer, inom vilka förvaltning utövas på grundval av skilda beslutsprinci-s. 16

3.per. Enligt Bo Rothstein är medborgarnas krav på att offentliga besluts. 16

4.skall framstå som rättfärdiga, dvs. legitima, en viktig förklaring till upp-s. 16

5.komsten av olika förvaltningsformer. Flertalet av de beslutsprinciper soms. 16

6.har utvecklats inom de offentliga verksamheterna under senare delens. 16

7.av 1900-talet har enligt honom uppstått eftersom subsumtionslogiskts. 16

8.beslutsfattande på grundval av förutsebara regler inte förmår åstadkom-s. 16

9.ma tillräckligt flexibla och situationsanpassade beslut. Rothstein menars. 16

10.att de idag mest framträdande idealtyperna för offentligrättsligt besluts-s. 16

11.fattande är följande sex prototyper. Den legal-byråkratiska modellen, dens. 16

12.professionella modellen, den korporativa modellen, den brukarorientera-s. 16

13.de modellen, den politikerorienterade modellen och den lotteribaserades. 16

14.modellen. Den sistnämnda, tämligen ovanliga, beslutsformen innebär atts. 16

15.lottning används som beslutsunderlag, och är den enda av modellernas. 16

16.som inte bygger på att beslutsfattandet utövas på grundval av lämpligs. 16

17.kombination av resurser, kunskap och värderingar.37s. 16

18.28s. 16

19.Den legal-byråkratiska förvaltningsmodellen kännetecknas av strävans. 17

20.efter formell rättsstatlighet, dvs. saklighet, allsidighet, enhetlighet ochs. 17

21.förutsebarhet. Sådan förvaltning utövas alltså normalt genom tillämpnings. 17

22.av subsumtionsregler, med målsättningen att lika fall skall behandlas lika.s. 17

23.Legal-byråkrati har ofta hög legitimitet i allmänhetens ögon, eftersoms. 17

24.förvaltningsinstitutionerna vanligen är demokratiskt välförankrade ochs. 17

25.regeltillämpningen hanteras av stats- eller kommunaltjänstemän, soms. 17

26.antas vara objektiva och kompetenta.38 Inom traditionell straff- och civil-s. 17

27.rätt praktiseras legal-byråkrati ideal typiskt sett genom att två parter drivers. 17

28.varsin ståndpunkt inför en objektiv beslutsinstitution. I konflikter därs. 17

29.någon av parterna anser att beslutsinstitutionen inte är objektiv och obe-s. 17

30.roende, utan i själva verket sympatiserar med motparten, tenderar dennas. 17

31.modell därför att öka istället för att minska motsättningarna.s. 17

32.Den professionella förvaltningsmodellen kännetecknas av att besluts-s. 17

33.fattandet utövas av särskilda yrkeskårer, vars vetenskapligt eller i övrigts. 17

34.kunskapsbaserat grundade specialistkompetens kan lösa problem genoms. 17

35.exakt situationsanpassning. Frågan om hur en yrkeskår blir så professio-s. 17

36.naliserad att den kan tillerkännas självständig beslutanderätt utan att all-s. 17

37.mänheten ifrågasätter dess befogenheter och kompetens är komplicerad.s. 17

38.Det förhållandet att medicinska yrkesinriktningar generellt är höggradigts. 17

39.professionaliserade synes bero bl.a. på att man har ett i huvudsak allmänts. 17

40.accepterat, forskningsbaserat kunskapsmonopol på medicinsk problema-s. 17

41.tik.39s. 17

42.Den politikerorienterade förvaltningsmodellen innebär att politikernas. 17

43.övergår från att syssla med generell styrning till att delta i de enskildas. 17

44.beslutsprocesserna. Denna beslutsform förutsätter vanligen att politiker-s. 17

45.na representerar såväl majoritets- som minoritetspartier och därigenoms. 17

46.uppfattas som socialt och politiskt representativa för medborgarna. Dens. 17

47.brukarorienterade modellen kännetecknas däremot av att de medborgares. 17

48.som är direkt berörda av en specifik offentlig verksamhet ges inflytandes. 17

49.över just den genom en formell beslutanderätt.40 Exempel på områden därs. 17

50.brukarinflytande har praktiserats är dagshems-, skol- och äldreomsorgs-s. 17

51.verksamhet.s. 17

52.Den korporativa förvaltningsmodellen innebär att beslutsfattandets. 17

53.hanteras av företrädare för de medborgargrupper som berörs av aktuellas. 17

54.regler. Enligt Rothstein kan korporativt beslutsfattande ofta bara fungeras. 17

55.”om den grupp mot vilken politiken riktar sig också är villig att sam-s. 17

56.29s. 17

57.arbeta med staten och intar en positiv hållning till programmet/reformens. 18

58.ifråga”.41 Att ge intresseorganisationer beslutanderätt kan vara ett sätt förs. 18

59.det allmänna att få acceptans för den politik som man vill implementera.s. 18

60.Den korporativa förvaltningsmodellen skapar inte bara legitimitet förs. 18

61.besluten utan kan även skapa förhandlings- och kompromissarenor mel-s. 18

62.lan olika parter och mellan staten och olika partsorganisationer. Roth-s. 18

63.stein menar att statsmakten genom att överlåta regelimplementering tills. 18

64.korporativa organ hoppas åstadkomma ”att besluten skall kännetecknass. 18

65.av kompromiss snarare än konfrontation”. ”Detta innebär”, anför Roth-s. 18

66.stein vidare, ”att i denna förvaltningsform är distinktionen mellan politiks. 18

67.och administration upphävd på gränsen till oigenkännlighet. Vad soms. 18

68.karakteriserar korporatismen är just den institutionella fusionen mellans. 18

69.skapandet och genomförandet av politik, mellan politisk representations. 18

70.och intervention”.42s. 18

71.Inom den demokratiteoretiska forskningen diskuteras ibland förekom-s. 18

72.sten av deliberativ demokrati, varmed avses att demokrati inte enbart ärs. 18

73.en intressekamp mellan grupper eller partier, utan även kan innebära atts. 18

74.olika aktörer möts i en gemensam dialog där de lyssnar till och övervägers. 18

75.de övriga aktörernas argument innan de tar ställning. Den demokratiskas. 18

76.processen kan då alltså fungera som ett system för intressetransformerings. 18

77.med gemensamma beslut istället för att vara ett system för intresseaggre-s. 18

78.gering med majoritetsbeslut. Korporatism kan vanligen ses som en sortss. 18

79.deliberativ beslutsprocess. För att en deliberativ beslutsprocess skall fung-s. 18

80.era fordras enligt Rothstein emellertid inte bara att intresserepresentanters. 18

81.möts och samtalar, utan att de också kan påverka de beslut som fattas.s. 18

82.Rothstein menar att det är när de ”ställs inför denna beslutsansvarighet”s. 18

83.som parterna ”kan vara beredda att verkligen noga överväga motståndar-s. 18

84.nas argument och försöka nå fram till egna ståndpunkter som de vet intes. 18

85.provocerar fram en konflikt samt öka sin förmåga att förstå den motstå-s. 18

86.ende partens argument”.43s. 18

87.Några direkta samband mellan regeltyper och förvaltningsmodellers. 18

88.föreligger inte. I och för sig är den legal-byråkratiska beslutsmodellen is. 18

89.princip nära knuten till subsumtionslogiska regler. Sådana regler kan emel-s. 18

90.30s. 18

91.lertid även tillämpas med inslag av korporatism, t.ex. i Arbetsdomstolen,44s. 19

92.eller inom ramen för den politikerorienterade modellen, t.ex. då politiskas. 19

93.representanter ägnar sig åt myndighetsutövning i kommunala nämnders. 19

94.eller är nämndemän i domstolar. Dessutom utövas offentlig makt intes. 19

95.sällan på grundval av flera beslutsmodeller samtidigt.45 Så blandas olikas. 19

96.inslag av den legal-byråkratiska, den politikerorienterade och den pro-s. 19

97.fessionella förvaltningsmodellen när först en socialnämnd och sedan ens. 19

98.länsrätt bestående av en juristdomare och nämndemän i ett LVM-måls. 19

99.tillmäter ett läkarutlåtande avgörande vikt för sitt beslut.s. 19

100.Som har nämnts ovan innebär målregler att beslutsfattarna åläggs atts. 19

101.realisera specifika målsättningar. Eftersom professionskunskaper är ens. 19

102.god utgångspunkt för att kunna uppnå specifika mål är tillämpningens. 19

103.av målregler i många sammanhang knuten till den professionella förvalt-s. 19

104.ningsmodellen. Så är fallet med lagar som socialtjänstlagen (2001:453),s. 19

105.skollagen (1985:1100) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), varss. 19

106.tillämpning kvantitativt sett hanteras främst av de särskilda yrkeskårers. 19

107.som anses ha specifik kompetens inom sina respektive verksamhetsom-s. 19

108.råden. Målangivande ramlagstiftning kan emellertid även tillämpas pås. 19

109.grundval av legal-byråkratism, korporatism, brukar- eller politikerorien-s. 19

110.tering.s. 19

111.Reflexiva rättsregler, som ju kännetecknas av att reglerna överhuvud-s. 19

112.taget inte tillhandahåller materiella lösningar, torde utan större problems. 19

113.kunna tillämpas inom ramen för samtliga förvaltningsmodeller. Efter-s. 19

114.som syftet med reflexiva regler är att skapa samhällelig självreglering, blirs. 19

115.denna regeltyp emellertid mest funktionell när den tillämpas av antingens. 19

116.dem som berörs av besluten eller representanter för de medborgargrup-s. 19

117.per som berörs av besluten. I praktiken torde sådana regler därför oftas. 19

118.vara knutna till korporatism, brukar- eller politikerorientering. Minsts. 19

119.funktionella torde reflexiva rättsregler bli om tillämpningen hanteras avs. 19

120.stats- eller kommunaltjänstemän inom ramen för den legal-byråkratiskas. 19

121.beslutsmodellen.s. 19

122.Awägningsregler kan tillämpas inom ramen för samtliga förvaltnings-s. 19

123.modeller. Ju mer objektiverad en awägning är, desto mer rimligt tordes. 19

124.det dock vara att den hanteras legal-byråkratiskt. Mer eller mindre frias. 19

125.awägningar synes däremot bli mest funktionella om de hanteras pro-s. 19

126.31s. 19

127.fessionaliserat eller genom korporatism, brukar- eller politikerorienterats. 20

128.beslutsfattande.s. 20

129.De här diskuterade olika beslutsmodellerna och regeltyperna är, soms. 20

130.har nämnts, en sorts schabloner eller prototyper. Både beslutsmodeller-s. 20

131.na och regeltyperna förekommer i och för sig i sina renodlade former.s. 20

132.Även diffusa lagbestämmelser av mål-, avvägnings- eller reflexiv karaktärs. 20

133.kan emellertid successivt preciseras genom t.ex. myndighetsföreskrifter,s. 20

134.och kan på så sätt genom tolkning bli så detaljerade att de kan tilläm-s. 20

135.pas mer eller mindre subsumtionslogiskt av legal-byråkratiska domstolar.s. 20

136.Awägningsregler i vilka rekvisit som skälig, saklig, väsentlig och viktig ärs. 20

137.centrala för bestämmelsens tillämpning i det enskilda fallet preciseras oftas. 20

138.genom successiv prejudikatbildning.46 I praktiken kan det vara svårt atts. 20

139.exakt ange när t.ex. målregler genom prejudikatbildning eller komplet-s. 20

140.terande föreskrifter kan anses ha fått karaktär av subsumtionsregler ellers. 20

141.när awägningsregler genom vägledande auktoritativ tolkning kan ansess. 20

142.ha fått karaktär av målregler. I vilken utsträckning som djurförsöksregler-s. 20

143.na och de djurförsöksetiska nämndernas beslutsfattande kan inordnas is. 20

144.den här skisserade systematiken för rättsregler och beslutsmodeller hars. 20

145.därför framstått som en mångfacetterad fråga.s. 20

Regler och principer

1.Eftersom rättsreglernas såväl utformning som tillämpning är kopplad tills. 20

2.vad som framstår som systemkongruent och socialt godtagbart står rätts-s. 20

3.tillämpningen i samband med i samhället förekommande värderingar.s. 20

4.Moraliska värderingar kan ses som en sorts mer övergripande implemen-s. 20

5.terad förförståelse än många andra socialt konstruerade fenomen. Förr is. 20

6.tiden ansågs den gällande rätten ofta bygga på moralprinciper som vars. 20

7.naturrättsligt motiverade eller instiftade av Gud. Sedan den europeiskas. 20

8.kristendomen på 1500-talet klyfts i flera inriktningar försvårades möjlig-s. 20

9.heterna att lägga en enhetlig kristen etik- och moraluppfattning till grunds. 20

10.för rättsliga tolkningar. I en del frågor har man inom den västerländskas. 20

11.kultursfären emellertid haft likartade ideal under så lång tid att det kans. 20

12.hävdas att vissa värden och moraliska synsätt har blivit rättsprinciper soms. 20

13.i sig utgör en del av den gällande rätten.47s. 20

14.För att underlätta strukturella analyser av rättssystem görs ibland ens. 20

15.indelning i olika nivåer. Så har Ronald Dworkin visat hur rättsregler,s. 20

16.värdeideal i form av rättsprinciper och politiska handlingsprogram i forms. 20

17.32s. 20

18.av samhällsmål kan sägas utgöra tre olika nivåer i ett rättssystem.48 Medans. 21

19.regler är konkreta och direkt applicerbara, är principer mer överordnades. 21

20.normer som uttrycker vägledande ideal, vilka i den enskilda tillämp-s. 21

21.ningssituationen förverkligas mer eller mindre. Inom förvaltningsrättens. 21

22.finns bl.a. offentlighets-, objektivitets- och officialprinciperna, medan dets. 21

23.inom straffrätten finns bl.a. preventions-, proportionalitets- och uppsåts-s. 21

24.principerna.s. 21

25.Även om principer i vissa fall är lagfästa, är de vanligen inte konkrets. 21

26.applicerbara fullt ut, utan kan i tillämpningsögonblicket kollidera ochs. 21

27.således vägas mot varandra. De kolliderande principerna kommer då atts. 21

28.optimeras eller minimeras i mindre eller större utsträckning. Ett särskilts. 21

29.problem uppstår därvid om de principer som i ett visst tillämpningsfalls. 21

30.kolliderar är inkommensurabla, dvs. tillhör värdesammanhang som ärs. 21

31.så olikartade att de inte kan jämföras med varandra. Håkan Gustafssons. 21

32.menar emellertid i sin avhandling om rättens polyvalens att det förhål-s. 21

33.landet att sådana kollisioner kan förbli olösta visserligen kan te sig olyck-s. 21

34.ligt, men att principkollisioner samtidigt är ”ett uttryck för rättens ofrån-s. 21

35.komliga flexibilitet - en dynamik präglad av värdekontext, historik ochs. 21

36.intressemotsättningar .7s. 21

37.I bland är det svårt att avgöra vilka värdeideal som har hävdats meds. 21

38.sådan kontinuitet att de kan anses vara rättprinciper. Dessutom står des. 21

39.värdeideal som kommer till uttryck som rättsprinciper vanligen i ett näras. 21

40.samband med de i politiska handlingsprogram angivna samhällsmålen.s. 21

41.Det är därför ofta svårt att separera de olika nivåerna fullt ut. Ett annats. 21

42.sätt att anlägga ett strukturellt perspektiv på rätten är att genom idéanalyss. 21

43.skapa en djupare förståelse av en lagstiftnings eller ett rättsområdes måls. 21

44.och uttryckliga eller underliggande värderingar.s. 21

45.I detta arbete har jag, som framgår av avsnitt 1.4 ovan, genom en sortss. 21

46.beskrivande idéanalys försökt att hitta synsätt, uppfattningar och värde-s. 21

47.påståenden som återkommer med sådan tydlighet och innehållsmässigs. 21

48.konstans att de kan kallas övergripande värdestrukturer. Däremot har jags. 21

49.inte försökt att analysera rättsregler, rättsprinciper och politiska handlings-s. 21

50.program som tre olika rättsliga nivåer. Även om det finns en övergripandes. 21

51.rättsprincip inom djurförsöksreglerna i form av de tre R:ns princip, ansers. 21

52.jag nämligen att rättsområdet är alltför nytt och alltför omfångsmässigts. 21

53.33s. 21

54.begränsat för att det skall vara möjligt att i egentlig mening skilja emel-s. 22

55.lan, å ena sidan, principer som mer överordnade normer med vägledandes. 22

56.ideal och, å andra sidan, politiska handlingsprogram.s. 22

Juridik och etik

1.Anda sedan tiden för uppkomsten av den Hippokratiska eden på 400-talets. 22

2.f.kr har det funnits etiska regler för läkare.50 I anslutning till 1940-taletss. 22

3.Niirnbergrättegångar skapades den s.k. Nürnbergkoden som bl.a. ställdes. 22

4.absoluta krav på samtycke från mänskliga försöksobjekt. Numera ansess. 22

5.den medicinska etiken i regel vila på fyra grundläggande principer, näm-s. 22

6.ligen principen om patientautonomi, dvs. självbestämmandeprincipen,s. 22

7.icke skada-principen, göra gott-principen samt rättviseprincipen.51 Inoms. 22

8.de flesta vetenskapsdiscipliner finns etiska regler både rörande forskning-s. 22

9.ens förhållande till dess resultat och tolkning och rörande presentations. 22

10.av forskningsresultat.52 Humanexperimentell verksamhet har ända sedans. 22

11.medeltiden diskuterats med utgångspunkt i etiska, ursprungligen religi-s. 22

12.ösa, principer. Åtminstone sedan 1800-talet har även djurförsök ansettss. 22

13.aktualisera etiska problem.s. 22

14.Det förhållandet att vissa varelser definieras som människor medans. 22

15.andra definieras som djur kan utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv sess. 22

16.som en följd av mänsklig förförståelse och inte av empiriska fakta. Åtskil-s. 22

17.jandet av människan från djuren är emellertid en i kristendomen och dens. 22

18.västerländska kultursfären djupt förankrad värdekonstruktion. På dennas. 22

19.föreställning bygger den i sin tur väletablerade värderingen att männi-s. 22

20.skan är en alldeles särskild sorts varelse, vars lidande ur andra människorss. 22

21.perspektiv bör vara av större betydelse än lidande hos andra biologiskas. 22

22.organismer.s. 22

23.34s. 22

24.Plågsamma djurförsök är tillåtna eftersom djurs lidande anses vara avs. 23

25.mindre betydelse än mänskligt lidande, något som i sin tur beror på atts. 23

26.djur endast är djur och därmed helt olika människor. Samtidigt motiverass. 23

27.själva experimenten vanligen av att kunskap om människans fysik kan nåss. 23

28.genom att man studerar djurs fysik. Djurförsök förutsätter alltså att djurs. 23

29.är fysiskt lika men moraliskt olika människan. Så snart djurskydd etable-s. 23

30.ras som etiskt värde uppstår ett behov av bedömningsprinciper för hurs. 23

31.djurskyddsetiken skall förhålla sig till forskarnas valfrihet när det gällers. 23

32.undersökningsmetodik. Anda sedan antivivisektionsrörelsens uppkomsts. 23

33.på 1800-talet har det mött svårigheter att inordna denna problematik is. 23

34.det traditionella juridiska tänkandet. Moral- och etikfrågor kan ofta intes. 23

35.avgöras eller ens definieras i förklaringsmodeller som godtas av alla olikas. 23

36.sociala grupperingar i ett samhälle. Som har nämnts i avsnitt 1.4 ovan ärs. 23

37.det emellertid i någon mening en sorts samhällselits livssyn och priorite-s. 23

38.ringar, och alltså dessa gruppers värderingar, som kommer till uttryck is. 23

39.rättsliga material och som i detta arbete undersöks på textnivå.s. 23

40.35s. 23

Djurskydd och vetenskapligt

experimenterande

Något om naturvetenskapens utveckling och

om biomedicinsk forskning

1.Inom den kristna traditionen betraktas människans kropp ibland soms. 2

2.oren och lidande p.g.a. sjukdomar som av Gud nedsända prövningar.s. 2

3.Den av Gud skapade biologiska helheten är enligt denna uppfattnings. 2

4.målinriktad och de prövningar som Gud utsätter människor för någon-s. 2

5.ting som bör accepteras som en del av jordelivet. Så ansåg många atts. 2

6.det var Guds straff över en syndfull mänsklighet när det på medeltidens. 2

7.utbröt pestepidemier. Utifrån detta synsätt är läkares botande av sjuk-s. 2

8.domar ingripanden i skeenden som endast Gud råder över.53s. 2

9.Under 1600- och 1700-talen ägde i ett idéhistoriskt perspektiv etts. 2

10.vetenskapligt paradigmskifte rum. I Västeuropa kan principerna för des. 2

11.nya naturvetenskaperna sägas ha grundlagts bl.a. genom Nikolaus Koper-s. 2

12.nikus introducerande av det heliocentriska systemet, René Descartes’ för-s. 2

13.kastande av den aristoteliska logiken och Isaac Newtons utarbetande avs. 2

14.en ny gravitationsteori. Både Kopernikus, Descartes och Newton före-s. 2

15.trädde idéer som delvis stred mot både den antika naturfilosofin och des. 2

16.rådande teologiska förklaringsmodellerna. Under inflytande av de nyas. 2

17.naturvetenskaperna kom medicinen att utvecklas till att bli en empiriskts. 2

18.grundad fysiologisk verksamhet, från att ha varit en del av en mer ellers. 2

19.mindre teologiskt förankrad hälsovård.s. 2

20.Eftersom den nya empirismen präglades av en mer eller mindre meka-s. 2

21.nisk syn på levande kroppar var de nya naturvetenskaperna ibland svåras. 2

22.att förena med äldre tiders kristendom. Av den logisk-positivistiskas. 2

23.naturvetenskapssynen följde nämligen en biologisk determinism soms. 2

24.36s. 2

25.av många sågs som ett hot mot uppfattningen om människan som etts. 3

26.andligt och moraliskt upphöjt väsen.54 Motsättningarna mellan natur-s. 3

27.vetenskaplig empirism och humanistisk, ursprungligen teologisk, idea-s. 3

28.lism grundlädes alltså redan på 1600-talet och kom att spela en centrals. 3

29.roll i 1800-talets debatter om lagreglering av djurförsöksverksamhet. Is. 3

30.uppsatsen ”Vivisektionsdebatten i Sverige under 1880-talet” (1969/70)s. 3

31.anför Lennart Bromander att det var den ”ständigt återkommande mot-s. 3

32.sättningen mellan idealism och materialism, mellan religiöst färgad syns. 3

33.på världen och den naturvetenskapliga forskningens framåtskridande”,s. 3

34.som utgjorde den idéhistoriska bakgrunden till 1800-talets vivisektions-s. 3

35.debatter. Även Karin Dirke menar i avhandlingen ”De värnlösas vänner”s. 3

36.(2000) att djurskyddsrörelsen vände sig mot att ”läkarna gjorde anspråks. 3

37.på att ha företräde när det gällde att tolka verkligheten”, varvid natur-s. 3

38.vetenskapen ”tycktes frigjord från moral och värderingar”.55s. 3

39.Genom empirismen fick naturvetenskaperna successivt en alltmers. 3

40.experimentell inriktning. Biomedicinsk empirism praktiserades genoms. 3

41.mikroskopiska observationer, kemiska analyser och andra undersökandes. 3

42.studier. Inom medicinen medförde det nya experimentella förhållnings-s. 3

43.sättet stora förändringar och upptäckter. Så kan nämnas John Snowss. 3

44.observation i slutet av 1840-talet av att kolerasmitta är vattenburen ochs. 3

45.under senare delen av 1800-talet Louis Pasteurs mikrobiologiska forsk-s. 3

46.ningsresultat beträffande mjältbrand och rabies, Robert Kocks studiers. 3

47.om de bakterier som orsakar bl.a. tuberkulos och kolera samt Gerhards. 3

48.Armauer Hansens undersökningar av spetälskebakterien. Framstegens. 3

49.inom den medicinska forskningen innebar emellertid ursprungligens. 3

50.främst att kartläggandet av fysiska funktioner var framgångsrikt, medans. 3

51.diagnosticeringarna bara ibland medförde att sjukdomar botades. Oftas. 3

52.saknades etablerade tillvägagångssätt att föra över vetenskapliga upptäck-s. 3

53.ter till klinisk erfarenhet. Läkarnas förmåga att bota följde alltså inte all-s. 3

54.tid de empiriska naturvetenskapernas framsteg.s. 3

55.Flertalet av de medicinska upptäckter som gjordes på 1700- och 1800-s. 3

56.talen var resultat av antingen djurförsök, humanförsök eller dissektioners. 3

57.37s. 3

58.av döda människo- eller djurkroppar. Redan William Harvey, som i bör-s. 4

59.jan av 1600-talet observerade blodcirkulationen och som även var en avs. 4

60.de första som menade att levande varelser har sitt ursprung i ägg, byggdes. 4

61.sina teorier på observationer av djur. Den i avsnitt 2.2 nedan redovisades. 4

62.cartesianska synen på djur som själ- och därför i princip känslo- och tank-s. 4

63.lösa materiebitar kom väl till pass när djurförsök blev en alltmer vanligs. 4

64.forskningsmetod.s. 4

65.Den franske fysiologen Francois Magendie, som ibland rubriceras soms. 4

66.”den experimentella farmakologins fader”,56 utförde mängder av plåg-s. 4

67.samma djurförsök. Genom sådana försök lyckades han belägga bl.a. tidi-s. 4

68.gare okända fakta om nervsystemet, som skillnaden mellan de motoriskas. 4

69.och sensoriska nervfunktionerna. Magendie var en av de första forskares. 4

70.vars djurförsök kritiserades i samhällsdebatten. Till de experiment soms. 4

71.väckte uppmärksamhet hör att han påstods ha skurit upp buken på ens. 4

72.dräktig tik, lyft ut fostret och visat det för tiken för att kunna under-s. 4

73.söka hur stor föräldrakärleken var i dödsögonblicket. Som exempel pås. 4

74.djurförsöksverksamhet som väckte uppmärksamhet kan även nämnas atts. 4

75.Magendies elev Claude Bernard stekte obedövade hundar och kaniner is. 4

76.en specialkonstruerad ugn för att kunna studera förbränningssymptoms. 4

77.samt att Paolo Mantegazza år 1880 publicerade ett verk om smärtanss. 4

78.fysiologi, vilket verk grundade sig på observationer av djurs andning,s. 4

79.blodcirkulation m.m. under så extrem smärta som möjligt.57 Magendie,s. 4

80.Bernard och Mantegazza var forskare vars experiment antivivisektions-s. 4

81.rörelserna i hela Europa åberopade i sin argumentation.s. 4

82.Under senare delen av 1800-talet kom användandet av olika typer avs. 4

83.narkos och bedövningsmedel, som eter och kloroform, att göra det möj-s. 4

84.ligt att vidta tidigare mer eller mindre omöjliga kirurgiska ingrepp pås. 4

85.människor. Utvecklandet av bedövnings- och narkosteknik gjorde ävens. 4

86.att många sorters tidigare plågsamma djurförsök kunde utföras smärtfritts. 4

87.under nedsövning, varefter djuren avlivades utan att ha känt smärta (s.k.s. 4

88.akutförsök). Neurologiska, farmakologiska och toxikologiska djurför-s. 4

89.sök har emellertid ibland syften som skulle störas om bedövningsmedels. 4

90.38s. 4

91.används. Numera är det främst denna typ av experiment och en del spe-s. 5

92.ciella, t.ex. långvariga, procedurer som är plågsamma för djuren.58s. 5

93.Inom medicinsk verksamhet är det inte alltid möjligt att dra en tydligs. 5

94.gräns mellan behandling och experiment. När nya metoder, procedurer,s. 5

95.operationer och preparat uppkommer måste de förr eller senare prövass. 5

96.på människor. Gränsen mellan att vidta ett humanexperiment och atts. 5

97.behandla en patient kan därför vara flytande.59 Misstänksamhet mots. 5

98.den medicinska forskningen och läkarnas tendens att ”leka Gud” kans. 5

99.sägas utgöra temat i de skönlitterära verken om Frankenstein (1818) avs. 5

100.M Shelley, om Dr Jekyll och Mr Hyde (1886) av R L Stevenson och oms. 5

101.dr Moreau (1896) av H G Wells.60s. 5

102.I Sverige angavs redan i 1744 och 1822 års provinsialläkarinstruktioners. 5

103.att läkare skulle göra sitt bästa för att hjälpa sina patienter. Varken dessas. 5

104.författningar eller någon av de allmänna läkarinstruktioner som fanns pås. 5

105.1800-talet innehöll emellertid några uttryckliga riktlinjer om patienter-s. 5

106.nas inflytande över vården.61 Elisabeth Rynning menar i avhandlingens. 5

107.”Samtycke till medicinsk vård och behandling” (1994) att patienten is. 5

108.äldre tider många gånger ansågs inkompetent att delta i de medicinskas. 5

109.besluten och att det dessutom ibland ansågs onödigt att inviga denne "is. 5

110.den medicinska vetenskapens mysterier”. Hon framhåller emellertid atts. 5

111.den grundläggande inställningen i svensk rätt alltid har varit att en män-s. 5

112.niska har rätt att själv bestämma huruvida hon vill ha sjukvård eller intes. 5

113.och att denna princip har kommit till uttryck främst genom att undan-s. 5

114.tagen från frivillighetsprincipen har lagfästs genom regler om medicinskas. 5

115.tvångsåtgärder. Behovet av regler om patientinflytande m.m. börjades. 5

116.dock uppmärksammas främst på 1970-talet.62s. 5

117.Medicinska åtgärder på människor utan deras samtycke konstituerars. 5

118.vanligen brott i form av misshandel, ofredande eller dylikt. Så fälldes dens. 5

119.ovannämnde norske spetälskeforskaren Hansen år 1880 till ansvar för atts. 5

120.39s. 5

121.ha ympat infekterat sekret i ögat på en frisk patient. Medicinska försöks. 6

122.på mer eller mindre socialt marginaliserade människor har emellertid intes. 6

123.alltid föranlett ansvarsutkrävande, ens när fråga har varit om skadligas. 6

124.experiment på beslutsinkapabla personer.63 Mer kontroversiella svenskas. 6

125.experiment torde - såvitt känt - i modern tid ha utförts endast genoms. 6

126.1940-talets s.k. Vipeholmsstudie om sambandet mellan karies och kol-s. 6

127.hydrater, som utfördes på psykiskt funktionshindrade personer.64s. 6

128.Med hänsyn till att de naturvetenskapliga kunskapernas utvecklings. 6

129.under 1900-talet förändrade hela samhället, är det föga förvånande atts. 6

130.naturvetenskaperna ibland ses som ideal för all vetenskaplig verksamhet.s. 6

131.Utifrån Thomas Kuhns i verket ”The Structure of Scientific Revolutions”s. 6

132.(1962) framlagda paradigmteori är det emellertid självklart att natur-s. 6

133.vetenskapliga forskare på samma sätt som samhällsvetare och humanisters. 6

134.är begränsade av sitt paradigm och väljer såväl problemställningar soms. 6

135.forskningsmetoder på grundval av traderingar av vad vederbörande tidi-s. 6

136.gare har lärt sig. Hur de naturvetenskapliga objekten uppfattas är utifråns. 6

137.Kuhns synsätt beroende av betraktarens förhandsinställning och denness. 6

138.intersubjektivt påverkbara förmåga att observera.65 Experimentella dis-s. 6

139.cipliner ses då alltså som beroende av tolkning på ett likartat sätt soms. 6

140.samhällsvetenskaperna. Den kritik mot vetenskapens förmåga till absoluts. 6

141.objektivitet som bl.a. Thomas Kuhn framställer är emellertid ofta svårs. 6

142.för praktiskt verksamma forskare att ta till sig och applicera i sin verk-s. 6

143.samhet. Istället domineras den naturvetenskapliga forskningstraditionens. 6

144.av logisk-empiriska metoder som syftar till intersubjektiv prövning ochs. 6

145.innefattar krav på neutralitet i förhållande till studieobjektet.66s. 6

146.40s. 6

Övergripande idéer och argumentation om

djurskydd

1.Inom kristendomen ansågs i äldre tider ibland att människan som en dels. 7

2.av den gudomliga skapelseplanen har en rätt att ”härska” över djuren ochs. 7

3.andra naturföreteelser. I motsats till t.ex. buddhistiska och hinduistiskas. 7

4.trosläror var den kristna teologin ursprungligen utpräglat antropocen-s. 7

5.trisk.67 Människans gudagivna herravälde över djur ansågs dock inte nöd-s. 7

6.vändigtvis vara oinskränkt. Av uppfattningen att människan som Gudss. 7

7.avbild hade rätt att härska över naturen följde nämligen en tes om atts. 7

8.mänskligheten hade ett ansvar för alla Guds skapelser och alltså en visss. 7

9.skyldighet att respektera och i vissa fall även vårda djur. Så anför Keiths. 7

10.Thomas i sitt verk ”Människan och naturen” (1988) att det i Storbritan-s. 7

11.nien under 1700-talet blev ”en acceptabel kristen doktrin” att ”alla med-s. 7

12.lemmar av Guds skapelse var berättigade till en hygglig behandling”.68s. 7

13.Den kristna kultursfären har emellertid alltid innefattat en mängd olikas. 7

14.meningsinriktningar om människans förhållande till djuren.69s. 7

15.Den i avsnitt 2.1 ovan nämnda empirism som fr.o.m. 1600-talet koms. 7

16.att prägla naturvetenskaperna byggde på en i huvudsak mekanisk syns. 7

17.på levande kroppar. Eftersom människokroppars fysiska funktioner ärs. 7

18.tämligen lika djurkroppars motsvarande funktioner skapade det meka-s. 7

19.niska förhållningssättet teologiska problem. De fysiska likheterna mellans. 7

20.människor och djur gjorde det nämligen möjligt att hävda att antingens. 7

21.saknade människor kanske odödlig själ eller också kanske djur på sammas. 7

22.sätt som människor hade själ och därmed möjligheter att nå evigt liv.s. 7

23.Den förstnämnda ståndpunkten var vid denna tid teologiskt oacceptabel.s. 7

24.Den senare ståndpunkten ansågs vanligen oacceptabel inte bara p.g.a.s. 7

25.den kristna antropocentrin, utan även eftersom det av den skulle ha följts. 7

26.ifrågasättanden av sådant som att människor åt djur och andra delar avs. 7

27.den agrara ekonomin.s. 7

28.41s. 7

29.René Descartes löste problematiken i att människor och djur har lik-s. 8

30.artad fysik genom att inordna djursynen i kristendomens traditionellts. 8

31.dualistiska skiljande mellan kropp och själ. Han hävdade att kroppen, soms. 8

32.var helt åtskild från och oberoende av själen, kunde betraktas som vilkens. 8

33.bit materia som helst. Djur kunde enligt denna uppfattning i avsaknads. 8

34.av själ ses som en sorts mekaniska, mer eller mindre känslo- och tanklösa,s. 8

35.materiaföreteelser.70 Ett djurs skrik vid fysisk skada var alltså detsammas. 8

36.som en osmord maskins gnissel. Denna djursyn var i princip en logisk kon-s. 8

37.sekvens av kristendomens dualism mellan kropp och själ. Den cartesianskas. 8

38.argumentationsmodellen medförde emellertid att skillnaden mellan hurs. 8

39.människor bör uppträda mot varandra jämfört med hur de bör uppträdas. 8

40.mot djur knöts till det faktum att människor i motsats till djur har ens. 8

41.själ. Därigenom kom de teologiska samt etiska och moraliska grundernas. 8

42.för skiljelinjen mellan människor och djur att inom stora delar av dens. 8

43.västerländska kultursfären knytas till ett relativt svårbevisat faktum i forms. 8

44.av den mänskliga själens existens.s. 8

45.Inom den empiriska forskningen följde redan på 1700-talet av Carls. 8

46.von Linnés systematiseringar att människan, homo sapiens, ur natur-s. 8

47.vetenskaplig synpunkt var en primat av en art som stod aporna nära.s. 8

48.Fr.o.m. senare delen av 1800-talet komplicerades skiljandet av människans. 8

49.från djuren ytterligare av Charles Darwins evolutionsteori.71 Om mans. 8

50.accepterar att människan inte bara är fysiskt lika utan faktiskt har utveck-s. 8

51.lats ur djuren, uppstår nämligen svårigheter att motbevisa uppfattningens. 8

52.att antingen saknar både människor och djur själ eller också har såväls. 8

53.människor som djur själ.72s. 8

54.Även om kristendomen var antropocentrisk och människan ansågs has. 8

55.rätt att i huvudsak härska över naturen har det i alla tider förts frams. 8

56.argument för att människor inte bör utsätta djur för onödigt lidande. Is. 8

57.ett historiskt perspektiv har det europeiska djurskyddet handlat främsts. 8

58.om att hindra människor från att agera på ett sätt som på längre sikt ärs. 8

59.skadligt för samhället i dess helhet. Så hävdades ofta att det var ekono-s. 8

60.miskt oansvarigt och därför förkastligt att nyttodjur utsattes för lidande.s. 8

61.Djurplågeri ansågs också olämpligt eftersom åsynen av ett djur som plå-s. 8

62.42s. 8

63.gades berörde människor illa och var förråande. Inte sällan hävdades atts. 9

64.barn som tilläts plåga djur som vuxna kunde antas komma att användas. 9

65.oberättigat våld mot svaga och skyddslösa människor. Hänsynen till djurs. 9

66.motiveras enligt dessa synsätt av argument som egentligen rör männi-s. 9

67.skors behov. Djurs levnadsförhållanden är enligt dessa s.k. samhällsnytto-s. 9

68.argument alltså av instrumentelit intresse och representerar inget eget,s. 9

69.intrinsikalt, rättsligt värde.73s. 9

70.En annan argumentationslinje för att samhället skall motverka att djurs. 9

71.far illa är det utilitaristiska hävdandet av att alla varelser som kan kännas. 9

72.smärta skall inkluderas i en generell målsättning att minimera summans. 9

73.av lidande i världen. Uppfattningen att djuren bör innefattas i en allmän-s. 9

74.giltig moralisk sfär grundlädes i slutet av 1700-talet genom att Jeremys. 9

75.Bentham i verket ”An Introduction to the Principles of Morals ands. 9

76.Legislation” (1789) ien fotnot innefattar djuren i sin lyckomaximerings-s. 9

77.teori.74s. 9

78.Enligt Benthams utilitarism är det inte fel att döda djur om det skers. 9

79.snabbt och smärtfritt. Djur har nämligen inte möjlighet att förutse ochs. 9

80.frukta sin död, och om deras död är till människans nytta blir slutsum-s. 9

81.man ur lyckomaximeringssynpunkt ett plustal. Enligt en del modernas. 9

82.utilitarister, som t.ex. Peter Singer, bör djur skyddas av rättsnormerna pås. 9

83.ungefär samma villkor som människor. Att åsamka ett djur smärta ochs. 9

84.lidande bör enligt vad Singer anför i bl.a. verket ”Animal Liberation”s. 9

85.(1974) inte vara tillåtet annat än om skälet för förfarandet är så tungts. 9

86.vägande att man lika gärna hade kunnat använda en människa för sammas. 9

87.ändamål.s. 9

88.Utilitarismen hör till de teleologiska, konsekvensetiska, teorierna. Fö-s. 9

89.respråkare för deontologiska, eller pliktetiska, moraluppfattningar ansers. 9

90.vanligen att utilitarismens vägande av varje situations totala för- ochs. 9

91.nackdelar gör en varelse skyddslös mot de anspråk som andra varelser kans. 9

92.43s. 9

93.ställa. Enligt deontologiska djurrättsuppfattningar måste det samhälleligas. 10

94.djurskyddet därför ske utifrån ett betonande av varje levande individss. 10

95.egenvärde. Detta förhållningssätt är vad som förespråkas av t.ex. Toms. 10

96.Regan i verket "The Case for Animal Rights” (1983). Uppfattningen atts. 10

97.varje kännande varelse har ett okränkbart egenvärde leder i allmänhet tills. 10

98.slutsatsen att människors och djurs intressen överhuvudtaget inte kans. 10

99.vägas mot varandra.s. 10

100.Inom den moderna, antispeciesistiska, djurrättsröreisen hävdas van-s. 10

101.ligen att fri- och rättigheter i någon bemärkelse tillkommer djur såväls. 10

102.som människor. Uppfattningen att alla varelser som har nått en viss med-s. 10

103.vetandenivå skall tillerkännas någon sorts rättskapacitet saknar dock äns. 10

104.så länge förankring i de västerländska rättstraditionerna.75 Även om djurs. 10

105.inte anses ha egentliga rättigheter är både samhällsnyttoargumenten ochs. 10

106.de utilitaristiska synsätten väl förankrade i en historisk kontext. De rätts-s. 10

107.liga bedömningarna av hur mycket lidande som ett djur lagligen kans. 10

108.utsättas för har emellertid alltid varit utformade så att olika intressens. 10

109.skall beaktas. Birgitta Forsman uppger i sin år 1992 framlagda veten-s. 10

110.skapsteoretiska avhandling att nyttoargument helt dominerar försvaret avs. 10

111.djurförsök samt att debatten om djurförsök inte är något ”nytt fenomen.s. 10

112.Speciellt är de etiska motiven inte nya. Många av de filosofiska argu-s. 10

113.menten för att visa hänsyn mot djur, som har framförts i modern tid, ärs. 10

114.kända sedan antiken”.76 Forsman sammanfattar några av de mer vanligts. 10

115.förekommande icke moraliserande påståendena för och emot djurförsöks. 10

116.enligt i huvudsak följande.77s. 10

117.- För att bekräfta eller förkasta naturvetenskapliga hypoteser måstes. 10

118.man göra experiment. Mot detta argument anförs ofta att det ärs. 10

119.verklighetsfrånvänt att tro att djurförsök, som ju vanligen försätters. 10

120.djuren i helt onaturliga tillstånd, kan ge en kunskap som egentligens. 10

121.endast kan härröra från kliniska studier av sjuka människor.s. 10

122.- De flesta av dagens diagnos- och behandlingskunskaper grundar sigs. 10

123.på kunskap från djurförsök. Mot detta argument anförs ofta att djur-s. 10

124.försök kan vara vilseledande och därigenom farliga, och att det ärs. 10

125.sociala och ekonomiska reformer som har förbättrat hälsotillståndets. 10

126.i västvärlden.s. 10

127.- Eftersom däggdjur är tämligen lika sinsemellan är djur bra forsk-s. 10

128.ningsmodeller, och i de avseenden som olika arter skiljer sig åt, kans. 10

129.44s. 10

130.det vara en särskild finess att välja ett visst djur som modell. Mots. 11

131.detta argument anförs ofta att djur är dåliga som modeller för män-s. 11

132.niskan, eftersom anatomi, fysiologi för att inte tala om psykologi,s. 11

133.skiljer sig mycket åt mellan olika species.s. 11

134.- Djurförsök är en dyr och besvärlig metod som aldrig skulle väljas oms. 11

135.det inte var nödvändigt utifrån kognitiva överväganden. Mot dettas. 11

136.argument anförs ofta att djurförsök väljs som metod av strukturellas. 11

137.skäl, genom att institutioner har tillgång till djurförsöksteknik ochs. 11

138.lär upp alla nya forskare i den djurförsöksorienterade tradition soms. 11

139.råder.s. 11

140.- Konkurrensen om forskningsmedel, kvalitetskontrollen av forsknings. 11

141.och granskningen av medicinska artiklar är så hård att slarvig ochs. 11

142.onödig djurförsöksforskning inte kan bedrivas. Mot detta arguments. 11

143.anförs ofta att många djurförsök görs slarvigt och tillkommer baras. 11

144.för att artiklar med forskningsresultat skall kunna publiceras. Forsman anför att argumentation om djurförsök vanligen är inkongruent genom att argument ”på det etiska planet bemöts med argument på det vetenskapliga och vice versa”, något som medför att meningsskiljaktigheterna sällan struktureras på det sätt som fordras för att en rationell debatt skall kunna äga rum.78 Det djurförsöksetiska prövningssystemet kan enligt henne emellertid inte diskuteras konstruktivt vare sig genom att de som anser att försök behövs avstår från att debattera etiska spörsmål eller genom att de som är emot försök riktar kritik mot varje förfarande. Ett sådant argumentationsupplägg medför enligt Forsman nämligen att de som utför djurförsök bedriver sin verksamhet som vanligt, samtidigt som diskussioner förs uteslutande av dem som helst vill förbjuda all djur-s. 11

145.försöksverksamhet .79s. 11

Djursyn och djurskyddsrörelser

1.De första djurskyddsrörelserna har sitt ursprung i Storbritannien, därs. 11

2.man på samma sätt som i Sverige numera odlar uppfattningen att djurvänlighet är ett nationellt särdrag för det egna landet. Under 1500- ochs. 11

3.1600-talen ansågs engelsmän emellertid inte alls vara allmänt präglade avs. 11

4.djurvänlighet, utan tvärtom var de kända bl.a. för det idoga arrangerandets. 11

5.av djurhetsningar. Den moderna, humanistiskt präglade, anglosachsiskas. 11

6.djursynen förefaller ha förankrats som intellektuell idé inom den engel-s. 11

7.45s. 11

8.ska medelklassen under 1700-talet. Uppfattningen att likgiltighet införs. 12

9.djurs lidande är någonting som utmärker det av Cartesianismen präg-s. 12

10.lade latinska kulturarvet tycks ha spridits bland engelsmännen först pås. 12

11.1800-talet.80s. 12

12.I Keith Thomas verk ”Människan och naturen” (1988) anförs följande.s. 12

13.På kontinenten gav den cartesianska synen på djur upphov till omfat-s. 12

14.tande akademiska diskussioner och det är ”ingen överdrift att beskrivas. 12

15.den som en central fråga för de intellektuella i sexton- och sjuttonhund-s. 12

16.ratalets Europa”. Även om det i England fanns en viss klyfta mellan dens. 12

17.folkliga och den akademiska synen på djur var det få akademiker som vars. 12

18.okritiska anhängare av den cartesianska uppfattningen.81 Enligt Thomass. 12

19.hyste vanligt folk utan djupare analyser samma uppfattning som mer-s. 12

20.parten av de brittiska intellektuella, nämligen att det var orimligt att ses. 12

21.djuren som maskiner.82s. 12

22.I Storbritannien inleddes på 1700-talet en samhällsdebatt om djur-s. 12

23.skydd, som i början av 1800-talet utmynnade i förslag om lagstiftning förs. 12

24.att förhindra grymhet mot djur. En lag mot djurplågeri antogs år 1822.83s. 12

25.Denna lag, den s.k. Martins Act efter upphovsmannen Richard Martin,s. 12

26.har inom historieforskningen vanligen ansetts ingå i en allmän humani-s. 12

27.seringskampanj som även riktade sig mot tortyr, dödsstraff och slaveri.84s. 12

28.Den engelska djurskyddsrörelsen hade p.g.a. förekomsten av en generells. 12

29.enskild åtalsrätt (”common enforcers law”) redan under tidigare delens. 12

30.av 1800-talet möjlighet att väcka talan mot misstänkta djurplågare.85 Pås. 12

31.1830-talet väcktes i genomsnitt ca 130 sådana åtal på år. Denna siffras. 12

32.hade på 1870-talet ökat till ca 2.300 åtal per år.86s. 12

33.På 1860-talet började den engelska djurskyddsrörelsen att på allvars. 12

34.intressera sig för de naturvetenskapliga djurförsöken. Everett Mendelsohns. 12

35.menar att en av anledningarna till att det i just 1800-talets Storbritan-s. 12

36.nien uppstod en agiterad djurförsöksdebatt är att det där fanns traditio-s. 12

37.ner av ideologisk och institutionell mångfald istället för den konservativas. 12

38.46 centralisering som präglade t.ex. Frankrike och Tyskland. Mendelsohn anför dessutom att det i Storbritannien fanns en bred demokratisk och humanitär reformrörelse, som för många inom medelklassen kom att innefatta idéer om djurskydd.87 De engelska antivivisektionsföreningarna fick snabbt ett visst inflytande, delvis p.g.a. att en del medlemmar var socialt väletablerade personer med politiska kontakter. Ar 1876 antogs en lag som reglerade djurförsöksverksamhet, Cruelty to Animals Act, som i vissa avseenden kom att bli en förebild för antivivisektionsrörelserna i andra länder.88s. 12

39.Innehållet i Cruelty to Animals Act, som spelade en ganska väsentlig roll i den svenska debatten, var i huvudsak följande. Plågsamma djurförsök fick utföras endast för att göra det möjligt att åstadkomma nya upptäckter som förbättrade den fysiologiska vetenskapen eller kunde bidra till att lindra smärta eller rädda eller förlänga mänskligt liv. Experiment fick inte företas i undervisnings- eller övningssyfte annat än efter speciellt tillstånd. Den som utförde plågsamma djurförsök skulle dessutom alltid ha ansökt om och beviljats licens för varje experiment. Såvitt det inte fördärvade syftet med experimentet skulle djuret under försöket vara bedövat och dödas så snart som möjligt, om smärtan bestod efter försöket. Användande av curare var förbjudet.89 Hundar, katter, hästar, åsnor och mulor fick inte utsättas för smärtsamma försök annat än om det var omöjligt att göra försök med mindre djur.90s. 13

40.Enligt den nutida forskningen om 1876 års lag var dess främsta effekt att djurförsöksverksamheten kom att omfattas av formella regler. Om lagen alls hämmade förekomsten av plågsamma djurförsök är däremot tveksamt. Procedurerna med tillstånd, licenser och kontroll kom nämligen i praktiken att behärskas av referensgrupper bestående av vetenskapsmän, som var generösa med att tillåta försök.91s. 13

41.I Sverige var den boströmianske filosofidocenten Adolf Leonard Nordvall en förgrundsfigur inom djurskyddsrörelsen.92 Nordvall, som huvud-s. 13

42.47s. 13

43.sakligen var verksam som lektor i Strängnäs, har karakteriserats som ”dens. 14

44.svenska djurskyddsrörelsens främste teoretiker och ideolog under 1800-s. 14

45.talet”. Hans samhällssyn präglades av religiös idealism. Enligt honoms. 14

46.rådde ingen tvekan om att djuren var till för människans nytta. Dennas. 14

47.nytta bestod enligt Nordvall emellertid främst i att djuren kunde läras. 14

48.människorna att uppträda rättrådigt och barmhärtigt mot dem som vars. 14

49.skyddslösa.93s. 14

50.Sveriges första djurskyddsförening var det i Göteborg år 1869 grun-s. 14

51.dade Sällskapet för Småfåglarnes Vänner. Påföljande år bildades dock pås. 14

52.initiativ av Nordvall en mer allmänt inriktad förening i form av Svenskas. 14

53.Allmänna Djurskyddsföreningen. Ar 1882 bildades Nordiska Samfundets. 14

54.till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet (NSMPD).94s. 14

55.Som har nämnts i avsnitt 1.3 ovan har Karin Dirke i den idéhisto-s. 14

56.riska avhandlingen ”De värnlösas vänner” (2000) undersökt den svenskas. 14

57.djurskyddsrörelsens uppkomst och verksamhet från senare delen avs. 14

58.1800-talet fram till år 1920. Även om det förekom att småfåglar, fiskars. 14

59.och skaldjur omhuldades sysslade sekelskiftets djurvänner enligt hennes. 14

60.främst med frågor som rörde domesticerade däggdjur. På samma sätt soms. 14

61.i Storbritannien var det i Sverige hästar och hundar som hade högst statuss. 14

62.av husdjuren.95 Karin Dirke menar att det fanns två kriterier för att etts. 14

63.djur skulle tillmätas betydelse för ”1800-talets djurvänner. För det förstas. 14

64.måste djuret vara aktuellt. Det måste vara synligt i samhället — antingens. 14

65.rent konkret på gatorna eller i debatten. För det andra måste djuret has. 14

66.en symbolvärld och denna måste vara positivt laddad. Ett tydligt exempels. 14

67.är hästen. Hästen var, som tidigare visats, ett i allra högsta grad aktuellts. 14

68.djur. Den var rent konkret synlig på gator och torg. Hästen hade också ens. 14

69.mycket positivt laddad symbolvärld. Hästen, även den enklaste bryggar-s. 14

70.kamp, omgavs med föreställningar om ädelhet, mod och liknande.”96s. 14

71.Enligt Karin Dirke omstöptes de filosofiska argumenten för djurskydds. 14

72.i samhällsdebatten till dels identifikationsargument, dels nyttoargument.s. 14

73.Enligt den s.k. identifikationsargumentationen var det djuret som själv-s. 14

74.ständigt subjekt som skulle skyddas. En effekt av identifikationsargumen-s. 14

75.48s. 14

76.tationen var att djur som hade en negativ symbolvärld, som vargar ochs. 15

77.råttor, inte ansågs skyddsvärda.97 Den s.k. nyttoargumentationen utgicks. 15

78.enligt Dirke däremot från att djur inte var rättsliga eller moraliska sub-s. 15

79.jekt, utan kunde vara till praktisk och moralisk nytta för människorna,s. 15

80.varför det fanns fördelar med att behandla djuren väl.98 Dirke anför vida-s. 15

81.re. Argumenten för djurskydd kunde ”hämtas ur två helt olika filosofiskas. 15

82.traditioner som utgjorde den intellektuella bakgrunden till dem. A enas. 15

83.sidan finns den idealistisk-rationalistiska filosofin med A. L. Nordvall soms. 15

84.djurskyddets främste representant. I denna strömning är avståndet mel-s. 15

85.lan djur och människor centralt. Det är själva grunden för att de skyddas.s. 15

86.Människans överhöghet gör henne ansvarig för djurens välbefinnande”.s. 15

87.Ä andra sidan fanns ”en motsatt strömning, baserad på empirisk-sensua-s. 15

88.listisk filosofi med företrädare som John Locke och Jeremy Bentham. Härs. 15

89.betonas djurens likhet med människan. Likheten är det basala skälet tills. 15

90.att djuren bör skyddas. Man markerar att det mellan människor och djurs. 15

91.enbart existerar en gradskillnad, inte en artskillnad.”99s. 15

92.Trots sambanden mellan djurskyddsfrågan och olika filosofiska tesers. 15

93.var intresset för djurs välbefinnande väl förankrat hos den moralfiloso-s. 15

94.fiskt oskolade lantbruksbefolkningen. Så uppger Niklas Cserhalmi atts. 15

95.han inte har hittat några indikationer ”som visar på någon kulturellt ellers. 15

96.klassmässigt betingad splittrad djursyn. Istället indikerar beläggen en förs. 15

97.mig förvånansvärt homogen inställning till djur i södra Sverige 1860—s. 15

98.1925. Jag ser ingen markant skillnad mellan de lagstiftande eliterna ochs. 15

99.den folkliga uppfattningen kring lantbrukets djur.” Sammantaget visars. 15

100.Cserhalmis forskning att behandlingen av och synen på djur utforma-s. 15

101.des i möten mellan empati med djuren och produktionskraven, att lant-s. 15

102.bruksarbetare och annat s.k. vanligt folk ofta gav uttryck för spontants. 15

103.medlidande med djur som for illa samt att det är uppenbart felaktigts. 15

104.att det var den välutbildade borgerligheten i städerna som uppfann ochs. 15

105.sedan hos den obildade allmänheten implementerade idéerna om djur-s. 15

106.skydd.100s. 15

107.49s. 15

108.De svenska djurskyddsföreningarna blev snabbt etablerade i samhället,s. 16

109.något som till viss del torde ha berott på att det - som Cserhalmis forsk-s. 16

110.ning visar - fanns ett inte obetydligt och folkligt väl förankrat intresse förs. 16

111.djurskydd redan före föreningarnas uppkomst.101 Så började en krimi-s. 16

112.nalisering av djurplågeri att debatteras i riksdagen redan under tidigares. 16

113.delen av 1840-talet, dvs. mer än 20 år före det att en egentlig djurskydds-s. 16

114.rörelse uppstod. Djurskyddsfrågan stöddes i Sverige, på samma sätt soms. 16

115.i Storbritannien, av personer över hela det politiska fältet. Personer som,s. 16

116.av sinsemellan helt skilda skäl, förespråkade djurskydd fanns alltså blands. 16

117.både högern, vänstern och liberalerna.102s. 16

118.50s. 16

Den svenska djurskydds-

lagstiftningens historiska

bakgrund

Reglerna om djurplågeri år 1857 och

1880-talets vivisektionsdebatt

Förbudet mot djurplågeri år 1857

1.I 1734 års lag stadgades i 22 kap. 2 § byggningabalken skadestånds- ochs. 3

2.bötesansvar för den som ”med vilja” sargade annans fä. Första gångens. 3

3.som djurskydd i modern bemärkelse debatterades i riksdagen var års. 3

4.1844. Detta år framställdes en motion i adelsståndet om straffansvar vids. 3

5.böter för personer som ”genom hugg och slag, svält eller annan vanvårds. 3

6.misshandlar så kallade husdjur af hvad art de vara måtte”.103 I motionens. 3

7.anfördes att Sveriges avsaknad av ett generellt förbud mot misshandel avs. 3

8.egna djur torde bero på att man i allt för hög grad litade på att egenintres-s. 3

9.set skulle förmå folk att behandla sina djur väl. I praktiken var det enligts. 3

10.motionären emellertid inte ovanligt att åkare behandlade sina dragdjurs. 3

11.illa, t.ex. genom att selbrutna hästar tvingades dra tunga lass, trots des. 3

12.ekonomiska intressen som talade för att hästar skulle behandlas väl.104s. 3

13.Motionen remitterades till LU, som anförde. I och för sig inträffades. 3

14.det inte sällan att ett djurs ägare ”af lättsinne eller öfverilning oskäligts. 3

15.misshandlar detsamma; likaväl och som, med afseende å dels den olikas. 3

16.stränghet, hvarmed serskilda djur måste behandlas för att bringas till lyd-s. 3

17.nad, och dels de serskilda förhållanden, som, under deras begagnande,s. 3

18.kunna förekomma och göra åsidosättandet af vanlig skonsamhet ursäktlig,s. 3

19.det synes nära nog omöjligt att, utan äfventyr af misstag, kunna genoms. 3

20.en lag bestämma den gräns, i afseende på kreaturs behandling, vid hvarss. 3

21.öfverskridande en egare skulle anses till brottmåls-ansvar förfallen; så ochs. 3

22.enär correctivet emot omförmälde förhållande dessutom måste sökas i ens. 3

23.51s. 3

24.högre sedlighetskänsla, hvars väckande ej utgör föremål för brottmåls-s. 4

25.lagstiftningen” menade LU att motionen inte borde föranleda någons. 4

26.åtgärd.105s. 4

27.LU avvisade alltså motionen av rättssäkerhetsskäl samt eftersom dets. 4

28.saknades kriminalpolitiska skäl att slå vakt om den ”högre sedlighets-s. 4

29.känslan”. Reservationsvis anfördes emellertid i utskottet att Sverige pås. 4

30.detta område låg efter den internationella rättsutvecklingen, att det följdes. 4

31.av både kristendomen, den allmänna moralen och ”den sanna humani-s. 4

32.teten” att djur borde skyddas samt att lagstiftning mot djurplågeri i sigs. 4

33.skulle få en önskvärd moralbildande funktion.106s. 4

34.Debatten om en kriminalisering av djurplågeri återkom år 1857 genoms. 4

35.motioner i både adels-, präste- och bondeståndet. I samtliga motioners. 4

36.fördes mer eller mindre omfattande argumentation om behovet av atts. 4

37.skydda hästar och andra dragare från djurplågeri genom svält, över-s. 4

38.ansträngning och olika typer av fysisk misshandel.107 Motionerna remit-s. 4

39.terades till lagutskottet, i vars betänkande följande anfördes.108s. 4

40.Misshandling av djur ”böra beläggas med straff. Icke som skulle vi förs. 4

41.det närvarande helt och hållet sakna straff derå, ty i Byggninga-Balkenss. 4

42.22 kapitel stadgas redan ansvar å den som ’sargar annans fa; men dettas. 4

43.stadgande har uppenbarligen endast till mål att förekomma skada å hvads. 4

44.annan tillhörer. Sker nemligen ej skada, kan något ansvar icke komma is. 4

45.fråga. Grymhet i behandlingen af kreatur vittnar dock om ett rått ochs. 4

46.omenskilig sinne, hvaraf, om det lemnas otygladt, de vådligaste utbrotts. 4

47.äro att befara. Den sårar den bättre hos menniskan inneboende käns-s. 4

48.lan och är oförenlig med mildare seder. Derföre halva ock andra länderss. 4

49.lagstiftare betraktat sådan grymhet såsom en brottslig yttring af menni-s. 4

50.skans frihet och följdaktligen upptagit den bland straffbara handlingar. Is. 4

51.Norrige har man redan länge haft straff derå; och innevarande år är en lags. 4

52.i samma syftning jemväl antagen i Danmark.s. 4

53.Att här i landet älven är behof af en sådan lag, derom lemnar, tyvärr,s. 4

54.dagliga erfarenheten bevis. Redan vid 1844 års riksmöte väcktes ock frågas. 4

55.om en dylik lag. Frågan föll emellertid på den grund, bland annat, atts. 4

56.man fruktade, att icke med nog tydlighet kunna uppdraga den gräns, dås. 4

57.den måttliga, ofta nödiga agan, kunde anses öfvergå till straffbar miss-s. 4

58.handling. Men i detta likasom i flere andra likartade fall kan lagstiftares. 4

59.blott uttala den allmänna regeln, hvars tillämpning på konkreta fall måstes. 4

60.52 öfverlemnas åt domaren. Honom tillhör att urskilja huruvida djuret blifvit handteradt på ett förnuftigt sätt eller om icke ändamålet kunnat vinnas genom andra, känslan ej upprörande medel.”s. 4

61.LU pekade alltså på att Sverige på detta område låg efter bl.a. Norge och Danmark i utvecklingen samt framhöll att rättstillämpningen i enskilda fall normalt sett alltid ankom på domstolarna, varför rättsosäkerhet p.g.a. oklara fall aldrig helt kunde undvikas. Dessutom framhöll LU att grymhet mot djur var en sedlighetssårande företeelse, som om den ”lemnas otygladt” kunde utmynna i brott mot människor. Utskottet noterade således det både moraliska och samhällsnyttiga i att kriminalisera djurplågeri.s. 5

62.Flertalet motionärer menade att en ny straffbestämmelse borde röra behandlingen av husdjur. I en av motionerna anfördes emellertid att den ”som på ett rått sätt misshandlar djur och derigenom väcker förargelse” borde dömas till böter från en t.o.m. femtio daler.109 LU ansåg att det nya straffbudet borde avse såväl ”egna som andras kreatur, d. v. s. alla de djur som man i hemmet vårdar. De kunna benämnas hus- eller hemdjur: och på så sätt har Utskottet sökt medla emellan de väckta förslagen i denna del”. LU:s betänkande bifölls av hela riksdagen och den nya lagbestämmelsen fick följande lydelse.110s. 5

63.Visar någon i behandling af egna eller andras kreatur uppenbar grymhet; straffes med böter från och med Fem till och med Etthundra Riksdaler Riksmynt.s. 5

64.Vid antagandet av 1864 års strafflag fördes djurplågeribrottet i samband med Högsta domstolens granskning över till 16 kap. 18 § i den allmänna strafflagen. Justitieråden menade att djurplågeri, på samma sätt som bestämmelserna om dobbleri och fylleri, visserligen egentligen hörde till ”så kallad polis-lag, ej allmän strafflag”, men att någon skarp gräns knappast kunde dras ”emellan polisbrott och andra förbrytelser”.111 Eftersom syftet med nyssnämnda straffbestämmelser var ”upprätthållande af hvad man förstår med allmän sedlighet” var det enligt dem lämpligt atts. 5

65.inordna såväl fylleri och dobbleri som djurplågeri i 18 kap. om sedlig-s. 5

66.hetsbrott.112s. 5

67.53s. 5

Debatten om Vivisektion på 1880-talet

1.År 1881 debatterades den s.k. vivisektionsfrågan för första gången i riks-s. 6

2.dagen. Av den motion som låg till grund för debatten, mot. AK 1881:100,s. 6

3.framgick att motionären hade inspirerats av skriften ”Nyare aktstycken is. 6

4.vivisektionsfrågan”.113 Följande anfördes i motionen.s. 6

5.Forskare utsatte ibland djur för synnerligen grymma försök. Huruvidas. 6

6.Vivisektion verkligen medförde några medicinska framsteg var oklart.s. 6

7.Dessutom var plågsamma djurförsök en omoralisk företeelse, som avtrub-s. 6

8.bade forskarna känslomässigt. Även om det inte var möjligt att påvisa atts. 6

9.de svenska forskarna sysslade med lika upprörande försök som de utländ-s. 6

10.ska fysiologerna, så lagstiftade man främst för att hindra en oönskads. 6

11.framtida utveckling. Djurförsök var ”sjukliga utväxter på den vetenskap-s. 6

12.liga forskningen” och borde antingen förbjudas eller åtminstone genoms. 6

13.lagstiftning ”underkastas behörig inskränkning och kontroll”. Eftersoms. 6

14.det troligen inte gick att genomdriva ett förbud, borde åtminstone beslu-s. 6

15.tas att försök skulle få äga rum uteslutande under ledning och tillsyns. 6

16.av högskolepersonal och endast under fullständig bedövning, eventuellts. 6

17.åtföljt av avlivning.114s. 6

18.Motionen remitterades till LU, som menade att en lagreglering av djur-s. 6

19.försöksverksamhet inte kunde ske förrän frågan hade utretts av Kungl.s. 6

20.Maj:t, dvs. regeringen.115 Riksdagen beslöt att det skulle utredas huruvidas. 6

21.Vivisektion borde förbjudas eller inskränkas. Yttranden inhämtades fråns. 6

22.universiteten i Uppsala och Lund, Karolinska institutet samt från Veten-s. 6

23.skapsakademien och Veterinärinstitutet i Stockholm. I dessa yttrandens. 6

24.framhölls bl.a. att begränsningar av de fysiologiska och medicinska forsk-s. 6

25.ningsmetoderna skulle medföra att dessa vetenskapsgrenar tynade bort,s. 6

26.att de svenska forskarna aldrig ägnade sig åt den typ av experiment soms. 6

27.t.ex. Bernard, Magendie och Mantegazza hade utfört,116 att samtliga djurs. 6

28.som användes i den utsträckning som var möjligt bedövades samt att des. 6

29.djur som användes till djurförsök var ett försvinnande fåtal jämfört meds. 6

30.de hundratusentals djur som varje år utsattes för lidande i samband meds. 6

31.t.ex. jakt, fiske, slakt och kastreringar. I Uppsalas medicinska fakultetss. 6

32.utlåtande påpekades att fysiologerna m.fl. i Uppsalas och Karolinska insti-s. 6

33.tutets laboratorier under ett år använde ca 1.000 grodor, ett 70-tal kaniners. 6

34.54 och ett par hundar i experiment som kunde rubriceras som plågsamma, varvid flertalet djur var bedövande. Regeringen inhämtade yttrande även från Svenska djurskyddsföreningen, som ansåg att försöksverksamhet i vart fall borde regleras. Våren 1882 beslöt regeringen emellertid att på grundval av de vetenskapliga institutionernas information lämna frågan utan åtgärd.117 Två år därefter, våren 1884, framställdes motioner både om skärpning av djurplågeribrottet och om lagreglering av Vivisektionen. I motionen om djurplågeribrottet, FK 1884:10, anfördes följande.s. 6

35.Eftersom endast ”egna och andras djur” omfattades av straffskyddet i 18 kap. 16 § SL var både husdjur som tillfälligtvis var utan ägare och vilda djur ”uteslutna från all barmhertighet och hemfallna åt menniskors godtyckliga grymhet”. Straffbudet borde därför omfatta alla ”djur”. Vidare var rekvisitet ”uppenbar grymhet” alltför inskränkt och otydligt med hänsyn till att misshandel av djur ofta begicks genom vanemässig vårdslöshet. Enligt motionären borde därför en lag om misshandling av djur utarbetas, enligt vilken det skulle vara straffbart att visa uppenbar grymhet i behandlingen av djur enligt en specifik uppräkning i olika punkter ”eller på liknande sätt”. Den specifika uppräkningen omfattade bl.a. misshandel, överansträngning, stympning, onödigt plågsam slakt, transport i trånga burar, vissa jaktmetoder och underlåtenhet att utfordra instängda djur.118s. 7

36.I sitt av riksdagen antagna betänkande anförde LU. Uttrycket egna eller andras kreatur avsåg ”icke endast husdjuren, utan åtminstone äfven sådana vilda djur, som, fångade eller tämda, någon tid tillhört en person;s. 7

37.och domstolarne i allmänhet lära jemväl vid tolkning af stadgandet ansett,s. 7

38.att en person, som fångat ett vildt eller satt sig i besittning af ett herrelösts. 7

39.djur, i och med fångandet eller besittningstagandet varit att betrakta såsoms. 7

40.blifven egare till djuret och alltså kunnat straffas äfven för sådan gryms. 7

41.behandling af detsamma, som egt rum omedelbart derefter”. Att ersättas. 7

42.uttrycket ”egna eller andras kreatur” i 18 kap. 16 § SL med ”djur” vores. 7

43.alltså onödigt. På ett likartat sätt vore det onödigt att kriminalisera avs. 7

44.motionären uppräknade förfaranden, eftersom åtminstone svårare fall avs. 7

45.de beskrivna företeelserna redan omfattades av 18 kap. 16 § SL. Ett ”dylikts. 7

46.uppräknande, hvilket svårligen kan blifva fullständigt” kunde dessutoms. 7

47.lätt ”gifva anledning till den åsigt, att öfvriga icke uppräknade sätt förs. 7

48.misshandel vore straffria”. Dessutom var det "i alla händelser en hos dets. 7

49.uppväxande slägtet inplantad och med åren allt mer utvecklad känsla afs. 7

50.55s. 7

51.hvad religion och sedlighet” krävde som var det enda ”fullt verksammas. 8

52.korrektivet mot grymhet mot djur”.119s. 8

53.I motionen AK 1884:72 om lagreglering av vivisektioner anfördess. 8

54.följande. Efter 1881 års riksdagsdebatt hade Kungl. Maj:t förklarat atts. 8

55.det för närvarande saknades anledning att vidare utreda om Vivisektions. 8

56.borde lagregleras. Detta ställningstagande grundade sig på uppfattningens. 8

57.att ganska få vivisektioner ägde rum. Förhållandena hade emellertid för-s. 8

58.ändrats, eftersom Karolinska institutet nu planerade att bygga en källa-s. 8

59.re för förvaring av försöksdjur och alltså ”tycktes ämna att i stor skalas. 8

60.grunda den fysiologiska forskningen på vivisektioner eller, med andras. 8

61.ord på plågsamma försök på lefvande djur”. Vivisektionsfrågan i Sveriges. 8

62.var ”således på väg att inträda i ett nytt skede”. Enligt motionären bordes. 8

63.riksdagen därför med 1876 års Cruelty to Animals Act som förebild låtas. 8

64.utarbeta en lag angående plågsamma djurförsök.120s. 8

65.LU anförde. Motionären grundande sitt förslag i princip uteslutandes. 8

66.på uppfattningen att Karolinska institutet avsåg att utöka sin djurför-s. 8

67.söksverksamhet. Enligt vad utskottet hade blivit upplyst om ”är emel-s. 8

68.lertid förhållandet icke sådant, som motionären förmenat, eller att helas. 8

69.källarevåningen i nämnda hus skall inredas till dylika förvaringsrum.s. 8

70.Endast några få sådana, hvilka vid en vetenskaplig anstalt af den art, soms. 8

71.Karolinska mediko-kirurgiska institutet, ju alltid måste finnas, äro afsed-s. 8

72.da att i källarevåningen inrymmas”. P.g.a. denna information, och meds. 8

73.beaktande av Kungl. Maj:ts beslut år 1882, ansåg LU att motionen intes. 8

74.borde föranleda någon åtgärd,121 vilket riksdagen instämde i.s. 8

75.Den sista gången som vivisektionsfrågan debatterades i riksdagen unders. 8

76.1800-talet var år 1888. Då framställdes en motion, i vilken anfördes.s. 8

77.Uppfattningarna om huruvida Vivisektion var moraliskt förkastlig ochs. 8

78.onyttig eller i vart fall umbärlig för den fysiologiska forskningen var "i högs. 8

79.grad skiljaktiga” hos ”den bildade allmänheten”. Vissa saker kunde mans. 8

80.emellertid vara ense om, ”nemligen: l:o) att, då dessa försök innefattas. 8

81.ett djurplågeri af det mest pinsamma slag, sådana aldrig böra företagass. 8

82.utom för synnerligen vigtiga ändamål; 2:o) att all onödig pina för för-s. 8

83.söksdjuren bör sorgfälligt undvikas; och 3:o) att då dylika offer på veten-s. 8

84.skapens altare anses oundgängliga, man bör noga draga försorg derom,s. 8

85.att den största möjliga fördel må genom dem komma vetenskapen ochs. 8

86.56 läkarekonsten till godo.” Alltså var det uppenbart att Vivisektionen borde lagregleras i såväl ”vetenskapens eget intresse” som för att minska antalets. 8

87.onödiga försök.122 LU anförde.s. 9

88.Frågan om vivisektionsverksamhet borde lagregleras hade utretts ochs. 9

89.debatterats åren 1881 och 1884. För att vidga sin kännedom i ämnets. 9

90.hade utskottet nu tagit del av både ett omfattande skriftligt material ochs. 9

91.muntlig information från företrädare från såväl fysiologin som Nordiskas. 9

92.samfundet till bekämpandet af det vetenskapliga djurplågeriet. Enligts. 9

93.”alla sakkunniges sammanstämmande omdöme” fordrade den medicinskas. 9

94.forskningens framåtskridande ibland djurförsök. ”Vid sådant förhållandes. 9

95.kan ju icke förnekas, att här förefinnes ett förnuftigt ändamål af ganskas. 9

96.hög betydelse, gällande å ena sidan vetenskapens utveckling, å andra des. 9

97.vetenskapliga rönens tillämpning å den praktiska medicinen i dess olikas. 9

98.grenar. Men derför får likväl försöksdjurens lidande icke förbises.” För atts. 9

99.frågan skulle kunna bedömas annorlunda nu jämfört med tidigare krävdess. 9

100.enligt LU dock att någon typ av helt nya uppgifter skulle ha framkommit.s. 9

101.Några nya uppgifter förelåg emellertid inte och dessutom hade vetenska-s. 9

102.pen enligt LU:s uppfattning sedan år 1884 ”gjort ytterligare framsteg, förs. 9

103.hvilka den i väsentlig mån har att tacka den s.k. Vivisektionen, äfvensoms. 9

104.att de förbättrade instrument, operationsmetoder och bedöfningsmedel,s. 9

105.som på senare tider kommit i bruk, bidragit till minskning af försöksdju-s. 9

106.rens lidanden”. Eftersom "hvarje lagstiftning i detta ämne, och i synner-s. 9

107.lighet en sådan som den i motionen föreslagna måste ofördelaktigt inverkas. 9

108.på vetenskapens utveckling”, hemställde ett enigt LU att motionen intes. 9

109.skulle föranleda någon åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.123s. 9

Djurskyddslagstiftning under 1900-talets första decennier

1.Efter 1888 års riksdagsdebatt försvann djurförsöksfrågan tillfälligt fråns. 9

2.den politiska agendan. Är 1890 höjdes emellertid maximistraffet i 18 kap.s. 9

3.16 § SL till böter 500 kr och fr.o.m. mitten av 1890-talet framställdess. 9

4.nästan varje år förslag till riksdagen om olika förstärkningar av djurskyd-s. 9

5.det. Flertalet av dessa förslag avvisades av såväl LU som riksdagen.124 Års. 9

6.1900 bifölls dock en proposition som gjorde det möjligt att döma tills. 9

7.fängelse i högst sex månader för djurplågeri begånget under synnerligens. 9

8.57s. 9

9.försvårande omständigheter.125 En år 1900 framställd motion om lag-s. 10

10.reglering av Vivisektionen föranledde däremot inga åtgärder. I motionens. 10

11.anfördes.s. 10

12.I rättvisans och humanitetens namn borde barmhärtighet visas ”des. 10

13.arma djur” som ”årligen i hundra-, ja i tusental marteras för s.k. veten-s. 10

14.skapliga syften”. Trots att det förekom åtskilliga plågsamma djurförsök is. 10

15.Sverige var Vivisektion här inte underkastad den typ av offentlig kontrolls. 10

16.som hade införts i England och Danmark. De ”gräsliga” försöken var urs. 10

17.vetenskaplig synpunkt onödiga och missvisande, eftersom de - ofta mot-s. 10

18.sägelsefulla - resultaten inte var applicerbara på människor. Som en följds. 10

19.av att läkarna började bli alltmer medvetna om att djurförsök inte tillför-s. 10

20.de kunskaper om människokroppen ”har man nu börjat äfven vivisekeras. 10

21.menniskor”. Så hade det enligt motionären förekommit att läkare ympats. 10

22.sjukdomar i tidigare friska patienter samt att experiment hade utförts pås. 10

23.barn i brist på kalvar. I motionen föreslogs bl.a. att endast vissa offentligas. 10

24.institutioner skulle få syssla med vivisektioner, att bedövningsmedel alltids. 10

25.skulle användas samt att försök i undervisningssyfte liksom användandes. 10

26.av curare skulle förbjudas.126s. 10

27.LU anförde. Motionen byggde på behjärtansvärda idéer som vars. 10

28.”egnade att ingifa den största sympati” hos alla sunda människor. Mångas. 10

29.av de medicinska framsteg som hade gjorts på senare år hade emellertids. 10

30.”säkerligen aldrig vunnits utan försök på lefvande djur, och om vetenska-s. 10

31.pen får fortgå, utan att beröfvas erforderliga undersökningsmöjligheter,s. 10

32.ställer densamma allt fler sådana medel i utsigt.” Djurförsök på kreaturs. 10

33.som innebar lidande som inte kunde ”tillfyllestgörande försvaras af någots. 10

34.förnuftigt ändamål” omfattades redan av 18 kap. 16 § SL. Djur soms. 10

35.däremot inte ansågs som ”kreatur” omfattades ju inte av djurplågeribrot-s. 10

36.tet och kunde därför inte rimligtvis omfattas av en vivisektionslagstift-s. 10

37.ning. Visserligen kunde inte ”vetenskapen mer än andra verksamheter”s. 10

38.ha anspråk ”på att få undandraga sig erforderlig offentlig kontroll”.s. 10

39.Eftersom inga nya förhållanden hade inträtt sedan ämnet avhandladess. 10

40.i riksdagen på 1880-talet fann utskottet emellertid ingen anledning atts. 10

41.tillstyrka motionen,127 vilket också blev riksdagens beslut.128s. 10

42.58s. 10

43.Under 1900-talets första decennium framställdes motioner om utvidgningar av djurplågeribrottet och om annan djurskyddslagstiftning nästan varje år.129 Av dessa var det emellertid endast ett förslag, en år 1907 framlagd motion om att uttrycket ”egna eller andras kreatur” i 18 kap. 16 § SL borde ändras till ”djur”, som vann framgång. En sådan lagändring hade flera gånger tidigare godtagits av Andra men avslagits av Första kammaren. I 1907 års motion anfördes att det var ett ”följdriktigt genomförande af en i vår lag redan erkänd humanitetstanke” att vilda djur skulle omfattas av straffskydd, i vilken uppfattning LU instämde.130s. 11

44.LU uppgav i sitt betänkande att djurplågeri straffades eftersom det var ”något moraliskt ondt, något vår sedlighetskänsla sårande, och en utsträckning af djurskyddet i nu föreslagen riktning blir således en fråga om räckvidden af berörda moraliska princip”. Djurförsök var dock en av ”samfundsförhållandena påkallad, i samhällets tjänst stående vetenskaplig verksamhet” och torde enligt utskottet i princip inte beröras av den nya utformningen av 18 kap. 16 § SL. Sedan båda kamrarna bifallit 1907 års utskottsbetänkande blev det straffbart att "i behandling af djur” visa ”uppenbar grymhet”. Därmed omfattades alltså inte bara domesticerade tamdjur utan även herrelösa och vilda djur uttryckligen av den svenska lagstiftningens straffskydd.131s. 11

45.Efter 1907 års lagändring ägnades den rättspolitiska djurskyddsdebatten åt ett annat rekvisit i 18 kap. 16 § SL, nämligen uttrycket visa ”uppenbar grymhet”, vilket enligt djurskyddsförespråkarna borde ändras till ”misshandlar”. Ett antal motioner rörande en sådan ändring framställdes på 1910-talet. Även specifika frågor som svanskupering på hästar och avlivning av bin vid utvinnandet av honung uppmärksammades.132 Främst p.g.a. motstånd i Första kammaren var inget av dessa motionsförslag framgångsrikt. Är 1917 enades de båda kamrarna emellertid om att möjligheten att vidga brottsbeskrivningen i 18 kap. 16 § SL borde utredas.133s. 11

46.59s. 11

47.År 1921 utmynnade det år 1917 inledda utredningsarbetet i en propo-s. 12

48.sition, i vilken anfördes.134 Vad som egentligen kunde motivera att djurs. 12

49.behandlades på det ena eller andra sättet var visserligen alltid vanskligt atts. 12

50.avgöra, eftersom det var en fråga om ”vad som med nuvarande kultur-s. 12

51.ståndpunkt och samhällsåskådning skall anses befogat eller obefogat”.s. 12

52.Genom ett angivande av att djurplågeri innebar oförsvarlig misshandels. 12

53.eller överansträngning eller genom vanv ård tillfogat lidande för djur skul-s. 12

54.le emellertid framgå att handlingar motiverade av ”legitima intressen”s. 12

55.inte omfattades av straffbudet. Eftersom de svenska erfarenheterna ”ickes. 12

56.hava ådagalagt behov av särskilda föreskrifter” om Vivisektion fanns ingens. 12

57.anledning att såsom skett i en del länder lagreglera sådan verksamhet.135s. 12

58.I lagrådet tillstyrkte en majoritet propositionen.136 LU anförde. Ens. 12

59.extensiv tolkning av djurplågeribrottet hade ”allt mer gjort sig gällande is. 12

60.praxis”. Rättstillämparna hade "i det stora hela” haft en god förmåga atts. 12

61.tolka 18 kap. 16 § SL i enlighet med ”den rådande allmänna uppfattning-s. 12

62.en på förevarande område”. Det i propositionen föreslagna ordet ”oför-s. 12

63.svarlig” kunde därför tas bort. Istället borde det överlåtas till rättstillämp-s. 12

64.ningen ”att från fall till fall avgöra, huruvida djurplågeri kan anses före-s. 12

65.ligga”. Kriminaliseringen borde utformas på ett sätt som anslöt nära ”tills. 12

66.den äldre avfattningen” av brottsbeskrivningen, men samtidigt klargjordes. 12

67.att såväl misshandel som överansträngning och vanvård var straffbart. LUs. 12

68.ansåg därför att 18 kap. 16 § SL borde ange att den som visade ”uppenbars. 12

69.grymhet” mot djur, ”genom misshandel, överansträngning, vanvård ellers. 12

70.annorledes” skulle dömas för djurplågeri.137 Utskottsbetänkandet biföllss. 12

71.av riksdagen.138s. 12

72.Under det resterande 1920-talet handlade riksdagsdebatterna om djur-s. 12

73.skydd främst om s.k. schäktning och annan slakt.139 En år 1927 framlagds. 12

74.proposition i ämnet avstyrktes dock i huvudsak av FLU och föranleddes. 12

75.60s. 12

76.ingen lagstiftning.140 Vid 1930-talets mitt började behovet av en generells. 13

77.djurskyddslag att diskuteras. Denna debatt kan sägas ha inletts år 1934s. 13

78.genom ett antal motioner om att djurskyddet borde stärkas bl.a. då dets. 13

79.gällde jakt-, slakt-, menageri- och vivisektionsverksamhet. FLU avstyrktes. 13

80.i och för sig större delen av motionsförslagen men ansåg att behovet avs. 13

81.slaktregler borde utredas. Den utredning som inleddes år 1934 utvidga-s. 13

82.des år 1935 till att avse möjligheterna att komplettera straffbeläggandets. 13

83.av djurplågeri med en generell djurskyddslagstiftning.141s. 13

Något om 18 kap. 16 § SL i praxis

1.Genom att djurplågeri år 1864 inordnades i 18 kap. SL var det ur syste-s. 13

2.matisk synpunkt ett sedlighetsbrott. Flera av brotten i 18 kap. SL, soms. 13

3.t.ex. otukt mellan syskon respektive besvågrade personer,142 rörde gär-s. 13

4.ningar som, utan att riktas mot offer i traditionell mening, var i sig fels. 13

5.enligt den kristna moralsynen. I sin ”Kommentar till strafflagen kap.s. 13

6.17-18” (1930) anför Nils Stjernberg att samtliga brott i 18 kap. SL ”äros. 13

7.att anse som delicta publica, d.v.s. det är i första hand samhällets intresses. 13

8.att motverka ett undergrävande av den allmänna sedligheten inom folket,s. 13

9.icke kränkandet av den enskildes sedliga känsla, som utgör grunden förs. 13

10.straffs inträde”.143 Brottens skyddsobjekt var alltså upprätthållandet avs. 13

11.den samhälleliga sedligheten i bemärkelsen ”det moraliskt rätta”. Någras. 13

12.krav på att djurplågeri för att vara straffbart skulle ha begåtts offentligen,s. 13

13.i vittnens åsyn eller i någon mening ha åstadkommit allmän förargelses. 13

14.ställdes inte.s. 13

15.I NJA refererade djurplågeribrott prövades av Högsta domstolen försts. 13

16.på 1910-talet. Rekvisitet ”uppenbar grymhet” kvarstod emellertid i lag-s. 13

17.texten till 1940-talet och prövades av Högsta domstolen i refererade måls. 13

18.sju gånger. Av dessa sju åtal enligt 18 kap. 16 § SL var det endast ett, NJAs. 13

19.1914 s. 175, som rörde i offentlighet begångna handlingar. Av Högstas. 13

20.domstolens praxis framgår att ”uppenbar grymhet” kunde bestå i varjes. 13

21.sorts grymhet som i efterhand ansågs ha varit otvetydigt orimlig i förhål-s. 13

22.lande till syftet med handlingen. Huruvida den påstått uppenbara grym-s. 13

23.heten i det enskilda fallet hade väckt allmän upprördhet eller förargelses. 13

24.61s. 13

25.diskuterades inte i något av de mål som Högsta domstolen avgjorde.144s. 14

26.Vad som prövades var istället om djuren hade utsatts för någonting soms. 14

27.konstituerade oacceptabel grymhet samt, om så var fallet, huruvida des. 14

28.tilltalade kunde anses ha haft ansvaret för, och dessutom haft ett uppsåts. 14

29.som omfattade, företeelsen.s. 14

30.I det ovannämnda målet NJA 1914 s. 175 frikändes samtliga tilltalades. 14

31.från att år 1910 ha gjort sig skyldiga till uppenbar grymhet mot rävar vids. 14

32.anordnande av s.k. grytprov, eftersom det inte ansågs styrkt att de hades. 14

33.varit ansvariga för det specifika förfarandet vid grytproven. I NJA 1921s. 14

34.s. 660 dömdes däremot mjölkerskor till böter för att i juli 1920 p.g.a.s. 14

35.lantarbetarstrejk ha underlåtit att mjölka kor. Mjölkerskorna ansågs has. 14

36.insett konsekvenserna av sitt agerande, även om de otvetydigt inte hades. 14

37.åsyftat att skada eller plåga korna.145s. 14

38.I de båda avgörandena NJA 1925 s. 439 (fråga om vanvård av hästs. 14

39.genom underlåtenhet att skaffa veterinärvård) och NJA 1928 s. 29 (frågas. 14

40.om svår misshandel av katt genom slag mot huvudet) meddelade Högstas. 14

41.domstolen frikännande domar. Frikännandet tycks i NJA 1925 s. 439 has. 14

42.berott på att den tilltalades underlåtenhet att skaffa hästen veterinärvårds. 14

43.inte i sig ansågs ha inneburit sådan grymhet som fordrades för straff-s. 14

44.ansvar enligt 18 kap. 16 § SL. I NJA 1928 s. 29 synes Högsta domsto-s. 14

45.lens pluralitet om tre ledamöter däremot ha fäst tilltro till den åtaladess. 14

46.påstående att han endast haft för avsikt att träffa kattens bakdel för atts. 14

47.skrämma bort den från ett fågelbord.146s. 14

48.I NJA 1931 s. 235 ansåg Högsta domstolen att den tilltalade, soms. 14

49.dröjt ca 7 timmar med att låta slakta en genom järnvägsolycka svårt ska-s. 14

50.dad ko, "i beaktande av omständigheterna vid tillfället” inte ”kunde ansess. 14

51.62s. 14

52.övertygad att hava genom dröjsmålet med slakten visat uppenbar grym-s. 15

53.het i kons behandling”. På ett likartat sätt ansågs i NJA 1932 s. 51 dens. 15

54.lantbrukare, som i oktober hållit kor tjudrade utomhus under kyla, avs. 15

55.Högsta domstolen inte ”hava genom sitt förfarande visat uppenbar grym-s. 15

56.het i djurens behandling”. Dessa frikännanden berodde alltså på sammas. 15

57.sätt som i NJA 1925 s. 439 på att omständigheterna inte i sig ansågss. 15

58.ha konstituerat sådan uppenbar grymhet som fordrades för straffansvars. 15

59.enligt 18 kap. 16 § SL.147 En fartygsmaskinist som hade avlivat en hund-s. 15

60.valp genom att slänga in den i en ångpanneeldstad, där den under ett pars. 15

61.minuter ”gnällt och kvidit” och alltså ”uppenbarligen lidit svåra plågors. 15

62.innan den dött”, dömdes däremot i NJA 1934 s. 36 till böter.s. 15

63.Högsta domstolens praxis visar att svårigheter att få någon fälld förs. 15

64.djurplågeri uppstod till följd av både oklarheter om var gränsen förs. 15

65.”uppenbar grymhet” gick och bevisproblematik när det gällde de tilltala-s. 15

66.des uppsåt samt ansvar för det förfarande som prövades i målet. Högstas. 15

67.domstolen förde emellertid inte vid något tillfälle några mer principiellas. 15

68.diskussioner om hur gränsen mellan acceptabel respektive oacceptabels. 15

69.behandling av djur egentligen skulle dras.s. 15

70.Antalet lagförda djurplågeribrott ökade i slutet av 1800-talet för atts. 15

71.kulminera i början av 1900-talet, då vanligen omkring 1.000 personers. 15

72.per år fälldes till ansvar enligt 18 kap. 16 § SL. Därefter minskade antalets. 15

73.domar för djurplågeri påtagligt. Under 1930-talet var det vanligen 200-s. 15

74.300 personer per år som dömdes för detta brott och på 1960-talet hades. 15

75.antalet domar per år sjunkit till 20-30 stycken.148 Det minskande antalets. 15

76.djurplågeribrottmål tillskrivs vanligen de generella ökningarna av såväls. 15

77.levnadsstandard som bildningsnivå samt det förhållandet att kontakternas. 15

78.mellan människor och djur, och därmed antalet brottstillfällen, minskades. 15

79.påtagligt under 1900-talet. Det sistnämnda berodde bl.a. på att hästarnas. 15

80.successivt rationaliserades bort från sina nyttofunktioner samtidigt soms. 15

81.en allt mindre del av befolkningen var sysselsatt inom jordbruksnäring-s. 15

82.arna. 7s. 15

83.63s. 15

Djurskyddslagstiftningens historiska bakgrund

— sammanfattning och avslutande synpunkter

1.Utvecklingslinjers. 16

2.Frågan om en kriminalisering av djurplågeri aktualiserades i riksdagens. 16

3.för första gången år 1844 genom en motion, som dock avvisades. Mots. 16

4.lagförslaget anfördes bl.a. att ett sådant straffbud skulle skapa gränsdrag-s. 16

5.ningsproblematik med åtföljande rättsosäkerhet samtidigt som det endas. 16

6.verkligt effektiva sättet att motverka att djur for illa var att förändra dens. 16

7.allmänna moralen i djurvänligare riktning. Redan vid denna tid argu-s. 16

8.menterade djurskyddsförespråkare ibland utifrån uppfattningen att djurs. 16

9.har ett värde inte bara ur instrumentell synpunkt, utan även som i sigs. 16

10.skyddsvärda individer. Tanken att djur har ett autonomt egenvärde för-s. 16

11.ankrades visserligen som särskild ideologi först genom djurrättsröreisenss. 16

12.uppkomst på 1970-talet. Humanistiskt motiverad empati och ett mers. 16

13.eller mindre intrinsikalt individualiserande av djur förekom emellertids. 16

14.alltså redan i 1840-talets politiska debatt.150s. 16

15.Ar 1857 återkom frågan om en kriminalisering av djurplågeri. Riks-s. 16

16.dagen antog då en bestämmelse som angav att den som i behandlingens. 16

17.av ”egna eller andras kreatur” visade ”uppenbar grymhet” skulle dömass. 16

18.till böter. När 1864 års strafflag antogs inordnades det nya brottet som etts. 16

19.sedlighetsbrott i 18 kap. 16 § SL.151s. 16

20.Under intryck av den engelska djurskyddsrörelsen uppstod unders. 16

21.senare delen av 1800-talet en svensk antivivisektionsrörelse. På 1880-s. 16

22.talet motionerades om en lagreglering av djurförsök åren 1881, 1884 ochs. 16

23.1888. I den argumentation som fördes i anslutning till dessa motioners. 16

24.framkom olika uppfattningar om huruvida samhällsmoralen, den s.k.s. 16

25.sedligheten, borde omfatta och alltså vara överordnad vetenskaplig verk-s. 16

26.samhet eller om det i själva verket fanns en principiell skiljelinje mellans. 16

27.den exakta naturvetenskapen, i form av bl.a. biomedicinsk forskning, ochs. 16

28.andra samhälleliga, t.ex. teologiska och humanistiska, kunskapssfärer.s. 16

29.Motsättningarna mellan teologiskt idealistiska och empiriskt naturveten-s. 16

30.skapliga synsätt kom alltså till uttryck i vivisektionsdebatterna. Djurför-s. 16

31.söksmotståndarna knöt ofta an både till idéer om att det var människanss. 16

32.kristna plikt att behandla djur väl och uppfattningen att forskarna pås. 16

33.ett hädiskt sätt jämställde människan med djuren. Även rent vetenskap-s. 16

34.lig kritik framfördes, bl.a. genom att det gjordes gällande att djurs ochs. 16

35.64 människors anatomi inte kunde jämföras i sådan utsträckning som dessa experiment förutsatte.s. 16

36.Enligt idealismen var människan förpliktad att i paternalistisk anda ta hand om de enligt den gudomliga världsordningen underordnade djuren. Idealismen var emellertid otvetydigt antropocentrisk, eftersom plikten att vårda djur härrörde ur det förhållandet att människan var helt överordnad djuren.152 Även förfaranden som åsamkade djur stort lidande kunde anses acceptabla från idealistiska utgångspunkter, om de motiverades av ett godtagbart motstående intresse, som förbättringar av människors hälsa. När regleringsmotståndarna i 1880-talets lagstiftningsdebatter anförde att djurförsöken var nyttiga och att varje sorts regler skulle hindra viktig forskning, var förespråkarna för kristet idealiserat djurskydd därför i princip hänvisade till att ifrågasätta att en rimlig avvägning mellan nytta och lidande i detta sammanhang verkligen utmynnade i en övervikt för nyttan. Dessa ifrågasättanden var emellertid inte framgångsrika, eftersom företrädarna för den naturvetenskapliga forskningen ansågs ha tolkningsföreträde då det gällde att bedöma forskningsnytta. Samtliga på 1880-talet framställda förslag om lagreglering av djurförsöksverksamhet avslogs alltså.s. 17

37.När vivisektionsfrågan åter aktualiserades år 1900 var argumentationsläget detsamma som på 1880-talet och inga lagändringar vidtogs. Uppfattningen att en lagreglering vore en garanti för bästa möjliga avvägningar mellan forskningsbehoven och djurs lidande bemöttes sålunda framgångsrikt med påståendet att varje reglering av försöksverksamhet skapade risker för omotiverade begränsningar. Tron på det naturvetenskapliga framåtskridandets fördelar förefaller snarast ha varit bättre förankrad i början av 1900-talet än på 1880-talet. LU framhöll visserligen år 1900 att forskare på samma sätt som andra samhällsmedlemmar vid behov borde underkastas offentlig kontroll.153 Så länge som regleringsförespråkarna inte kunde motbevisa påståendet att varje typ av djurförsöksregler skulle få negativa effekter på forskningen ansågs behov av kontroll emellertid inte föreligga. Den idealistiska argumentationen om laboratorier som ”tortyrkamrar”, i vilka ”oskyldiga” djur plågades, ansågs i och för sig vanligen bygga på moraliskt högtstående idéer. När dessa ideal vägdes mot det medicinska framåtskridandets fördelar var det i detta sammanhang emellertid otvetydigt de senare som vägde tyngst.s. 17

38.65s. 17

39.År 1900 höjdes strafflatituden i 18 kap. 16 § SL från böter till fängelses. 18

40.högst sex månader vid ”synnerligen försvårande omständigheter”. Där-s. 18

41.efter vidgades brottsbeskrivningen för djurplågeri år 1907 till att omfattas. 18

42.alla djur och inte bara ”kreatur”. Är 1921 föreslogs proportionsvis atts. 18

43.djurplågeri skulle definieras som oförsvarlig misshandel, överansträng-s. 18

44.ning eller vanvård. På förslag från LU bestämde riksdagen emellertid atts. 18

45.bestämmelsen borde ange att den som visade ”uppenbar grymhet” mots. 18

46.djur, ”genom misshandel, överansträngning, vanv ård eller annorledes”s. 18

47.skulle dömas för djurplågeri. Rekvisitet ”uppenbar grymhet” stod alltsås. 18

48.kvar i lagtexten. Den föreslagna brottsbeskrivningen var emellertid näs-s. 18

49.tan lika opreciserad som den som blev gällande, och domstolarna skulles. 18

50.i praktiken under alla förhållanden ha varit hänvisade till att göra ens. 18

51.bedömning av varje enskilt fall.s. 18

52.Under 1900-talets första decennier var det i och för sig fler riksdags-s. 18

53.ledamöter som stödde förslag om förstärkningar av djurskyddet i dens. 18

54.mer liberalt präglade Andra kammaren än i den av högern dominerades. 18

55.Första kammaren. Som har nämnts i avsnitt 2.3 ovan stöddes djurskydds-s. 18

56.frågan under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet emellertid avs. 18

57.personer över hela det politiska fältet, vars ståndpunkter i detta ämnes. 18

58.motiverades av sinsemellan helt skilda skäl.154 På samma sätt som blands. 18

59.deras engelska motsvarigheter fanns det alltså bland svenska djurskydds-s. 18

60.förespråkare både radikala liberaler och religiöst konservativa högermän.s. 18

61.Ur liberal synpunkt kunde förbättringar av djurs levnadsvillkor ses soms. 18

62.ett förverkligande av humanistiska idéer och ett led i en generell förstärk-s. 18

63.ning av svaga individers samhällsställning. Bland sådana konservativas. 18

64.som ogillade den motpol till etablerade kristna synsätt som den natur-s. 18

65.vetenskapliga forskningen utgjorde, sågs behovet av djurskydd inom bl.a.s. 18

66.forskningen däremot ur idealistiskt paternalistisk synpunkt.s. 18

67.Rättslig systematiks. 18

68.Ett djur kunde inom ramen för 1800-talets juridiska systematik inte varas. 18

69.brottsoffer. Straffbudet av år 1857, som i viss mån grep in i äganderät-s. 18

70.ten, innebar emellertid att ”uppenbar grymhet” mot kreatur sågs soms. 18

71.en kränkning av sedligheten i bemärkelsen det moraliskt rätta enligt dets. 18

72.kristet humanistiska moralidealet. Exakt vad som skulle skyddas genoms. 18

73.straffbudet redovisas i och för sig inte i lagförarbetena.155 Rättsväsendetss. 18

74.tolkning av bestämmelsen innebar emellertid att dess skyddsobjekt vars. 18

75.66 både människornas sedlighet och djurens egenvärde som kännande, av Gud skapade, varelser. I praktiken flöt dessa båda företeelser nämligen samman, eftersom sedligheten i de enskilda fallen upprätthölls genom att djuren inte lagligen fick utsättas för onödig grymhet.156s. 18

76.Jämfört med vad som enligt en strikt bokstavstolkning stod i brottsbeskrivningen synes 18 kap. 16 § SL ha utvidgats i praxis,157 troligen delvis eftersom djurskyddsidéerna successivt kom att bli alltmer väletablerade. Det genombrott för legalitetsprincipen som ägde rum i slutet av 1800talet minskade emellertid på ett principiellt plan domstolarnas möjligheter att tolka strafflagstiftning extensivt.158 Huruvida i lagförarbeten anförda målsättningar och synsätt kan anses ha stämt överens med de av rättsväsendet vidtagna tolkningarna av lagstiftningen är knappast möjligt att ange, eftersom straffbudets innebörd och räckvidd var oklar och omstridd.159 Exempelvis påstod LU på 1880-talet att uttrycket ”egna eller andras kreatur” kunde anses omfatta såväl tama som vilda djur, vilket i andra lagstiftningssammanhang bestreds.160s. 19

77.Skillnaden mellan, å ena sidan, acceptabla förfaranden och, å andra sidan, uppenbar grymhet avgjordes i varje särskilt fall genom en avvägning mellan djurets skyddsbehov och människors behov av mat, draghjälp, eller vad det hade varit frågan om.161 Djurplågeribrottet präglades alltså redan från början av en typ av avvägning som numera anses vara kännetecknande för utilitaristiska, teleologiska, principer. Av brottsbeskrivningen framgick emellertid inte uttryckligen att rekvisitet ”uppenbar grymhet” innefattade en prioritering mellan människors och djurs respektive intressen. Djurplågeribestämmelsen var ursprungligen alltså ingen tydlig awägningsregel och några relevanta respektive irrelevanta avvägningsfaktorer kan under tidigare delen av 1900-talet inte sägas ha kommit att definieras i praxis eller på annat sätt.s. 19

78.67s. 19

79.Den i djurplågeribrottet inbyggda intresseawägningen har ända sedans. 20

80.brottets uppkomst innefattat en skönsmässig bedömning som enligt dens. 20

81.klassiska strafFrättsligt legal-byråkratiska beslutsmodellen inte egentligens. 20

82.borde ankomma på ämbetsmannadomare. Den rättspolitiska debattens. 20

83.under 1840-talet t.o.m. 1930-talet visar också att det ofta uppfattadess. 20

84.som problematiskt med ett straffbud som inte var utformat som en tyd-s. 20

85.lig subsumtionsregel.162 Så noterar Nils Stjernberg i sin ”Kommentar tills. 20

86.strafflagen kap. 17—18” (1930) att det i förarbeten hade anförts att grän-s. 20

87.sen för straffbart djurplågeri då det gällde slakt var beroende bl.a. ”avs. 20

88.föreställningssättet hos gemene man i den ort där gärningen sker”. Stjern-s. 20

89.berg betonar dock att djurplågeribrottet på samma sätt som annan straff-s. 20

90.lagstiftning åsyftade att ”genomföra en i varje tidpunkt enhetlig norms. 20

91.för vad som är att anse” som samhällsskadligt, något som han f.ö. ansågs. 20

92.nödvändigt om inte överinstansernas rättstillämpning skulle bli ”än meras. 20

93.svår och invecklad”.163s. 20

94.För underrätterna måste möjligheterna att tillämpa djurplågeribrottets. 20

95.sinsemellan något så när kongruent ha försvårats av att Högsta domstolen,s. 20

96.som framgår av avsnitt 3.1.4 ovan, i sina domskäl inte anförde några mers. 20

97.allmänna synpunkter på vilka bedömningsprinciper som skulle använ-s. 20

98.das vid tolkningen av brottsbeskrivningen. Det förhållandet att Högstas. 20

99.domstolens praxis i begränsad utsträckning kunde läggas till grund förs. 20

100.en preciserad tolkning av 18 kap. 16 § SL är emellertid föga förvånande,s. 20

101.eftersom domstolarnas beslutsmotiveringar vid denna tid överhuvudtagets. 20

102.sällan innefattade några generella slutsatser om gällande rätt. Under des. 20

103.första decennierna av 1900-talet användes i Sverige nämligen alltjämts. 20

104.ofta s.k. syllogistiska orakelskäl, dvs. domskäl i vilka ett lagrum upptass. 20

105.som översats, i målet anförda fakta upptas som undersats, varefter etts. 20

106.hänförande av undersatsen under översatsen bildar en slutsats, som läggss. 20

107.till grund för domslutet.164 Straffrättsskipning är - av rättssäkerhetsskäl -s. 20

108.ett traditionellt kärnområde för subsumtionslogiska handlingsregler soms. 20

109.tillämpas av legal-byråkrater i form av ämbetsmannadomare. Syllogisms. 20

110.innebär ett förespeglande av att subsumtionslogiken är så fulländad atts. 20

111.rättstillämparen överhuvudtaget inte gör några egna tolkningar, varförs. 20

112.brottmålsdomar naturligtvis är ovanligt väl lämpade för syllogistisk dom-s. 20

113.skrivning.s. 20

114.68 Professionskunskaper i rättsligt beslutsfattande De s.k. sedlighetsprinciper som vanligen åberopades som grund för djurskyddet var otvivelaktigt väletablerade. I rättsliga sammanhang rådde emellertid mer eller mindre konsensus om att dessa principer inte kunde prioriteras på bekostnad av en sådan viktig sak som behovet av seriös biomedicinsk forskning. I teorin kunde djurförsöksverksamhet tveklöst omfattas av 18 kap. 16 § SL. Genom att lagen endast rörde ”uppenbar grymhet” torde straffansvar emellertid ha kunnat följa uteslutande i anledning av experiment som kunde bevisas antingen ha saknat vetenskapligt syfte eller ha medfört ett onödigt och oacceptabelt lidande. För personer ur lekmannasamhället var det svårt att ifrågasätta naturvetenskapsmäns uppfattning om värdet av ett visst förfarande. Eventuella åtal för överträdelser av 18 kap. 16 § SL genom djurförsöksverksamhet skulle därför troligen alltid ha utmynnat i frikännanden.1651 motsats till händelseutvecklingen i Storbritannien gjordes i Sverige dock inte några försök att åtala vivisektörer för djurplågeri.166 Övergripande värdestrukturer Under genomgången av lagförarbeten och rättregler har jag kunnat urskilja vissa värdeuppfattningar, som inom den rättsliga djurskyddsdebatten återkommer med sådan konstans att det är befogat att tala om övergripande värdestrukturer. Eftersom dessa är en del av en rättspolitisk debatt mellan personer som är anhängare av skilda, mer eller mindre motsatta synsätt och värderingar uppträder strukturerna som bipolariteter i förhållande till varandra. När samhället förändras och rättssystemet utvecklas och ändras, förskjuts styrkeförhållandena mellan de olika värdestrukturerna och de rättsliga, i lagstiftning och rättstillämpning åskådliggjorda, avvägningarna mellan dem sker på nya sätt.s. 20

115.De två övergripande, bipolära, värdeuppfattningarna inom djurskyddsområdet består av, å ena sidan, det rationella människonyttoförespråkande synsättet, och, å andra sidan, det moralisk-etiska djurskyddsförespråkande synsättet. Argument för den sistnämnda värdestrukturen kunde komma från både kristen moral, utilitarism och ren empati. Arguments. 21

116.69s. 21

117.hämtade från en kristen grundsyn låg emellertid till grund även för dets. 22

118.människonyttoförespråkande synsättet, eftersom det av många personers. 22

119.ansågs självklart att människan hade en särställning i förhållande till dju-s. 22

120.ren genom att Gud hade skapat människan till sin avbild och med rätts. 22

121.att härska över naturen.167s. 22

122.De två ovan nämnda värdestrukturerna för, å ena sidan, prioriterandes. 22

123.av människonytta och, å andra sidan, djurskyddsförespråkande återkom-s. 22

124.mer inom det specifika djurförsöksområdet i form av ett regleringsföre-s. 22

125.språkande respektive ett forskningsfrihetligt synsätt. Dessa två bipoläras. 22

126.uppfattningar anknöt i slutet av 1800-talet till motsättningarna mellans. 22

127.en kristet idealistisk och en empiriskt naturvetenskaplig idéuppfattning,s. 22

128.men kan även kopplas till vad som under senare delen av 1900-talet koms. 22

129.att rubriceras som autonoma respektive heteronoma synsätt i djurförsöks-s. 22

130.frågan.168s. 22

131.Utöver de regleringsförespråkande, mer eller mindre heteronoma, ochs. 22

132.de forskningsfrihetliga, indirekt autonoma, synsätten uppträder ytterliga-s. 22

133.re en värdestruktur i form av en arthierarkisk djursyn. Denna idéström-s. 22

134.ning innebär att skilda sorters djur anses skyddsvärda i olika hög utsträck-s. 22

135.ning. Som framgår av avsnitt 2.3 ovan var det hästar och hundar soms. 22

136.åtnjöt den högsta statusen bland husdjuren. Rättsfallen om djurplågeris. 22

137.rörde dock allehanda domesticerade tamdjur, som t.ex. kor, hästar, hun-s. 22

138.dar, katter och får. Även rävar omfattades utan diskussion av straffskyddets. 22

139.när de hölls i fångenskap för att bli föremål för grytprov.169 Djurarter soms. 22

140.var klart negativt värdeladdade, som t.ex. vargar och råttor, är däremots. 22

141.helt frånvarande i det tämligen omfattande förarbets- och rättsfallsmate-s. 22

142.rial som jag har studerat.s. 22

143.På ett principiellt plan kan det anses ha funnits en bipolaritet till dens. 22

144.arthierarkiska värdestrukturen i form av ett generellt intrinsikalt synsätt,s. 22

145.enligt vilket varje djur oavsett art representerar ett eget inneboende värde.s. 22

146.Detta synsätt kan då sägas ha kommit till uttryck när straffskyddet förs. 22

147.”kreatur” år 1907 utsträcktes till att omfatta alla ”djur”.170 När djur vids. 22

148.70 denna tid exemplifierades konkret var det emellertid genomgående de mest populära och positivt värdeladdade av de tama ryggradsdjuren, dvs. hästar, kor, hundar och katter, som nämndes som skyddsvärda. Även om ett generellt intrinsikalt synsätt efter år 1907 kan sägas ha kommit till uttryck i djurplågeribrottets omfattande av alla ”djur”, så var de arthierarkiska värderingarna vid denna tid mycket dominerande.s. 22

149.71s. 23

Djurförsöksreglerna i 1944 års

djurskyddslag

Bakgrunden till 1944 års djurskyddslag

— utredningsbetänkandet

1.Som har nämnts i avsnitt 3.1.3 ovan framställdes i mitten av 1930-talets. 4

2.motioner både om skärpningar av djurplågeribrottet och om stärkt lag-s. 4

3.stiftning då det gällde bl.a. jakt-, slakt-, menageri- och vivisektionsverk-s. 4

4.samhet. FLU noterade vid denna tid att man i många andra länder ”ansetts. 4

5.sig böra beträda nya vägar” i arbetet med att ”leda det allmänna tänke-s. 4

6.sättet” om behandlingen av djur ”in på nya banor”. Särskilda djurskydds-s. 4

7.lagar antogs i England år 1911, i Danmark år 1916, i Tyskland år 1933,s. 4

8.i Finland år 1934 och i Norge år 1935. FLU anförde. En stor fördel meds. 4

9.en genomgripande och detaljerad djurskyddslagstiftning var att ”den all-s. 4

10.männa opinionen” kunde ”kraftigt påverkas” utan användande av straff-s. 4

11.rättsliga sanktioner. ”Någon dylik opinionsbildande verkan tillkommers. 4

12.uppenbarligen icke en sådan straffbestämmelse som 18 kap. 16 § i dens. 4

13.svenska strafflagen”. Särskilt som det ”otvivelaktigt på talrika orter” före-s. 4

14.kom ”inrotade seder och bruk” som orsakade djur onödigt lidande ansågs. 4

15.utskottet att frågan om en djurskyddslagstiftning borde utredas.171s. 4

16.Riksdagen biföll utskottsutlåtandet och år 1935 tillsattes en utredning.s. 4

17.Hösten år 1938 framlades ett betänkande med förslag till djurskyddslag-s. 4

18.stiftning, SOU 1938:36, i vilket anfördes.s. 4

19.”Av det sätt, varpå en människa uppträder gentemot djuren, kan mans. 4

20.väl icke allena draga avgörande slutsatser om hennes moraliska och kultu-s. 4

21.rella ståndpunkt. Alltför många omständigheter, såsom åskådningssättets. 4

22.under olika tidsåldrar, rasegenskaper m.fl., utöva nämligen en så starks. 4

23.inverkan i nämnda avseende, att man icke torde vara berättigad att ur dens. 4

24.ena eller andra företeelsen alltför mycket generalisera. Med nutida upp-s. 4

25.fattning hos vårt folk i allmänhet torde det emellertid, såvitt rör våra egnas. 4

26.förhållanden, bäst överensstämma, om man säger, att dålig eller gryms. 4

27.72 behandling av djur visar hän mot karaktärsegenskaper, som vi icke anse få förefinnas hos en fullödig människa och medborgare.s. 4

28.I stort sett torde man vara berättigad till det omdömet, att svenskarna utmärka sig för djurvänlighet, och det övervägande antalet av de svenska djurägarna söker också behandla sina djur väl. Utvecklingen på detta område har på senare tider gått märkbart framåt. Djurbehandlingen har förbättrats såväl därigenom, att det stigande välståndet i landet kommit djuren till godo i form av bättre stallar och bättre utfordring, som på den grund att genom den andliga kulturens utveckling ett allt större antal människor kommit till insikt om att dålig behandling av djur, vare sig tama eller vilda, är oförenlig med sann mänsklighet.”172s. 5

29.Antalet för djurplågeri lagförda personer hade minskat påtagligt under de senaste decennierna. Av material från djurskyddsföreningarna framgick emellertid att endast en mindre del av de till djurskyddsföreningarna inrapporterade djurplågerifallen sedermera föranledde en fällande dom.173 Djurplågeribrottet var, enligt vad som framgick av Högsta domstolens praxis, utformat så att den tilltalade i många fall inte kunde fällas, eftersom han enligt domstolen ”genom sitt förfarande icke ådagalagt uppenbar grymhet mot djur”.174 Dessutom var de bötesstraff som vid fällande dom vanligen utmättes ofta alltför lindriga enligt den ”rådande rättsuppfattningen”, i förhållande till vilken rättstillämpningen föreföll befinna sig ”något i efterhand”. Djurplågeri borde därför kunna straffas med böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet var ”att tillskriva synnerlig råhet hos gärningsmannen eller äro omständigheterna eljest försvårande”, straffarbete i högst ett år. Vidare borde skapas en djurskyddslag till motverkande av ”olämpliga seder och bruk” samt påverkande av ”den allmänna opinionen till ett humanare handhavande av djur”. De ”önskade förbättringarna i fråga om djurens rätt” kunde emellertid inte uppnås genom endast lagstiftning utan det var även av stor vikt att det bedrevs upplysningsverksamhet så att ”insikten om vad denna rätt kräver förefinnes hos en var, som i något avseende har med djur att göra”.1751 betänkandet anfördes följande om djurförsök.s. 5

30.Försöksdjur tillfogades ibland allvarligt lidande som ”objektivt sett,s. 5

31.73s. 5

32.måste betecknas såsom djurplågeri”. Trots att ”vivisektionens utövares. 6

33.som regel bemöda sig att i möjligaste mån reducera detta lidande” vars. 6

34.det nämligen p.g.a. försökens syfte ibland omöjligt att bedöva djuret ochs. 6

35.sedan avliva det omgående efter ingreppet. ”1 viss utsträckning kan mans. 6

36.nog även minska det lidande försöksdjuren ha att undergå därigenom atts. 6

37.till försöken nyttjas förhållandevis okänsliga djur, men ofta är ej hellers. 6

38.detta möjligt. Såsom tidigare i annat sammanhang framhållits äro de kall-s. 6

39.blodiga ryggradsdjuren väsentligt okänsligare för smärtförnimmelser äns. 6

40.däggdjur och fåglar. I än högre grad gäller detta de lägre kallblodiga dju-s. 6

41.ren. Det torde nämligen härutinnan förhålla sig så, att redan hos relativts. 6

42.högt stående kallblodiga djur förmågan till medveten smärtförnimmelses. 6

43.är synnerligen ringa, ehuruväl det på grund av den livliga reflexverksamhe-s. 6

44.ten kan te sig som vore förhållandet det motsatta. A andra sidan äro apor,s. 6

45.hundar, katter och hästar känsligare för smärta än de flesta andra djur.”176s. 6

46.Ur renodlad djurskyddssynpunkt talade starka skäl för att förekoms-s. 6

47.ten av Vivisektion borde begränsas. Sådana försök var emellertid ”etts. 6

48.synnerligen värdefullt hjälpmedel för vetenskapen vid utforskandet ochs. 6

49.bekämpandet av sjukdomar hos människor och djur”. Redan en närma-s. 6

50.re reglering av Vivisektion kunde ”lätt nog” komma att ”bliva en blacks. 6

51.om foten för forskningens frihet och möjlighet till framåtskridande ellers. 6

52.utgöra hinder för strävandena att snabbt bringa en verkningsfull hjälp vids. 6

53.sjukdomsfall av olika slag. I vilken mån Vivisektion i det speciella fallets. 6

54.är nödvändig eller umbärlig, därom kunna endast medicinskt sakkun-s. 6

55.niga döma”. Vivisektion borde därför regleras genom ”föreskrifter, soms. 6

56.utan att i nämnvärd grad inkräkta å vetenskapens frihet giva verksammas. 6

57.garantier mot onödigt djurplågeri.”177 Den akademiska forskningens fri-s. 6

58.het måste ”ovillkorligen” bibehållas orubbad och avgränsningen av per-s. 6

59.soner som med säkerhet var lämpliga att utföra försök borde dras ”mellans. 6

60.å ena sidan de personer, som samtidigt äro sakkunniga och handla unders. 6

61.tjänstemannaansvar, och å andra sidan övriga personer”. Undantag fråns. 6

62.kraven på försökstillstånd borde alltså göras för ”universitet, högskolas. 6

63.eller därmed jämställt forskningsinstitut, som drives av staten eller under-s. 6

64.stödes med statsmedel”, för ”av staten, landsting eller kommun drivets. 6

65.sjukhus” samt för hushållningssällskapens laboratorier.178 Att närmares. 6

66.reglera själva djurförsöksverksamheten mötte åtskilliga hinder, bl.a. efter-s. 6

67.som det var ”uteslutet att låta någon annan än ett försöks ledare avgöra”s. 6

68.vad ett försökssyfte krävde.179s. 6

69.74s. 6

70.Några allvarligare missförhållanden hade knappast påvisats vid vivisektioner i Sverige. Därför var det onödigt och ”en orimlig belastning” för forskarna att underkasta dem någon slags mera regelbunden kontroll av försökens genomförande. Inköp av försöksdjur borde emellertid bokföras, bl.a. eftersom det hade förekommit att stulna djur hade sålts till Vivisektion, vilket ”mången gång kunna hårt drabba djurägaren, särskilt om han varit varmt fästad vid det honom frånstulna djuret”.180 Dessutom var det lämpligt att djurskyddslagen angav ”vissa allmänna principer, enligt vilka försöken skola utföras”, som att djuren genom ingreppen tillfogades så lite lidande som möjligt och i vissa fall avlivades efter försökets genomförande. Försök som åsyftade att forskaren skulle uppnå teknisk färdighet borde dessutom få göras på varmblodiga djur endast i medvetslöst tillstånd. Vidare borde större operativa ingrepp få göras på varmblodiga djur endast till utrönande av något för vetenskapen okänt eller osäkert förhållande, och i undervisningssyfte endast om man inte istället kunde använda t.ex. plansch, film, modell eller preparat. Förekomsten av Vivisektion kunde ju nämligen ”försvaras endast därmed, att den är ett oumbärligt hjälpmedel för vetenskapen. I den mån Vivisektionen uppenbarligen icke kan förväntas ge andra resultat än dem, som redan uppnåtts eller som utan alltför stora svårigheter på annat sätt kunna uppnås, mister den sitt egentliga berättigande.”181s. 7

71.Sedan 1938 års betänkande lagts fram inhämtades remissyttranden. Flertalet remissinstanser var positiva till själva idén med en djurskyddslag och förslaget att djurförsök skulle regleras mötte inga speciella invändningar. Ett flertal forskningsanknutna institutioner kritiserade emellertid olika detaljer, som förslagen om bokföringsskyldighet.182s. 7

Propositionen och utskottsbetänkandet

1.Arbetet med att framställa en proposition på grundval av 1938 års betänkande inleddes i slutet av 1930-talet men avstannade i början av 1940talet. Andra världskriget och i följd av kriget uppkomna problem gjorde nämligen att justitiedepartementets arbetskapacitet kom att upptas avs. 7

2.75s. 7

3.”mera brådskande lagfrågor”.183 Trots den utrikespolitiska turbulensens. 8

4.framlades emellertid en proposition med förslag till bl.a. lag om djur-s. 8

5.skydd i början av år 1944. I propositionen anfördes följande.s. 8

6.Det svenska djurskyddet var mycket ofullständigt. I ett flertal andras. 8

7.länder hade man antagit djurskyddslagstiftningar ”som äro ägnade atts. 8

8.på ett helt annat sätt verka för en human behandling av djuren”. Särskilts. 8

9.att underkasta ”frågorna om kastrering och kupering av djur och oms. 8

10.Vivisektion” närmare reglering var angeläget. Av remissyttrandena övers. 8

11.1938 års betänkande framgick att det förelåg ett behov av en ny djur-s. 8

12.skyddslagstiftning. I en del avseenden var betänkandet emellertid alltförs. 8

13.detaljerat och ingripande. För att öka överskådligheten borde ”åtskilligas. 8

14.detaljer” uteslutas ur lagförslaget och istället "i mån av behov meddelass. 8

15.genom särskilda kungörelser”.184 Lagens räckvidd borde avgränsas genoms. 8

16.ett angivande av att lagen avsåg ”vård och behandling av husdjur och avs. 8

17.andra djur som hållas i fångenskap”.185s. 8

18.Med den uppfattning om människans skyldigheter mot djuren som lågs. 8

19.till grund för djurskyddslagen borde djurplågeribrottets ”starkt restriktivas. 8

20.prägel” undanröjas. Brottet borde anknyta direkt ”till effekten, nämligens. 8

21.djurets lidande” istället för ”till det av gärningsmannen ådagalagda sinne-s. 8

22.laget”. Vissa handlingar var dock ”påkallade av fullt legitima intressen.s. 8

23.Till en del ha de intressekollisioner som härvidlag kunna uppkommas. 8

24.uttryckligen reglerats i den föreslagna lagen om djurskydd. Så är t. ex.s. 8

25.fallet beträffande djurs användande för vetenskapliga ändamål. Meds. 8

26.hänsyn till sådana fall har såsom förutsättning för straff i departements-s. 8

27.förslaget upptagits ett krav, att det lidande för vilket djuret utsättes ärs. 8

28.’otillbörligt’.186 Detta uttryck torde innebära, att gärningen skall ha otve-s. 8

29.tydigt överskridit gränsen för det tillåtna.” Straffet för djurplågeri bordes. 8

30.vara böter eller fängelse.187s. 8

31.Om djurförsök anfördes vidare i propositionen. Som huvudregels. 8

32.borde djurförsök alltid fordra Medicinalstyrelsens tillstånd, varvid Kungl.s. 8

33.Maj: t dock skulle kunna meddela bl. a. offentliga institutioner undan-s. 8

34.76 tag från tillståndsplikten. Anledning saknades att i lag detaljreglera t.ex. tillståndstider, användandet av bedövning eller de syften för vilka försöksdjursverksamhet var tillåtet. Sådant kunde vid behov istället anges i tillämpningsföreskrifter.188 Tillsynen över djurförsöksverksamhet och annan djurhållning borde skötas av kommunerna och i praktiken hanteras av hälsovårdsnämnderna.189s. 8

35.Propositionen behandlades av FLU, i vars betänkande följande anfördes. Djurvården i Sverige stod på ”ett högt plan, och man torde i likhet med utredningsmannen kunna säga, att svenskarna i allmänhet utmärka sig för djurvänlighet”. Den föreslagna utvidgningen av brottsbeskrivningen i 18 kap. 16 § SL var ”ägnad att utjämna den motsättning, som för närvarande i viss mån synes råda mellan den allmänna uppfattningen och de i rättspraxis uppställda fordringarna för straffbarhet”. Utskottet anförde en del mer eller mindre juridisk-teknisk kritik mot förslaget till djurskyddslag men biträdde dess huvuddrag.190 I propositionen upptagna djurförsöksregler hade FLU inga synpunkter på. Propositionen med förslag till djurskyddslag och om ändring av djurplågeribrottet antogs av riksdagen och den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1945.s. 9

Något om 1944 års djurförsöksregler

1.Djurskyddslagen (1944:219) innefattade särskilda bestämmelser om bl.a. djurtransporter, cirkusdjur, kupering av hästar och hundar och om djurförsök. Av lagens 1 och 2 §§ följde att husdjur och ”andra djur som hållas i fångenskap” skulle ”behandlas väl” och ”såvitt möjligt skyddas mot lidande”. Genom att bestämmelserna var knutna till hållande och inte ägande av djur innefattade lagen förpliktelser för varje person som tog hand om ett djur i fångenskap, oavsett om detta tillhörde någon annan eller var ett upphittat eller infångat vilt djur.s. 9

2.Uttrycket ”såvitt möjligt skyddas mot lidande” innebar att djurhållare hade ett visst, men inte kostnadsindifferent, ansvar att skydda sina djur mot lidande. Av såväl förarbetena som en del av lagbestämmelserna framgick att djurskyddsreglerna på samma sätt som djurplågeribrottet innefattade avvägningar mellan å ena sidan djurskyddet och å andra sidans. 9

3.77s. 9

4.människors ekonomiska och livskvalitativa intressen.191 Djurskyddslagens. 10

5.kompletterades sedermera av olika tilläggsförfattningar och tillämpnings-s. 10

6.föreskrifter.s. 10

7.Bestämmelserna om djurförsök i 1944 års lag (GDL) följde proposi-s. 10

8.tionsförslaget.192 I 12 § GDL angavs att djur "må ej utan medicinalstyrel-s. 10

9.sens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller undervisning,193s. 10

10.sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller annat härmed jäm-s. 10

11.förligt ändamål, därest användningen är förenad med operativt ingrepp,s. 10

12.insprutning eller blodavtappning eller ock eljest medför ångest eller annats. 10

13.lidande för djuren”. Kungl. Maj:t kunde dock meddela undantag fråns. 10

14.tillståndskravet för viss institution eller inrättning och skulle dessutoms. 10

15.meddela "(n)ärmare bestämmelser angående tillstånd som avses i förstas. 10

16.stycket”. I 13 § GDL stadgades följande.s. 10

17.Vid operativt ingrepp eller annan åtgärd som avses i 12 § må ej störres. 10

18.lidande tillfogas djuret än som är oundgängligt. Kan det antagas att avsevärts. 10

19.lidande åsamkas djuret jämväl sedan ingreppet eller åtgärden slutförts, skalls. 10

20.djuret därefter dödas snarast möjligt.s. 10

21.Av 21 § GDL följde att den som bröt mot 12 § skulle straffas meds. 10

22.dagsböter. Den som bröt mot 13 § GDL gjorde sig däremot inte skyldigs. 10

23.till en förseelse enligt djurskyddslagen utan till djurplågeri enligt 18 kap.s. 10

24.16 § BrB. I teorin var det alltså straffbart djurplågeri både att tillfoga etts. 10

25.försöksdjur större lidande än som var oundgängligt och att inte avlivas. 10

26.försöksdjur rimligt snabbt, om de åsamkades avsevärt lidande efter för-s. 10

27.sökets slutförande.s. 10

28.I den tillämpningskungöreise som utfärdades, Kungl. Maj:ts kungö-s. 10

29.relse (1944:771) med vissa bestämmelser om användning av djur förs. 10

30.vetenskapligt ändamål m.m., angavs att försöksverksamhet vid universi-s. 10

31.tet, högskola och andra liknande forskningsinstitut som drevs av staten,s. 10

32.landsting, stad eller hushållningssällskap inte fordrade tillstånd. Kun-s. 10

33.görelsen föreskrev vidare bokföringsskyldighet vid inköp av katter ochs. 10

34.hundar till försöksverksamhet.194 Dessutom angavs i 3 § att operativas. 10

35.78 ingrepp av betydelse inte i undervisningssyfte fick företas på varmblodiga djur, om ändamålet kunde ”uppnås på annan väg” samt att sådana djur skulle, om ”ändamålet med åtgärden icke därigenom förfelas, så bedövas att det såvitt möjligt mister förmågan av smärtförnimmelse”.195s. 10

36.Djurskyddslagen av år 1944 var i kraft under mer än fyrtio år. Under denna tid prövades olika delar av lagen av Regeringsrätten ett tämligen stort antal gånger,196 men endast i sammanhang som saknar intresse för denna studie.197 Inte heller 1944 års utformning av djurplågeribrottet kom att prövas av Högsta domstolen på ett sätt som rör djurförsöksreglerna.s. 11

37.Efter 1944 års lagändringar angavs i 18 kap. 16 § SL att den som genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes utsatte djur för ”otillbörligt lidande”, skulle dömas för djurplågeri till böter eller fängelse.199 Rekvisitet ”uppenbar grymhet” hade alltså bytts mot "otillbörligt lidande”. Som har nämnts i avsnitt 3.1.4 ovan minskade antalet lagförda djurplågeribrott påtagligt under 1900-talet, bl.a. eftersom hästarna bortrationaliserades som nyttodjur samtidigt som en allt mindre del av befolkningen var sysselsatt inom jordbruksnäringarna.200 I NJA refereras endast ett prejudikat som rör djurplågeribrottet i dess utformning åren 1944-1965. Detta avgörande, NJA 1948 s. 94, rör vanvård av kreatur, för vilket den tilltalade hemmansägaren med ändring av hovrättsdomen dömdes av Högsta domstolen till böter för djurplågeri. Det förhållandet att få djurplågeribrott prövades av Högsta domstolen vars. 11

38.79s. 11

39.naturligtvis delvis en effekt av de allt färre förstainstansdomarna. Dess-s. 12

40.utom torde påföljden för djurplågeri vanligen ha varit böter, varför dets. 12

41.sällan ansågs motiverat med en prövning i tre instanser.201s. 12

Djurförsöksreglerna i 1944 års djurskyddslag

- sammanfattning och avslutande synpunkter

1.Utvecklingslinjers. 12

2.År 1938 framlades ett utredningsbetänkande och år 1944 en propositions. 12

3.med bl.a. förslag till djurskyddslag, vilket lagförslag antogs av riksdagen. Is. 12

4.1938 års betänkande diskuteras utan närmare begreppsförklaringar ”för-s. 12

5.bättringarna i fråga om djurens rätt” och vikten av att ”insikten om vads. 12

6.denna rätt kräver förefinnes hos en var, som i något avseende har meds. 12

7.djur att göra”. På ett likartat sätt anfördes i 1944 års proposition att dets. 12

8.av ”den uppfattning om människans skyldigheter mot djuren som lig-s. 12

9.ger till grund för djurskyddslagen” följde att djurplågeribrottets räckvidds. 12

10.borde utökas.202 Uppfattningen att djur hade rätt till visst skydd mots. 12

11.lidande var vid denna tid alltså tydligt implementerad i den politiskas. 12

12.sfären. Även idén att svenskar generellt sett är ovanligt djurvänliga vars. 12

13.uppenbarligen väl förankrad. Tankar i denna riktning framfördes både is. 12

14.utredningsbetänkandet och av LU. I utredningsbetänkandet talades ävens. 12

15.om djurvänlighet som en särskild ”rasegenskap”.203s. 12

16.Det faktum att det i 1938 års betänkande hänvisades till sådant soms. 12

17.rasegenskapernas betydelse för djursynen kan anföras till stöd för påstå-s. 12

18.enden om att den svenska djurskyddsdebatten delvis var inspirerad av dens. 12

19.nazistiska djurskyddslagstiftningen. Birgitta Forsman, som har undersökts. 12

20.alla nummer av ”Djurens rätt” åren 1930-1945, menar sig under dessa års. 12

21.80s. 12

22.emellertid inte ha kunnat se några tecken på specifikt intresse för nazis-s. 13

23.mens djursyn i denna, av NSMPD utgivna, tidskrift under 1930- ochs. 13

24.1940-talen.204 Inte heller kan något specifikt intresse för just 1933 årss. 13

25.tyska djurskyddslag utläsas i förarbetena till 1944 års svenska lag.205 Enligts. 13

26.min mening är det istället genomgående lagstiftningen i Storbritanniens. 13

27.som nämns som en lämplig förebild för det svenska regelsystemet.s. 13

28.I djurskyddslagens förarbeten anges att ett av lagstiftningens främstas. 13

29.syften var att genom inverkan på den allmänna opinionen ha moralbil-s. 13

30.dande effekter.206 Samtidigt anfördes både i utredningsbetänkandet ochs. 13

31.av lagutskottet att rättsskipningens ställningstaganden verkade ”släpas. 13

32.efter” den allmänna opinionens uppfattning i djurskyddsfrågor.207 Enligts. 13

33.förarbetena behövde alltså domstolarnas lagtolkning förändras i ännus. 13

34.högre grad än allmänhetens djursyn, trots att även den senare i och förs. 13

35.sig behövde förbättras.s. 13

36.Försöksreglerna fanns i 12 och 13 §§ i 1944 års djurskyddslag (GDL).s. 13

37.Dessa bestämmelser kompletterades av en tillämpningskungörelse meds. 13

38.mer detaljerade föreskrifter. Av 12 § GDL jämfört med tillämpningskun-s. 13

39.görelsen följde att försöksverksamhet visserligen fordrade tillstånd, mens. 13

40.att forskare vid institutioner knutna till det allmänna var undantagnas. 13

41.från tillståndskravet. Av 13 § GDL följde att försöksdjur inte fick till-s. 13

42.fogas större lidande än som var oundgängligt samt att det ibland förelågs. 13

43.avlivningsskyldighet mot försöksdjuren. Underlåtenhet att agera i enlig-s. 13

44.het med bestämmelsen kunde straffas som djurplågeri.s. 13

45.Rättslig systematiks. 13

46.På samma sätt som angivandet i 2 § GDL att djur skulle ”behandlas väls. 13

47.och såvitt möjligt skyddas mot lidande” hade 13 § GDL vissa drag avs. 13

48.målregel. Angivandet av att försöksdjuren inte fick tillfogas större lidan-s. 13

49.de än som var ”oundgängligt” var inte subsumtionslogiskt tillämpbart,s. 13

50.utan innebar en sorts definierande av ett awägningsrelaterat mål. Regelns. 13

51.81s. 13

52.hade emellertid inte de moderna målreglernas samhällspolitiskt materi-s. 14

53.ellt definierade innebörd och innefattade inte heller de moderna avväg-s. 14

54.ningsreglernas uttryckliga vägande av olika alternativ. Skyddsbestäm-s. 14

55.melsen för varmblodiga djur i 3 § tillämpningskungörelsen var däremots. 14

56.så preciserad att fråga i huvudsak var om en subsumtionslogisk regel.s. 14

57.Troligen hade även 13 § GDL kunnat få en mer koncis innebörd, oms. 14

58.oundgänglighetsrekvisitet hade prövats i praxis i sådan utsträckning atts. 14

59.relevanta respektive irrelevanta awägningsfaktorer hade avgränsats på etts. 14

60.generellt sett.s. 14

61.Som har redovisats i avsnitt 1.5.2 ovan är en awägningsregels objek-s. 14

62.tiveringsgrad, dvs. vilket värderings- och handlingsutrymme som regelns. 14

63.ger beslutsfattarna, i hög grad kopplad till förekomsten av en viktnorm,s. 14

64.som fungerar som ett mått eller kriterium med hjälp av vilket avvägnings-s. 14

65.faktorer kan göras i någon mån kommensurabla. Om man applicerars. 14

66.denna uppfattning på utformningen av djurförsöksregeln i 13 § GDLs. 14

67.kan konstateras att den enda awägningsfaktor som föreskrevs var djurss. 14

68.lidande, medan denna företeelses motvikt i form av forskningens behovs. 14

69.och resultat visserligen var underförstådd men inte uttryckligen defi-s. 14

70.nierad i lagtexten. Bestämmelsen var alltså låggradigt objektiverad ochs. 14

71.tillämpades i praktiken genom forskarnas fria bedömningar.208s. 14

72.Av 18 kap. 16 § SL följde efter 1944 års lagändring att den som genoms. 14

73.misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes ”utsätter djur förs. 14

74.otillbörligt lidande” skulle dömas för djurplågeri till böter eller fängelses. 14

75.högst två år. Den nya lagtexten, som vid 1948 års strafflagsrevision över-s. 14

76.fördes 11 kap. 13 § SL,209 innefattade alltså ett definierande av djuretss. 14

77.lidande istället för ett definierande av gärningsmannens handlande.210s. 14

78.Eftersom strafflagstiftning p.g.a. legalitetsprincipen normalt sett aldrigs. 14

79.tolkas extensivt till den tilltalades nackdel, fick straffbudet alltså en räck-s. 14

80.vidd som i någon mån avvek från vad som hade avsetts i förarbetena.s. 14

81.82s. 14

82.På samma sätt som i 13 § GDL fastslogs i 1940-talets utformning avs. 15

83.djurplågeribrottet en sorts mer eller mindre underförstådd avvägning.s. 15

84.Det förhållandet att djurets smärta skulle vägas mot människans specifikas. 15

85.intresse i det enskilda fallet framgick nämligen endast genom lagtextenss. 15

86.angivande av att lidandet skulle ha varit ”otillbörligt”. Någon närmares. 15

87.diskussion om hur domstolarna skulle gå till väga för att fastställa de,s. 15

88.när det gäller djurplågeribrottet ofta omtalade, ”inom samhället allmänts. 15

89.härskande” värderingarna fördes inte vid något tillfälle i förarbetena tills. 15

90.1944 års lagändring.211 Då klargörande prejudikat rörande tolkningens. 15

91.av 1944 års djurplågeribrott saknas, är det enligt min mening oklart vil-s. 15

92.ken utvidgning som bytet av rekvisitet ”uppenbar grymhet” till uttryckets. 15

93.”otillbörligt lidande” i brottsbeskrivningen egentligen medförde. Dens. 15

94.skärpning som vidtogs av straffmaximum från fängelse sex månader tills. 15

95.fängelse två år innebar otvetydigt att djurplågeri på ett principiellt plans. 15

96.blev ett svårare brott än tidigare. Brottets praktiska tillämpning prägladess. 15

97.emellertid av att såväl bevissvårigheter som intresseavvägningar kundes. 15

98.föranleda frikännanden.s. 15

99.Professionskunskaper i rättsligt beslutsfattandes. 15

100.Av stadgandet i 13 § GDL att försöksdjur inte fick tillfogas större lidandes. 15

101.än som var oundgängligt följde att försöksdjur om möjligt alltid skulles. 15

102.bedövas. Dessutom borde försök, vars syfte var att undersöka någontings. 15

103.redan välkänt, vanligen ha kunnat anses onödiga och därför utgörandess. 15

104.djurplågeri.212 Av 3 § tillämpningskungörelsen följde emellertid mot-s. 15

105.satsvis att plågsamma experiment i undervisningssyfte var tillåtna, såvitts. 15

106.avsåg kallblodiga djur utan begränsningar och såvitt avsåg varmblodigas. 15

107.djur om ändamålet inte kunde uppnås på annat sätt. Dissektioner av t.ex.s. 15

108.obedövade grodor i undervisningssyfte var alltså normalt sett lagligt.s. 15

109.I lagförarbetena diskuterades försöksverksamhet som ett exempel pås. 15

110.”intressekollision” som skulle lösas genom ”föreskrifter, som utan att is. 15

111.nämnvärd grad inkräkta å vetenskapens frihet giva verksamma garantiers. 15

112.mot onödigt djurplågeri”. En i utredningsbetänkandet föreslagen regels. 15

113.om att mer omfattande försök på varmblodiga djur bara skulle få utförass. 15

114.”till utrönande av något för vetenskapen okänt eller osäkert förhållande”s. 15

115.83s. 15

116.upptogs inte i tillämpningskungörelsen.213 Några riktlinjer eller princi-s. 16

117.per som angav hur det skulle avgöras under vilka förutsättningar soms. 16

118.ett försöksdjurs lidande var onödigt och därmed otillåtet fanns inte.s. 16

119.Sådana bedömningar torde i praktiken ha innefattat ett ställningstagan-s. 16

120.de rörande vad som var nödvändigt för att syftet med ett försök skulles. 16

121.kunna uppnås. Med beaktande av det totala tolkningsföreträde som des. 16

122.biomedicinska professionerna ansågs ha i sådana frågor torde experiments. 16

123.av formellt behöriga försöksledare i praktiken aldrig ha ansetts ha hafts. 16

124.onödiga syften. Någon i juridisk bemärkelse konsistent gällande rätt kans. 16

125.därför knappast sägas ha funnits rörande 1944 års djurförsöksregler. Hurs. 16

126.de synsätt och övergripande värdestrukturer som framkom i lagförarbe-s. 16

127.ten och regler förhöll sig till de tolkningar av lagstiftningen som vidtogs is. 16

128.rättstillämpningen är sålunda inte möjligt att ange.s. 16

129.De lokala tillsynsmyndigheterna i form av hälsovårdsnämnderna tordes. 16

130.vanligen ha haft begränsad kompetens att överpröva försöksledarnass. 16

131.bedömningar. I praktiken styrdes djurförsöksverksamheten därför avs. 16

132.försöksutövarna och inte genom straff- eller förvaltningsrättsliga bedöm-s. 16

133.ningar av utomstående offentliga organ. I den mån man överhuvudtagets. 16

134.kan tala om en implementering av 13 § GDL ägde denna alltså rum pås. 16

135.grundval av en renodlat professionaliserad förvaltningsmodell för beslut,s. 16

136.som dock teoretiskt sett hade kunnat överprövas straffrättsligt inoms. 16

137.ramen för legal-byråkratiska domstolsbedömningar. Sammantaget tyckss. 16

138.den reglering av djurförsök som uppnåddes genom 1944 års lagstiftnings. 16

139.ha varit av liten reell betydelse. Eftersom krav på djurförsöksregler hades. 16

140.framställts sedan 1880-talet kunde det ur djurskyddsrörelsens synpunkts. 16

141.väl emellertid betraktas som en framgång att någon sorts reglering allss. 16

142.ägde rum.s. 16

143.Övergripande värdestrukturers. 16

144.Den nya djurskyddslagen preciserade människans förpliktelser då dets. 16

145.gällde att skydda till människosamhället knutna djur. Även om män-s. 16

146.nisko nyttan otvetydigt ofta vägde tyngre än djurskyddsintresset, inne-s. 16

147.bar 1944 års lagstiftning därför en förskjutning i riktning mot den djur-s. 16

148.skyddsförespråkande värdestrukturen. Många av den nya lagens bestäm-s. 16

149.melser lämnade dock så stort utrymme för avvägningar mellan djurskyd-s. 16

150.det och människors intressen att det är osäkert om lagen förändrades. 16

151.rättsläget annat än i en del specifika frågor. Exakt hur styrkeförhållandets. 16

152.mellan, å ena sidan, de människonyttoförespråkande och, å andra sidan,s. 16

153.84 de djurskyddsförespråkande synsätten egentligen såg ut i den praktiska tillämpningen går inte att veta utan empiriska studier. I detalj reglerade frågor, som utförandet av svanskupering på hästar och öronkupering på hundar,214 innebar 1944 års lagstiftning emellertid tydliga förstärkningar av djurskyddet.s. 16

154.På 1940-talet vann de på 1880-talet så framgångsrika argumenten om att varje sorts försöksregler skulle skapa risker för omotiverade begränsningar av forskningsverksamheten inte längre gehör i lagstiftningsprocessen. Anledningen därtill torde främst ha varit att de flesta samhällsområden där djur nyttjades omfattades av den nya lagen, varför det skulle ha varit egendomligt att utesluta just försöksverksamhet från tillämpningsområdet. Den på 1880-talet anförda idén att moralidealet, den s.k. sedligheten, borde omfatta och alltså vara överordnad den vetenskapliga verksamheten nämndes överhuvudtaget inte i förarbetena till djurskyddslagen. Inte heller framfördes några idealistiskt religiösa argument om att forskning ibland hade hädiska syften. Tron på det naturvetenskapliga framåtskridandets fördelar tycks istället ha varit så väl förankrad, och så lite ifrågasatt, att det i det närmaste rådde en sorts vetenskapens hegemoni. Så framhölls i utredningsbetänkandet t.ex. att det vore ”uteslutet att låta någon annan än ett försöks ledare avgöra” vad ett försökssyfte krävde för ingrepp på djuren samt att det vore ”en orimlig belastning” för forskarna att underkasta dem någon slags mera regelbunden kontroll av försökens genomförande.215s. 17

155.I teorin kan uppkomsten av djurförsöksregler ses som ett genombrott för de regleringsförespråkande synsätten på bekostnad av de forskningsfrihetliga uppfattningarna. Otvetydigt skedde genom uppkomsten av regler en viss förskjutning till förmån för den regleringsförespråkande värdestrukturen, vars ursprungligen kristet idealistiska värdegrund nu hade ersatts av ett allmänt samhällsdemokratiskt, heteronomt, synsätt.216 Reglerna förutsattes emellertid ge forskarna fortsatt i stort sett fria händer att välja i förhållande till forskningens syfte lämpliga experimentmetoder. Vad som skedde var väl därför snarast att förekomsten av regler accepterades, medan reglernas innehåll var tydligt forskningsfrihetligt orienterade.s. 17

156.I både lagförarbetena och tillämpningskungörelsen förutsattes att varmblodiga ryggradsdjur var smärtkänsligare än s.k. kallblodiga, växel-s. 17

157.85s. 17

158.varma, djur.217 Uppfattningarna om djurs smärtupplevelser prägladess. 18

159.generellt av tanken att ju närmare som ett djur på det ena eller andras. 18

160.sättet stod människan, desto mer människoliknande smärtupplevelsers. 18

161.hade djuret. Apor, som ju ur artklassifikationssynpunkt stod människans. 18

162.nära, samt hästar, hundar och katter, som var domesticerade djur meds. 18

163.hög status, ansågs alltså mer smärtkänsliga än de flesta andra djur.218 Avs. 18

164.tillämpningskungörelsens föreskrifter om bokföringsskyldighet m.m.s. 18

165.framgick dessutom att främst hund- och kattägare antogs ha specifikas. 18

166.känsloband till sina djur.219 Vilken grad av smärtkänslighet som t.ex. kor,s. 18

167.hamstrar, kaniner och råttor kunde antas ha diskuterades inte specifikt.s. 18

168.Trots att det i förarbetena förekommer många exempel på idéer om djurss. 18

169.smärtupplevelser hänvisas ingenstans till veterinärmedicinska eller andras. 18

170.undersökningar i frågan. De uppfattningar som framkommer tycks istäl-s. 18

171.let ha härrört från någon slags påstått mer eller mindre allmänt notoriskas. 18

172.kunskaper.220s. 18

173.Försöksreglerna innefattade inte något direkt ifrågasättande av atts. 18

174.varje djur oavsett art representerar ett eget inneboende värde. Genom atts. 18

175.synen på smärtupplevelser inte motiverades, innebar reglerna emellertids. 18

176.att skilda djurarter ansågs skyddsvärda i olika hög utsträckning. Den art-s. 18

177.hierarkiska värdestrukturen var alltså otvetydigt inflytelserik. Även djur-s. 18

178.plågeribrottet, som innefattade en antydan till en generellt intrinsikals. 18

179.uppfattning, kan i den praktiska hanteringen antas ha tillämpats meds. 18

180.inslag av arthierarki i de intresseavvägningar som vidtogs.221s. 18

181.86s. 18

Inrättandet av djurförsöksetiska

1.nämnder m.m.s. 5

D j urskyddet under efterkrigstiden

Djurskyddsreglerna under 1960-talet

1.Tämligen omgående efter det att 1944 års djurskyddslag hade trätt i kraft började bl.a. djurskyddsföreningarna att kritisera lagen för att den var otillräcklig.222 I början av 1950-talet kom behovet av en utvärdering att diskuteras mera allmänt och år 1953 tillsattes sakkunniga i form av en Djurskyddsutredning för att utreda lagstiftningens utformning och effekter. På 1950-talet avgavs betänkanden om tillsynen över djurskyddslagens efterlevnad, SOU 1956:49, och om offentlig förevisning av djur, SOU 1957:38. Därefter avgavs ett betänkande om djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djurskyddsordning, SOU 1961:45, samt ett betänkande om slakt och kastrering av ren jämte andra djurskyddsfrågor, SOU 1963:75.s. 5

2.I 1956 års betänkande anfördes att djurskyddslagen inte efterlevdes i önskvärd utsträckning, varför tillsynsverksamheten borde stärkas bl.a. genom ett inrättande av särskilda, statliga, djurskyddsassistenttjänster. I den proposition som framställdes ansåg departementschefen att tillsynsreglerna istället borde förbättras inom ramen för det befintliga systemet. Även lagutskottet och riksdagen ansåg att tillsynen liksom tidigare skulle utövas av främst hälsovårdsnämnderna, som genom lagändringar år 1958 dock ålades att utse minst en tillsyningsman över djurs vård och behandling.223 I 1961 års betänkande om djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djurskyddsordning anfördes.s. 5

3.87s. 5

4.Djurplågeribrottet borde inte innefatta uttrycket otillbörligt lidandes. 6

5.utan istället avse att otillbörligen utsätta djur för lidande. Därigenoms. 6

6.skulle tydligare framgå att det inte var djurets lidande, utan den åtgärds. 6

7.som hade åstadkommit lidandet, som skulle ha varit otillbörlig.224 Djur-s. 6

8.försök hörde till de verksamheter genom vilka djur utsattes för lidandes. 6

9.som p.g.a. verksamhetens syfte ansågs tillbörligt. Djurskyddsföreningar-s. 6

10.nas negativa uppfattning om djurförsök grundade sig knappast på ”egent-s. 6

11.lig kännedom” om vad som förekom. Inte minst för forskarna själva vars. 6

12.det emellertid angeläget ”att grunden för ett misstroende, som synes varas. 6

13.djupt rotat” undanröjdes.225 Djurförsökskontrollen borde därför anord-s. 6

14.nas så att "å ena sidan, alla skäl till berättigade misstankar om djurplågeris. 6

15.undanröjes” samtidigt som "å andra sidan, forskarna icke obehörigens. 6

16.hämmas i sitt arbete. Den första synpunkten leder till att lekmannaintres-s. 6

17.set får i tillbörlig mån komma till sin rätt. Den senare synpunkten tordes. 6

18.böra leda till att formerna för kontrollen blir sådana, att kontrollen ickes. 6

19.leder till obehörigt hinder i försöksarbetets gång; improviserade besök is. 6

20.kontrollsyfte bör således vara uteslutna och det personliga momentet börs. 6

21.vara sådant att det innefattar en garanti för objektiviteten i kontrollverk-s. 6

22.samheten”. Ett rent lekmannainslag skulle inte ”gagna kontrollverksam-s. 6

23.heten” utan istället ”inverka menligt”, eftersom ”det icke kunna förne-s. 6

24.kas” att djurskyddsrörelsens förespråkare inte sällan var präglade ”av en avs. 6

25.deras allmänna inställning färgad misstanke mot dem som i utövningens. 6

26.av sin gärning har att företaga vetenskapliga försök å djur”. Försökstill-s. 6

27.synen borde därför utövas av en till Veterinärstyrelsen knuten nämnd, is. 6

28.vilken det bl.a. skulle finnas läkare eller veterinärer utsedda på förslag avs. 6

29.Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund.226s. 6

30.Reglerna i 1944 års tillämpningskungörelse borde preciseras ochs. 6

31.utvidgas, bl.a. såtillvida att inte bara inköp utan även försökens genom-s. 6

32.förande borde journalföras. Alla större djur, som ”hästar samt de klöv-s. 6

33.bärande djuren nötkreatur, svin, får och getter” samt apor, borde omfat-s. 6

34.88 tas av noggranna dokumentationsregler. En särskild fråga var ”huruvida dessutom fjäderfä, kaniner, marsvin, råttor och möss bör ifrågakomma i sammanhanget. Väl talar djurskyddssynpunkter för att ingen åtskillnad göres mellan djur av olika slag. A andra sidan kan med fog invändas, att de sistnämnda djurslagen saknar den utpräglade individualitet, vilken oftast utmärker apor, hundar, katter, hästar och de klövbärande djur, som brukar ifrågakomma för djurförsök. Vidare kan förmodas, att en alltför vidsträckt journalföringsplikt icke skulle bli praktikabel, och — även om den bleve det — under alla omständigheter alltför betungande”. Försöksverksamhet med mindre djur borde därför inte omfattas av regler om inköps- och försöksjournaler.227s. 6

35.Betänkandet av år 1961 slutbehandlades tillsammans med 1963 års betänkande om slakt och kastrering av ren m.m.228 I den proposition som framställdes anfördes följande om djurplågeribrottet och om djurförsöksreglerna.s. 7

36.Straffbudet mot djurplågeri tillämpades för närvarande ”alltför restriktivt”. I betänkandet upptaget förslag borde därför genomföras, även om en del remissinstanser hade ifrågasatt att en ändring av brottsbeskrivningen i föreslagen riktning kunde ”påskynda utvecklingen i riktning mot en önskvärd strängare bedömning av djurplågerifallen”.229 Det lidande som försöksdjur tillfogades fick inte vara ”större än som är oundgängligt. Även här skall alltså ske en avvägning, vid vilken bedöms i vad mån det vetenskapliga eller därmed likartade ändamålet som är i fråga kan rättfärdiga en uppoffring av vad man kallat djurets rätt”. Vid denna avvägning måste man ”bl.a. ta ställning till om ändamålet kan vinnas på annan väg än genom åtgärder som medför lidande för djur och om nödvändiga dylika åtgärder kan utföras på sådant sätt att lidandet begränsas”. Utgångspunkterna för en sådan bedömning var dock svårdefinierade, särskilt i fråga om t.ex. grundforskning som ”mera indirekt siktar till förbättring av levnadsvillkoren för människor eller djur”.230s. 7

37.Huruvida den ibland förekommande kritiken mot djurförsöksverksamheten och ”det sätt varpå de nödvändiga avvägningarna sker” var berättigad var ”utomordentligt vanskligt” att veta, eftersom ”vetenskapliga och andra förhållanden på området” var svårbedömda samtidigt soms. 7

38.89s. 7

39.det var ”uppenbart” att djurförsöksverksamheten inte kunde sägas ”stås. 8

40.under fortlöpande kontroll och under tillfredställande tillsyn”. Förslagets. 8

41.att inrätta en särskild tillsynsnämnd hade dock blivit föremål för ”starkts. 8

42.skiftande omdömen” i remissbehandlingen. Även om denna idé skulles. 8

43.medföra vissa beaktansvärda fördelar, skulle en enda nämnd knappasts. 8

44.kunna utöva effektiv kontroll över all djurförsöksverksamhet. Dessutoms. 8

45.var det svårt att ge nämnden en sådan sammansättning ”att lekmanna-s. 8

46.intresset blir företrätt på ett sätt som helt kan tillgodose allmänhetenss. 8

47.berättigade krav på insyn”. En effektivisering av tillsynen borde därförs. 8

48.uppnås inom den nuvarande tillsynsorganisationens ram.231 Tillämp-s. 8

49.ningskungörelsens regler om bl.a. inköps- och dokumentationsjournalers. 8

50.borde emellertid skärpas.232s. 8

51.TLU anförde följande i sitt betänkande. I brottsbalken, som hade trätts. 8

52.ikraft år 1965, fanns djurplågeribrottet i 16 kap. 13 §, till vilken bestäm-s. 8

53.melse 11 kap. 13 § SL hade överförts i oförändrat skick.233 Som före-s. 8

54.slogs i propositionen borde bestämmelsen ändras så att otillbörlighetens. 8

55.uttryckligen knöts till den åtgärd som gett upphov till ett djurs lidande.s. 8

56.Den förbättrade kontroll över djurförsöksverksamhet som vore önskvärds. 8

57.borde genomföras inom den redan existerande tillsynsorganisationenss. 8

58.ram. Förslaget om utvidgad journalföring m.m. borde däremot genom-s. 8

59.föras.234s. 8

60.Riksdagen biföll den ändring av 16 kap. 13 § BrB som följde av ut-s. 8

61.skottsutlåtandet. Påföljande år ändrades även kungörelsen 1944:771s. 8

62.med vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapliga ända-s. 8

63.mål m.m.235 Huvudbestämmelserna om djurförsök i 12 och 13 §§ GDLs. 8

64.ändrades däremot inte.s. 8

65.90s. 8

Djurförsöksreglerna och djurplågeribrottet i brottsbalken

1.I 1966 års utformning av 1944 års tillämpningskungörelse angavs i 3 § på ett liknande sätt som tidigare att operativa ingrepp av betydelse inte i undervisningssyfte fick företas på varmblodiga djur, om ändamålet kunde uppnås på annan väg samt att sådana djur ”såvitt möjligt” skulle bedövas före ingrepp. Bestämmelsen utvidgades emellertid år 1966 genom ett preciserande angivande av att ingrepp, om det med hänsyn till ändamålet var nödvändigt, fick göras ”med ofullständig bedövning eller utan bedövning. I sådant fall skall, om det kan ske, smärtstillande eller lugnande medel användas för att begränsa djurets lidande”.s. 9

2.Av 9 § i tillämpningskungörelsen kom att följa att försöksverksamhet med ”apor, hundar, katter, hästar eller klövbärande djur” skulle dokumenteras genom journaler ”dels över inköp av djuren (inköpsjournal) dels över åtgärderna (försöksjournal)”.236 Journalerna skulle årligen sändas till hälsovårdsnämnderna för granskning och skulle uppta bl.a. försöksändamålet, försöksåtgärdernas beskaffenhet, art och omfattning av bedövning eller, om bedövning inte hade använts, anledningen därtill och vad som gjorts för att lindra djurets lidande samt åtgärder med djuret efter avslutat försök.237s. 9

3.Enligt den utformning av 16 kap. 13 § BrB som gällde från den 1 januari 1966 skulle den som genom misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsatte djur för lidande dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Redan i slutet av 1960-talet började emellertid krav på att straffbudet skulle utvidgas ytterligare att framföras. I anledning av motioner som hade framställts i frågan uttalades. 9

4.91s. 9

5.lagutskottet år 1970 och jordbruksutskottet år 1971 att möjligheterna atts. 10

6.utsträcka djurplågeribrottet till att avse även vårdslösa handlingar bordes. 10

7.utredas, bl.a. eftersom det uppenbarligen ofta var svårt att åstadkommas. 10

8.bindande bevisning om att uppsåt förelegat.238 Ar 1972 framlades ens. 10

9.proposition om ändring av 16 kap. 13 § BrB, i vilken följande anfördes.s. 10

10.På 1930-talet dömdes över 200 personer om året för djurplågeri. Unders. 10

11.åren 1961-1970 hade motsvarande antal dömda sjunkit till 20-30 styck-s. 10

12.en per år.239 Alltså var det ganska få personer som fälldes till ansvar förs. 10

13.djurplågeri, något som dock delvis berodde på att ”åklagarnas åtalspraxiss. 10

14.och domstolarnas rättstillämpning präglas av alltför stor återhållsamhet”.s. 10

15.En genomgång av domstolspraxis visade att "uppsåtskravet medför pro-s. 10

16.blem vid rättstillämpningen och har haft till följd att jämförelsevis allvar-s. 10

17.liga fall i vilka djur utsatts för lidande inte har föranlett ansvar för djur-s. 10

18.plågeri. Det torde vidare vara klarlagt att dessa bevissvårigheter iblands. 10

19.framstår som så uppenbara att åklagaren inte anser det meningsfullt atts. 10

20.ens väcka något åtal”.240 Svårigheterna att beivra djurplågeri försvagades. 10

21.djurskyddslagens effektivitet, eftersom denna ju i många fall sanktionera-s. 10

22.des främst genom 16 kap. 13 § BrB. Dessutom var ansvaret för djurplå-s. 10

23.geri i princip mer vidsträckt i både dansk, finsk och norsk lagstiftning äns. 10

24.enligt brottsbalken. Djurplågeribrottet borde därför utvidgas till att ävens. 10

25.omfatta fall där gärningsmannen hade visat grov oaktsamhet. Huruvidas. 10

26.oaktsamheten varit grov eller inte fick avgöras från fall till fall utifråns. 10

27.sådant som graden och varaktigheten av djurets lidande, antalet djur soms. 10

28.orsakats lidande samt gärningsmannens möjligheter att bedöma följdernas. 10

29.av sitt handlade.241s. 10

30.Justitieutskottet hemställde att propositionen skulle antas utan atts. 10

31.anföra några mer omfattande egna synpunkter.242 Sedan riksdagen bifallits. 10

32.utskottsbetänkandet ändrades genom SFS 1972:629 lydelsen av 16 kap.s. 10

33.13 § BrB så att stadgandet omfattade såväl uppsåtligt som grovt oaktsamts. 10

34.agerande.243 Antalet personer som döms för djurplågeri har under 2000-s. 10

35.talet på samma sätt som på I960- och 1970-talen varit tämligen litet.s. 10

36.92 Under åren de tio åren 1997—2006 skiftade antalet årligen dömda enligt 16 kap. 13 § BrB mellan som högst 64 stycken år 2006 och som lägst 30 stycken år 1999.244 Någon samlad officiell statistik över antalet brott mot djurskyddslagen tycks - såvitt jag har kunnat hitta — inte publiceras.245s. 10

37.Jag har endast hittat ett åtal som rör djurplågeri begånget genom djurförsöksverksamhet.246 Detta åtal riktades mot en cancerforskare, tillika ansvarig föreståndare för Onkologiska Institutionen, vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för att denne våren 1999 hade varit ansvarig för försök som avvek från meddelat djurförsöksetiskt tillstånd. Försöken innefattade nämligen avsevärda ingrepp som inte hade beskrivits i den djurförsöksetiska ansökningen. Avvikelserna från det meddelade tillståndet, som rörde cancerforskning genom bestrålning av möss, bestod i att mössen hade injicerats med tumörer, att mössens svansar hade amputerats och försetts med s.k. clips samt att djuren inte hade inspekterats genom ”tät tillsyn” på det sätt som hade föreskrivits i det etiska tillståndet. I målet hördes, utöver den tilltalade, elva vittnen. I tingsrättens dom, som inte överklagades, fastslogs att den åtalade forskarens förbiseenden var anmärkningsvärda, eftersom det genomförda försöket inte alls motsvarade det försök som han hade fått tillstånd för samt att grunden för att forskning på djur skall kunna genomföras och fungera ”måste vara att de regler som uppställs i syfte att minimera djurens lidande i bl.a. djurskyddslagen efterlevs oavsett hur viktig och behövlig forskningen än är”. Forskaren dömdes för djurplågeri begånget genom grov oaktsamhet till 60 dagsböter å 450 kr, dvs. 27.000 kr i böter.247s. 11

Målsägande vid dj urplågeri

1.Som har nämnts i avsnitt 3.2 ovan var djurplågeribrottets skyddsobjekt ursprungligen sedligheten i form av dels människornas kristet moraliska sedlighet, dels djurens egenvärde som kännande, av Gud skapade, varel-s. 11

2.93s. 11

3.ser. Numera torde djurplågeribrottets skyddsobjekt vara tämligen renod-s. 12

4.lat att skydda djur som kännande varelser mot lidande.s. 12

5.I mål om djurplågeri är det istället för djuret dess ägare som, genom ens. 12

6.sorts ställföreträdarkonstruktion, intar målsägandeposition och kan t.ex.s. 12

7.göra enskilda anspråk gällande i anledning av brottet.248 Detta förhållandes. 12

8.kritiseras ofta inom djurskyddsrörelsen, eftersom det inte sällan är djurss. 12

9.ägare som utsätter dem för lidanden. Det faktum att rättsystemet intes. 12

10.tillerkänner djuren, t.ex. genom ideella föreningar, möjligheten att hävdas. 12

11.en partsställning, medför att många djur som utsätts för lidande juridiskts. 12

12.kan skyddas endast genom agerande från offentliga myndigheter, soms. 12

13.inte nödvändigtvis ser djurskydd som sin mest prioriterade uppgift.249s. 12

14.Eftersom endast människor tillerkänns rättskapacitet och rättshand-s. 12

15.lingsförmåga kan vare sig djur eller djurskyddsintressen enligt svensk rätts. 12

16.ha egen partsställning eller talerätt i djurplågerimål.250 Djurskyddsföre-s. 12

17.ningar har ibland försökt att hävda en rätt av den art som finns i Storbri-s. 12

18.tannien att väcka enskilt åtal för djurplågeri. I Sverige har det dock intes. 12

19.ansetts finnas någon sorts subsidiär åtalsrätt i djurplågerimål annat äns. 12

20.för djurägaren.251 Vidare har djurskyddsorganisationer försökt att väckas. 12

21.talan i andra sorters djurskyddsfrågor. I rättsfallet RA 1989 not 260 fördes. 12

22.djurskyddsorganisationer talan om förbud att ta hand om och skaffas. 12

23.hund för en viss person. Regeringsrätten anförde i detta mål emellertids. 12

24.att djurskyddsorganisationerna ”äger inte besvära sig över kammarrättenss. 12

25.dom. Regeringsrätten tar därför inte upp deras besvär till prövning”.s. 12

Inrättandet av djurförsöksetiska nämnder

Bakgrunden till 1979 års lagstiftning

1.Den mer eller mindre oifrågasatta position som naturvetenskaperna hades. 12

2.uppnått under tidigare delen av 1900-talet började efter Andra världskri-s. 12

3.get att ifrågasättas. Uppdagandet av de nazistiska människoexperimentens. 12

4.liksom uppfinnandet av atombomben och dess effekter föranledde dis-s. 12

5.94 kussioner om i vilken utsträckning som moraliska krav kunde eller borde ställas såväl på forskningsmetodik som på vetenskapliga målsättningar och resultat. På många håll hävdades att humanforskningsprojekt alltid borde etikgranskas. Vid World Medical Associations möte i Helsingfors år 1964 fastställdes en deklaration med etiska regler för medicinsk forskning. Helsingforsdeklarationen har reviderats flera gånger och innefattar fortfarande de mest grundläggande principerna för humanforskning.252s. 12

6.I anslutning till en del s.k. forskningsskandaler beslöt amerikanska National Institute of Health år 1966 att alla humanforskningsprojekt som fick ekonomiskt stöd skulle genomgå etisk granskning.253 Eftersom det fanns svenska projekt som finansierades med amerikanska anslag påverkade dessa riktlinjer de svenska etikkraven och år 1966 inrättades en etisk forskningskommitté vid Karolinska sjukhuset. Därefter inrättades rådgivande etiska kommittéer för humanforskning vid samtliga medicinska fakulteter.s. 13

7.Det ökande intresset för forskningsetik medförde att det på Medicinska forskningsrådets initiativ inrättades en rådgivande etikkommitté för djurförsöksfrågor i mitten av 1960-talet.254 Under 1970-talet började det att debatteras om djurförsöksetiska bedömningar borde bli obligatoriska. Intresset för att skapa någon slags obligatorisk nämndprövning härrörde från två olika riktningar, nämligen dels den av medicinska forskningsrådet inrättade djurförsöksnämndens verksamhet, dels en i början av 1970talet av den folkpartistiska riksdagsledamoten Kerstin Anér inledd och under flera år kontinuerligt förd riksdagsdebatt i frågan.255s. 13

8.I den debatt som initierades av Anér och som pågick under större delen av 1970-talet rådde stor oenighet om hur djurförsöksbedömningar borde hanteras. De djurrättsinriktade rörelserna engagerade sig emellertid aldrig i kraven på inrättande av etiska nämnder, eftersom de vanligen ansåg att sådana nämnder på ett enligt deras uppfattning oacceptabelt sätt skulle legitimera förekomsten av djurförsök.256 Något förenklat kan debattörerna istället sägas ha bestått av å ena sidan autonomister och å andra sidan heteronomister. Autonomisterna hävdade att djurförsöksbedömningar är en specialistfråga som bör hanteras av forskare med utgångspunkt i forskarsamhällets expertkunskaper. Heteronomisterna menade däremot att bedömningar av djurförsök bör avgöras utifrån en demokratisk helhetssyn på samhällsmål och inte av forskarsamhället som företrädare förs. 13

9.95s. 13

10.ett särintresse. Heteronomisterna ansåg vanligen att försöksbedömningars. 14

11.bör inordnas i en diskussionskontext om expertstyrning contra demo-s. 14

12.krati, i vilken kontext forskarna var en elit som borde hindras från makt-s. 14

13.missbruk. Autonomisterna menade däremot att forskarsamhället trotss. 14

14.sin kunskapsexpertis var i ett underläge mot den av lekmän dominerades. 14

15.statsmakten.257s. 14

16.I avhandlingen ”Djurförsök. Forskningsetik, politik, epistemologi”s. 14

17.(1992) anför Birgitta Forsman att den klassiska motsättningen mel-s. 14

18.lan ”vetenskapens nytta och frihet, mellan autonomi och heteronomi”s. 14

19.genomsyrar hela djurförsöksdebatten.258 Hon anför. Konflikten mellans. 14

20.autonomister och heteronomister ”röjer en radikal skillnad i synen pås. 14

21.vetenskapens plats i världen och roll i samhället. Autonomi förutsätters. 14

22.att vetenskapen har en särställning och att vetenskapen måste stå fri is. 14

23.förhållande till samhället utanför. Vetenskapens frihet ligger enligt dets. 14

24.synsättet i samma klass som t.ex. yttrandefriheten och får inte ifrågasät-s. 14

25.tas. Heteronomisterna däremot menar att vetenskapen är en verksamhets. 14

26.som är jämställd med alla andra i samhället, och att samhället måste has. 14

27.ett stort inflytande över vetenskapen. Forskare är enligt det synsättet intes. 14

28.mer att lita på än generaler som planerar krig eller poliser som utreders. 14

29.polisövergrepp. Forskare är jäviga i frågor som rör vetenskap, och forskar-s. 14

30.kollektivets kollegialitet och frimureri måste balanseras av demokratiskts. 14

31.inflytande”.259s. 14

32.Under 1970-talet framställdes kontinuerligt motioner med krav på atts. 14

33.det allmännas kontroll över djurförsöksverksamheten borde utökas ochs. 14

34.effektiviseras. De återkommande motionerna utmynnade år 1976 i atts. 14

35.jordbruksutskottet i ett betänkande som bifölls av riksdagen förordades. 14

36.en översyn av möjligheterna till ökad kontroll av djurförsöken, eventuellts. 14

37.genom etisk prövning.260 I början av år 1977 lade Lantbruksstyrelsens. 14

38.fram ett förslag till åtgärder för ökad kontroll av försöksdj ursverksamhe-s. 14

39.ten m.m., i vilket anfördes.s. 14

40.Av såväl kostnadsskäl som etiska skäl utnyttjade forskare försöksdjurs. 14

41.endast om det inte var möjligt att använda andra metoder. Användnings-s. 14

42.området för alternativa eller kompletterande forskningsmetoder bordes. 14

43.emellertid utvidgas så långt som möjligt. Dessutom borde i vardera av des. 14

44.sex högskoleregionerna inrättas en djurförsöksetisk nämnd med uppgifts. 14

45.att företa etisk prövning innan försök inleddes. Djurens förväntade lidan-s. 14

46.96 de borde alltså inför varje nytt forskningsprojekt som skulle utföras vägas mot de framsteg som försöket väntades ge. Vid en etisk prövning borde man bedöma bl.a. forskningsprojektens ändamål, upplägg, förväntade vetenskapliga värde, om motsvarande försök hade utförts tidigare samt möjligheterna att lösa forskningsuppgiften med alternativa eller modifierade metoder. De djurförsöksetiska nämnderna borde bestå av ett lika stort antal av vardera forskare, s.k. försöksdjurspersonal och lekmän, varvid kontakten mellan lekmän och forskare på sikt borde skapa en ökande förståelse både för nödvändigheten av djurförsök och för önskemålen om återhållsamhet i fråga om försöksdjuranvändning. Nämnderna skulle få en endast rådgivande funktion, men Lantbruksstyrelsen förutsatte att försöksledarna skulle komma att följa nämndernas utlåtande.261s. 14

47.Lantbruksstyrelsens förslag om etiska nämnder tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser. I några remissyttranden anfördes emellertid i linje med den autonoma argumentationen att forskarna hade bäst förutsättningar att på ett seriöst sätt bedöma och kritisera försöksansökningar, varför de borde tillförsäkras egen majoritet i nämnderna. Andra remissinstanser menade däremot i heteronom anda att forskare och s.k. försöksdjurspersonal tillsammans borde ha endast samma antal representanter som lekmännen samt att det dessutom i varje nämnd borde ingå en ”neutral”, i veterinärmedicinska frågor sakkunnig, ledamot.262s. 15

48.Under senare delen av 1970-talet utreddes även den s.k. försöksdjursförsörjningen och förslag framlades om att endast djur som hade fötts upp för att bli försöksdjur skulle få användas.263 Krav på s.k. destinationsuppfödning skulle alltså införas, främst för att hindra okontrollerad produktion och handel med försöksdjur. Detta förslag behandlades tillsammans med Lantbruksstyrelsens utredning.s. 15

Propositionen och utskottsbetänkandet

1.I den proposition som Lantbruksstyrelsens förslag lades till grund för anförde departementschefen.s. 15

2.Det var angeläget att ”understryka att djuren som levande varelser har ett egenvärde som vi måste ta tillbörlig hänsyn till. Användningen av djur för olika ändamål förutsätter att en omsorgsfull avvägning sker mellans. 15

3.97s. 15

4.det intresse som påkallar viss åtgärd och vad åtgärden innebär för djuret.s. 16

5.Varje ingrepp i djurens liv bör därför kräva eftertanke”. Ett realistiskts. 16

6.djurskyddsarbete ”måste grundas på en rimlig avvägning mellan behovets. 16

7.att kunna utnyttja djuren å ena sidan och vårt ansvar mot djuren å dens. 16

8.andra. Det blir samhällets sak att göra denna avvägning genom att ställas. 16

9.upp regler för djurhållningen.” Även om djurförsöken f.n. inte kundes. 16

10.undvaras borde de tillåtas endast när likvärdiga alternativ saknades.264s. 16

11.Enligt den nuvarande lagstiftningen ankom det på den enskilde fors-s. 16

12.karen att bedöma om nyttan av ett djurförsök var så stor att den moti-s. 16

13.verade ett undantag från principen att djur inte fick tillfogas lidande.s. 16

14.Under senare år hade emellertid vuxit fram ”en allt starkare opinion” soms. 16

15.krävde ökad insyn i och kontroll av försöksverksamheten. Forskarna hades. 16

16.”varit lyhörda för dessa krav”. Medicinska forskningsrådets nämnd hades. 16

17.fungerat som en ”central försöksdjursetisk kommitté” och liknande kom-s. 16

18.mittéer hade skapats på flera ställen. Lantbruksstyrelsens förslag tillgodo-s. 16

19.såg ”de allt starkare kraven som man har anledning att ställa på en ökads. 16

20.information om och insyn i försöksdjursverksamheten”. De djurförsöks-s. 16

21.etiska nämnderna skulle visserligen bli endast rådgivande, men det kundes. 16

22.förutsättas att försöksledarna följde nämndutlåtandena. Huvudman förs. 16

23.verksamheten borde Lantbruksstyrelsen bli. För att hantera bl.a. sam-s. 16

24.ordnings-, planerings- och utvecklingsfrågor borde emellertid en centrals. 16

25.försöksdjursnämnd inrättas.265s. 16

26.Jordbruksutskottet anförde. Ett realistiskt djurskyddsarbete ”måstes. 16

27.bygga på en rimlig avvägning mellan de på rent etiska hänsynstagan-s. 16

28.den grundade kraven på en ökad ansvarskänsla mot djuren å ena sidans. 16

29.och å andra sidan det t. v. ofrånkomliga behovet av att i viss omfattnings. 16

30.kunna utnyttja djuren inom bl.a. den medicinska forskningen. Kontak-s. 16

31.ten mellan lekmän och forskare i de föreslagna etiska nämnderna börs. 16

32.enligt utskottets mening på sikt kunna medföra okad förståelse såväl förs. 16

33.nödvändigheten av att djurförsök t.v. måste ske även i fortsättningen soms. 16

34.för önskemålen om återhållsamhet i fråga om försöksdjursanvändningen.s. 16

35.Utskottet tillstyrker således principen om en etisk förprövning av djur-s. 16

36.försök och ansluter sig i övrigt i allt väsentligt till de allmänna riktlinjers. 16

37.rörande försöksdjursverksamheten som förordas i propositionen”.266s. 16

38.Av de 15 utskottsledamöterna avgav tre ledamöter ett särskilt yttrande,s. 16

39.i vilket de i enlighet med det autonoma synsättet anförde. Propositions-s. 16

40.förslaget innebar ”ett underkännande av forskares omdöme i avgörandes. 16

41.forskningsfrågor” och de etiska nämnderna skulle ”få ett inflytande övers. 16

42.98 forskarna som inte kan anses tillbörligt”. Författningsförslagen kunde "i bästa fall leda till en försämrad eller försvårad forskningsverksamhet, eller i värsta fall en spolierad forskning”. Etiska nämnder var inte nödvändiga, eftersom forskarnas ansvarskänsla var ”en fullt tillräcklig garanti för att försöksdjur inte i onödan används, och att när försöksdjur likväl kommer till användning de inte i onödan tillfogas lidande”. Även om de tre utskottsledamöterna inte "i nuläget” ansåg sig böra gå emot regeringens förslag, förbehöll de sig ”rätten att om så erfordras återkomma i denna fråga”.267s. 16

Lagstiftningen och något om dess effekter

1.Genom SFS 1978:979 infördes en ny bestämmelse, 12 a § GDL, som angav att regeringen eller myndighet som regeringen bestämde fick ”meddela föreskrifter om prövning från etisk synpunkt” av försöksdjursanvändning.268 Dessutom kompletterades 12 § GDL med ett nytt stycke om att endast destinationsuppfödda djur fick användas i försöksverksamhet.269 I 13 § GDL angavs på samma sätt som tidigare att försöksdjuren inte fick tillfogas större lidande än som var oundgängligt och att djur som efter försöket kunde antas åsamkas avsevärt lidande skulle dödas snarast möjligt.s. 17

2.Tillämpningskungörelsen från år 1944 ersattes av förordningen (1979: 286) om användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. Genom 1979 års förordning inrättades en central försöksdjursnämnd (CFN) och en etisk djurförsöksnämnd i varje högskoleregion, dvs. en nämnd i vardera Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund/Malmö, Göteborg och Umeå.270 I de djurförsöksetiska nämnderna skulle ingå vardera lika många forskare, s.k. försöksdjurspersonal och lekmän, varvid djurskyddsorganisationer skulle vara representerade bland lekmännen. De äldre reglerna om särskilt skydd för varmblodiga djur samt om inköps- och försöksjournalers. 17

3.99s. 17

4.överfördes i princip oförändrade till förordningen. I 4 § i denna angavss. 18

5.även att de etiska nämnderna i sin prövning skulle ta hänsyn till "å enas. 18

6.sidan djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren”.s. 18

7.Närmare föreskrifter om nämndernas organisation och ärendehand-s. 18

8.läggning meddelades av Lantbruksstyrelsen. Genom sådana föreskrifters. 18

9.angavs att nämnderna borde diskutera bl.a. forskningsprojektens ända-s. 18

10.mål och betydelse, vilka nya kunskaper som kunde vinnas med försöket,s. 18

11.vilka till djurförsök alternativa eller mindre plågsamma metoder soms. 18

12.kunde användas samt om likadana försök redan hade utförts för sammas. 18

13.ändamål.271 Dessutom fanns konsumentrelaterade föreskrifter, av vilkas. 18

14.det vid denna tid ibland följde att t.ex. LD50-test skulle göras innan etts. 18

15.ämne eller preparat fick användas av människor.272s. 18

16.Enligt 1979 års prövningssystem skulle vissa djurförsök föranledas. 18

17.ansökan medan enklare försök endast behövde anmälas.273 En ansökans. 18

18.prövades i första hand av en tremannagrupp, som bestod av en represen-s. 18

19.tant för vardera av de tre ledamotskategorierna. Om tremannagruppens. 18

20.fann försöket etiskt godtagbart kunde det påbörjas omedelbart och ären-s. 18

21.det anmäldes sedermera i nämnden, som sammanträdde minst två gångers. 18

22.per år. Många djurförsök påbörjades alltså långt före det att nämnden ins. 18

23.pleno sammanträdde. Ansåg någon av ledamöterna i tremannagruppens. 18

24.att försöket inte var etiskt godtagbart skulle ärendet emellertid hänskju-s. 18

25.tas till nämnden för vidare prövning. Om nämnden fann att ett försöks. 18

26.inte var godtagbart eller om en ledamot reserverade sig mot nämndenss. 18

27.tillstyrkande av försöket skulle protokollsutdrag om detta sändas till bådes. 18

28.den berörde försöksledaren och den som var ansvarig för försöksdj urs-s. 18

29.verksamheten vid aktuell institution. I föreskrifterna om nämndernass. 18

30.organisation angavs att en ledamot inte fick delta i prövningen av etts. 18

31.försök i vilket han själv medverkade eller om han ”annars är jävig”.274s. 18

32.Birgitta Forsman menar i uppsatsen ”Hur påverkar etisk förhandspröv-s. 18

33.ning av djurförsök den biomedicinska forskningen?” (1983) att nämn-s. 18

34.dernas målsättning var otydlig, eftersom det inte fanns någon egentligs. 18

35.100 vägledning för hur avvägningen mellan å ena sidan djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret skulle gå till. Hon anför. ”Vilken vikt bör exempelvis tillmätas de olika variablerna? Ej heller sägs något om vilka etiska aspekter som skall beaktas. Det finns helt enkel inga etiska principer som ledamöterna i de etiska nämnderna kan stödja sig på vid prövningen av djurförsöken. Fältet lämnas därför öppet för subjektivt tyckande. Jag har läst igenom samtliga anmälningar och ansökningar till de etiska nämnderna i hela landet sedan deras tillkomst (det rör sig om uppåt 6.000). Hur är forskningsprojektens ändamål formulerade där? Några toppnormer som lust eller lycka anges praktiskt taget aldrig som önskvärda att uppnå. Det är sällsynt att några preciserade, vitala mänskliga behov nämns. Nästan alltid nöjer man sig med en teknisk förklaring att man tänker kartlägga vissa mekanismer”.275s. 18

36.Systematiska statistikuppgifter över den samlade försöksdj ursanvändningen i Sverige saknas för 1970-talet. Det är därför inte möjligt att ha någon exakt uppfattning om i vilken utsträckning som inrättandet av djurförsöksetiska nämnder påverkade försöksdjursanvändningen. Fr.o.m. mitten av 1950-talet finns emellertid uppgifter om förbrukningen av särskilda djurarter under vissa år.276 På grundval av dessa uppgifter har dragits slutsatsen att försöksdjursanvändningen under åren 1956-1970 ökade från ca 170.000 till ca 900.000 djur per år. Fr.o.m. 1970-talet tycks användandet emellertid ha minskat och under 1980-talet synes antalet djur som användes ha sjunkit till ca 500.000 per år.277 Andelen försök som kunde antas medföra allvarlig sjukdom, betydande smärta eller betydande ångest tycks under 1980-talet ha utgjort ungefär 10 procent av det totala antalet.278s. 19

37.När djurförsöksreglerna utreddes inför antagandet av 1988 års djurskyddslag noterades följande. Under tidsperioden den 1 juli 1979 till den 1 juli 1985 handlade de djurförsöksetiska nämnderna totalt ca 7.000 ärenden. Av dessa var ca 50-60 procent s.k. anmälningsärenden. Antalet ansökningsärenden, dvs. ärenden som i egentlig mening prövades av nämnderna, uppgick alltså till ca 40-50 procent. I ansökningsärendena avgavs år 1984 reservation i 24 procent, dvs. i nästan vart fjärde ärende. Samtliga reservationer avgavs av företrädare för NSMPD, men ytterligare ledamöter hade anslutit sig till samfundets ledamot i 14 procent avs. 19

38.101s. 19

39.ärendena. Av de ca 7.000 ärenden som handlades under åren 1979-1985s. 20

40.avstyrktes endast två försök.279s. 20

41.Birgitta Forsman menar i avhandlingen ”Djurförsök. Forskningsetik,s. 20

42.politik, epistemologi” (1992) att det rådde motsättningar i nämndernas. 20

43.och att ”(k)rocken mellan världsbilder ledde till kulturkrock, troligen förs. 20

44.alla parter. Man kunde inte alls förstå hur den andra sidan kunde betraktas. 20

45.problemet på det sätt den gjorde. Toppen på isberget av denna kultur-s. 20

46.krock märks i reservationerna mot nämndernas beslut och på vissa andras. 20

47.ställen i mötesprotokollen, men den icke-verbala kommunikationen ochs. 20

48.andra mer subtila uttryck för ömsesidigt förakt går inte att belägga meds. 20

49.mindre än att man hade smygfilmat sammanträdena. Även de lekmän,s. 20

50.som hade gott självförtroende vid inträdet i nämnden, upptäckte snarts. 20

51.att de hade kommit in i en subkultur där deras värdeskala inte gällde.s. 20

52.Den som är i underläge numerärt, världsbildsmässigt och i de tekniskas. 20

53.kunskaperna, kan välja mellan tre strategier: att anpassa sig, att stannas. 20

54.och protestera eller att gå i exil. Alla strategierna har tillämpats. De soms. 20

55.gått i exil är av två slag: sådana som försökte protestera mot något mens. 20

56.inte vågade stå på sig och sådana som ansåg hela företaget lönlöst ochs. 20

57.avgick med buller och bång. De av de radikala lekmännen som stannats. 20

58.kvar, har i några fall fortsatt protesterna ungefär lika mycket som fråns. 20

59.början, några har - trots bristen på tacksam publik - agerat gycklare ochs. 20

60.häcklare, men de flesta har anpassat sig ganska långt och gått in i dens. 20

61.piecemeal engineering som de sett som den enda möjligheten att i realite-s. 20

62.ten påverka. Några har tagit till kamppositivismen som vapen och gått ins. 20

63.för att sätta sig in i och diskutera tekniska detaljer mycket ingående.”280s. 20

Inrättandet av djurförsöksetiska nämnder m.m.

— sammanfattning och avslutande synpunkter

1.Utvecklingslinjers. 20

2.Under 1950- och 1960-talen utreddes utformningen och effekterna avs. 20

3.1940-talets djurskyddslagstiftning. I början av 1960-talet föreslogs atts. 20

4.djurskyddsföreningarnas misstroende mot forskarna skulle undanröjass. 20

5.genom att försökstillsynen utövades av en nämnd, i vilken ett visst indi-s. 20

6.102 rekt lekmannainflytande skulle finnas genom att läkare eller veterinärer utsedda på förslag av bl.a. Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund skulle ingå.281 Förslaget förkastades i den år 1965 framlagda propositionen, i vilken det dock anfördes att det var ”uppenbart” att djurförsöksverksamheten inte kunde sägas ”stå under fortlöpande kontroll och under tillfredställande tillsyn” samt att lekmannaintresset borde vara företrätt på ett sätt kunde ”tillgodose allmänhetens berättigade krav på insyn”.282s. 20

7.Om inte försöksverksamheten övervakades och regelöverträdelser beivrades var de genom 1944 års bestämmelser införda reglerna om journalföring, bedövning och krav på att försöksingrepp skulle vara nödvändiga tämligen tandlösa. Det kan därför tyckas förvånande att det första försöket att införa en sorts mer reell tillsyn över djurförsöksverksamheten misslyckades. Av förarbetena framgår emellertid att ifrågasättandena av forskarnas tolkningsföreträde var rättspolitiskt väl förankrade, men att man var oklar över hur nya regler bäst skulle utformas.s. 21

8.Djurplågeribrottet tillämpades enligt 1965 års proposition ”alltför restriktivt” och 16 kap. 13 § BrB ändrades därför i mitten av 1960-talet till att avse att otillbörligen utsätta djur för lidande, istället för att utsätta djur för otillbörligt lidande. År 1972 ändrades 16 kap. 13 § BrB igen.283 Stadgandet fick då sin alltjämt gällande lydelse, som anger att den som "uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande” skall dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Enligt förarbetena var vidgandet av brottsbeskrivningen till att omfatta grov oaktsamhet främst ett försök att avhjälpa de bevissvårigheter som ansågs ofta föreligga i dessa mål.284 I vilken utsträckning som grov oaktsamhet i sig var straffvärt analyserades inte närmare. Det, i avsnitt 5.1.2 ovan nämnda, enda fall av djurplågeri begånget genom djurförsöksverksamhet som jag har hittat rörde emellertid möss som hade utsatts för lidande genom just grov oaktsamhet.285s. 21

9.Både i 1965 och 1972 års lagstiftningsprocesser motiverades lagändringarna bl.a. med att man i rättspraxis tolkade djurplågeribrottet alltför snävt. Uppfattningen att domstolarna i regel tolkade 16 kap. 13 § BrB restriktivt och dessutom ofta friade tilltalade p.g.a. bristande bevisnings. 21

10.103s. 21

11.hade enligt min mening utan tvekan fog för sig, något som framgår bl.a.s. 22

12.av de underrättsfall som redovisades i samband med 1972 års lagänd-s. 22

13.ring.286 Detta förhållande är emellertid föga förvånande. I djurplågerimåls. 22

14.är ”brottsoffret” stumt och kan inte tillbakavisa påhittade förklaringars. 22

15.om vad som har ägt rum, samtidigt som det följer av den rättsstatligas. 22

16.legalitetsgrundsatsen att strafflagstiftning tolkas restriktivt och att ens. 22

17.domstol alltid skall hellre fria än fälla en tilltalad. Eftersom oklarheters. 22

18.inom straffrätten normalt tolkas till den tilltalades fördel, har djurplågeri-s. 22

19.brottets ellipsiskt opreciserade brottsbeskrivning knappast varit till fördels. 22

20.för djurskyddet.s. 22

21.I slutet av 1970-talet infördes ett nytt regelsystem för djurförsök. Is. 22

22.förarbetena till 1979 års regler avspeglas i viss mån polariseringen mel-s. 22

23.lan autonomister, som ansåg att djurförsöksetik är en specialistfråga förs. 22

24.forskarna själva, och heteronomister, som menade att djurförsöks berät-s. 22

25.tigande skall bedömas utifrån en demokratisk helhetssyn på samhälls-s. 22

26.mål. I grunden var de nya reglerna av tydligt heteronom karaktär, främsts. 22

27.eftersom dessas syfte enligt förarbetena var att kontrollera och begränsas. 22

28.förekomsten av försök, samtidigt som själva idén att reglera försöksverk-s. 22

29.samhet definitionsmässigt är heteronom. Det nya regelsystemet innebars. 22

30.bl.a. att försök skulle förhandsprövas från etisk synpunkt av djurförsöks-s. 22

31.etiska nämnder, som bestod till en tredjedel av lekmän, till en tredjedel avs. 22

32.forskare och till en tredjedel av personal som handhar försöksdjur. Vidares. 22

33.inrättades en samordnande och rådgivande central försöksdjursnämnd,s. 22

34.CFN, och det bestämdes att försöksdjur i princip borde vara destina-s. 22

35.tionsuppfödda.s. 22

36.Enligt 4 § i förordningen (1979:286) om användning av djur förs. 22

37.vetenskapliga ändamål skulle nämnderna vid sin prövning ta hänsyn tills. 22

38."å ena sidan djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för dju-s. 22

39.ren”. Därigenom reglerades försöksverksamhet för första gången genoms. 22

40.en regel som uttryckligen definierade de skilda awägningsalternativens. 22

41.genom att ange vilka faktorer som skulle vägas mot varandra. Förord-s. 22

42.ningens awägningsregel kompletterades av föreskrifter som angav atts. 22

43.relevanta awägningsfaktorer var sådant som forskningsprojektens ända-s. 22

44.mål och betydelse, vilka nya kunskaper som kunde vinnas med försökets. 22

45.och möjligheten till alternativmetodik. Försöksreglerna byggde alltså pås. 22

46.liknande tankegångar som de som avspeglas i de tre R:ns princip.287s. 22

47.104 Rättslig systematik Den typ av bedömningar som nämnderna skulle syssla med är alltid komplicerade, eftersom det handlar om att kalkylera dels ett säkert lidande eller obehag, dels en möjlig forskningsvinst och därefter väga dessa två olika faktorer mot varandra. Redan att mäta kvantiteter av mänskliga upplevelser av välbehag eller lidande är svårt och något som skapar problem vid praktiska appliceringar av utilitaristiska principer. Att fastställa någon slags viktnorm för att väga olika arters upplevelser och intressen m.m. mot varandra är naturligtvis ännu svårare.s. 22

48.Något mer eller mindre uttalat tillvägagångssätt för att göra de olika faktorer som var kopplade till avvägningen enligt 4 § i 1979 års förordning kommensurabla fanns inte. Det förhållandet att regeln var så pass opreciserad kan anföras till stöd för att 1979 års bedömningssystem främst bestod av strukturella och processuella förfaranderegler, vilka såsom reflexiva regler åsyftade att ge de berörda intressegrupperna möjlighet att skapa samhällelig självreglering. Nämndsammansättningens fokus på ledamöter med professionskunskaper innebar emellertid att intressegrupperingarna inte var representerade på det jämviktsorienterade sätt som reflexiva rättsregler bör ha för att vara funktionella.s. 23

49.Om nämndavgöranden hade kunnat överprövas inom den rättsliga instansordningen skulle de två awägningsrekvisiteten ”djurförsökets betydelse” samt ”djurens lidande” kanske så småningom ha prövats i praxis i sådan utsträckning att det hade blivit möjligt att avgränsa för tolkningen generellt relevanta faktorer. Bedömningar av forskningsnytta och dylikt kan i enskilda fall emellertid sällan frigöras från värderingar i fråga om människo- och samhällssyn m.m. Alltså var innehållet i 4 § i den aktuella förordningen på samma sätt som äldre rätt låggradigt objektiverat och tillämpades i praktiken genom en mer eller mindre helt fri bedömning. Det är därför föga förvånande att det kom att anföras både att nämndbesluten grundades på subjektivt tyckande och att forskarna i praktiken knappt behövde motivera sina projekts ändamål.288s. 23

50.Som exempel på en annan problematik i de nya djurförsöksreglerna kan nämnas att det fanns konsumentskyddsregler som fordrade djurtester.289 Vid denna tid fanns ibland krav på s.k. LD 50-tester för att nya kemikalier och preparat skulle få säljas. Trots att detta testförfarande tidigt kritiserades för att vara ovetenskapligt och onödigt grymt var det länge en standardmetod att testa allehanda nya preparat som läkemedel,s. 23

51.105s. 23

52.skönhetspreparat och diskmedel. Testets berättigande i sig kom emeller-s. 24

53.tid att anses falla utanför nämndernas prövning.290s. 24

54.Risken för att nämnderna utan att begränsa försöksverksamheten legi-s. 24

55.timerade förekomsten av djurförsök gjorde att många djurförsöksmot-s. 24

56.ståndare underlät att delta i debatten om inrättandet av etiska nämn-s. 24

57.der.291 Både i Lantbruksstyrelsens utredning och i jordbruksutskottetss. 24

58.betänkande framfördes emellertid förhoppningar om att kontakten mel-s. 24

59.lan lekmän och forskare i nämnderna på sikt skulle öka respektive sidass. 24

60.förståelse för varandras ståndpunkter.292 Kanske förverkligades dessa för-s. 24

61.hoppningar i åtminstone någon mån. Birgitta Forsman menar nämligens. 24

62.att djurskyddsrörelsen p.g.a. de etiska nämndernas verksamhet blev mers. 24

63.inriktad på att diskutera förbättringar av djurens villkor istället för atts. 24

64.som tidigare arbeta aktivt för ett totalförbud mot djurförsök.293 Forsmans. 24

65.anför vidare att nämndernas verksamhet troligen hade positiva effekters. 24

66.för djurskyddet, även om antalet ärenden som avstyrkes var mycket lågt.s. 24

67.Nämndernas existens var enligt henne nämligen i sig diskursskapandes. 24

68.genom att djurförsöksfrågan fick en officiell status som etiskt problem,s. 24

69.samtidigt som det formaliserade förankrandet av djurförsökens moraliskas. 24

70.problematik innebar att en viss självsanering kunde antas äga rum inoms. 24

71.forskarvärlden.294s. 24

72.Uppfattningen att forskare och djurförsöksmotståndare genom atts. 24

73.samverka skulle få förståelse för varandras ståndpunkter visar att nämn-s. 24

74.derna antogs kunna vara forum för deliberativa processer, där aktörernas. 24

75.möttes i en gemensam dialog. Förhoppningarna om att nämnderna i visss. 24

76.utsträckning skulle producera intressetransformerande gemensammas. 24

77.beslut istället för aggregerande majoritetsbeslut visar att de var menades. 24

78.som en sorts korporativ institution. Forsmans uppfattning att djurskydds-s. 24

79.rörelsen under 1980-talet blev mer inriktad på att diskutera förbättringars. 24

80.av djurens villkor än på att verka för ett totalförbud tyder dessutom pås. 24

81.att statsmakten genom nämndsammansättningens utformning faktiskts. 24

82.106s. 24

83.lyckades öka acceptansen för den awägningsidé som man från det offent-s. 25

84.ligas sida önskade implementera.s. 25

85.En av förutsättningarna för att institutioner skall kunna fungera kor-s. 25

86.porativt anses vanligen vara att de olika intressen, för vilka man hoppass. 25

87.att institutionen skall vara en deliberativ arena, har sinsemellan lika starks. 25

88.representation och därmed samma möjligheter att påverka de beslut soms. 25

89.fattas.295 Nämnderna bestod till två tredjedelar av forskare och s.k. för-s. 25

90.söksdj urspersonal, vars inflytande över beslutsprocessen motiverades avs. 25

91.deras professionella kompetens. Inslaget av biomedicinskt professiona-s. 25

92.liserat beslutsfattande var alltså betydligt mer påtagligt än de korpora-s. 25

93.tiva momenten i nämnderna. Genom att nämndledamöterna endast tills. 25

94.en tredjedel bestod av lekmän, bland vilka djurskyddsorganisationernass. 25

95.representanter i sin tur var i minoritet, var nämnderna en sorts bland-s. 25

96.ning av den professionella och den korporativa förvaltningsmodellen förs. 25

97.beslutsfattande. Eftersom nämndutlåtandena inte var formellt bindandes. 25

98.är det emellertid tveksamt om man i detta sammanhang överhuvudtagets. 25

99.kan tala om en förvaltningsmodell för offentligt beslutsfattande.s. 25

100.Professionskunskaper i rättsligt beslutsfattandes. 25

101.De djurförsöksetiska nämndernas beslut var formellt sett endast rådgivan-s. 25

102.de, men i förarbetena ansågs att man kunde förutsätta att försöksledarnas. 25

103.skulle följa nämndernas utlåtanden.296 Några närmare förklaringar tills. 25

104.varför man kunde förutsätta en sådan följsamhet från forskarnas sidas. 25

105.redovisades i och för sig inte. Forskare som åsidosatte nämndutlåtandens. 25

106.riskerade emellertid att drabbas av någon typ av sanktioner enligt anting-s. 25

107.en djurskyddslagens eller brottsbalkens regler. Sedermera kom det emel-s. 25

108.lertid att visa sig att sanktioner enligt djurskyddslagen kunde fastställass. 25

109.även mot den som följde nämndutlåtandena.297 I praktiken kom nämn-s. 25

110.dernas verksamhet alltså att befinna sig på en icke rättslig nivå.s. 25

111.Även om djurplågeribrottets räckvidd avgjordes av de allmänna dom-s. 25

112.stolarna och nämnderna bara var rådgivande, hade det enligt min menings. 25

113.varit logiskt att förutsätta att domstolarnas bedömningar av djurplågeri is. 25

114.samband med experimentverksamhet skulle korrespondera med de djur-s. 25

115.försöksetiska nämndernas bedömningar. I förarbetena angavs emellertids. 25

116.107s. 25

117.ingenstans att avvikelser från eller överträdelser av ett nämndavgörandes. 26

118.normalt sett borde föranleda straffansvar för djurplågeri. Däremot anför-s. 26

119.des i 1978/79 års proposition att det tidigare hade ankommit på dens. 26

120.enskilde forskaren att avgöra om nyttan av ett djurförsök var så stor atts. 26

121.den motiverade ett undantag från principen att djur inte fick tillfogass. 26

122.lidande.298 Detta synsätt är något förvånande, eftersom frågan om huru-s. 26

123.vida djurplågeri hade begåtts genom felaktig hantering av försöksdjurs. 26

124.åtminstone ur juridisk-teknisk synpunkt tidigare avgjordes av allmäns. 26

125.domstol. Förarbetsuttalandet bekräftar emellertid vad som anförs i avsnitts. 26

126.4.4 ovan om att djurförsök i äldre tider visserligen i teorin men knappasts. 26

127.i praktiken har kunnat konstituera straffansvar för djurplågeri.s. 26

128.Nämndbeslutens rådgivande status samt det faktum att lekmännens. 26

129.utgjorde en minoritet av nämndledamöterna medförde att 1979 års be-s. 26

130.stämmelser gav lekmännen vissa teoretiska men knappast några reellas. 26

131.möjligheter att påverka forskarnas försöksbedömningar. Forskarna upp-s. 26

132.rätthöll sitt professionsbaserade tolkningsföreträde när det gällde metod-s. 26

133.val i sådan grad att bedömningsförfarandet hade karaktär av autonoms. 26

134.självsaneringsprocess. Det faktum att det förhöll sig på detta sätt framgårs. 26

135.tydligt av att det under åren 1979-1986 avstyrktes endast två av ca 7.000s. 26

136.ärenden, samtidigt som reservationer vissa år avgavs i nästan vart fjärdes. 26

137.ärende.299 Nämndernas sammansättning var alltså av betydligt större vikts. 26

138.än frågan om huruvida nämndbesluten var rådgivande eller bindande.s. 26

139.Om nästan inga försöksansökningar avstyrktes spelade det ju nämligens. 26

140.knappast någon roll vilken rättslig status som besluten hade.s. 26

141.Övergripande värdestrukturers. 26

142.Samtliga ändringar som har vidtagits av djurplågeribrottet sedan desss. 26

143.uppkomst i slutet av 1850-talet har inneburit att brottsbeskrivningen hars. 26

144.utvidgats eller strafflatituden skärpts. Även om man inom djurskydds-s. 26

145.rörelsen ofta kritiserar dagens djurplågeribestämmelse, har sammantagets. 26

146.en tämligen omfattande gradvis förskjutning alltså skett från den ratio-s. 26

147.nella människonyttoförespråkande värdestrukturen i riktning mot des. 26

148.ursprungligen moralisk-etiska, men numera bl.a. empatiskt motiverade,s. 26

149.dj urskyddsförespråkande värdeuppfattningarna.s. 26

150.Vid den straffrättsliga intresseavvägning som görs av huruvida etts. 26

151.förfarande som har åstadkommit ett djurs lidande har varit otillbörligts. 26

152.eller inte vägs de två övergripande, bipolära, värdeuppfattningarna inoms. 26

153.djurskyddsområdet mot varandra. Hur människonyttointresset egentli-s. 26

154.108 gen skall vägas mot dj ursky ddsintresset är oklart. I många djurplågerifall underlättas bedömningen emellertid av att den åtalade inte har uppnått någon nytta genom djurets lidande, varför någon avvägning inte behöver ske i den mån som det kan bevisas att djuret har utsatts för lidande.300s. 26

155.Kungörelsen 1944:771 med vissa bestämmelser om användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. ändrades i mitten av 1960-talet så att flertalet större djur, dvs. hästar, klövbärande djur samt apor omfattades av reglerna om inköps- och försöksjournaler på samma sätt som katter och hundar. Fåglar, kaniner, marsvin, råttor och möss ansågs däremot sakna ”den utpräglade individualitet” som utmärkte de större djuren.301 Vilka egenskaper som konstituerade ”individualitet” och varför fåglar och gnagare inte kunde besitta denna egenskap redovisades inte närmare. Även om uppfattningen att varmblodiga djur var smärtkänsligare än s.k. kallblodiga, växelvarma, djur inte innebar någon direkt gradering av arters värde sinsemellan, innefattade synpunkterna på djurarters skyddsbehov och ”individualitet” implicit ett tydligt tillkännagivande av ett arthierarkiskt synsätt.s. 27

156.Under större delen av 1970-talet diskuterades hur det allmännas tillsyn över djurförsöksreglerna skulle vara utformad. Som har nämnts i avsnitt 4.4 ovan bör uppkomsten av försöksregler år 1944 ses som ett genombrott för de regleringsförespråkande idéuppfattningarna såtillvida att dessa åtminstone förankrades i lagstiftningen och därigenom erkändes som ett existerande rättsligt intresse. Genom 1979 års regler infördes ett system som innebar att forskarna inte längre ansågs ha fria händer att välja i förhållande till forskningens syfte lämpliga experimentmetoder. Något genombrott för det regleringsförespråkande synsättet på bekostnad av de forskningsfrihetliga uppfattningarna var det emellertid knappast frågan om, eftersom reglernas praktiska tillämpning gav ett tydligt genomslag för forskningsfriheten.s. 27

157.Rättsligt institutionaliserad, och därmed i någon mån heteronom, djurförsöksetik kan vara utformad på en mängd olika sätt. Så kan de försöksreglerande rättsliga bestämmelserna vara i varierande grad rådgivande, tvingande eller efterhandskontrollerande. I praktiken är heteronom forskningsetik ofta förknippad med problem. För icke-forskare är det nämligen svårt både att få adekvat forskningsinformation och att kunna bilda sig någon uppfattning om förekomsten av desinformation. Icke-forskarnas bristande kunskaper tenderar att leda till att de iblands. 27

158.109s. 27

159.gör t.ex. omedvetet inkonsekventa eller på annat sätt ostrukturerade ställ-s. 28

160.ningstaganden som kritiseras av de med professionskunskaper utrustades. 28

161.forskarna.s. 28

162.Principiellt sett är det egentligen fel att på det sätt som görs i dettas. 28

163.arbete dra samman regleringsförespråkande värdeuppfattningar med hete-s. 28

164.ronoma synsätt och forskningsfrihetliga uppfattningar med autonomas. 28

165.synsätt. Eftersom forskare kan utöva sträng kontroll över andra forskares. 28

166.föreligger nämligen inte identitet mellan forskningsfrihet och autonomi.s. 28

167.Den autonoma uppfattningen att djurförsöksbedömningar skall vara ens. 28

168.specialistfråga som avgörs genom expertkunskaper sammanfaller dock is. 28

169.praktiken i hög grad med den forskningsfrihetliga värdestrukturen. Dens. 28

170.heteronoma uppfattningen att forskning liksom andra verksamheter skalls. 28

171.bedrivas utifrån en demokratiskt förankrad syn på metodik och samhälls-s. 28

172.mål är bara en av flera möjliga värdegrunder som kan föras fram till stöds. 28

173.för att djurförsöksverksamhet skall vara reglerad. Så har utformningen avs. 28

174.argumentationen för 1880-talets teologiskt humanistiska regleringsföre-s. 28

175.språkande ibland litet gemensamt med dagens heteronoma argumenta-s. 28

176.tionslinjer. I Sveriges rättspolitiska debatt har de egentligen fyra olikas. 28

177.uppfattningarna numera emellertid flutit samman till två övergripandes. 28

178.synsätt i form av dels en forskningsfrihetligt autonom värdestruktur, delss. 28

179.en regleringsförespråkande, heteronom struktur. Därutöver förekommers. 28

180.sedan 1970-talet en inom djurrättsrö reisen hävdad abolitionistiskt total-s. 28

181.förbudsförespråkande värdestruktur, som innebär ett totalt förkastandes. 28

182.av djurförsöksanvändning och som alltså inte är regleringsförespråkandes. 28

183.heteronom.s. 28

184.110s. 28

Djurförsöksreglerna i 1988 års

djurskyddslag

Dj urskyddslagen av år 1988

Bakgrunden till djurförsöksreglerna i 1988 års

djurskyddslag - utredningsbetänkandet

1.Mot bakgrund av bl.a. det förhållandet att reservationer avgavs i nästan vart fjärde nämndärende tillsattes i slutet av år 1985 en utredning om vissa frågor rörande den etiska förprövningen av djurförsök. I direktiven till utredningen angavs att utgångspunkten för arbetet ”bör vara att främja åtgärder för utnyttjande av alternativa metoder och att användningen av försöksdjur skall begränsas till vad som från forskningens synpunkt bedöms vara oundgängligen nödvändigt”.302 I Ds Jo 1986:3, ”Etisk prövning av djurförsök”, anfördes.s. 6

2.Utredningen hade eftersträvat två huvudsyften, nämligen dels att begränsa försöksdjursanvändningen, dels att åstadkomma organisatoriska och administrativa förbättringar i den etiska prövningen. Allmän enighet förelåg om att försöksdjursförbruknlngen borde begränsas i den utsträckning som var möjligt, samtidigt som man måste vara medveten om att djurförsök ibland var nödvändiga för utvecklingen på det medicinska området.303 Under det att det i början av 1970-talet synes ha använts ca 900.000 försöksdjur årligen förbrukades numera endast ca 450.000500.000 djur per år. Även om de statistiska uppgifterna inte var tillförlitliga, så hade djuranvändningen minskat under de senaste 15 åren.304 Försöken tycktes successivt ha minskat fr.o.m. början av 1970-talet. Det var därför inte möjligt att fastställa effekten av den år 1979 införda etiska förprövningen. Det förhållandet att försöksdjursanvändningen kontinuerligt minskade berodde troligen främst på att kostnaderna för inköp ochs. 6

3.111s. 6

4.hantering av försöksdjur ökade samt på att användandet av databaserads. 7

5.försöksplanering ledde till alltmer optimalt effektiva försök.305s. 7

6.Bland ledamöterna i de etiska nämnderna rådde det, enligt en avs. 7

7.utredningen genomförd enkätundersökning, delade meningar om huru-s. 7

8.vida den år 1979 införda förprövningen kunde antas ha en begränsandes. 7

9.inverkan på antalet djur som användes. Av forskarna ansåg 58 procent atts. 7

10.antalet djurförsök inte påverkades alls eller endast obetydligt av nämn-s. 7

11.dernas verksamhet. Bland försöksdj urspersonalen var det ca 50 procents. 7

12.som delade denna uppfattning och bland lekmännen var det 40 procents. 7

13.som menade att antalet djurförsök troligen inte påverkades av 1979 årss. 7

14.lagstiftning. Av forskarna ansåg dock hela 90 procent att den etiska för-s. 7

15.prövningen medförde att de plågsamma djurförsöken minskade, att dens. 7

16.etiska medvetenheten ökade samt att försöken motiverades och planera-s. 7

17.des bättre än tidigare.306 Även flertalet övriga ledamöter trodde att pröv-s. 7

18.ningsprocessen hade denna typ av effekter.307 I en stor del av enkätsvarens. 7

19.uttrycktes emellertid kritik mot nämndernas funktioner och arbetssätt,s. 7

20.som ansågs präglade av ineffektivitet, långa och tungrodda sammanträ-s. 7

21.den och ovidkommande diskussioner.308 I betänkandet anfördes vidare.s. 7

22.Av de ca 7.000 ärenden som nämnderna hade handlagt under årens. 7

23.1979-1985 hade endast två stycken avstyrkts. Detta förhållande ”skulles. 7

24.i och för sig kunna tolkas som att syftena bakom 1978 års riksdagsbesluts. 7

25.förfelats. Utredningen vill emellertid framhålla att nämnda beslut framförs. 7

26.allt syftade till en ökad kontroll av och bättre samhällelig insyn i verksam-s. 7

27.heten. Från den synpunkten har de etiska nämnderna och den allmännas. 7

28.debatten kring deras verksamhet otvivelaktigt haft ett stort värde. Dets. 7

29.faktum att nämnderna nästan aldrig eller ytterst sällan direkt avstyrker etts. 7

30.försök kan heller inte ses som en isolerad bedömningsfaktor. Det råders. 7

31.inget tvivel om att själva förekomsten av en prövningsinstans leder tills. 7

32.en självsanering av försöken redan på planeringsstadiet. I nästa led, dvs.s. 7

33.vid försöksledarens kontakter med 3-mannagrupperna, sker ibland ens. 7

34.omprövning av hela försöket eller en modifiering som är värdefull fråns. 7

35.dj urskyddssynpunkt.”309s. 7

36.112s. 7

37.Även om tillsynsmyndigheterna var i behov av såväl resurs- som kom-s. 8

38.petensförstärkningar fanns det förnärvarande ingen anledning att föränd-s. 8

39.ra tillsynen och kontrollen av försöksdjursverksamheten.310 Istället förs. 8

40.Lantbruksstyrelsen borde dock CFN vara centralmyndighet för de etiskas. 8

41.nämnderna och alltså få ansvaret för bl.a. statistik och utfärdandet avs. 8

42.detalj föreskrifter. Antalet nämndledamöter, som tidigare varierat mellans. 8

43.15 och 45, borde begränsas till lägst 9 stycken och högst 12 stycken. Lik-s. 8

44.som hittills borde ledamöterna bestå av en tredjedel forskare, en tredje-s. 8

45.del s.k. försöksdjurspersonal och en tredjedel lekmän. Någon anlednings. 8

46.att förändra proportionen mellan de olika ledamotskategorierna förelågs. 8

47.inte.311s. 8

48.Om den nuvarande rådgivande förprövningen ändrades till en befo-s. 8

49.genhet att fatta beslut med rättsverkan skulle prövningen få karaktär avs. 8

50.myndighetsutövning, vilket "i sin tur torde ställa krav på långtgåendes. 8

51.ändringar i nämndernas offentligrättsliga status, sammansättning ochs. 8

52.funktion”. Etiska frågor var dessutom ”till sin karaktär sådana att de bästs. 8

53.lämpar sig för en rådgivande och ej beslutande process” och ett systems. 8

54.med tvingande beslut skulle ”sannolikt förstärka tendenserna till polari-s. 8

55.sering emellan olika åsiktsyttringar”. De etiska nämnderna borde därförs. 8

56.även fortsättningsvis ha en rådgivande funktion.312 Skillnaden mellans. 8

57.anmälnings- och ansökningsärenden borde dock avskaffas. Istället skulles. 8

58.alla djurförsök etikprövas, oavsett om fråga var om ordinära eller meras. 8

59.plågsamma försök.313 Skäl kunde finnas att överväga att förbjuda djurför-s. 8

60.sök vid testande av onyttiga, ”lyxbetonade”, produkter som kosmetika.s. 8

61.Införande av ett sådant förbud var för närvarande emellertid inte rim-s. 8

62.ligt, eftersom ”nyttighet” inte var något entydigt begrepp och sådant soms. 8

63.hygienartiklar vanligen borde dokumenteras ur hälsoskyddssynpunkt.314s. 8

64.113s. 8

65.I slutet av år 1987 framlades en proposition till en ny djurskyddslag, soms. 9

66.alltså skulle ersätta 1944 års lag. Propositionen till 1988 års nya djur-s. 9

67.skyddslag hade såvitt avsåg djurförsöksfrågan utarbetats på grundval avs. 9

68.förslagen i Ds Jo 1986:3.s. 9

Propositionen och utskottsbetänkandet

1.Propositionen till 1988 års djurskyddslag avvek i vissa avseenden från de is. 9

2.avsnitt 6.1.1 ovan redovisade förslagen i Ds Jo 1986:3. Följande anfördess. 9

3.i propositionen.s. 9

4.Djurskyddet gällde förhållandet ”mellan människan och de djur soms. 9

5.hon har i sin vård. Sedan urminnes tider är människan beroende av atts. 9

6.hålla husdjur av skilda slag för olika ändamål och medvetenheten oms. 9

7.att dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gammal som husdjurs-s. 9

8.skotein. Djurskyddsfrågor intresserar också människor i hög grad och etts. 9

9.stort engagemang kommer ofta till uttryck såväl vad gäller djurskyddets. 9

10.i allmänhet som i frågan om enskilda djurskyddsfall”. Djurskyddet vars. 9

11.alltså ”en viktig etisk fråga. I vårt land har djurskyddet en bred och djups. 9

12.förankring i människors medvetande. Som en viktig del i vårt kulturarvs. 9

13.ingår att djur skall garanteras skydd.”315s. 9

14.Som hade föreslagits i Ds Jo 1986:3 borde den rådande ordningens. 9

15.för etisk prövning av djurförsök bibehållas i huvudsak oförändrad, någots. 9

16.som också hade tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remiss-s. 9

17.instanser. Att utnyttja djur för vetenskapliga ändamål innebar ”en kon-s. 9

18.flikt mellan å ena sidan djurskyddskravet och å andra sidan det krav soms. 9

19.humanitära och andra viktiga samhällsintressen ställer på kunskapen oms. 9

20.oss själva och vår omvärld”. Det var viktigt att djurförsök utfördes endasts. 9

21.då det var ”angeläget från allmän synpunkt”, varvid ”betydelsen av dens. 9

22.kunskap som kan vinnas” skulle beaktas. Försök borde inte få förekom-s. 9

23.ma om ”likvärdig kunskap kan vinnas genom användning av alternativas. 9

24.metoder”.316s. 9

25.För att avskaffandet av indelningen i anmälnings- respektive ansök-s. 9

26.ningsärenden inte skulle medföra en ökning av handläggningstidernas. 9

27.borde de etiska nämndernas verksamhetsorganisation effektiviseras, bl.a.s. 9

28.genom att nämnderna sammanträdde tätare än tidigare samtidigt soms. 9

29.114 det i vissa högskoleregioner kunde finnas flera nämnder. Närmare reglering av den etiska prövningen skulle ske genom tillämpningsföreskrifter. Genom dessa borde både CFN och lekmannainflytandet i de etiska nämnderna förstärkas. En förstärkning av lekmannainflytandet skulle innebära att man kunde få en mera allsidig belysning av problematiken kring djurförsöken. Halva nämnderna borde därför bestå av lekmän, dvs. representanter för allmänintresset och för djurskyddsorganisationer, varvid representanterna för allmänintresset dock borde vara i majoritet. Nämndernas ordförande och vice ordförande, som skulle utses av CFN, borde vara opartiska och företrädesvis lagfarna.317s. 9

30.I jordbruksutskottet anfördes såvitt avsåg försöksdjursverksamhet följande. Även om resultaten av djurförsök inte var direkt överförbara på människor kunde sådan forskning ge viktig kunskap om bl.a. centrala biologiska verknings- och funktionsresultat hos levande varelser. Ingen möda fick emellertid lämnas osparad när det gällde utnyttjandet av alternativa och till djurförsök kompletterande forskningsmetoder. I propositionen hade anförts att regeringen avsåg att tillse att lekmannainflytandet i de etiska nämnderna förstärktes samtidigt som en del andra förändringar vidtogs. Enligt utskottet hade riksdagen ingen anledning att detaljreglera nämndernas funktioner och arbetsformer, varför det sistnämnda inte föranledde några synpunkter i utskottsutlåtandet.318s. 10

Lagstiftningen och något om dess effekter

1.I den politiska debatten framställdes 1988 års djurskyddslag (DL) som långtgående och radikal. På många håll menade man att Sverige genom den nya lagen skulle bli ett föregångsland ifråga om djurhållning. Det faktum att riksdagen åtminstone i teorin hade en hög ambitionsnivå när det gällde djurskydd framgick av flera av lagens bestämmelser. Så fastslogs i 4 § DL att djur som föddes upp eller hölls för produktion av livsmedel, ull, skin eller pälsar skulle ”hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt”.319 I 2 § DL angavs på ett likartat sätt som i den gamla lagen att djur skulle ”behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”.s. 10

2.115s. 10

3.Överträdelser av 2 eller 4 §§ var inte i sig knutna till några i djur-s. 11

4.skyddslagen angivna sanktioner. I stället var det tillsynsmyndigheterna,s. 11

5.dvs. framför allt miljö- och hälsoskyddsnämnderna, som genom föreläg-s. 11

6.ganden, förbud och viten skulle se till att reglerna efterlevdes.320 Efter-s. 11

7.som de lokala tillsynsmyndigheterna hade stort handlingsutrymme dås. 11

8.det gällde ingripanden mot eventuella lagöverträdelser kunde de anpassas. 11

9.sitt agerande efter t.ex. de produktivitetskrav m.m. som olika verksam-s. 11

10.heter ansågs vara tvungna att leva upp till. De idéer om djurskydd soms. 11

11.enligt propositionens tämligen högstämda retorik ingick som ”en viktigs. 11

12.del i vårt kulturarv” var i vissa sammanhang därför just idéer och intes. 11

13.tvingande regler förknippade med reella sanktioner.321s. 11

14.Användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m. reglerades, ochs. 11

15.regleras alltjämt, i 19-23 §§ DL. Av 1988 års version av 19 § DL följdes. 11

16.att djurförsöksverksamhet fordrade tillstånd samt att försöksdjur normalts. 11

17.sett skulle vara destinationsuppfödda. I 20 § angavs bl.a. att en godkänds. 11

18.föreståndare skulle finnas.322 Medan 22 och 23 §§ DL innehöll reglers. 11

19.om undan tagsmöjligheter samt om informationsskyldighet, angavs is. 11

20.1988 års utformning av 21 § DL att användning av djur i försöksverk-s. 11

21.samhet ”skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbörjas.s. 11

22.Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddelas. 11

23.ytterligare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantags. 11

24.från denna”.s. 11

25.Tillsyn över djurskyddslagens efterlevnad utövades på central nivå avs. 11

26.Lantbruksstyrelsen, på regional nivå av länsstyrelserna och på lokal nivås. 11

27.av miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Länsstyrelserna hanterade t.ex.s. 11

28.reglerna om omhändertagande av djur, medan miljö- och hälsoskydds-s. 11

29.nämnderna var tillståndsmyndigheter för bl.a. pälsdjursuppfödning ochs. 11

30.hundavel.323 Tillsynsmyndigheterna kunde enligt 26 § DL, vanligen vids. 11

31.vite, meddela ”de förelägganden och förbud som behövs” för att lagens. 11

32.eller till lagen knutna tillämpningsföreskrifter skulle efterlevas.s. 11

33.Att uppsåtligen eller av oaktsamhet bryta mot 19 eller 21 § DL kundes. 11

34.enligt 1988 års version av 36 § DL medföra böter eller fängelse i högst etts. 11

35.år. I ringa fall eller ”om den skyldige kan dömas till ansvar för gärningens. 11

36.116 enligt brottsbalken” skulle emellertid inte dömas till ansvar.324 För att någon skall kunna fällas till ansvar för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § BrB krävs bl.a. att det kan bevisas att ett djur har varit utsatt för lidande samt att gärningsmannen har agerat uppsåtligen eller grovt oaktsamt. Djurskyddslagens sanktionsregel innehåller däremot inga krav på att ett djur skall bevisas ha lidit och fordrar dessutom endast oaktsamhet av normalgraden för att ansvar skall kunna utkrävas. Jämfört med motsvarande bestämmelse i 1944 års lag, 21 § GDL, innebar 1988 års version av 36 § DL en skärpning, eftersom fängelse infördes i strafflatituden samtidigt som både oaktsamt och uppsåtlig handlande var straffbart.s. 11

37.I djurskyddsförordningen (1988:539) reglerades djurförsöksverksamhet i 40-55 §§. Bland dessa bestämmelser fanns, och finns alltjämt, en mängd mer eller mindre formella regler om hur den etiska prövningen skall vara organiserad. Så följer av 43 § DF att nämnderna utöver ordförande respektive vice ordförande skall bestå till hälften av forskare och s.k. försöksdjurspersonal samt till hälften av lekmän, som till ett antal som understiger hälften skall vara representanter för djurskyddsorganisationer.s. 12

38.I 1988 års utformning av 48 § DF angavs att de djurförsöksetiska nämnderna hade ”en rådgivande funktion”, att nämnderna skulle ”biträda dem som leder djurförsöken med råd” samt att omprövning av tillstyrkt försöksanvändning skulle göras vart tredje år. Av 49 § DF följde att nämnderna vid ärendeprövningen, på sätt som tidigare hade följt av 1979 års förordning, skulle ta hänsyn till "å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret”. Om likvärdig kunskap kunde nås genom alternativa metoder eller om ett försök inte kunde anses ”angeläget från allmän synpunkt” skulle nämnden enligt 49 § DF avstyrka det. Det krav som i 13 § GDL hade ställts på att ett försök inte fick vara mer smärtsamt än nödvändigt saknade däremot ursprungligen motsvarighet i 1988 års bestämmelser. Reglerna om inköps- och försöksjournalföring överfördes till 54 § DF och vidgades från att röra stora djur som apor, hundar, katter, hästar och klövbärande djur till att omfatta alla försöksdjur. Bestämmelsen i 53 § DF om att försöksdjur skulle bedövas i den utsträckning som var möjlig med hänsyn till försöksändamålet omfattade emellertid liksom tidigare bara varmblodiga djur.s. 12

39.Sedan riksdagen i slutet av maj 1988 hade bifallit lagförslaget med de nya reglerna för prövning trädde lagstiftningen huvudsakligen i kraft den 1 juli 1988. Genom kungörelsen LSFS 1988:45 utfärdades nya före-s. 12

40.117s. 12

41.skrifter och allmänna råd om den etiska prövningen av användningen avs. 13

42.djur för vetenskapliga ändamål m.m. Denna, alltjämt gällande, föreskrifts. 13

43.hanteras numera av Jordbruksverket och ändrades senast genom SJVFSs. 13

44.2008:70. På samma sätt som numera följer av 40 och 41 §§ DF angavss. 13

45.i 2 § LSFS 1988:45 vid kungörelsens tillkomst att de försöksdjur soms. 13

46.omfattades av reglerna om etisk prövning var djurklasserna däggdjur, fåg-s. 13

47.lar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar.s. 13

48.Under år 1992 lät CFN genom dels en enkät-, dels en intervjustudies. 13

49.göra en utvärdering av nämndernas arbete efter 1988 års lagändringar.s. 13

50.Av utvärderingarna framgick följande. En klar majoritet av nämndleda-s. 13

51.möterna ansåg att nämndernas sammansättning och arbetsformer funge-s. 13

52.rade bra samt att nämndernas verksamhet hade medfört att försökspla-s. 13

53.neringen hade förbättrats och att forskarna hade blivit mer medvetna oms. 13

54.den etiska problematiken och djurens situation. Många lekmän tycktes. 13

55.emellertid att alternativa metoder och etik diskuterades för litet på sam-s. 13

56.manträdena. Forskare och dj urskyddsrepresentanter hade liknande upp-s. 13

57.fattningar om djurens situation, men vägde nyttan med djurförsök mots. 13

58.djurens lidande på skilda sätt. Båda parterna ansåg sig styrda av ”objek-s. 13

59.tiva, externa faktorer, medan motpartens ställningstagande bedömdess. 13

60.färgat av subjektiva, interna faktorer”. I utvärderingen noterades att fors-s. 13

61.karna verkade ha mest fördelar av nämndernas existens, eftersom de intes. 13

62.hindrades särskilt mycket i sitt arbete, samtidigt som de kände att derass. 13

63.forskning var kontrollerad och godkänd ”av samhället, inkl, djurskydds-s. 13

64.föreningarna”. Vidare anfördes att dj urskyddsrepresentanterna tycktess. 13

65.vilja påverka så mycket som möjligt, samtidigt som de för att alls kunnas. 13

66.påverka var tvungna att anpassa sig och ibland godkänna försök som des. 13

67.egentligen inte ville se genomförda. Även djurskyddsorganisationernas. 13

68.hade enligt utredningen emellertid fått ut något positivt av nämndernass. 13

69.verksamhet, eftersom denna gav dem både insyn i och ett visst inflytandes. 13

70.över forskningen.325s. 13

71.Som nämns i avsnitt 6.3.1 nedan tillsattes år 1997 en utredning oms. 13

72.alternativa djurförsöksmetoder m.m. I det år 1998 framlagda utrednings-s. 13

73.betänkandet, ”Djurförsök”, anfördes. Av en granskning av de djurförsöks-s. 13

74.etiska nämndernas verksamhet under de tre åren 1995-1997 framgick atts. 13

75.andelen avstyrkta ärenden vanligen var ca 1 procent. Skälen för att avstyr-s. 13

76.ka ärenden var oftast mer eller mindre formella, t.ex. att ansökningen vars. 13

77.ofullständig. I vissa fall hade avstyrkandet emellertid sin grund i en etisks. 13

78.avvägning. Reservationer avgavs främst av djurskyddsorganisationernass. 13

79.representanter, men även politiskt tillsatta nämndledamöter reserverades. 13

80.118 sig ibland. Att forskare reserverade sig mot tillstyrkandebeslut förekom i princip aldrig, något som ibland uppmärksammades i samhällsdebatten.326s. 13

Djurförsöksreglerna i 1988 års djurskyddslag

- sammanfattning och avslutande synpunkter

1.Utvecklingslinjer När 1988 års, alltjämt gällande, djurskyddslag ersatte 1944 års lag anfördes i många sammanhang att den nya lagen var ovanligt långtgående ur djurskyddssynpunkt. I den rättspolitiska argumentationen påstods ganska frekvent att den nya lagstiftningen skulle göra Sverige till ett internationellt föredöme i djurskyddsfrågor. Karin Dirke menar att propagandayrans höjdpunkt ”eller bottennapp, om man så vill” uppnåddes när lagen framställdes ”som en födelsedagspresent från regeringen till Astrid Lindgren”, som visat stort engagemang i djurskyddsfrågan.327s. 14

2.Uppfattningen att 1988 års djurskyddslag borde innebära att djurskyddet förbättrades hade visst fog för sig. På ett teoretiskt plan slog 1988 års djurskyddslagstiftning i flera avseenden vakt om djurens välbefinnande på ett långtgående sätt. Många bestämmelser i den nya lagen var mer tydliga och omfattande än motsvarande bestämmelser i 1944 års lag. Så anges i 2 § DL att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Förutom att den äldre lagens angivande av att djur skulle skyddas ”såvitt möjligt” hade tagits bort var det en nyhet att djuren skulle skyddas mot sjukdomar. Av förarbetena till 1988 års lag följde att genom försök orsakat lidande och sjukdomar inte omfattades av 2 § DL, om syftet med försöket var av större vikt än behovet att skydda försöksdjuret mot lidande eller obehag.328 Lidande som inte var en effekt av försöket utan som åsamkades djuret genom ovarsam hantering eller dålig djurhållning kunde dock föranleda sanktioner.s. 14

3.Bestämmelsen i 2 § DL om att djur skall ”behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” har tydliga drag av målregel. Detsamma gäller angivandet i 4 § DL av att djur skall ha en ”god djurmiljö” soms. 14

4.119s. 14

5.”främjar deras hälsa” och ger dem möjlighet att ”bete sig naturligt”.329s. 15

6.Bestämmelsens mål torde genom föreskrifter och praktisk tolkning utans. 15

7.problem kunna preciseras i sådan utsträckning att regeln i särskilda falls. 15

8.blir till en koncis subsumtionsregel. I vilken utsträckning som ett spe-s. 15

9.cifikt hållande eller viss skötsel av djur främjar deras hälsa och ger dems. 15

10.möjlighet att bete sig naturligt kan nämligen ofta avgöras veterinärmedi-s. 15

11.cinskt. Om stadgandet att djuren skall kunna ”bete sig naturligt” tilläm-s. 15

12.pas offensivt av tillstånds- och tillsynsmyndigheter kan det alltså tveklösts. 15

13.motverka många av de hot mot djurs välbefinnande som den modernas. 15

14.djurhållningens effektivitetskrav skapar.s. 15

15.Genom 1988 års lag infördes nya regler om behandlingen av slakt-s. 15

16.djur. Vidare uppställdes ett nytt och allmänt förbud mot att göra ope-s. 15

17.rativa ingrepp på djur annat än om det är veterinärmedicinskt befogat.s. 15

18.Sanktionsreglerna skärptes så att inte bara böter utan även fängelse högsts. 15

19.ett år kunde ådömas för brott mot djurskyddslagen. Många av de reg-s. 15

20.ler som ansågs specifikt långtgående hade emellertid en tämligen diffuss. 15

21.utformning. Det är därför tveksamt om 1988 års djurskyddslag verkligens. 15

22.innebar en sådan "i förhållande till den tidigare lagstiftningen betydandes. 15

23.förstärkning av djurskyddet” som ibland påstås.330s. 15

24.Reglerna om djurförsök i 1944 års djurskyddslag överfördes med vissas. 15

25.förändringar till 1988 års djurskyddslag. Den etiska förprövningen änd-s. 15

26.rades bl.a. såtillvida att det kom att anges att de djurförsöksetiska nämn-s. 15

27.derna skall bestå av lagfaren ordförande eller vice ordförande samt i övrigts. 15

28.av forskare och s.k. försöksdjurspersonal till hälften och lekmän till dens. 15

29.andra hälften. Djurskyddsrepresentanter skall ingå bland lekmännen ”tills. 15

30.ett antal som understiger hälften” och utgör alltså vanligen maximalt en avs. 15

31.sex eller två av tolv nämndledamöter.331 I den politiska debatten uppfat-s. 15

32.tades vanligen utökningen av lekmannarepresentationen i de djurförsöks-s. 15

33.etiska nämnderna från en tredjedel till hälften av ledamöterna som ens. 15

34.tämligen radikal åtgärd. Praktiska effekter av denna förändring är svåra atts. 15

35.kartlägga. Andelen försöksansökningar som inte godtogs ökade på 1990-s. 15

36.talet emellertid i någon mån från 1980-talets synnerligen låga nivå.332s. 15

37.120 Rättslig systematik och professionskunskaper i rättsligt beslutsfattande 149 § DF stadgades att nämnderna vid ärendeprövningen skulle ta hänsyn till "å ena sidan försökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuret” samt avstyrka försök om ”likvärdig kunskap” kunde nås genom alternativa metoder eller om ett försök inte kunde anses ”angeläget från allmän synpunkt”. Regeln definierade alltså inte bara vad det var för faktorer som skulle vägas mot varandra, utan preciserade även två omständigheter som skulle prövas innan en avvägning överhuvudtaget vidtogs. Något specifikt tillvägagångssätt i form av en viktnorm eller motsvarande för att göra awägningsfaktorerna kommensurabla fanns emellertid inte.s. 15

38.I en av CFN sammanställd utvärdering av nämndarbetet under senare delen av 1990-talet anfördes att forskarna hade stora fördelar av den etiska prövningen, eftersom de inte hindrades särskilt mycket i sitt arbete, samtidigt som de kände att deras forskning var kontrollerad och godkänd av såväl samhället som djurskyddsrörelsen. Djurskyddsorganisationerna fick enligt utvärderingen visserligen insyn i och - åtminstone i teorin - medinflytande över forskningen, men var för att alls kunna påverka tvungna att anpassa sig genom att ibland godkänna försök som man egentligen var emot.333 Nämndernas korporativistiska inslag tycks alltså kunna initiera en slags deliberativa processer, där aktörerna fattar intressetransformerande gemensamma beslut istället för intresseaggregerande majoritetsbeslut. Samtidigt tycks de forskningsanknutna ledamöterna upprätthålla ett professionsbaserat tolkningsföreträde över prövningen, vilket gör att det lekmannarepresenterade djurskyddsintresset som egenvärde mycket sällan kommer till uttryck i de etiska besluten.s. 16

39.I djurförsöksetiska sammanhang är termen ”lekman” inte oproblematisk, eftersom den understryker att nämnderna består av dels specialister med professionsbaserad kompetens, dels lekmän utan särskilda professionskunskaper. Lekmännen kan dessutom vara antingen kommunalpolitiskt tillsatta företrädare för ett demokratiskt allmänintresse eller företrädare för djurskyddsintressen. Eftersom det är en minoritet av allmänheten som är medlemmar i djurskydds- eller djurrättsorganisationer kan djurskyddsintressenas relativt svaga ställning sägas vara logisk ur ett demokratiperspektiv. Från denna synpunkt sett är de forskningsanknutna intressenas jämförelsevis starka ställning emellertid problematisk,334s. 16

40.121s. 16

41.eftersom även antalet personer med anknytning till biomedicinsk forsk-s. 17

42.ning är litet bland den totala befolkningen.s. 17

43.Som framgår av avsnitt 5.2 ovan redovisas i förarbetena till 1979 årss. 17

44.inrättande av nämnderna ett korporatistiskt deliberativt syfte. I förarbe-s. 17

45.tena till 1988 års förstärkning av lekmannaintresset fördes emellertid ingas. 17

46.resonemang om nämndernas skapande av samstämmighet eller motsva-s. 17

47.rande. I samband med 1988 års reform tycks statsmakten, för ovanlig-s. 17

48.hetens skull, istället ha präglats av synen på nämnderna som ett korpora-s. 17

49.tistiskt forum för åsiktskamp.335s. 17

50.Nämndsammansättningen har sedan 1988 års förändringar en utform-s. 17

51.ning som innebär att beslutsfattarna företräder ett flertal olika samhälle-s. 17

52.liga intressesfärer utan att beslutsmakten är jämbördigt fördelad mellans. 17

53.dem. Denna beslutsform, i vilken djurskyddsorganisationerna erbjudss. 17

54.deltagande och insyn men inte reell makt, kan karakteriseras som ens. 17

55.blandning av den professionella och den korporativa förvaltningsmodel-s. 17

56.len, eller som en pseudokorporatistisk förvaltningsform.336s. 17

57.Övergripande värdestrukturers. 17

58.Genom 1988 års bestämmelser fick de forskningsanknutna ledamöternas. 17

59.och lekmannaledamöterna för första gången ett, i formellt hänseende,s. 17

60.likställt inflytande. Reglernas praktiska tillämpning kom visserligen atts. 17

61.ha en tydlig slagsida åt den forskningsfrihetliga värdestrukturen. Utform-s. 17

62.ningen av 1988 års försöksbestämmelser innebar emellertid att reglerings-s. 17

63.förespråkandet etablerades som ett rättsligt intresse av samma dignitets. 17

64.som forskningsfriheten. På teoretisk, om än inte praktisk, nivå innebars. 17

65.denna lagstiftning alltså en tydlig förskjutning av rättsläget i riktning mots. 17

66.det regleringsförespråkande synsättet på bekostnad av den forsknings-s. 17

67.frihetliga värdestrukturen. Det förhållandet att politikerna tycks ha hysts. 17

68.stor tilltro till djurskyddsintressenas möjlighet att hävda sig inom ramens. 17

69.för den nya utformningen av nämnderna framgår av att 1988 års djurför-s. 17

70.122 sökslagstiftning kom att sakna motsvarighet till kravet i 13 § GDL på att försök inte fick vara mer smärtsamma än nödvändigt.s. 17

71.Sedan 1970-talet kompletteras de forskningsfrihetliga respektive regleringsförespråkande uppfattningarna av ett tredje synsätt i form av djurrättsrö reisens abolitionistiska krav på ett totalförbud av djurförsök. Dessa normativa värderingar är väl förankrade inom vissa organisationer och väl synliga i samhällsdebatten. Eftersom totalförbudsförespråkarna har ett mycket begränsat inflytande i den officiella rättspolitiska debatten och i lagstiftningsprocesserna är den abolitionistiska ideologin emellertid inte synlig i det material som jag har undersökt.337s. 18

72.Av 1988 års tillämpningsbestämmelser, LSFS 1988:45, följde att reglerna om etisk prövning rörde djurklasserna däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. I 1988 års utformning av försöksbestämmelserna var det endast bestämmelsen i 53 § DF om att försöksdjur i mesta möjliga utsträckning skulle bedövas som bara omfattade varmblodiga djur. Den indirekta graderingen av olika djurklassers intressen, som denna uppfattning om varierande smärtkänslighet innebar, visar att det arthierarkiska synsättet fortfarande hade ett visst inflytande på regelsystemet. De arthierarkiska idéerna hade emellertid i hög grad trängts tillbaka till förmån för den generellt intrinsikala värdestrukturen.s. 18

De djurförsöksetiska nämnderna enligt

års lagstiftning m.m.

Bakgrunden till lagstiftningen - 1997 års

departementspromemoria

1.Djurskyddet debatteras numera kontinuerligt och 1988 års djurskyddslag ändrades och kompletterades många gånger under 1990-talet. Så var det när Sverige år 1995 gick med i EU en del regler som måste arbetas om för att överensstämma med det inom unionen gällande regelverket. Frågan utreddes och i departementspromemorian Ds 1997:11 anfördes.s. 18

2.För att överensstämma med EU:s regler måste svensk rätt innefatta djurskyddsbestämmelser om vilda djur som inte hölls i fångenskap. Dessutom borde bestämmelsen i 4 § DL om ”god djurmiljö” m.m. röra alla djur som togs hand om av människor, dvs. såväl produktionsdjur som försöksdjur, sällskapsdjur och t.ex. ridhästar. Vidare fanns det skäl att ändra delar av tillsynsreglerna och i reglerna om djurtransporter samts. 18

3.123s. 18

4.att höja djurskyddslagens maximipåföljd från ett till två års fängelse. Avs. 19

5.direktivet 86/609/EEG följde att djurförsök inte fick utföras om dets. 19

6.avsedda ändamålet kunde uppnås genom alternativmetodik samt att för-s. 19

7.sök skulle utformas på det sätt som medförde minst lidande för djurens. 19

8.men ändå ledde till tillfredställande resultat. Eftersom detta var ”till sins. 19

9.karaktär grundläggande centrala regler” borde de ”p.g.a. sin stora bety-s. 19

10.delse införas i djurskyddslagen”.338s. 19

11.Om en forskare genomförde ett försök som en djurförsöksetisk nämnds. 19

12.i sin formellt rådgivande funktion hade avstyrkt, kunde forskaren ansess. 19

13.ha brutit mot djurskyddslagen genom att ha åsamkat djuret ett onö-s. 19

14.digt och därför otillåtet lidande, mot vilket tillsynsmyndigheten kundes. 19

15.ingripa. Nämndbesluten var alltså formellt endast rådgivande samtidigts. 19

16.som de vanligen hade en sorts indirekt tvingande effekter. För närvarandes. 19

17.var det därför oklart vilken legal status och faktisk verkan som beslutens. 19

18.hade.339 Denna osäkerhet borde undanröjas genom att nämndernas pröv-s. 19

19.ning skulle ”resultera i ett uttryckligt godkännande eller ett avslag”. Meds. 19

20.hänsyn till nämndernas ”mycket speciella breda sammansättning och tills. 19

21.möjligheterna att modifiera ansökan eller ansöka på nytt” borde beslutens. 19

22.enligt vad som anfördes i Ds 1997:11 inte kunna överklagas.340s. 19

Propositioner och utskottsbetänkanden

1.Den proposition som lades fram i slutet av år 1997 innefattade endasts. 19

2.förslag till ändringar av bestämmelser som berördes av EG-regler. Sådants. 19

3.som tillsynsorganisationen och strafflatituden i 36 § DL, vilka regler intes. 19

4.berördes av EG-rätten, ansågs däremot behöva övervägas ytterligare.341s. 19

5.Om försöksreglerna anfördes.s. 19

6.Kraven vid tillstånd för försöksdjursanvändning borde skärpas ochs. 19

7.föreskriftsbefogenheterna utvidgas. Som angavs i Ds 1997:11 skulle des. 19

8.grundläggande principerna för avvägningar vid djurförsök med hänsyns. 19

9.till dessas ”stora betydelse föras in i djurskyddslagen”. Enligt direktivets. 19

10.86/609/EEG fordrades dessutom att EU:s medlemsstater kunde vidtas. 19

11.124 ”lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder om de inte anser att försöket är av tillräcklig vikt för att tillgodose de grundläggande behoven hos människor eller djur. Detta innebär att en medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök.” Alltså borde försöksdjursanvändning kräva inte bara tillstyrkan utan uttryckligt godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Genom att innefatta antingen ett avslag eller ett godkännande skulle besluten få en tydlig legal status. Avslag skulle då automatiskt innebära att försöket var förbjudet. Med hänsyn till nämndernas breda sammansättning och till möjligheterna att modifiera en ansökan eller ansöka på nytt var det enligt regeringen ”en godtagbar ordning” att nämndernas beslut inte kunde överklagas.342s. 19

12.Lagrådet menade däremot att nämndernas beslut borde antingen förbli endast rådgivande eller kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.343 Även en del remissinstanser, bl.a. NSMPD, avstyrkte den nya utformningen av nämndernas beslutsbefogenheter, främst eftersom man menade att frågan inte hade utretts tillräckligt noggrant.344 I jordbruksutskottets betänkande över propositionen behandlades även fem följdmotioner och 97 fristående motionsyrkanden som på skilda sätt rörde olika djurskyddsfrågor. Om djurförsöksreglerna anfördes följande i betänkandet.s. 20

13.Som framgick av propositionen kunde nämndbesluten ”redan i dag anses ha tvingande verkan”, eftersom forskare som genomförde försök som hade ”avstyrkts riskerar att bryta mot djurskyddslagen”. Dessutom hade EU-kommissionen efter det att lagrådsremissen upprättades avgett ”ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige måste införa ett system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda enskilda djurförsök”. All anledning fanns att understryka värdet av den dialog som i ärendena fördes ”mellan de brett sammansatta djurförsöksetiska nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet utgår ifrån att detta arbetssätt kan bibehållas även om nämnderna får möjlighet att meddela bindande beslut”. I likhet med lagrådet ansåg utskottet att nämndbeslut skulle kunna överklagas, bl.a. eftersom ett avslag på ett avgörande sätt kunde påverka en forskares verksamhet.345s. 20

14.Mot det av utskottspluraliteten formulerade betänkandet avgavs 14 reservationer i olika frågor och 3 särskilda yttranden. De flesta av dessas. 20

15.125s. 20

16.framställdes av utskottets ende miljöpartist, i flera fall tillsammans meds. 21

17.den ende vänsterpartisten. Så menade dessa två reservationsvis att det intes. 21

18.fanns tillräckliga skäl för att genomföra de nu föreslagna ändringarna avs. 21

19.den etiska prövningen, utan att eventuella ändringar istället borde anstås. 21

20.till dess att den i början av år 1997 tillsatta särskilda utredningen om för-s. 21

21.söksdjursanvändning m.m. hade slutfört sitt arbete.346 Vidare anfördess. 21

22.följande.s. 21

23.”Att i detta läge, med en utredning på gång för att se över arbetsfor-s. 21

24.merna, göra nämnderna beslutande är mycket olyckligt. Vilken nämndss. 21

25.policy skall tillämpas? Att nu dessutom införa ytterligare en möjlighet tills. 21

26.överklagan för forskare kan förhindra att nämnderna utvecklas i positivs. 21

27.riktning. En forskare kan idag, med eller utan förändring av underlaget,s. 21

28.ansöka på nytt om att få utföra ett visst försök. Att dessutom ge möjlig-s. 21

29.het till överklagan till förvaltningsdomstol kan totalt förändra de etiskas. 21

30.nämndernas arbetssituation. Skall besluten i domstol vara ledande ochs. 21

31.prejudicerande för nämnden?”. Ett lämpligt, EG-rättsanpassat, alternativs. 21

32.till att göra nämndbesluten bindande och överklagbara hade varit att ges. 21

33.CFN eller de kommunala miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna möjlig-s. 21

34.het att formellt förbjuda särskilda försök. Istället hade ärendet ”hanteratss. 21

35.på ett oskickligt sätt och med ett förslag till lösning som riskerar att skapas. 21

36.motsättningar. Därmed gagnas på intet sätt försöksdjuren. Flera andras. 21

37.smidigare lösningar hade varit möjliga”.347s. 21

38.Vidare anfördes i en miljöpartistisk reservation att det borde angess. 21

39.att försöken skulle utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt atts. 21

40.djuren inte utsattes för vare sig ett obegränsat lidande eller för ett störres. 21

41.lidande än som var absolut nödvändigt. Dessutom menade man fråns. 21

42.detta håll att en särskild djurskyddsmyndighet borde inrättas samt att dets. 21

43.borde utredas huruvida djurskyddsorganisationerna skulle ha besvärsrätts. 21

44.i djurskyddsfrågor.348 Riksdagen antog emellertid utskottspluralitetenss. 21

45.betänkande och lagändringarna trädde i kraft i mars 1998.s. 21

46.I början av år 2002 framlades en proposition, som med en del juste-s. 21

47.ringar upptog bl.a. de ändringsförslag i 1997 års promemoria som intes. 21

48.tidigare hade föranlett lagstiftning.349 Till det som behandlades hörde ens. 21

49.126 utvidgning av 4 § DL till att röra alla av lagen omfattade djur samt skärpningar av sanktionsreglerna. Senare samma år föreslogs dessutom proportionsvis att djurskyddet skulle stärkas genom att en särskild djurskyddsmyndighet inrättades.350 Denna nya myndighet för djurskydd skulle ha ett övergripande totalansvar för alla icke livsmedelsproduktionsdjur och alltså överta bl.a. CFN:s befogenhetsområde. I propositionen framhölls att det vore en fördel om CFN:s och Jordbruksverkets uppgifter för försöksdjursverksamheten samlades hos en enda myndighet.351 Lagändringarna i form av avskaffandet av CFN och inrättandet av Djurskyddsmyndigheten m.m. trädde ikraft åren 2002, 2003 och 2004.352s. 21

Lagstiftningen och något om dess effekter

1.Bestämmelsen i 1 § DL om lagens tillämpningsområde utvidgades år 1998 till att avse vård och behandling av husdjur och allehanda djur i fångenskap eller som användes för någon sorts försöksverksamhet, varvid alltså även t.ex. vilda djur som användes i observationsexperiment kom att omfattas av lagen. I portalstadgandet i 2 § DL om att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom anges sedan år 1998 att försöksdjur inte skall anses vara ”utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd”.s. 22

2.Djurs rätt till ”god djurmiljö” och möjligheter ”att bete sig naturligt” i 4 § DL utvidgades år 1998 till att omfatta såväl animalie-, ull-, skinnoch pälsproduktionsdjur som tävlings- och försöksdjur. Genom SFS 2002:550 vidgades denna bestämmelse sedermera ytterligare till att avse alla av lagen berörda djur. Denna bestämmelses karaktär av ibland helt osanktionerad målregel framgår av det förhållandet att varken ordinära eller genmodifierade försöksdjur är uttryckligen undantagna från rätten att ”bete sig naturligt”, trots att denna rätt för dessa djurkategorier ofta är definitionsmässigt illusorisk.353s. 22

3.127s. 22

4.Av huvudbestämmelsen om djurförsök, 19 § DL, följde efter 1998 årss. 23

5.ändringar att djur fick användas för vetenskaplig forskning eller under-s. 23

6.visning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel, kemiska produk-s. 23

7.ter eller för andra jämförliga ändamål endast under förutsättning att dets. 23

8.syfte som avsågs med verksamheten inte kunde uppnås med någon annans. 23

9.tillfredställande metod utan användning av djur. Vidare fordrades enligts. 23

10.19 § DL att verksamheten utformades så att djuren inte utsattes för störres. 23

11.lidande än som var absolut nödvändigt och att det inte användes annat äns. 23

12.destinationsuppfödda djur. Regeln om att försöksdjur inte fick utsättass. 23

13.för större lidande än som var absolut nödvändigt återinfördes alltså i lag-s. 23

14.stiftningen under inverkan av EG-rätten tio år efter det att den slopats.s. 23

15.Det år 1998 införda kravet på att djurförsök ”skall godkännas fråns. 23

Fotnoter

  1. 1Jfr prop. 1987/88:93 s. 14.
  2. 2Om de av de brittiska forskarna William Russel och Rex Burch introducerade tre R:n, se t.ex. SOU 1998:75 s. 85 ff. och 2002:86 s. 176.
  3. 3När traditionella rättsdogmatiska arbeten skrivs är det vanligt att författaren utgår från att läsekretsen kommer att bestå av jurister. Denna studie rör emellertid såväl rättsliga som ur djurskyddssynpunkt mer principiella frågor. Jag har antagit att den kan komma att läsas av både jurister och personer utan djupare rättsvetenskapliga kunskaper och har
  4. 4Se vidare avsnitt 1.4 nedan.
  5. 5Se vidare Forsman, 1992, s. 104 ff. Enligt idéhistorikern Karin Dirke började orden djurskydd, djurplågare och djurplågeri inte att användas förrän under senare delen av 1800-talet. Dirke, 2000, s. 51.
  6. 6Lagstiftning som tar tillvara djurs intressen är vanligen av antingen straff- eller förvalt- ningsrättslig karaktär. Strafflagstiftning i form av kriminalisering av djurplågeri har en delvis tillbakablickande, repressiv funktion under det att förvaltningsrättslig djurskydds- lagstiftning är mer förebyggande, preventivt inriktad.
  7. 7Uttrycket speciesism som beteckning på människosamhällets djurdiskriminering myn- tades i början av 1970-talet i analogi med ord som rasism och sexism. Jfr Forsman, 1992, s. 83 ff.
  8. 8Visserligen skulle det vara möjligt att t.ex. genom diskursanalys göra en intressant socialkonstruktivistisk dekonstruktion av den svenska rättens speciesism. Eftersom det enligt alla västerländska rättssystem är allmänt godtaget och lagligt t.ex. att djur inom animalieproduktionen hålls och dödas för att bli mat vore det enligt min mening emeller- tid inte fruktbart att lägga djurrättsteorier till grund för den typ av analys av de befintliga djurförsöksreglerna som jag har åsyftat att genomföra.
  9. 9Med professionskunskaper avses i detta arbete sådana särskilda, yrkessignifikanta, kun- skaper som innehas av specifika yrkesgrupper. Så har t.ex. läkare medicinska professions- kunskaper, medan jurister har särskild yrkeskompetens i att tolka och tillämpa gällande rätt och socionomer har särskild professionskompetens inom ämnet socialt arbete.
  10. 10Dirke, 2000, s. 214 och SOU 1938:36 s. 102.
  11. 11Forsman menar i detta verk att hon har haft svårt att finna en "vetenskapsteoretisk karta som stämmer med den empiriska terräng” som hon har sett i djurförsökskontexten. De mest användbara förklaringsmodellerna anser hon sig ha funnit i Larry Laudans verk, i vilka påvisas ”att vetenskapliga dispyter är en normal företeelse och kroniska inslag i det vetenskapliga livet” samt att såväl ”gamla” som ”nya” teorier och metodologier under långa perioder existerar jämsides. Forsman, 1992, s. 263.
  12. 12Gålmark har även skrivit om de etiska idéer som legat till grund för djurrättsröreisen. Den djurrättsliga litteraturen är emellertid så mångfacetterad och omfattande att jag inte gör något försök att redovisa denna här.
  13. 13Se vidare avsnitt 1.5.2 nedan.
  14. 14Se vidare avsnitt 1.5.3 nedan.
  15. 15Till de mer väletablerade textundersökningsmetoderna hör innehålls-, argumenta- tions-, lingvistik-, diskurs- samt idé- och ideologianalys. Jfr Bergström och Boréus, 2005. Det rättsdogmatiska tillvägagångssättet, dvs. att man granskar rättskälletexter för att klar- lägga gällande rätt, är en egen sorts undersökningsmetod, vars syfte skiljer sig från andra analysmodeller.
  16. 16Beckman, 2005, s. 11.
  17. 17Beckman och Ljungwald, 2009, s. 66.
  18. 18Denna idéanalys påminner i viss mån om en argumentationsanalys. En argumenta- tionsanalys åsyftar emellertid ofta att strukturera upp en argumentation för att fastställa dess saklighet och rationalitet eller att bedöma argumentationens beviskraft, dvs. styrka. Jfr Bergström och Boréus, 2005, s. 91. Eftersom mitt syfte är att belysa de ideologier och värderingar som ligger till grund för de rättspolitiska synsätt som framträder i texterna, ser jag identifierandet av värdestrukturer som en idé- och inte argumenationsanalys.
  19. 19Jfr Beckman & Ljungwald, 2009, s. 67 ff. Vad jag benämner övergripande värdestruk- turer har vissa likheter med s.k. normativa grundmönster. Närmare om normativa grund- mönster, se Christensen, 1994, s. 2ff. samt t.ex. Norberg, 2007, s. 15 ff.
  20. 20Begrepp som diskurs och kontext används i tämligen skiftande bemärkelser av olika forskare. I detta arbete avses med diskurs ett specifikt, avgränsat och sammanhängande sammanhang, medan jag med kontext menar det vidare sociala sammanhang som dis- kursen ingår i.
  21. 21De dogmatiska källorna är hierarkiskt rangordnade såtillvida att författningstexter, främst lagar och förordningar, är det mest betydelsefulla tolkningsmaterialet, följt av för- arbeten och prejudikat. Se vidare Peczenik, 1995, s. 212 ff.
  22. 22Peczenik, 1995, s. 241 ff.
  23. 23Viss för undersökningen relevant information som framkommit under våren 2009 har emellertid beaktats i samband med den korrekturläsning som jag då genomförde.
  24. 24Jfr Cserhalmi, 2003, s. 3-8 och där anförd litteratur.
  25. 25Med teoriperspektiv avses här tolkningar och tolkningsmönster rörande övergripande påståenden om sådant som vad olika företeelser är eller hur de fungerar eller kan systema- tiseras inom ramen för medvetandegjorda synsätt.
  26. 26Vanligen anses rättsregler på samma sätt som t.ex. penningenheter, medborgarskap och bolag utgöra en sorts genom bl.a. konstitutiva normer skapade s.k. institutionella fakta. Peczenik, 1995, s. 175 ff. Ur ett traditionellt empirisk-realistiskt perspektiv kan det i och för sig anses tveksamt om rättsreglerna i ontologisk mening verkligen finns. Som har framhållits av Nils Jareborg i artikeln ”Rättsdogmatik som vetenskap” (2004) är det enligt de flesta moderna vetenskapsteorier emellertid överhuvudtaget inte möjligt att genom objektiva och på exakt logik grundade iakttagelser inhämta kunskaper om verkligheten. Jareborg, 2004, s. 6 f.
  27. 27Olsen, 2004, s. 121 och Peczenik, 1995, s. 109 fF.
  28. 28Närmare om bl.a. förhållandet mellan rättsstat och demokrati, se Peczenik, 1995, s. 63 ff.
  29. 29Rättslig argumentation rör vanligen två skilda saker, nämligen dels bevisfrågor med anknytning till fastställandet av ett händelseförlopp, dels fastställandet av de normer, vars innehåll är tillämpligt på aktuell företeelse. För att ett rättssystem skall kunna göra anspråk på att vara med matematisk precision juridisk-tekniskt heltäckande skulle fordras att det innefattade otvetydiga anvisningar om vad som utgör rättskällor, hur avvägning mellan olika rättskällors innehåll skall vidtas samt hur själva tolkningen av rättskällorna skall gå till.
  30. 30Om subsumtionslogiska handlingsregler och andra regler, se vidare Hydén, 2002, s. 137 f. och Peczenik, 1995, s. 162 och 167. Jag betecknar i detta arbete vanligen de olika subsumtionslogiskt anknutna regeltyperna ”subsumtionsregler”.
  31. 31Då de olika regelbegreppens exakta innebörd är omdiskuterad, skall nedan gjorda pre- sentation av skilda sorters regler dock inte ses som annat än ett försök att kortfattat sam- manfatta den mångfacetterade diskussion om regeltyper som förs inom bl.a. miljörätten och rättssociologin.
  32. 32Kravregler kallas ibland även tillåtlighets- eller hänsynsregler. Numera används i miljö- rättsliga författningar inte sällan miljökvalitetsnormer istället för kravregler. Under det att
  33. 33Westerlund, 2003, s. 245 ff. och där anförda hänvisningar. Eftersom Westerlunds mikroteser, som egentligen innefattar 20 olika specifika komponenter, är inriktade mot miljörättsliga normer redogör jag för de olika komponenternas innebörd endast i korthet och i den utsträckning som jag anser relevant för min undersöknings inriktning.
  34. 34Westerlund, 2003, s. 256.
  35. 35Hydén, 2002, s. 215 ff.
  36. 36Wilhelmsson, 1987, s. 40 f.
  37. 37Rothstein, 1992, s. 49 ff. och 68 f.
  38. 38Rothstein, 1992, s. 50 ff.
  39. 39Rothstein, 1992, s. 57 ff.
  40. 40Rothstein, 1992, s. 65 ff.
  41. 41Rothstein, 1992, s. 59.
  42. 42Rothstein, 1992, s. 35. Rothstein anför även följande. ”Till frågan om varför ett i grundlagen suveränt parlament valt att ibland ge intresseorganisationerna en så stark ställ- ning i förvaltningsledet är vårt svar att kravet på legitimitet i genomförandeledet ofta varit avgörande. När inte regelstyrning eller professionsstyrning eller någon annan modell kunnat tillgripas har intresseorganisationerna fått fylla rollen som legitimitetsskapare i politiken”. Rothstein, 1992, s. 345.
  43. 43Rothstein o.a., 1999, s. 22 ff. och 152 £
  44. 44Om Arbetsdomstolens delvis korporatistiska och delvis legal-byråkratiska karaktär, se Rimsten, 1998, s. 18 f.
  45. 45I Arbetsdomstolen tillämpar man både subsumtionsregler och bl.a. awägningsregler. Olle Rimsten skiljer i sin avhandling om Arbetsdomstolens rättstillämpning mellan lag- tolkning, lagprecisering genom tillämpning av awägningsnormer, analogisk tillämpning och nyskapande beslutsfattande. Rimsten, 1998, s. 22 och 40 ff.
  46. 46Jfr Rimsten, 1998, s. 139 ff.
  47. 47Se t.ex. Peczenik, 1995, s. 447.
  48. 48Dworkin, 1977, s. 26 ff. samt Vahlne Westerhäll, 2002, s. 63 ff. och där anförd litte- ratur.
  49. 49Gustafsson, 2002, s. 45. Gustafssons teori om rättspolyvalens innebär att den faktiska rättsordningen anses bestå av olikartade, överlappande specifika rättsområden, som var för sig har sinsemellan skilda tillämpnings- och rättskällestrukturer. Rätten har enligt Gus- tafsson alltid haft denna utformning, och har alltså alltid varit inkonsistent, inkoherent och polycentrisk inom de skilda områdesspecifika fälten. Gustafsson, 2002, s. 161.
  50. 50Med moral avses vanligen de principer, normer och värderingar som bidrar till att bestämma en människas handlingar i en konkret situation. Med etik, som på grekiska betyder ungefär vana eller sedvänja, avses däremot ofta ett systematiskt medvetande- görande och bearbetande av de grundläggande principer, normer och värden som ingår i moralen. En etisk princip är i denna bemärkelse alltså ett riktmärke för handlande. Forsman, 1997, s. 10 ff.
  51. 51Särskilt principen om patientens självbestämmanderätt har kommit till uttryck i ett flertal internationella yrkesetiska riktlinjer. Rynning, 1994, s. 75 och 80 ff. samt Forsman, 1997, s. 42 ff. Se även 2 a § HSL.
  52. 52Humanforskning omfattas i Sverige av lagen (2003:460) om etikprövning av forsk- ning som avser människor. Se även Forsman, 1997, s. 14 ff. och 106. Forsman menar att man bör hålla isär forskningsfrihet rörande å ena sidan frågeställningar och å andra sidan metoder. Det kan alltså råda total frihet att forska om vilka frågor man vill samtidigt som valet av forskningsmetoder begränsas av regler. I andra sammanhang kan det råda frihet i metodval medan valet av frågor att studera är inskränkt.
  53. 53Uppgifter i avsnitt 2 är, i den mån annat inte anges, hämtade från Sjöstrand, 1979, Stolt, 1997 och Nilsson o.a., 1998. Uppgifter om de naturvetenskapliga idéernas utveck- ling och innehåll återges utan anspråk på att vara annat än förenklingar av de diskussioner som förs inom forskningen beträffande dessa spörsmål.
  54. 54Nils Uddenberg framhåller att det ”var först när materialistiska resonemang tillämpa- des på de primära orsakerna bakom livsformernas existens och egenskaper” som den teo- logiska problematiken uppstod. Riktigt påtagliga blev motsättningarna mellan den krist- na teologin och naturvetenskaperna nämligen främst när vetenskapsmännen framställde teorier inte bara om hur naturen fungerar, utan även om varför naturen fungerar som den gör. En av anledningarna till att Darwins evolutionslära väckte, och ibland alltjämt väcker, kyrkligt motstånd är alltså att denna teori gör anspråk på att ge ett ateistiskt och materialistiskt svar på frågan om varför djur och växter ser ut som de gör. Uddenberg, I, 2003, s. 34, 52 och 160.
  55. 55Bromander, 1969/70, s. 249 och Dirke, 2000, s. 265 och 285.
  56. 56Sjöstrand, 1979, s. 49.
  57. 57Bretschneider, 1962, s. 120 ff. Birgitta Forsman anger i sin avhandling att Bernard är ”förvånansvärt modern i sin uppfattning, när han varnar för att blanda ihop avsiktliga förändringar i experimenten med tillfälliga och oavsiktliga och för feltolkningar”. Bernard framstår enligt Forsman ”som en forskare med ett starkt fransk-positivistiskt vetenskaps- ideal, men han ser mycket klart klyftan mellan ideal och verklighet och försöker snäva in den. Hans vetenskapsuppfattning på det kognitiva och epistemologiska planet synes motsvara den mest medvetna vetenskapsuppfattningen i dagens djurförsöksverksamhet”. Forsman, 1992, s. 36 f.
  58. 58Elin Spangenberg har i sin avhandling om hundar och råttor som försöksdjur visat att försöksmiljöerna för denna typ av aktiva och sociala djur i många fall avsevärt kan förbättras. Se vidare Spangenberg, 2007.
  59. 59I verket ”Medicinens idéhistoria” (1998) anförs att patienterna på 1800-talet ibland kände ”avsky för de anatomiska dissektionerna vid sjukhusen, där man ansåg sig kunna bli utsatt för försöksverksamhet eller utebliven behandling enbart för att läkarna skulle följa sjukdomarnas naturalförlopp. Man misstänkte också att de många djurstudierna gjorde läkarna mindre känsliga för mänskligt lidande”. I samma verk uttalas att sjukhusen inte sällan ”skrämde människorna, de flitiga dissektionerna av lik gjorde att man räknade med att som intagen på sjukhus antingen utsättas för medicinska experiment eller också till slut hamna på obduktionsbordet.” Nilsson o.a., 1998, s. 143 och 188.
  60. 60Jfr kritiken mot naturvetenskapen för konsekvenserna av atombomben, DDT m.m.
  61. 61Rynning, 1994, s. 74.
  62. 62Rynning, 1994, s. 67 ff.
  63. 63Av den utilitaristiska målsättningen att minimera summan av lidande i världen kan sägas följa att det ibland är rimligt att offra inte bara djurs utan även redan döende män- niskors hälsa för att den biomedicinska vetenskapens framåtskridande skall kunna för- bättra friska människors tillvaro. Det är därför inte helt förvånande att medicinsk forsk- ning som kan anses oetisk ibland förekommer. Så anförs i verket ”Experimentation with Human Beings” (1972) av Jay Katz en mängd exempel på olika experiment som under tiden fr.o.m. 1800-talet t.o.m. 1960-talet utfördes på bl.a. psykiskt funktionshindrade samt gamla respektive döende människor utan att dessa hade informerats om eller sam- tyckt till försöken.
  64. 64Forsman, 1997,5.39.
  65. 65Utifrån detta perspektiv kan den empiristiska, rationella och objektiva forsknings- modellen inte användas för att särskilja mellan å ena sidan naturvetenskap och å andra sidan samhällsvetenskap. Om man godtar Kuhns paradigmteori fullt ut upphör det dess- utom att finnas en skiljelinje mellan vetenskaplig verksamhet och andra sorters infor- mationsinhämtande, eftersom det inte går att fastställa några objektiva kriterier för ett specifikt vetenskapligt sätt att foga samman kunskap. Det finns alltså inte längre något demarkationskriterium. Jfr Molander, 1988, s. 194.
  66. 66Molander, 1988, s. 237 f. Jfr Forsman, 1992, s. 35 ff och 50 ff.
  67. 67Uddenberg, II, 2003, s. 163. Både hinduism och buddhism är i och för sig mångfacet- terade religioner som innefattar många olika förhållningssätt till djur. Inom båda dessa religioner antas djur emellertid kunna inkarneras som människor och vise versa. Djur och människor anses alltså ingå i samma gemenskap. Inom kristendomen finns det däremot en grundläggande skillnad mellan människor och djur genom att Gud skapade männi- skan, och endast människan, till sin avbild. Jfr 1 Mosebok 1:26-27.
  68. 68Thomas, 1988, s. 16, 20, 23 och 194. Eftersom uttrycket engelsk faller sig mer natur- ligt för mig än begreppet brittisk, använder jag i denna bok ibland England och Stor- britannien som synonymer. I avsnitt 8 används emellertid beteckningen England istället för England och Wales, dvs. med exkluderande av Skottland och Nordirland, som ju i vissa avseenden är juridiskt administrativt åtskilda från England och Wales.
  69. 69Jfr Uddenberg, II, 2003, s. 164 f.
  70. 70Uddenberg, I, 2003, s. 45 ff.
  71. 71Uddenberg, II, 2003, s. 166 ff. Om darwinismen, se Uddenberg, I, 2003, s. 212-242. Keith Thomas talar om den välkända ”villervalla” som det europeiska tänkandet drabba- des av vid upptäckterna av arterna av stora människoapor i Afrika och sydöstra Asien. Thomas, 1988, s. 145. Det naturvetenskapliga klassificerandet av människan som en djurart medförde emellertid inte bara att djuren i någon mån uppvärderades, utan även att det kunde ske en rasistisk nivellering av människorna på ett sätt som i princip stred mot den kristna, monogenetiskt jämlikhetsivrande, antropocentrin.
  72. 72Thomas, 1988, s. 32ff, 153 och 157.
  73. 73Jfr Thomas, 1988, s. 169. Uttrycket intrinsikalt värde är en översättning av begreppet ”intrinsic value”, dvs. ungefär ”inneboende värde”. Jfr Cserhalmi, 2003, s. 2 f. och 2004, s. 26 f.
  74. 74I noten sägs bl.a. följande. ”The French have already discovered that the blackness of the skin is no reason why a human being should be abandoned without redress to the caprice of the tormentor. It may come one day to be recognised, that the number of legs, the villosity of the skin, or the termination of the os sacrum, are reasons equally insuf- ficient for abandoning a sensitive being of the same fate. What else is it that should trace the insuperable line? Is it the faculty of reason, or, perhaps, the faculty af discourse? But a fullgrown horse or dog is beyond comparison a more rational, as well as more conversable animal, than an infant of a day, or a week, or even an month, old. But suppose the case were otherwise, what would it avail? the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer?”. Bentham, ”An Introduction to the Principles of Morals and Legislation” (1789), omtryck 1970, s. 282 f.
  75. 75Jfr Alexius Borgström, 1999, s. 975.
  76. 76Forsman, 1992, s. 140.
  77. 77Forsman, 1992, s. 29 f. Om argument för att ta moralisk hänsyn till djurs intressen, se Forsman, 1992, s. 97.
  78. 78Forsman, 1992, s. 129 ff.
  79. 79Jfr Forsman, 1997, s. 53.
  80. 80Jfr Thomas, 1988, s. 162 och 204. Cserhalmi framhåller tyngden i argumentations- strategin att beskriva djurvänlighet som ett särdrag för den egna nationen eller samhälls- grupperingen, genom vilken strategi djurskyddet görs till en central humanitär angelägen- het och personer som inte tycks dela de djurvänliga värderingarna kan kategoriseras som ”de andra”. Cserhalm, 2003, s. 1—13 samt 2004, s. 307 f. Se även Dirke, 2000, s. 60.
  81. 81Thomas, 1988, s. 34 f.
  82. 82Thomas, 1988, s. 105 ff. och 141 ff.
  83. 83Ibland anförs att den första västerländska bestämmelsen mot djurplågeri var 1641 års förbud mot ”Tirranny or Crueltie towards any bruite Creature which are usuallie kept for man’s use” i Puritans of Massachussetts Bay Colony. Striwing, 1987, s. 20.
  84. 84Dirke, 2001, s. 60 ff. och Thomas, 1988, s. 207.
  85. 85Jfr Heuman, 1973, s. 25.
  86. 86Mendelsohn, 1987, s. 116.
  87. 87Mendelsohn, 1987, s. 114 f.
  88. 88Cruelty to Animals Act av år 1876 finns publicerad i en fullständig översättning i ver- ket ”Några aktstycken i vivisektionsfrågan” (1884) av Frithiof Holmgren.
  89. 89Curare är ett nervgift som kan orsaka förlamning samtidigt som medvetande och smärtförnimmelser inte påverkas.
  90. 90De engelska djurförsöksreglernas avgränsning av särskilt skyddade djurarter var påtag- ligt inriktad på domesticerade däggdjur. I och för sig intellektuellt medvetna däggdjur som apor nämndes däremot inte i lagtexten. Reglerna var alltså tveklöst präglade av den teologiskt moraliserande nyttoargumentationen för djurskydd.
  91. 91Mendelsohn, 1987, s. 120 f.
  92. 92Ur Immanuel Kants idealistiska filosofi uppstod en mer eller mindre romantisk idé- strömning som innefattade kritik mot empirismen. I Sverige kom idealismen att företrä- das av bl.a. Christopher Jacob Boström, som menade att förnuftet ger människan kun-
  93. 93Dirke, 2000, s. 71 ff.
  94. 94Dirke, 2000, s. 78 ff.
  95. 95Dirke, 2000, s. 14 och 149 samt Thomas, 1988, s. 111 och 113.
  96. 96Dirke, 2000, s. 14 f.
  97. 97Karin Dirke noterar att man inom djurskyddsrörelserna ibland hade en mycket hie- rarkisk djursyn, varvid argumentation förekom för att vilda rovdjur — som t.ex. vargar - skulle utrotas. Dirke, 2000, s. 15, 17 och 101 ff.
  98. 98Dirke, 2000, s. 20 ff.
  99. 99Dirke, 2000, s. 284 f.
  100. 100Den sistnämnda — vitt spridda - felsynen har enligt Cserhalmi uppstått till följd av att den anglosachsiska forskningen har baserats uteslutande på källmaterial som har produ- cerats av medelklassen istället för på empiri rörande den djursyn som folk egentligen har hyst. Cserhalmi, 2004, s. 36 och 295 ff. samt Thomas, 1988, s. 172 och 204 ff. Se dock även Thomas, 1988, s. 141 ff.
  101. 101Cserhalmi, 2004, s. 303 ff.
  102. 102Karin Dirke menar art även om de svenska djurskyddsförespråkarna fanns över hela det politiska fältet under hennes undersökningsperiod, åren 1875-1920, så fanns det tre särskilt framträdande grupperingar, nämligen veterinärer, pedagoger och kvinnor. I både Storbriannien och Sverige fanns - ibland starka - kopplingar mellan kvinnorörelsen och djurskyddsfrågan. Dirke, 2001, s. 123, 272 ff., 281 ff. och där anförd litteratur.
  103. 103Ridderskapet och adelns protokoll 1844, första häftet, s. 293.
  104. 104Selbrutenhet, dvs. en selbruten häst, innebar att en häst hade fått skavsår av seldonen p.g.a. att de passade illa.
  105. 105LU 1844/45:2 s.lf.
  106. 106Se reservationen av prosten Säve. Den andre reservanten, lekor Wallman, instämde i Säves åsikter, men ansåg att en lag som ”fullt uppfyllde ändamålet, icke för närvarande kunde stiftas”. LU 1844/45:2 s. 2f. och LU 1844/45:28.
  107. 107Närmare om djursynen i dessa motioner, se Cserhalmi, 2004, s. 87—91.
  108. 108LU 1857:37.
  109. 109LU 1857:37 s. 1 fF.
  110. 110SFS 1857:61 s.4.
  111. 111Med polisbrott avsågs i äldre tider mer ringa förseelser som fylleri, förargelseväckande beteeende och överträdelser av olika ordningsföreskrifter. Före ikraftträdandet av 1942 års nya rättegångsbalk fanns i många större städer särskilda polisdomstolar för handläggning av denna sorts smärre brottmål.
  112. 112Högsta domstolens protokoll över justitieärenden i prop. 1862/63:37 s. 24 f. LU hade inga specifika synpunkter på förslaget att inordna dobbleri, fylleri och djurplågeri i
  113. 113kap. SL. LU 1862/63:35 s. 29 £
  114. 114Denna skrift bestod av uppsatsen ”Vetenskapens tortyrkamrar” (”Die Folterkammern der Wissenschaft”) av Ernst von Weber, ett yttrande om Vivisektion av den medicinska fakulteten i Zürich, samt uppsatsen ”Kan Vivisektionen försvaras?” av Nordvall. Se vidare Bromander, 1969/70, s. 265 ff.
  115. 115Mot. AK 1881:100.
  116. 116LU 1881:33.
  117. 117Se avsnitt 2.1 ovan.
  118. 118Bromander, 1969/70, s. 256 och 275 ff.
  119. 119Mot. FK 1884:10.
  120. 120LU 1884:50 s. 3ff. Däremot ansåg LU att maximistraffet om högst 100 kr böter borde ändras till det vanliga bötesmaximumet, dvs. böter 500 kr, något som dock inte bifölls i riksdagen.
  121. 121Mot. AK 1884:72. Om Cruelty to Animals Act av år 1876, se avsnitt 2.3 ovan samt avsnitt 8.3.1 nedan.
  122. 122LU 1884:51.
  123. 123Mot. AK 1888:88.
  124. 124LU 1888:35 s. 14 ff.
  125. 125Se SFS 1890:33 samt t.ex. mot. FK 1895:51 och SU 1895:19, mot. AK 1896:133 och LU 1896:34, mot. AK 1898:108 och LU 1898:46 samt mot. AK 1899:82 och LU 1899:26.
  126. 126Prop. 1900:19, LU 1900:5 och SFS 1900:49. Någon närmare exemplifiering av vilka sorters omständigheter som borde räknas som ”synnerligen försvårande” anfördes dock inte i vare sig propositionen eller utskottsbetänkandet.
  127. 127Mot. AK 1900:143.
  128. 128LU 1900:36.
  129. 129LU:s betänkande bifölls av Första men inte av Andra kammaren, varvid frågan alltså förföll.
  130. 130Mot. AK 1902:87, LU 1902:17, mot. AK 1902:23, SU 1902:7 och 16, mot. AK 1903:123, LU 1903:53, mot. AK 1905:27, LU 1905:20, mot. AK 1906:73, LU 1906:10. Ar 1909 biföll båda kamrarna ett förslag om att möjligheterna att minska slaktdjurens lidande skulle utredas. Se mot. AK1909:194 och mot. 1909 FK:50 samt TU 1909:17 och 28.
  131. 131Mot. AK 1907:11 och LU 1907:4
  132. 132SFS 1907:44. Närmare om synen på tama respektive vilda djur, se Dirke, 2000, s. 101 ff.
  133. 133Se mot. FK 1912:47, mot. AK 1912:118, LU 1912:18, mot. AK 1913:8, LU 1913:2, mot. AK 1914:196, LU 1914:8 samt mot. FK 1915:28 och LU 1915:52. Se även mot. AK 1920:14 och LU 1920:4.
  134. 134LU 1917:42.
  135. 135Prop. 1921:6.
  136. 136Om själva misshandelsbegreppet anfördes följande. Misshandel av djur innebar ett ”tillfogande av smärta eller lidande i mera primitiv mening” och innefattade alltså inte ”sådana ingrepp i integriteten, som äro säregna för den mänskliga konstitutionen”. Den danska strafflagen beskrev emellertid djurplågeri i termerna ”misshandel, överansträng- ning och vanvård”. Dessutom fanns redan nu en svensk straffbestämmelse om misshandel av lik, i vilken bestämmelse misshandelsbegreppet uppenbarligen inte hade sin vanliga innebörd. Prop. 1921:6 s. 17 och FLU 1921:11 s. 9 f.
  137. 137FLU 1921:11 s. 12 ff.
  138. 138FLU 1921:11 s. 15 ff.
  139. 139Samtidigt antogs en särskild lag som gav polisen möjlighet att i vissa fall omhänderta djur som utsatts för svårare fall av djurplågeri. SFS 1921:187 och SFS 1921:188.
  140. 140Mot. AK 1922:139, FLU 1922:7, mot. FK 1925:26, mot. AK 1925:35, FLU 1925:6.
  141. 141Prop. 1927:85 och FLU 1927:31. Se även mot. FK 1928:36, mot. AK 1928:118,
  142. 142och 293 samt FLU 1928:12.
  143. 143Mot. FK 1934:12, mot. AK 1934:1 och FLU 1934:34 samt mot. AK 1935:130 och 340, mot. AK 1935:9 och FLU 1935:13.
  144. 144Se 18 kap. 3 och 5 §§ SL.
  145. 145Stjernberg, 1930, s. 39.
  146. 146Se även Cserhalmi, 2004, s. 95-101 och s. 300-302.
  147. 147Detta avgörande visar att ren underlåtenhet ansågs straffbart redan före 1921 års utvidgning av brottsbeskrivningen till att röra ”uppenbar grymhet” mot djur ”genom misshandel, överansträngning, vanvård eller annorledes”. Domen på det relativt höga bötesbeloppet 50 kr för envar av de tilltalade strejkerskorna kan emellertid ses i ett klass- perspektiv, som det dock faller utanför ramen för detta arbete att undersöka närmare. Häradsrättens ordföranden voterade såsom skiljaktig för ett frikännande p.g.a. bristande uppsåt, men Svea hovrätt och Högsta domstolen fastställde det nämndemannadikterade domslutet.
  148. 148Två justitieråd var skiljaktiga och fastställde underrätternas fällande dom med moti- veringen att gärningsmannen ”bort taga i beräkning, att katten kunde komma att av slaget lida svår skada” och att han alltså haft eventuellt uppsåt att skada katten på ett sätt som utgjorde uppenbar grymhet. Frågan om uppsåt prövades även i notisavgörandet NJA 1923 B 318, i vilket avgörande Högsta domstolens pluralitet fastställde underrätternas dom om böter 20 kr för den man som utan ”giltig anledning” skadeskjutit en katt, trots att han ”måste hava insett att ringa utsikt funnits för att katten skulle bliva av skottet genast dödad”.
  149. 149I notisavgörandet NJA 1943 B 944 dömde Högsta domstolen emellertid en tilltalad till fängelse två månader för att bl.a. ha utsatt får för ”långvarig och höggradig svältföd- ning”.
  150. 150Striwing, 1987, s. 11, SOU 1938:36, bilagorna A och B, s. 150 f. och prop. 1972:122 s. 31 samt bilaga 1.
  151. 151Striwing, 1987, s. 11.
  152. 152Se t.ex. reservationen i LU 1844/45:2 av prosten Säve, som bl.a. menade att ”den sanna humaniteten ej mindre än christendomen” fordrade att djurplågeri kriminaliserades.
  153. 153I Thyréns efterlämnade anteckningar inordnades djurplågeri i kapitlet om brott mot familj eller sedlighet. SOU 1937:37 s. 16.
  154. 154Det paternalistiska synsätt som präglade den idealistiska djursynen stämmer väl över- ens med det s.k. kontraktstänkande som Niklas Cserhalmi har funnit i ett flertal under- rättsavgöranden om djurplågeri. Cserhalmi, 2004, s. 255 f. och 290 ff. Se även avsnitt 9.1 nedan.
  155. 155LU 1900:36.
  156. 156Jfr Dirke, 2000, s. 107 f. och 122 ff.
  157. 157Jfr dock Stjernberg, 1930, s. 39. I LU motiverades skälen för en kriminalisering med att grymhet mot djur som lämnades ”otyglad” kunde befaras leda till ”de vådligaste
  158. 158Vanligen är det svårt att avgöra om rättsliga analyser av ett djurs lidande utgjorde bevisvärderingsbedömningar eller även uttryckte empati med djuret. Jfr t.ex. rättsskip- ningen rörande den hundvalp som i NJA 1934 s. 36 noterades under ett par minuter ha ”gnällt och kvidit” och alltså ”uppenbarligen lidit svåra plågor innan den dött”.
  159. 159Jfr NJA 1921 s.660 och FLU 1921:11 s. 16.
  160. 160Jfr Sundell, 1994/95, s. 95 ff.
  161. 161Jfr prop. 1927:8 5 s. 60 och Stjernberg, 1930, s. 166.
  162. 162Jfr å en sidan LU 1884:50 och å andra sidan mot. 1907 AK:11 och LU 1907:4.
  163. 163Se avsnitt 3.1.4 om Högsta domstolens praxis samt t.ex. LU:s utlåtande år 1888 om att ”den sedliga verldsordningen” krävde att ”det lidande, som för vinnande af det ena eller andra ändamålet tillskyndas de gent mot menniskan värnlösa djuren, inskränkes till det minsta mått, som med ett förnuftigt ändamåls vinnande är förenligt.” LU 1888:35 s.15.
  164. 164Se t.ex. LU 1844/45: 2 och LU 1857:37. I början av 1920-talet anfördes bl.a. att det var svårt att avgränsa djurplågeribrottet, eftersom det var en fråga om ”vad som med nuvarande kulturståndpunkt och samhällsåskådning skall anses befogat eller obefogat”. Prop. 1921:6 s. 19.
  165. 165Stjernberg, 1930, s. 166. Jfr prop. 1927:85 s. 60.
  166. 166Om utformningen av domskäl i äldre tid, se vidare Alexius Borgström, 1997, s. 12 f.
  167. 167Nils Stjernberg anför i ”Kommentar till strafflagen kap. 17-18” att Vivisektion ansågs falla utanför straffbudet ”för så vitt det lidande, som tillfogas djuret, icke överskrider det för ändamålet nödvändiga”. Stjernberg, 1930, s. 166.
  168. 168Striwing, 1987, s. 124. Det främsta skälet till att inga svenska försöksdjursanvändare vid denna tid ställdes till svars för djurplågeri torde ha varit att den svenska djurskydds- rörelsen saknade sin engelska motsvarighets talerätt i denna typ av mål. Jfr Mendelsohn, 1987, s. 116.
  169. 169Se avsnitt 2.2 ovan.
  170. 170Som diskuteras närmare i avsnitt 5.2.1 nedan innebär ett förespråkande av forsk- ningsautonomi att man menar att djurförsöksbedömningar är en specialistfråga som skall hanteras av forskare på grundval av forskarsamhällets expertkunskaper, medan hetero- nomi innebär att man menar att försöksfrågor skall avgöras utifrån en demokratisk hel- hetssyn på samhällsmål och inte av forskarsamhället som företrädare för ett särintresse. Forsman, 1992, s. 14 f. och 93 ff.
  171. 171Se NJA 1914 s. 175; avsnitt 3.1.4 ovan. Rolf Karlbom nämner i sin artikel ”Juridik och ekologisk balans — djurplågeri i svensk rättshistoria” exempel på underrättsavgöran- den från början av 1900-talet där straff utmätts p.g.a. uppenbar grymhet mot fåglar och ormar. Karlbom, 1985, s. 786.
  172. 172Jfr mot. 1907 AK:11 och LU 1907:4
  173. 173FLU 1935:13 s. 8 f.
  174. 174SOU 1938:36 s. 69. Frågan om lantbruksdjur hade det bättre eller sämre på 1800- talet jämfört med på 2000-talet diskuteras i uppsatsen ”De oskäliga kreaturen! Något om synen på lantbrukets djur de senaste 200 åren” (2002) av Niklas Cserhalmi.
  175. 175SOU 1938:36 s. 70 och bilagorna A och B, s. 150 f.
  176. 176SOU 1938:36 s. 71. I betänkandet hänvisades här till, å ena sidan, NJA 1914 s. 175, NJA 1925 s. 439, NJA 1928 s. 29, NJA 1931 s. 235, NJA 1932 s. 51 och, å andra sidan NJA 1921 s. 660 och NJA 1934 s. 36. Som framgår av avsnitt 3.1.4 ovan utgör dessa sju avgöranden Högsta domstolens hela i NJA refererade praxis rörande 18 kap. 16 § SL.
  177. 177SOU 1938:36 s. 19, 71 f. och 126 ff.
  178. 178SOU 1938:36 s. 102 f.
  179. 179SOU 1938:36 s. 103.
  180. 180SOU 1938:36 s. 104 f.
  181. 181SOU 1938:36 s. 105 £
  182. 182SOU 1938:36 s. 105 och 107.
  183. 183SOU 1938:36 s. 106.
  184. 184Prop. 1944:43 s. 16 ff. Lantbruksstyrelsen anförde att hög produktivitet inom lant- bruket förutsatte ”en synnerligen omsorgsfull vård av husdjuren”, varför det var onödigt med särskilda djurskyddsregler. Även de hushållningssällskap som avgav remissyttranden menade att lagstiftningen var obehövlig, eftersom inga svårare missförhållanden syntes förekomma i behandlingen av djur. Prop. 1944:43 s. 20 ff.
  185. 185FLU 1942:49 s. 7.
  186. 186Prop. 1944:43 s. 27 f.
  187. 187Det ursprungliga förslaget om att lagen skulle röra husdjur och vilda djur som hölls i fångenskap ändrades sedan lagrådet anfört att uttrycket ”vilda djur” borde undvikas, eftersom i fångenskap hållna djur ”enligt gängse språkbruk icke pläga betecknas vare sig som husdjur eller som vilda djur”. Prop. 1944:43 s. 82. Bland remissinstanserna hade Medicinalstyrelsen anfört att begreppen djur, hemdjur och husdjur alla borde definieras i den nya lagen. Prop. 1944:43 s. 22. Några sådana legaldefinitioner skapades emellertid inte.
  188. 188Prop. 1944:43 s. 73 f.
  189. 189Prop. 1944:43 s. 74.
  190. 190Prop. 1944:43 s. 51 f.
  191. 191Prop. 1944:43 s. 59 f. Idén att ålägga hälsovårdsnämnderna vissa djurskyddsfunktio- ner härrörde främst från det förhållandet att det i hälsovårdsstadgan fanns föreskrifter om hur bl.a. stall, fähus och svinhus skulle vara inrättade. Även om syftet med dessa bestäm- melser var främst sanitärt så kunde de ibland vara av betydelse ur djurskyddssynpunkt.
  192. 192FLU 1944:28 s.20ff.
  193. 193Så angavs t.ex. i 11 § GDL att för operativa ingrepp eller annan behandling som åsamkade djuret avsevärt lidande skulle veterinär anlitas, såvitt inte ”anlitandet av veteri- när skulle medföra oskälig kostnad eller vålla tidsutdräkt som äventyrar ändamålet med behandlingen”.
  194. 194Prop. 1944:43 s. 2 ff.
  195. 195Medicinalstyrelsen som tillståndmyndighet ersattes år 1958 av Veterinärstyrelsen och år 1971 av Lantbruksstyrelsen. SFS 1958:134 och SFS 1971:1111.
  196. 196Så stadgades att inköp av hundar och katter till djurförsök skulle journalföras, varefter försök inte fick påbörjas förrän fem dygn förflutit från inköpsdatumet. Den rätte ägaren till stulna eller borttappade hundar och katter hade alltså fem dagar på sig att återfinna sitt djur. Journalerna skulle såvitt avsåg hundar dessutom innehålla en beskrivning av
  197. 197En i utredningsbetänkandet föreslagen regel om att mer omfattande försök på varm- blodiga djur bara skulle få utföras ”till utrönande av något för vetenskapen okänt eller osäkert förhållande” hade däremot ingen motsvarighet i kungörelsen. Jfr SOU 1938:36 s. 14 och 106.
  198. 198Den måltyp som Regeringsrätten prövade mest frekvent synes ha varit av länsstyrel- serna meddelade förbud att ha viss sorts djur. Se t.ex. Bb 89/1978, RA 1983 2:44 och Ab 121/1985.
  199. 199Rättsfallet RÅ 1986 not 670 rör emellertid en begäran från NSMPD att från Social- styrelsen få kopior på handlingar från ett läkemedelsbolag, vilka handlingar legat till grund för Socialstyrelsens beviljande av registrering av ett visst läkemedelspreparat. Sam- fundets begäran avslogs av samtliga instanser.
  200. 200Så uppger Helena Striwing i sin bok ”Djurplågeri” från år 1987 att det vid denna tid ännu inte vid något tillfälle tycktes ha väckts åtal för vare sig dröjsmål med avlivning eller för att försöksdjuret otillbörligen utsatts för lidande som ändamålet med försöket inte kunnat legitimera. Striwing, 1987, s. 124.
  201. 201SFS 1944:220. Förändringen av maximistraffet skedde genom att angivandet av fäng- else viss tid ströks, varefter fängelse enligt reglerna i 2 kap. SL kunde sättas till lägst en månad och högst två år.
  202. 202Striwing, 1987, s. 11.
  203. 203Möjligheterna att få prövningstillstånd i Högsta domstolen reglerades i 1948 års nya rättegångsbalk i 54 kap. 9 och 10 §§, och var väsentligen begränsade till antingen s.k. prejudikatdispens eller s.k. ändringsdispens, dvs. om anledning förekom till ändring i hovrättens domslut.
  204. 204Se avsnitten 4.1 och 4.2 ovan samt SOU 1938:36 s. 71 f. och prop. 1944:43 s. 73 £
  205. 205SOU 1938:36 s. 69. Uppfattningen att Sverige var ett specifikt djurvänligt land fram- fördes inte i någon märkbar utsträckning i 1880-talets vivisektionsdebatter. I förarbetena till 1921 års ändring av djurplågeribrottet anförde emellertid en lagrådsledamot att intres- set för att skydda djur i hög grad ”vunnit allmänt insteg” i Sverige, ”måhända i vidsträck- tare omfattning än i många andra högt stående kulturländer”. LU 1921:11 s. 13. Detta är såvitt jag kunnat finna ett av de tidigaste exemplen på att djurskyddsrörelsen lyckats få den polemiskt framgångsrika idén om svenskars särskilda djurvänlighet rättspolitiskt förankrad. En så genomgripande idé att den kan ses som en värdestruktur är detta synsätt emellertid inte enligt min mening.
  206. 206Forsman, 1992, s. 12 2. Enligt Forsman kommenteras kriget överhuvudtaget inte rent politiskt i ”Djurens rätt”. Forsman anför följande. ”Under tiden 1930-1945, när många var nazistsympatisörer även i Sverige, kan jag inte finna något belägg för nazistsympatier eller förespråkande av experiment på människor i den svenska AV-tidningen. Tydligen har det under den tiden inte heller förekommit några sådana anklagelser mot AV-rörelsen, eftersom det inte någonstans går att se dylika anklagelser tillbakavisas. De åsikter som framförs tycks vara helt spontana och understryks inte speciellt, vilket troligen hade varit fallet om de hade framförts som försvar mot latenta anklagelse.” Forsman, 1992, s. 123.
  207. 207Om 1933 års tyska djurskyddslag i en politisk kontext, se t.ex. Lemcke, 2007, s. 7 ff.
  208. 208Jfr FLU 1935:13 s. 8 och SOU 1938:36 s.71f.
  209. 209sou 1938:36 s. 70 och FLU 1944:28 s. 20 f.
  210. 210Jfr Westerlund, 2003, s. 256.
  211. 211Vid 1948 års strafflagsrevision fördes i 11 kap. SL samman en mängd olika brott som i vid bemärkelse ansågs utgöra brott mot allmän ordning. Detta kapitel kom därför att innefatta brott som på 1800-talet hade funnits på olika håll i strafflagen, som t.ex. sed- lighetsbrott som djurplågeri och dobbleri från 18 kap. SL, upplopp och uppvigling från
  212. 212kap. SL och förargelseväckande beteende från 11 kap. SL.
  213. 213Jfr prop. 1944:43 s. 73 ff. Det förhållandet att brottsbeskrivningens utformning var mindre lyckad hade lagrådet påpekat enligt följande. Mot lagförslaget kunde erinras, att ordet ”otillbörligt” rent språkligt ”icke skulle vara ägnat att utmärka graden av lidan- det utan endast att lidandet eller rättare sagt dess tillskyndande icke vore uppburet av något berättigat intresse; ordet borde sålunda anknyta till handlingen icke effekten.” Prop. 1944:43 s. 85.
  214. 214Se t.ex. prop. 1944:43 s. 10 ff.
  215. 215Jfr uttalandet i utredningsbetänkandet om att förekomsten av Vivisektion kunde "för- svaras endast därmed, att den är ett oumbärligt hjälpmedel för vetenskapen. I den mån Vivisektionen uppenbarligen icke kan förväntas ge andra resultat än dem, som redan upp- nåtts eller som utan alltför stora svårigheter på annat sätt kunna uppnås, mister den sitt egentliga berättigande”. SOU 1938:36 s. 106.
  216. 216SOU 1938:36 s. 103 och 106 samt prop. 1944:43 s. 51 £ Begreppen varm- respektive kallblodig är f.ö. numera obsoleta inom zoologin.
  217. 217Se 10 § DL.
  218. 218SOU 1938:36 s. 105. Se även uttalandet i betänkandet om att "(i) vilken mån Vivi- sektion i det speciella fallet är nödvändig eller umbärlig, därom kunna endast medicinskt sakkunniga döma”. SOU 1938:36 s. 103.
  219. 219Närmare om autonomi och heteronomi, se avsnitt 5.2.1 nedan samt Forsman, 1992, s.95.
  220. 220Så fick enligt kungörelsen varmblodiga försöksdjur användas i undervisningssyfte endast om ändamålet inte kunde uppnås på annat sätt, och det var endast varmblodiga försöksdjur som man var uttryckligen skyldig att om möjligt bedöva. Se 3 § i tillämp- ningskungörelsen (1944:771). Av propositionsuttalanden följer att s.k. lägre djurarter, varmed troligen avsågs t.ex. insekter, normalt sett inte omfattades av det rättsliga djur- skyddet. Se departementschefens uttalande om att det saknades anledning att skilja mel- lan högre och lägre stående djur eftersom det låg "i sakens natur” att djurskyddsreglerna ”i allmänhet kunna vinna tillämpning endast å högre stående djur”. Prop. 1944:43 s. 27.
  221. 221Se t.ex. SOU 1938:36 s. 103.
  222. 222Se 4 och 9 §§ i tillämpningskungörelsen (1944:771). I utredningsbetänkandet hade kraven på bokföring som skulle utvisa ”säljarens namn och adress samt inköpta djurs antal, art, och i den mån sådan kan angivas, ras” emellertid rört alla varmblodiga djur. SOU 1938:36 s. 15 och 107.
  223. 223I praktiken förelåg, och föreligger alltjämt, stora svårigheter att definiera och/eller gradera smärtupplevelser. Detta förhållande uppmärksammades dock redan i 1940-talets lagstiftningsprocess av bl.a. länsveterinären i Gävleborgs län, som i sitt remissvar påpeka- de att lagstiftningsämnet var ”svårt, icke minst på grund av den ofullständiga kännedom vi äga om djurens förmåga att känna och uppfatta lidande”. Prop. 1944:43 s. 19.
  224. 224Som nämnts i avsnitt 3.2 ovan är klart negativt värdeladdade djurarter, som t.ex. vargar och råttor, helt frånvarande i det rättsliga material som rör djurplågeribrottet.
  225. 225Jfr SOU 1961:45 s. 15 ff.
  226. 226Se vidare SOU 1956:49, prop. 1958:35, TLU 1958:4 och SFS 1958:134. Genom SFS 1958:134 ändrades 12, 14, 15 och 21 §§ GDL och 22 § GDL upphävdes. Även betänkandet SOU 1957:38 utmynnade i lag- och författningsändringar, som dock inte berörde djurförsöksreglerna.
  227. 227SOU 1961:45 s. 22.
  228. 228SOU 1961:45 s. 30. I betänkandet anfördes att man bland de krav på förändringar som olika djurskyddsföreningar argumenterade för kunde urskilja fem ”huvudmoment” enligt följande. Krav på att försök skulle kontrolleras effektivt och med ett inslag av lek- mannakontroll, krav på att djurförsök inte skulle få utföras i undervisnings- eller demon- strationssyfte, krav på att bedövning skulle användas i större utsträckning än vad som skedde, krav på att handel med försöksdjur skulle regleras och kontrolleras samt krav på att försöksdjuren skulle ”differentieras” sinsemellan. SOU 1961:45 s. 29 f.
  229. 229SOU 1961:45 s. 30 f. Nämnden föreslogs få följande sammansättning. Två läkare utsedda av Medicinalstyrelsen, två veterinärer utsedda av Veterinärstyrelsen, två läkare eller veterinärer utsedda på förslag av Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund samt en av justitiedepartementet utsedd ordförande med domarkompetens. SOU 1961:45 s. 31.
  230. 230SOU 1961:45 S.32E
  231. 231I 1965 års lagstiftningsprocess behandlades i vissa fall frågor om specifika djur för sig, såsom t.ex. frågan om slakt av ren samt yrkesmässig hunduppfödning samt den s.k. band- hundsfrågan. Den uppmärksamhet som ägnades hundars levnadsvillkor visar att hunden vid denna tid helt hade ersatt hästen som det mest framträdande högstatusdjuret.
  232. 232Prop. 1965:138 s. 18.
  233. 233Prop. 1965:138 s. 44 f.
  234. 234Prop. 1965:138 s. 45 f. När det gällde den generella tillsynen över djurhållning och djurskyddslagens efterlevnad påpekade departementschefen att de gällande tillsynsreglerna hade trätt ikraft så nyligen som 1959, varför man borde utgå från att lagstiftarens inten- tioner skulle förverkligas i den framtida utvecklingen av tillsynsorganisationen. Vidare menade han att man hade anledning att ”fästa stora förhoppningar vid kommunsam- manslagningarna, som skapar förutsättningar för vidgad användning av heltidsanställda tillsyningsmän. Härigenom bör det bli möjligt att efter hand bygga upp en kår av kunniga och i förhållande till lokala intressemotsättningar relativt fria befattningshavare som för- mår hävda djurskyddsintresset med erforderlig kraft.” Prop. 1965:138 s. 108.
  235. 235Prop. 1965:138 s. 44 f.
  236. 236Se prop. 1962:10 och SFS 1962:700. Brotten mot allmän ordning i 16 kap. BrB hade i huvudsak överförts från 11 kap. SL, som ju haft samma kapitelrubrik.
  237. 237TLU 1965:31 S.41 och 43.
  238. 238SFS 1965:726 och SFS 1966:451.
  239. 239I 9 § 2 st. i tillämpningskungörelsen angavs att inköpsjournalerna skulle ange dagen för djurinköp, antalet köpta djur, djurslag samt i fråga om hund och katt: kön, färg, om möjligt ras, samt säljarens namn och adress och ”uppgift som han lämnar om sin fånges- mans namn och adress”.
  240. 240Kravet på tid mellan inköp och försöksanvändning för hundar och katter i 4 § utsträcktes år 1966 från fem till sju dygn. I utredningsbetänkandet hade föreslagits att tiden som skulle förflyta mellan inköp och försöksanvändning för hundar och katter skulle vidgas från fem till tio dygn. I lagutskottet anfördes emellertid att den aktuella tiden inte borde vidgas från fem till tio dygn utan till sju dygn. Karolinska institutets i Stockholm lärarkollegium hade avstyrkt en förlängning av den aktuella tiden eftersom alltför många blivande försöksdjur hann avlida i infektionssjukdomar under väntetiden. Bl.a. uppgavs under den sista tvåårsperioden ca 30 procent av katterna vid institutionen ha avlidit i infektionssjukdomar, varför man befarade att ett utökande av användnings- karensen till 10 dygn kunde medföra att ”antalet djur som avlider på angivet sätt stiger till upp över 50 %, och att praktiskt taget alla katter kommer att bli svårt sjuka”. Utskottet framhöll att dessa uppgifter ”kan tyda på att djuren förvaras under förhållanden, som är otillfredställande från djurskyddssynpunkt. Det synes därför angeläget att förbättra vår- den av djuren under den tid de förvaras vid institutionerna”. TLU 1965:31 s. 44.
  241. 241TLU 1970:15 ochJoU 1971:15.
  242. 242Av den statistik som redovisades i propositionen framgår att ca 20 procent av de tilltalade frikändes och att ca 85 procent av de som fälldes till ansvar dömdes till böter. Prop. 1972:122 s. 37.
  243. 243Prop. 1972:122 s. 32 f.
  244. 244Prop. 1972:122 s. 33 ff.
  245. 245JuU 1972:27.
  246. 246Närmare om praxis rörande tillämpningen av 1972 års utformning av djurplågeri- brottet, se Striwing, 1987, s. 178 ff., Holmqvist o.a., 2003, avsnitt 16:83 och där anförda rättsfall samt bl.a. NJA 2006 s. 339 (djurplågeri ansågs inte vara s.k. artbrott, dvs. ett brott vars art i sig föranleder fängelse som påföljd) samt RH 2005:31 och RH 2005:76-80.
  247. 247Se uppgifter i Brottsförebyggande rådets årliga kriminalstatistik över lagförda perso- ner. Antalet personer som har befunnits skyldiga till djurplågeri som dömts till fängelse skiftade under åren 1997—2006 mellan som högst 9 stycken åren 2000 och 2002 och som lägst 1 stycken år 2003. Utöver antalet för djurplågeri dömda personer tillkommer enligt den nyssnämnda statistiken ett par personer per år som har godkänt strafförelägganden efter att ha befunnits skyldiga till djurplågeri.
  248. 248Brottsförebyggande rådets årliga kriminalstatistik innefattar ingen statistisk grupp med personer som har befunnits skyldiga till brott mot djurskyddslagen. Djurskydds- myndigheten och Jordbruksverket har endast publicerat uppgifter som rör de anmäl- ningar om åtal som görs rörande misstänkta brott mot djurskyddslagen.
  249. 249Sökningar har skett i Infotorgs rättsfallsdatabaser samt genom sökning på orden ”djurplågeri” jämte ”djurförsök” i sökmotorer på Internet.
  250. 250Se dom 2001-05-18 i mål nr B 2-01, Göteborgs tingsrätt.
  251. 251Striwing, 1987, s. 173 £ och Heuman, 1973, s. 213 f. Legaldefinitionen på målsägan- de är enligt 20 kap. 8 § 4 st. RB ”den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada”. Av positionen som målsägande följer vanligen en rätt och möjlighet att biträda av allmän åklagare väckt åtal, att under vissa omständigheter väcka enskilt åtal samt att göra enskilda anspråk gällande i anledning av brottet.
  252. 252Jfr Striwing o.a., 2002, s. 25 ff.
  253. 253Om talerättsfrågan i djurförsöksetiska ärenden, se avsnitt 10.4 nedan. Närmare om djurens ställning i det svenska rättssystemet, se Striwing, 1998, s. 26 ff.
  254. 254Jfr Heuman, 1973, s. 213 ff.
  255. 255Rynning, 1994, s. 83.
  256. 256Närmare om denna typ av skandaler, se t.ex. verket ”Experimentation with Human Beings” (1972) av Jay Katz.
  257. 257Forsman, 1983, s. 17.
  258. 258Jfr Forsman, 1983, s. 16 ff.
  259. 259Forsman, 1992, s. 173 f.
  260. 260Forsman, 1992, s. 175.
  261. 261Forsman, 1992, s. 14 f.
  262. 262Forsman, 1992, s.95.
  263. 263Se bl.a. mot. 1972:1271, 1974:234, 1975:56 och 1975:608, 1975/76:1636 samt JoU 1976/77:2 och rskr 1976/7:23.
  264. 264Prop. 1978/79:13, s. 13 f. och bilaga 5.
  265. 265Autonom argumentation fördes av Jordbrukets högskolor och Statens veterinärmedi- cinska anstalt, Länsstyrelsen i Malmöhus län och Statliga läkemedelsproduktionens forsk- ningsnämnd, medan heteronom argumentation fördes av Länsstyrelsen i Östergötlands län och Djurens vänners riksorganisation. Se prop. 1978/79:13, bilaga 6.
  266. 266Se Ds I 1975:4 och Ds Jo 1977:5.
  267. 267Prop. 1978/79:13 s. 14 £
  268. 268Prop. 1978/79:13 s. 18 ff.
  269. 269JoU 1978/79:5 s. 9 £
  270. 270JoU 1978/79:5 s. 15.
  271. 271Genom SFS 1978:979 ändrades dessutom 12 § GDL så att lokutionen om att djur "må ej” utan Lantbruksstyrelsens tillstånd användas till bl.a. försöksverksamhet blev till »Co far ej .
  272. 272Destinationsuppfödning fordrade Lantbruksstyrelsens tillstånd. På samma sätt som undantag kunde meddelas från kravet i 12 § GDL på försökstillstånd kunde emeller- tid generella undantag meddelas från såväl destinationsuppfödningskravet som kravet på uppfödningstillstånd.
  273. 273Se även omtryck med ganska omfattande ändringar i SFS 1982:554. Centrala för- söksdjursnämnden skulle bl.a. främja utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök och på ett nationellt plan leda planeringen av försöksdjursverksamhet genom att främja samverkan mellan myndigheter, djuruppfödare, forskare, försöksdjurspersonal och djur- skyddsorganisationer.
  274. 274Se bl.a. LSFS 1981:20. Lantbruksstyrelsen utfärdade ett flertal författningar som rörde nämndernas verksamhet under dessas första år, se LSFS 1979:31, LSFS 1979:54, LSFS 1981:20, LSFS 1981:24, LSFS 1982:29 och LSFS 1984:24.
  275. 275Jfr Ds Jo 1986:3 s. 57 f.
  276. 276Anmälan skulle göras avseende bl.a. avlivning för uttagande av organ, akutförsök, beteendeförsök utan ingrepp eller tvång, ärftlighetsförsök, enklare utfordringsförsök samt alla andra försök som kunde förmodas framkalla endast obetydlig smärta eller ångest. Ds Jo 1986:3 s. 14.
  277. 277Tillämpningen av jävsreglerna väckte en del diskussion, bl.a. eftersom djurskydds- organisationerna ibland ifrågasatte de forskningsanknutna ledamöternas opartiskhet. Se vidare Ds Jo 1986:3 s. 16f.
  278. 278Forsman, 1983, s. 96. Forsman anför vidare att det förhållandet att "försöksledarna inte tror sig behöva motivera sina djurförsök mer säger ganska mycket om deras under- förstådda värderingar.” Forsman, 1983, s. 96.
  279. 279Ds Jo 1986:3 s. 30.
  280. 280S.k. smågnagare, dvs. möss och råttor, utgjorde på 1980-talet ca 80-90 procent av det totala antalet använda djur. Ds Jo 1986:3 s. 33.
  281. 281Ds Jo 1986:3 s. 33.
  282. 282Ds Jo 1986:3 s. 42 ff. och 55 f. P.g.a. att NSMPD betraktades som totalmotståndare till djurförsök fick de inte utse representanter i nämnderna under de första åren. Denna uppfattning omprövades emellertid och sedan år 1982 deltar samfundet, numera förbun- det Djurens rätt, i de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet. Jfr Forsman, 1992, 179 och avsnitt 7.2.1 nedan.
  283. 283Forsman, 1992, s. 200.
  284. 284SOU 1961:45 s. 31.
  285. 285Prop. 1965:138 s. 45 f.
  286. 286SFS 1972:629.
  287. 287Så anfördes bl.a. att en utvidgning var önskvärd, eftersom åklagaren ställdes inför ”mycket stora bevissvårigheter” när det gällde att styrka gärningsmannens uppsåt. Även det förhållandet att ansvaret för djurplågeri var mer vidsträckt i både dansk, finsk och norsk lagstiftning än enligt brottsbalken framhölls dock. Prop. 1972:122 s. 32 ff.
  288. 288Se dom 2001-05-18 i mål nr B 2-01, Göteborgs tingsrätt.
  289. 289Se prop. 1972:122 bilaga 2 och 3, vari ett antal underrättsdomar samt ett exempel på fall vari åtal inte väckts redovisas.
  290. 290Om de tre R:ns princip, se SOU 1998:75 s. 85 ff. och SOU 2002:86 s. 176.
  291. 291Forsman, 1983, s. 96.
  292. 292Jfr Ds Jo 1986:3 s. 57 £
  293. 293Jfr prop. 1987/88:93 s. 38. •
  294. 294Forsman, 1992, s. 173.
  295. 295Prop. 1978/79:13 s. 46, bilaga 5, och JoU 1978/79:5 s. 9. Se även 1 § i förordningen (1979:286) om användning av djur för vetenskapliga ändamål m.m., i vilket stadgan- de angavs att det särskilt ålåg CFN bl.a. att ”främja samverkan mellan uppfödare av försöksdjur, forskare, personal som handhar försöksdjur, djurskyddsorganisationer och myndigheter”. Vidare kan noteras att det i 4 § 2 st. samma förordning angavs att de djurförsöksetiska nämnderna hade ”en rådgivande funktion” och skulle ”biträda dem som leder försöken med råd”.
  296. 296Forsman, 1992, s. 224.
  297. 297Forsman, 1983, s. 10 0 f.
  298. 298Rothstein o.a., 1999, s. 152f.
  299. 299Prop. 1978/79:13 s. 19. I verket ”Djuren och lagen” (1992) av Carl-Wilhelm Nisser anförs på ett likartat sätt att det torde vara så att försöksledare ”alltid” känner ”ett mora- liskt ansvar att följa nämndens ståndpunkt”. Nisser, 1992, s. 93.
  300. 300Som nämns i avsnitt 6.2.1 nedan kom det att av kammarrätt fastslås att en tillsyns- myndighet inte var lagligen förhindrad att meddela förbud mot djurförsök som godkänts av djurförsöksetisk nämnd. Se vidare prop. 1989/90:118 s. 10 f.
  301. 301Prop. 1978/79:13 s. 18.
  302. 302Ds Jo 1986:3 s. 4 2 och 5 5 £
  303. 303Se t.ex. RH 1980:84, i vilket rättsfall en hundägare som under flera timmar lämnat en hund i en solbelyst bil ansågs ha agerat grovt oaktsamt och fälldes till ansvar för djur- plågeri.
  304. 304SOU 1961:45 s. 32 f.
  305. 305Dir 1985:50, Ds Jo 1986:3, bilaga 1 s. 2.
  306. 306Ds Jo 1986:3 s. 4.
  307. 307Ds Jo 1986:3 s. 9.
  308. 308Ds Jo 1986:3 s. 5 3 och 5 8.
  309. 309Att många forskare ansåg att nämndverksamheten inte påverkade antalet djurförsök samtidigt som de ansåg att bl.a. antalet plågsamma djurförsök minskade tyder på att själva försöksmetoderna, användandet av bedövning m.m., påverkades eller antogs påver- kas av reglerna.
  310. 310Ds Jo 1986:3 s. 5 4 f.
  311. 311Ds Jo 1986:3 s. 6 6 ff.
  312. 312Ds Jo 1986:3 s. 56. I den enkätundersökning som redovisas i Ds Jo 1986:3 fanns enligt vad som anfördes ett starkt stöd för uppfattningen att ”den etiska prövningen haft en rad positiva effekter i fråga om djurens behandling före, under och efter försöken. Den
  313. 313Ds Jo 1986:3 s. 75.
  314. 314Ds Jo 1986:3 s. 64 och 70 f.
  315. 315Ds Jo 1986:3 s. 59 f.
  316. 316Ds Jo 1986:3 s. 61.
  317. 317Ds Jo 1986:3 s. 62 ff. En av de sakkunniga, numera professorn Birgitta Forsman, avgav ett särskilt yttrande, i vilket hon anförde följande. Utredningen hade haft två huvudsyf- ten, nämligen dels att begränsa användningen av försöksdjur, dels att åstadkomma orga- nisatoriska och administrativa förbättringar i den etiska förprövningen. Båda dessa syften hade man emellertid ”i väsentlig grad” missat. Anledningen därtill var att utredningen förutsatte att djurförsök var nödvändiga, utan att ens — t.ex. genom att undersöka vilka godkända försöksprojekt som hade föranlett publicerade forskningsresultat - försöka ta reda på i vilken utsträckning som försöksresultaten anammades av vetenskapssamhället. Dessutom var det ”häpnadsväckande” att utredningen överhuvudtaget inte hade på ett
  318. 318Prop 1987/88:93 s. 14.
  319. 319Prop. 1987/88:93 s. 34 f. I propositionen noterades att det inte kunde räknas som ur allmän synpunkt angeläget med djurförsök inom grundskole- och gymnasieundervis- ning. Prop. 1987/88:93 s. 39.
  320. 320Prop. 1987/88:93 s. 80 ff. Se även Forsman, 1992, s. 178 ff.
  321. 321JoU 1987/88:22 s.42 och 48.
  322. 322Närmare föreskrifter om skötsel och djurhållning meddelades av regeringen eller Lantbruksstyrelsen, eller — efter år 1991 — av Jordbruksverket. Vanligen var det alltså ett centralt ämbetsverk som genom sina föreskrifter definierade vad uttrycken ”god djur- miljö” och ”möjlighet att bete sig naturligt” innebar i olika sammanhang.
  323. 323Direkt sanktionerade enligt 36 § DL var ursprungligen endast 3, 5, 6 8-11, 14, 16-19, och 21 §§ DL.
  324. 324Jfr prop. 1987/88:93 s. 14.
  325. 325Numera fordrar bedrivande av försöksverksamhet enligt 20 § DL medverkan inte bara av en godkänd föreståndare, utan även av en veterinär samt av kompetent personal. Se SFS 2005:1226.
  326. 326Se 24-35 §§ DL.
  327. 327Syftet med att den som kunde komma att dömas enligt brottsbalken inte skulle drabbas av sanktioner enligt 36 § DL var att ingen skulle kunna drabbas av dubbelt straff för en och samma gärning; ne bis in idem.
  328. 328SOU 1998:75 s. 127 f. och 129.
  329. 329SOU 1998:75 s. 143 och 168 f.
  330. 330Dirke, 2000, s. 4.
  331. 331Redan år 1990 ändrades 2 § 2 st. DL genom SFS 1990:628 så att försöksdjur nor- malt sett inte omfattades av bestämmelsen, något som - som framgår avsnitt 6.2.3 nedan - år 1998 förtydligades genom ett angivande av att försöksdjur som används på sätt som godkänts av djurförsöksetisk nämnd inte skall anses utsatta för onödigt lidande eller sjukdom.
  332. 332Ursprungligen rörde denna bestämmelse inte som nu alla djur som omfattas av djur- skyddslagen utan endast djur som hölls för produktion av livsmedel, ull skinn och pälsar. Se avsnitt 6.1.3 ovan samt avsnitt 6.2.3 nedan.
  333. 333Se t.ex. Ds 1997:11 s.29.
  334. 334Nämnderna eller nämndavdelningar kan bestå av högst 14 ledamöter. Beslutsförhet inträder dock när sex ledamöter utöver ordförande eller vice ordförande är närvarande. Se
  335. 335och 45 §§ DF samt 14 § i LSFS 1988:45, omtryckt genom SJVFS 2001:9.
  336. 336Jfr uppgiften att 2 av ca 7.000 ärenden avstyrktes under åren 1979-1985, under det att 198 av ca 11.000 ärenden avslogs under åren 1998-2004. Ds Jo 1986:3 s. 55 f oc avsnitt 7.1.3 nedan.
  337. 337Se avsnitt 6.1.3 ovan samt SOU 1998:75 s. 129 f.
  338. 338Motiven för att både forskare och s.k. försöksdjurspersonal finns i nämnderna torde vara att synpunkter på forskningen skall kompletteras med synpunkter på djurens lev- nadsvillkor. Frågan om den s.k. försöksdjurspersonalens funktion i nämnderna är emel- lertid mycket litet belyst i förarbetsmaterialet. Jfr prop. 1978/79:13 s. 18 f. och s. 46, bilaga 5, och prop. 1987/88:93 s. 82. Professionskategorierna forskare och s.k. försöks-
  339. 339Jfr, å ena sidan, JoU 1978/79:5 s. 9 f. och, å andra sidan, prop. 1987/88:93 s. 82. Se även Forsman, 1992, s. 178 ff.
  340. 340Med pseudokorporatism avses här en beslutsmodell som utövas genom en endast i teorin jämviktsorienterad intresserepresentation, dvs. en beslutsform som ser ut som men inte är korporatistisk. Se vidare avsnitt 10.3 nedan.
  341. 341Jfr dock det särskilda yttrandet till SOU 1998:75, s. 193 ff.
  342. 342Ds 1997:11 s. 37 f., 45 f. och 59 f.
  343. 343Motsättningar hade ibland uppstått mellan de djurförsöksetiska nämndernas då rådgivande kompetens och tillsynsmyndigheternas möjligheter att förbjuda utförandet och fullföljandet av djurförsök som hade godkänts av en nämnd. Så förekom i slutet av 1980-talet att lokala tillsynsmyndigheter meddelade förelägganden om förbud mot vissa djurförsök som hade tillstyrkts av en nämnd. Sedan föreläggandet överklagats uttalade den kammarrätt som kom att pröva ärendet att tillsynsmyndigheten inte lagligen var förhindrad att meddela förbud mot djurförsöket. Se vidare prop. 1989/90:118 s. 10 f.
  344. 344Ds 1997:11 s. 47.
  345. 345Prop. 1997/98:28 s. 9.
  346. 346Prop. 1997/98:28 s. 12 £ Angående kravet på att enskilda försök skall kunna förbju- das, se 16 § i föreskrifterna LSFS 1988:45 samt artikel 9 i Europarådskonventionen ETS
  347. 347och artikel 12 i EU-direktivet 86/609/EEG.
  348. 348Prop. 1997/98:28 s.29.
  349. 349Jfr prop. 1997/98:28 s. 12 och JoU 1997/98:12 s.32.
  350. 350JoU 1997/98:12 s. 15 f.
  351. 351JoU 1997/98:12 s. 32. Denna utredning, 1997 års utredning om alternativa metoder till djurförsök och försöksdjursanvändningens omfattning i framtiden m.m., avgav påföl- jande år sitt i avsnitt 6.3.1 nedan berörda betänkande, SOU 1998:75. Eftersom de delar av 1998 års betänkande som föranledde lagstiftning kom att handläggas tillsammans med lagförslagen i 2002 och 2003 års betänkanden redogör jag för dessa tre betänkanden i ett sammanhang i avsnitt 6.3 nedan.
  352. 352Se särskilt yttrande, JoU 1997/98:12 s. 40 f.
  353. 353JoU 1997/98:12 s. 30 och 33 f.
  354. 354Prop. 2001/02:93.
  355. 355Till grund för denna proposition, prop. 2001/02:189, låg främst betänkandet ”Ett förbättrat djurskydd”, SOU 2000:108. Riksdagen beslöt genom bifallande av MJU 2001/02:2 att anslå medel till en ny djurskyddsmyndighet i enlighet med regeringens förslag.
  356. 356Prop. 2001/02:189 s. 13.
  357. 357Se bl.a. SFS 2002:550, SFS 2003:52, SFS 2003:1076. SFS 2003:1077 och SFS 2003:1124 samt MJU 2001/02:20, MJU 2002/03:5 och MJU 2003/04:6. I samband med propositionerna behandlades ett stort antal motioner och följdmotioner med olika djurskyddsförslag. Dessutom avgavs reservationer och särskilda yttranden till utskotts- utlåtandena.
  358. 358Om möjligheterna att förbättra försöksdjurens miljö, se t.ex. Spangenberg, 2007.
  359. 359SFS 1998:56.
  360. 360Prop. 2001/02:93 s. 23 och SFS 2002:550.
  361. 361SFS 2002:550 och SFS 2006:809.
  362. 362Jfr SOU 2003:86 s. 108.
  363. 363SFS 1998:1344 och SFS 2003:1124.
  364. 364SFS 1998:57.
  365. 365Om det ”är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med användningen eller om bedövningen skulle orsaka mer lidande än användningen i sig” fick försök enligt bestäm- melsen dock genomföras ”med ofullständig bedövning eller utan bedövning”. I sådana fall skulle smärtstillande eller lugnade medel användas för att begränsa djurets lidande, så att det ”inte utsätts för svår smärta, svår ångest eller annat svårt lidande”. SFS 1998:57. Av
  366. 366§ DF följer att undantag från kravet på etiskt godkännande i 21 § DL kan meddelas, om djuren inte utsätts för ingrepp som medför lidande.
  367. 367Se avsnitt 7.1.3 nedan.
  368. 368Som har nämnts i avsnitt 5.2.3 ovan avstyrktes under åren 1979-1985 endast två av ca 7.000 ärenden.
  369. 369Närmare om artritförsök, se SOU 1998:75 s. 284—290, bilaga 4.
  370. 370Se vidare JoU 1997/98:12 s. 40.
  371. 371SOU 2002:86 s. 81 ff.
  372. 372Jfr prop. 1989/90:118 s.l Of.
  373. 373Prop. 1997/98: 28 s. 19 och JoU 1997/98:12 s. 16.
  374. 374Att ett beslut har positiv rättskraft innebär att det kan läggas till grund för senare avgöranden av myndighet. Med ett besluts negativa rättskraft avses däremot att den fråga som har avgjorts genom beslutet inte kan tas upp till förnyad prövning. Inom civil- och straffprocessrätten är huvudregeln att avgöranden har negativ rättskraft, varvid ny talan om saken skall avvisas p.g.a. res judicata. Strömberg, 2003, s. 71.
  375. 375Strömberg, 2003, s. 71 ff.
  376. 376Samtliga de tre undantagsprinciperna för att gynnande beslut inte kan ändras torde dock kunna bli tillämpliga för djurförsöksetiska ärenden. Särskilt undantagsregeln om att gynnande beslut kan ändras i negativ riktning om det finns ett förbehåll i själva beslutet skulle kunna bli aktuell, eftersom det inte är ovanligt att nämndernas bifallsbeslut är villkorade.
  377. 377Se t.ex. 14—17 §§ FL. Med förklaranden avses den mot vilken ett anspråk, t.ex. ett föreläggande, riktas och som alltså kan bli föremål för ett betungande beslut. Se vidare Strömberg, 2003, s. 88 ff.
  378. 378I de länsrättsdomar som jag har kunnat ta del av avslogs överklagandena i 11 av 18 ärenden. Två av ärendena återförvisades till respektive nämnd för förnyad handläggning och i fem ärenden bifölls överklagandena i olika utsträckning. Se vidare avsnitt 7.1.3 nedan.
  379. 379SOU 1998:75 s. 61 £
  380. 380SOU 1998:75 s. 71 ff, 89 ff och 94.
  381. 381Om skillnaderna mellan svensk och EG-rättslig definition av djurförsök, se SOU 1998:75 s. 33 och 70 f.
  382. 382SOU 1998:75 s. 182. Djurförsök i grund- eller gymnasieskoleundervisning borde enligt vad som anfördes i betänkandet i regel inte vara tillåtet. SOU 1998:75 s. 186. I betänkandet anfördes en del kritik mot såväl CFN som nämnderna, men man framhöll även att den ”dialog som etablerades mellan djurförsöksanvändare, politiker och djur- skyddsrepresentanter som en följd av de djurförsöksetiska nämndernas inrättande har därvid varit och är alltjämt viktigt”. SOU 1998:75 s. 174 f.
  383. 383SOU 1998:75 s. 167 ff. och 171 f. Utredningen var i vissa delar alltså kritisk mot såväl CFN:s som nämndernas verksamhet och föreslog bl.a. att det vid nämnderna skulle fin- nas heltidsanställda tjänstemän, som skulle höja nämndernas kompetensnivå genom att bereda och föredra ärendena. Vidare betonades i betänkandet jävsreglernas vikt och att det var ”mycket angeläget att ledamöterna vinnlägger sig om att inte delta i prövningen av ett ärende om de har någon anknytning till försöket eller är nära bekant med sökanden ifråga”. SOU 1998:75 s. 173.
  384. 384SOU 1998:75 s. 193-196.
  385. 385Bakgrunden till tilläggsdirektiven var att CFN hösten 2001 i en skrivelse till den Djurförsöksetiska utredningen hade framhållit att ansökningarna om att få framställa och använda genetiskt modifierade försöksdjur hade ökat kraftigt, varför frågorna om sådana djurs eventuella lidande blev alltmer aktuella. SOU 2002:86 s. 219 f.
  386. 386Med djurförsök borde enligt betänkandet avses användande av ryggradsdjur för diver- se forskningsåtgärder och med försöksdjur borde avses djur som används i djurförsök eller som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för att användas i djurförsök. SOU 2002:86 s. 55 E I betänkandet framhölls att det lagtekniskt finns dels djur som omfattas av djur- skyddslagen, dels djur som används för försöksändamål som anges i 19 § 1 st. DL, dels fö rsöksdjursan vändning som omfattas av krav på verksamhetstillstånd och etiskt godkän- nande. Vilka djur som ingår i de två förstnämnda kategorierna men som inte omfattas av de sistnämnda kraven framgår av tillämpningsföreskrifterna. Se vidare SOU 2002:86 s. 57.
  387. 387SOU 2002:86 s. 61.
  388. 388SOU 2002:86 s. 99 f.
  389. 389SOU 2002:86 s. 89 och 175.
  390. 390SOU 2002:86 s. 180 f. Det s.k. diskussionsunderlaget finns i detta arbete upptaget som bilaga 1.
  391. 391SOU 2002:86 s. 79 ff.
  392. 392SOU 2002:86 s. 17 f. och 107 ff.
  393. 393I betänkandet betonades att det var av stor vikt att det av nämndbesluten tydligt framgick exakt vad det var som hade prövats och godkänts. Av särskild betydelse var angi- vandet av försökets avbrytningspunkt, de åtgärder som djuren utsätts för och det lidande som förväntas orsakas genom försöket. SOU 2002:86 s. 168 f.
  394. 394SOU 2002:86 s. 146 f.
  395. 395SOU 2002:86 s. 186 f.
  396. 396SOU 2003:107 s. 179.
  397. 397Genetiskt modifierade djur har i många fall inte samma beteenden som orginalarten, varför det kan vara ovanligt svårt att mäta och kartlägga smärta och obehag hos dem. SOU 2003:107 s. 142.
  398. 398SOU 2003:107 s. 180 f. och 191.
  399. 399Prop. 2004/05:177 s. 12f.
  400. 400Prop. 2004/05:177 s. 14, 16 f„ 20 och 23 f.
  401. 401Närmare om smärtklassificeringssystemet, se avsnitt 7.2.3 nedan. Uppdraget att utvärdera klassificeringssystemet för bedömning av djurförsöks svårighetsgrad slutförde Djurskyddsmyndigheten i mitten av maj 2006 genom rapporten Dnr 2005-2094. I denna rapport ansågs att den tregradiga skalan borde kvarstå, men att dess användande borde förbättras bl.a. genom förtydliganden av smärtklassificeringens syfte — främst att identifiera försök av avsevärd svårighetsgrad - och en mer enhetlig tillämpning.
  402. 402MJU 2005/06:5 s. 14.
  403. 403MJU 2005/06:5 s. 17 f. och 29 ff. Propositionen behandlades tillsammans med sam- manlagt 21 motioner, som samtliga avstyrktes. I betänkandet fanns 15 reservationer och
  404. 404särskilda yttranden.
  405. 405SFS 2005:1226 och SFS 2006:809. Prop. 2005/06:128 och MJU 2005/06:23 inne- fattade förslag som anpassade de svenska reglerna inom områdena för livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd till nio olika EG-förordningar samt ett EG-direktiv.
  406. 406Med försöksdjur avses djur som används i djurförsök eller som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för djurförsök. Med djurförsök avses, utöver framställning, användning av djur för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, utveckling och framställning av läke- medel och kemiska produkter, undervisning om användningen innebär att djuret avlivas eller utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning eller om djuret orsakas eller riskerar att orsakas lidande, samt andra jämförliga åtgärder. SFS 2006:809.
  407. 407Avel ”med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren” är enligt 29 § DF förbjuden, men förbudets närmare tillämpning, t.ex. i form av eventuella dispenser, han- teras av den centrala tillsynsmyndigheten, dvs. f.n. Jordbruksverket. SFS 2003:1124 och SFS 2007:484.
  408. 408SFS 2005:1226. Närmare regler för arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna finns alltjämt i kungörelsen (LSFS 1988:45) med föreskrifter om den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål. För en kortfattad redogörelse av denna föreskrifts innehåll, se SOU 2007:57 s. 62 ff.
  409. 409SFS 2006:186.
  410. 410SFS 2004:1077.
  411. 411SFS 2006:818. De grundläggande kraven på djurförsöksverksamhet som ställs i
  412. 412och 21 §§ DL kan alltså normalt sett inte påverkas av tillämpningen av 49 a § DF. Bestämmelsens nuvarande utformning har skett mot bakgrund av ingående analys av vilka bestämmelser i förordningen som nämnderna skall kunna meddela undantag från. MJU 2005/06:5 s. 25 och Djurskyddsmyndighetens rapport, dnr 2005-0984, rörande redovisning av regeringsuppdrag angående vissa frågor om djurförsöksetisk prövning (Jo 2005/1063).
  413. 413Liksom tidigare får försök i och för sig genomföras med ofullständig eller ingen bedövning, om det ”är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med användningen eller om bedövningen skulle orsaka mer lidande än användningen i sig”, varvid dock smärtstil- lande eller lugnande medel skall användas för att begränsa djurets lidande, så att det ”inte utsätts för svår smärta, svår ångest eller annat svårt lidande”.
  414. 414Straffbestämmelsen i 36 § DL kompletterades år 2006 av en ny 36 a §, av vilken bestämmelse följer att uppsåtligt eller oaktsamt överträdande av de EG-rättsliga bestäm- melser som lagen kompletterar vanligen kan straffas med böter eller fängelse i högst två år.
  415. 415Prop. 2007/08:63 s. 21 ff.
  416. 416SFS 2007:362, prop. 2006/07:77 och MJU 2006/07:15.
  417. 417SOU 2007:57 s. 47 och 56.
  418. 418Handläggningstiderna hade i vissa fall dock varit omkring ett år. SOU 2007:57 s. 114.
  419. 419SOU 2007:57 s. 118, 125 och 169.
  420. 420I betänkandet anfördes att risken för s.k. överutnyttjande av överlämnanderätten inte var så stor att det fanns anledning att begränsa lekmannaledamöternas möjligheter att föra upp ärenden till den centrala nämnden, trots att utredningen fått ta del av exempel på att sådana ledamöter ibland förde fram ”ovidkommande åsikter angående ärenden som de har att pröva”. SOU 2007:57 s. 124. Någon analys av vems tolkningsföreträde som lagts till grund för definitionen av ”ovidkommande åsikter” gjordes inte i betänkandet.
  421. 421SOU 2007:57 s. 130 ff., 153 och 166f.
  422. 422Uppgifterna från Jordbruksdepartementet har lämnats i mejl, som jag har mottagit den 10 och 11 februari 2009, från ämnesrådet Lena Ödland vid departementet.
  423. 423SOU 2002:86 s. 180 f.
  424. 424Prop. 2007/08:63 s. 21 ff.
  425. 425Jfr t.ex. Ds 1986:3 s. 60 och SOU 2002:86 s. 84 f.
  426. 426Forsman, 1992, s. 199 f.
  427. 427Dessutom kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer enligt 21 och
  428. 428§§ DL meddela föreskrifter med undantag från såväl kravet på godkännande från etisk nämnd som från djurskyddslagens bestämmelser.
  429. 429Se det s.k. diskussionsunderlaget i SOU 2002:86 s. 180 f. samt bilaga 1 i förevarande arbete.
  430. 430Prop. 2007/08:63 s. 21 ff. och SFS 2008:660.
  431. 431Jfr SOU 1998:75 s. 91 samt Peter Singers resonemang om dels fiskar, skaldjur och bläckfiskar som självmedvetna djur, dels ostron och musslor som eventuellt självmedvetna djur. Singer, 1999, s. 193 ff. Inom den deontologiskt rättighetsförespråkande argumenta- tionen synes det inte vara ovanligt att minimigränsen för vilka varelser som tillerkänns ett rättighetsinnehav anses gå vid möjligheten att de är kännande (”sentient”). Se t.ex. Dunayer, 2004.
  432. 432JoU 1997/98:12 s. 40.
  433. 433De två stockholmsnämnderna handlägger tillsammans ungefär en tredjedel av landets totala mängd djurförsöksetiska ärenden. Den främsta anledningen till att jag har valt att studera ärenden från Stockholms Södra respektive Norra djurförsöksetiska nämnd var att jag antog att det skulle vara lättare för mig att få tag i material som befann sig fysiskt åtkomligt för mig såsom boende i Stockholm. Eftersom det sedermera visade sig att det p.g.a. olika omständigheter under alla förhållanden var svårt både att lokalisera och att rent faktiskt få tag i materialet, måste denna avgränsning sägas ha byggt på felaktiga premisser. Detta förhållande torde emellertid inte hindra att min empiriska delstudie belyser de i denna monografi aktuella frågeställningarna på ett bra sätt ur ett kvalitativt perspektiv.
  434. 434Materialet från åren 1982 och 1992 fanns våren år 2007 arkiverat hos Djurskydds- myndigheten i Skara, och har numera överförts till Jordbruksverket. Materialet från år 2002 fanns delvis hos nämnderna och delvis hos Djurskyddsmyndigheten, medan materialet från år 2007 fanns i arkiven hos respektive nämnder. Stockholms Norra djur- försöksetiska nämnd var våren 2007 verksam i lokaler i Stockholms tingsrätt, medan Stockholms Södra djurförsöksetiska nämnd våren 2007 var verksam i lokaler i Huddinge tingsrätt. Eftersom det under våren 2007 pågick en omfattande omorganisation av tings- rätterna i Stockholmsområdet var införskaffandet av ärendena för åren 2002 och 2007 behäftat med inte oväsentliga problem. Dels genom att det i viss mån var oklart i vems arbetsuppgifter det ingick att vara behjälplig med kopiering av allmänna handlingar m.m. Dels genom att arkiverade ärenden, tydligen under långa tidsintervaller, befann sig i flytt- kartonger, vars närmare placering var okänd.
  435. 435För hjälp med tillhandahållandet av dessa protokollskopior tackar jag Lars Franken- berg vid Astra Zeneca i Södertälje.
  436. 436Reliabilitet innebär att de undersökningar, mätningar eller motsvarande som har gjorts är intersubjektivt tillförlitliga och att alltså flera olika bedömare oberoende av var- andra anger eller skulle ange samma resultat. Validiteten i en studie rör däremot i vilken utsträckning som den valda metoden verkligen mäter det som skall mätas. Generaliser- barhet rör i vilken utsträckning som en studies resultat är generellt applicerbart på den företeelse som har studerats. Kvale, 1997, s. 207 ff.
  437. 437Szebehely, 1995, s. 251 ff. Jfr Kvale, 1997, s. 214ff.
  438. 438Kvale, 1997, s. 210.
  439. 439Se t.ex. Ulrika Andersson ”Hans (ord) eller hennes” (2004), Maritha Jacobsson "Tera- peutens rätt. Rättslig och terapeutisk logik i domstolsförhandlingar” (2006) och Monica Burman ”Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. Om straffrättens förmåga att producera jämställdhet” (2007).
  440. 440Under det att av djurförsöksetisk nämnd meddelat avslagsbeslut motiveras, behöver bifallsbeslut enligt 20 § 1 st. 1 p. FL inte motiveras, eftersom fråga är om beslut som formellt sett inte går någon emot.
  441. 441Med innehållsanalys avses undersökningar som är inriktade på att kvantifiera, dvs. räkna förekomsten av eller på annat sätt mäta, vissa företeelser i texter. Även undersök- ningar som syftar till att på ett systematiskt sätt beskriva textinnehåll genom mer kvali- tativa tolkningar av textens manifesta, dvs. explicit uttryckta, innebördsaspekter brukar betraktas som innehållsanalytiska. Bergström och Boréus, 2005 s. 43 ff.
  442. 442Bergström och Boréus, 2005, s. 76 ff.
  443. 443Mina överväganden rörande vilken undersökningsmetod som jag skulle använda skedde främst med utgångspunkt i de textundersökningsmetoder som behandlas i Berg- ström och Boréus verk ”Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys” (2005). Troligen hade det varit möjligt att göra en tämligen intressant diskursanalys av ansökningstexter och blanketter i relation till de till vissa beslut bifogade skiljaktiga meningar, som i en del fall är innehållsmässigt mångfacetterande. Då de skiljaktiga meningarna endast utgör en liten del av ärendematerialet, har det dock inte förefallit rimligt att ha dem i fokus för den empiriska undersökningen.
  444. 444Jfr Bergström och Boréus, 2005, s. 45. Jag övervägde att även bedöma ansökning- arna ur textkvantitativ synpunkt, dvs. att helt enkelt räkna ord för att på så sätt gradera ansökningarna utifrån textmässigt omfång. Ett sådant undersökningsmoment valde jag emellertid bort eftersom det är uppenbart att ansökningar kan vara omfångsrika men innehållsmässigt intetsägande eller helt obegripliga.
  445. 445Jfr Bergström och Boréus, 2005, s. 49.
  446. 446Eftersom kravet på att så få försöksdjur som möjligt skall användas lagfästes först år 2005 kan det tyckas egendomligt att studera motiveringen av antalet försöksdjur fr.o.m. år 1982. Jag har emellertid ansett det vara av intresse att studera såväl författningsregle- rade som ej uttryckligen reglerade innehållsstrukturer i ansökningarna.
  447. 447Den andra nivåkategoriseringen av 2007 års ärenden avvek från den som vidtogs först såvitt avser ungefär 4 procent av bedömningarna. Huruvida avvikelserna beror på att tolkningar av denna art alltid är skönsmässiga eller på att jag har påverkats av att ha läst ärenden från tidigare år är knappast möjligt att veta.
  448. 448CFN:s och Djurskyddsmyndighetens statistik innefattar uppgifter om anmälningar enligt 16 §.Av 16 § i föreskriften LSFS 1988:45 följer att en nämnd till tillsynsmyndig- heten, f.n. Jordbruksverket, skall anmäla ärenden som är av principiellt intresse eller som innebär att försöksdjuren utsätts för svårt lidande som blir långvarigt. Jfr artikel 9 i Euro- parådskonventionen ETS 123 och artikel 12 i EU-direktivet 86/609/EEG. Uppgift om sådana anmälningar saknas i statistikuppgifterna för åren 2007 och 2008 från Jordbruks- verket. Av Jordbruksverkets statistik framgår däremot att antalet ärenden med genmodi- fierade djur var 496 st. år 2007 och 677 st. år 2008. Vidare uppges i statistiken att antalet överklagade beslut var noll (0) år 2007 och ett (1) år 2008. Antalet överklaganden under dessa två år är enligt min mening förvånansvärt lågt, även om antalet överklaganden även tidigare varit lågt.
  449. 449Jordbruksverkets statistikuppgifter har tillställts mig genom mejl, mottaget den 4 februari 2009, från Cecilia Bornestafvid enheten för försöksdjur, Jordbruksverket.
  450. 450Partiella avslag finns inte som egen statistisk grupp, men enligt uppgift i brev daterat den 10 december 2007 från Cecilia Bornestaf vid enheten för försöksdjur, Jordbruksver- ket, redovisas ansökningar som har avslagits delvis i statistikgruppen ”varav med villkor/ anvisningar”.
  451. 451SOU 2007:57 s. 72.
  452. 452SOU 2007:57 s. 72 ff.
  453. 453Se dom 2006-12-18 i mål nr 23154-06, Länsrätten i Stockholms län. Denna dom har jag hittat genom att av registratorn vid denna länsrätt få en datalistan över alla mål som rörde tillämpning av djurskyddslagen under tiden fr.o.m. år 2001 t.o.m. år 2007. I SOU 2007:57 refererade mål är följande. Dom 1998-10-29 i mål nr 6897-98, 6907-98 och 6908-98, Länsrätten i Skåne län, dom 1999-04-09 i mål nr 6615-98, Länsrätten i Göteborg, beslut 1999-05-25 i mål nr 697-99, Länsrätten i Uppsala län, dom 1999-08-30 i mål nr 2276-99, Länsrätten i Göte- borg, dom 2000-04-27 i mål nr 493-00, Länsrätten i Göteborg, dom 2000-11-02 i mål nr 184-00, Länsrätten i Stockholms län, dom 2001-04-24 i mål nr 20971-00, Länsrät- ten i Stockholms län, dom 2001-10-03 i mål nr 1282-01, Länsrätten i Göteborg, dom 2002-05-14 i mål nr 716-01, Länsrätten i Västerbottens län, dom 2002-05-21 i mål nr 21401-01, Länsrätten i Stockholms län, dom 2002-12-19 i mål nr 2692-02, Länsrätten i Skåne län, dom 2003-08-13 i mål nr 1005-03, Länsrätten i Uppsala län, dom 2004- 03-05 i mål nr 6380-03, Länsrätten i Skåne län, dom 2005-06-14 i mål nr 8607-04, Länsrätten i Göteborg, dom 2005-09-14 i mål nr 4769-05, Länsrätten i Stockholms län, dom 2005-10-21 i mål nr 4666-05, Länsrätten i Göteborg samt dom 2005-12-27 i mål nr 21366-05, Länsrätten i Stockholms län.
  454. 454Dessa två fall är domen 2000-11-02 i mål nr 184-00, Länsrätten i Stockholms län, vari såväl nämnd som länsrätt ansåg att försökets nytta inte vägde tyngre än djurens lidande, samt domen 2002-05-14 i mål nr 716-01, länsrätten i Västerbottens län, vari nämnden avslog ansökan enligt 21 § DL medan länsrätten avslog överklagandet med stöd av 19 § DL. I domen 2005-06-14 i mål nr 8607-04, länsrätten i Göteborg, avslog nämnden delar av ansökan medan länsrättens pluralitet godkände ansökan i dess helhet, bl.a. eftersom försökets syfte ansågs ”mycket beaktansvärt”. Båda instanserna tycks dock ha tillämpat uteslutande 19 § DL i detta mål.
  455. 455Anmälan dnr A8/1982, dvs. ärende nr 8 från den djurförsöksetiska nämnden i Stock- holms högskoleregion; A-län, rörande försök på ca 6.000 möss.
  456. 456Anmälan A9/1982 rörande försök på 2000 råttor.
  457. 457Anmälan Al0/1982 rörande försök på 20 kaniner.
  458. 458Anmälan A14/1982 rörande försök på 1.000 råttor.
  459. 459Anmälan Al6/1982 rörande försök på 50 råttor.
  460. 460Anmälan A20/1982 rörande försök på 2.500 råttor.
  461. 461Anmälan h23l 1982 rörande försök på 10 kaniner.
  462. 462Utdrag ur ansökan A21/1982 rörande försök på 60 kaniner.
  463. 463Som exempel kan nämnas ansökan A5/1982 och ansökan A6/1982.
  464. 464Som exempel kan nämnas anmälan Al/1982, anmälan Al 5/1982, anmälan A17/1982 och anmälan A24/1982.
  465. 465Det är visserligen förståeligt att det inte ställdes särskilt höga krav på utformningen av anmälningar, som ju definitionsmässigt borde röra försök i vilka djuren inte for särskilt illa. Med beaktande av hur diffust utformade som många anmälningar var, kan nämn- derna emellertid inte haft möjlighet att veta vilka försök som borde konstituera å ena sidan anmälnings- och å andra sidan ansökningsärenden.
  466. 466Anmälan A25/1982 rörande försök på 200-400 marsvin samt 1-2 kaniner.
  467. 467Anmälan Al/1982 rörande försök på 50 katter.
  468. 468Ansökan A5/1982 rörande försök på 2 hundar.
  469. 469Ansökan A21/1982 rörande försök på 6 0 kaniner.
  470. 470Ansökan A5/1982 rörande försök på 2 hundar.
  471. 471Ansökan A4/1982 rörande försök på 12 hundar.
  472. 472Ansökan A3/1982 rörande försök på 10 hundar. Detta ärende är kopplat till ansökan A2/1982, genom att vissa uppgifter i båda ansökningarna hänför sig till en bilaga som fogats till det sistnämnda ärendet.
  473. 473De fyra ärendena är ansökan A3/1982 rörande försök på 10 hundar (godkändes efter diskussion om och förtydligande av syftet med försöken”, ansökan A4/1982 rörande för- sök på 12 hundar (godtogs efter tillägg om att ”inläggandet av katetrarna sker under narkos”), ansökan A5/1982 rörande försök på bl.a. 2 hundar (godtogs efter tillägg om postoperativ vård samt förtydligande av vad ”oacceptabelt kraftiga symtom” förväntades innebära) och ansökan A6/1982 rörande försök på 30 råttor (godtogs efter tillägg rörande att djuren skulle avlivas om de ”utsätts för lidande på grund av felaktigt tekniskt utföran- de av injektionen”).
  474. 474Ds Jo 1986:3 s. 42 ff. och Forsman, 1992, s. 179.
  475. 475Som framgår av avsnitt 6.2.1 ovan avskaffades anmälningsförfarandet genom 1988 års lagstiftning.
  476. 476Ansökan NI5/1992 rörande försök på ca 240 möss.
  477. 477Ansökan N20/1992 rörande försök på 300 möss.
  478. 478Ansökan S3/1992 rörande försök på 800 möss.
  479. 479Ansökan S4/1992 rörande försök på 800 möss.
  480. 480Ansökan S25/1992 rörande försök på 60 råttor.
  481. 481Ansökan N26/1992 rörande försök på 300 råttor.
  482. 482Ansökan S1/1992 rörande försök på 100 marsvin.
  483. 483Det förhållandet att båda de ovan citerade syftesbeskrivningarna är tämligen kortfat- tade, beror på att jag av utrymmesskäl har försök att välja exempel på välskrivna men inte långa textavsnitt. I flera av de ansökningar i vilka syftet med forskningen har beskri- vits tydligt och allsidigt omfattar den aktuella texten många sidor. Anledningen därtill torde genomgående vara att sökandena i dessa fall har hämtat texten från en ansökan om forskningsbidrag eller motsvarande, i vilken forskningens syften har redovisats. Det finns dock inga absoluta samband mellan en ansökans omfång och nivån på sättet att motivera djurförsökens syfte. Visserligen är det svårt att definiera ett syfte väl med användande av endast en eller två meningar. En syftesbeskrivning kan emellertid vara både lång och omständlig och samtidigt vara så präglad av en medicinsk vokabulär att den är obegrip- lig för lekmän. På samma sätt kan en god motivering av ett försöks syfte vara tämligen kortfattad.
  484. 484Ansökan S12/1992 rörande försök på 5 grisar.
  485. 485Numera följer i och för sig av 19 § p. 1 DL att djurförsök inte får utföras om syftet med försöksverksamheten kan uppnås med andra tillfredsställande metoder utan djur- användning. Om det är möjligt att få kunskap genom att ta del av andras forskningsresul- tat istället för att bedriva djurförsöksverksamhet, får djurförsök därför inte äga rum enligt
  486. 486§ DL. Dessutom skall försök enligt 21 § DL vara angelägna ”från allmän synpunkt”. Varken ansökningsblanketten eller djurskyddsreglerna efterfrågar emellertid uttryckligen forskningens nyhetsvärde.
  487. 487Ansökan N3/1992 rörande försök på ca 10 0 råttor och 10 kaniner.
  488. 488Ansökan N12/1992 rörande försök på 750 råttor.
  489. 489Ansökan S2/1992 rörande försök på 150 råttor.
  490. 490Ansökan S2/1992 rörande försök på 60 möss.
  491. 491Se t.ex. de fyra ansökningarna S4, S5, S6 och S7/1992.
  492. 492De två ärenden i vilka reservationer avgavs p.g.a. bristande förberedelser var ansök- ningarna N3/1992 rörande försök på råttor och kaniner samt N18/1992 rörande försök på råttor. Ansökningen N3/1992 tillstyrktes inte av en nämndledamot p.g.a. att för- söksledaren vid nämndsammanträdet hade lämnat kompletterande information, vilken nämnden inte i förväg hade kunnat ta del av. Mot ansökningen NI8/1992, som givits in tre dagar före sammanträdet den 23 januari 1992, reserverade sig två nämndledamöter p.g.a. att den inte hade handlagts av någon beredningsgrupp, varför ett tillstyrkande av ärendet innebar ett åsidosättande av de normala beredningsrutinerna.
  493. 493Se reservationer avgivna vid Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds samman- träde den 20 februari 1992 mot de av en forskare vid institutionen för alkohol- och narkotikaforskning ingivna ansökningarna NI2/1992 rörande försök på 750 råttor, NI3/1992 rörande försök på 180 dagsgamla råttkullar, NI4/1992 rörande försök på
  494. 494veckogamla råttkullar, NI5/1992 rörande försök på 240 råttkullar samt NI6/1992 rörande försök på 600 råttor.
  495. 495Undersökningsmaterialet för år 2002 utgörs p.g.a. bortfall alltså av endast 48 ären- den, varav 22 stycken är från Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnd och 26 stycken är från Stockholms Södra djurförsöksetiska nämnd. Bortfallen beror bl.a. på att såväl vidaresända ärenden som tilläggsansökningar i allmänhet inte går att återfinna såsom en fullständig ansökan bland nämndernas handlingar. Dessutom förekommer det att vissa ärenden, av såvitt jag förstår okända skäl, helt enkelt inte finns insorterade på den plats där de borde ha funnits.
  496. 496Ansökan NI 8/2002 rörande försök på 40 kaniner. Glomus caroticum, eller glomus- kroppar, är en sorts körtelaktig blodvävnad på vardera sidan om halsen vid halspuls- ådern.
  497. 497Ansökan S24/2002 rörande försök på 10 råttor.
  498. 498Ansökan S26/2002 rörande försök - av avsevärd svårighetsgrad - på 3000 möss.
  499. 499Ansökan Nl/2002 rörande försök på 78 marsvin.
  500. 500Ansökan S4/2002 rörande försök på 52 hundar.
  501. 501Ansökan S20/2002 rörande försök på 300 möss och 300 råttor.
  502. 502Djurskyddsmyndighetens rapport, dnr 2005-2094, rörande redovisning av regerings- uppdrag angående utvärdering av klassificeringssystemet för bedömning av djurförsöks svårighetsgrad (Jo 2005/2355), s. 7.
  503. 503Ett försöks slutpunkt är det tillfälle då försöket avbryts eftersom syftet med experi- mentet har uppnåtts, medan avbrytningspunkten är det tillfälle då ett försök skall avbry- tas av djurskyddsskäl oavsett om försökssyftet har uppnåtts eller inte.
  504. 504Ansökan S4/2002 rörande försök på 5 2 hundar.
  505. 505Ansökan S6/2002 rörande försök på 15 kaniner.
  506. 506Ansökan N20/2002 rörande försök på 300 råttor.
  507. 507Se t.ex. ansökan SI8/2002 rörande försök på 2000 råttor.
  508. 508Se t.ex. ansökan NI5/2002 rörande försök på 43 möss, i vilken försökets slutpunkt genom kompletteringsinformationen tidigarelades för att en klassificering i kategorin ringa svårighetsgrad skulle kunna upprätthållas.
  509. 509Enligt protokollet från sammanträdet den 22 februari 2002 i Stockholms Södra djur- försöksetiska nämnd avslogs även en ansökan från slutet av år 2001 partiellt, nämligen ansökan SI79-2001.1 detta ärende, som inte ingår i mitt undersökningsmaterial, avslogs ansökan "i den del den avser försök på ischiasnerven eftersom det finns alternativa meto- der som förorsakar djuren mindre smärta”. Dessutom avslogs två ansökningar, SI71/01 och S164/01, vid sammanträdet den 25 januari 2002 i Stockholms Södra djurförsöks- etiska nämnd av formella skäl. I båda dessa ärenden ansåg nämnden att sökanden inte lämnat tillräckligt tydligt preciserad information om försöket för att respektive ansökning skulle kunna bifallas.
  510. 510Kainsyra är, enligt vad som uppges i ansökningen, en aminosyra som starkt stimulerar centrala nervsystemet och som kan orsaka konvulsioner under 4—5 timmar.
  511. 511Se skiljaktig mening mot beslutet att godkänna ansökan S23/2002 rörande föränd- ring av ansökan S127/2001 bl.a. genom förlängning av försökstiden vid Stockholms Södra djurförsöksetiska nämnds sammanträde den 22 mars 2002.
  512. 512Se protokoll från Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds sammanträde den
  513. 513januari 2002 med skiljaktiga meningar mot besluten att godkänna ansökningarna N14/2002 rörande försök på sammanlagt totalt ca 1800 marsvin, råttor, kaniner och möss samt N20/2002 rörande försök på 300 råttor. Citatet är hämtat ur reservationen till godkännandet av ansökan N14/2002, men ett textparti med mycket likartat innehåll förekommer i reservationen till godkännandet av ansökan N20/2002.
  514. 514Se skiljaktig mening mot beslutet att godkänna ansökan N3/2002 rörande försök på 3000 möss vid Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds sammanträde den 31 januari 2002.
  515. 515I dessa fem reservationer anfördes att en ”djurförsöksetisk prövning värd namnet” inte hade utförts, att sökandens försök var oacceptabelt eftersom slutpunkt inte hade angivits, att sökandens försök var olagligt enligt 19 § DL eftersom djuren skulle utsättas för onö- digt lidande, att sökandens försökssyfte var alltför oetiskt för att lagligen kunna godkän- nas samt att nämnden genom att godkänna en ansökan med en rekommendation på ett vilseledande sätt hade skapat en ”påhittad beslutsformulering”; ett ”icke-beslut”. Se reser- vationer mot godkännandena av ansökningarna N362/2001, N335/2001, N358/2001, N365/2001 och N363/2001 vid Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds samman- träde den 31 januari 2002.
  516. 516Båda dessa rör studier vilkas målsättning har formulerats så brett att syftet framstår som diffust, samtidigt som försöken inte har relaterats särskilt tydligt till något specifikt problem. Dessa två ansökningar rör emellertid test som enligt vad som uppges fordras enligt internationella riktlinjer. Möjligen utgör försöken dessutom någon sorts toxikolo- gisk grundforskning, vars syfte helt enkelt är svårpreciserat. Se ansökan S8-2007 rörande försök på 3 000 råttor och ansökan S21-2007 rörande försök på 400 råttor. Ansökan S8-2007 har till syfte att ”utvärdera kända substanser samt nya läkemedelskandidaters effekter på känslighet för epilepsi och konvulsionströskelförändringar som en del av karakteriseringen av effekter i det centrala nervsystemet”, varvid det - även av ansökan i dess helhet - är oklart för en lekman vad det är för substanser som skall testas. Ansökan S21-2007 har till syfte att ”utreda om blivande läkemedel påverkar temperaturreglering. Studierna ingår som en del av den prekliniska säkerhetsutvärderingen av nya läkemedel och avser att upptäcka eventuella effekter”. Även denna syftesangivelse har den svagheten att det inte framgår vad försöksdjuren skall ges för preparat.
  517. 517Dessutom finns det ett ärende, N14-2007 rörande försök på 400 råttor, i vilket stora delar av ansökningen, bl.a. i här aktuellt avseende, är sekretessbelagd eftersom försöks- processen ”utgör potentiellt en revolutionerande behandlingsform för diabetes, och att offentliggöra ansökan skulle i dagsläget förhindra möjligheterna till patentering och upp- följande arbete”. Denna ansökan har inte kunnat bedömas i fråga om beskrivning av försöksdjurens situation.
  518. 518Ansökan N30/2007 rörande försök, av avsevärd svårighetsgrad, på 150 råttor i syfte att studera biologisk och funktionell betydelse av "operation/dekompression/avlastning" vid traumatisk ryggmärgsskada.
  519. 519Ansökan N14/2007 rörande försök på 400 råttor. Den s.k. GK-råttan är inte gen- modificerad i vanlig bemärkelse men är, efter vad jag har förstått, en s.k. kongen råttstam som har avlats fram från en spontant diabetisk råttstam.
  520. 520Ansökan N30/2007 rörande försök, av avsevärd svårighetsgrad, på 150 råttor.
  521. 521Ansökan S8/2007 rörande försök på 3000 råttor.
  522. 522Ansökan S23/2007 rörande försök på 1500 marsvin.
  523. 523Se ansökan S27-2007 rörande försök på 15 möss.
  524. 524Se ansökan N8-2007 rörande försök på 500 möss.
  525. 525Se reservation vid Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds sammanträde den
  526. 526februari 2007 i ärende N29/2007 samt reservationer vid Stockholms Södra djurför- söksetiska nämnds sammanträde den 30 mars 2007 i ärendena SI7/2007, SI8/2007, S20/2007, S21/2007, S25/2007, S27/2007 och S28/2007.
  527. 527Forsman, 1983, s. 38 och 59.
  528. 528Jfr dock SOU 2002:86 s. 186 f.
  529. 529Se verket ”Försöksdjursteknik. En praktisk handledning” (1994) av Sture Falkmer och Tage Waller.
  530. 530Se dom 2001-05-18 i mål nr B 2-01, Göteborgs tingsrätt, s. 13 och 18.
  531. 531Se t.ex. prop. 2004/05:177 s. 13.
  532. 532Se reservationer avgivna vid Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnds samman- träde den 20 februari 1992.
  533. 533Se ansökningarna S30-2002 och S179-2001, av vilka det dock endast är S30-2002 som omfattas av det undersökta tidsintervallet.
  534. 534Se avsnitt 9.2 och 10.1 nedan. Birgitta Forsman anger att de avslag som hon har studerat inte ”följer något mönster. Besluten verkar nyckfulla och slumpartade, och det är lätt att hitta exempel på snarlika ansökningar som godkänts”. Forsman, 1992, s. 217.
  535. 535Se avsnitt 9 nedan.
  536. 536Se t.ex. reservationerna mot användande av koldioxid som avlivningsmetod vid sam- manträde i Stockholms Södra djurförsöksetiska nämnd den 30 mars 2007 i ärendena S17/2007, SI8/2007, S20/2007, S21/2007, S25/2007, S27/2007 och S28/2007.
  537. 537Som har nämnts i avsnitt 7.1.3 var det endast i två av 18 fall av överklaganden som avvägningsregeln i 21 § DL överhuvudtaget aktualiserades, och endast i ett fall ansåg såväl nämnd som länsrätt att försökets nytta inte vägde tyngre än djurens lidande.
  538. 538Den praktiska tillämpningen av djurförsöksreglerna kan enligt min mening dock antas ha arthierarkiska inslag såtillvida att forskare som vill hålla sig utanför kritiska mediedebatter vanligen torde undvika att använda domesticerade högstatusdjur, som t.ex. hundar och katter, i djurförsök.
  539. 539SOU 1998:75 s. 117.
  540. 540Försöksreglerna tycks inte betraktas som juridiskt relevanta i tillräcklig utsträckning för att rättsvetenskapliga studier skall bedrivas om dem. Anledningen därtill torde vara bl.a. att denna typ av regler anses främst syfta till att skapa frivillig självsanering när det gäller valet av biomedicinska forskningsmetoder. Motsvarigheter till det svenska djurplå- geribrottet finns i och för sig i alla västerländska stater. Djurförsöksreglerna är emellertid vanligen konstruerade så att djurförsök som utförs i enlighet med och på grundval av ett offentligrättsligt godkännande inte kan klassificeras som brottsligt.
  541. 541En reell komparativ undersökning skulle fordra ett betydligt mer omfattande arbete än vad jag har utfört. Bristen på internationell rättsvetenskaplig forskning om utländska djurförsöksbestämmelser gör emellertid att jag måste rekommendera den läsare som öns- kar fördjupa sig i ämnet att studera det primära källmaterialet, dvs. främst lagtexter och andra officiella dokument.
  542. 542Närmare om dessa länders djurförsöksregler, se även SOU 2003:107, bilaga 1-3.
  543. 543Fionda, 1995, s. 15 och Cownie o.a., 2000, s. 205 f. samt Heuman, 1973, s. 25 och
  544. 544f.
  545. 545Se artikel 1 punkten 2 c i ETS 123.
  546. 546Se 2 kap. 16 § i Home Office ”Guidance on the Operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986” samt SOU 2002:86 s. 59.
  547. 547EGTC340, 10.11.97 s. 110.
  548. 548Se artikel 6—8 i direktivet 86/609/EEG.
  549. 549Jfr 16 § i föreskrifterna LSFS 1988:45 om att en nämnd till den centrala tillsynsmyn- digheten skall anmäla ärenden som innebär ett stort och långvarigt lidande för djuren eller som annars är av principiellt intresse.
  550. 550Proposal for a directive of the European parliament and of the council on the protec- tion of animals used for scientific purposes, presented by the Commission 11 November 2008, SEC(2008) 2410, SEC(2008) 2411.
  551. 551Se under ”Grounds for and objectives of the proposal” och ”General context” på s. 2 och 4 i ”proposal for a directive of the European parliament and of the council on the protection of animals used for scientific purposes”. På sidan 4 anförs: ”There are strong arguments for differentiating the use of animals with respect to the species, in particular in relation to their genetic proximity to human beings. Although the proximity of non- human primates makes some of these species the only suitable ones for certain types of testing, this differentiation is supported by science and should be respected”.
  552. 552Se artiklarna 2, 4, 8, 9-11, 15, 25, 3 5, 37 och 3 8 i EU-kommissionens förslag till nytt djurförsöksdirektiv; ”Proposal for a directive of the European parliament and of the council on the protection of animals used for scientific purposes, presented by the Com- mission 11 November 2008”.
  553. 553Med människoapor avses främst schimpanser, gorillor, orangutanger och bonobo- apor.
  554. 554Det förhållandet att den svenska smärtklassificeringsskalan kommer att behöva utökas från tre till fyra differentieringsnivåer framstår som en i sammanhanget ganska begränsad, och lätt genomförd, förändring.
  555. 555Om implementeringen av EU:s femte miljöhandlingsprogram i Sverige, se SOU 1998:75 s.43ff.
  556. 556Se projektets hemsida på: www.acutetox.org.
  557. 557Se instruks for Utvalg for forsok med dyr, utfärdad av Statens dyrehelsetilsyn den 20. november 2000 i medhold av lov 20. desember 1974 nr. 73 om dyrevern §§ 22 og 30.
  558. 558Se 21 § föreskrift om forsok med dyr 15.01.1996.
  559. 559Se 9-11 §§ föreskrift om forsok med dyr 15-01.1996.
  560. 560Se 13 § föreskrift om forsok med dyr 15.01.1996.
  561. 561Se 8 § föreskrift om forsok med dyr 15.01.1996.
  562. 562Se 5 kap. dyrevaernsloven nr 344 af 13/05/2005.
  563. 563Jfr SOU 2003:107, bilaga 1, s. 6.
  564. 564I teorin finns emellertid en grundlagsstadgad rätt till domstolsprövning av begräns- ningar av forskarnas rättigheter. SOU 2007:57 s. 87.
  565. 565I 2 kap. 7 § 3 st. lov om dyreforsog stadgas följande. Hvis bedevelse ikke er mulig, eller er bedßvelse uforenelig med forseget, skal der anvendes smertestillende midler eller anden lindrende foranstaltning med henblik på, at smerte, lidehe, angst eller varigt men begranses mest muligt. Dyret må ikke opleve stark smerte, anden intens lidehe eller intens angst. Hvis tihtanden af stark smerte, anden intens lidehe eller intens angst må antages at bestå ved bedevehens eller den lindrende behandlings opher, skal dyret aflives.
  566. 566Se 1 kap. 1 § lagen (62/2006) om försöksdjursverksamhet.
  567. 567Se 3 kap. 7, 8 och 9 §§ lagen (62/2006) om försöksdjursverksamhet.
  568. 568Se 5 kap. 20 § p. 5 lagen (62/2006) om försöksdjursverksamhet.
  569. 569Se 2 kap. 6 § samt 5 kap. 17 och 20 §§ lagen (62/2006) om försöksdjursverksamhet.
  570. 570Se 6 kap. 24 och 26 §§ samt 9 kap. 41 § lagen (62/2006) om försöksdjursverksam- het.
  571. 571Som har nämnts i avsnitt 2.2 ovan använder jag i denna bok ibland England och Storbritannien som synonymer och ibland England som en beteckning på England och Wales, dvs. med exkluderande av Skottland och Nordirland, som ju i vissa avseenden är juridiskt administrativt åtskilda från England och Wales.
  572. 572Närmare om 1876 års Cruelty to Animals Act, se avsnitt 2.3 ovan.
  573. 573Se bl.a. Performing Animals Act 1925, The Pet Animals Act 1951, Cock fighting Act 1952, Abandonment of Animals Act 1960, Animal Boarding Establishments Act 1963, Riding Establishments Act 1964 och 1970, Breeding of Dogs Act 1973 och 1991, Protection Against Cruel tethering Act 1988 samt Breeding and Sale of Dogs Welfare Act 1999.
  574. 574I hela avsnitt 7 översätter jag ”section” med ”kapitel”och ”subsection” med paragraf.
  575. 575Uttrycket ”ought reasonably to have known” översätter jag här, något felaktigt, med ”sannolikhetsuppsåt”, vilken uppsåtsform dock inte har godtagits i svensk rätt. I Sverige har ju istället det s.k. eventuella uppsåtet som den nedre gränsen för straffbart uppsåt numera ersatts av s.k. likgiltighetsuppsåt, se NJA 2004 s. 176.
  576. 576Se bl.a. 11, 13, 34 och 35 kap. AWA.
  577. 577Det förhållandet att åtal för många brottstyper i Storbritannien kan väckas av varje medborgare, oavsett om denne berörts av brottet eller inte, synes inte medföra att enskil- da åtal där är särskilt vanligt. Uppenbarligen har det ansvar för rättegångskostnader som är förknippat med enskilda åtal en återhållande effekt på allmänhetens benägenhet att själva driva åtal. Fionda, 1995, s. 15 och Heuman, 1973, s. 25.
  578. 578Cownie o.a., 2000 s. 205 ff
  579. 579Mendelsohn, 1987, s. 120.
  580. 580Mendelsohn, 1987, s. 120 f.
  581. 581ASPA gäller i såväl England och Wales som i Skottland och på Nordirland. Se 1 kap. i Guidance on the operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986 (2000).
  582. 582Se de inledande bestämmelserna i ASPA om ”a protected animal” samt om ”expe- rimental and other scientific procedure”, dvs. försöksförfaranden, ”which may have the effect of causing the animal pain, suffering, distress or lasting harm”.
  583. 583Se 2 kap. 16 § i Guidance on the Operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986 (2000).
  584. 584Se avsnittet om ”designated establishments”, 6 kap. ASPA. Den djurskyddsansvarige skall sköta den dagliga kontrollen av försöksdjurens hälsotillstånd och vistelsemiljö. Om problem eller missförhållanden uppdagas skall denne kontakta veterinären, som visserli- gen har det formella veterinärmedicinska ansvaret för djuren men som p.g.a. andra ålig- ganden normalt sett inte hinner med en daglig kontroll. Större försöksinrättningar har en egen veterinär anställd. Vid mindre inrättningar kan den ansvarige veterinären däremot vara en vanlig, extern veterinär som i samarbete med den djurskyddsansvarige ansvarar för försöksdjuren som ett särskilt uppdrag. SOU 2002:86 s. 294. Dessa regler motsvaras i Sverige av bestämmelserna om godkänd föreståndare och ansvarig veterinär i 20 § DL.
  585. 585SOU 2002:86 s. 285.
  586. 586Se avsnittet om ”personal and project licences”, 3 och 4 kap. ASPA. Reglerna om per- sontillstånd saknar motsvarighet i Sverige, bortsett från det generella kravet i 20 § DL på att det inom djurförsöksverksamhet skall finnas för verksamheten tillräckligt stor personal som har den utbildning och kompetens som behövs.
  587. 587Se avsnittet om ”personal and project licences”, 5 kap. ASPA.
  588. 588Se avsnittet om ”personal and project licences”, 5 kap. ASPA.
  589. 589Smith o.a., 2003, s. 48. Närmare om det engelska smärtklassificeringssystemet, se CFN:s skriftserie nr 39, i vilken skrift det finns en redogörelse för flera, främst europeiska, länders smärtklassificeringssystem.
  590. 590Jfr SOU 2002:86 s. 292.
  591. 591Se 5 kap. 6 § ASPA. Med hästdjur (”equidae”) avses hästar, åsnor, mulor, zebror etc.
  592. 592Se 5 kap. 5 §ASPA.
  593. 593Se 5 kap. 4 § ASPA.
  594. 594Se 18 kap. 2 § ASPA.
  595. 595Jfr SOU 2002:86 s. 286 ff.
  596. 596Animal Procedures Committee regleras genom bl.a. 19 och 20 kap. ASPA. Se även SOU 2002:86 s.287f.
  597. 597Review of Cost-Benefit Assessment in the use of Animals in Research, 2003, avsnitt 3-6.
  598. 598Guidance on the Operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986 (2000), appendix J.
  599. 599Guidance on the Operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986 (2000), appendix J.
  600. 600Guidance on the Operation of the Animals (Scientific Procedures) Act 1986 (2000), appendix J.
  601. 601Review of the Ethical Review Process in Establishments Designated under the Animals Scientific Procedures Act 1986, 2001, s. 4 ff.
  602. 602SOU 2002:86 s. 286.
  603. 603Se 12 kap. 4-7 §§ ASPA. Dessutom finns på samma sätt som i Danmark en slags teoretisk rätt till domstolsprövning. SOU 2007:57 s. 89.
  604. 604Se 22-24 kap. ASPA.
  605. 605Se 22 kap. 4 § ASPA. För att en person skall kunna mena sig ha haft anledning att tro att förfarandet var lagenligt fordras enligt lagtexten emellertid att vederbörande har aktivt kontrollerat sakförhållandena (”if he shows that he reasonably believed, after making due enquiry”).
  606. 606I Danmark och Finland finns dessutom särskilda författningar om genteknik, kloning m.m. I Sverige omfattas embryon och foster inte explicit av djurskyddsförordningens definition av djur. Genom att försöksbegreppet i Sverige inkluderar alla typer av djur- användning i experimentellt syfte, dvs. även befruktning och uttagande av embryon eller foster, omfattas experiment i vilka foster eller embryon används i princip ändå alltid av djurförsöksreglerna. Dessutom angavs följande i SJVFS 2001:91. ”Forskning med utnyttjande av embryon från djur kan komma att omfattas av etisk prövningsplikt. Avgö- rande för frågan om djur vid försök i denna forskning föreligger får bedömas från fall till fall med hänsyn till embryonernas utveckling.”
  607. 607Se 5 kap. 5 § ASPA, 9 § i lagen (62/2006) om försöksdjursverksamhet samt art. 7 i ETS 123 och art. 7 p. 3 i direktivet 86/609/EEG.
  608. 608Se 2 kap. 7 § 3 st. i den danska djurförsökslagen.
  609. 609Av 1 c § DL följer att djurförsök är användning av djur för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, framställning och produktion av kemi- och läkemedelsprodukter, vissa typer av undervisning samt ”andra jämförliga ändamål”. Av denna legaldefinition kan sägas följa att användning av djur i andra syften än sådana som omfattas av bestämmelsen inte kan beviljas försökstillstånd, eftersom djuranvändning i andra syften överhuvudtaget inte kan räknas som djurförsök, och därmed inte sällan konstituerar djurplågeri.
  610. 610Skriften ”Review of Cost-Benefit Assessment in the use of Animals in Research” (2003) utgiven av Animal Procedures Committee framstår som ett av de mer omfångsrika arbetena om den praktiska hanteringen av avvägningsfrågan.
  611. 611Särskilt regeln i 22 kap. 4 § ASPA om att den som haft anledning att tro att ett felaktigt djurförsöksförfarande var korrekt inte skall anses ha gjort sig skyldig till lag- överträdelse synes minimera möjligheterna att genom enskilda åtal eller på annat sätt lag- föra personer p.g.a. utförda djurförsök. Möjligheten att väcka enskilda åtal är emellertid naturligtvis användbar om t.ex. RSPCA är så intresserat av att rikta mediernas uppmärk- samhet på ett visst försöksförfarande att man är beredd att såsom i framtiden förlorande part stå för rättegångskostnaderna.
  612. 612Eftersom de skilda ländernas tillämpningsbestämmelser inte har undersökts är det inte möjligt för mig att uttala mig om hur regelsystemen i dessas helhet är utformade. Vad en lagstiftning innefattar respektive inte innefattar säger emellertid en del om de rättspolitiska prioriteringarna.
  613. 613Denna komparativa överblick är alltför ytlig för att det skall vara möjligt att studera ideologier och implicita respektive explicita värden i de utländska djurförsöksreglerna. Jag relaterar därför materialet endast till de värdestrukturer som jag har identifierat i svensk rätt och bortser alltså från att de andra ländernas regler kan innefatta helt andra strukturer.
  614. 614Se avsnitt 8.2.1 ovan. •
  615. 615Se bl.a. artikel 9 i ETS 123 och artikel 12 i direktivet 86/609/EEG.
  616. 616Cserhalmi, 2004, s. 36 och 295 ff
  617. 617Cserhalmi, 2004, s. 255 f. och 290—293.
  618. 618Som framgår av Högsta domstolens, i avsnitt 3.1.4 ovan refererade, praxis förekom många situationer i vilka människor ansågs ha rätt att låta djur lida oavsett hur djuret hade betett sig. I många fall drogs straffbarhetsgränsen alltså uteslutande på grundval av huruvida den tilltalades agerande i det specifika fallet ansågs onödigt grymt.
  619. 619Se avsnitt 3.1.4 ovan.
  620. 620Jfr Dirke, 2000, 16 ff och 101 ff.
  621. 621Se t.ex. Stjernberg, 1930, s. 166.
  622. 622Se vidare Striwing, 1987, s. 178 ff., Holmqvist o.a., 2003, avsnitt 16:83 och där an- förda rättsfall samt senare tids rättspraxis i form av bl.a. NJA 2006 s. 339 (djurplågeri ansågs inte vara s.k. artbrott, dvs. ett brott vars art i sig föranleder fängelse som påföljd) samt RH 2005:31 och RH 2005:76-80.
  623. 623Se t.ex. SOU 1938:36 s. 71, FLU 1944:28 s. 25 och prop. 1972:122 s. 32 f.
  624. 624I domen från Göteborgs tingsrätt hördes totalt elva vittnen utöver den tilltalade. Se dom 2001-05-18 i mål nr B 2-01, Göteborgs tingsrätt. Anmälan den 5 februari 2007 till åklagarmyndigheten om misstänkt brott mot djurskyddslagen av djurskyddsinspektören Olle Leander vid Solna stads miljö- och hälsoskyddsförvaltning rör ett misstänkt brott mot djurskyddslagen, som har begåtts genom att en forskare uppges ha överskridit med- delat etiskt tillstånd rörande hållande av s.k. SPIN-möss; möss som spontant utvecklar inflammationer. Av åtalsanmälan framgår att det bland den personal som har sett mössen finns motstridiga uppgifter bl.a. om i vilken utsträckning som mössen haft sår av viss art eller inte. Åtalsanmälningen har jag noterat eftersom den omnämns i protokollet av den
  625. 625februari 2007 från Stockholms Norra djurförsöksetiska nämnd.
  626. 626SOU 2007:57 s. 167.
  627. 627,4 Se SOU 2003:86.
  628. 628Så anfördes i lagstiftningsdebatten t.ex. att det vore ”uteslutet att låta någon annan än ett försöks ledare avgöra” vad ett djurförsöks syfte krävde för ingrepp på försöksdjuren samt att det vore ”en orimlig belastning” för forskarna att underkasta dem någon slags mera regelbunden kontroll av försökens genomförande. SOU 1938:36 s. 105 f. Se även uttalandet i betänkandet om att ”(i) vilken mån Vivisektion i det speciella fallet är nödvän- dig eller umbärlig, därom kunna endast medicinskt sakkunniga döma”. SOU 1938:36 s. 103.
  629. 629Se avsnitt 5.2.1 ovan.
  630. 630Eftersom det under nämndernas första sju verksamhetsår avstyrktes endast två av ca 7.000 ärenden var det uppenbarligen forskningsintressenas syn på hur avvägningarna skulle vidtas som dominerade. Se avsnitt 5.2.3 ovan.
  631. 631Forsman, 1983, s. 100 f.
  632. 632Se t.ex. Ds Jo 1986:3 s. 60.
  633. 633Prop. 1989/90:118 s. 10 f.
  634. 634Jfr prop. 1997/98:28 s. 13 och prop. 1989/90:118 s. 10 f.
  635. 635Jfr Forsman, 1992, s. 163. Som nämns i avsnitt 8.2.1 innefattar det förslag till nytt EG-direktiv om djurförsök som är under utarbetande krav på utvärdering i efterhand under vissa förhållanden.
  636. 636SOU 2007:57 s. 125 f.
  637. 637Se vidare avsnitt 10.3 nedan.
  638. 638Som har nämnts i avsnitt 4.4 ovan hade forskarna i praktiken totalt tolkningsföreträ- de då det gällde att bedöma vilka experiment som borde genomföras, trots att regelöver- trädelser i teorin skulle ha kunnat straffas som djurplågeri. Tillsynsmyndigheterna synes inte ha aktivt ägnat sig åt att kontrollera hur djurförsöksverksamheten egentligen bedrevs, något som enligt förarbetsuttalanden inte heller var meningen. Jfr SOU 1938:36 s. 103 och 105 f.
  639. 639Se t.ex. Forsman, 1983 s. 94 och SOU 1998:75 s. 127 ff
  640. 640Forsman, 1992, s. 226.
  641. 641Rothstein o.a., 1999, s. 54.
  642. 642Se t.ex. förarbetena till socialtjänstlagen (2001:453), vari enhetlig rättstillämpning framhålls som en viktig målsättning för socialtjänsten. Prop. 2000/01:80 s. 85, 99 och 162.
  643. 643SOU 1998:75 s. 171 f. och SOU 2007:57 s. 114 f. Jfr även Forsman, 1992, s. 217 ff.
  644. 644Den i teorin framskjutna position som djurskyddsintressena kan sägas ha i 1988 års lagstiftning framgår tydligt av bl.a. stadgandet i 2 § DL om att djur skall ”behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom” samt angivandet i 4 § DL av att djur skall ha en ”god djurmiljö” som ”främjar deras hälsa” och ger dem möjlighet att ”bete sig naturligt”. Båda dessa regler uttrycker dock, på ett för målregler karakteristiskt sätt, vad som skall bli det materiella slutresultatet av rättstillämpningen, utan att ange några specifika handlingsdirektiv för enskilda fall.
  645. 645Någon utvärdering av skillnader mellan Djurskyddsmyndighetens och Jordbruksver- kets respektive djurskyddsverksamheter har i och för sig inte utförts. På det övergripande värdestrukturella planet hade det enligt min mening emellertid stor principiell betydelse att just bara djurskyddet i dess helhet var hänfört till en enda specifik central myndighet.
  646. 646Dessa indikationer på förstärkningar av den regleringsförespråkande värdestrukturen är införandet av ett uttryckligt krav på att så få försöksdjur som möjligt skall användas, infogandet av samtliga krav på djurförsök i djurskyddslagen samt försöket att i en offent- lig utredning skapa ett diskussionsunderlag med detaljerade preciseringar av hur de skilda avvägningsfaktorerna skall bedömas vid den etiska prövningen.
  647. 647Se avsnitt 6.3.4 ovan.
  648. 648Se 3 § i tillämpningskungörelsen (1944:771) samt SOU 1938:36 s. 103.
  649. 649Se 4 och 9 §§ i tillämpningskungörelsen (1944:771).
  650. 650Se avsnitt 8.2.1 ovan.
  651. 651Birgitta Forsman anför att s.k. social samhörighet synes ha större betydelse för män- niskors moraliska bedömningar av djurförsök än biologiska likheter. Hon noterar att ryggradsdjur visserligen ibland placerats i etisk specialklass, eftersom de har ett centralt nervsystem som gör att de antas känna smärta, men att det finns ”mycket som tyder på att social kinship har större betydelse än biologisk”. Forsman, 1992, s. 82.
  652. 652Jfr Peczenik, 1995, s. 446 ff.
  653. 653De värdeideal som djurförsöksreglerna innefattar står i ett direkt samband med de politiska handlingsprogrammen på området, vilka enkelt skulle kunna sammanfattas som dels ett förespråkande av vikten av forskningsframsteg, dels ett förespråkande av att djur- skydd är ett viktigt samhällsintresse.
  654. 654Gustafsson, 2002, s. 45.
  655. 655Se avsnitt 7.3 ovan och Westerlund, 2003, s. 256.
  656. 656SOU 2002:86 s. 101.
  657. 657SOU 2002:86 s. 180 f. samt bilaga 1 till detta arbete.
  658. 658Jfr forskningsinstitutionernas skalor eller mallar för beräkning av djurförsökens smärtgradering jämte angivande av sådant som avbrytnings- och slutpunkt.
  659. 659Vanligen dömer Arbetsdomstolen i sammansättning bestående av fyra partsledamöter, varav två från vardera arbetstagar- respektive arbetsgivarsidan, samt två ämbetsmanna- domare och en ledamot med ”särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden”, dvs. en professionalistiskt kompetent ledamot. Det faktum att det finns tydliga inslag av korporatism i domstolens beslutsfattande framgår av att domarna i motsats till vanliga ordinarie domare inte är oavsättliga samt av att de fyra intresserepresentanterna när skilj- aktiga meningar förekommer ”nästan undantagslöst röstat för en utgång som gynnat” det respektive partsintresse som de representerar. Se 3 kap. 2 och 3 §§ LRA och Rimsten, 1998, s. 18f.
  660. 660Rimsten, 1998, s. 268.
  661. 661Enligt Aleksander Peczenik är det troligen möjligt att uppnå mer eller mindre univer- sell konsensus om etiska värden. Peczenik, 1995, s. 146 och 469 ff. Om denna uppfatt- ning skulle vara riktig, borde en legal-byråkratisk beslutsfattares tolkning och tillämpning av värderingar inte vara behäftad med oöverstigliga svårigheter.
  662. 662Peczenik, 1998/99, s. 474.
  663. 663Sjöström o.a., 2002, s. 87. Sakkunnigbevisning är ett av de sätt som används för att göra effekterna av kunskapssamhällets expertprofessionalisering juridiskt hanterbara. Sakkunnigutlåtanden kan ses både som en sorts bevismedel och som ett hjälpmedel för beslutsinstansen. Även om de sakkunniga hjälper juristerna genom sin granskning av de omständigheter som läggs fram kan det vara svårt för jurister att pröva och kontrollera utlåtandenas innehåll.
  664. 664Jacobsson, 2006, s. 16.
  665. 665Sjöström o.a., 2002, s. 87.
  666. 666Jacobsson, 2006, s. 65 ff.
  667. 667Om problematiken vid integreringen av det rättsliga och det socialvetenskapliga kun- skapsområdet, se Kjellbom o.a., 2007, s. 12 ff.
  668. 668Se t.ex. JoU 1978/79:5 s.9f., prop. 1997/98:28 s. 13, JoU 1997/98:12 s. 16 samt SOU 1998:75 s. 174 f. och SOU 2002:86 s. 168.
  669. 669Självklart kan någon helt annan än de tre här uppräknade förvaltningsmodellerna läggas till grund för den djurförsöksetiska prövningen. Jag utgår emellertid från de tre modeller som framstår som mest relevanta mot bakgrund av det sätt som prövningen faktiskt är organiserad på idag.
  670. 670Rothstein, 1992, s. 50 ff.
  671. 671Jfr SOU 1998:75 s. 171 f. och SOU 2007:57 s. 114 f.
  672. 672Jfr Rothstein o.a., 1999, s. 39.
  673. 673Forskare och s.k. försöksdjurspersonal är visserligen två olika professionskategorier. Eftersom de har samma arbetsplatser och arbetsgivare samt i sitt praktiska arbete i viss mån har som gemensam målsättning att se till att forskning kan förverkligas ger jag de två
  674. 674Jfr Birgitta Forsmans diskussion om äkta respektive falsk konsensus. Forsman, 1992, s.270ff.
  675. 675SOU 2007:57 s. 133. -
  676. 676I betänkandet anförs att deltagande av både juridisk och vetenskaplig expertis samt allmänföreträdare i den överprövande nämnden torde skapa ändamålsenlighet och kvali- tet i överprövningen, varvid man alltså helt bortser från att intressekampen är mycket mer accentuerad i djurförsöksetiska frågor än i etikprövningsärenden rörande forskning som avser människor. SOU 2007:57 s. 125.
  677. 677SOU 2007:57 s. 72 ff.
  678. 678Se vidare utredningen ”Djurskydd med helhetssyn” (2006) rörande avvecklingen av Djurskyddsmyndigheten, s. 9.
  679. 679Melin, 2007, s. 6.
  680. 680Jfr SOU 2007:57 s. 114 f. och s. 122 ff.
  681. 681Ström, 2006, s. 23. Hon menar att det - förutom åklagare - är endast tillsynsmyn- digheterna, dvs. numera främst Jordbruksverket och länsstyrelserna, som kan ”föra talan i fråga om brott mot DL och djurplågeri, genom att överklaga beslut om åtalsunderlåtelse (framgår något otydligt av RB 7:2 och 5 läst med prop. 2004-2005:26)”. Ström, 2006, s. 18.
  682. 682Ebbesson, 2002, s. 124.
  683. 683Ebbesson, 2002, s. 129 f.
  684. 684Jfr prop. 2007/08:63, s. 21 ff.
  685. 685I Göteborgs tingsrätts dom 2001-05-18, mål nr B 2-01, hördes totalt elva vittnen utöver den tilltalade forskaren, något som illustrerar de rättssäkerhetsrelaterade bevis- svårigheter som ofta finns i denna sorts mål. Se vidare avsnitt 5.1.2 ovan.
  686. 686Till följd av officialprincipen kan i och för sig vem som helst delta i en förstainstans- process genom att lämna information m.m. till myndigheterna. En partsställning för intresseorganisationer kan dock inte uppkomma annat än genom lagstiftning av den art som i miljöbalken har skrivits in i 16 kap. 13 §. I detta lagrum anges att ideella föreningar som bedrivit verksamhet i Sverige under minst 3 år och har lägst 2.000 medlemmar kan överklaga domar och beslut. Se vidare Ström, 2006, s. 13 ff.
  687. 687Forsman, 1992, s. 102 ff.
  688. 688Jfr Uddenberg, II, 2003, s. 287.
  689. 689Forsman, 2002, s. 146 £
  690. 690Det juridiska rättighetsbegreppet är mångtydigt. Rättigheter kan avse både en rätt till frihet från ingrepp och ett krav i form av en rätt att kunna komma i åtnjutande av någonting. I praktiken är nästan inga rättigheter absoluta, utan när omfattningen och den exakta innebörden av enskilda människors rättigheter fastställs vägs vanligen olika intressen mot varandra.
  691. 691See also the article ”Animal Experiment Regulations as a Part of Public Law”, by Katarina Alexius Borgström in European Public Law, 2009, volume 15, issue no 2, p. 197-205.
  692. 692For a more detailed comparative survey, see the article ”Animal Experiment Regula- tions as a Part of Public Law”, by Katarina Alexius Borgström, in European Public Law, 2009, volume 15, issue no 2, p. 197—205