Citat i kontext

Hela artikeln

Kontexten är avkortad på grund av storlek.

Fotnot 961

Man kan exempelvis fräga sig om det krävs nägot ytterligare än de ätalade gärningarna för att man ska kunna säga att dessa varit ett led i en upprepad kränkning? Hur blir det i sä fall med gärningar som ligger utanför tiden för de ätalade gärningarna? Se vidare NJA 1999 s. 102 samt Wennberg (2000), s. 792f.; I Prop. 1998/99:145 ändrades straffbudet sätillvida att det skulle anses tillräckligt att var och en av de ätalade gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning. De nya rekvisiten kan dock knappast anses ha löst alia tänk- bara tolkningsproblem i denna del, jfr Lagrädets yttrande i Prop. 1998/99:145, s. 15-16; Även tolkningen av rekvisitet ’’närstäende” har uppvisat liknande problem. Spelar det exempelvis nägon roll att det väldsamma förhällandet har varit ’’slut” under en tid? NJA 2004 s. 97; Jfr Burman (2004), s. 143.

1.Umeäs. 2

2.Universitetsbiblioteks. 2

oeb

0075

1.SKRIFTER FRÄNs. 5

2.JURIDISKA FAKULTETEN I UPPSALAs. 5

3.111s. 5

4.Redaktor: Petter Asps. 5

StrafFrätt och kön

Kerstin Berglund

IUSTUS FÖRLAG

Förord

1.I antologin Konsten art rättsvetenskapa skriver en nordisk kollega att dets. 8

2.bästa sättet att skriva en avhandling är att göra en disposition och sedans. 8

3.tröget följa denna. Men, skriver han, ibland stöter man pä sädana soms. 8

4.inte är nöjda med detta. De läser och skriver vadde vill, och bryr sig inte om sina tidigare planer. Pa sä sätt blir man aldrig fördig.1 Han konstaterar emellertid att han själv slutligen lyckades hitta en form där han künde dras. 8

5.nytta av sina exkurser som lika gärna künde varit onödiga.s. 8

6.Det här arbetet bygger pä en liknande erfarenhet, i form av ett oavslu-s. 8

7.tat projekt om väldtäktsbrottet. Jag blev helt enkelt alltför fascinerad av kvinnoforskningen. En stund var jag inne pä tanken att kalla den här boken Allt det jag tankte pä när jag egentligen skulle skriva avhandling.s. 8

8.Kvinnoforskning är fascinerande. En förklaring kan vara att insikter pä omrädet förändrar förutsättningarna för den egna verksamheten. I värsta fall kan detta vara negativt: Man ser sitt eget forskningsomräde i en skrattspegel och förstär inte längte vitsen med att skriva rättsvetenskap.s. 8

9.En annan sida som gör denna forskningsinriktning spännande är att den, till skillnad frän rättsvetenskapen, förändras i ett rasande tempo. De analytiska premisser som var aktuella när jag formulerade det första arbe­ tet är idag längt ifrän tillräckliga som utgängspunkt för ett forskningsprojekt. A andra sidan hade de resonemang som förs i denna bok inte varit möjliga utan denna historiska barlast. De studier som idag kan framstä som exkurser visade sig slutligen vara nödvändiga.s. 8

10.Forskning är en ensam tillvaro. Det som varit allra viktigast för mig under denna länga tid har därför varit alia seminarier. Enbart i Uppsala har det handlat om kammarseminarier, högre seminarier, doktorandseminarier, nordiska seminarier och internationella seminarier. Ibland allt pä en gäng och i samma kammare. Dessa seminarier har inte enbart skapat inspirerande forskarkontakter utan framförallt bestäende vänskapsband. I detta sammanhang har särskilt den finska gruppen varit betydelsefull. Att möta dem som brinner för det egna omrädets möjligheter har varit bäde upplysande och upplyftande.s. 8

11.Det är även genom denna seminarieverksamhet som min handledare prof. em. Nils Jareborg har givit mig ett slags grundförstäelse för vad dets. 8

12.5 innebär att forska. Genom bans sätt att närma sig olika rättsliga problem har err par premisser för själva uppgiften kommit att framstä som särskilt viktiga. Det ena är att du mäste tänka själv, det är i alia fall Ingen som kommet att göra det ät dig. Det andra är att du kan utgä ifrän att alia som skriver har en agenda, ty Ingen har nägonsin kunnat vara utan en ideologi. För det här projektet har bäda dessa varit avgörande för slutresultatet.s. 8

13.En annan person som tälmodigt försökt lära mig nägot är univ. lektor Lena Holmqvist. Resultatet blev inte alltid det läraren förväntade sig, men skälet till detta var nog att eleven var alltför splittrad. Att skriva om straffrätt och kvinnoforskning är inte alldeles enkelt, det är som att försöka stä pä tvä ben samtidigt. Det later kanske inte direkt komplicerat, problemet är dock att benen inte sitter pä samma individ. Juristen och feministen är inte samma person och de har inte heller samma syn pä världen.s. 9

14.Den stora utmaningen i arbetet har därför handlat om att fä dessa tvä att samarbeta sä pass att det i alia fall varit möjligt att ästadkomma ett möte. Strategin har varit att vädja till bädas empati och intellektuella intresse. Min förhoppning är därför att mina ansträngningar ska kunna vara till inspiration, och kanske även till tröst, för alia dem som arbetar med frägor som gältet kvinnor och straffrätt.s. 9

15.Det här arbetet har stött pä mänga hinder. Ett problem har varit manligt i form av en ibland ganska pätaglig brist pä intresse: Kvinnoforskning är trots allt nägot som bara tjejer häller pä med. Ett annat motständ har bestätt i elakartade försök att förstöra min forskarkarriär. Det senate har dock varit ett kvinnligt problem varför det varit svärare att förstä och acceptera. När det var som värst var det forskningssekr. Maud Rosendal och prof. em. Alvar Nelson som motiverade mig att skriva färdigt.s. 9

16.Prof. Dan Frände visade mig att man kan landa mjukt även i den akademiska världen. Pä slutet har prof. Petter Asp och jur. dr Jussi Matikkala läst var sitt kapitel. Den engelska sammanfattningen har granskats av fil. dr Anna-Lena Wiklund.s. 9

17.Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har alltid visat stör välvilja mot mig, det jag har frägat efter har jag ocksä fätt. Under mina studier har jag dessutom erhällit stipendier ifrän Schaumanns fond, Eschelssons fond, Äbergssons fond, Iustus Förlag och Institutet för Rättsvetenskaplig forskning. Emil Heijnes stiftelse för rättsvetenskaplig forskning har bidragit till tryckningen av boken. Den mest betydelsefulla, personliga och ekonomiska sponsern av alia har dock varit maskinsjef Geir Ottar Brattli.s. 9

18.Boken tillägnas vära döttrar Sigrid och Selma. Tromsö 28 juli 2007 Kerstin Berglund 6s. 9

Innehäll

Förord 5

Förkortningar, m.m. 13

Att sammanföra tvä teoretiska konstruktioner 15

1.1.1 Inledning 15s. 10

2.1.1.1 Syfte 15s. 10

3.1.2 Kvinnoforskning och straffrätt 19s. 10

4.i 1.2.1 ”Kvinnoforskning”pä straffrättens omräde 19s. 10

5.1.2.2 En kvinnorättslig ansats inom straffrätten 21s. 10

6.1.2.3 Vissa metodfrägor 23s. 10

7.1.3 Att sammanföra tvä teoretiska konstruktioner 26s. 10

8.1.3.1 Människan som gemensam nämnare 26s. 10

9.1.3.2 Beskrivningar av verkligheten och människans. 10

10.i straffrätten 28s. 10

11.1.3.3 Kön och kunskap 30s. 10

12.1.4 Människan i straffrätten 31s. 10

13.1.4.1 Människa och individ 31s. 10

14.1.4.2 Fokus pä den kränkta parten 33s. 10

15.1.4.3 Människa och kränkning 34s. 10

16.1.5 Framställningen 35s. 10

17.1.5.1 Sammanfattning 35s. 10

18.1.5.2 Disposition 36s. 10

Om straffrätt 39

1.2.1 Inledning 39s. 10

2.2.1.1 Avgränsningar 39s. 10

3.2.1.2 Varför ett straffsystem? 44s. 10

4.2.1.3 Legalitet 46s. 10

5.2.1.4 Straffbud och tolkning 48s. 10

6.2.2 Kriminalisering 49s. 10

7.7s. 10

8.2.2.1 Principer 49s. 49

9.2.2.2 Skyddsobjekt 50s. 49

10.2.2.3 Skada och kränkning 53s. 49

11.2.2.4 Skada och moral 57s. 49

12.2.2.5 Den fria individen 59s. 49

13.2.3 Den straffrättsliga Systematiken: En otillätens. 49

14.gärning 63s. 49

15.2.3.1 Brottsbegreppet 63s. 49

16.2.3.2 En otilläten gärning 64s. 49

17.2.3.3 Undantag: samtycke 68s. 49

18.2.3.4 Gärningens straffvärde 71s. 49

19.2.4 Straffrättens Systematik: Personligt ansvar 76s. 49

20.2.4.1 Inledning 76s. 49

21.2.4.2 Uppsät och täckning 78s. 49

22.2.4.3 Klander 80s. 49

23.2.5 Gärningsobjektet i straffrätten 82s. 49

24.2.5.1 Inledning 82s. 49

25.2.5.2 Offrets frihet 84s. 49

26.2.6 . Kontrollfrägan och kvinnofrägan 88s. 49

27.2.6.1 Inledning 88s. 49

28.2.6.2 En klassisk motsättning 89s. 49

29.2.6.3 Att sammanföra kvinnoforskningen ochs. 49

30.straffrätten 93s. 49

Kön och kunskap 96

1.3.1Inledning 96s. 49

2.3.1.1 Teori, metodik och forskningsobjekt 96s. 49

3.3.1.2 Kön, kunskap och könsbegrepp 97s. 49

4.3.1.3 Väld mot kvinnor 101s. 49

5.3.1.4 Kön hos människan 105s. 49

6.3.2Ideologi och kunskap 107s. 49

7.3.2.1 Inledning 107s. 49

8.3.2.2 Modeller 109s. 49

9.3.2.3 . Ideologiska aspekter av modellerna 112s. 49

10.3.3Modell 1: Likhet och jämlikhet 115s. 49

11.3.3.1 Människa och kön 115s. 49

12.3.3.2. Vetenskapskritik 116s. 49

13.3.3.3 Kvinnoforskning som alternativ 117s. 49

14.3.4.Modell 2: Olikhet och kvinnoperspektiv 119s. 49

15.3.4.1 Människa och kön 119 8s. 49

16.3.4.2 Forskningsintressen och vetenskapsdebatt 120s. 120

17.3.4.3 Det kvinnliga? 122s. 120

18.3.5 Modell 3: Skillnad och mängfald 123s. 120

19.3.5.1 Människa och kön 123s. 120

20.3.5.2 Vetenskapsdebatt 124s. 120

21.3.6 Kön som forskningsobjekt 127s. 120

22.3.6.1 Nägra ytterligare preciseringar 127s. 120

23.3.6.2 Könsroller 130s. 120

24.3.6.3 Genus 134s. 120

25.3.7 Kön och sexualitet 138s. 120

26.3.7.1 Inledning 138s. 120

27.3.7.2 Kunskapskritik 138s. 120

28.3.7.3 Sexualiteten och människan 140s. 120

Kvinnorättslig forskning 143

1.4.1 Inledning 143s. 120

2.4.1.1 Kvinnorätten i rättsvetenskapen 143s. 120

3.4.1.2 Kvinnorättens utveckling 146s. 120

4.4.1.3 Framställningen 150s. 120

5.4.2 Stang Dahl: Innledning till kvinneretten (1985) 152s. 120

6.4.2.1 Kön som forskningsobjekt 152s. 120

7.4.2.2 En rättsdogmatisk metod 154s. 120

8.4.2.3 Kvinnorättsliga argument 156s. 120

9.4.2.4 Kvinnorätt och teori 158s. 120

10.4.2.5 Straffrätten saknar en ’’kvinnlig” part 161s. 120

11.4.2.6 Att tolka straffbud med hjälp av kvinnorättsligas. 120

12.argument 164s. 120

13.4.2.7 Det personliga ansvaret som kvinnorättsligs. 120

14.fräga 167s. 120

15.4.2.8 Avslutning 169s. 120

16.4.3 Fransson: Lönediskriminering (2000) 169s. 120

17.4.3.1 En arbetsrättslig Studie 169s. 120

18.4.3.2 Kön 171s. 120

19.4.3.3 Kunskap 172s. 120

20.4.3.4 Analysen 174s. 120

21.4.3.5 Genussystem och rättsvetenskap 176s. 120

22.4.4 Svensson: Genus och rätt 180s. 120

23.4.4.1 Inledning 180s. 120

24.4.4.2 Kön och kunskap 181s. 120

25.4.4.3 Genus och genusrelation 184s. 120

26.9s. 120

27.4.4.4 Ett analytiskt, relationeilt och sammansatts. 121

28.begrepp 187s. 121

29.4.4.5 Genusrelation och ett relationellt könsbegrepp 190s. 121

30.4.4.6 Ett relationellt begrepp? 192s. 121

31.4.4.7 Rekonstruktion 194s. 121

32.4.4.8 Människan 196s. 121

33.4.5 Andersson: Hans (ord) eller hennes? (2004) 197s. 121

34.4.5.1 Inledning 197s. 121

35.4.5.2 Konstruktionen av rättsskyddssubjektet 197s. 121

36.4.5.3 En postmodern utgängspunkt 199s. 121

37.4.5.4 Kön 200s. 121

38.4.5.5 Analysen 203s. 121

39.4.5.6 Människan 208s. 121

40.4.6 Rättsordningen som föremäl för analys 211s. 121

41.4.6.1 En sammanfattning 211s. 121

42.4.6.2 Kön i de arbeten som presenterats 212s. 121

43.4.6.3 Avslutning 216s. 121

Kön och kunskap i nägra reformförslag 219

1.5.1 Inledning 219s. 121

2.5.1.1 Analytiska förutsättningar 219s. 121

3.5.1.2 Beskrivningen av människan och verkligheten 222s. 121

4.5.1.3 Kränkning och klander 224s. 121

5.5.2 Valdet som uttryck för en maktrelation 229s. 121

6.5.2.1 Ideologisk bakgrund 229s. 121

7.5.2.2 Radikalfeminismen och rättsordningen 232s. 121

8.5.3 Väldtäkt i äktenskapet 235s. 121

9.5.3.1 Kriminalisera eller ej? 235s. 121

10.5.3.2 Väldförande 239s. 121

11.5.3.3 En alternativ argumentation? 244s. 121

12.5.4 Vissa straffvärdebedömningar vid rubricering avs. 121

13.väldtäkt 246s. 121

14.5.4.1 Bakgrund 246s. 121

15.5.4.2 Förslaget och kritiken 250s. 121

16.5.4.3 Argumenten som ett sätt att beskrivas. 121

17.verkligheten 253s. 121

18.5.4.4 En sexuell kränkning? 258s. 121

19.5.4.5 Offrets medansvar 263s. 121

20.5.4.6 Victim precipitation 266s. 121

21.5.4.7 Klander 271 10s. 121

22.5.4.8 Avskaffa könsfördomarna 280s. 280

23.5.4.9 En sexuell kränkning? 288s. 280

24.5.5 Kön som utgängspunkt för reformer 291s. 280

25.5.5.1 Bakgrund 291s. 280

26.5.5.2 Kvinnoväldskommissionen 295s. 280

27.5.5.3 Kommissionens förslag om ett könsbestämts. 280

28.stadgande 299s. 280

29.5.5.5 Könsmotsättning och politisering 304s. 280

30.5.6 Kvinnofridskränkning 308s. 280

31.5.6.1 Bakgrund 308s. 280

32.5.6.2 Valdet som en process 313s. 280

33.5.6.3 En specifik integritetskränkning? 319s. 280

34.5.6.4 Kön och kränkning 323s. 280

35.5.6.5 Avslutning 328s. 280

36.5.7 Sammanfattning 331s. 280

37.5.7.1 Inledning 331s. 280

38.5.7.2 Beskrivningen av verkligheten som moral 332s. 280

39.5.7.3 Kön som argument 334s. 280

40.5.7.4 Avslutning 336s. 280

Människa och kränkning 343

1.6.1 En feministisk kritik 343s. 280

2.6.1.1 Inledning 343s. 280

3.6.1.2 Feminism eher konservatism? 344s. 280

4.6.1.3 Tvä friheter 346s. 280

5.6.1.4 Att beskriva en händelse och en människa 351s. 280

6.6.2 Verklighetsbeskrivning och väldtäkt 354s. 280

7.6.2.1 Väldtäkten som förmögenhetsbrott 354s. 280

8.6.2.2 Väldtäkten som omoral 355s. 280

9.6.2.3 Väldtäkten som erövring 357s. 280

10.6.2.4 Väldtäkten som tväng 359s. 280

11.6.2.5 Väldtäkten som makt 361s. 280

12.6.2.6 Väldtäkten som väld 365s. 280

13.6.2.7 Väldtäkten som sexuellt väld 368s. 280

14.6.3 Sammanfattning 370s. 280

15.6.3.1 Resultat 370s. 280

16.6.3.2 Utvecklingen av BrB 6:1 373s. 280

17.6.4 En rekonstruktion av straffrätten 379s. 280

18.6.4.1 Rättsordningens människa 379s. 280

19.6.4.2 Ett straffrättsligt alternativ? 382s. 280

20.11s. 280

Summary 384

Källor 389

1.Offentligt tryck 389s. 384

2.Litteratur 390 12s. 384

3.Förkortningar, m.m.s. 385

4.Hypatias. 385

5.A journal of feminist philosophys. 385

6.JFTs. 385

7.Juridiska föreningen i Finland Tidskrifts. 385

8.juridisk Tidskrifts. 385

9.KVTs. 385

10.Kvinnovetenskaplig tidskrifs. 385

11.NtfKs. 385

12.Nordisk tidskrift for Kriminalvidenskaps. 385

13.SIGNS journal of Women in Culture and Societys. 385

14.SOFIAs. 385

15.Tidskrif utgiven av Centrum for kvinnoforskning, Uppsala Universitet.s. 385

16.SOUs. 385

17.Statens Offntliga Utredningars. 385

18.SvJTs. 385

19.Svensk Jurist Tidnings. 385

20.TfRs. 385

21.Tidskrif for Rettsvitenskaps. 385

22.13s. 385

Att sammanföra tvä teoretiska

konstruktioner

Inledning

Syfte

1.Det här arbetet handlar om frägeställningar som uppstär när man för-s. 1

2.söker närma kvinnoforskningen1 till straffrätten, och da framförallt vads. 1

3.ett sädant möte kan innebära för straffrätten som rättsomräde. Aven oms. 1

4.detta kan förefalla vara ett ovanligt tema för en rättsvetenskaplig avhand-s. 1

5.ling finns det flera skäl till varför detta kan vara intressant att studera.s. 1

6.Ett viktigt skäl är den kvinnopolitiska debatt som förts kring dens. 1

7.straffrättsliga lagstiftningen. Under senate är har det förekommit en starks. 1

8.kritik mot straffrättens förmäga att ge kvinnor ett rättsligt värn. Som ens. 1

9.följd av kritiken har olika förslag till lagstiftningsreformer diskuterats ochs. 1

10.i viss man även genomförts.s. 1

11.Ett problem med denna debatt har dock varit att de ideologiska ochs. 1

12.teoretiska premisser som kritiken i sig byggt pä inte har preciserats i till-s. 1

13.räcklig grad, vidare har dessa inte heller diskuterats i relation till straffrät­s. 1

14.tens egna förutsättningar. Det är därför ocksä oklart om de reformer som presenterats verkligen svarar mot den kritik som framförts.s. 1

15.En tanke med arbetet är därför att man, genom att närma kvinnoforsk­ ningen till straffrätten pä ett mer principellt plan, kan skapa ett underlag för en konstruktiv diskussion kring de rättsliga frägeställningar som upp­ stär som en konsekvens av kritiken.s. 1

16.Kvinnoforskningen är ett forskningsomräde vilket omfattar en mängd olika teoretiska och analytiska ansatser, samt ett kunskapsunderlag som i sig kan vara intressant för straffrätten. Därför är det tänkbart att man genom att studera de olika ideologiska och teoretiska förutsättningar som kvinnoforskningen kan presentera, även kan finna nya infallsvinklar päs. 1

17.15 klassiska straffrättsliga problem. Det finns därför flera skäl till varför detta tema kan vara av intresse för straffrättsvetenskapen.s. 1

18.Den allmänna debatten bar till stor del kretsat kring uppmärksammade rättsfall och da vanligen betört bade de rättsliga och politiska konsekvenserna av enskilda domsslut. Kritiken har ofta handlat om att kvinnor blivit bedömda utifrän könsstereotyper pä ett sädant sätt att brottsoffren inte känt igen vare sig själva eher de faktiska händelserna i domstolarnas argumentation. För mänga kvinnor har därför rättsordningens sätt att hantera övergrepp mot kvinnor skapat en känsla av rättslöshet. Rättsordningen har snarare kommit att framstä som en institution, vilken istället för att skydda utsatta kvinnor, snarare bidragit till att ytterligare förstärka de kvinnliga brottsoffrens vanmakt.s. 2

19.För en straffrättsintresserad Jurist har debatten varit viktig eftersom den har bidragit till att pävisa att det finns allvarliga problem i rättsordningen, men samtidigt har debatten i sig varit svär att förhälla sig till. Ett problem har varit att argumentationen har befunnit sig pä sä mänga olika plan samtidigt. Kritiken har exempelvis betört mänga fier frägeställningar än den faktiska händelsen och domstolens bedömning av denna. Debat­ ten har dessutom ofta förts utifrän vissa ideologiska ställningstaganden, nägot som även kan ha bidragit till att politisera de rättsliga frägorna.s. 2

20.Det senare har ocksä ofta lett till att den kritik som framförts har kunnat awisas eftersom den har uppfattats handla om andra frägeställningar än de som varit relevanta vid de straffrättsliga bedömningarna.2 Det är dock inte detsamma som att kritiken i sig skulle vara irrelevant i förhällande till straffrätten; en viktig förutsättning för att en straffrättslig lagstiftning överhuvudtaget ska kunna ha legitimitet är att den upplevs som rättfärdig. Det är därför ett allvarligt problem i sig om en kritik av rättsordningen inte tas pä allvar därför att den inte har en sädan form att den blir omedelbart straffrättsligt relevant. Ett annat viktigt skäl att närma kvinnoforskningen till straffrätten är att det finns behov av att överföra kvinnodebattens argument till ett mer principiellt plan, där deras relevans för straffrätten kan bli tydligare.s. 2

21.Den allmänna debatten har alltsä lett till krav pä reformer av lagstiftningen, och som en följd av kritiken har även nägra sädana reformer genomförts. Det gäller framförallt sexualbrotten där kritiken varit avgörande för utformningen av de reformförslag som lagts fram. 16s. 2

22.De reformer som har genomförts har till stor del handlat om att höjas. 3

23.straffniväerna genom att förändra förutsättningarna för straffvärdebedöm-s. 3

24.ningarna. Pä samma sätt har lagstiftaren förändrat beteckningarna päs. 3

25.vissa straffbud och pä senate tid även justerat gränserna mellan de krimi-s. 3

26.naliserade gärningarna.3s. 3

27.I nägon man har de mer principiella förutsättningarna för dessa refor­s. 3

28.mer preciserats, men detta har ändä skett i mycket liten omfattning. Dets. 3

29.kan därför framstä som oklart huruvida refomerna handlar om nägon-s. 3

30.ting utöver just smärre justeringar av straffbud eher andra mer allmännas. 3

31.rekommendationer till domstolarna. Aven de senaste förändringarna avs. 3

32.den straffrättsliga konstruktionen av väldtäktskriminaliseringen har härvidlag givits mycket oklara ideologiska förutsättningar, vilket sannolikts. 3

33.även pä sikt kommet att skapa nya konflikter.4s. 3

34.Pä samma sätt som när den straffrättsliga relevansen av kvinnodebat-s. 3

35.tens olika argument ibland kan verka oklar, sä ger även lagstiftarenss. 3

36.respons pä kritiken intryck av att vara mycket ofullständig.s. 3

37.Till det yttre kan det alltsä se ut som att de reformer som genomförtss. 3

38.under senate är straffrättsligt sett är avklarade: man har gjort nägra juste­s. 3

39.ringar inom ramen för gällande straffrättsteori. Däremot har man inte is. 3

40.nägot sammanhang reflekterat över om innebörden av den kritik soms. 3

41.riktats mot straffrätten kan kräva mer grundläggande förändringar av dens. 3

42.straffrättsliga hanteringen av vissa brott. Inte heller har det förts nägons. 3

43.diskussion kring de krav som kritiken i sig kan ställa pä straffrätten soms. 3

44.rättsomräde. Arbetets tema är viktigt därför att det saknas en mer principiell diskussion kring vilken betydelse feminismens och kvinnoforsk-s. 3

45.ningens argument kan ha för utformningen av straffrätten.s. 3

46.I det här arbetet kommet jag därför att diskutera frägeställningar soms. 3

47.uppstär när man försöker analysera straffrätten utifrän de förutsättningars. 3

48.man kan finna inom kvinnoforskningen. Arbetet kommet därmed att behandla olika sätt att teoretisera och argumentera kring straffrättsligas. 3

49.frägor vilka blir möjliga om man utgär ifrän kvinnoforskningen. Som vi ska se kan en sädan infallsvinkel vara mycket konstruktiv när det handlar om att förklara varför det uppstär konflikter kring lagstiftningen, och för att visa varför den kritik som riktats mot straffrätten ocksä kan vara intressant för straffrättsvetenskapen.s. 3

50.För att kunna fokusera pä principiella frägor av den här karaktären kommet jag att endast i liten grad gä in i en diskussion kring de omedel-s. 3

51.17 bara rättsliga frägor som uppstär.5 Däremot kommer ett flertal rättsliga frägeställningar att anföras som exempel pä hur olika ansatser inom kvinnoforskningen kan päverka den rättsliga argumentionen.6s. 3

52.Den debatt som har förekommit kring kvinnors straffrättsliga problem finns även representerad inom den vetenskapliga världen. Den kvinnorättsliga forskningen har hittills varit sparsam pä det straffrättsliga omrädet, den litteratur som finns att tillgä äterfinns i första hand inom kriminologisk och rättssociologisk kvinnoforskning.7 Genereilt sett är dock denna litteratur problematisk att förhälla sig till därför att den vanligen behandlar utländska rättssystem (och även andra könskulturer), vilket redan i sig kan bidra till att det kan vara svärt att lägga denna till grund för en avhandling inom svensk straffrätt.s. 4

53.Mycket ofta förs argumentationen dessutom inte i relation till det rättsliga systemet vilket leder till att man sällan tar tillräcklig hänsyn till straffrättens egna premisser. De frägeställningar som diskuteras handlar ofta om de kulturella tolkningar som kan göras av de rättsliga argumenten, varför kritiken inte alltid träffar mälet.8s. 4

54.Här finns dock även problem som har att göra med att de teoretiska eher ideologiska ansatser som kritiken bygger pä inte alltid blir lika konstruktiva pä straffrättens omräde. De konflikter som handlar om att fä gehör för den kvinnopolitiska kritiken av straffrättens lösningar, kan där­ för även ha samband med det sätt pä vilket man talar om kvinnors rätts­ liga problem.9 Genom att precisera kvinnoforskningens egna premisser blir det därför möjligt att även analysera de förutsättningar som kan ligga bakom den kritik som framförts.s. 4

55.Det blir därmed viktigt att skapa möjligheter att sammanföra dessa forskningsomräden för att kunna överföra kvinnoforskningens resonemang till straffrättens omräde där deras relevans kan prövas pä ett konstruktivt sätt. För att ett sädant möte ska bli intressant mäste ocksä kvinno­ forskningens argument kunna prövas sä förutsättningslöst som möjligt, 18s. 4

56.här finns Hera tänkbara sätt att argumentera som i sin tur kan medföras. 5

57.olika konsekvenser pä straffrättens omräde.s. 5

58.I detta kapitel kommer jag därför att ge ett exempel pä hur man kans. 5

59.sammanföra kvinnoforskningen och straffrätten, samt varför jag menars. 5

60.att de infallsvinklar som därmed skapas kan vara av särskilt intresse närs. 5

61.man talar om kvinnors krav pä rättsligt skydd.s. 5

Kvinnoforskning och straffrätt

”Kvinnoforskning”pä straffrättens omräde

1.Den forskning kring könsfrägor som kvinnoforskningen utgör, handlar is. 5

2.realiteten om en mängd olika forskningsinriktningar. Vad som skiljers. 5

3.dessa ät kan vara ideologiskt relaterat, likaväl som det kan handla oms. 5

4.skillnader i synen pä det vetenskapliga arbetet i sig.s. 5

5.Redan frägan om vad man önskar att kalla den forskningsinriktning mans. 5

6.väljer kan vara beroende av hur man definierar och legi timerar sin forsk­s. 5

7.ning. Vi kan därför äterfinna flera olika beteckningar pä forskning krings. 5

8.könsfrägor: ’’genusforskning”, ’’kvinnoforskning”, ’’feministisk forsk­s. 5

9.ning”, ’’könsforskning”, och ibland även ’’jämställdhetsforskning”.10s. 5

10.I det här arbetet kommer jag att tala om ’’kvinnoforskning” som etts. 5

11.slags samlingsbeteckning för en mängd olika forskningsinriktningar vilkas. 5

12.alia har det gemensamt att de följer av ett ställningstagande till en femi­s. 5

13.nistisk ideologi, och där samtliga pä nägot sätt ger könsfaktorn betydelses. 5

14.för det vetenskapliga arbetet.11s. 5

15.Själva begreppet ’’kvinnoforskning” uppfattas vanligen som en beteck-s. 5

16.ning för forskning som utgär ifrän ständpunktsfeminismen, men avsik-s. 5

17.ten med att välja denna beteckning är inte att ange de analytiska förut-s. 5

18.sättningar som arbetet kommer att bygga pä.12 Säsom arbetet är uppbyggts. 5

19.ligger det snarare en poäng i att kvinnoforskningen kan bidra med mängas. 5

20.olika analytiska möjligheter i förhällande till straffrätten, och att det där­s. 5

21.för ätminstone till en början kan vara viktigt att förhälla sig sä förutsätt-s. 5

22.ningslöst som möjligt till dessa.s. 5

23.Det hade visserligen varit möjligt att välja en annan beteckning, mens. 5

24.för det här arbetet finns det särskilda skäl att välja just ’’kvinnoforskning”s. 5

25.19 som övergripande beteckning. Som Hallberg bar visat kan det även An­ nas vissa forskningspolitiska skillnader mellan de teoretiska och analytiska ansatser som kan identifieras under de olika benämningarna.13s. 5

26.Om man därför ser frägan om vad man bör välja art kalla själva forskningomrädet som en i första hand forskningspolitisk fräga, kan man ändä säga att den kvinnorättsliga forskningen av tradition atminstone kan hänföras till den ideologiska sidan av det vi vanligen kallar ’’kvinnoforskning”.14 Inom kvinnorätten har man exempelvis valt sina frägeställningar utifrän kvinnors livssituation och rättsliga behov, man har belt enkelt sysslat med forskning om kvinnor och for kvinnor. Oavsett om forsk­ ningen varit praktiskt eller teoretiskt inriktad har det funnits ett bakomliggande syfte, vilket har handlat om att försöka komma tillrätta med vad man uppfattat som brister i rättsordningen.s. 6

27.Aven det här arbetet kommet att handla om frägeställningar som ytterst gäller kvinnors livssituation och livskvalitet, och där ett bakomliggande syfte är att skapa möjligheter att förändra förutsättningarna för den rättsliga hanteringen av övergrepp mot kvinnor. I den man det behövs ett slags forskningspolitisk programförklaring kan termen ”kvinnoforskning” därför vara relevant.s. 6

28.Det kan ocksä finnas ett annat skäl till varför det kan vara relevant att tala om ’’kvinnoforskning” i det här sammanhanget. Arbetet kommet att handla om argument som förekommit i debatten, och som vi ska se har den kritik som framförts i allt väsentligt baserats pä ansatser inom radikalfeminismen och ständpunktsfeminismen.15s. 6

29.Vilka teoretiska och metodologiska förutsättningar som principielk sett bör läggas till grund när man diskuterar straffrättsliga problem är dock en annan fräga. En mer principiell diskussion kring en applicering av kvinnoforskningen pä straffrättens omräde kan därför mycket väl kräva att man förhäller sig till flera tänkbara forskningsansatser. Det kan exempelvis vara sä att olika typer av analyser kan kräva olika teoretiska förutsättningar. En analys som handlar om att studera aspekter av gällande rätt kan ges teoretiska förutsättningar som varken är funktionella eller acceptabla som utgängspunkt för en reform av rättsordningen.s. 6

30.Det här projektet handlar alltsä om frägeställningar som uppstär när man önskar att sammanföra kvinnoforskningen med straffrätten, arbetet 20s. 6

31.kräver därför även en presentation av de infallsvinklar hos kvinnoforsk-s. 7

32.ningen som kan vara intressanta att pröva mot straffrätten. Den fram-s. 7

33.ställning av kvinnoforskningen som ges i kapitel 3 kommer därför att päs. 7

34.olika sätt vara anpassad till de behov som uppstär i arbetet. De förutsätt-s. 7

35.ningar som läggs till grund för framställningen av kvinnoforskningens. 7

36.kommer att anges närmare där, men det finns ändä skäl att göra nägras. 7

37.inledande kommentarer i syfte att finna nägra gemensamma utgängs-s. 7

38.punkter för dessa tvä forskningsomräden.s. 7

En kvinnorättslig ansats inom straffrätten

1.För ett arbete av den här karaktären sä är straffrätten som rättsomrädes. 7

2.intressant av flera skäl. Straffrätten handlar om att kontrollera beteenden;s. 7

3.genom att kriminalisera vissa gärningar försöker vi fä människor att avstäs. 7

4.frän att skada andra. Det innebär att vi mäste ta ställning till vad som ärs. 7

5.ett acceptabelt beteende överhuvudtaget och vad som mot bakgrund avs. 7

6.detta kan ses som acceptabla livsvillkor för människor. Det handlar alltsäs. 7

7.om samhällets yttersta maktutövning mot enskilda människor.s. 7

8.Straffrätten utgör därför en del av rättsordningen vilken i hög grads. 7

9.bygger pä klassiska rättsstatsideal.16 Straffrätten kan sägas äterspegla des. 7

10.mest grundläggande förutsättningarna för heia rättsordningen, eher förs. 7

11.vad som är ”rätt” överhuvudtaget.s. 7

12.Straffrättens funktion leder till att rättsomrädet fär vissa specifikas. 7

13.karaktärsdrag, framförallt kännetecknas detta av att vara ytterst dogma-s. 7

14.tiskt. Det innebär att rättsomrädet styrs av vissa grundläggande principers. 7

15.vilka ska garantera vissa värden. Det gör att rättsomrädet även fär en visss. 7

16.konservativ prägel.s. 7

17.När man talar om problem som handlar om att fä gehör för kvinnorss. 7

18.kritik av olika straffrättsliga lösningar kan denna sida hos rättsomrädets. 7

19.vara en del av förklaringen. Det är överhuvudtaget svärt att uppnä för-s. 7

20.ändringar av straffrätten enbart genom att exempelvis verka för en för-s. 7

21.ändrad tolkning av reglerna.s. 7

22.Straffrättens Systematik leder i sin tur till att telationen mellan statens. 7

23.och gärningsmannen hamnar i fokus. Den fräga som Systematiken syftars. 7

24.till att besvara är ju om gärningsmannen (gärningssubjektet) har etts. 7

25.straffrättsligt ansvar? Det innebär att straffrättens principer i första hands. 7

26.anger förutsättningarna för att bedöma gärningsmannens ansvar.s. 7

27.I den straffrättsliga Systematiken skyddas offrets (gärningsobjektets)s. 7

28.intressen i första hand genom skyddsobjektet, alltsä det värde som dens. 7

29.21 enskilda kriminaliseringen ska skydda.17 Det innebär ocksä att offret systematiskt sett inte har nägon självständig position inom den straffrättsliga Systematiken.s. 7

30.I straffprocessen är det dessutom äklagaren som for statens talan mot gärningsmannen, inte brottoffret.18 Offret är därmed inte heller gärningsmannens motpart, vare sig i en teoretisk eller i en praktisk mening. Det gör att det inte finns nägon självklar position inom straffrätten utifrän vilken man kan argumentera for brottsoffrets intressen. Det omedelbara kvinnoperspektiv som varit vanligt inom kvinnorätten blir därför näst intill omöjligt som utgängspunkt för en analys pä omrädet.19s. 8

31.Men ett sädant kvinno- eller offerperspektiv i nägon form kan ocksä vara en problematisk ansats av andra skäl. Om man ska diskutera straff­ rättsliga frägeställningar mäste man kunna förhälla sig till heia den straff­ rättsliga läran och Systematiken. Man mäste alltsä kunna diskutera bäde gärningsobjektet och gärningssubjektet och bäde teori och tillämpning, vilket redan av metodologiska skäl blir svärt att genomföra med en ansats som utgär ifrän ’’offret”. Som vi ska se blir därför Hera av de teoretiska och metodologiska utgängspunkter som hittills varit vanliga inom kvinno­ rätten inte lika självklara pä straffrättens omräde.20s. 8

32.Trots att de finns goda exempel pä arbeten inom kvinnoforskning och kvinnorätt kring straffrättsliga frägeställningar, menar jag att det ändä finns ett behov av att diskutera de ideologiska och teoretiska förutsättningarna för att närma kvinnoforskningen till straffrätten. En sädan diskussion kan vara intressant redan därför att den kan bidra till att utveckla den kvinnorättsliga forskningen pä det här omrädet.s. 8

33.Det sätt pä vilket man analyserar kvinnofrägor inom rättsvetenskapen har även konsekvenser för hur man argumenterar kring de rättsliga frägorna. Det innebär att det sätt pä vilket man analyserar och kritiserar detta rättsomräde har betydelse bäde för vad som uppfattas vara ett pro­ blem och vad som ses som en tänkbar lösning.s. 8

34.Det finns därmed intressanta samband mellan kvinnoforskningens teoretiska och analytiska förutsättningar och de möjligheter som kan finnas för att uppnä en alternativ straffrättslig argumentation. Därför blir ocksä den argumentation som följer av olika positioner inom kvinno­ forskningen av intresse för det här arbetet. 22s. 8

35.Offiret som forskningstema kan dock vara intressant av andra skäls. 9

36.eftersom denna position mäste anses vara eftersatt i den straffrättsligas. 9

37.forskningen, samtidigt som lagstiftaren pä senate tid har valt att läggas. 9

38.ökad vikt vid just offrens utsatthet.s. 9

39.För att kunna uppnä en diskussion som kan vara relevant i förhällandes. 9

40.till offrens situation, bör man enligt min mening, ägna särskild uppmärk-s. 9

41.samhet ät gärningssidan i den straffrättsliga Systematiken, särskilt Fräge-s. 9

42.ställningar vilka aktualiseras i samband med kriminalisering.21s. 9

Vissa metodfrägor

1.SyFtet med projektet är alltsä att skapa möjligheter att närma kvinno-s. 9

2.Forskningen till straffrätten, För att härigenom kunna pröva de teoretiskas. 9

3.och analytiska ansatser, argument och kunskaper som kan finnas inoms. 9

4.kvinnoForskningen.s. 9

5.En viktig Förutsättning För ett konstruktivt möte blir därFör att det skas. 9

6.vara möjligt att placera kvinnoForskningens Frägeställningar i det strafF-s. 9

7.rättsliga sammanhang där de hör hemma. Man kan säga att det handlars. 9

8.om att ’’översätta” kvinnoForskningens diskussionsteman sä att dessa kans. 9

9.ges strafFrättslig relevans.s. 9

10.Det innebär att man behöver precisera nägra av de Förutsättningar soms. 9

11.bör vara uppfyllda För att ett möte mellan kvinnoForskningen och straff­s. 9

12.rätten ska kunna ge konstruktiva analytiska möjligheter. Enligt min me­s. 9

13.ning finns det dä minst Fern viktiga krav man bör vara uppmärksam pä.s. 9

14.(^J Straffrätten som systems. 9

15.Ett krav som jag redan varit inne pä är att den analytiska ansats man väl-s. 9

16.jer bör omFatta heia den straffrättsliga Systematiken. Ovan pekade jag päs. 9

17.nägra av de problem som kan uppstä om man Försöker applicera ett klas-s. 9

18.siskt kvinnoperspektiv pä straffrätten. Det sätt pä vilket man närmar sigs. 9

19.strafFrätten mäste därFör kunna omFatta bäde gärningsmannen och ofFret,s. 9

20.och bäde gärningssidan och den personliga sidan av strafFrättens Systema­s. 9

21.tik.22s. 9

22.Det här gör att man redan av metodologiska skäl kan Fä problem meds. 9

23.att tala utiFrän ’’kvinna”, eller om ’’kvinnorättsliga” argument som en dels. 9

24.av en tänkbar Förändring av rättsordningen. Som vi ska se kommet straff-s. 9

25.rättens systematiska drag att innebära att man istället bör välja att tala oms. 9

26.argument vilka pä nägot sätt relaterar till ”kön”.23s. 9

27.23 (b) Teori och tillämpning Straffrättens teori bygger pä ideologiska ställningstaganden vilka anger vissa principella förutsättningar för den argumentation som kan föras pä omrädet.s. 9

28.Det blir därför i det närmaste poänglöst att föra en diskussion endast pä tillämpningsnivän, genom att exempelvis diskutera utformningen av lagstiftningen. Den ansats man väljer mäste alltsä även ge möjligheter att diskutera aktuella frägeställningar mot bakgrund av straffrättens teori.s. 10

29.I arbetet kommet jag därför att förhälla mig analytiskt till en indelning mellan en straffrättslig tillämpningsnivä och en teorinivä.s. 10

30.Den första avser straffrättsliga frägor vilka kräver att man relaterar till en faktisk verklighet24, varför denna beteckning i första hand avser lagstiftnings- och tolkningsfrägor. Teorinivän avser däremot straffrättens lära och de ideologiska ställningstaganden rättsomrädet bygger pä.s. 10

31.I arbetet aktualiseras dessutom den straffrättsliga Systematiken vilken med denna indelning kan relatera till bäda dessa niväerna. Systematiken följer av straffrättens teori, men vid tillämpning kräver denna även ställ­ ningstaganden till en faktisk verklighet.s. 10

32.Som vi ska se nedan är dock bäda dessa niväerna beroende av varandra varför bilden blir mer komplicerad. Bäde rättsordningens teorinivä och dess tillämpningsnivä relaterar till vissa teoretiska ställningstaganden, men även till nägon form av beskrivning av verkligheten.s. 10

33.Ett skäl att skilja mellan dessa bäda niväerna är dock att man här har att göra med olika typer av frägeställningar inom straffrätten vilka även kan föranleda olika diskussionsteman inom kvinnoforskningen. (cj Dekonstruktiva och rekonstruktiv a analyser Analyser av rättsliga frägor avser vanligen bäde utformningen av gällande rätt och tänkbara refomer av denna. Det innebär att en metodik för att närma kvinnoforskningen till straffrätten mäste kunna hantera bäda dessa frägeställningarna.s. 10

34.Inom rättsvetenskapen brukar man av tradition därför skilja mellan de lege lata resonemang och de lege ferenda resonemang. Eftersom det här arbetet har en annorlunda analytisk ansats jämfört med ett rättsdogma24s. 10

35.tiskt arbete vars syfte är att utröna gällande rätt, blir inte denna begrepps-s. 11

36.bildning lika funktionell.s. 11

37.I arbetet kommet jag därför att kalla ansatser som handlar om atts. 11

38.analysera frägeställningar vilka anknyter till dagens straffrätt för ’’dekon-s. 11

39.struktiva” analyser. Denna term förknippas vanligen med en postmoderns. 11

40.syn pä vetenskapen, men eftersom arbetet handlar om att pröva mängas. 11

41.olika typer av ideologiska och teoretiska ansatser inom kvinnoforskningens. 11

42.avser detta begrepp inte ett ställningstagande till en viss analytisk ansats.s. 11

43.I arbetet avser ’’dekonstruktiva” analyser de ansatser som handlar oms. 11

44.att studera den gällande straffrättsliga teorin, Systematiken och lagstift-s. 11

45.ningen. Om man vill kan man säga att den dekonstruktiva ansatsen van­s. 11

46.ligen handlar om att "avslöja” nägot om straffrätten; vilka teoretiska för-s. 11

47.utsättningar man väljer i syfte att göra detta är en annan fräga.s. 11

48.De analytiska ansatser som handlar om möjligheterna att reformeras. 11

49.straffrättens teori, straffrättslig lagstiftning eher tillämpningen av denna,s. 11

50.kan därmed sägas vara ’’rekonstruktiva”.s. 11

51.En viss dekonstruktiv ansats kan alltsä göra det möjligt att visa pä pro­s. 11

52.blem inom dagens straffrätt, men det är inte säkert att man därmed hars. 11

53.skapat förutsättningar för att lösa dessa. Den fräga som gäller hur straff-s. 11

54.rätten i sä fall bör rekonstrueras kan alltsä kräva helt andra analytiskas. 11

55.ansatser.s. 11

56.Ett kritiskt förhällningssätts. 11

57.När man närmar sig straffrätten som rättsomräde blir det viktigt att varas. 11

58.uppmärksam pä att detta omräde har en viss funktion, en viss teori ochs. 11

59.en viss Systematik. Man kan därför säga att ett absolut krav för att dets. 11

60.överhuvudtaget ska vara intressant att dra nägra slutsatser utifrän studiers. 11

61.av straffrätten, är att man ocksä tar hänsyn till att rättsomrädet bygger päs. 11

62.vissa förutsättningar.s. 11

63.En dekonstruktiv ansats kan ge möjligheter att analysera bäde straffrät­s. 11

64.tens tillämpningsnivä och dess teorinivä, och dä bäde pä ett systemkri-s. 11

65.tiskt och pä ett systemtroget sätt.s. 11

66.En rekonstruktiv analys, vilken syftar till en förändrad lagstiftning ehers. 11

67.tolkning, kräver däremot att argumentationen är trogen de ideologiskas. 11

68.och teoretiska förutsättningar som systemet bygger pä. Man kan säga atts. 11

69.straffrättens dogmatiska karaktär leder till att den argumentation soms. 11

70.anförs ideologiskt sett mäste vara jämförbar med de förutsättningar soms. 11

71.ligger till grund för det straffrättsliga systemet. 25s. 11

72.En rekonstruktion som pä nägot sätt är systemkritisk kräver dock atts. 11

73.man ocksä anger förutsättningarna för en alternativ straffrättsteori. Etts. 11

74.25 försök att reformera strafFrätten pä nägot mer grundläggande sätt kräver därför sannolikt att man även anger de etiska ställningstaganden denna i sä fall ska bygga pä. Detta innebär att den rekonstruktiva frägan blir av särskilt intresse när man talar om kvinnoforskningens möjligheter pä straffrättens omräde.26s. 11

75.Pä samma sätt mäste det sätt pä vilket man väljer att närma kvinnoforskningen till strafFrätten innebära att man kan Förhälla sig kritiskt till de olika alternativa Förutsättningar som kan finnas inom kvinnoForskningen. För att man verkligen ska kunna pröva kvinnoforskningens ansatser pä straffrättens omräde, mäste det därför vara möjligt att pröva flera tänkbara alternativ sä förutsättningslöst som möjligt.s. 12

76.Det kan även innebära att man kan bli tvungen att Förkasta argument som kan Följa av vissa ansatser inom kvinnoForskning därFör att dessa inte är Funktionella, trots att de kan vara politiskt relevanta. f?J Verklighet och teori StrafFrätten är att betrakta som en teoretisk konstruktion. Men denna konstruktion har ocksä en praktisk tillämpning: straffrättsliga argument kommet slutligen att ha konsekvenser För enskilda människors liv.s. 12

77.Även kvinnoForskningen kan sägas ha en teoretisk och en praktisk sida, där den senate vanligen avspeglas i jämställdhetspolitiken. Vi talar även dä om ett slags samhällsstyrning vilken dock vanligen inte leder till jämFörbara ingrepp i människors självbestämmande.s. 12

78.Det Finns därFör i utgängspunkten en radikal skillnad mellan kvinno­ Forskningen och strafFrätten pä sä sätt att den straffrättsliga argumentationen alltid har normativa och repressiva konsekvenser, Det innebär ocksä att de teorier vi lägger till grund även mäste ge godtagbara Förutsättningar För att tala om den enskilda människan.s. 12

Att sammanföra tvä teoretiska konstruktioner

Människan som gemensam nämnare

1.Om man jämför de tvä Forskningsomrädena med varandra kan man se att de ändä har mänga gemensamma drag. Bäde strafFrätten och kvinno­ Forskningen kan sägas vara teoretiska konstruktioner kring ett visst tema, där själva syftet är att hantera Företeelser i samhället som av olika skäl uppFattas som problematiska. 26s. 12

2.Bäda forskningsomrädena innehäller dessutom en säregen begrepps-s. 13

3.värld. Man kan till och med säga att mycket av själva forskningsverksam-s. 13

4.heten handlar om att precisera begrepp i syfte att applicera dessa pä dens. 13

5.Problematik man är intresserad av att lösa.s. 13

6.Ett annat och mycket viktigt gemensamt drag är att bade strafFrättens. 13

7.och kvinnoforskningen är pätagligt beroende av ideologiska ställnings-s. 13

8.taganden. Frägan är om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att argu-s. 13

9.mentera inom ramen för dessa omräden utan att samtidigt utgä ifräns. 13

10.nägon form av ideologiskt ställningstagande.s. 13

11.Historiskt sett finns här ocksä en viktig gemensam nämnare: dens. 13

12.moderna strafFrätten och den politiska Feminismen kan ses som resultats. 13

13.av samma ideologiska utveckling. Det handlar da om upplysningstidenss. 13

14.ideal, men FramFörallt om Framväxten av iden om de mänskliga rättig-s. 13

15.heterna.27s. 13

16.Inom strafFrätten har det liberala idealer om människans rätt till indi­s. 13

17.viduell Frihet kommit att ges stör ideologisk betydelse, särskilt vid ut-s. 13

18.Formningen av omrädets mänga principer och begrepp. Pä samma sätts. 13

19.har detta ideal varit av avgörande betydelse För Framväxten av ett kvinno-s. 13

20.politiskt krav om en individuell Frihet även För kvinnor.28s. 13

21.StrafFrätten och kvinnoforskningen har därför ocksä det gemensamts. 13

22.att de handlar om problem som berör bäde det faktiska och det teore-s. 13

23.tiska. Vid studier inom dessa omräden uppstär mänga olika typer avs. 13

24.frägeställningar som kan gälla empiriska, politiska, ideologiska och etiskas. 13

25.aspekter av tillvaron. Den kunskapsproduktion som sker baserar sig päs. 13

26.olika typer av antaganden om tillvaron; det kan handla om ideologiskas. 13

27.förutsättningar likaväl som erfarenheter av hur saker och ting ter sig is. 13

28.verkligheten.s. 13

29.Det är ocksä i detta sammanhang som strafFrätten och kvinnoforsk­s. 13

30.ningen i gründen hanterar samma problem, det handlar om att utifräns. 13

31.olika ideologiska ställningstaganden teoretisera verkligheten.s. 13

32.StrafFrätten är dessutom till sin konstruktion beroende av tolkningars. 13

33.av verkligheten pä flera plan, medan kvinnoForskningen i hög grad hand­s. 13

34.lar om pä vilket sätt man bör förstä denna ’’verklighet”.29s. 13

35.I detta sammanhang kan dessutom en viktig Faktor sägas vara gemen­s. 13

36.sam För strafFrätten och kvinnoForskningen som kunskapsomräden: Bädas. 13

37.hanterar ’’människan” bäde teoretiskt och praktiskt. Inom strafFrättens. 13

38.27 talar man om människan i flera olika former: den faktiska människan, föreställningar om människan, de rättsliga konstruktionerna kring ”människa” och inte minst de etiska aspekter som följer av ideologin kring ”den fria individen”.s. 13

39.Varför man väljer att skydda människan överhuvudtaget och pä vilket sätt detta i sä fall görs, handlar därför ytterst om hur man uppfattar denna. Det sätt pä vilket man argumenterar inom straffrätten kommet därför alltid att pä nägot sätt falla tillbaka pä antaganden kring just män­ niskan.s. 14

40.Kvinnoforskningen handlar om frägor som berör ”kön”, vilket i sin tur är ett temaomräde som är betydligt mer omfattande än vad som rent allmänspräkligt kan sägas avses med just ”kön”. Inom kvinnoforskningen talar man exempelvis om kön hos den faktiska människan, föreställning­ ar kring kön hos människan (eller den föreställda människan), kön som organisationsprincip, konstitueringen av kön hos människan eller i samhället, samt kön som meningsskapande faktor.30s. 14

41.Frägor som relaterar till kön inom kvinnoforskningen kan därför handla om olika aspekter av tillvaron och därmed ocksä om frägeställningar vilka kan vara relevanta i förhällande till straffrätten pä olika sätt.s. 14

42.För att strukturera framställningen av kvinnoforskningen i arbetet kommet jag att fokusera pä tvä centrala infallsvinklar pä diskussionen kring kön inom detta forskningsomräde.s. 14

43.Den ena aspekten handlar om innebörden av könsfaktorn, medan den andra avser de frägor som gäller synen pä kunskap vilka uppstär som en följd av det sätt pä vilket man preciserar innebörden av kön.31s. 14

44.Arbetet aktualiserar därmed tvä för kvinnoforskningen mycket grundläggande frägeställningar, vilka dessutom kan beröra straffrätten pä olika sätt. I det följande kommet jag därför att försöka visa varför just dessa infallsvinklar är intressanta i förhällande straffrätten.s. 14

Beskrivningar av verkligheten och människan i

straffrätten

1.För att det ska bli möjligt att överföra kvinnoforskningens diskussioner kring kunskap och kön till straffrättens omräde, krävs en infallsvinkel pä straffrätten där dessa frägeställningar kan ges relevans. En möjlighet blir 28s. 14

2.da att relatera diskussionen kring kön och kunskap till de ’’beskrivningar”s. 15

3.av människan och verkligheten som förekommer inom straffrätten. 32s. 15

4.Straffrätten relaterar till verkligheten pä flera sätt, det gäller bade päs. 15

5.tillämpnings- och pä teorinivä. För att man överhuvudtaget ska kunnas. 15

6.skapa regier och sedan tolka dessa krävs en beskrivning av verkligheten.s. 15

7.Aven konstruktionen av den fria individen pä straffrättens teoriniväs. 15

8.innefattar vissa referenser till en faktisk verklighet, i form av en människas. 15

9.i ett visst socialt sammanhang.33s. 15

10.Oavsett pä vilken teoretisk eher systematisk nivä man talar om verklig­s. 15

11.heten inom straffrätten är det dock viktigt att understryka att man talars. 15

12.om nägonting som i princip alltid utgör en ’’konstruktion”. Vi talar is. 15

13.praktiken aldrig om verkligheten i nägon faktisk mening inom straffrät-s. 15

14.ten, utan alltid om en beskrivning av denna. Aven den rättsliga processs. 15

15.som syftar till att bedöma enskilda händelser utgär ifrän faktorer som päs. 15

16.olika sätt redan anpassats till den rättsliga formen: i form av gärnings-s. 15

17.beskrivningen, tillgänglig bevisning och liknande.s. 15

18.Pä motsvarande sätt bygger de bedömningar som görs av människor päs. 15

19.förutsättningar vilka kan innefatta mänga olika typer av ställningstagan-s. 15

20.den: i form av argument vilka följer av straffrättsteorin, vetenskapliga premisser, kulturella föreställningar, empiriska studier, erfarenheter och antaganden. Det sätt pä vilket straffrätten hanterar människan bygger därför pä vissa rättsliga förutsättningar, men ocksä pä mer allmänna före­ ställningar kring verkligheten och människan. Alla dessa kan därför sägas utgöra en del av straffrättens kunskapsunderlag.s. 15

21.En konstruktiv lösning pä problemet med att sammanföra kvinnoforskningen och straffrätten kan därför vara att behandla dessa som tvä kunskapsomräden, där bäda dessa pä olika sätt hanterar frägor kring beskrivningen av verkligheten och människan.s. 15

22.Denna gemensamma utgängspunkt ger därför möjligheter att, utifrän de olika könsteoretiska och kunskapsteoretiska premisser som kan äterfinnas inom kvinnoforskningen, experimentera med olika tänkbara utgängspunkter för en argumentation kring verkligheten och människan i straffrätten.s. 15

23.29s. 15

Kön och kunskap

1.I kapitel 3 kommet jag att ge en närmare introduktion till kvinnoforskningen. En distinktion som jag har valt att göra i arbetet handlar om att skilja mellan könsteorin och kunskapsteorin som tvä olika infallsvinklar pä könsfrägorna inom kvinnoforskningen. Ett skäl till detta är att man vanligen behöver ta ställning till bäda dessa aspekterna när man diskuterar rättsliga frägeställningar.34 Vad jag vet har den här indelningen inte gjorts pä nägot uttalat sätt tidigare inom kvinnorätten i Norden, även om bäda frägeställningarna varit aktuella inom denna forskning.s. 16

2.Jag kommet därför att för det första diskutera nägra frägor som rör kön inom forskningen. Kön som forskningsobjekt implicerar i detta sammanhang flera olika frägeställningar som handlar om vilket tema det är som studeras och vilka förutsättningar som läggs till grand for studierna. I vissa fall handlar den senate frägan även om att precisera innebörden av kön som en viktig aspekt av de förutsättningar man anger för sin forsk­ ning.35s. 16

3.Forskningsobjektet ”kön” kan innefatta väldigt mänga olika typer av frägeställningar, betydligt fler aspekter av tillvaron än vad som allmänspräkligt avses med ”kön”. Som jag har varit inne pä ovan kommer arbe­ tet att särskilt belysa problem som gäller hur människan beskrivs i rättsordningen. Den frägeställning som blir central i arbetet handlar därför om hur man kan eher bör uppfatta kön hos människan.s. 16

4.Det kan därför vara viktigt att redan inledningsvis understryka att kön hos människan, inom kvinnoforskningen endast undantagsvis handlar om studier av faktiska människor, eher om hur ’’människor faktiskt är”. Den centrala frägan handlar istället om den föreställda människan, alltsä om förutsättningarna för att tala om kön hos människan.36s. 16

5.Det här är en infallsvinkel som ocksä är relevant för rättsvetenskapen eftersom frägan om hur man principiellt sett bör förhälla sig till könsfaktorn kan vara av avgörande betydelse för det sätt pä vilket man argumen­ terar kring människan i olika rättsliga sammanhang. En central fräga i arbetet blir da vilken syn pä människan som bör ligga till grand för straffrättens konstruktioner. 30s. 16

6.För det andra kommer arbetet att belysa de kunskapsfrägor vilka uppstär som en konsekvens av diskussionen kring kön inom kvinnoforskningen. I arbetet kommer derma aspekt av kvinnoforskningen framförallt att beröra frägan om kunskapen om verkligheten i straffrätten: vad är att uppfatta som en sann beskrivning av verkligheten (eher människan), och pä vilket sätt kan man i sä fall legitimera denna beskrivning?s. 17

7.Det finns inte nägra självklara gränser mellan de tvä infallsvinklar som jag har försökt skissera här, de utgör pä sätt och vis olika sidor av samma diskussion. Bäda infallsvinklarna kan dessutom vara relevanta i förhällande till bäde straffrättens tillämpningsnivä och dess teorinivä.s. 17

8.Enligt min mening kan dock en sädan indelning bidra till att strukturera den betydelse kvinnoforskningens diskussion kring kön och kunskap kan ha för straffrätten. När det gäller den diskussion kring beskrivningen av verkligheten och människan som blir aktuell i arbetet, kan denna indelning vara särskilt viktig eftersom den kan bidra till att skapa olika infallsvinklar i förhällande till straffrätten.37s. 17

9.Med utgängspunkt i dessa tvä frägeställningar inom kvinnoforskningen kommer jag sedan att presentera tre modeller vilka sammanfattar nägra olika teoretiska och ideologiska positioner. Modellerna kan sedan prövas mot den argumentation som förs pä olika niväer inom straffrätten.s. 17

Människan i straffrätten

Människa och individ

1.Den gemensamma utgängspunkten för ett möte mellan straffrätten och kvinnoforskningen blir därmed beskrivningen av ’’människan”, en frägeställning vilken dessutom förekommer pä flera niväer inom straffrätten.s. 17

2.Pä straffrättens tillämpningsnivä talar vi exempelvis om den faktiska människan, den som begär brott eher blir utsatt för brott. Medan man pä systemnivä vanligen talar om gärningsobjektet eher gärningssubjektet, alltsä den rättsliga konstruktionen av offret och gärningsmannen. Pä teorinivän finner man sedan ’’individen” vilken är central för straffrätten efter­ som konstruktionen anger de etiska ställningstaganden rättsomrädet bygger Pä-s. 17

3.31s. 17

4.Eftersom jag har valt art tala om strafFrätten som ett kunskapsomräde där frägan om beskrivningen av verkligheten är central, kommet jag att i huvudsak tala om just ’’människan”. Denna term kan da relatera till alia tänkbara frägeställningar inom strafFrätten vilka implicerar en beskrivning av en människa.s. 18

5.Termen ’’individ” avser däremot den teoretiska konstruktion av män­ niska som är av grundläggande betydelse för de ideologiska ställningstaganden som strafFrätten bygger pä. ’’Individen” Förekommer därFör i Första hand pä strafFrättens teorinivä.38s. 18

6.Som vi ska se finns det mänga analytiska Fördelar med att diskutera utiFrän människan i strafFrätten, FramFörallt därFör att man därigenom kan tillFredsställa de krav som ställdes i avsnitt 1.2.3.39s. 18

7.Men här finns ocksä en annan och viktigare aspekt vilken handlar om behovet av att sammanFöra kvinnoForskningen med strafFrätten pä ett mer principiellt plan.s. 18

8.StrafFrätten skyddar ’’individen” därFör att människans individuella Frihet i sig utgör ett värde som bör skyddas.40 För att man ska kunna skapa garantier För ett sädant rättsligt skydd mäste man beskriva en människa som har Förutsättningar För att besitta en sädan individuell Frihet. Den ’’individ” som strafFrätten talar om utgör därFör ett slags ideal, vilket utgär iFrän en beskrivning av en människa som har kapacitet att Fatta egna beslut oberoende av andra.s. 18

9.EFtersom strafFrätten är ett värdesystem finns det därFör ocksä vissa samband mellan den konstruerade individen pä den teoretiska nivän och den strafFrättsliga argumentation som Förekommer kring människan pä tillämpningsnivän. Det blir därFör viktigt att understryka att det ocksä finns ett samband mellan de Frägor kvinnoForskningen ställer kring kön och kunskap, och strafFrätten som etik.s. 18

10.Det innebär ocksä att Frägan om hur man bör behandla kön (hos män­ niskan) inom rättsordningen i Första hand är en etisk Fräga och inte en Fräga om motsättningar mellan olika politiska intressen. 32s. 18

Fokus pä den kränkta parten

1.Den debatt som har förekommit kring kvinnor och straffrätt har i förstas. 19

2.hand handlat om frägeställningar som berör brottsoffrens situation. Ens. 19

3.tänkbar förklaring till detta är förstäs att kvinnor i huvudsak möter strafF-s. 19

4.rätten i egenskap av att vara brottsofFer, och att det därFör ocksä är i dettas. 19

5.sammanhang som kritiken mot rättssystemet uppkommer.s. 19

6.EFtersom ett viktigt syFte med avhandlingen är att Försöka möta dens. 19

7.debatt som Forts kring strafFrätten Faller det sig därFör naturligt att be-s. 19

8.handla Frägeställningar som kan vara relevanta i Förhällande till ofFret.s. 19

9.Som jag har varit inne pä tidigare innebär inte det att man med nöd-s. 19

10.vändighet mäste välja ’’ofFret” som metodologisk utgängspunkt. Däremots. 19

11.blir det viktigt att lyFta Fram Frägeställningar vilka är av central betydelses. 19

12.För hur strafFrätten behandlar gärningsobjektet.41s. 19

13.Ur strafFrättslig synvinkel är detta ocksä Frägeställningar som behövers. 19

14.studeras ytterligare eFtersom dagens kriminalpolitik i hög grad handlars. 19

15.om att stärka brottsofFrens rättsskydd. Här Finns dessutom ett allmänt kunskapsbehov därFör att den strafFrättsliga Systematiken gärna leder till att den rättsvetenskapliga Forskningen i Första hand Fokuserar pä Frägor som gäller gärningssubjektet.42s. 19

16.Jag kommet därFör att koncentrera mig pä Frägeställningar som berör den människa som blir utsatt För kränkningar: pä den Faktiska nivän i Form av brottsofFret, pä den systematiska nivän i Form av gärningsobjektet och pä den teoretiska nivän i Form av den individ strafFrätten skyddar.s. 19

17.Vid en kriminalisering anges det skyddade värdet, alltsä den mänskliga Fri- och rättighet som kriminaliseringen ska skydda. DäreFter preciseras den gärning som ska omFatta den kränkning som uppstär pä det individuella planet. Det är sedan definitionen av denna gärning som ligger till grund För bedömningen av den individuella kränkningen och graden av strafFvärde i det enskilda Fallet.s. 19

18.Det är därFör i detta sammanhang som Förutsättningarna För att bedöma brottsofFret anges, och det är även här som Frägor kring strafFrätten som gemensamt värdesystem aktualiseras. Det innebär att arbetet därFör i det närmaste helt kommer att ägnas ät Frägor som uppstär pä strafFrättens gärningssida.s. 19

19.En analytisk inFallsvinkel som bygger pä människan inkluderar självFallet gärningssubjektet, en ansats som handlar om beskrivningen av människan kan därFör ocksä prövas i Förhällande till denna strafFrättsliga konstruktion. En sädan analys hade dock FramFörallt aktualiserat dens. 19

20.33 personliga sidan av brottsbegreppet, frägeställningar vilka ocksä varit aktuella i den allmänna debatten.43s. 19

21.Jag väljer dock att lägga denna särskilda straffrättsliga problematik at sidan eftersom den inte är avgörande för de frägeställningar som kommer att diskuteras i det här arbetet.44 De förutsättningar som preciseras genom kriminaliseringen är dock av grundläggande betydelse även för bedömningen av skuldfrägan. Gärningsdefinitionen i straffbudet anger exempelvis ramarna för de krav som kan ställas till den enskilde gärningsmannens personliga ansvar.45s. 20

Människa och kränkning

1.Av grundläggande betydelse vid varje kriminalisering är frägan om vad som är en straffrättsligt relevant skada i förhällande till det skyddade värdet, och vad som därmed kan vara en straffrättsligt relevant kränkning hos den människa som drabbas.46s. 20

2.Preciseringen av vad som är en straffrättsligt relevant skada förutsätter därför en argumentation vilken relaterar till den individ som straffrätten skyddar. När man däremot anger vad som är en kränkning pä det individuella planet krävs även en beskrivning av en människa.s. 20

3.Som vi bar sett anger straffrättens teorinivä viktiga premisser för den straffrättsliga argumentationen, framförallt genom ideologin kring den fria individen. Därmed skapas även vissa grundläggande förutsättningar för hur man bör argumentera kring människan pä tillämpningsnivän.s. 20

4.Ideologin kring den fria individen är dock i första hand ett uttryck för ett etiskt ideal vilket anger ramarna för hur man bör hantera människan i straffrätten. Det är däremot ingen teori om hur människan i sig bör beskrivas. Man kan därför ifrägasätta om det etiska idealer är tillräckligt för att beskriva en människa i en viss social situation. Det sätt pä vil­ ket verkligheten och människan beskrivs i straffrätten kräver i praktiken ytterligare ställningstaganden.47s. 20

5.Här finns därför uppenbara möjligheter att pröva kvinnoforskningens könsteorier, eftersom diskussionen kring kön hos människan i gründen handlar om förutsättningarna för att tala om människan. 34s. 20

6.I arbetet kommet jag därför att ge nägra exempel pä den betydelse beskrivningen av människan har för utformningen av den straffrättsliga argumentationen. Der gäller framförallt frägor kring innebörden av den individuella kränkningen och de bedömningar av strafivärde som görs i vissa fall. En annan intressant frägeställning i sammanhanget handlar om de konsekvenser Systematiken innebär för straffrättens bantering av brottsoffret.48s. 21

7.Den valda ansatsen bryter därmed med en tradition där frägor kring kriminalisering diskuteras utifrän straffrätten som en form av samhällsstyrning.49 Härigenom blir det möjligt att visa att de diskussionsteman som förekommer inom feminismen inte omedelbart kan placeras i traditionella konflikter som rör straffrätten som ett medel för samhällskontroll.s. 21

8.Som vi ska se är det istället mycket som tyder pä att den kritik som riktats mot straffrätten i hög grad handlar om vilka förutsättningar som bör läggas till grund för beskrivningen av människan och verkligheten. Denna analytiska ansats kan därför ge nya intressanta infallsvinklar pä klassiska straffrättsliga problem.s. 21

Framställningen

Sammanfattning

1.Ovan har jag visat att det kvinnoperspektiv som vanligen läggs till grund för kritiken i den allmänna debatten, inte är lika givet som teoretisk eher metodologisk utgängspunkt för en Studie av straffrätten. I avsnitt 1.2.3 pekade jag sedan pä nägra av de krav som bör ställas till en kvinnorättslig ansats pä straffrättens omräde.s. 21

2.Genom att utgä ifrän ’’människan” stället för ’’offret” blir det möjligt att tala om gärningsobjektet och gärningssubjektet utifrän samma analy­ tiska förutsättningar. En annan sak är att man kan välja att prioritera frägeställningar som i första hand är relevanta i förhällande till offret, eher som pä annat sätt är avgörande för straffrättens sätt att hantera offret. För det här arbetet innebär det att analysen i första hand kommet att aktualisera straffrättens gärningssida samt de principiella förutsättningar som ligger till grund för utformningen av denna.s. 21

3.35s. 21

4.En annan fördel med att tala om straffrättsliga problem utifrän ”människan” är art denna förekommer bade pä teori- och tillämpningsnivä, varför der blir möjligt att även diskutera i relation till straffrättens systematiska och ideologiska förutsättningar.s. 22

5.Som jag redan varit inne pä kan denna analytiska ansats tillämpas bade dekonstruktivt och rekonstruktivt. Man kan ställa frägan om hur straffrätten beskriver verkligheten i ett visst sammanhang, men ocksä hur man i sä fall menar att denna bör beskrivas.s. 22

6.Genom denna ansats blir det ocksä möjligt att förhälla sig kritiskt till kvinnoforskningen. Framförallt därför att man härigenom kan pröva flera olika sätt att tänka kring kunskap och kön utan att ta ställning till nägot av dessa pä förhand. Därmed kan man även pröva de argument som produceras genom kvinnoforskningens ansatser bäde dekonstruktivt och rekonstruktivt. Vi kan alltsä bäde ställa frägan om den kritik som framförs är relevant, men ocksä frägan om de förutsättningar kritiken bygger pä kan ge ett underlag för en reform av straffrätten.s. 22

7.Det senate kräver att man analyserar de konsekvenser olika könsteoretiska ställningstaganden kan ha för en rekonstruktion av rättsordningen. En sädan ansats kan därmed förhoppningsvis bidra till att skapa en mer dynamisk debatt vilken även kan bidra till att utveckla den kvinnopolitiska argumentation som förs pä omrädet.s. 22

8.Det finns överhuvudtaget väldigt mänga olika faktorer som kan styra beskrivningen av ’’människan” i straffrätten och en analys kring denna beskrivning kan därför bli mer komplex än en diskussion som handlar om straffrättsliga argument som uttryck för en könskultur. Den senate frägan kan endast diskuteras i mycket generella termer, och som vi ska se även oberoende av vilken straffrättslig frägeställning som faktiskt är aktuell.s. 22

Disposition

1.I detta inledande kapitel har jag försökt beskriva arbetets grundläggande förutsättningar. I första hand hur dessa tvä forskningsomräden kan mötas och vilka krav som dä bör ställas till metodiken. Eftersom arbetet handlar om vad ett möte mellan straffrätten och kvinnoforskningen principellt sett kan innebära, blir dock metod- och teorifrägorna ett genomgäende tema i arbetet.s. 22

2.I kapitel 2 kommet jag att inleda med att ge en kort Introduktion till straffrätten. Eftersom jag har betonat vikten av att vara uppmärksam pä straffrättens egna förutsättningar kan det vara pä sin plats att ge en viss bakgrund till den straffrättsliga läran. För den som inte har intresserat sig för straffrätt tidigare kan det även finnas ett behov av vissa förkun36 skaper for att man överhuvudtaget ska kunna ta del av de diskussioner som förs.s. 22

3.En sädan Introduktion kan ocksä göra det möjligt att placera de diskussionsteman som förekommer i arbetet i relation till straffrättens Syste­ matik. Framställningen är därför anpassad efter de frägeställningar som diskuteras i avhandlingen. I kapitel 2 kommet jag även att visa pä pro­ blem som kan uppstä när man försöker överföra kvinnoforskningen pä straffrättens omräde, särskilt men hänsyn till offrets position i straffrätten.s. 23

4.Kapitel 3 handlar om kvinnoforskning, vilket här alltsä är ett samlingsbegrepp för flera olika forskningsinriktningar. Den framställning som ges är pä olika sätt anpassad till de frägeställningar som arbetet handlar om, syftet är alltsä inte att ge nägon fullständig presentation av själva forskningsomrädet. I kapitlet introduceras därför detta forskningsomräde i korta drag, med huvudsaklig tonvikt pä vissa grundläggande frägeställ­ ningar kring kunskap och kön. Tre argumentationsmodeller presenteras vilka fär stör betydelse sätillvida att de anger grunderna för de analyser som genomförs i arbetet.s. 23

5.Den frägeställning som fär avgörande betydelse i arbetet handlar om de ideologiska skillnader som kan identifieras i diskussionen kring kön hos människan. I kapitel 3 ställs därför tvä mycket olika sätt att uppfatta kön hos människan mot varandra. Dessa tvä olika ideologiska ansatser prövas sedan mot det sätt pä vilket människan beskrivs i olika straffrättsliga sammanhang.s. 23

6.Kapitel 4 handlar om kvinnorättsligforskning. Framställningen bygger pä ett antal textet vilka fär bilda bakgrund för en diskussion kring vissa principiella frägeställningar vilka uppstär när man försöker överföra kvinnoforskningens diskussioner till rättsvetenskapens omräde.s. 23

7.De textexempel som ges är att uppfatta som dekonstruktiva sätillvida att de syftar till att analysera kön i dagens rättsordning. De frägeställ­ ningar som diskuteras handlar i huvudsak om konstitueringen av kön i rätten, i första hand om och i sä fall hur kön har betydelse även inom rättsordningen. I denna del kommer jag att diskutera de könsteoretiska och kunskapsteoretiska problem som kan följa av de ansatser texterna representerar, samt vilka rekonstruktiva förutsättningar dessa kan innebära för en reform av straffrätten.s. 23

8.I kapitel 5 diskuteras frägor kring kön och kunskap i straffrätten med utgängspunkt i olika reformförslag kring väldtäkt BrB6:l och grov kvinnofridskränkning BrB 4:4a st. 2. Framställningen handlar om hur beskrivningen av verkligheten, och dä särskilt de förutsättningar man lägger till grund för att tala om människan, päverkar den straffrättsliga argumentationen. Det gäller framförallt vid bedömningar av straffrättsligas. 23

9.37 frägeställningar säsom straffvärde och kränkning. I kapitlet diskuteras bade reformförslag där man valt att inte problematisera könsfaktorn, och förslag vilka utgätt ifrän ett ställningstagande till könsfaktorn.s. 23

10.Kapitel 6 sammanfattar de beskrivningar av verkligheten och människan vilka förekommer i debatten kring kriminaliseringen av väldtäkt. Dessa är intressanta därför att de uttrycker olika förutsättningar för att tala om skada och kränkning vid väldtäkt. Det blir därmed möjligt att utifrän dessa exempel precisera var de stora skiljelinjerna idag gär i frägan om straffrätten som etik. Arbetet avslutas med frägan om kvinnoforskningen kan ge en alternativ etisk grund för straffrätten. 38s. 24

Om straffrätt

Inledning

Avgränsningar

1.I föregäende kapitel poängterade jag hur viktigt der är art man vid studiers. 2

2.av straffrättsliga frägeställningar ocksä tar hänsyn till de premisser soms. 2

3.rättsomrädet i sig vilar pä. Det är viktigt für att de analyser som genom-s. 2

4.förs ska kunna uppfattas som relevanta i förhällande till de straffrättsligas. 2

5.frägeställningar som diskuteras.1s. 2

6.I kapitel 1 framhölls ocksä att kvinnoforskningens diskussion krings. 2

7.kunskap och kön kan vara särskilt intressant i förhällande till hur mans. 2

8.beskriver verkligheten och människan pä detta rättsomräde. Syftet meds. 2

9.kapitel 2 är därför att presentera den straffrättsliga sidan av förutsättning-s. 2

10.arna för att sammanföra kvinnoforskningen och straffrätten.s. 2

11.Jag kommer att gä igenom vissa grundbegrepp inom straffrätten samts. 2

12.ge en kort beskrivning av den straffrättsliga Systematiken. Jag kommers. 2

13.ocksä att visa pä de analytiska infallsvinklar som blir av intresse för arbe-s. 2

14.tet. Framställningen syftar därför framförallt till att ge en bakgrund till senate teoretiska och metodologiska resonemang.2 Det kan därför vara viktigt att vara uppmärksam pä att den framställning av straffrätten som ges i det här kapitlet är anpassad efter de frägeställningar som blir rele­ vanta i arbetet. Mot denna bakgrund kan det vara bra att redan inledningsvis göra vissa avgränsningar.s. 2

15.Som jag har varit inne pä kommer jag att koncentrera mig pä gärningssidan i den straffrättsliga Systematiken,3 och dä särskilt de frägeställning­ ar som blir aktuella i samband med kriminalisering.4 Eftersom arbetet syftar till att möta en kvinnodebatt pä omrädet kommer jag att i förstas. 2

16.39 hand uppmärksamma frägeställningar som berör straffrättens gärningsobjekt.5s. 2

17.En konsekvens av den infallsvinkel jag har valt blir att analyserna endast i liten grad kommet att beröra den personliga sidan av brottsbegreppet.6 Nedan anges därför endast nägra mycket grundläggande förutsättningar för bedömningen av uppsät, eftersom samtliga straffbud som aktualiseras i arbetet avser just uppsätsbrott.s. 3

18.I debatten har det pä senare tid förekommit krav pä ett förändrat ansvar vid väldtäkt, sätillvida att man har önskat att definiera ett alternativt oaktsamhetsbrott.7 Detta är dock en mycket oavklarad diskussion och en analys av denna frägeställning kräver en mer ingäende diskussion kring det personliga ansvaret.8 Man kan dock redan med hänsyn till straffrättens Systematik vara tveksam till om det är pä detta sätt som väldtäktsproblematiken kan eher bör lösas. Som jag nämnt tidigare är de konstruktioner man väljer pä gärningssidan av brottsbegreppet avgörande för vad gärningsmannens ansvar ska omfatta.s. 3

19.De exempel som ges i arbetet kommet i huvudsak att kretsa kring kri­ minaliseringen av väldtäkt (BrB 6:1). Väldtäktsbrottet är av särskilt intresse i sammanhanget därför att det har varit ett huvudtema i debatten kring kvinnors straffrättsliga villkor. För Feminismen framstär dessutom väldtäkten som själva Symbolen för ett förtryck av kvinnor. Som vi ska se har sexualbrotten även varit centrala för den straffrättsliga diskussionen kring kriminalisering.9s. 3

20.Den kritik som framkommit i den allmänna debatten har i hög grad kretsat kring gärningskonstruktionen samt vissa straffvärdebedömningar. Det har dä framförallt handlat om rättsliga lösningar som har sin grund i ställningstaganden till innebörden av den individuella kränkningen.s. 3

21.Arbetet kommet därför att behandla nägra straffrättsliga teman vilka alia har det gemensamt att de kan säga oss nägot om vilka förutsättningar som läggs till grund vid preciseringen av innebörden av den individuella kränkningen. 40s. 3

22.Eftersom arbetet syftar till att sammanföra kvinnoforskningen meds. 4

23.straffrätten ges flera exempel pä hur en ansats i kvinnoforskningen kans. 4

24.päverka förutsättningarna för hur man preciserar och bedömer dennas. 4

25.kränkning. Det gäller särskilt det sätt pä vilket man beskriver människans. 4

26.i straffrätten.10s. 4

27.En annan kriminalisering av intresse i ett sädant sammanhang är grovs. 4

28.kvinnofridskränkning (BrB 4:4a st. 2) eftersom denna tillkommit soms. 4

29.en direkt konsekvens av den debatt som forts kring kvinnors utsatthet fors. 4

30.väld.11 Grov kvinnofridskränkning är en kriminalisering som aktualiserars. 4

31.flera principiella problem som uppstär när man önskar att utforma ens. 4

32.kriminalisering med hänsyn till kvinnors livsvillkor. Kriminaliseringens. 4

33.aktualiserar därför principella frägor om vilken Funktion könsfaktorn kans. 4

34.eller bör ges inom straffrätten.12s. 4

35.Utöver dessa kommet jag ocksä att i begränsad utsträckning hänvisas. 4

36.till kriminaliseringen av misshandel (BrB 3:5-6). Detta är ett brott soms. 4

37.har varit omdiskuterat framförallt när det gäller väld i hemmet. Straff-s. 4

38.budet aktualiseras dessutom indirekt eftersom fysiskt väld ingär som ens. 4

39.del av rekvisiten i de kriminaliseringar som redan nämnts.s. 4

40.Avhandlingen kommet inte att innefatta nägon rättsdogmatisk ellers. 4

41.rättshistorisk framställning av de aktuella Straffbuden. De straffbud som presenteras kommet endast att användas som exempel pä hur man kan argumentera beroende av hur man beskriver människan och verkligheten, och vilka konsekvenser olika typer av argument kan ha för utformningen av straffrätten.13 De straffrättsliga premisser som gäller för de frägeställningar som aktualiseras diskuteras därför endast kortfattat i detta kapitel, samt i viss män i kapitel 5.s. 4

42.I de diskussioner som kommet att föras i arbetet är det sätt pä vilket människan beskrivs av central betydelse. Jag har därför valt att avgränsa framställningen till straffbara gärningar vilka kan föranleda en mer principiell diskussion av de förutsättningar straffrätten anger för skyddet av individen. Det innebär att jag inte kommet att gä in pä rättsliga frägors. 4

43.41 som gäller barn och andra brottsoffer, vilka av uppenbara personliga skäl kan ha svärt art hävda sina intressen.14s. 4

44.Straffrättens gärningsobjekt och gärningssubjekt är könsneutrala begrepp. Eftersom arbetet syftar till art möta den kritik som framförts frän kvinnopolitiskt hall, kommer jag dock att i första hand behandla övergrepp mot kvinnor. Som vi ska se kan de principiella frägeställningar som uppstär när man väljer en ansats i kvinnoforskningen vara relevanta även i förhällande till andra brottsoffer.s. 5

45.Den kritik som framförts har i hög grad utgätt ifrän ett ställningstagande till en könsmaktsordning, varför jag kommer att utgä ifrän situationer som omedelbart aktualiserar en sädan könsmotsättning. I arbetet diskuteras därför i första hand heterosexuella övergrepp, där en man begär övergrepp mot en kvinna.s. 5

46.Ett straffrättsligt tema som förekommer flitigt i den allmänna debatten, är det som handlar om straffniväerna. Enligt min mening finns det dock skäl att lämna frägan om vilket straff en viss gärning bör ges utanför ett arbete som behandlar kvinnoforskningens möjligheter pä straffrättens omräde.s. 5

47.När man talar om kvinnor och straffrätt blir den viktigaste mälsättningen att faktiska (eher presumtiva) brottsoffer inte upplever att deras intressen blir kränkta i domstolarna.15 Denna mälsättning mäste i sä fall uppnäs genom det sätt pä vilket man utformar straffrätten, hur och var­ för man kriminaliserar vissa gärningar, samt de tolkningsförutsättningar de olika Straffbuden ges.s. 5

48.Det blir mot bakgrund av detta viktigare att den argumentation som förs kan upplevas som rättfärdig i förhällande till det enskilda offrets intressen, än att varje misstänkt gärningsman blir dömd eher att denne fär ett särskilt strängt straff.16 Det gör att exempelvis frägor, säsom hur man preciserar den individuella kränkningen vid kriminalisering eher utifrän vilka gründet brott rubriceras, kan vara mer relevanta att diskutera. Det gäller särskilt som de premisser som anges i samband med sädana bedömningar i hög grad uttrycker samhällets syn pä kränkningen av offret. 42s. 5

49.Det är möjligt att en sä försiktig straffrättspolitisk ansats kan verkas. 6

50.förvänande när en viktig utgängspunkt för arbetet är att det är ett pro­s. 6

51.blem att den kvinnopolitiska kritiken av straffrätten trots allt har haft ens. 6

52.sä begränsad effekt pä rättsomrädets utformning.17s. 6

53.Det är emellertid viktigt att understryka, att de behov av förändrings. 6

54.som kritiken kan föranleda även mäste diskuteras pä ett principiellt plan,s. 6

55.alltsä även i relation till straffrätten som lära. Eftersom straffrätten byggers. 6

56.pä vissa förutsättningar kan man ifrägasätta om det skulle vara möjligts. 6

57.att lösa alia de straffrättsliga problem som kan aktualiseras endast genoms. 6

58.förändrad lagstiftning. Den kritik som framförts i den allmänna debat-s. 6

59.ten bottnar inte enbart i olika syn pä straffrätten som samhällspolitiskts. 6

60.styrmedel.s. 6

61.När man diskuterar kvinnoforskning i relation till detta rättsomrädes. 6

62.finns det goda skäl att välja en klassiskt orienterad straffrätt baserad päs. 6

63.tydliga rättsstatsideal.18 Redan det att en sädan syn pä straffrättens forms. 6

64.och Funktion är väl etablerad inom straffrättsteorin gör att man metodologiskt sett fär nägot klart avgränsat att diskutera utifrän. Om man dess-s. 6

65.utom vill förstä varför det uppstär konflikter pä omrädet, bör man ocksä i första hand beakta den straffrättsteori som dominerar inom rättsordningen. Jag kommet därför att diskutera utifrän nägra mycket generella, men principiellt viktiga, ställningstaganden som har betydelse för utformningen av straffrätten.19s. 6

66.43s. 6

67.Den ansats jag har valt innebär art de analyser som görs av exempelvis frägor som relaterar rill kriminalisering, ges en annorlunda infallsvinkel jämfört med den traditionella ansats som vanligen utgär ifrän straffrätten som en form av samhällskontroll.20 I denna diskussion fär man ofta intryck av att de etiska och ideologiska frägorna pä nägot sätt skulle vara avgjorda, och att det enda som äterstär är frägan om vi bör utöva kontroll genom straffrättsliga ätgärder eher inte. Efter den debatt som förts pä senate är kring olika straffrättsliga teman kan man dock undra om vi överhuvudtaget är överens om vad de skyddade värdena innebär och hur vi i sä fall bör förstä de kränkningar som inträffar. Som vi ska se kan den ansats som en utgängspunkt i beskrivningen av människan och verkligheten innebär bidra till strukturera och förklara de konflikter som uppstär.s. 7

68.En konsekvens av den valda ansatsen blir att fokus hamnar pä rättsomrädets Funktion av att vara ett uttryck för en gemensam moralordning.21 Denna funktion blir central för en diskussion kring beskrivningen av verkligheten och människan och de konsekvenser olika beskrivningar kan ha för straffrättens utformning. Detta är ocksä en central fräga för en klassiskt orienterad strafFrätt, vars huvudsakliga mälsättning just är att skydda individen mot staten och andra, i syfte att upprätthälla vissa grundläggande värden.s. 7

Varför ett straffsystem?

1.Den mänskliga samvaron är inte alltid präglad av idealism, och nägonstans mäste man alltsä sätta en gräns för människors möjlighet att hävda sina intressen pä andras bekostnad. En viktig sida hos straffrätten är därför den etiska dimension som rättsomrädet äterspeglar: Det handlar om att ta ställning till vad som är rätt eher fei, och vad som i sä fall bör ske med den som kan anses ha handlat fei.s. 7

2.En viktig mälsättning med införandet av en strafflagstiftning handlar därför om att försöka upprätthälla godtagbara livsvillkor för människor.22 Det innebär ocksä att flera av de kriminaliseringar vi finner inom straff44 lagstiftningen i sig kan sägas utgöra strafFsanktionerade etiska normer for mänsklig samvaro. I denna mening kan straffrätten ses som ett uttryck for ett slags gemensam moralordning.23s. 7

3.Människan befinner sig alltid i ett socialt sammanhang där manga olika intressen ställs mot varandra och där alia tänkbara individuella behov inte kan hävdas redan därför att det inte finns tillräckliga resurser, personliga, ekonomiska, osv., för att kunna tillfredsställa dessa. Det krävs därför en moral for att hindra de skadliga konsekvenser som kan uppstä som en följd av sädana brister. När man talar om moral i ett straffrättsligt sammanhang handlar det därför om att människan i sig behöver skyddas därför att hon är särbar. Straffrätten blir mot bakgrund av detta alltid en del av en moral just därför att den ytterst handlar om att värna människans mest grundläggande intressen. 24s. 8

4.Varför man väljer att försöka styra människors beteenden genom införandet av en strafflagstiftning sammanhänger däremot med en föreställning om att straffhotet har en avskräckande effekt. Tanken är att man genom att införa och upprätthälla strafFsanktionerade Förbud och päbud ocksä kan avhälla människor Fran att begä vissa oönskade gärningar. Det är dock tveksamt om det Faktiskt gär att uppnä en sädan efFekt, vilket har lett till att det allmänpreventiva argumentet av flera skäl kommit att ges en allt mindre betydelse, FramFörallt inom päFöljdsläran.25 Det allmän­ preventiva argumentet har exempelvis därför inte längte nägon praktisk betydelse vid strafFmätning.26s. 8

5.EFtersom straffrätten bygger pä i Förväg Framställda straffhot kommet den dock alltid att pä nägot sätt relatera till en sädan allmänpreventiv grundtanke. Pä det principiella planet fyller därFör den allmänpreventiva mälsättningen en viktig Funktion som ett av de grundläggande skälen till varFör vi överhuvudtaget har ett straffrättsligt system.27s. 8

6.Ett annat viktigt syFte med en strafflagstiFtning kan vara att tillFredsställa ett mänskligt behov av rättfärdighet vilket kan uppstä när männis­ kor utsätts För övergrepp. Genom strafflagstiFtningen kan man placera ansvaret För en viss skada och dessutom uttrycka en Form av moraliskt klander. Bakom inFörandet av en straffrättslig lagstiFtning kan det därFör ocksä Finnas argument som i gründen handlar om att hämnas den skada som gärningarna medFört. Traditioneilt Framhälls därFör gärna behovet avs. 8

7.45 att kanalisera sädana krav i syfte att förhindra en privatjustis som kan hota samhällsorganisationens existens.28s. 8

8.Sett frän en kvinnorättslig synvinkel kan frägan om straffrätten som svar pä ett krav pä rättfärdighet även aktualisera en diskussion som handlar om att rättsordningen mäste ha en viss legitimitet.29 Man kan därför säga att om den faktiska (eher presumtiva) rättssökanden upplever att ett krav pä rättfärdighet inte tas pä allvar av rättsordningen kan detta skapa ett slags rättsligt utanförskap. Om det tar sig uttryck i privatjustis är en annan fräga, här kan alltsä finnas ett allvarligt problem för rättsordningen oavsett om staten kan anses hotad eher inte.30s. 9

Legalitet

1.Straffrätten är ett rättsomräde som är mycket systematiskt uppbyggt och som framförallt kännetecknas av att det tar sin utgängspunkt i ett antal principer och begrepp. En av de centrala principer vi mäste ta hänsyn till inom straffrätten är den s.k. legalitetsprincipen.31s. 9

2.Straffrätten utgör en del av den offentliga rätten, där utgängspunkten är att det är staten som utkräver ett ansvar av en enskild individ. Den straffrättsliga legalitetsprincipen anger här de gränser som gäller för statens maktutövning gentemot den enskilde, och principen fär därför konsekvenser bäde för utformningen av lagstiftningen och för tillämpningen av denna.s. 9

3.Legalitetsprincipen sammanhänger med det traditionella rättsstatsidealet, vilket innebär att den enskilde medborgaren ska skyddas mot ogrundade ingripanden frän det allmännas sida.32 Legalitetsprincipen handlar därför primärt om att garantera medborgarna rättssäkerhet. 46s. 9

4.Inom straffrätten Jeder därför denna princip i första hand till ett kravs. 10

5.pä förutsebarhet, d.v.s att den enskilde ska ha möjlighet att i förväg vetas. 10

6.vad som är förbjudet och därmed straffbart.33s. 10

7.Därför gäller principen om praeter legem: domaren mäste alltid anföras. 10

8.rättsliga regier till stöd för straffrättslig rättsskipning. Det innebär att dets. 10

9.inte är tillätet att utdöma straff utan stöd i lag, nägot som i sig leder tills. 10

10.att det inte heller kan finnas nägra straffbara gärningar utan att dessa försts. 10

11.kriminaliserats genom lagstiftning.34s. 10

12.En annan viktig konsekvens av legalitetsprincipen är därmed ett all-s. 10

13.mänt förbud mot retroaktiv lagstiftning.35 Detta förbud innebär att redans. 10

14.begängna gärningar inte kan kriminaliseras i efterhand. En gärning kan endast Ieda till straff om detta följer av lagstiftning som är i kraft vid gär-s. 10

15.ningstidpunkten.s. 10

16.Kravet pä förutsebarhet innebär dessutom att lagstiftningen i sig mäste vara precist utformad. Straffrättsliga regier fär inte präglas av obestämdhet eher pä annat sätt öppna för flera tänkbara tolkningar. Förbudet mot obestämdhet innebär bland annat att det är otänkbart att skapa en straffrättslig ramlagstiftning, där man helt överläter till domstolarna att bestämma kriminaliseringens gränser. Obestämdhetsförbudet päverkar där­ för ocksä tolkningsutrymmet sätillvida att rättsomrädet traditioneilt har givits en tämligen restriktiv tolkningslära, bland annat i form av ett s.k. analogiförbud.36s. 10

17.Legalitetsprincipen handlar om medborgarnas krav pä rättsäkerhet vid statens och andra myndigheters maktutövning gentemot den enskilde. Pä senate är har vi dock kunnat se ett ökande intresse för brottoffren, vilka i sin tur har en grundläggande rätt att ätnjuta statens skydd mot andras destruktiv!tet. I detta sammanhang talar vi dock om s.k. rättstrygghet vilken i realiteten garanteras genom själva införandet av en straffrätt och inte omedelbart genom legalitetsprincipen. 37s. 10

18.47s. 10

Straffbud och tolkning

1.En kriminalisering utformas i lagstiftningen som en definition av en gärning i ett straffbud. En sädan definition bestär av ett antal rekvisit vilka anger de gärningsmoment som mäste föreligga för att en viss gärning ska kunna omfattas av straffbudet.s. 11

2.Straffbuden och de rekvisit dessa anger, kan i sig ses som rättsliga begrepp vilka alia förutsätts ha en bestämd innebörd.38 Tolkning av straffrättsliga bestämmelser handlar därför traditioneilt om s.k. subsumtionstolkning. Det innebär att rättstillämparen utifrän rättskällorna och omständigheterna i det enskilda fallet har att bestämma huruvida den aktuella gärningen är sädan att den kan placeras i den klass av gärningar som rekvisiten anger.39s. 11

3.En viktig aspekt av legalitetsprincipen är förbudet mot s.k. analogier. En viktig konsekvens av detta förbud är att rättstillämparen inte kan tolka in en gärning som endast är snarlik den som klart omfattas av lag­ stiftningen. De straffrättsliga reglerna kan alltsä inte sträckas till att omfatta gärningar som mycket väl kan uppfattas vara lika straffvärda, men som inte omedelbart kan tolkas in under ett straffbud.40s. 11

4.Utöver dessa allmänna gründet för en straffrättslig tolkningslära bör nämnas att straffrättens systematiska drag ocksä kan innebära bäde möjligheter och hinder i det här sammanhanget. En viktig begränsning följer av att den argumentation som förs förutsätts ske konsekvent genom heia straffrätten: ett visst begrepp mäste exempelvis ges samma rättsliga inne­ börd oavsett var den förekommer inom det straffrättsliga systemet.s. 11

5.Pä samma sätt förutsätts att de ideologiska gründet som straffrätten bygger pä genomsyrar heia systemet, vilket gör att även dessa ställningstaganden kan spela en viss roll vid regeltillämpning. De principer som gältet för kriminaliseringar kan exempelvis ge en viss ledning när det handlar om vilka gärningar som överhuvudtaget kan omfattas av strafflagstiftningen.41 48s. 11

6.Sammantaget leder dock tolkningsprinciperna till att regeltillämp-s. 12

7.ningen pä omrädet ges klara begränsningar. Dessutom kommet kravet päs. 12

8.ideologisk koherens att medföra att det kan vara svärt att introduceras. 12

9.argument som för straffrätten framstär som ”nya”, alltsä argument soms. 12

10.inte omedelbart följer av den straffrättsliga läran eller de allmänna tolk-s. 12

11.ningsförutsättningarna. Tolkningsläran kan alltsä även ha betydelse förs. 12

12.frägan om vilka förutsättningar man bör ge en kvinnorättslig ansats päs. 12

13.straffrättens omräde.42s. 12

Kriminalisering

Principer

1.Varje samhälle utövar olika former av social kontroll av människors bete-s. 12

2.enden. Bland dessa är dock kontroll genom straffliot den mest repressivas. 12

3.och ingripande för den enskilde. Man kan säga att straffrätten är just dets. 12

4.den syftar till att förhindra: ett medvetet orsakande av lidande för dens. 12

5.enskilde.43s. 12

6.Det finns därför flera viktiga straffrättsliga principer vilka pä olika sätts. 12

7.syftar till att begränsa det kriminaliserade omrädet.44 Genereilt för rätts-s. 12

8.omrädet gäller en ultima ratio-princip vilken framhäller straffrättens ex-s. 12

9.klusivitet: beteendestyrning via kriminalisering bör ske i sista hand.45s. 12

10.Varje kriminalisering utgär ifrän ett skyddsvärt intresse, och de gär-s. 12

11.ningar som omfattas av straffbudet blir därför sädana som kan innebära skada i förhällande till det skyddade intresset.46s. 12

12.Det innebär ocksä att de gärningar som kriminaliseras bör ha ett visst straffvärde. Graden av straffvärdhet hos en viss gärning bedöms i förhäl­ lande till hur betydelsefullt det skyddade intresset är och i vilken utsträck-s. 12

13.49 ning detta päverkas av gärningen.47 De gärningar som kan komma ifräga för kriminalisering blir därför principiellt sett sädana som skadar särskilt viktiga intressen pä ett sädant sätt att det kan anses nödvändigt att kriminalisera dessa.s. 12

14.En annan central princip i det här sammanhanget handlar om att man inte bör lagstifta i syfte att skydda den enskilde mot dennes egna handlingar. Kriminaliseringar ska därför principiellt sett endast avse gärningar där nägon kränker en annan människas intressen.s. 13

15.Denna kriminaliseringsprincip följer av straffrättens grundtanke om att skydda individen. Pä samma sätt som den enskildes rätt till handlingsfrihet ska skyddas mot gärningar som begas av andra människor, kan man ocksä ställa krav pä att staten inte begränsar den enskilda människans handlingsfrihet av skäl som inte kan anses straffrättsligt relevanta. Vanligen talar man dä om ett förbud mot paternalism, d.v.s. kriminalise­ ringar där man lägger till grand andra mälsättningar än att skydda människan mot andras kränkningar. Här finns därmed även ett bakomliggande syfte som handlar om att förhindra missbruk av kriminalisering som ett instrument för samhällsstyrning.48s. 13

16.Det senate leder ocksä till att man kan ställa krav pä att en kriminalise­ ring bör ha en viss effektivitet.49 En regel som ingen följer eher som inte kan kontrolleras pä nägot reellt sätt, är alltsä redan därigenom mycket tvivelaktig. Det gäller även s.k. symbollagstiftning vilken vanligen syftar till att tillfredsställa helt andra intressen än sädana som kan motiveras av en önskan om att pä ett effektivt sätt skydda människor mot övergrepp.50s. 13

Skyddsobjekt

1.Ett viktigt skäl för att upprätthälla ett straffrättsligt system är alltsä att det finns ett allmänt behov av att markera att samhället tar avständ frän vissa typer av beteenden eftersom dessa kan anses skada vitala intressen. Enligt den straffrättsliga läran bygger därför varje kriminalisering pä ett s.k. 50s. 13

2.skyddsobjekt.51 Det ’’objekt” man da talar om är det intresse som dens. 14

3.aktuella kriminaliseringen avser att skydda.52s. 14

4.När man talar om intressen i det här sammanhanget handlar det docks. 14

5.inte om den enskildes omedelbara intressen, utan om de värden som sam-s. 14

6.hället önskar att skydda. Skyddsobjekten utgörs därför av olika abstraktas. 14

7.intressen som anses vara av sädant värde att de bör skyddas genom strafF-s. 14

8.lagstiftning.53s. 14

9.Bakom kriminaliseringarna i Brottsbalken kan man därför finnas. 14

10.skyddsobjekt som kan uppfattas som allmänna i den meningen att des. 14

11.utgör gemensamma intressen för människor i ett visst samhälle. Sädanas. 14

12.skyddsvärda intressen utgörs exempelvis av ’’statens existens” (BrB kapi-s. 14

13.tel 19) och intressen, säsom "tilltron till allmänna betalningsmedel”s. 14

14.(BrB 14:6), vilka mäste skyddas för att ett samhälle ska fungera.s. 14

15.De mest centrala straffrättsliga skyddsobjekten utgörs dock av de indi-s. 14

16.viduella värdena. Här finner man de skyddsintressen som avser männis-s. 14

17.kors rätt till liv och hälsa, ära, äganderätt, osv., och det är ocksä dessa soms. 14

18.blir relevanta för det här arbetet.54s. 14

19.Ett viktigt principiellt ställningstagande gär alltsä ut pä att begränsas. 14

20.den form av repressiv makt som utövas genom straffhotet, vilket i sin tur leder till att den beteendestyrning ett samhälle anser sig ha rätt att utöva ocksä mäste begränsas till att avse sä centrala värden som möjligt.55s. 14

21.51s. 14

22.Om man därför önskar att välja etiska värden som kan uppfattas som allmängiltiga och som kan omfattas av alia människor i ett samhälle, sä blir de värden som den demokratiska staten vilar pä ett uppenbart val.56 Det gör ocksä att de individuella värden som avses i detta sammanhang i första hand utgär ifrän de mänskliga fri- och rättigheter som ocksä är grundläggande för rättsstatens utformning.57s. 15

23.Ideologiskt sett kan man sedan koppla dessa värden till en allmän teoribildning kring den fria individen vilken dominerar inom straffrättsteorin, och som även avspeglas inom det straffrättsliga systemet pä flera olika sätt.58s. 15

24.Om man ser närmare pä de kriminaliseringar som blir aktuella i arbetet sä är samtliga placerade i den första delen av BrB vilken avser s.k. ’’brott mot person”. Det gäller kriminaliseringen av misshandel (BrB 3:5— 6) där skyddsobjektet primärt avser människors rätt till liv och hälsa, och därmed ocksä ett värn av den fysiska integriteten.59s. 15

25.Detta grundläggande värde aktualiseras dock även i de övriga straffbud som jag angav inledningsvis, eftersom bäde väldtäktsbrotten (BrB 6:1-2) samt grov kvinnofridskränkning (4:4a st. 2) är konstruerade sä att de kan omfatta gärningar som innebär ett utövande av fysiskt väld.60s. 15

26.Grov kvinnofridskränkning är dock klassificerat som en fridskränkning och därför placerat i BrB kapitel 4. Fridsbrotten avser gärningar vilka innebär integritetskränkningar som inte nödvändigtvis är omedel­ bart fysiska till sin natur, och straffbudet i BrB 4:4a innefattar därför även sädana kränkningar.61s. 15

27.Kriminaliseringen av väldtäkt (BrB 6:1-2) bygger däremot pä ett värn av individens rätt till handlingsfrihet, vilken i ett straffrättsligt samman­ hang avser rätten att bestämma over sig själv. Det skyddsobjekt utifrän 52s. 15

28.vilket denna kriminalisering är konstruerad blir da individens rätt tills. 16

29.självbestämmande pä det sexuella omrädet.62s. 16

30.Straffbudet väldtäkt innefattar i sin tur en gärningsdefinition vilken ärs. 16

31.konstruerad i form av en tvängsgärning vilken leder till en sexualhand-s. 16

32.ling. Det innebär att endast tvängsgärningen i rättslig mening är krimi-s. 16

33.naliserad, till skillnad frän andra sammansatta brott.63 Samtidigt avsers. 16

34.skyddsobjektet den sexuella integriteten och vid tillämpning bedömss. 16

35.straffvärdet även i förhällande till den sexuella gärningen. Vilken princi-s. 16

36.piell Funktion den sexuella dimensionen hos övergreppet har för innebör-s. 16

37.den av den individuella kränkningen är dock oklart.64s. 16

Skada och kränkning

1.När man talar om skada inom strafFrätten handlar der om kränkningar avs. 16

2.det abstrakta intresse som är skyddat genom kriminaliseringen; skadas. 16

3.relaterar alltsä till skyddsobjektet.65 Samtidigt är det självklart sä att des. 16

4.gärningar som avses ocksä i nägot läge kommet att kränka enskilda män-s. 16

5.niskor, men da handlar det om kränkningar av gärningsobjektet.66s. 16

6.Systematiskt sett rör vi oss alltsä pä tvä olika niväer, men det är givetviss. 16

7.sä att de ställningstaganden som görs pä den ena nivän även päverkar dens. 16

8.andra. Kriminaliseringar sker därFör mot bakgrund av bäde ideologiskas. 16

9.ställningstaganden och Faktiska skyddsbehov. Skyddsobjektets utForm-s. 16

10.ning ingär i sin tur som en del av tolkningsFörutsättningarna pä tillämp-s. 16

11.mngsmvan. zs. 16

12.De gärningar som i Första hand kan komma iFräga För kriminalisering är sädana vilka innebär eher kan innebära en strafFrättsligt relevant skada i Förhällande till det skyddade värdet. De mäste dessutom uppfylla de krav som angavs i avsnitt 2.2.1, d.v.s. att de kan anses vara straffvärda, atts. 16

13.53 de avser gärningar vilka riktas mot nägon annan och att en kriminalisering av dessa kan förväntas vara effektiv.s. 16

14.Dessa grundprinciper för kriminalisering följer av en ideologisk utgängspunkt vilken kan sammanfattas som ’’the principle of harm”.68 Denna principiella utgängspunkt bygger pä föreställningen om en indivi­ duell autonom! vilken ingen, vare sig staten eher medmänniskorna, har rätt att kränka. Det värde som är av grundläggande betydelse vid alia straffrättsliga ätgärder är därmedskyddet av "den fria individen”.69s. 17

15.Den moderna diskussionen kring kriminalisering och skada tog sin början i en motsättning mellan en sädan liberalt orienterad skadeprincip, och en annan ideologisk utgängspunkt, enligt vilken man säg upprätthällandet av en allmän moral som ett skyddsvärt kollektivt intresse.70s. 17

16.Med denna utgängspunkt ansägs moralen vara en del av samhällets fundament och därmed ocksä ett värde som künde skyddas i syfte att bevara samhället i sig.71 Det är dock alltid möjligt att finna skyddsvärda intressen, det är enbart en fräga om vilka mälsättningar man är besjälad av. Nägonstans mäste man därför dra en gräns mellan de värden som faktiskt kan skyddas genom hot om straff, och andra mälsättningar (personliga, politiska eher religiösa) vilka kan uppnäs genom andra och mindre repressiva former av social päverkan.72s. 17

17.I praktiken handlar den straffrättsliga diskussionen pä kriminaliseringsomrädet om vilka andra moralnormer än de som följer av de grund­ läggande fri- och rättigheterna, som kan genomdrivas med hjälp av strafflagstiftning. I litteraturen finner man därför exempelvis uttryck för att man inte önskar normet i form av etikettsregler eher andra sädana borgerliga umgängesregler i strafflagstiftningen, eftersom kränkningar av dessa inte kan anses innebära skada i en straffrättslig mening.s. 17

18.För att man ska kunna skilja ut de gärningar som kan straffbeläggas anförs därför ibland ett tilläggskrav, vilket innebär att dessa gärningar ätminstone mäste uppfylla kravet pä att vara ’’offence”.73 De exempel pä 54s. 17

19.gränsdragningar som ges i litteraturen är dock ibland sädana att man kans. 18

20.ifrägasätta om de aktuella gärningarna uppfyller andra krav vid krimina­s. 18

21.lisering, säsom att gärningar bör ha ett visst straffvärde.74s. 18

22.Den debatt som förs idag handlar dock i högre grad om förutsättning-s. 18

23.arna för att skydda ’’människan” genom straffrättsliga ätgärder. Iblands. 18

24.beskrivs denna debatt som en motsättning mellan olika typer av friheter.s. 18

25.De klassiska rättsstatsidealen, vilka tar sin utgängspunkt i rätten att slippas. 18

26.statlig inblandning i den egna rättssfären, betecknas da vanligen soms. 18

27.negativa friheter. Den andra kategorin avser de positiva friheterna, vilkas. 18

28.kan sägas handla om själva rätten till frihet. Man ställer da även krav päs. 18

29.att människan ska ha en faktisk möjlighet att utöva sin individuella fri­s. 18

30.het.75 Den senate diskussionen kräver vanligen ytterligare ställningstagan-s. 18

31.den till vilka värden och mälsättningar som staten bör framhälla i syfte atts. 18

32.skydda människors rätt till personlig frihet.76s. 18

33.Även denna diskussion kring straffrätten som instrument för sam-s. 18

34.hällsstyrning ser dock ibland ut att föras mot bakgrund av den klassiskas. 18

35.konflikten mellan straffrätten som garanti för moral och straffrätten soms. 18

36.garanti för individens självständighet. Det finns därför ocksä en tendenss. 18

37.till att man uppfattar gränsdragningen mellan dessa friheter säsom en omedelbar konflikt mellan individuella och kollektiva skyddsintressen.77s. 18

38.Fiera av de frägeställningar som följer av den kvinnopolitiska kritiken, framförallt de som innebär ett ifrägasättande av straffrättens skydd av gruppen kvinnors intressen, riskerar därför att hamna pä ”fel” sida.78s. 18

39.55s. 18

40.Den kritik som Feminismen leder till tolkas da gärna som krav om kollektiva intressen i motsättningen mellan det individuella och det kollektiva, och som positiva i motsättningen mellan de positiva och de negativa rättigheterna. Den centrala frägan i den feministiska debatten är dock, som vi ska se, konstruktionen av den ’’individ” som utgör en premiss för dessa indelningar.s. 19

41.Trots att frägan om vad som är en strafFrättsligt relevant skada har diskuterats väldigt mycket, är frägan om vad som är en individuell kränkning liter avklarad. Ett problem är att diskussionen kring vad som är ett skyddsvärt intresse ofta tar sin utgängspunkt i en önskan om att understryka straffrättens individualisering.79 Man väljer dä att i första hand markera mot skyddsintressen där en kriminalisering skulle kunna Ieda till en kränkning av den individuella friheten.s. 19

42.Ställningstaganden av den här karaktären innebär dock inte att man samtidigt har preciserat innebörden av den individuella kränkning som strafflagstiftningen ska vara en reaktion emot. Man anger de formella gränserna för vad som kan kriminaliseras, utan att samtidigt precisera vad det innebär att skydda människors integritet. Det innebär att de frägor som den kvinnopolitiska debatten omhandlar, och som i hög grad aktualiserar frägan om hur man bör precisera den materiella innebörden av den individuella kränkningen, är teman som i realiteten är mycket liter diskuterade inom straffrättsteorin.s. 19

43.Inom ramen för den individuella friheten ges även en rätt för människan att själv disponera sina egna intressen. En konsekvens av ideologin om den fria individen blir dä att den som samtycker, principiellt sett inte drabbas av nägon straffrättsligt relevant kränkning.80 Frägan om vad som är en individuell kränkning har dä äterigen preciserats genom ett ställningstagande till rätten att slippa rättslig inblandning.s. 19

44.Med de ideologiska förutsättningar som gäller för kriminalisering kommet därför diskussionen i första hand att handla om i vilken grad andra människor har rätt att (genom demokratiska beslut införa straffbud som kan) begränsa den enskildes möjligheter att göra personliga val (vilka kanske till och med kan skada dennes intressen). 56s. 19

Skada och moral

1.Inom strafFrätten är debatten kring sexualbrotten av särskilt intresse där-s. 20

2.för att den pä flera sätt äterspeglar 1900-talets diskussion kring krimina-s. 20

3.lisering, och da särskilt frägan om vilka kriterier som bör gälla för vads. 20

4.som kan vara en straffrättsligt relevant skada.81s. 20

5.Det var ocksä i diskussionen kring dessa brott som motsättningen mellan den angivna skadeprincipen och den moraliska principen blev soms. 20

6.tydligast: Bör man skydda individens sexuella frihet, eller bör man prio-s. 20

7.ritera samhällets krav pä godtagbara moraliska standarder?s. 20

8.For sexualbrotten har därför frägan om vilka gränsdragningar som bör göras i hög grad ocksä handlat om att försöka skilja mellan de olika nor­ mer (borgerliga eller religiösa) som kan Annas pä sexualitetens omräde och de normet som bör ges relevans inom strafFrätten. SammanFattningsvis kan man säga att diskussionen bar handlat om att Försöka hälla ’’mora­ len i sig” utanFör strafflagstiFtningen. Man har önskat att den allmänna sexualmoralen inte ska tillätas styra gränserna För det strafFbara omrädet. Det här har ocksä varit en viktig diskussion när det gäller de homosexuellas rättigheter.82s. 20

9.StrafFrätten har alltid en etisk dimension eftersom den syFtar till att Förhindra gärningar som kan innebära skada För medmänniskan. Det är därFör svärt att tänka sig en kriminalisering (av övergrepp mot enskilda) som inte skulle inneFatta nägot element av moral.83s. 20

10.I debatten kan man därFör se uttalanden som innebär att man inte ska lägga andra värdeaspekter pä sexualbrotten än strafFrättens egna, alltsä intresset av att skydda individen mot kränkningar. Ett sädant ställningstagande innebär i praktiken att det ideal som ska styra vär argumentation vid kriminalisering och tillämpning blir själva skyddsobjektet, alltsä den individuella rätten till självbestämmande pä det sexuella omrädet.84s. 20

11.57s. 20

12.Om man menar att straffrätten inte ska skydda moralen i sig, blir det alltsä särskik viktigt att argumentera mot ett straffrättsligt skydd av intressen vilka inte kan motiveras utifrän en individuell skada.85s. 21

13.I denna diskussion har ofta uttryck för sexualmoral uppfattats säsom värderingar vilka följer av en kollektivistisk syn pä sexualiteten, alltsä nor­ met vilka i gründen handlar om att kontrollera individens sexualitet. Sädana moralnormer har da inte ansetts förenliga med den ideologi om den fria individen som ska styra den straffrättsliga lagstiftningen.s. 21

14.Denna diskussion har lett till att man i syfte att skydda individens frihet har önskat att skilja ut sexualmoralen, alltsä de olika sociala normet för sexualitet som kan existera i ett samhälle, frän själva strafflagstiftningen. Som vi ska se finns här exempel pä att man även har föreslagit att ta bort de sexuella gärningarna frän Straffbuden i Brottsbalken.86s. 21

15.Tanken om att det skulle vara möjligt att helt välja bort sexualmoralen som del av strafflagstiftningen blir dock problematisk av flera skäl. Varje straffrättslig ätgärd kring ett sexuellt övergrepp kräver att man i nägon mening ocksä tar ställning till en beskrivning av verkligheten, vilket här kommet att innefatta sexualiteten.s. 21

16.Föreställningar kring sexualitet är en del av samhällets sociala och kulturella arv och varje beskrivning av en gärning vilken kultureilt sett kan sägas vara sexuell, kommet dä ocksä att implicera kulturella normet kring sexualitet. Det är helt enkelt inte möjligt att tala om sexualitet pä nägot förutsättningslöst sätt. Varje uttalande om vad sexualitet är kommet ocksä att innefatta nägon form av tolkning av denna.87s. 21

17.Det här innebär ocksä att det blir svärt att skilja frägan om vad som är sexualitet frän normerna för hur denna bör gä till. Oavsett vilken av dessa frägeställningar man väljer att utgä ifrän, blir argumentationen beroende av vilka kulturella föreställningar man lägger till grund för sin argumen­ tation. Man kan därför säga att den kulturellt konstruerade sexualiteten, vilken innefattar alia möjliga sorters normer, även ingär i straffrättens kunskapsunderlag.s. 21

18.I praktiken kan vi därför aldrig utesluta sexualiteten eher dess normer frän strafflagstiftningen eftersom varje bedömning av sädana gärningar, bäde vid kriminalisering och i samband med tillämpning, kommet att ske i förhällande till en kontext som kulturellt sett uppfattas som sexu58s. 21

19.ell.88 Som vi ska se senare kan t.o.m en strävan som innebär att man väljers. 22

20.bort sexualmoralen i strafflagstiftningen Ieda till att sädana kulturellas. 22

21.normer i praktiken ges ännu större utrymme i den rättsliga argumenta-s. 22

22.tionen.89s. 22

23.Kriminaliseringsprinciperna och skyddsobjekten bygger alltsä pä etts. 22

24.gemensamt ideologiskt ställningstagande i form av den fria individen,s. 22

25.men den individ vi da talar om är endast en teoretisk konstruktion. Dets. 22

26.sätt pä vilket man talar om den fria individen innehäller dock vanligens. 22

27.referenser till en social verklighet (den frihet och det oberoende man talars. 22

28.om relaterar till andra människor), men utan att man därmed behöver tas. 22

29.ställning till en faktisk verklighet.s. 22

30.De individuella skyddsintressena blir därför i praktiken mycket begrän-s. 22

31.sade som utgängspunkt för en straffrättslig argumentation. Om man öns-s. 22

32.kar att precisera innebörden av den individuella kränkningen, krävers. 22

33.detta att man svarar pä fler frägor än vad som kan innefattas i de grund-s. 22

34.läggande fri- och rättigheterna. Här finns därför alltid ett behov av atts. 22

35.ocksä utgä ifrän nägon form av beskrivning av människan och verklig-s. 22

36.heten. Mot denna bakgrund är det därför litet troligt att straffrättenss. 22

37.egna värden nägonsin skulle kunna vara tillräckliga som utgängspunkts. 22

38.för de etiska ställningstaganden som förutsätts pä omrädet.s. 22

39.De principer för kriminalisering som jag har anfört ovan är ideologiskt sett förhällandevis okontroversiella. De grundläggande fri- och rättigheter­s. 22

40.na är som tidigare nämnts gemensamma för mänga olika politiska och ideologiska rörelser, det gäller även för Feminismen. Trots det uppstär det alltsä allvarliga konflikter kring kriminaliseringar som utgär ifrän dessa grundläggande ställningstaganden. Man kan därför misstänka att de motsättningar vi har har att göra med i gründen handlar om problem som inte blir synliga när man endast häller sig till de snäva premisser som gäl­ ler vid kriminalisering.s. 22

Den fria individen

1.De principiella ställningstaganden som straffrätten bygger pä handlar alltsä ytterst om att skydda människor utifrän vissa ideal som kan sammanfattas som ’’den fria individen”. Mot bakgrund av detta handlar de principer som gäller vid kriminalisering alltsä om att skydda den indivi-s. 22

2.59 duella friheten mot statens och andras kränkningar.90 Individen anses ha en grundläggande rätt till självbestämmande, man kan säga att indivi.den ar suveran over sitt eget territonum. 1s. 22

3.Men här finns ocksä andra aspekter av den fria individen vilka har ;stor betydelse för straffrättens utformning. Att individen anses ha en atitonomi är exempelvis en viktig förutsättning för att denne ska kunna uppfattas ha förmäga att handla rationellt.92s. 23

4.Pä samma sätt som när man talar om att skydda individen i sig har denna aspekt av den individuella friheten vissa normativa konsekvenser. Här följer därför ocksä ett krav pä att människor ska behandlas säsom oberoende och fria att fatta egna beslut, eftersom de annars inte skulle kunna anses ha kapacitet att efterleva etiska normet.93 Presumtionen om individens fria vilja är därmed av central betydelse även för möjligheten att utkräva ett straffrättsligt ansvar.s. 23

5.Den fria individen fungerar därför som ett slags ’’etiskt postulat” i Hera sammanhang inom straffrätten.94 Man kan säga att Ideologin om den fria individen handlar om att man bör tala om människan utifrän vissa förutsättningar därför att det finns etiska skäl att göra detta.s. 23

6.Den fria individen är i denna mening en teoretisk konstruktion, men en precisering av de ideal denna uttrycker kräver att man även relaterar till en faktisk verklighet. När Feinberg preciserar förutsättningarna för individens självbestämmande, refererar han till grundläggande krav säsom individuell förmäga och möjlighet att hävda sina intressen.95 60s. 23

7.Författaren päpekar ocksä att självständighet i sig kan ses som etts. 24

8.mänskligt ideal, eller ”an ideal of character”. Självständighet anger alltsäs. 24

9.ocksä en viktig förutsättning för en viss beskrivning av människan.96 Själv­s. 24

10.ständighet handlar i gründen om ett oberoende av andra människor.s. 24

11.Den fria individen som teoretisk konstruktion blir vanligen inte säs. 24

12.komplicerad i förhällande till gärningssubjektet. I straffrätten prövas ex-s. 24

13.empelvis dennes ansvar enligt principer vilka följer av samma grundläg-s. 24

14.gande ställningstagande. Den som har en fri vilja har ocksä möjlighet atts. 24

15.ta ansvar för sitt eget handlande. Teorin om den fria individen verkar däs. 24

16.bäde till fördel och till nackdel för denne, gärningssubjektet antas kunnas. 24

17.ha ett straffansvar, men ges samtidigt ett rättssäkerhetsskydd sätillvida atts. 24

18.straffrättens Systematik begränsar möjligheterna att precisera och utkrävas. 24

19.detta ansvar. Utöver detta finns vissa möjligheter att av humanitära skäls. 24

20.lindra konsekvenserna av ett sädant ansvar, vanligen genom att man argu­s. 24

21.menterar för ett minskat straffvärde.97s. 24

22.När der däremot gäller gärningsobjektet blir den ideologiska ansatss. 24

23.som ligger i föreställningen om den fria individen mer komplex. Gärnings­s. 24

24.objektet skyddas genom uppställandet av vissa individuella, men abstrakta skyddsintressen. Detta följer av respekten för den individuella friheten, vilken i sin tur Jeder till att man inte heller kan underkänna människans möjlighet att även göra val som skadar hennes intressen.98 Det argument som dä vanligen anförs är att en annan utgängspunkt skulle kunna innebära en inskränkning av möjligheten till individuell frihet, alltsä en form av paternalism som inte är acceptabel pä kriminaliseringsnivän."s. 24

25.Om man överför straffrättens fria individ, som i sig är konstruerad för att uttrycka vissa etiska ideal, till en nivä som handlar om faktiska män­ niskor uppstär vissa principiella problem. När man talar om faktiska människor och verkliga händelser aktualiseras i första hand en social teoris. 24

26.61 om människan, alltsä en teori som säger nägot om hur man hör uppfatta människor i ett socialt sammanhang.s. 24

27.En social teori kan ocksä vara handlingsdirigerande pä flera sätt, men den befinner sig inte pä samma principiella plan som den etiska, och den kan dessutom innefatta mänga fier typer av mälsättningar, även sädana som lika gärna kan ses som politiska. Sociala teorier som bygger vidare pä ideologin kring den fria individen har därför förekommit inom exempelvis jämställdhetspolitiken, där de ocksä har kritiserats av flera skäl.100s. 25

28.En grundläggande kritik har varit att man dä tenderar att göra mälen till medel. Man kommer att tala om människan säsom fri och oberoende, vilket dels kan ses som en mälsättning i sig (frigörelse av kvinnan) och dels som ett uttryck för de medel man anser stär till buds för att uppnä mälet (d.v.s. att behandla kvinnor som om de var fria).101s. 25

29.Även i den strafFrättsliga diskussionen är det möjligt att se spär av en sädan social teori om människan. Det gäller framförallt när man i diskus­ sionen kring kriminaliseringens gränser inte enbart har diskuterat en principiell rätt till en individuell sexuell frihet, utan ocksä lyft fram individens sexuella frigörelse som en social och politisk mälsättning.102s. 25

30.Det innebär emellertid att argumentationen i praktiken har rört sig frän den etiska nivän till den politiska. Det man dä talar om är snarare premisserna för tolkningen av verkligheten, inte premisserna för krimina­ liseringen. Man kan säga att mälsättningen att skydda den individuella friheten har utsträckts till att ocksä värna frigjordheten.s. 25

31.Det innebär att en utgängspunkt i ideologin kring den fria individen kan Ieda till att man anger mycket vidsträckta premisser för det sätt pä vilket man hanterar gärningsobjektet. Frigjordhet kan ju förstäs som att man befinner sig utanför sexualmoralens normet, eller kanske snarare bottom vanliga mättstockar för människors sexuella intressen. Sädana beskrivningar av verkligheten kan dessutom alltid göras oberoende av en faktisk verklighet, varför den verklighetsbeskrivning som dä läggs till grund inte nödvändigtvis tillvaratar brottsoffrets intressen.103s. 25

32.Det blir dä viktigt att understryka att rätten till individuell frihet inte är detsamma som en individuell frigörelse, varför sädana premisser för 62s. 25

33.beskrivningen av verkligheten t.o.m. kan Ieda till ett minskat skydd avs. 26

34.den individuella friheten som värde.104s. 26

35.Det senate kan ses som ett exempel pä hur en beskrivning av männi-s. 26

36.skan och verkligheten kan päverka de rättsliga premisserna pä straffrät-s. 26

37.tens omräde. Det finns alltsä en relation mellan det straffrättsliga idealers. 26

38.och beskrivningen av människan i straffrätten vilken ger viktiga förutsätt-s. 26

39.ningar för den straffrättsliga argumentationen. Jag kommet därför senates. 26

40.att aterkomma till alternativa möjligheter att beskriva människan ochs. 26

41.verkligheten vilka följer av olika ansatser inom kvinnoforskningen, ochs. 26

42.som därför kan vara intressanta att pröva mot straffrätten.105s. 26

Den straffrättsliga Systematiken:

En otilläten gärning

Brottsbegreppet

1.Den straffrättsliga Systematiken kan sammanfattas i det s.k. brottsbegrep­ pet. Brottsbegreppet anger de faktorer vilka mäste vara uppfyllda for att det överhuvudtaget ska vara möjligt att hävda att brott föreligger. Den Systematik som därmed skapas ger därför även en metodik for att fastställa ett straffrättsligt ansvar i det enskilda fallet.s. 26

2.De faktorer som brottsbegreppet anger kan delas in i tvä kategorier där den första avser bedömningen av själva gärningen, medan den andra avser de faktorer som är relevanta i förhällande till gärningsmannens personliga ansvar.106s. 26

3.För att en gärningsman ska kunna anses ha ett straffrättsligt ansvar for en viss gärning, mäste bäda sidorna av brottsbegreppet vara uppfyllda. Det krävs dessutom att dessa korresponderar med varandra; enligt täckningsprincipen ska det personliga ansvaret omfatta de omständigheter i verkligheten som motsvarar det aktuella straffbudet.107s. 26

4.I det här avsnittet kommet jag att behandla brottsbegreppets gärningssida, medan frägeställningar som berör gärningsmannens personliga an­ svar behandlas i avsnitt 2.4.s. 26

5.63s. 26

6.Jag kommet dock inte att utveckla dessa förutsättningar i nägon störte grad eilet precisera gällande rätt för de straffbud vilka förekommer i de exempel som ges. Arbetet handlar om att sammanföra straffrätten med kvinnoforskningen därför att det kan vara intressant att se närmare pä de olika analytiska möjligheter som kan skapas.108s. 27

7.I detta sammanhang blir den straffrättsliga Systematiken intressant av flera skäl. För det första bygger denna pä vissa grundläggande principer vilka är centrala för utformningen av straffrätten och för det sätt pä vilket man argumenterar pä omrädet,s. 27

8.För det andra ger brottsbegreppet straffrätten en viss Struktur som är viktig att uppmärksamma därför att den skapar ett fokus pä gärningssubjektet. Vi talar ju här om de förutsättningar som ska ligga till grund för fastställandet av ett straffrättsligt ansvar hos den enskilde gärningsmannen. Det gör att systematikens utformning även kan vara av intresse vid en precisering av gärningsobjektets rättsliga position.109s. 27

En otilläten gärning

1.En avgörande förutsättning för att en gärning ska vara otilläten är att den kan tolkas in under gärningsdefinitionen i ett straffbud och att samtliga rekvisit som anges där är uppfyllda.110s. 27

2.När det gäller de lagstiftningsreformer som tillkommit som en följd av den kritik som framförts mot olika straffrättsliga lösningar, kan tolkningsfrägorna förefalla bäde avklarade och samtidigt oprövade.s. 27

3.De reformer som genomförts av väldtäktskriminaliseringen (BrB 6:1) har i huvudsak handlat om att ändra gärningsdefinitionen genom att läta denna bestämmelse omfatta fier redan straffbara gärningar. Kravet pä tväng har sänkts till att omfatta nägra av de gärningar som tidigare bedömdes som sexuellt tväng enligt BrB 6:2, i tillägg har vissa former av utnyttjande flyttats frän BrB 6:3 till väldtäktsbestämmelsen i BrB 6:1.111s. 27

4.Även rekvisitet för den sexuella gärningen i BrB 6:1 har förändrats sedan införandet av BrB.112 Om de reformer som genomförts även har 64s. 27

5.lett till en förändrad syn pä innebörden av den individuella kränkningens. 28

6.vid dessa övergrepp är dock oklart.113s. 28

7.Den nya kriminaliseringen grov kvinnofridskränkning (BrB 4:4 a) ärs. 28

8.konstruerad utifrän redan existerande gärningsdefinitioner i BrB, vilka is. 28

9.sig inte föranleder nägra särskilda tolkningsproblem. Frägan om vad soms. 28

10.utgör kränkningen vid dessa övergrepp kan dock ställa nya krav till rätts-s. 28

11.tillämparen och som vi ska se är de förutsättningar som angivits for atts. 28

12.precisera innebörden av denna kränkning mycket oklara.114s. 28

13.Bäda reformerna Ear aktualiserats efter en kvinnopolitisk debatt krings. 28

14.straffrätten. Därför blir ocksä kvinnoforskningens diskussion kring köns. 28

15.och kunskap av särskilt intresse vid en analys av de rättsliga lösningars. 28

16.lagstiftaren har valt.115s. 28

17.Ett annat viktigt krav pä brottsbegreppets gärningssida handlar om gärningskontroll. Denna fräga avser huruvida gärningsmannen har kun-s. 28

18.nat päverka heia händelseförloppet frän det att denne pä ett kontrollerats. 28

19.sätt päbörjade gärningen, fram till att denna fullbordats. Det är inte alltids. 28

20.sä att gärningsmannen har fullständig kontroll över ett händelseförlopps. 28

21.trots att han har uppsät till följden.116 Den typ av straffbud som jag hars. 28

22.valt som exempel är dock i huvudsak definierade pä ett sädant sätt att dets. 28

23.inte uppstär nägra sädana problem. Vid en väldtäkt finns alltid en möjlig-s. 28

24.het att avbryta gärningen innan alia rekvisit har uppfyllts och gärningens. 28

25.därigenom fullbordats.117s. 28

26.Vissa straffbud är dock uppbyggda pä ett sädant sätt att definitionens. 28

27.förutsätter att gärningsmannens gärning givit ett visst resultat.118 Vids. 28

28.tolkning av sädana straffbud blir det av avgörande betydelse för det straffrättsliga ansvaret att gärningsmannen har orsakat följden pä ett straffrättsligt relevant sätt.119s. 28

29.65s. 28

30.Detta är naturligtvis särskilt viktigt att undersöka i de fall där gärningsmannen inte medvetet sökt uppnä ett visst resultat. Straffansvar förutsätter da att gärningsmannen utvisat ett straffrättsligt relevant risktagande i förhällande till den okontrollerade följden (s.k. gärningsculpa).}20 For samtliga av de aktuella straffbuden kan frägor kring gärningskontroll och gärningsculpa uppstä i situationer där en viss gärning leder till en okontrollerad följd, i första hand när ett visst avsiktligt väld leder till ytterligare skada.s. 29

31.Frägan om vad som kan utgöra ett orsakande kan dock vara av intresse i sammanhanget. Det gäller särskilt väldtäktsbrottet (BrB 6:1) där frägan om kausalitet föreligger är relevant vid bedömningen av om brott har begätts.s. 29

32.Väldtäkt bestär ju principiellt sett av ett betvingande vilket leder till en sexuell handling. Det blir da avgörande för tillämpningen av straffbudet att det faktiskt är betvingandet som har lett till den sexuella handlingen. Det som da avses är i första hand en psykisk kausalitet, alltsä att brottsoffret genom betvingandet har päverkats till att underkasta sig handlingen.121s. 29

33.Om offret däremot inte kan sägas ha underkastat sig den sexuella gärningen som en följd av gärningsmannens betvingande, blir den straffrättsliga slutsatsen den motsatta. Offret anses da istället genom samtycke ha godtagit denna. Det innebär att brott inte föreligger eftersom det krav pä kausalitet som brottsbegreppet anger inte har uppfyllts.122s. 29

34.Kravet pä orsakande ligger även bakom den traditionella indelningen av sexualbrotten i tvängsgärningar och andra former av utnyttjande. I det första fallet har gärningsmannen orsakat en situation där brottsoffret inte längte kan utöva sin handlingsfrihet, medan denne i det andra fallet utnyttjar ett redan uppkommet hjälplöst tillständ hos offret. Man kan säga att gärningsmannen i det senate fallet tillskrivs en mindre omfattande gärning, nägot som traditionellt sett har inneburit att detta brott inte givits ett lika högt straffvärde. 66s. 29

35.I den debatt som förekommit kring denna indelning mellan väldtäkts-s. 30

36.brott och sexuellt utnyttjande, bar kritiken aktualiserat flera olika teman.s. 30

37.En viktig infallsvinkel har varit frägan om den kränkning som offrets. 30

38.utsätts för verkligen skiljer sig ät i dessa tvä olika fall. Fran en feministisks. 30

39.synvinkel uppstär kränkningen i första hand som en följd av den pätving-s. 30

40.ade sexuella gärningen, varför det inte är av avgörande betydelse hur dens. 30

41.sexuella gärningen kommit till. Det blir da inte relevant att göra skillnads. 30

42.mellan dessa olika typer av gärningar, bäda utgör en form av sexualiserats. 30

43.väld.123s. 30

44.I debatten har dock även den kulturella tolkning som kan göras av dens. 30

45.straffrättsliga skillnaden mellan tväng och utnyttjande givits stör bety­s. 30

46.delse. Kritikerna har da framhällit att denna indelning lika gärna kans. 30

47.förstäs mot bakgrund av en traditionell sexualmoral, vilken innebär atts. 30

48.endast vissa kvinnor anses förtjäna ett straffrättsligt skydd. Den som intes. 30

49.uppfyllt vissa givna krav pä moraliskt beteende kan da inte heller räknas. 30

50.med ett skydd av sin sexuella integritet. Med utgängspunkt i den tolk­s. 30

51.ning av straffrättens syn pä kön och sexualitet som da görs, kan man dras. 30

52.slutsatsen att offret blir moraliskt klandervärt därför att hon själv försatts. 30

53.sig i en prekär situation.124s. 30

54.Efter den kritik som framförts har flertalet av de gärningar där nägons. 30

55.utnyttjat nägon annans oförmäga att utöva sin handlingsfrihet flyttats till straffbudet om väldtäkt.125 Det innebär att samma gärningsdefinition,s. 30

56.baserad pä samma principiella indelning, istället givits beteckningen väld­ täkt. Man kan säledes fräga sig om denna reform pä nägot sätt förändrat innebörden av skyddsobjektet (självbestämmanderätten pä det sexuella omrädet), av gärningsdefinitionen (bestämmelsen utgär fortfarande ifrän att grundformen av väldtäkt förutsätter ett utövande av tväng), eher andra sädana förutsättningar som är avgörande för den straffrättsliga bedömningen av dessa övergrepp.s. 30

57.Mot bakgrund av detta kan man ifrägasätta om de ställningstaganden som legat bakom kritiken verkligen päverkat den straffrättsliga regiering­ en pä omrädet i nägon mer materiell mening.s. 30

58.67s. 30

Undantag: samtycke

1.En gärning som under normala omständigheter är att uppfatta som otillläten kan i vissa fall ändä anses vara rättfärdigad.126 Vi talar da i första hand om en nöd- eller nödvärnsgärning, där den som försvarar egna eher andras intressen, kan ha en viss rätt att ta till väld eller andra straffbara gärningar utan att dessa blir att anse som otillätna.s. 31

2.För de aktuella Straffbuden blir dock i första hand frägan om samtycke aktuell. Principen bakom det straffrättsliga samtycket är att den som är bärare av det skyddade intresset ocksä har en rätt att disponera över detta.s. 31

3.Jareborg anger fyra grundläggande krav för ett giltigt samtycke. Den samtyckande ska vara behörig att disponera intresset och kapabel att förstä innebörden av samtycket. Vidare krävs att ett samtycke är frivilligt och allvarligt menat.127s. 31

4.Enligt BrB 24:7 förutsätts dessutom att den gärning man samtycket till inte är oförsvarlig med hänsyn till den skada, kränkning eller fara gärningen medför, dess syfte eller övriga omständigheter. Det innebär alltsä att man inte kan samtycka till alia former av kränkningar.s. 31

5.När det gäller de aktuella Straffbuden kan samtycke enligt BrB 24:7 prövas mot gärningar vilka är straffbara enligt BrB 3:5 samt BrB 4:4 a.s. 31

6.För väldtäktsbrottet BrB 6:1 blir denna prövning istället en sida av tolkningen av de aktuella rekvisiten, alltsä i samband med bedömningen av om det föreligger tväng eller inte. Aven om nägon utövat de fysiska gärningar som konstruktionen av tväng bygger pä krävs ju även en form av kausalitet, alltsä att det är dessa gärningar som fätt offret att underkasta sig.128s. 31

7.Frägan om samtycke blir ofta komplex vid sexualbrott därför att vi här i praktiken har att göra med tvä olika typer av samtycke. Deis den straff­ rättsliga formen av samtycke vilken alltsä ställer vissa krav när det gäller den som samtycker och vad man samtycket till. Dels den form av sam­ tycke som omedelbart relaterar till en kulturell förstäelse av sexualitet, alltsä en tolkning av vad som kan ses som uttryck för att man av fri vilja deltar i en sexuell handling.s. 31

8.Ett problem kan dä vara att det sätt pä vilket man uppfattar den sena­ te formen av samtycke mycket väl kan päverka förutsättningarna för 68s. 31

9.bedömningen av det straffrättsliga samtycket. Det gäller särskik som dets. 32

10.inte finns nägot formkrav för ett giltigt samtycke.129 Problemet förstärkss. 32

11.dessutom av att denna fräga i praktiken ofta avgörs pä den personligas. 32

12.sidan av brottsbegreppet. Frägan om hur gärningsmannen uppfattat ofF-s. 32

13.rets inställning kommer da att även bedömas mot bakgrund av föreställ-s. 32

14.ningar kring sexualitet.130s. 32

15.De bedömningar som görs päverkas dessutom i viss man av Ideologins. 32

16.kring den fria individen. De människor som är involverade i den aktuellas. 32

17.gärningen kommer da att bedömas mot bakgrund av denna ideologiskas. 32

18.konstruktion. Som vi har sett leder detta till att även andra mälsättningar,s. 32

19.säsom värnandet av den fria sexualiteten, kan komma att fä betydelse.s. 32

20.De tolkningar som görs av sexuella övergrepp ges därför indirekt myck-s. 32

21.et starka kulturella premisser, vilket i sin tur kan päverka den straffrätts­s. 32

22.liga argumentationen. Ett exempel pä hur längt sädana kulturella premis­s. 32

23.ser kan sträcka sig pä det straffrättsliga omrädet utgör fall av utnyttjandes. 32

24.av hjälplöst tillständ där parterna har en sexuell relation. Man har däs. 32

25.vanligen presumerat att det förelegat samtycke (sedan tidigare) trots atts. 32

26.brottsoffret inte haft nägon faktisk möjlighet att ge nägot sädant vid gär-s. 32

27.ningstidpunkten.131s. 32

28.Konstruktionen av väldtäkt, där en tvängsgärning orsakar offrets delta-s. 32

29.gande i en sexuell handling, innebär att förekomsten av ett visst väld ehers. 32

30.hot inte är tillräckligt för att man ska kunna konstatera att väldtäkt före-s. 32

31.ligger. För att vi ska ha att göra med ett väldtäktsbrott mäste alltsä offrets. 32

32.faktiskt motsätta sig gärningsmannens gärning. Detta leder till att brotts-s. 32

33.offret i praktiken mäste uttrycka sitt ogillande pä ett tydligt sätt för atts. 32

34.frägan om tväng ska vara klarlagd.132s. 32

35.En kritisk synpunkt som har framförts är att denna konstruktion is. 32

36.realiteten bygger pä en tolkning av den kvinnliga sexualiteten säsom pas­ siv.133 Den som inte kämpar emot kan antas vara frivillig, passivitet kans. 32

37.69 därmed i sig ses som ett uttryck for ett samtycke.134 I debatten har der därför framförts krav pä art gärningen bör omdefinieras pä sä sätt att gränsen mot der straffbara omrädet istället dras vid ett tydligt sam­ tycke.135s. 32

38.Det man da ofta förbiser är att en sädan lösning kan lämna öppet för ett ännu starkare fokus pä det sexuella samtycket. Ett problem är alltsä att en sädan förändrad gärningsdefinition inte nödvändigtvis leder till att man kommet att hantera verkligheten (sexualiteten) pä nägot annat sätt.136 Den gärning som ska bedömas kommer fortfarande att tolkas i relation till en kontext som i kulturell mening är ’’sexuell”. Om det är sä att man önskar att förändra straffrättens sätt att hantera sexualiteten och människan, kräver detta sannolikt nägot mer än en viss förändring av rekvisit.137s. 33

39.En annan fräga man bör ställa sig i sammanhanget är vad man i sä fall ska kunna samtycka till, eftersom ett rättsligt relevant samtycke inte kan omfatta vilka handlingar som heist. Om vi ser till de gränsdragningar som görs i förhällande till misshandel, sä är den enskildes möjlighet att själv samtycka till att utsätta sig för väld förhällandevis begränsad. Utgängspunkten för en sädan bedömning blir ofta den tillfogade skadan, men en tumregel anses vara att gränsen gär mellan ringa och normal misshandel i BrB 3:5.138s. 33

40.När det gäller sexualbrotten är det en central princip att staten inte bör skapa begränsningar för människors sexualliv; vad den principiellt sett fria människan gör privat anses inte vara en sak för strafflagstiftningen. Frägan blir dä var gränsen gär för människans rätt att samtycka när det handlar om sexuella gärningar?s. 33

41.Om man tar ideologin om den fria individen pä allvar sä kan man sannolikt samtycka till i stört sett vilka gärningar som heist, i alia fall 70s. 33

42.sä länge det är möjligt att beteckna dessa handlingar som ’’sexuella”.139s. 34

43.Som vi har sett kan en begränsning följa av allmänna principer krings. 34

44.samtycket. En gärning som frän början i ett visst kultureilt sammanhangs. 34

45.skulle kunna definieras som sexuell, men som i sin grad av väld passerars. 34

46.gränsen för vad den enskilde kan samtycka till, kan därför principiellt setts. 34

47.bedömas som misshandel.140s. 34

48.Det innebär dock att förekomsten av ett visst väld i samband meds. 34

49.sexuella handlingar inte i sig leder till att vi kan utesluta att samtyckes. 34

50.föreligger.141 Frägan blir dä hur stör förändring av de straffrättsligas. 34

51.bedömningarna en sädan reform skulle kunna innebära. Sannolikt skulles. 34

52.det i sä fall även krävas en förändrad syn pä vad ett samtycke innebär,s. 34

53.vilket i sin tur implicerar en diskussion om förutsättningarna för beskriv-s. 34

54.ningen av den individ som straffrätten ska skydda.142s. 34

Gämingens straffvärde

1.Bedömningar av straffvärde fyller flera viktiga funktioner inom det straff­s. 34

2.rättsliga systemet.143 Som vi har sett är en gärnings straffvärde en viktigs. 34

3.Faktor vid kriminalisering, men även vid gradindelningar av straffbud ochs. 34

4.vid fastställandet av straffskalan för den straffbelagda gärningen.s. 34

5.Vid tillämpning uppstär frägor kring straffvärde i samband med rubri-s. 34

6.cering och gradplacering av enskilda brott.144 Bedömningar av gärning-s. 34

7.71 ens strafRärde spelar dessutom en avgörande roil vid straffinätning, BrB 29:1.145s. 34

8.Oavsett i vilket sammanhang straffvärdet diskuteras inom det straffrättsliga systemet, är det viktigt att vara uppmärksam pä att de bedömningar som görs dels relaterar till gärningssidan och dels till den personliga sidan av brottsbegreppet.146 Enligt BrB 29:1 st. 2 ska bedömningen i det enskilda fallet ta utgängspunkt i den skada, fara eher kränkning en viss gärning inneburit, samt vad gärningsmannen insert eller borde insert om detta, samt de avsikter eller motiv denne haft.s. 35

9.I det inledande avsnittet underströk jag att i förhällande till de frägeställningar som avhandlingen aktualiserar, sä är frägan om straffvärde i samband med kriminalisering och gradindelning av en viss gärning, av större intresse än frägan om straffmätning.147 Det är i samband med dessa ställningstaganden som lagstiftaren direkt eller indirekt anger sin syn pä den individuella kränkningen. Straffvärdefrägorna är mot denna bakgrund även intressanta i förhällande till strafflagstiftningens funktion som gemensam moralkodex, eftersom straffvärdet ytterst syftar till att uttrycka förkastligheten hos en viss brottstyp.148s. 35

10.Vid gradplacering eller rubricering av faktiska gärningar, sker straffvärdebedömningar pä gärningssidan med utgängspunkt i gärningsdefinitionen. Vissa straffvärdefaktorer är därmed att betrakta som ” brottsinterna”.149 Det gäller de faktorer som kan förankras i der enskilda straffbudet, säsom gärningsdefinitionen och de rekvisit som anger kriterierna för gradindelning. Vissa av de ’’brottsexterna” straffvärdefaktorer som anges i BrB 29:2-3, kan även ges betydelse vid rubricering.150s. 35

11.Ser man till väldtäktskriminaliseringen utgär bedömningar av straff­ värde därför i första hand med utgängspunkt i hur kvalificerat det utövade tvänget har varit. En gärning som inneburit att offfet utsatts för ett allvarligt väld ger därför ett högre straffvärde än gärningar som innefattar en lägre grad av väld. Vid väldtäkt har dock även den sexuella gärningen betydelse för bedömningen av straffvärdet. Som vi ska se senate är det sätt 72s. 35

12.pä vilket man förhäller sig till den sexuella kränkningen av avgörandes. 36

13.betydelse för hur man uppfattar kriminaliseringen av väldtäkt.151s. 36

14.Det kan därför vara av intresse att säga nägot om hur den sexuellas. 36

15.kränkningen anges i straffbudet väldtäkt. Svensk rätt har traditioneilts. 36

16.framhällit ’’samlag” som den mest kränkande formen av de sexuella över-s. 36

17.greppen.152 Varför just ett pätvingat samlag skulle vara mer kränkande äns. 36

18.andra sexualhandlingar har inte givits nägon närmare motivering. Dets. 36

19.kan dock finnas flera tänkbara skäl till varför man har valt att argumen-s. 36

20.tera pä detta sätt. En möjlighet är att det handlar om föreställningar krings. 36

21.vad som kan vara ’’sexualitet” överhuvudtaget, eher möjligen en bedöm-s. 36

22.ning av vilka gärningar som utifrän sädana föreställningar kan anses varas. 36

23.särskilt riskfyllda för offret.s. 36

24.Straffrättens Systematik leder till att fokus hamnar pä gärningsmannenss. 36

25.faktiska gärning. Om man väljer att argumentera utifrän omfattningens. 36

26.av den gärning gärningsmannen faktiskt har utfört kan därför möjligens. 36

27.samlag framstä som den mest sexuellt avancerade.153s. 36

28.Ett problem med detta sätt att argumentera är att kränkningen i reali-s. 36

29.teten bedöms utifrän gärningsmannens kropp, eher kanske snarare ut­s. 36

30.ifrän dennes sexualitet. Förutsättningarna för att bedöma den sexuella kränkningen följer dä inte av nägon närmare analys av vad övergreppet innebär för offret.s. 36

31.Om man konstruerar eller tolkar straffrättsliga regier utifrän en kultu­ rell förstäelse av sexualitet kommer man att i praktiken utgä ifrän normet vilka avser gärningar som inte är straffbara. Det finns därför alltid en risk för att den verklighetsbeskrivning som läggs till grund för att definiera det kriminaliserade, egentligen avser det ”icke-kriminaliserade”. När det gäller väldtäkt förstärks problemet av att endast tvängsgärningen är kriminaliserad i rättslig mening, däremot inte sexualhandlingen.s. 36

32.I samband med reformen 1984 blev väldtäktsstadgandet könsneutralt, vilket framförallt ledde till att även homosexuella övergrepp künde medföra ansvar för väldtäkt.154 Nägon egentlig översyn av rekvisiten för väld­ täkt gjordes däremot inte utöver det att samlagsrekvisitet omdefinierades till att även omfatta med samlag jämförliga gärningar. De exempel soms. 36

33.73 ges i förarbetena kan tolkas sä att det handlade om gärningar vilka i en kulturell menin^ künde motsvara samlag.155s. 36

34.I den senaste reformen av det sexuella rekvisitet i BrB 6:1 talas istället om samlag eller en sexuell handling ”som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag”. Det innebär att den jämförelse som ska göras inte längre handlar om att jämföra olika typer av gärningar, istället ska man jämföra med den kränkning offret utsätts för vid ett pätvingat samlag.156 Om reformen innebär en förändrad syn pä innebörden av den sexuella kränkningen i Brottsbalken är dock oklart.157s. 37

35.Det finns därför manga intressanta frägeställningar som gäller hur innebörden av den sexuella kränkningen bör preciseras vid en väldtäkt. Det kan handla om vad man menar med sexualitet vid dessa övergrepp och vad denna aspekt av övergreppet innebär för den människa som blir utsatt. I detta sammanhang uppstär därför mänga principiellt viktiga frägor som gäller hur man kan eller bör beskriva människan och sexualiteten i straffrätten. De olika ideologiska ställningstaganden som blir intressanta att pröva i detta sammanhang diskuteras i kapitel 3.s. 37

36.Att frägan om den sexuella kränkningens innebörd inte varit sä omdiskuterad i den straffrättsliga debatten är antagligen en konsekvens av att frägan nedprioriterades i tiden efter införandet av Brottsbalken. Under denna tid rädde en allmän uppfattning om att det inte künde finnas nägon specifik sexuell kränkning.158 Denna slutsats följde i första hand av vissa ideologiska ställningstaganden. Man betonade dels den fria individens självbestämmanderätt pä det sexuella omrädet, och dels vissa allmänna sexualpolitiska mälsättningar vilka innebar en syn pä sexualiteten där denna inte ansägs vara skadlig pä ett sätt som künde föranleda straff­ rättsliga ätgärder. En sädan beskrivning av sexualiteten var därmed bade en konsekvens av och en förutsättning för de ideologiska mälsättningar som uttalades i kriminaliseringsfrägan.159s. 37

37.Den beskrivning man ger av sexualiteten i straffrätten är därför i hög grad beroende av olika ideologiska ställningstaganden. I avsnitt 6.2 kommer jag att presentera flera olika sexualpolitiska ställningstaganden som kan späras i debatten kring sexualbrotten. 74s. 37

38.En viss gärnings strafFvärde beror även av omständigheterna kring själ-s. 38

39.va gärningen, exempelvis att ofFret blivit instängt, överfallet eller att över-s. 38

40.greppet pägätt under läng tid. Den här typen av straffvärdeargument ärs. 38

41.vanligtvis inte särskilt kontroversiella, de är tillämpliga vid mänga brotts. 38

42.som riktas mot enskilda människor.160s. 38

43.När det gäller sexualbrotten har dock även denna kategori av strafFvärdeargument vällat stora diskussioner. Ett tydligt exempel pä detta är den Funktion som parternas personliga relation har givits vid straffvärde-s. 38

44.bedömningar.161 I samband med inFörandet av Brottsbalken aktualiserades detta tema som en Följd av att väldtäkt även kriminaliserades inom äktenskapet. Genom reFormen uppstod därmed Frägan om hur strafFvärdet För dessa gärningar skulle bedömas. Vid gradindelningen av väldtäktsbestämmelsen valde man att ange att Fall där parterna beFunnit sig i en äktenskapsliknande relation, principiellt sett skulle bedömas som mindre grovt och rubriceras som väldFörande.162s. 38

45.Pä samma sätt innebar ett annat reFormFörslag vilket presenterades eFter inFörandet av BrB, att parternas relation skulle ges avgörande betydelse vid rubricering. De exempel som anFördes avsäg övergrepp där parterna pä nägot sätt inlett en social kontakt, alltsä mer tillfälliga relationer.163s. 38

46.I samband med reFormen av väldtäktsbrottet 1984 tonades betydelsen av dessa argument ned. Denna typ av argument har därFör inte längte nägon självständig betydelse vid gradplacering. Däremot är det FortFarande möjligt att med hänsyn till ’’omständigheterna vid brottet” bedöma ett väldtäktsbrott som mindre grovt, BrB 6:1 st. 3.164 Det hindrar inte att de diskussioner som Fördes i samband med dessa lagFörslag FortFarande är intressanta eFtersom de kan säga oss nägot om hur man uppFattade innebörden av den individuella kränkningen. Den diskussion som Fördes handlade ju om varFör gärningar under vissa omständigheter var att anse som mindre strafFvärda, eller varFör gärningsmannen under vissa omstän­ digheter var att anse som mindre klandervärd.s. 38

47.Det kan finnas flera tänkbara skäl till varFör lagstiFtaren menade att dessa Fall typiskt sett var att anse som mindre strafFvärda. Mot bakgrund av hur man argumenterade kan man möjligen säga att man här valde motsatt presumtion jämfört med Förutsättningarna För gärningsdefinitionen; ju mer omständigheterna i det enskilda Fallet liknade en ’’normal”s. 38

48.75 sexuell situation, desto met benägen var man att sänka straffvärdec.165 I kapitel 5 kommet jag därför att diskutera frägor som gäller det kvinnliga offrets eventuella medansvar till det sexuella övergrepp hon uts.ätts för, och de konsekvenser detta kan ha för synen pä kränkningen.s. 38

49.Det är som vi ska se inte möjligt att precisera rättsliga lösningar för dessa fall utan att ocksä ta ställning till nägon form av beskrivning av människan och verkligheten. Som vi ska se i kapitel 5 förutsätter den här typen av straffvärdebedömningar att man beskriver människan pä ett visst sätt för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att argumentera för att straffvärdet är lägre i dessa fall.166s. 39

50.Bedömningar av straffvärde pä olika niväer av det straffrättsliga systemet är intressanta för arbetets tema därför att det är här man kan finna tydliga exempel pä vilken betydelse beskrivningen av verkligheten och människan har för utformningen av straffrätten.s. 39

51.De exempel pä straffvärdebedömningar som ges i avsnitt 5.3-5.4 visar att de förutsättningar utifrän vilka man anger den individuella kränk­ ningen vid sexualbrott kan vara problematiska. Som vi ska se i avsnitt 5.5-5.6 var denna frägeställning även aktuell för Kvinnoväldkommissionen.167 I kommissionens förslag spelade beskrivningen av människan och verkligheten en avgörande roll vid preciseringen av den individuella kränkningen, och vid fastställandet av vissa gärningars straffvärde.s. 39

Straffrättens Systematik: Personligt ansvar

Inledning

1.Straffrätten bygger pä ett antal principer och begrepp. Ovan har jag bl.a. beskrivit legalitetsprincipen och principerna för kriminalisering. Även brottsbegreppet och den Systematik som detta ger, styrs av ett antal prin­ ciper, nägot som blir särskilt tydligt pä den personliga sidan där konformitetsprincipen, skuldbegreppen och täckningsprincipen anger premisserna för det straffrättsliga ansvaret.s. 39

2.En första förutsättning är att ett straffrättsligt ansvar inte kan drabba den som inte haft personligförmäga att rätta sig efier lagstifiningen. Detta. 76s. 39

3.är ett viktigt skäl till varför barn under 15 är inte anses kunna ha etts. 40

4.straffrättsligt ansvar. Pä samma sätt ger ocksä de flesta länders lagstift-s. 40

5.ningar ansvarsfrihet för dem som inte är mentalt tillräkneliga och därmeds. 40

6.oförmögna att förstä innebörden av sina egna handlingar.168s. 40

7.Enligt konformitetsprincipen krävs att gärningssubjektet har haft bade förmäga och tillfiille att rätta sig efter lagstiftningen för att det ska varas. 40

8.möjligt att överhuvudtaget hävda att det kan finnas ett personligts. 40

9.169s. 40

10.ansvar.s. 40

11.Vid bristande fysisk kontroll kan det visa sig omöjligt för gärnings-s. 40

12.mannen att förhindra att hans handlingar leder till skada eher omöjligts. 40

13.att agera för att undgä ansvar för underlätenhet. Bristande kontroll soms. 40

14.följd av självförvällad berusning bedöms däremot vanligen i ett tidigares. 40

15.skede av händelseförloppet. Redan att berusa sig kan alltsä innebära etts. 40

16.otillätet risktagande i förhällande till de gärningar man senate begär.s. 40

17.Pä samma sätt kan bristande insikt i vissa fall Ieda till att straffansvar ärs. 40

18.uteslutet. Det handlar da vanligen om situationer där gärningsmannens. 40

19.antingen inte varit klar över eher missförstätt relevanta omständigheter,s. 40

20.varför man kan ifrägasätta om denne verkligen kan tillskrivas ett person­s. 40

21.ligt ansvar.170 Villfarelser som följer av att gärningsmannen varit berusads. 40

22.har däremot endast begränsad betydelse för bedömningen av om etts. 40

23.straffrättsligt ansvar föreligger eher ej.171s. 40

24.Brottsbegreppets gärningssida och den personliga sidan är dessutoms. 40

25.beroende av varandra eftersom täckningsprincipen anger att straffbudetss. 40

26.rekvisit (eher snarare de omständigheter i verkligheten som motsvarars. 40

27.dessa) ska vara täckta av gärningsmannens personliga ansvar. För de straff-s. 40

28.bud som aktualiseras i arbetet gäller därför ett krav pä uppsät i förhäl­s. 40

29.lande till den straffbara gärningen.172 Detta krav gäller även de straffvärdefaktorer som presenterades i avsnitt 2.3.4.173s. 40

30.Utgängspunkten är alltsä att endast den som har ett personligt ansvars. 40

31.i förhällande till en viss gärning kan anses skyldig till ett brott. En viktigs. 40

32.77 förutsättning är att ansvaret bedöms hos den enskilde gärningsmannen, utifrän dennes personliga förutsättningar och psykiska inställning till gärningen.s. 40

Uppsät och täckning

1.Straffrättslig skuld handlar om tvä olika frägeställningar. Deis gärningsmannens psykiska förhällande till sin gärning, d.v.s vad han själv förstär av det han gör och de konsekvenser hans gärning fär. Deis om det klander som kan riktas mot den som gör nägot trots att denne i nägon grad är medveten om att gärningen kan Ieda till skada. Gärningsmannen är klandervärd därför att han genom sin gärning visar likgiltighet inför andra människors intressen.174s. 41

2.Gärningsmannens psykiska förhällande till gärningen handlar om i vilken grad han varit medveten om de omständigheter som gärningen aktualiserar. Bedömningar av uppsät utgär därför frän nägra grundläggande premisser, i form av vad gärningsmannen trodde om de relevanta omständigheterna (kunskap), och vilka avsikter han hade med gärningen (vilja).175s. 41

3.Aven frägan om varför man gör vissa saker, alltsä vilka motiv (känslo.*, böjelser, mälsättningar, m.m.) som leder till en straffbar gärning, kan ha en viss betydelse för bedömningen av det personliga ansvaret, i första hand när det gäller graden av klander.176s. 41

4.Det självklara fallet av uppsät är avsiktsuppsät, vilket förutsätter att gär­ ningsmannen haft viss insikt om relevanta omständigheter, och dessuton eftersträvat följden. Man kan säga att gärningsmannens syfte motsvarat den gärningsdefinition som finns i straffbudet.177s. 41

5.De flesta uppsätsproblem, särskilt vid väldtäkt (BrB 6:1—2), avser doc< frägan om vilken grad av insikt om de relevanta omständigheterna son vederbörande bör ha haft för att kravet pä uppsät ska anses uppfyllt.s. 41

6.För att ett insiktsuppsät ska anses föreligga krävs att gärningsmannen haft viss insikt om alia faktiska omständigheter som motsvarar rekvisiten 78s. 41

7.i straffbudet.178 Enligt praxis innebär detta ett krav pä en förhällandeviss. 42

8.hög grad av insikt, varför gärningsmannen inte ska ha hyst nägra egent-s. 42

9.liga tvivel om att en viss omständighet föreläg eher att en viss följd vars. 42

10.möjlig.179s. 42

11.Vid uppsätsbedömningar blir därför vanligen den nedre gränsen dens. 42

12.mest intressanta, vad krävs for att uppsätskravet överhuvudtaget ska varas. 42

13.uppfyllt? Denna Fraga har tidigare avgjorts genom en uppsätskonstruk-s. 42

14.tion med ett hypotetiskt prov. Efter att denna straffrättsliga lösning kriti-s. 42

15.serats i flera sammanhang, har dock HD angivit en ny standard i form avs. 42

16.ett s.k. likgiltighetsuppsdt.}&0s. 42

17.Det innebär att gränsen mot oaktsamhetsomradet numera ska precise-s. 42

18.ras genom en bedömning av den likgiltighet gärningsmannen utvisat.s. 42

19.Den gärningsman som varit medveten om att det funnits en risk for atts. 42

20.en viss omständighet föreläg, eher att en viss följd künde uppstä, och soms. 42

21.därtill värit likgiltig till riskens förverkligande, har uppfyllt kravet päs. 42

22.uppsat.s. 42

23.Uppsätsbedömningar kompliceras dock ofta av att mänga straffbuds. 42

24.förutsätter att gärningsmannen själv gjort nägon form av bedömning.s. 42

25.Vid väldtäkt innebär detta att gärningsmannens uppsät även ska omfattas. 42

26.den kausalitet som tvängsgärningen innebär. Uppsätet ska alltsä ävens. 42

27.prövas mot den omständigheten att offret inte samtyckte.s. 42

28.Enligt gällande ansvarslära ska gärningsmannen dä inte enbart haft ens. 42

29.insikt om de faktiska omständigheter som kan tyda pä att samtycke intes. 42

30.föreligger (t.ex. att offret kämpat emot), utan ocksä dragit en slutsats soms. 42

31.motsvarar innebörden av ett bristande samtycke.182s. 42

32.Tolkningar av gärningsomständigheter bygger som vi har sett alltids. 42

33.i nägon män pä kulturella föreställningar.183 Vid uppsätsbedömningars. 42

34.kompliceras dock bilden av att dessa bedömningar är ’’personliga” sätill-s. 42

35.vida att de sker utifrän vad den enskilde gärningsmannen har uppfattats. 42

36.och de slutsatser han har dragit.s. 42

37.Problem med att bevisa uppsät vid väldtäkt när gärningsmannen häv-s. 42

38.dar sig inte ha tolkat offrets agerande som ett motständ, har föranlett ens. 42

39.79 diskussion om huruvida man även bör kriminalisera ett oaktsamhetsbrott. Man skulle da kunna döma även den som visserligen inte insert, men som utifrän vanliga aktsamhetsnormer borde ha insert, att offret inte samtyckte. Ett problem med en sädan omdefiniering av det straffrättsliga ansvaret vid väldtäkt kan dock vara att detta sannolikt även innebär att straffvärdet för sädana gärningar kommet att sänkas.184s. 42

40.Likgiltighetsuppsätet kan dock innebära vissa möjligheter att döma till ansvar även i de met oklara fallen av uppsät. En insikt om att samtycke kanske inte föreläg skulle kunna grunda ett uppsät i de fall där denna omständighet av gärningsmannen inte setts som nägot skäl att avstä frän utförandet av gärningen. Vid dessa bedömningar kan man väga in faktorer säsom affekttillständ hos gärningsmannen, och dennes personliga intresse av att genomföra gärningen.185s. 43

41.Ansvarsläran anger tvä typ fall där uppsätet principiellt sett brister: villfarelse och okunskap. Man kan säga att vi här har att göra med en situa­ tion där gärningsmannen antingen har en felaktig tro rörande relevanta omständigheter (han tror att samtycke föreligger) eher inte har nägon uppfattning alls därför att han inte har relevant insikt (han har överhuvudtaget inte reflekterat över frägan).s. 43

42.Vid negativa rekvisit, säsom det krav pä icke-samtycke som föreligger vid väldtäktsbrott, skiljer sig dessa tvä situationer ät. Villfarelse där gär­ ningsmannen missförstär relevanta omständigheter utesluter uppsät (den som tror att samtycke föreligger har inte gjort sig skyldig till brott.)s. 43

43.Teoretiskt sett kan man vid okunskap hos gärningsmannen däremot säga att det samtycke som inte föreligger i verkligheten inte heller finns i gärningsmannens medvetande. Hans personliga inställning till denna omständighet kan sägas motsvara den faktiska Situationen, varför uppsät föreligger.186s. 43

Klander

1.Pä samma sätt som man kan bedöma straffvärdet pä gärningssidan kan man ocksä bedöma graden av klandervärdhet pä den personliga sidan av brottsbegreppet. Vi har alltsä att göra med en straffvärdebedömning i relation till det personliga ansvaret. 80s. 43

2.De faktorer som da ska bedömas är de motiv som gärningsmannens. 44

3.haft, men även annat som kan ha päverkat honom till att agera pä ett vissts. 44

4.sätt. Det kan handla om hans sinnesstämning, säsom upprördhet, Provo­s. 44

5.kation, frestelse, press, m.m., alltsa faktorer som kan päverka bedöm-s. 44

6.ningen av hur klandervärd en viss person har varit.s. 44

7.I den man denna straffrättsliga frägeställning har förekommit i dens. 44

8.allmänna debatten kring sexualbrotten har kritiken i första hand riktatss. 44

9.mot de faktorer som givits straffvärdesänkande effekt, framförallt sädanas. 44

10.som ansetts i nägon man kunna ursäkta gärningsmannens beteende. Dets. 44

11.har da handlat om den personliga sidan av de kritiserade straffvärdeargu-s. 44

12.ment som nämndes i avsnitt 2.3.4, och som pä olika sätt relaterade tills. 44

13.parterna och deras relation.s. 44

14.I detta sammanhang underströk jag att bedömningen av den härs. 44

15.typen av faktorer i hög grad blir beroende av olika kulturella förstäelsers. 44

16.av verkligheten, varför det blir viktigt att även vara uppmärksam pä vil-s. 44

17.ken beskrivning av människan och verkligheten man lägger till grund vids. 44

18.bedömningar av klander.s. 44

19.Pä den personliga sidan av brottsbegreppet bygger dessa bedömningars. 44

20.pä den enskilde gärningsmannens föreställning om de aktuella gärnings-s. 44

21.omständigheterna. Pä samma sätt som vid bedömningar av uppsät rela-s. 44

22.terar bedömningar av klandervärdhet till den enskilde gärningsmannenss. 44

23.person.s. 44

24.Samtidigt är det uppenbart att de förutsättningar som läggs till grunds. 44

25.vid bedömningar av personlig klandervärdhet, inte enbart beror av dens. 44

26.enskilde gärningsmannens uppfattning om verkligheten.s. 44

27.Ett exempel pä detta är frestelse vilket kan Ieda till att en gärningsmans. 44

28.kan anses i nägon män ursäktad för sitt beteende. Argumentet bygger päs. 44

29.en viss sympati för gärningsmannen, varför det i första hand kan bidra tills. 44

30.att sänka straffvärdet.s. 44

31.Efter reformen av väldtäktsbrottet 1984 är inte alia sädana tänkbara argument relevanta vid gradplacering. Argument som rör frestelse har i första hand betydelse i samband med straffmätning.187s. 44

32.Men frestelse är ett argument som är intressant därför att det sammanhänger med vilken beskrivning av människan och verkligheten man väljer att argumentera utifrän.188 Frestelse har med behovstillfredsställelse att göra, det är därför man kan bli sexuellt frestad. Om man därför väljers. 44

33.81 att se väldtäkt som ett uttryck för sexualitet kommer man ocksä art vara villig att godta ett resonemang som gär ut pä att gärningsmannen blev frestad.s. 44

34.Om man däremot väljer att betona väldtäkten som ett väldsbrott, kommer man att vara mindre benägen att acceptera resonemang som handlar om sexuell frestelse.189 Möjligen kommer man att istället välja tolkningar av klandervärdhet som bygger pä provokation vilket är en straffrättslig konstruktion som inte lika självklart leder till ett reducerat straffvärde.190s. 45

35.Det sätt pä vilket man beskriver verkligheten kan därför även päverka straflvärdebedömningar i en viss riktning. De ideologiska ställningstaganden som kan ligga bakom beskrivningen av verkligheten har därför betydelse för hur man argumenterar.s. 45

36.Den som baserar sina bedömningar pä en sexualliberal syn kommer att utgä ifrän föreställningar kring sexualitet vilka kommer att prioritera de straffvärdesänkande argumenten. Den som framhäller en radikalfeministisk syn pä väld där övergrepp relateras till ett universellt förtryck av kvinnor, kommer istället att utgä ifrän en syn pä verkligheten där de straffvärdehöjande argumenten ges prioritet.s. 45

37.Vad som uppfattas som ursäktande och i sä fall varför, är alltsä alltid en fräga om vilka värderingar straffrätten ska omfatta. Det gör att de förutsättningar man lägger till grund vid straflvärdebedömningar pä den personliga sidan av brottsbegreppet kan päverkas genom utformningen av den straffbara gärningen, men ocksä genom det sätt pä vilket man beskri­ ver människan och verkligheten.s. 45

Gärningsobjektet i straffrätten

Inledning

1.Efter denna korta genomgäng av Systematiken kan man konstatera att straffrätten i huvudsak handlar om relationen mellan staten och gärningsubjektet.s. 45

2.Som vi har sett Anns här flera viktiga rättssäkerhetsprinciper vilka syftar till att värna gärningsmannen mot ett okontrollerat maktutövande frän statens sida. Samtidigt kan man konstatera att det inte finns samma 82s. 45

3.uttalade och systematiskt ordnade rättsprinciper till skydd för offrenss. 46

4.intressen i rättssystemet. I debatten har det därför presenterats förslags. 46

5.som handlar om att utsträcka rättssäkerhetsbegreppet till att omfatta ävens. 46

6.denna grupp.191s. 46

7.I förhällande till brottsoffren talar man emellertid om en rättsskydds-s. 46

8.princip vilken innebär att staten förväntas skydda medborgarna mots. 46

9.övergrepp. Eftersom staten inte accepterar privatjustis mäste den ocksäs. 46

10.vara ett slags garant för ett rättsligt skydd och för utkrävandet av etts. 46

11.ansvar av den som kränker andra.192 Rättsskyddsprincipen innebär da is. 46

12.realiteten att människor skyddas genom att man inrättar och upprätthäl-s. 46

13.ler ett straffsystem.193s. 46

14.För ett arbete som handlar om att sammanföra dessa tvä forsknings-s. 46

15.omräden blir dock i första hand straffrättens teoretiska och systematiskas. 46

16.förutsättningar intressanta, eftersom dessa indirekt anger premisserna förs. 46

17.brottsoffrens straffrättsliga position.s. 46

18.Att straffrätten i huvudsak handlar om staten och gärningssubjektet ärs. 46

19.alltsä nägot som även fär konsekvenser för konstruktionen av gärnings-s. 46

20.objektet. I det här avsnittet kommet jag därför att försöka beskriva förutsättningarna för gärningsobjektets straffrättsliga position, samt nägra av de principiella problem denna kan innebära för brottsoffret.194s. 46

21.Frägor som relaterar till offret kan äterfinnas pä samtliga straffrättsliga niväer och därmed även i flera rättsliga sammanhang. Som vi har sett skyddas offret genom ideologin om den fria individen vilken är grundläggande för straffrättens teori. I relation till offret äterfinns därför denna rättsliga figur i första hand i skyddsobjektet, där individen är bärare av det skyddade värdet.s. 46

22.Brottsoffrets motsvarighet i den straffrättsliga Systematiken utgörs av ’’gärningsobjektet”. I de straffbud som blir aktuella i arbetet utgör dessutom brottsoffret den straffbara gärningens ’’angreppsobjekt”.195s. 46

23.I straffprocessen är brottsoffret mälsäganden, vilken inte är gärningsmannens processuella motpart.196 I processen är det istället staten soms. 46

24.83 representerar offret genom äklagaren, varför offret har ett begränsat rättsligt handlingsutrymme.197s. 46

25.Pä senate at bar dock denna grupp givits ett utökat rättsligt stöd genom bl. a. rätten till mälsägandebiträde och kriminaliseringen av överträdelse av besöksförbud.198 Utanför rättssystemets ramar har det ocksä tagits viktiga initiativ till ätgärder i syfte att värna dem som blir utsatta för brott.199s. 47

26.Gärningsobjektet har dock i realiteten ingen självständig position i den strafFrättsliga läran, som vi ska se utgör det enskilda brottsoffret däremot en del av de förutsättningar utifrän vilka man fastställer gärningsmannens ansvar.200s. 47

Offrets frihet

1.Skyddsobjekten handlar om individualiserade men abstrakta intressen, det handlar om de värden som rättsstaten önskar att skydda. Dessa är i sin tut konstruerade utifrän en ideologi som ger alia människor rätt till självbestämmande. Denna ideologiska ansats anger därför de grundläggande förutsättningarna för hur människor bör hanteras inom det rättsliga systemet, det gäller i förhällande till bade gärningsmannen och offret.s. 47

2.Som vi har sett verkar denna rätt till individuell frihet pä tvä sätt. För det första handlar det om rätten att bestämma over sig själv i relation till andra människor, alltsä en rätt att slippa kränkningar frän andra männi­ skor vilken skyddas genom införandet av kriminaliseringar.201s. 47

3.När man straffbelägger gärningar innebär emellertid detta indirekt även en begränsning av rätten till handlingsfrihet. Det gör att man för det andra kan tala om en rätt att bestämma over sig själv, utanför rättslig eher annan statlig kontroll. Som vi har sett har den strafFrättsliga debatten kring förutsättningarna för kriminalisering i hög grad förts utifrän den senate aspekten av individuell frihet; vi bör i sä liten grad som möjligt utöva kontroll av människors beteende genom kriminalisering. Denna ansats följer av att relationen mellan staten och individen är central inom straffrätten. Rättsstatsidealet bygger pä iden om ett individuellt skydd mot statlig maktutövning. 84s. 47

4.När det gäller sexualbrotten innebär därför rätten till individuell frihets. 48

5.bade en rätt att bli skyddad genom kriminalisering av övergrepp, och ens. 48

6.rätt att fritt deka i sexuella handlingar utan rättsliga begränsningar. Män-s. 48

7.niskans sexuella frihet är obegränsad sä länge denna inte kränker nägons. 48

8.annans ratt.s. 48

9.Ett problem med debatten kring principerna för kriminalisering ärs. 48

10.emellertid att den valda ansatsen innebär att den i realiteten utgär ifräns. 48

11.ett slags ’’gärningsmannaperspektiv”, alltsä utifrän en position som hand-s. 48

12.lar om straffrätten som en begränsning av den individuella friheten.203s. 48

13.Konstruktionen av den fria individen leder i sin tur till att argumenta-s. 48

14.tionen kommet att utgä ifrän den fria, aktiva och oberoende människans. 48

15.och hennes rätt att handla fritt utan rättslig inblandning.204s. 48

16.Att fä sina handlingsmöjligheter inskränkta genom lagstiftning inne­s. 48

17.bär att friheten begränsas pä ett sätt som kan sägas kränka principen oms. 48

18.den fria individen. Om det är sä att man faktiskt kan hävda dessa intres-s. 48

19.sen är i sammanhanget irrelevant, frägan befinner sig pä en principiells. 48

20.nivä. Om man dessutom faktiskt blir kränkt och i vilken grad man i säs. 48

21.fall blir det, beror endast av vilka handlingar det är man önskar att utföras. 48

22.och hur viktiga man själv anser att dessa är.s. 48

23.Det här sättet att tala om kriminaliseringsfrägan blir dock ofta proble-s. 48

24.matiskt i förhällande till gärningsobjektet vilket befinner sig i en annans. 48

25.rättslig relation till staten än gärningssubjektet. För brottsoffret handlars. 48

26.rätten till individuell frihet i första hand om möjligheten till självbestäm-s. 48

27.mande i förhällande till andra människor. I den män brottsoffret hävdar sin frihet är det inte i förhällande till staten, utan i förhällande till en annan människa.205 Den människa som befinner sig i offerpositionen har blivit kränkt som en följd av att hon inte har kunnat skydda sina egna intressen. Det som kännetecknar offerpositionen är snarare en markant brist pä självbestämmande.s. 48

28.Pä en principiell nivä innebär kravet pä koherens att man bör eftersträva att rättstillämpningen inte kommet i konflikt med idealet om den fria individen. I praktiken innebär detta inte mer än att rättstillämpning inte fär ske i konflikt med straffrättens principer. Men det leder samtidigts. 48

29.85 till att de yttre ramarna for varje bedömning av människan sätts av de premisser som följer av konstruktionen av den fria individen.s. 48

30.Det ideologiska ställningstagande om individuell frihet som är centralt för straffrätten ger principiellt sett varje människa en rätt att förfoga over sig själv även om detta leder till att människans intressen kränks. Man bör dock understryka att straffrätten även skyddar människor i situationer där de inte är fria, varför exempelvis samtycke inte alltid är rättsligt relevant även om offret givit sitt medgivande. Pä tillämpningsnivän är därför inte heller alia individuella intressen möjliga att disponera fritt genom samtycke.s. 49

31.För det här arbetet är det dock av central betydelse att betona de principiella förutsättningar som anges för straffrätten. Den fria individen är central för de förutsättningar som anges bade pä straffrättens teorinivä och pä dess tillämpningsnivä. En kritik som den kvinnorättsliga forskningen har riktat mot rättsordningen är att den individ som anges pä teorinivän inte är ’’neutral”. Man menar att konstruktionen av den fria individen i sig anger vissa premisser för hur man bör uppfatta männi­ skor.206 Som vi ska se i kapitel 5 är exempelvis de tvä former av frihet som straffrätten syftar till att skydda endast möjliga att hävda samtidigt under förutsättning att man beskriver människan och verkligheten pä ett visst sätt.207s. 49

32.Av genomgängen av straffrättens Systematik framgär att denna bygger pä relationen mellan staten och gärningsmannen; det handlar om att fastställa ett straffrättsligt ansvar för gärningssubjektet. När man bedömer om det föreligger ett ansvar mäste man först pröva gärningen mot straffbudet, och sedan om uppsätet täcker rekvisiten i straffbudet. Syste­ matiken handlar därför om att fastställa gärningsmannens individuella gärning och dennes personliga ansvar.s. 49

33.Vid bedömningar av gärningsmannens straffrättsliga ansvar blir offret en del av domstolens tolkningsbakgrund: Offret ingär i beskrivningen av den verkliga händelse som läggs till grund för bedömningen av det straff­ rättsliga ansvaret.208s. 49

34.Här finns därför ett principiellt problem i form av ett slags objektivering av offret inom straffrätten, en objektivering som även kan ske i flera led. Som vi har sett är offret systematiskt sett ett angreppsobjekt för en straffbar gärning. I den faktiska Situationen är offret ett objekt för gärningsmannens gärning och dennes bedömningar. Vid sexualbrotten 86s. 49

35.tillkommer dessutom möjligheten av att offret även uppfattas som etts. 50

36.sexualobjekt av gärningsmannen.s. 50

37.I processen är offret ett objekt for domstolens bedömning av gärningens. 50

38.och uppsätet, ett objekt som ocksä kan bli sexualiserat beroende av huts. 50

39.domstolen argumenterar kring den faktiska händelsen. I kapitel 5 kom-s. 50

40.mer jag att visa att denna objektivering även kan ske genom det sätt päs. 50

41.vilket man beskriver verkligheten.s. 50

42.Gärningsobjektets straffrättsliga position blir mot bakgrund av dettas. 50

43.mycket komplex. Straffrättens teori och dess Systematik förutsätter atts. 50

44.man behandlar människor enligt de etiska normet läran bygger pä. Des. 50

45.straffrättsliga konstruktionerna kräver därför genomgäende att man utgärs. 50

46.ifrän den teoretiska konstruktionen av den fria individen, även vid be-s. 50

47.dömningar som pä olika sätt implicerar gärningsobjektet.s. 50

48.När man bedömer en presumtiv väldtäktsgärning mäste man av pro-s. 50

49.cessuella skäl utgä ifrän att det inte föreligger ett brott sä länge äklagarens. 50

50.inte har visat att det finns ett straffrättsligt ansvar. Det innebär att dets. 50

51.ätminstone inledningsvis kan uppstä problem av samma karaktär som vid gärningskonstruktionen. Även här kommer man alltsä att till en början utgä ifrän en beskrivning av en situation vilken inte är kriminaliserads. 50

52.i sig, och där offret dessutom har en grundläggande rätt att samtycka.s. 50

53.Det innebär att den fria, aktiva och oberoende individens intresse av att handla fritt kommer att vara en viktig utgängspunkt för de bedömningar som görs.s. 50

54.I detta sammanhang kommer dessutom beskrivningen av verkligheten att utöva ett inflytande över bedömningen. När man ska pröva om brott föreligger ges alltid en möjlighet att pröva olika tänkbara scenarier. I detta sammanhang kommer exempelvis ett ideologiskt ställningstagande till en individuell sexuell frigörelse att Ieda till en uppfattning om att man inte ska anlägga moraliska premisser pä de bedömningar som görs. Som framgick i avsnitt 2.2.5 kan detta Ieda till mycket vidsträckta premisser för bedömningen av offrets eventuella samtycke.s. 50

55.Ett annat problem i sammanhanget är att de premisser utifrän vilka man beskriver verkligheten kan Ieda till att endast vissa tolkningar blir möjliga. Som vi ska se i kapitel 3 är detta en frägeställning som är central för kvinnoforskningens diskussion kring kön och kunskap. Mot bak­ grund av straffrättens Systematik kommer fokus att ligga pä gärningsmannens ansvar varför det i praktiken skapas ett visst perspektiv utifrän vilket den aktuella Situationen tolkas.s. 50

56.Brottsoffrets rättsliga position kännetecknas därför av att de yttre ramarna för denna anges pä straffrättens teorinivä och dä framförallt genom konstruktionen av den fria individen. Dessa gründet anger förutsättningarna för mänga av de rättsliga frägeställningar som är grundläg-s. 50

57.87 gande för den rättsliga hanterigen av offret. Det gäller exempelvis frägan om vad som är en straffrättslig skada och hur den individuella kränkningen bör preciseras.s. 50

58.Frägan om hur människan och verkligheten beskrivs blir intressant i detta sammanhang därför art straffrättens ideologiska förutsättningar leder till att en viss syn pä människa och kön kommer att proriteras i den straffrättsliga argumentationen.s. 51

59.Den ofta mycket förenklade och stärkt ideologiska debatt som forts kring kriminaliseringsfrägan kan därför ha bidragit till att dölja vissa principiella frägor som rör konstruktionen av gärningsobjektet och det krav pä personlig frihet som kan hävdas av den som befinner sig i offerpositionen/uys. 51

. Kontrollfrägan och kvinnofrägan

Inledning

1.Den diskussion kring kriminalisering som jag har försökt beskriva ovan har i första hand utgätt frän det vi kan kalla ’’kontrollfrägan”, alltsä frägan om i vilken grad det är möjligt att utöva kontroll av människor genom strafflagstiftning utan att samtidigt kränka deras handlingsfrihet.s. 51

2.Som vi har sett blir dock de förutsättningar som följer av en utgängspunkt i kontrollfrägan problematiska for en diskussion kring den andra aspekten av den individuella friheten. De ställningstaganden som gäller frägan om var gränsen för det kriminaliserade omrädet bör gä, leder inte nödvändigtvis till en precisering av innebörden av den individuella kränkningen.s. 51

3.Den diskussion som förts kring straffrätten som samhällsstyrning kan visserligen Ieda till mänga intressanta frägor för ett kvinnorättsligt arbete. Inom kvinnolitteraturen äterfinns teman som kan vara relevanta för en diskussion kring staten och rätten, bland annat har olika aspekter av det s.k. samhällskontraktet diskuterats.210 Den gränsdragning mellan det privata och det publika som kontrollfrägan leder till, är inte främmande för den feministiska littraturen.211s. 51

4.I en feministiskt orienterad diskussion innebär gränsen mellan det privata och det publika gärna det motsatta problemet. Genom att skydda 88s. 51

5.det privata omrädet riskerar man att göra den privata sfären till nägots. 52

6.som befinner sig utanför rättsordningens räckvidd. Principiellt sett är dets. 52

7.sä att ett starkare skydd av privatlivet mot statlig makt ökar spelrummets. 52

8.for andra typer av maktrelationer. För Feminismen har därför devisens. 52

9.’’the personal is political” varit central for det sätt pä vilket man närmats. 52

10.sig denna motsättning.212s. 52

11.I den straffrättsliga diskussionen förefaller man dessutom ofta ha upp-s. 52

12.fattat gränsen mot det privata bokstavligt, varför vissa gärningar ansettss. 52

13.som mindre straffrättsligt intressanta just därför att de har begätts avs. 52

14.människor som befinner sig i ’’privata relationer” eher sä att säga ”pä pri­ vat omräde”.213 För sexualbrottens del har detta problem avspeglats blands. 52

15.annat i gränsdragningar vad gäller gärningsdefinitioner och ätalsregler.s. 52

16.Som vi har sett ovan kan förekomsten av en relation mellan parterna päverka bedömningen av straffvärdet pä ett sätt som möjligen ocksä kan förklaras mot bakgrund av en föreställning om att det finns ett privat omräde som bör överlämnas ät människorna själva.214s. 52

17.Den kvinnopolitiska debatt som förts kring straffrätten aktualiserar dock frägor som direkt eher indirekt handlar om den individuella kränkningen. För att kunna analysera dessa krävs därför en annan infallsvinkel pä kriminaliseringsproblematiken än vad som kan följa av diskussionen kring straffrätten som kontroll av människors privatliv. I det avslutande avsnittet kommet jag därför att peka pä nägra av de analytiska möjligheter som kan följa av den ansats arbetet bygger pä.s. 52

En klassisk motsättning

1.Den diskussion som förts kring kriminalisering av sexuella övergrepp bygger huvudsakligen pä den klassiska motsättningen mellan individu­ ella och kollektiva skyddsintressen. Det kollektiva intresset av att skydda samhället ställs mot intresset av att skydda individens frihet. Man kan därför konstatera att denna motsättning pä flera sätt lagt gründen för den diskussion som handlat om i vilken grad samhället har rätt att kontrollera människors sexualitet genom strafflagstiftning. Frägan är dock om motsättningen mellan en ideologi som handlar om att värna moralen i samhället, och en ideologi som handlar om att skydda den individuella friheten, verkligen är nägot reellt konflikttema idag. Den straffrättsligas. 52

2.89 lagstiftningen bygger i allt väsentligt pä principen om att värna de individuella skyddsintressena. Det gäller i huvudsak även de nykriminaliseringar vilka kommit till pä senate ar.215s. 52

3.Sett ur en feministisk synvinkel kan man dessutom ifrägasätta om nägon av dessa tvä ideologiska utgängspunkter verkligen omfattar de frageställningar som den kvinnopolitiska kritiken av straffrätten har handlat om. Diskussionen som handlar om huruvida det är möjligt att kriminalisera ’’moralen i sig” kräver exempelvis att man talar om sexualitet och moral utifrän vissa givna förutsättningar. Den typ av moralism som denna kollektiva ansatsen innebär är knappast att betrakta som nägot feministiskt ideal.s. 53

4.Kvinnor befinner sig pä flera sätt närmare sexualiteten, de är pä mänga sätt ett slags representanter för denna. Man kan t.o.m. säga att de i ett historiskt, religiöst och symboliskt sammanhang uppfattas som ett slags förkroppsligad ”synd”.216 Kontroll av sexualitet leder därför vanligen även till kontroll av kvinnor, varför en sädan ideologisk syn pä sexuali­ teten aldrig kan bilda utgängspunkt för nägon feministiskt orienterad verklighetsbeskrivning.217s. 53

5.Frän ett feministiskt perspektiv handlar frägan om moral i den traditionella motsättningen alltid om kvinnors rätt till personlig frihet, det finns alltsä inget annat syfte med den kritik som framförts mot strafFrättens utformning, än att försvara den individuella friheten. En grundläggande kritik mot liberalismen handlar däremot om att denna bidrar till att dölja andra maktrelationer än de som kan Annas mellan staten och individen.218s. 53

6.För att beskriva varför den traditionella diskussionen kring kriminali­ sering blir problematisk i detta sammanhang kan man välja ett exempel frän den klassiska debatten. Frägan gäller om man kan kriminalisera ’’omoral” om man beaktar den skillnad som kan Annas mellan gärningar som förekommer i offentligheten och gärningar som förekommer under mer privata förhällanden.s. 53

7.Hart ställer därför frägan om gatuprostitution kan bli föremäl för kri­ minalisering, därför att denna kan väcka avsky hos dem som önskar att upprätthälla samhällets moral, eher därför att denna i sig kan föranleda 90s. 53

8.mer samhällsskadlig omoral. Möjligen kan man da konstruera ett intresses. 54

9.som handlar om art skydda ’’the ordinary citizen, who is an unwillings. 54

10.witness of it in the streets, from something offensive”.219s. 54

11.Den prostitution som föregär i det privata kan däremot inte drabbas avs. 54

12.kriminalisering eftersom den inte leder till nägon sädan kränkning. Mens. 54

13.framförallt därför att en sädan kriminalisering skulle innebära ett inträngs. 54

14.i människors rätt att själva förfoga över sina liv.s. 54

15.Sett frän ett feministiskt perspektiv blir detta sätt att förhälla sig tills. 54

16.den straffrättsliga frägan om skada/kränkning mycket problematisk. Oms. 54

17.det är sä att man accepterar denna form för handel Anns det knappasts. 54

18.nägra bärande skäl till varför man skulle göra själva handeln osynlig.s. 54

19.En utgängspunkt i motsättningen mellan det privata och det publikas. 54

20.kommer dessutom att Ieda till att den som inte accepterar prostitution avs. 54

21.andra skäl, genast kommer att tolkas utifrän den ideologi som handlars. 54

22.om att skydda samhället. En reaktion mot prostitution kommer da atts. 54

23.uppfattas som uttryck för en syn pä sexualitet som innebär att sexuellas. 54

24.företeelser i sig är att uppfatta som skadliga. Argument mot prostitutions. 54

25.kan da automatiskt placeras pä den moralsida där de kan tolkas som kon-s. 54

26.servativa och sexualfientliga.220s. 54

27.Detta leder ocksä till att man kan underkänna en feministisk kritik genom att tolka dess argument som uttryck för en ideologi som kan sägas vara emot individens rätt till handlingsfrihet.s. 54

28.Med en feministiskt orienterad ansats kommer däremot utgängspunkten för diskussionen att bli den prostituerade kvinnan, en diskussion som i sig leder till mänga viktiga principiella frägeställningar kring kvinnors sociala, ekonomiska och sexuella villkor.221 Kvinnoforskningens diskus­ sion kring kön och kunskap leder sedan till ytterligare frägeställningar vilka rör synen pä människans integritet.222s. 54

29.I det angivna exemplet blir dessa frägeställningar däremot inte en del av den straffrättsliga diskussionen. När Prostitutionen befinner sig pä dets. 54

30.91 privata omrädet finns det inte heller nägon skada att tala om. Vad prosti­ tution innebär för människan blir mot denna bakgrund inte nägot rele­ vant straffrättsligt tema, trots att denna problematik i högsta grad rör frägan om vad som är en individuell integritet och vad som kan vara en kränkning av denna.223s. 54

31.Att dessa frägeställningar hamnar utanför den straffrättsliga argumentationen följer av att den som utövar sin frihet genom att samtycka, inte anses Iida nägon straffrättsligt relevant skada. Feinberg skriver att ’’The harm-principle will not justify the prohibition of consensual activities even when they are likely to harm the interests of the consenting parties; it’s aim is to prevent only those harms that are wrongs.”224s. 55

32.Den kritik som Feminismen representerar och som i gründen handhr om kvinnors bristande frihet och problem med att skydda sin integritet, kommet da att omedelbart kunna diskvalificeras säsom försök till pater­ nalism.225s. 55

33.Med denna utgängspunkt riskerar därför även frägeställningar som handlar om vad en individuell integritet egentligen innebär, att domineras av själva kontrollfrägan. Man kan därför undra om inte just sexualbrotten lidit av denna ideologiskt styrda diskussion. Frägan är om inte behovet av att skydda den fria individen i sig kan ha bidragit till begränsa möjligheterna att diskutera vad det innebär att skydda en individuell integritet.s. 55

34.Om sexualiteten betraktas som privat omräde kan detta Ieda till art frägan om vad den individuella (och sexuella) integriteten innebär blir en del av detta avgränsade och därmed privata omräde. Med en sädan u:- gängspunkt blir det omöjligt att diskutera vad sexualitet är för människan eftersom detta skulle kunna ses som ett försök att införa en viss sexual92s. 55

35.moral i straffrätten. Därmed blir der ocksä svärt att diskutera vad soms. 56

36.kan vara en sexuell kränkning av den enskilda människan.s. 56

37.I relation till det här arbetet och de premisser detta bygger pä, kommers. 56

38.däremot diskussionen om den individuella integriteten att ta sin utgängs-s. 56

39.punkt i det sätt pä vilket man talar om människan och verkligheten. Härs. 56

40.aktualiseras därför frägor som gäller människa och kön, sexualiteten hoss. 56

41.människan och de etiska ställningstaganden en sädan diskussion kan ledas. 56

42.till.s. 56

43.De frägor som kvinnoforskningens diskussion kring kön kan innebäras. 56

44.för beskrivningen av människan i straffrätten, handlar i gründen oms. 56

45.etiska ställningstaganden. De aktualiserar grundläggande frägeställningars. 56

46.kring den individ straffrätten ska skydda, och därmed även frägor soms. 56

47.berör innebörden av den individuella integriteten.s. 56

48.Man kan därför ocksä ifrägasätta om dagens konflikter kring sexual-s. 56

49.brotten verkligen kan beskrivas eher förstäs mot bakgrund av de premis­ ser som ligger i den klassiska motsättningen mellan det individuella och det kollektiva. Som vi ska se senate finns det mänga motsättningar i dagens debatt vilka överhuvudtaget inte kan hanteras inom den traditionella diskussionen om kriminalisering.s. 56

Att sammanföra kvinnoforskningen och

straffrätten

1.I kapitel 1 framhöll jag att ett viktigt syfte med arbetet är att försöka översätta den kvinnopolitiska kritiken av rättsordningen sä att dess straffrättsliga relevans blir tydligare.s. 56

2.Den allmänna debatten kring kvinnors utsatthet har dock i hög grad ^yg^ P^ vissa radikalfeministiska ställningstaganden, det väld som kvinnor utsätts för har vanligen analyserats mot bakgrund av en föreställning om ett universellt förtryck av kvinnor. Redan genom denna enkla genomgäng av rättsomrädet blir det uppenbart att det kan vara svärt att tillämpa en sä politiskt orienterad ansats som utgängspunkt för en Studie av straff­ rätten. Trots att de bottnar i samma ideologiska tradition har den feministiska debatten och den liberala straffrätten överhuvudtaget inte samma syn pä vad som är problemen i rättsordningen.s. 56

3.Den straffrättsliga argumentationen börjar i en maktrelation mellan staten och individen, medan den feministiska kritiken handlar om maktrelationer vilka ytterst kan kopplas till olika grupper av människor.s. 56

4.Vid kriminalisering handlar den straffrättsliga diskussionen om problemet med att kontrollera människors beteende utan att samtidigt inskränka deras rätt till individuell frihet. Den feministiska debatten kom­ mer dä istället att fokusera pä behovet av att skydda presumtiva offer.s. 56

5.93 Den möjlighet till störte individuell frihet som kan uppnäs genom en lägre grad av kriminalisering, uppfattas istället Ieda till en risk för ökad exploatering av kvinnor.s. 56

6.Den individualisering som har kännetecknat utvecklingen av straffrätten, har ocksä lett till att värden som kan uppfattas som kollektivistiska har kommit att anses som mindre relevanta. Fran en feministisk sida kan man da invända att det finns individuella intressen som ocksä relaterar till gruppen kvinnor. Därför kan man inte diskutera den individuella nivän utan att ocksä ta ställning till den kollektiva.s. 57

7.Det är lätt att se att det här kan blir en diskussion där man i praktiken kommer att tala förbi varandra.226 Det blir därför viktigt att finna andra utgängspunkter för att diskutera kvinnors rättsliga behov än den politiskt orienterade ansats som varit vanlig i den allmänna debatten. I nästa kapitel kommer jag därför att beskriva olika analytiska möjligheter inom kvinnoforskningen vilka enligt min mening kan bidra till utveckla diskussionen pä omrädet.s. 57

8.I arbetet kommer jag därför att utgä ifrän en diskussion inom kvinno­ forskningen som pä olika sätt rör frägor kring kunskap och kön. Aven i denna del skiljer sig min ansats frän vad som varit vanligt tidigare, efitersom jag kommer att tala om könsfaktorn som en fräga om vilka ideologiska förutsättningar man bör lägga till grund när man talar om människan i straffrätten.227s. 57

9.Som jag har försökt visa ovan ger den ideologiska ansats som den fria individen representerar endast begränsad ledning när det handlar om vilka värderingar som ska styra den straffrättsliga tillämpningen. Kon­ struktionen av den fria individen är i gründen ett etiskt ideal, vilket anger vissa grundläggande förutsättningar för hur man bör behandla människor inom straffrätten. Däremot kan denna konstruktion ifrägasättas som utgängspunkt för en beskrivning av den faktiska verkligheten. Som vi ska se i nästa kapitel kan en social teori som bygger pä denna föreställning om människan kritiseras av flera skäl.s. 57

10.I det här kapitlet har jag pekat pä nägra straffrättsliga frägeställningar som kan vara intressanta för ett arbete av den här karaktären. Det gäller frägeställningar som pä olika sätt berör gärningsobjektet, och dä särskilt innebörden av den individuella kränkningen. Den senate frägeställningen har även ett samband med de ideologiska premisser man lägger till grund för kriminalisering. Men även det sätt pä vilket man beskriver 94 människan har stör betydelse för det sätt pä vilket man uppfattar kränkningen.228s. 57

11.Genom att även analysera dessa frägeställningar med utgängspunkt i beskrivningen av människan skapas möjligheter att även diskutera vad som kan vara en individuell integritet överhuvudtaget. Frägor kring skada och kränkning i straffrätten kommet da att relateras till konstruktionen av gärningsobjektet i straffirätten, och inte omedelbart till kontrollfrägan.229 Det innebär att det blir möjligt att diskutera klassiska straffirättsliga frägeställningar utifrän en annan infallsvinkel.s. 58

12.Det är inte uteslutet att en mer principiell diskussion kring hur man bör se pä människan i straffrätten även kan päverka utformningen av straffrättens individ. Även denna rättsliga konstruktion kommet att i nägon del förutsätta argument som kan kopplas till föreställningar kring verkligheten och människan, vilka kan prövas i sig.230s. 58

13.95s. 58

Kön och kunskap

Inledning

Teori, metodik och forskningsobjekt

1.Framställningar av teori- och metodfrägor är sällan särskilt utförliga i rättsvetenskapliga avhandlingar. Den ansats man väljer följer vanligen av de förutsättningar som anges av rättsteorin och rättsdogmatiken.s. 3

2.Den som önskar att ta reda pä vad som är gällande rätt pä ett visst omräde hör följa rättskälleläran och detta Faktum behöver sällan preciseras ytterligare. Det gäller ocksä i de fall där forskningen handlar om att kritiskt undersöka de rättsliga lösningarnas hällbarhet, till exempel genom att applicera de auktoritativa argumenten pä tänkta Situationens. 3

3.Aven de teoretiska ställningstaganden ett arbete utgär ifrän är i de fies­ ta fall en konsekvens av allmän rättsteori och andra sädana förutsättning­ ar som bygger upp ett rättsomräde. I den man ett rättsvetenskapligt arbe­ te handlar om rättsteorin i sig, kommet diskussionen kring teori- och metodfrägorna knappast att skilja sig frän annan litteratur som behandlar ämnen inom filosofin.s. 3

4.Under senate decennier har även andra rättsvetenskapliga ansatser utvecklats, vanligen förankrade i nägon form av samhällsteori. I detta sammanhang har ofta marxistiska och feministiska ansatser legat till grund för studier av rättsordningens ideologiska förutsättningar. När man pä detta sätt försöker ställa andra frägor kring rättsordningen uppstär även en diskussion om den traditionella metodikens otillräcklighet och behovet av alternativa ansatser.1s. 3

5.I dessa studier förekommer därför även andra metodologiska ansatser. Det gäller särskilt arbeten inom rättssociologi och kriminologi där studierna bygger pä samhällsvetenskapliga förutsättningar. Här handlar det 96s. 3

6.vanligen om ytterligare ett annat tema, nämligen att pä olika sätt kvanti-s. 4

7.fiera den faktiska verklighet som rättsordningen ska verka inom.2s. 4

8.Man kan alltsä konstatera att de val av teori och metodik som görss. 4

9.inom rättsvetenskapen päverkas av vilka frägeställningar en Studie syftars. 4

10.till att undersöka. Det är därför uppenbart att själva ’’forskningsobjektet”s. 4

11.bar betydelse for vad som anses vara en relevant utgängspunkt for etts. 4

12.forskningsprojekt.s. 4

13.Pä kvinnoforskningens3 omräde blir det kanske ännu viktigare att varas. 4

14.uppmärksam pä dessa samband. Här handlar det vanligen inte enbart oms. 4

15.att välja de teoretiska och metodologiska förutsättningarna för den forsk-s. 4

16.ning man ska bedriva. Aven själva forskningobjektet behöver ofta preci-s. 4

17.seras genom vissa ideologiska och teoretiska ställningstaganden. Härs. 4

18.finns därför viktiga samband mellan forskningens tema, det sätt pä vilkets. 4

19.man preciserar kön som forskningsobjekt och de teoretiska förutsättning-s. 4

20.ar man anger for sin forskning.s. 4

21.För den kvinnorättsliga forskningen blir dessa relationer avgörande för vilka frägeställningar som diskuteras, men framförallt för de förutsätt-s. 4

22.ningar man ger den rättsliga argumentationen.s. 4

Kön, kunskap och könsbegrepp

1.Kvinnoforskningen kännetecknas av att den foljer av ett ställningstagande till feminismen och att forskningsverksamheten pä nägot sätt relaterar till ”kön”.s. 4

2.I allmänspräklig betydelse avser kön i första hand frägor som relaterar till människan, t.ex. vilken betydelse könsfaktorn kan tänkas ha för den enskilde och vad som menas med kvinnligt och manligt. När man däremot talar om kön inom kvinnoforskningen handlar det istället om väldigt mänga olika aspekter bäde av könsproblematiken och av det vetenskapliga arbetet.s. 4

3.Frägor som avser forskningsobjektet kön kan handla om vilket tema man önskar att diskutera. I litteraturen kan man Anna exempel pä forskningsteman som rör spräk, kultur och samhällsorganisation, teman vilka alia kan aktualisera frägeställningar kring könsfaktorn.4s. 4

4.97s. 4

5.Studierna kan avse frägeställningar som gäller empirin likaväl som föreställningar om denna, i första hand hur könsfaktorn tolkas i olika sammanhang. Man kan även ge kön en mer principiell Funktion, ofta talar man da om att kön kan vara meningsskapande.5s. 5

6.Faktorn kön kan därför i ett forskningssammanhang anta manga olika former och avse mycket olika frägeställningar. Mot bakgrund av detta kan man ibland ocksä se indelningar av forskningsobjektet kön i en ’’kon­ kret” och en ’’abstrakt” form.6s. 5

7.Oavsett vilket tema man väljer sä är det viktigt att vara uppmärksam pä att det sätt pä vilket man närmar sig forskningsobjektet kön kan bygga pä mycket olika teoretiska och ideologiska premisser.7 Det Anns därför en enorm mängd litteratur som behandlar de frägeställningar som uppstär när man försöker analysera könsfaktorn. Som vi ska se förekommer denna diskussion även i den kvinnorättsliga litteraturen. De mer metodologiska aspekterna av denna frägeställning kommet att diskuteras i rela­ tion till rättsvetenskapen i kapitel 4.8s. 5

8.Ofta talar man i detta sammanhang om behovet av att definiera ett s.k. ’’könsbegrepp”. Ett könsbegrepp blir dä närmast att förstä som en förklaring om att man lägger en viss förstäelse av kön till grund for sin forskning, vilket fär vissa teoretiska och metodologiska konsekvenser. I de fiesta fall innefattar dock denna precisering inte enbart de omedelbara förutsättningar man ger studierna av kön. Här anges även andra premisser vilka följer av den teoretisering som sker av det objekt ”kön” man studerar.9s. 5

9.En viktig sädan premiss gäller det vetenskapliga underlaget för den forskning man bedriver. Vad är det som ger könsfrägan en egen vetenskaplig status, och vilka konsekvenser fär olika appliceringar av könsfak­ torn för den forskning man bedriver? Det som dä avses är olika kunskapsteoretiska problem som kan följa av att man gör vissa ställningstaganden till könsfaktorn.10 98s. 5

10.I det här arbetet kommet jag därför att betona frägor som röt det sätts. 6

11.pä vilket man talar om könsfaktorn inom kvinnoforskningen, det gällers. 6

12.särskilt vissa ideologiska aspekter av denna diskussion. Jag kommer ocksäs. 6

13.att beröra frägeställningar som avser forskningens kunskapsteoretiska pre-s. 6

14.misser.11 Den senate aspekten av könsteorin är intressant därför att dens. 6

15.har samband med frägan om hur verkligheten beskrivs i rättsordningen.s. 6

16.De olika teoretiska frägeställningar som kan uppstä kring forsknings-s. 6

17.objektet kön kan dock inte analyseras oberoende av varandra eftersoms. 6

18.samtliga avser förutsättningar för forskning.12 Det är därför viktigt atts. 6

19.vara uppmärksam pä att det dels Anns teoretiska problem som relaterars. 6

20.till innebörden av könsfaktorn. Deis teoretiska problem som relaterar tills. 6

21.forskningens kunskapsteoretiska förutsättningar. Det här är en indelnings. 6

22.som ocksä kan vara relevant för den kvinnorättsliga forskningen, efter­s. 6

23.som den kan bidra till att klargöra skiljelinjer mellan olika ansatser päs. 6

24.detta omräde.13s. 6

25.Jag kommer inte att diskutera utifrän en definition av ett könsbegrepp.s. 6

26.Det är inte självklart att detta sätt att närma sig könsfaktorn kan bidra tills. 6

27.att strukturera de frägeställningar som kan finnas kring könsfaktorn is. 6

28.samband med rättsvetenskapliga studier. Det skulle dessutom vara kontra-s. 6

29.produktivt att definiera ett begrepp eftersom en viktig poäng med arbetets. 6

30.är att skapa möjligheter för att diskutera flera olika tänkbara sätt att upp-s. 6

31.fatta kön.s. 6

32.I detta sammanhang är det emellertid viktigt att understryka atts. 6

33.den diskussion som förts kring frägeställningar som gäller definitioner av könsbegrepp, i första hand anknyter till samhällsvetenskaperna. Vid denna typ av studier kan det uppstä särskilda problem därför att de stu­ dier man bedriver ocksä implicerar kön i en faktisk verklighet. Ett viktigt problem här är frägan om hur man kan diskutera kön analytiskt, utan att endast äterskapa en viss kulturell definition av kön. Man behöver därför precisera hur man hanterar kön som forskningsobjekt principiellt sett, sä att man inte bygger in premisser som kan päverka forskningsresultaten.14s. 6

34.99 Manga av de frägeställningar som gör att det kan Annas behov av att precisera ett könsbegrepp handlar därför om problem som i praktiken är metodologiska.s. 6

35.Mot bakgrund av detta är det inte självklart att denna diskussion omedelbart kan överföras till rättsvetenskapen. Den rättsordning som kvinnorätten studerar är alltid en produkt av en viss kultur. Hur rättsordningen hanterar kön principiellt sett beror därför alltid av kulturella, teoretiska eller ideologiska premisser. Inom rättsordningen blir dessutom dessa premisser en del av ett normativt sammanhang. Det gör ocksä att de fräge­ ställningar som diskussionen kring kön i forskningen leder till mycket väl kan vara relevanta inom rättsvetenskapen, men möjligen inte alltid pä samma sätt.s. 7

36.Det kan därför vara viktigt att betona att forskningsansatser som exempelvis rör konstitueringen av kön i en viss kultur även kan behöva anpassas till de rättsvetenskapliga förutsättningarna.15 Denna frägeställning handlar enkelt uttrycket om hur och varför könsfaktorn skapas och äterskapas i en viss kultur, ofta som en aspekt av det sätt pä vilket man definierar verkligheten.s. 7

37.Ibland fär man dock intryck av att denna fräga för kvinnorätten blir en del av legitimeringen av den egna forskningen. Diskussionen syftar dä till att visa att om kön har betydelse i ett visst samhälle, sä kan denna faktor ocksä att ha konsekvenser för utformningen av rättsordningen.s. 7

38.Själva frägan, om kön har med rättsordningen att göra, behöver dock knappast ställas. Verklighetsföreställningar och maktrelationer i alia for­ mer spelar alltid en roll när en rättsordning växer fram.16 Däremot kan det naturligtvis vara relevant att fräga sig vilka konsekvenser denna kultu­ rella päverkan kan ha för utformningen av rättsordningen.s. 7

39.I detta sammanhang bör man därför vara uppmärksam pä att det att visa att uttryck för kön förekommer i ett visst rättsligt sammanhang inte är detsamma som att säga hur kön produceras inom rättsordningen, alltsä vilka rättsliga mekanismer som i sä fall bidrar till detta.s. 7

40.Ett annat skäl till varför man som straffrättsjurist kan känna sig skeptisk till tanken om att precisera ett könsbegrepp är att det kan vara svärt att se detta som ett ’’begrepp”. Möjligen har vi att göra med en utveckling, där man använder denna term i andra syften än att ge ett visst ord 100s. 7

41.en viss innebörd. I vissa diskussioner framstär termen begrepp mer soms. 8

42.ett uttryck för en viss ideologi, eller som ett visst sätt att tänka.17s. 8

43.I avsnitt 3.2 kommet jag därför att ytterligare diskutera bur jag menars. 8

44.att man kan sammanföra straffrätten med kvinnoforskningen kring de straffrättsliga frägeställningar som jag har pekat ut som särskilt intressan­s. 8

45.ta för ett kvinnorättsligt arbete.s. 8

Vald mot kvinnor

1.Den allmänna debatten kring kvinnors problem och straffrättens sätt att bemöta dessa, bar i hog grad tagit sin utgängspunkt i en syn pä väldsproblematiken som kan sammanfattas som ”vald mot kvinnor”. I debatten används ofta begreppet som en samlande term för olika former av kränkningar, men det är viktigt att vara uppmärksam pä att begreppet vilar pä ett radikalfeministiskt ställningstagande.s. 8

2.Radikalfeminismen är en teoribildning som uppstod under 1970talet.18 Av central betydelse för denna form av feminism är dess syn pä sexualiteten vilken är stärkt förknippad med en teori om ett patriarkalt förtryck. I ett patriarkalt samhälle blir sexualiteten till ett instrument för förtryck genom organiseringen av familjen,19 konstruktionen av sexuali­ teten,20 skapandet av det kvinnliga och det manliga i ett samhälle, men framförallt genom den sexuella objektiveringen av kvinnorna.21s. 8

3.Eftersom ett sädant förtryck finns i alia kulturer, kan man dra slutsatsen att de väldsbrott som sker har mer vidsträckta implikationer än att enbart vara enskilda övergrepp mot enskilda kvinnor. Som Brownmiller har visat har exempelvis sexuella övergrepp använts som en form av kontroll av kvinnor i manga olika sociala, historiska och politiska sammanhang.22s. 8

4.En radialfeministisk analys leder därför till att väld mot kvinnor även kan ges en politisk dimension, det uppfattas äterspegla ett universellt för­ tryck av kvinnor.23 Ett sätt att beskriva radikalfeminismens gründet är att säga att sexualiteten för denna blir vad arbetet är för marxismen.24s. 8

5.101s. 8

6.Den syn pä makt som äterspeglas här är därför i gründen makroorienterad. Der handlar om ett maktfenomen som befinner sig pä en övergripande nivä men som samtidigt uppfattas genomsyra allt.s. 9

7.En sädan makroorienterad relation mellan makt och kön har ocksä varit vanlig i debatten kring de strafFrättsliga frägorna.25 Diskussionen har ofita tagit utgängspunkt i begreppet väld mot kvinnor, varför problemanalysen blivit beroende av en föreställning om ett sädant förtryck. Det gäller särskilt väldtäktsbrottet, vilket ofta ses som det yttersta förtrycket, eher själva Symbolen för en dominans- och underordningsrelation mellan könen.s. 9

8.Mot bakgrund av detta talar man ofta om ”väld mot kvinnor” som en gemensam beteckning för mänga olika typer av övergrepp riktade mot kvinnor, bade sädana som i straffrättslig mening är väldsbrott men även och andra typer av kränkningar. Den underliggande ideologiska ansatsen har därför päverkat bade debatten och kravet pä reformer av lagstiftningen.26s. 9

9.Det Anns dock ett flertal problem förbundna med att välja en utgängs­ punkt i ett sädant makroorienterat tänkande, särskilt om man önskar att närma kvinnoforskningen till straffrätten. I avsnitt 2.6 pekade jag pä hur de ideologiska gründet feminismen och den liberalt orienterade straffrät­ ten bygger pä, ger dessa forskningsomräden radikalt olika utgängspunkter. Straffrätten hanterar en maktrelation mellan staten och individen, medan feminismen handlar om maktrelationer mellan människor. Som vi har sett talar feminismen i termer av det kollektiva och det politiska, medan den straffrättsliga läran bygger pä ett ställningstagande till det individuella och det etiska.s. 9

10.Feminismen handlar dock om det sätt pä vilket kvinnor behandlas i ett visst socialt sammanhang vilket i högsta grad är att betrakta som ett etiskt problem. Häri ligger därför en viktigutmaning, feminismenspolitiska kritik behöver omdefinieras sä att denna kan ges betydelse för de straffrättsliga lösningarna.s. 9

11.Ett viktigt argumentet mot att lägga en sädan makroorienterad teori till grund för vidare analyser är att den ger alltför begränsade analytiska möjligheter. En sädan ansats kan vara tänkbar vid en dekonstruktion av en rättslig argumentation, man kan exempelvis argumentera för varför en viss beskrivning av verkligheten bidrar till att öka offrens maktlöshet. De resultat som denna ansats vanligen leder till har dock en tendens att bli en 102 form av ’’kulturkritik”. Analysen kommer da art i första hand handla om de kulturella tolkningar som kan göras av en viss straffrättslig argumenta­ tion. En sädan diskussion säger oss däremot mycket liter om vilka rättsliga ställningstaganden som kan ha lett till de slutsatser som kritiseras.s. 9

12.I föregäende kapitel gav jag nägra exempel pä varför kulturkritiska ansatser inte alltid är funktionella pä straffrättens omräde. Om man ifrägasätter den tidigare indelningen mellan tvangsbrott och utnyttjandebrott i BrB kapitel 6, därför att en sädan indelning kan ses som ett uttryck for ett moraliskt klander av offren, riskerar kritiken att inte nä malet. Ett problem är att analysen inte omfattar de straffrättsliga grunderna for indelningen.s. 10

13.Om man däremot ifrägasätter denna indelning utifrän den kränkning som riktas mot brottsoffret, är detta en kritik som mäste tas pä allvar därför att den berör förutsättningarna för kriminaliseringen. Men detta kräver ocksä att man utvecklar frägan om innebörden av kränkningen, och vilka alternativ som kan stä till buds för att skapa en rättslig konstruktion som kan omfatta en sädan kränkning.s. 10

14.En kulturkritisk ansats riskerar därför att inte tas pä allvar, den är dessutom pä flera sätt ofarlig därför att den egentligen inte ställer nägra krav pä nägon. Lagstiftaren kan inte förändra nägonting, i alia fall inte det som kritiseras (kön i kulturen), medan kritikern kan vara trovärdig utan att behöva komma med nägra förslag till lösning.s. 10

15.Det är emellertid i samband med rekonstrutioner av straffrättsliga lösningar som bristerna hos en makroorienterad ansats blir särskilt tydliga.27 Om man önskar att kriminalisera ett visst handlande mäste detta beslut vara förankrat i nägon form av etiskt resonemang. Det mäste helt enkelt finnas nägonting att argumentera utifrän, en syn pä världen som kan ge oss en ide om vad som är rätt eher orätt. Frägan blir därför om en mak­ roorienterad teori kan ge oss tillräckliga förutsättningar för att säga hur verkligheten bör beskrivas, och etiska förutsättningar för en alternativ argumentation? Ett grundläggande problem är att en makroorienterad teori saknar dynamik, vilket gör att den ocksä blir svär att relatera till en faktisk verklighet.28s. 10

16.Ett ställningstagande som innebär att man väljer bort den maktfräga som präglat debatten under sä läng tid, kan uppfattas som att man helt enkelt väljer bort feminismens kärna. För mänga författare skulle det sannolikt framstä som otänkbart att diskutera frägor som berör väld mot kvinnor utan att koppla dessa till en maktteori.s. 10

17.103s. 10

18.När man däremot väljer att diskutera utifrän kvinnoforskningens diskussion kring kön och kunskap fär detta mänga olika konsekvenser. En sädan är att maktproblematiken i första hand hanteras som en aspekt av det kunskapsunderlag som straffrätten är beroende av. Ofta taiar man här om makten att definiera verkligheten, men även de uttryck för makt som kan ligga i själva beskrivningen av verkligheten. Slutsatsen blir ofta att dominans- och underordningsrelationer i olika former kan institutionaliseras genom beskrivningar av verkligheten, även i rättsordningen.s. 11

19.Bland de författare som har lagt en radikalfeministisk syn pä väldet till grund för sin forskning kan man ocksä se exempel pä en sädan lösning. MacKinnon utgär i huvudsak frän en ideologisk syn pä verkligheten vilken enligt henne är en feministisk och postmarxistisk teori om makt.29 För den teori om staten som författaren utvecklar, blir statens vidareföring av ett universellt förtryck av kvinnor genom rättsordningen, ett viktigt tema. I detta sammanhang blir alltsä väldet en del av en maktordning som även päverkar rättsordningen.s. 11

20.De analyser av staten och rättsordningen som förekommer i MacKin­ nons textet är dock möjliga att placera kunskapsteoretiskt, hennes argu­ mentation har en viss form och vissa givna förutsättningar. Det är det ensidiga manliga perspektivet pä verkligheten som äterfinns i rättsord­ ningen som blir utgängspunkten för hennes kritik; ’’The law sees and treats women the way men see and treat women”.30 Den teori om staten som presenteras relaterar därför till en kritik av kunskapen som är representativ för ständpunktfeminismen.31s. 11

21.De kunskapsteoretiska förutsättningar som därmed skapas kan prövas mot straffrätten, pä samma sätt som andra kunskapsfrägor. Som vi ska se kan en viss kunskapsteoretisk utgängspunkt vara relevant i förhällande till vissa typer av straffrättsliga frägeställningar, medan andra studier kan kräva andra teoretiska förutsättningar.32s. 11

22.Den mycket generella och i hög grad politiska teori om ett förtryck av kvinnor, som varit vanlig i den kvinnopolitiska debatten kring straffrätten, kommet inte att ges nägon självständig analytisk funktion i arbetet. Däremot kan en sädan syn pä tillvaron studeras som en beskrivning av verkligheten vid sidan av andra tänkbara beskrivningar.33 104s. 11

23.Den kritik som följer av en sädan ideologisk utgängspunkt kan docks. 12

24.ge incitament till att studera kvinnors strafFrättsliga villkor ytterligare. Is. 12

25.denna del är kvinnoforskningen alltid ett emancipationsprojekt.s. 12

Kön hos människan

1.Straffrätten utgör en teoretisk konstruktion vilken kan studeras.34 Desss. 12

2.utformning beror av mänga olika faktorer. Det kan handla om de förut-s. 12

3.sättningar som lägger gründen för den strafFrättsliga läran och Systemati­s. 12

4.ken, men ocksä sädana som följer av att strafFrätten ska styra en viss verk-s. 12

5.lighet. Att rättsordningens utFormning har samband med Föreställningars. 12

6.om verkligheten har oFta varit ett tema inom kvinnorätten. 35s. 12

7.De beskrivningar av verkligheten som äterfinns inom strafFrätten följers. 12

8.därFör av en mängd historiska, kulturella, politiska och ideologiska pre-s. 12

9.misser. Här finns alltsä mänga olika typer av argument vilka alia kan sess. 12

10.som del av det kunskapsunderlag som strafFrätten konstrueras utiFrän,s. 12

11.och som därFör ocksä kan ha betydelse För utFormingen av de strafFrätts­s. 12

12.liga lösningarna.s. 12

13.Ovan har jag visat varFör det även kan vara relevant att diskutera Frägor som betör kön och kunskap i relation till kriminalisering. Det gäller exempelvis vid preciseringen av en strafFrättsligt relevant ’’skada”, där bäde teoretiska och mer praktiska aspekter av denna Frägeställning kan vara beroende av hur man beskriver verkligheten. Redan det sätt pä vilket man beskriver den händelse som Föranleder ett krav pä kriminalisering, kommer i de flesta Fall att ha en inverkan pä definitionen av gärningen i straffbudet.s. 12

14.Pä motsvarande sätt kräver en precisering av kränkningen hos gärningsobjektet i realiteten att man bäde tar ställning till strafFrättens ideologiska Förutsättningar i Form av den Fria individen, och till en beskrivning av en människa. Som jag har visat Förekommer dessutom människan pä flera olika niväer inom strafFrätten. Även de centrala principer som styr den strafFrättsliga argumentationen Faller tillbaka pä grundläggande ställningstaganden till Frägan om hur man bör hantera människan.36 Dets. 12

15.105 gör ocksä att det sätt pä vilket vi talar om människan i ett rättsligt sammanhang alltid är en etisk fräga. Som jag var inne pä tidigare är ocksä denna dimension hos straffrätten av särskilt intresse för ett kvinnorättsligt arbete.37s. 12

16.Mot bakgrund av detta blir beskrivningen av människan och beskrivningen av verkligheten i straffrätten, centrala teman i arbetet bäde dekonstruktivt och rekonstruktivt. Bäda frägeställningarna aktualiserar den diskussion som förts kring kunskap inom kvinnoforskningen, därför att varje form av beskrivning av verkligheten utgär ifrän nägon form av förutsättningar.38s. 13

17.I arbetet kommet därför forskningsobjektet kön att avse frägeställningar som gäller hur man uppfattar kön hos människan. En sädan utgängspunkt kan Ieda till flera tänkbara frägeställningar inom kvinnoforskningen. En viktig fräga handlar om de ideologiska ställningstaganden som kan finnas i diskussionen kring kön inom forskningen.s. 13

18.Feminismens ideologiska diskussion kring kön hos människan avspeglas i den diskussion som förts inom kvinnoforskningen och som handlat om hur man bör förhälla sig till kön ett vetenskapligt sammanhang. Debatten kring könsbegreppet kan därför ha en viss betydelse i sammanhanget därför att den rör frägor som ytterst handlar om hur man bör definiera ’’människan”.s. 13

19.De olika ideologiska ansatser som kan identifieras i sammanhanget är intressanta för arbetet därför att de päverkar förutsättningarna för det sätt pä vilket man man talar om människan i rättsordningen. De mer grundläggande förutsättningarna för denna diskussion presenteras i avsnitt 3.6.s. 13

20.I det är sammanhanget är det dock viktigt att poängtera att när man talar om människan inom kvinnoforskningen avses i de fiesta fall endast den föreställda människan. Detsamma gäller analyser som görs ir.om rättsvetenskapen: De frägor som blir aktuella att diskutera handlar om förutsättningarna för att tala om människan, inte studier av faktiska rr.änniskor. Inom rättsvetenskapen blir därför diskussionen kring vad som är innebörden av kön hos människan i första hand en fräga om hur man bör beskriva människan i rätten.s. 13

21.Det därför ocksä viktigt att understryka att en rekonstruktion av stiaffrätten kräver att man skapar förutsättningar som kan vara funktionela i förhällande till faktiska människor. Inom rättsvetenskapen är frägesäll106s. 13

22.ningar som berör kön bos människan inte enbart analytiska, de är ocksäs. 14

23.normativa. Det sätt pä vilket man hanterar människa och kön inom strafF-s. 14

24.rätten fär alltsä normativa konsekvenser även för faktiska människor.s. 14

25.Det gör att det finns vissa samband mellan de förutsättningar som gess. 14

26.vid en dekonstruktiv analys och de som ges vid en rekonstruktiv. Des. 14

27.förutsättningar som kan sägas vara otillräckliga för en dekonstruktiv ana­s. 14

28.lys är vanligen inte heller funktionella rekonstruktivt. Om det inte ärs. 14

29.möjligt att att dra relevanta slutsatser om rättsordningen utifrän en visss. 14

30.metod, är det ocksä tveksamt om man genom denna kan precisera nägras. 14

31.alternativa rättsliga lösningar. 39s. 14

32.Vissa analytiska förutsättningar kan vara funktionella dekonstruktivt,s. 14

33.men samtidigt inte ge acceptabla premisser för en rekonstruktion.40s. 14

34.Även om vissa teoretiska förutsättningar alltsä kan bidra till att visa atts. 14

35.det finns brister i det rättsliga systemet, är det inte givet att man därmeds. 14

36.har funnit en lösning pä problemen.s. 14

37.Genomgäende är det därför sä att rekonstruktioner av straffrätten all-s. 14

38.tid ställer särskilda analytiska krav. En rekonstruktion som syftar till atts. 14

39.ändra grundläggande förutsättningar inom straffrätten kräver därför atts. 14

40.man ocksä tar ställning till rättsordningens etiska premisser.41s. 14

Ideologi och kunskap

Inledning

1.Den diskussion som förts kring kunskap inom kvinnoforskningen ärs. 14

2.intressant därför att man här finner nägra av de mer grundläggande för-s. 14

3.utsättningarna för det sätt pä vilket man argumenterar inom detta forsk-s. 14

4.ningsomräde. Den syn pä kunskap som ett forskningsprojekt utgär ifrän är avgörande för den analytiska ansatsen, även om den senate i de fiesta fall även kräver vissa ställningstaganden till kön som forskningsobjekt.s. 14

5.Kvinnoforskningen kommer ur en kritik av en vetenskap man uppfattar som otillräcklig, ofullständig eher direkt felaktig. En grundläggan­ de förutsättning för kvinnoforskningen blir därför att all kunskapsproduktion mäste ses i relation till sitt sociala och historiska sammanhang.s. 14

6.107 Detta gör att man även kan diskutera och ifrägasätta vetenskapens egnas. 14

7.42 premisser.s. 15

8.For kvinnoforskningen blir dess ideologiska förankring i Feminismen avgörande for hur man närmar sig dessa frägor. En viktig kritik handlar därför om att vetenskapens sociaia förankring bidrar till att även kunskapsproduktionen päverkas av olika maktrelationer. En sädan päverkan kan ske indirekt genom att inte alia grupper Ear tillgang till forskning, genom det urval av material som sker eller som en konsekvens av att man väljer att inte forska kring vissa teman.43s. 15

9.Social päverkan kan ocksä ske genom det sätt pä vilket man analyserar olika typer av frägeställningar. Som vi ska se kan exempelvis könsföreställningar spela en roll för de tolkningar man gör av tillvaron.44s. 15

10.Men även andra mer subtila former av päverkan kan vara viktiga att vara uppmärksam pä. Ovan framhöll jag att kön kan vara meningsskapande pä sä sätt att denna faktor kan bidra till att ge verkligheten en viss innebörd. Detta kan i sin tur Ieda till att de studier man utför omedvetet ges vissa premisser.s. 15

11.Kunskapsfrägorna inom kvinnoforskningen kan ses som en avspegling av en sädan vetenskapskritik. De frägeställningar som uppstär här handlar därför om vem som kan ha kunskap, vad man kan ha kunskap om, men framförallt hur denna kunskap legitimeras.45 Eftersom arbetet handlar om beskrivningen av verkligheten i straffrätten, avser kunskapsfrägorna i första hand den betydelse dessa ställningstaganden har för utformningen av rättsordningen. Haraway poängterar att den feministiska kritiken av kunskapsteorin vanligen implicerar andra frägeställningar än den traditionella epistemologin. Hon skriver: ”In traditional philosophical catego­ ries, the issue is ethics and politics perhaps more than epistemology”.46s. 15

12.Nedan kommer jag därför att presentera nägra grundläggande ställ­ ningstaganden kring dessa frägor i form av tre argumentationsmodeller. Grundläggande för de modeller som presenteras är att de sammanför i första hand vissa ideologiska aspekter av kön hos människan, med de ställningstaganden till kunskap som kan följa av dessa.47 108s. 15

13.Den ideologiska dimension som finns hos könsteorin kan vara relevants. 16

14.att uppmärksamma av flera skäl. Vilken kunskapsteoretisk ansats mans. 16

15.väljer och pä vilket man därigenom legitimerar den kunskap man efter-s. 16

16.strävar, har ett samband med vilka argument man önskar att främja.s. 16

17.Den analytiska ansats man väljer följer därför inte enbart av de kravs. 16

18.man ställer till analysen, utan ocksä av vad man uppfattar som problemets. 16

19.i vetenskapen. Som vi ska se har därför vissa ständpunktfeministiskas. 16

20.ansatser varit vanliga i debatten kring straffrätten, just därför att dessas. 16

21.lyfter fram det kvinnliga offrets verklighet.s. 16

22.Ett annat viktigt skäl är att ställningstaganden till hur man bör upp-s. 16

23.fatta människan vanligen fär en ideologisk Funktion i ett rättsligt sam-s. 16

24.manhang. Detta följer av att de förutsättningar, utifrän vilka rättsord-s. 16

25.ningen bör uppfatta människan, mäste presenteras i principiella termer.s. 16

26.När dessa ställningstaganden blir en del av rättsordningen fär de även ens. 16

27.normativ funktion.s. 16

28.För att kunna skapa nägot som kan prövas mot straffrätten, bäde dekonstruktivt och rekonstruktivt, kommer jag att presentera tre argumentationsmodeller vilka ytterst faller tillbaka pä olika kunskapsteoretiska ställningstaganden. I arbetet kommer dessa att i första hand prövas som utgängspunkt för alternativa straffrättsliga lösningar, bäde pä teorinivän och tillämpningsnivän. Närmast kommer jag därför att presentera nägra viktiga förutsättningar för dessa modeller.s. 16

Modeller

1.Inom kvinnoforskningen finns det alltsä vissa samband mellan den innebörd man väljer att ge kön och de vetenskapliga premisser man lägger till grund för sin forskning. Man skulle kunna säga att när man väljer att utgä ifrän en viss föreställning om kön innefattar det ofta ett ställningstagande för nägot slags nytänkande, vilket även kommer att päverka förutsättningarna för det vetenskapliga arbetet.s. 16

2.De aspekter av diskussionen kring kön i forskningen som jag kommer att behandla i det här kapitlet är centrala för denna forskningsinriktning. Det sätt pä vilket man har närmat sig dessa har dock förändrats över tid, varför det finns skäl att vara uppmärksam pä den utveckling som har skett.s. 16

3.Det har varit vanligt att beskriva kvinnoforskningens historia som en utveckling i tre faser. Denna utveckling är intressant av flera skäl, framförallt därför att det är möjligt att se ett liknande mönster när det gäller Feminismen som politisk ideologi, och diskussionen kring kvinnofrägan genereilt i samhället.s. 16

4.Pä det rättsvetenskapliga omrädet finns dessutom tydliga spät avs. 16

5.109 samma utvecklingslinjer inom den kvinnorättsliga forskningen.48 Som vi ska se senare kan vi även identifiera motsvarande ideologiska motsättningar i de olika reformer som diskuterats pä straffrättens omräde.49 Dis­ kussionen kring könsfaktorn kan därför även bidra till art ge en bakgrund till den debatt som forts kring olika straffrättsliga frägeställningar.s. 16

6.De olika faser som diskussionen inom feminismen har följt har framhällits av flera författare.50 Harding bar preciserat dessa i form av tre kunskapsteoretiska positioner vilka definierats som feminist empiricism, feminist standpoint, och feminist postmodernism.51s. 17

7.I det här arbetet kommet jag att följa Hardings indelning satilhida att de ställningstaganden som dessa faser representerar, även kommer att vara av grundläggande betydelse for de argumentationsmodeller som presenteras. Jag kommer däremot inte att ta ställning till nägra andra aspekter av Hardings könsteori; vilka konsekvenser denna kan fä för synen pä kön som forskningsobjekt faller därför utanför det här arbetet.52s. 17

8.Kvinnoforskningsomrädet kännetecknas alltsä av att det utvecldas och förändras av de erfarenheter som görs bade genom teori och praktik, forskning och politiskt arbete.53 Det Anns därför manga olika Rktorer som kan bidra till att förändra diskussionen kring vetenskapen, varför dessa kan vara viktiga att uppmärksamma när man beskriver utvecklingen inom detta forskningsomräde.s. 17

9.De argumentationsmodeller som presenteras i avsnitt 3.3-3.5 kom­ mer därför att innefatta flera olika infallsvinklar. De frageställningir som diskuteras i relation till de olika modellerna kan kortfattat karakteriseras som en fräga om vilken ideologisk syn pä kön man bör välja, vilken oetenskapskritik som kan följa, om det Anns ett tänkbart alternativ och vilka principiella problem som kan följa av de val man gör.s. 17

10.För att sammanfatta de centrala ställningstaganden som de tre nodellerna bygger pä har jag valt att benämna dessa som Likhet och jänlikhet, Olikhet och kvinnoperspektiv, samt Skillnad och mängfald.s. 17

11.Modellerna är pä flera sätt endast att betrakta som konstruktioner. De äterspeglar alltsä inte nägon fullständig framställning av kvinnoforstningHOs. 17

12.en. Det är inte heller alltid lika självklart var man bör dra gränserna mel-s. 18

13.lan de olika modellerna, eher var man exempelvis bör placera en visss. 18

14.författare. Aven om dessa positioner kan sägas representera olika epoker,s. 18

15.och i vissa delar motstridiga logiker, kan samtliga ändä vara giltiga inoms. 18

16.dagens forskning.54s. 18

17.Jag kommet att i första hand att försöka renodla och förenkla argu­s. 18

18.ment som kan anses vara representativa för de ställningstaganden soms. 18

19.modellerna bygger pa.55 Syftet med argumentationsmodellerna är i förstas. 18

20.hand att tillfredställa vissa pedagogiska behov. Presentationen ger där-s. 18

21.för dels en allmän Introduktion pä omrädet, dels kommer modellernas. 18

22.att fungera som redskap i de analyser som utförs i arbetet. Jag kommers. 18

23.därför att senate hänvisa tillbaka till dessa som vissa grundläggande för-s. 18

24.utsättningar för hur man kan argumentera kring olika straffrättsliga fräge-s. 18

25.ställningar.56s. 18

26.Inom modellerna finns dessutom vad man kan uppfatta som vissa värdesamband. Som jag varit inne pä är straffrätten att betrakta som ett värdesystem, de ideologiska ställningstaganden som ligger till grund för läran ska även styra rättstillämpningen.s. 18

27.Man kan därför anta att de verklighetsbeskrivningar som straffrätten är beroende av pä olika niväer, ocksä mäste bygga pä vissa gemensamma förutsättningar. Dessa samband kan därför vara viktiga att uppmärksamma vid en dekonstruktiv analys av straffrätten, men framförallt vid en rekonstruktiv analys.s. 18

28.I ett rekonstruktivt sammanhang mäste man kunna ställa krav pä att de ideologiska förutsättningar man väljer är funktionella pä flera niväer inom straffrätten. Genom att precisera kvinnoforskningens förutsätt­ ningar i form av argumentationsmodeller, blir det möjligt att pröva dessa mot straffrättens olika niväer.s. 18

29.Ills. 18

. Ideologiska aspekter av modellerna

1.Det kan vara en fördel att redan inledningsvis säga nägot om hur model­ lerna förhäller sig till varandra, när det gäller de tvä aspekter som jag Ear pekat pä, d.v.s hur man talar om människa och kön i en ideologisk mening, och de konsekvenser detta far för kunskapsfrägorna.s. 19

2.De tvä första modellerna handlar ytterst om en motsättning mellan likhet och särart, en motsättning som varit grundläggande för kvinnofrägan genom alia tider.57 För det här arbetet blir dock referenser till den historiska motsättningen missvisande varför jag istället kommet att tala om en motsats mellan likhet och olikhet. Den första modellen avser da en utgängpunkt i en likhetsideologi, medan de övriga tvä bygger pä en ideologi om olikhet.58s. 19

3.Den första och den andra modellen representerar mot denna bakgrund tydliga alternativ. Vilken av dessa man väljer som utgängspunkt för sin forskning kommet att vara avgörande hur man analytiskt sett hanterar frägor kring kön hos människan. I ett rättsligt sammanhang ger dessa olika premisser för hur man bör argumentera kring människan.s. 19

4.Den intressanta frägan blir därmed hur man bör tala om människa och kön inom straffrätten principiellt sett. Bör man fokusera pä människors likhet, eller är den olikhet som kön representerar, även relevant for det satt pä vilket man talar om människan i straffrätten?s. 19

5.Av de tvä modellerna kan därför den andra ge intressanta alternativa infallsvinklar för straffrätten. Genom att utgä frän en tanke om olikhet kan man Anna alternativa sätt att beskriva människan och därmed även alternativa förutsättningar för en straffrättslig argumentation.59s. 19

6.Samtidigt representerar den andra modellen inte nägot självklart alter­ nativ, eftersom denna ansats leder till mänga olika typer av problem av bäde analytisk och ideologisk karaktär. Som vi ska se senate i arbetet kan framförallt frägan om vad som kan legitimera en sädan utgängspunkt bli problematisk i förhällande till straffrätten.60 112s. 19

7.Ur en feministisk synvinkel kan man ifrägasätta om den första model-s. 20

8.len verkligen kan vara relevant i sammanhanget. Denna modell represen-s. 20

9.terar en ideologisk ansats vilken innebär att man väljer att bortse fräns. 20

10.könsfaktorn. Man kan därför ifrägasätta om en modell, där varken dets. 20

11.vetenskapliga idealer eller kunskapen om verkligheten relaterar till kön,s. 20

12.överhuvudtaget kan betecknas som representativ for kvinnoforskning-s. 20

13.en.61s. 20

14.En sädan syn pä könsfaktorn kan dock vara viktig att uppmärksam-s. 20

15.ma av flera skäl. För det första har denna ideologiska utgängspunkt etts. 20

16.historiskt samband med en feministisk tradition av frihet och frigörelse.s. 20

17.Den star därför i ett ideologiskt släktskap med straffrätten och med dens. 20

18.liberalt orienterade syn pä människan som den fria individen represen-s. 20

19.terar.s. 20

20.Ur ett politiskt perspektiv kan man ocksä ifrägasätta varför de hän-s. 20

21.visningar till radikalfeminismen som förekommer i arbetet, konsekvents. 20

22.relateras till den första modellen. I avsnitt 2.6 visade jag ju att de fräge-s. 20

23.ställningar som uppstär om man väljer en ansats i radikalfeminismen,s. 20

24.skiljer sig frän de som straffrätten omhandlar. Det som gör att den liberalts. 20

25.orienterade feminismen och den ansats som radikalfeminismen represen-s. 20

26.terar ändä kan relateras till densamma modellen är att de i ett straffrätts-s. 20

27.ligt sammanhang tenderar att Ieda till samma rättsliga lösningar.s. 20

28.En analys som innebär att det väld som riktas mot kvinnor kan ses soms. 20

29.uttryck för ett överordnat förtryck, leder i ett straffrättsligt sammanhang till att man kommet att framhälla de klassiska liberala idealen. En tanke om frigörelse frän ett förtryck leder därför till ett ställningstagande som bygger pä ideologin om den fria individen.62s. 20

30.Därmed är det ocksä enligt min mening möjligt att dra slutsatsen att en omedelbar applicering av radikalfeminismen i praktiken inte leder till nägra alternativa möjligheter att rekonstruera straffrätten.63 I dets. 20

31.113 här arbetet kommer jag därför att framställa den första modellen med utgängspunkt i en liberale orienterad feministisk ideologi.64s. 20

32.Den första modellen blir da förenlig med straffrättens individ, medan de övriga tvä modellerna innefattar en kritik av möjligheten att ange en sädan ’’neutral” människa.65 Det är en kritik som kan relateras bade till straffrättens teorinivä och till dess tillämpningsnivä. Den centrala frägan i arbetet blir därför vilka möjligheter till förändring en utgängpunkt i olikhet kan innebära för straffrätten.s. 21

33.I arbetet kommer jag att i huvudsak diskutera frägeställningar som kan följa när man applicerar de första tvä modellerna. Skälet till detta är att det är dessa tvä ansatser som debatten kring straffrätten har kretsat kring.s. 21

34.Den första och den andra modellen bygger dessutom ytterst pä en syn pä vetenskapen som innebär att det gär att säga nägot om vad som är sant eher falskt, varför det även är möjligt att säga nägonting auktoritativt om vad som är rätt eher fei. De förutsättningar de tvä modellerna bygger pä är dock radikalt olika, varför de kan komma att innebära helt olika konsekvenser för straffrätten.s. 21

35.Den tredje modellen kännetecknas av en annan vetenskaplig ansats eftersom denna har en förankring i ett postmodernt tänkande. Den tred­ je modellen innebär därför att man försöker omdefiniera kön i syfte att bryta med den dikotomi som bäde likhet- och olikhetstanken faller tillbaka pä. Även den tredje modellen kan därför sägas representera en utgängspunkt i ’’olikhet”, men bygger pä ett annat sätt att uppfatta kunskap jämfört med den andra modellen.s. 21

36.Ingen av dessa modeller innefattar nägon avgränsad teori. Här finns dessutom en intern debatt vilken kan resultera i flera alternativa analytiska ansatser. Det sätt som pä vilket jag har valt att presentera den tredje modellen innebär därför att det uppstär en glidande skala frän vad man kan kalla postfeminism, vilken vanligen handlar om att utveckla ansatser inom den andra modellen, till en renodlad postmodern syn pä människan och kunskapen.s. 21

37.Den mest radikala Versionen av den tredje modellen leder därför till fullständig relativitet, vilket innebär att det inte finns nägra hällpunkter för att säga att en version av verkligheten är mer sann än nägon annan.66 114s. 21

38.För ett straffrättsligt arbete är en viktig poäng art det ska vara möjligts. 22

39.att ange vissa normativa värden. Postmodernismen utgör dock ingens. 22

40.enhetlig lära och har ingen överordnad teori om verkligheten. Därför kans. 22

41.den inte heller i sig representera en särskild etisk position.67s. 22

42.Eftersom syftet med projektet är att möta den kvinnopolitiska debatts. 22

43.som forts kring de problem kvinnor möter i det rättsliga systemet blir dets. 22

44.därför naturligt att i huvudsak diskutera utifrän de tvä första modellerna.s. 22

45.Som vi ska se bygger den argumentation som förs i straffrätten pä en syns. 22

46.pä människan som är grundläggande för den första modellen, medan dens. 22

47.kritik som framförts mot straffrätten kan hänföras till den andra model­s. 22

48.len. Bade framställningen och tillämpningen av den tredje modellen blirs. 22

49.därför begränsad i arbetet.68s. 22

50.Den tredje modellen kan dock vara aktuell i ett annat analytiskt sam-s. 22

51.manhang, särskilt som det är möjligt att en rekonstruktion av straffrätten kan kräva andra analytiska utgängspunkter. Om man pä allvar önskar att omdefiniera strafFrättens individ krävs sannolikt andra förutsättningar för diskussionen än de som kan inrymmas i den första och den andra modellen. Det gör att även vissa aspekter av den tredje modellen blir relevanta i den avslutande delen av arbetet.69s. 22

Modell 1: Likhet och jämlikhet

Människa och kön

1.Ett grundläggande drag hos den första modellen är att den förutsätter att man tydligt skiljer mellan tvä former av kön hos människan. Det gäller dels kön som en biologisk egenskap och dels kön som en beteckning för alia möjliga former av sociala faktorer och beteenden. I forskningen, men även i den politiska debatten, har man därför ofta valt att kalla kön i denna sociala form för ’’könsroller”.70s. 22

2.Det sociala könet uppfattas i den första modellen primärt som ett slags manipulation av människan eftersom det utgörs av egenskaper som i för-s. 22

3.115 sta hand skapas och upprätthälls genom olika sociala normer och tabun. Mot bakgrund av detta blir det viktigt att framhälla människans personliga kapacitet och hennes självständighet i förhällande till andra.s. 22

4.Detta sätt att tänka om kön hos människan star alltsä i ett nära samband med den klassiska jämlikhetstanken, som innebär att alia människor är av samma mänskliga natur oavsett kön, ras och status.71s. 23

5.Med denna syn pä kön hos människan blir gärna slutsatsen att om man bara bortser frän alia av historiska skäl skapade könsskillnader, sä är män och kvinnor egentligen lika. En syn pä kön, där kön i första hand är nägot socialt konstruerat öppnar alltsä stora möjligheter till förändring, nyckeln till kvinnors frigörelse ligger i en revolt mot den kvinnlighet som den patriarkala kulturen tillskrivit kvinnor. För kvinnor blir det dä viktigt att frigöra sig frän de sociala krav som ligger i den kultureilt konstruerade kvinnligheten.72s. 23

6.Om man utgär ifrän en sädan ideologisk syn pä kön kommet det sätt pä vilket man förhäller sig till könsfaktorn att präglas av en önskan om att minska dess betydelse för människan, samhället, forskningen och rättsordningen. Man kommet dä att pä olika sätt motarbeta den sociala innebörden av kön framförallt genom att förespräka att man inte ska göra skillnad pä män och kvinnor, de ska i utgängspunkten behandlas som (om de var) ”lika”.s. 23

. Vetenskapskritik

1.Mot bakgrund av ett sädant ställningstagande blir det viktigt för forskaren att motverka föreställningar kring kön även i den vetenskapliga verksamheten. En central forskningsuppgift har dä varit att visa hur samhällsstrukturen och kvinnoförtrycket päverkar vetenskapliga framställningar, särskilt när det gäller kunskapen om människan.s. 23

2.Det har helt enkelt varit viktigt att avslöja hur myter och andra kulturella föreställningar kring kön har fätt spela fritt i traditionell vetenskap.73 Den förklaring som givits till detta fenomen har dä gätt ut pä att män som grupp kunnat dominera vetenskapen, vilket även kommit att päverka kunskapsproduktionen.s. 23

3.En central fräga för den vetenskapsdebatt som denna kritik föranlett har varit den form av ’’androcentrism” som kunnat identifieras. I den klas116s. 23

4.siska förstäelsen av motsatsen kvinna—man, ges mannen prioritet genoms. 24

5.värderingen av de dualismer som kan kopplas till könsmotsättningen. Des. 24

6.kulturella, religiösa och symboliska faktorer som kan relateras till motsat­s. 24

7.sen kvinna - man, har medfört att kvinnan alltid kommit att betecknass. 24

8.som ”det andra”. Det finns sä att säga en grundläggande indelning i värs. 24

9.kultur som blir särskilt tydlig i de klassiska teorierna om människan.74s. 24

10.En slutsats av detta blir da att vi har fätt en vetenskap där mannen päs. 24

11.olika sätt kommit att bli normen för vad som är en människa. Med man­s. 24

12.nen som norm, kommet kvinnor att falla utanför forskningens omrädes. 24

13.eilet pä annat sätt behandlas säsom ’’awikande”.s. 24

Kvinnoforskning som alternativ

1.Frägan blir dä hur den kvinnliga forskaren bör förhälla sig till de problem som kan identifieras inom vetenskapen. Om man följer den första modellen kommet kritiken i huvudsak att handla om det vi kan kalla ”dälig vetenskap”. En mälsättning med kvinnoforskningen blir dä att motverka alia former av ’’bias” eher snedvridning av forskning.s. 24

2.Lösningen blir alltsä att framhälla vetenskapens möjligheter, eftersom denna kan ses som en i gründen unik verksamhet. Det finns alltid möjlighet att förbättra metoderna, för att därigenom uppnä en mer korrekt bild av verkligheten. Det är därför möjligt att ästadkomma en kunskapsproduktion som är oberoende av ett historiskt och kultureilt kvinnoförtryck. Det finns sä att säga en sanning om människan, men vetenskapen har endast funnit delar av denna.75s. 24

3.Som Hallberg päpekar kan man inte se detta som en säregen feministisk kunskapssyn. Den sammanfaller helt enkelt med annan vetenskapskritik vilken utgär ifrän att vetenskapen är en i gründen social verksam­ het.76 Utgängspunkten är trots allt att det finns en objektivitet, och att det finns värden som är universella och därmed giltiga för bäde mannen och kvinnan. Man kan uttrycka det sä att man menar att det inte finns nägon privilegierad position i vetenskapen.77s. 24

4.Den slutsats som följer av en sädan inställning till kunskapen är att vetenskapen behöver kompletteras med en sannare och mindre vinklad bild av kvinnan. Det handlar dä om att lägga till de kunskaper om kvin-s. 24

5.117 nor som tappats bort i traditionell forskning, medan det könsspecifika i sig inte nödvändigtvis ges nägon självständig betydelse.78s. 24

6.Den fräga man da bör ställa sig är om detta är tillräckligt. Ar det möjligt att motverka en sädan androcentrism endast genom förbättrade metoder? Ett sätt att förklara vad själva frägeställningen handlar om är att äterigen visa till de klassiska dualismerna. Frägan blir om inte det dualistiska tänkande, som kan identifieras i de klassiska texterna kring människan, egentligen beskriver ett problem som har mer längtgäende implikationer än att endast handla om en vinklad eller självupptagen manlig forskning.s. 25

7.De motsatser som även kan ses som könskriterier i det dualistiska mönstret, säsom objektiv—subjektiv, saklig—känslosam, är ocksä faktorer som definierar vetenskaplighet. Könsfaktorn kan alltsä relateras till en diskussion kring vad som uppfattas som vetenskap överhuvudtaget.79s. 25

8.I diskussionen kring den manliga normen i vetenskapen väcks därför frägan om det är sä att forskningen redan frän början bygger pä en manlig modell som inte kan omfatta det kvinnliga i kulturen, eller i varje fall inte kan beskriva denna dimension pä ett relevant sätt.s. 25

9.Det problem man dä ställs inför handlar om huruvida en mer stringent forskning verkligen kan bana väg för en kunskap som inkluderar kvinnor, om det är sä att vetenskapliga subjektet i realiteten bygger pä den kulturella föreställningen av en ’’man”.80s. 25

10.En forskning kring människan som utgär ifrän en föreställning om en neutral individ, eller om man sä vill en individ som är ’’könlös”, riskerar därför att endast dölja den faktiska betydelsen av kön. Det är alltsä inte givet att en mälsättning om en mindre fördomsfull forskning verkligen leder till kunskap som är oberoende av den könskultur forskningen verkar inom.81 118s. 25

. Modell 2: Olikhet och kvinnoperspektiv

Människa och kön

1.För den som arbetar inom den första modellens förutsättningar blir dets. 26

2.av grundläggande betydelse att framhälla att kön hos människan är nägots. 26

3.som i huvudsak är socialt konstruerat. Samtidigt kan man konstatera atts. 26

4.erfarenheter frän det vetenskapliga och politiska arbetet givit en insikts. 26

5.om att även om kön kan vara socialt skapat, sä innebär inte det att mans. 26

6.kan bortse frän könsfaktorn. Det blir istället viktigt att vara uppmärksams. 26

7.pä att kön är en central aspekt av människans personliga och sociala för­s. 26

8.utsättningar.s. 26

9.Könstillhörighet är helt enkelt grundläggande för mänga aspekter av det att vara människa. Redan hur man uppfattar tillvaron kan vara be-s. 26

10.roende av kön. Pä samma sätt kan denna omständighet vara en viktig aspekt av relationen till andra människor. Pä ett individuellt plan kan därför den syn man har pä tillvaron vara beroende av det liv man lever och de människor man har omkring sig.s. 26

11.Man därför säga att om man i den första modellen framhöll männi­ skans oberoende, sä blir en central aspekt av könsmänniskan snarare dess sociala beroende. Centralt för denna syn pä människan blir därför att den individuella identiteten är beroende av könstillhörighet.s. 26

12.Människan som könsvarelse mäste därför ses i en större kontext av kulturella föreställningar om hur verkligheten är beskaffad. Det är ocksä därför man inom kvinnoforskningen väljer att i de fiesta fall tala om genus.82 En sädan syn pä kön skiljer sig radikalt frän den som presenterades i föregäende avsnitt, eftersom genus avser en könsmänniska i en viss könskultur.s. 26

13.Hur man däremot väljer att definiera genus analytiskt beror emellertid även av de ställningstaganden man gör i kunskapsfrägan. Här finns där­ för en mycket omfattande diskussion kring forskningsobjektet kön, framförallt när det gäller vilka teoretiska och metodologiska förutsättningar man bör välja vid forskning kring könsfaktorn. Det starka fokus som varit pä frägan om hur innebörden av genus bör anges, har emellertid medfört att debatten kring hur man bör hantera könsfaktorn inom forskningen ofta kommit att föras utifrän objektet, i stället för kunskapsteorin.83s. 26

14.119s. 26

15.Även om kön anses vara i huvudsak socialt och kultureilt beroende, uppfattas denna Faktor i den andra modellen som nägonting reellt. Det finns ett slags kvinnlighet, vilken inom forskningen vanligen förankras i nägon form av sociala, biologiska eller psykologiska faktorer.84s. 27

16.Vi kan alltsä konstatera att den andra modellen representerar ett annat sätt att uppfatta könsfaktorn. Det finns ingen neutral människa pä samma sätt som det inte finns nägon neutral verklighet. Därför mäste även det sätt pä vilket man talar om människan präglas av ett olikhetstänkande, istället för en ideologi om likhet.s. 27

17.De politiska slutsatser som dras blir dä ofta motsatta av de som följer av den första modellen. Det kvinnliga är i sig ingen grund för kvinnors underlägsenhet. Gründen för varje politisk förändring mäste omfatta det Faktum att kvinnor har särskilda egenskaper och kunskaper vilka har ett värde i sig. Det är maktrelationen som är problemet och som där­ för bör motarbetas, inte könsfaktorn. Med en utgängspunkt i den andra modellen blir därför mälsättningen ofta en fräga om att uppvärdera det kvinnliga i kulturen i syfte att förändra de rädande maktstrukturerna i samhället.85s. 27

Forskningsintressen och vetenskapsdebatt

1.Om man utgär ifrän att den kvinnliga dimensionen av tillvaron ser annorlunda ut än den manliga, uppstär ett intressant forskningstema. Man kan därmed studera det ’’kvinnliga” och hur denna dimension av tillvaron skiljer sig frän en manlig.s. 27

2.Grundläggande för den andra modellen är emellertid att det inte räcker med att öka kunskapen om kvinnorna, man mäste ocksä göra detta utifrän kvinnors egna villkor. Det innebär att man mäste utveckla metoder som kan inkludera könsfaktorn, exempelvis genom att tillämpa ett kvinnoperspektiv.86 120s. 27

3.Men mälsättningen med den andra modellen sträcker sig längre äns. 28

4.sä, det kvinnliga bör ocksä bli en del av det vetenskapliga grundlagets. 28

5.för denna typ av forskning. I den andra modellen blir det därför viktigts. 28

6.att framhälla att könsfaktorn kan ha betydelse i förhällande till forska-s. 28

7.ren, objektet som studeras och de förutsättningar utifrän vilka en Studies. 28

8.utförs. Den andra modellen innebär därför att man mäste ta ställning tills. 28

9.klassiska kunskapsteoretiska frägor som vem kan veta nägot om vad?s. 28

10.I den andra modellen blir svaret pä frägan en ständpunktsfeministisks. 28

11.kunskapsteori, som gär ut pä att kvinnorna har den mest sanna kunska-s. 28

12.pen om tillvaron. Själva tanken om ett sädant epistemiskt privilegiums. 28

13.faller tillbaka pä en tidigare marxistisk ide där proletariatet ansägs vara den klass som bäst motsvarade mänsklighetens intressen. Eftersom underklassen är den grupp som har intresse av att förändra den bestäende ordningen är den ocksä intresserad av att avslöja det borgerliga samhällets myter. Därmed skapas även möjligheter att uppnä en mer sann bild av verkligheten.87s. 28

14.Den kunskap om verkligheten som därigenom skapas, kan även bidra till att visa att existerande beskrivningar av verkligheten kan vara förvrängda.s. 28

15.Om man önskar att skapa ett kvinnligt kunskapsprivilegium mäste även detta kunna legitimeras. Ständpunktsfeminismen bygger därför pä en uppfattning om att det vetenskapliga underlaget följer av könsbundna aktiviteter och social erfarenhet.88 Det blir därmed i första hand den gemensamma erfarenheten av verkligheten som privilegierar kvinnor som kunskapsagenter.89s. 28

16.Därmed blir faktorer som traditioneilt sett särskiljer det kvinnliga frän det manliga i en viss kultur av betydelse för frägan om vad som kan vara en sann bild av verkligheten. I litteraturen har man därför hänvisat till den historiska arbetsdelningen90, människors psykiska utveckling91 och olika sociala faktorer.92s. 28

17.121s. 28

Det kvinnliga?

1.Den andra modellen blir intressant därför att den kan ge oss nya aralytiska möjligheter. Därmed uppstär en faktisk möjlighet att erhälla ly kunskap, eller att ge nytt meningsinnehäll till klassiska problem.s. 29

2.Detta är inte enbart av vetenskapligt intresse, de resonemang som km föras visar sig ofta bättre svara mot de erfarenheter kvinnor faktiskt hir. Det finns dock ätkilliga aspekter av den andra modellen som kan Ieda till problem for forskaren.s. 29

3.Att man betonar att olika grupper kan uppfatta verkligheten pä olica sätt innebär i en mening ett slags relativism. Här ställs tvä perspektiv mot varandra utan att man kan säga att nägot har företräde framför det andra. Den traditionella vetenskapliga ansats som kritiserats for att placera ’’mannen” i centrum har da inte nägot företräde framför alternaiivet, alltsä en syn pä kunskap där ’’kvinnan” befinner sig i centrum. Härigenom blir det förvisso svärare att awisa den kunskap som produceras som en följd av ständpunktsfeminismen.s. 29

4.Den andra modellen innebär dock att man ger den kvinnliga sidan ett privilegium. Ett motargument kan dä vara att detta kan Ieda till att min enbart byter sida. Den kunskapsteori man framhäller kommet att vara lika präglad av ett dualistiskt tänkande som den vetenskap man kr.tiserar.73s. 29

5.Dessutom kan det uppstä problem som en följd av att kvinnor knajpast tillhör nägon homogen grupp, alia kvinnor lever inte sammi Irv. Vid sidan av kön finns mänga andra faktorer som kan ha betyddse i sammanhanget, säsom klass, etnisk tillhörighet och liknande.94 Det finns helt enkelt inte nägon universell kvinnlighet bortsett frän den rentbiologiska.95s. 29

6.Den avgörande invändningen mot denna modell är därför att den förr eller senate kräver att man kan ge denna kvinnliga position ett mate iellt innehäll. Den är sä att säga inte enbart en kunskapskälla eller ett visst metodologiskt perspektiv. Om man pä allvar ska kunna hävda att en kvinnlig tolkning av verkligheten ska läggas till grund, mäste denna b/gga pä principiella ställningstaganden.s. 29

7.Denna i gründen normativa aspekt blir särskilt svär att precisert om man bygger kunskapsteorin pä kön. Frägan om vad som är innebördcn av kön förutsätter alltid nägon form av tolkning. Det blir dä problemaiskt 122 om det kvinnliga kunskapsprivilegiet förankras i nägot som lika gärna kan ses som könsstereotyper.s. 29

8.En lösning pä nägra av de problem som kan identifieras i den andra modellen har varit att precisera könsfaktorn som en ’’relation”.96 Det kvinnliga och det manliga konstrueras da i ett samspel, där innebörden av den ena alltid kommet att relatera till den andra. Ett sädant sätt att analysera könsfaktorn kan lösa vissa problem som kan uppstä när man diskuterar utifrän tvä avgränsade (och kulturella) kategorier. Det finns dock ingen ting som säger att man därmed loser de kunskapsteoretiska problem som följer av att man önskar att privilegiera kvinnors kunskap om verkligheten.97s. 30

Modell 3: Skillnad och mängfald

Människa och kön

1.Den första modellen kännetecknades av en ideologi om ’’likhet”, medan den andra i gründen förutsatte en tanke om ’’olikhet”. Den tredje model­ len bygger vidare pä denna olikhetside, men utifrän belt eller delvis andra teoretiska förutsättningar, vilka även kommer att päverka det sätt pä vilket vi talar om kön bos människan.s. 30

2.När man önskar att utveckla en syn pä kön med utgängspunkt i ’’olik­ het”, blir det viktigt att göra detta utan att omedelbart vidareföra de pro­ blem som beskrevs i föregäende avsnitt. Det innebär att det sätt pä vilket man hanterar könsfaktorn inom forskningen bör uppfylla vissa krav.s. 30

3.Ett viktigt krav handlar om att utveckla metoder genom vilka man kan undgä den motsättning mellan det manliga och det kvinnliga som var en förutsättning i den andra modellen. Denna motsättning kan ses som ett uttryck för ett dikotomt tänkande som är problematiskt i sammanhanget, därför att det innebär att man skapar pätagliga premisser for argumentationen.s. 30

4.Som vi har sett innebär detta ett sätt att kategorisera kön som blir alltför begränsat. I tillägg kan man fräga sig om inte denna motsättning lätt kan blandas samman med den politiska frägan om en könsmaktsordning. Ett sädant ställningstagande kan lätt Ieda till att denna ansats bli än mindre dynamisk som utgängspunkt för forskning.98s. 30

5.123s. 30

6.Vidare mäste man vara beredd att överge den indelning mellan ett biologiskt och socialt kön som var grundläggande för den första modellen. I detta sammanhang var det viktigt att skilja mellan dessa olika aspekter av kön för att kunna visa att de könsroller som kvinnor tilldelades var soci­ alt konstruerade. I den andra modellen minskade betydelsen av denna indelning eftersom man uppfattade att kön var en faktor att räkna med, oavsett vad denna bestär i.s. 31

7.I den tredje modellen blir det därför ännu viktigare att understryka att man mäste tala om människan som en existensiell helhet. Det blir näst intill omöjligt att se människan oberoende av sitt sociala sammanhang, sin könstillhörighet, sexualitet, o.s.v. Mot bakgrund av detta kan män­ niskan inte heller separeras frän sin kroppslighet, den enskildes identitet mäste ses i samband med dennes fysiska integritet."s. 31

8.Den diskussion som uppstär när man väljer att betona kön som olikhet är intressant därför att den förändrar förutsättningarna för hur man talar om människan. Men de skillnader och motsättningar som den andra modellen placerar mellan könen, kan lika gärna Annas mellan olika kvin­ nor, likaväl som de kan Annas hos varje enskild människa.s. 31

9.Inom den tredje modellen talar man därför exempelvis om ’’fractured identities”,100 och konstruktioner som bygger pä ’’diflFerence”.101 Utmaningen i den tredje modellen blir dä att ange hur man bör precisera kön hos människan. Det vi söker är förutsättningar för att kunna beskriva en mängfacetterad människa i en heterogen värld. Som vi ska se leder dock en ansats i postmodernismen till att man frigör definitionen av kön hos människan, inte enbart frän de kulturella förutsättningarna, utan även frän den faktiska verkligheten.102s. 31

Vetenskapsdebatt

1.Den tredje modellen innebär en utveckling av synen pä könsfaktorn. I de föregäende modellerna uppfattades kön som en i första hand social och biologisk faktor, medan man här driver analyserna bort frän denna distinktion. Kroppen kan pä samma sätt som det sociala könet, vara bärare av kulturella innebörder, likaväl som den kan vara en bas för erfarenhet och kunskap.103 124s. 31

2.Den tredje modellen befinner sig i en diskussion mellan en syn pä kunskapen, där man fortfarande kan uttala sanningar om verkligheten, och en syn pä kunskap som i gründen är relativistisk.104 Den senate leder vanligen till en slutsats om att verkligheten inte ’’finns”, den uppstär endast när vi talar om den. Alla beskrivningar av verkligheten kan därför gälla samtidigt; vilken som ges auktoritet är mer en fräga om vilka maktrelationer som finns i ett samhälle.105s. 32

3.En analys av kön som omedelbart grundas i postmodernismen innebär därför att den kvinnlighet vi talar om endast kan sägas utgöra en konstruktion inom ett spräk. I slutänden blir det egna spräket och den egna kvinnokroppen (reell eher metaforisk) de enda möjligheter som äterstär att arbeta utifrän, den enda form av verklig autenticitet. Den tredje modellen tenderar därför att vrida intresset bort frän de sociala teorierna och mot humanioran, samtidigt som vi ofta befinner oss pä en radikalt annorlunda abstraktionsnivä.s. 32

4.Den postmoderna synen pä kunskap kan verka lockande, särskilt som den frigör forskaren frän den omedelbara och kultureilt styrda beskrivning av verkligheten som vanligen leder till problem. Postmodernismens analytiska utgängspunkter ger ocksä stöd ät kvinnoforskningens grundläggande kritik, att vetenskapen är en social praktik och att den därför i sig kan vara bärare av maktstrukturer. Den kritik som postmodernismen innebär för konstruktionen av vetenskapens Subjekt är ocksä viktig, eftersom den understödjer kvinnoforskningens ide om att genus utgör en del av det sammanhang som bygger upp vär förstäelse av tillvaron. Konstruk­ tionen av en avgränsad individ förutsätter därför i realiteten ett avständstagande frän ett historiskt genus.106s. 32

5.Den motsättning som ligger mellan modellerna 1-2 och modell 3, är besläktad med en klassisk konflikt mellan objektivism och relativism. De tvä första modellerna strävar efter att förbättra en viss vetenskap, atts. 32

6.125 uppnä mer sanna beskrivningar av verkligheten. Inom den andra mocellen handlar detta om att ersätta en androcentrisk vetenskap, samtidigt som man söker efter alternativa sätt att legitimera sin kunskapsproduktion.s. 32

7.Men det innebär inte att man eftersträvar värdeneutralitet.107 Som vi har sett handlar den andra modellen snarare om att det finns ett kognitivt företräde, eftersom den förtryckte vet kvalitativt mer om innebörden av Problemen. Postmodernismen ger däremot i utgängspunkten inget sädmt företräde, alia svar beror i realiteten av kontexten.108 Principiellt sett lar därför ingen kunskap om verkligheten företräde framför nägon annm, nägot som har gjort att mänga kvinnoforskare tvekat inför att tillämpaen strikt postmodern teori.109s. 33

8.I det här sammanhanget blir problemet just den brist pä normativtet som detta innebär. Det finns i slutänden ingenting som kan säga oss xad som är rätt eher fei. Om man genom att tillämpa den andra modelen försöker uppnä en teori som pä ett bättre sätt tillvaratar kvinnors erfarcnheter och behov, sä riskerar man här att fullständigt släppa taget om cch därmed även kontrollen over de omedelbara politiska mälsättningama och motsättningarna.s. 33

9.För den forskare som väljer en postmodern syn pä kunskap kan möligen svaret pä kritiken Annas i de egna förutsättningarna. Genom att dtfiniera verkligheten kan forskaren ocksä bidra till att skapa denna. Een som inte är villig att acceptera en syn pä verkligheten som fullständgt relativ, kan dä hävda att den feministiska aspekten hos denna forsknhg kan bestä i den sociala förändring en sädan forskningsverksamhet lan Ieda till.110 126s. 33

Kön som forskningsobjekt

Nägra ytterligare preciseringar

1.Det som särskiljer kvinnoforskningen som forskningsinriktning är att den har en förankring i Feminismen och att könsfaktorn ges betydelse för det vetenskapliga arbetet. Det gäller inte enbart vid val av tema, utan även för de teoretiska förutsättningar man ger forskningen.s. 34

2.I avsnitt 3.1.2 inledde jag med att göra nägra preciseringar av de frägeställningar kring kön som jag menar kan vara funktionella i relation till rättsvetenskapen. Det handlade för det första om de teman som kan vara tänkbara för ett kvinnoforskningsprojekt. Om man utgär ifrän Hardings indelning av könsfaktorn, som en genomgäng av olika tänkbara aspekter av kön, blir det möjligt att beskriva nägra centrala temaomräden.s. 34

3.Författaren talar här om tre olika sidor av könsfaktorn säsom ’’indivi­ dual gender”, ’’structural gender” och ’’gender symbolism”. Samtliga relaterar pä nägot sätt till kön som fenomen i ett samhälle eher en kultur. Om denna indelning ger tillräckliga premisser för att nä alia de frägor som kan vara relevanta när man talar om kön hos människan kan ifrägasättas. Det är tänkbart att en sädan frägeställning kräver att man utvecklar de analytiska förutsättningarna för studier av ’’individual gender” ytterligare.111s. 34

4.Utifrän denna indelning kan studier av kön avse den omedelbara betydelsen av kön, alltsä frägor som rör hur kön utvecklas hos människor och hur könen relaterar till varandra. Ofta talar man dä om relationen mellan man och kvinna, men ocksä mellan det manliga och det kvinnliga i en viss kultur. För kvinnoforskningen blir den senate formen i de flesta fall den viktigaste; studierna handlar vanligen om den föreställda män­ niskan.s. 34

5.Kön kan dessutom ses som en del av en samhällsorganisation där det kan vara relevant att diskutera frägor kring arbetsdelning, upprätthällandet av kön i en viss social kontext, eher hur föreställningar om kön kan päverka enskilda människors livsvillkor.s. 34

6.Den tredje kategorin innebär att man pä nägot sätt knyter könsfaktorn till innebörden av tillvaron. Det kan gälla kulturella symboler som direkt eher indirekt förknippas med kön och som även kan päverka vär föreställningsvärld. Ofta talar man i detta sammanhang om kön som nägots. 34

7.127 meningsskapade, sätillvida att denna Faktor bidrar till art ge tillvaron en viss innebörd.s. 34

8.Kön avser da inte enbart nägot som organiserar människor i grupper i den faktiska verkligheten, utan kön ses även som ett slags organiserande Faktor pä ett abstrakt plan. Ibland talar man därför om konstitueringen av kön i ett visst sammanhang, men även begreppet könskodning förekommer som ett uttryck för det sätt pä vilket Företeelser i tillvaron tenderar att omedelbart ges könsbundna förtecken.s. 35

9.Som angavs ovan används ibland begreppen konkret och abstrakt kön, men denna indelning är inte alltid klargörande, eftersom den abstraktion som da avses kan relateras till bade temat och till de förutsättningar som anges för studierna.112s. 35

10.I avsnitt 3.1.2 valde jag att skilja mellan olika typer av frägeställningar som gäller kön som vetenskaplig premiss: Dels sädana som gäller kön som forskningsobjekt och dels de kunskapsfrägor som kan aktualiseras.s. 35

11.De modeller som presenterades i avsnitt 3.3-3.5 baserades i huvudsak pä olika kunskapsteoretiska premisser, även om de även anknöt till nägra grundläggande ideologiska skillnader i synen pä kön hos människan.s. 35

12.De teoretiska frägor som gäller kön som forskningsobjekt, och det sätt pä vilket könsfrägan kan vara relevant för kunskapsteorin, gär in i varandra, eftersom bäda avser förutsättningar för forskning. Nägra aspekter av diskussionen kring kön som forskningsobjekt har därför redan berörts, särskilt som denna även har päverkat utvecklingen av diskussionen kring kön och kunskap.s. 35

13.Som jag nämnde inledningsvis handlar diskussionen kring hur man bör närma sig könsfaktorn i forskningen (ofta genom en definition av ett ’’könsbegrepp”), om frägeställningar som lika gärna kan sägas vara metodologiska. Det gäller särskilt den diskussion som handlat om möjligheterna att göra själva könsfaktorn till ett analytiskt redskap.s. 35

14.Som vi har sett skapar den andra modellen, genom sin förankring i det ’’kvinnliga”, problematiska förutsättningar för det vetenskapliga arbetet. Detta medför att det blir viktigt att kunna skilja en deskriptivt orienterad Framställning av olika kulturella uttryck för kön, frän en analys av innebörden av kön i en viss kultur. Man kan säga att det handlar om att applicera könsfaktorn pä ett sädant sätt att man kan vinna ny kunskap kring kön. Det är viktigt för att det exempelvis ska vara möjligt att diskutera vad det innebär att vara kvinna, istället för vilka föreställningar som kul128 turellt sett kan knytas till ’’kvinna”. Den diskussion som betört frägan om kön som analytiskt begrepp, har varit viktig därför att den ytterst handlar om att betona kön som vetenskaplig frägeställning framför den politiska aspekten av kön.s. 35

15.De teman som bar diskuterats när det gäller frägan om kön i forskningen, kan vara av principiellt intresse i sammanhanget, särskilt som de kan belysa det sätt pä vilket man har hanterat könsfaktorn inom kvinnorätten. Det innebär att jag kommer att diskutera premisserna for de könsbegrepp som preciserats inom kvinnorätten, i samband med en genomgäng av nägra kvinnorättsliga textet i kapitel 4.s. 36

16.Nedan kommer jag att istället välja en annan aspekt av diskussionen kring kön i forskningen vilken är relevant for det här arbetet. Det handlar om det sätt pä vilket man uppfattar kön i de olika modellerna och vilka implikationer detta kan ha för hur man ser pä människan.s. 36

17.Frägan om huruvida man bör betona könsskillnaden, eller om man istället bör utgä ifrän att denna Faktor saknar relevans, har alltsä inte enbart vetenskaplig relevans. Det är ocksä en frägeställning som är intressant för utformningen av rättsordningen eftersom den säger oss nägot om hur man bör uppfatta människan. I förhällande till straffrätten gäller detta vid tillämpning när man ska bedöma människor i ett visst socialt sammanhang. Men det gäller ocksä frägan om vilka etiska ställningstaganden som straffrätten bör bygga pä.s. 36

18.Det sätt pä vilket man väljer att hantera könsfaktorn har alltsä avgörande betydelse för hur man kommer att tala om människan. Som jag angav i föregäende kapitel är frägan om hur man bör beskriva människan i straffrätten ett centralt tema i arbetet. I kapitel 5 kommer jag därför att visa exempel pä hur förutsättningarna för den strafFrättsliga argumentationen kan förändras beroende av hur man beskriver människan.s. 36

19.I tidigare avsnitt har jag visat vilka fördelar som kan följa av att man väljer beskrivningen av människan och verkligheten som utgängspunkt för en analys av den kritik som riktats mot straffrätten. En sädan ansats ger dessutom intressanta möjligheter att nä Hera tänkbara frägeställningar som kan följa av denna kritik. Ett skäl är att människan förekommer pä flera niväer inom straffrätten, varför en diskussion kring beskrivningen av denna kan Ieda till mänga intressanta frägeställningar kring hur straffrät­ ten är konstruerad. Som jag har pekat pä är frägan om innebörden av kränkningen av gärningsobjektet av särskilt intresse för ett kvinnorättsligt arbete.s. 36

20.Det innebär att de analyser som utförs i arbetet i hög grad handlar om att pröva de förutsättningar som följer av de olika modellerna, mot det sätt pä vilket man argumenterar kring människan pä straffrättens omräde.s. 36

21.129s. 36

22.Det gör att det blir intressant att utveckla den beskrivning av människan som kan följa av de olika ansatser som modellerna representerar. Nedan kommer jag därför att säga nägot ytterligare om vad det innebär att tala om kön bos människan dels utifrän en teori om könsroller, och dels utifrän den ansats som genus representerar.s. 37

23.De frägeställningar som uppstär kring beskrivningen av människan och verkligheten i straffrätten kan analyseras bade dekonstruktivt och rekonstruktivt. Som jag redan nämnt kommer jag att i huvudsak koncentrera mig pä skiljelinjen mellan den första modellen som bygger pä likhet, och de övriga tvä vilka utgär ifrän olikhet. De senate kan da ge vissa alternativa förutsättningar för att tala om människan i jämförelse med de ideal den första vilar pä.s. 37

Könsroller

1.Tanken om en frigörelse av kvinnan har samma historiska rotter som andra politiska teorier som pä olika sätt framhäller den individuella friheten. Iden om att människor kan eher bör frigöras kräver att man har en föreställning om att individen i gründen är kapabel att styra sitt eget liv.s. 37

Fotnoter

  1. 1pp. Uppsala 2007. ISSN 0282-2040, ISBN 978-91-7678-673-4. This thesis starts in feminist theory and the debate on sex/gender and knowledge. There are two lines of inquiry, one in criminal law and one in feminist theory that intercon­ nect throughout the book. Their common grounds are the depiction of the individual. In criminal law “man” is found first of all on the theoretical level as part of legal theory. Criminal law is based on the traditional liberal ideal of the autonomous individual. When criminal law is applied, legal reasoning also demands an idea of what a human being is. Legal reasoning is therefore always dependent on descriptions of both “man” and “reality”. Feminist theory, in turn, deals primarily with sex/gender issues. In an attempt to structure this field of research and to highlight important differences in feminist theory, three posi­ tions are presented. The three positions are defined in terms of ideological aspects of the sex/gender debate, and the epistemological theories that can be related to these different ideological positions. Different descriptions of “man” and “reality” can lead to profoundly different condi­ tions for legal reasoning. In the book, it is the contradiction between the idea of sex as a role played by a neutral individual, and the idea of gender as a fundamental aspect of human life, that is used as a starting point for the analyses of legal arguments. One ques­ tion that is raised is in what way the understanding of harm to the individual changes when the conditions for describing “man” are altered. In order to answer this question, selected committee reports on rape and physical abuse of women during the period 1958 to 2001, are analyzed. All of these are to various extents related to the question of harm to the individual. When judging harm in the given examples, the gendered individual is used as an alternative way of describing “man”. The study concludes that it is important for criminal law to recognize that women are sexually abused because they are women. This is fundamental to the way in which these crimes must be interpreted. But it is also important to stress that women are sexually abused in their capacity of being women. It is argued that this constitutes the very basis for understanding harm to the individual in these cases. Victims of sexual violence are always embodied, gendered, and socially situated. It is therefore important to find ways to define harm to the gendered individual. In brief, the conflicts surrounding criminal law today can be understood as the dichotomy between the liberal ideal of the autonomous individual and the feminist ideology of difference. It is therefore argued that there is a need for an ethical theory that includes the gendered individual. Kerstin Berglund, Juridiska Institutionen, Uppsala universitet, Box 512, S-751 20 Uppsala. © Författaren och Iustus Förlag AB, Uppsala 2007 ISSN 0282-2040 ISBN 978-91-7678-673-4 Omslag: John Persson Sättning: Harnäs Text & Grafisk Form Tryck: Edita, Västeräs 2007 Förlagets adress: Box 1994, 751 49 Uppsala Tfn: 018-65 03 30, fax: 018-69 30 99 Webbadress: www.iustus.se, e-post: kundtjanst@iustus.se
  2. 2Nuotio (2004), s. 181.
  3. 3’’Kvinnoforskning” stär här som en samlingsbeteckning för flera olika inriktningar, se vidare avsnitt 1.2.
  4. 4Här finns ett problem som handlat om att debatten ofta blir ’’kulturkritisk”. Det som da diskuteras är den kulturella tolkningen av den rättsliga lösningen, inte de rättsliga förutsättningarna för den valda lösningen.
  5. 5Se vidare avsnitt 6.3.2.
  6. 6Redan det Faktum att utformningen av lagstiftningen pä omrädet utlöser sä mänga konflikter, kan i det här sammanhanget ses som en Indikation pä att vi har att göra med problem som den straffrättsliga rättsvetenskapen mäste ta pä allvar.
  7. 7Det är helt enkelt mycket svärt att göra bäda sakerna samtidigt. En diskussion kring hur gällande rätt hör tolkas kräver en rättsdogmatisk ansats vilken förutsätter att man är lojal med rättsordningens premisser. Den diskussion som förs i arbetet handlar dock om huru- vida det är möjligt att päverka rättsordningens premisser genom att anföra de alternativa ansatser som äterfinns inom kvinnoforskningen.
  8. 8Se vidare kapitel 5.
  9. 9Se t.ex. Smart (1995); Edwards (1981); Jfr dock Andersson (2004) i avsnitt 4.5, samt Burman (2006).
  10. 10En analys vilken i första hand avser kulturella tolkningar av rättsliga lösningar beteck- nas i arbetet som ’’kulturkritiska”. Se framförallt avsnitt 2.3.2, 2.6.3, 3.1.3 och 5.2.
  11. 11Se vidare avsnitt 4.2 och 5.6—5.7.
  12. 12Hallberg, (1992), s. 63-74. "
  13. 13De skillnader mellan olika forskningsansatser som ges relevans i arbetet bygger pä vissa grundläggande skillnader vad gäller ställningstaganden till innebörden av kön hos män- niskan, samt vissa kunskapsteoretiska frägeställningar. Se vidare kapitel 3.
  14. 14Jfr exempelvis Vetenskapsrädets begreppsbildning; I arbetet kommer denna ansats att omtalas som ’’den andra modellen”, jfr kapitel 3.
  15. 15En sammanfattning av vad som är signifikativt för kvinnoforskningen finns hos Hall­ berg (1992), s. 74.
  16. 16Se vidare 3.1.3 samt avsnitt 4.1.
  17. 17Om radikalfeminism se vidare avsnitt 3.1.3, samt 5.2. Ständpunktsfeminismen till- lämpas dekonstruktivt i avsnitt 5.3-5.4, medan en rekonstruktiv analys genomförs i avsnitt 5.5-7.7.
  18. 18Om rättstatens ideal, se Frändberg (2005), s. 283 f.
  19. 19Se avsnitt 2.2.
  20. 20Se avsnitt 2.5.
  21. 21Ett försök att applicera ett omedelbart kvinnoperspektiv i form av ett offerperspektiv visar hur svärt det kan vara att relatera den kvinnopolitiska diskussionen till straffrätten som rättsomräde, se vidare avsnitt 4.2.
  22. 22Se vidare kapitel 4. Att detta ocksä fär konsekvenser för möjligheterna att förändra lagstiftningen framgär av kapitel 5.
  23. 23Se vidare avsnitt 1.4.
  24. 24Däremot kommer inte alia sädana tänkbara frägeställningar att diskuteras i arbetet.
  25. 25Se vidare kapitel 4.2, samt de analyser som utförs i kapitel 5.
  26. 26Order ’’faktisk” är inte spräkligt korrekt i sammanhanget. Termen faktisk syftar dock pä den indelning mellan det faktiska och det föreställda som är mycket vanlig inom kvinnoforskningen. Att skilja mellan den konkreta och abstrakta verkligheten är inte hel­ ler aktuellt eftersom denna indelning rör en annan frägeställning, se vidare avsnitt 3.6. Att tala om den verkliga verkligheten hade inte varit vare sig spräkligt eher teoretiskt funktio- nellt, vad som är verkligt i verkligheten kan diskuteras.
  27. 27Se vidare avsnitt 4.2.
  28. 28Denna aspekt kommer därför att uppmärksammas särskilt i kapitel 4-6.
  29. 29Evans (1979), s. 17-30.
  30. 30Även den tidiga kvinnoforskningen kan sägas äterspegla sädana ideal framförallt när det handlar om synen pä människan. Se vidare kapitel 3.6.2.
  31. 31Se vidare avsnitt 1.3.3 samt kapitel 3.
  32. 32Se vidare avsnitt 3.1.
  33. 33Se vidare avsnitt 1.3.2 samt 3.1.
  34. 34Beskrivningen av människan utgör ett specialfall av beskrivningen av verkligheten. Det kan dock finnas skäl att skilja mellan dessa. Ett utmärkt exempel pä detta är den diskussion kring sexualiteten som kommet att föras i kapitel 5. Vilken innebörd man ger begreppet sexualitet är beroende av hur man beskriver denna i sig, men ocksä vilken syn pä människan man utgär ifrän. Se vidare avsnitt 3.6—3.7.
  35. 35Se avsnitt 1.4.1 och 2.2.5.
  36. 36I senare ärs kvinnorättsliga forskning förekommer det att man väljer att precisera sina könsteoretiska förutsättningar i form av ett sk. könsbegrepp. Man bör dock vara upp- märksam pä att det inte är givet att man därmed även har tagit ställning till kunskapsfrä- gorna. Inom rättsvetenskapen är dock de senare centrala exempelvis för frägan om hur man legitimerar en kriminalisering. Se vidare avsnitt 3.1 och 3.6 om könsbegrepp. I kapitel 4 diskuteras frägor som gäller könsbegrepp inom kvinnorätten.
  37. 37Kön som forskningsobjekt anknyter därför till den diskussion som forts kring s.k. könsbegrepp, se vidare avsnitt 3.1.
  38. 38Se avsnitt 3.6.
  39. 39Som vi ska se innefattar konstruktionen av den fria individen pä straffrättens teorinivä vissa referenser till en beskrivning av en människa, se avsnitt 2.2.5. Pä tillämpningsnivän är beskrivningen av männniskan avgörande för vad som uppfattas som kränkande, se avsnitt 2.5 och kapitel 5. Beskrivningen av människan och verkligheten har betydelse för vad som anses kunna kriminaliseras. I detta sammanhang är det även av betydelse hur man legitimerar den beskrivning man utgär ifrän, se avsnitt 2.2.2-2.2.4, 6.2 och 6.3.1.
  40. 40I den man jag kommer in pä människan i ett konkret sammanhang kommer jag att i första hand tala om ’’den faktiska människan”, istället för ’’den enskilde individen”.
  41. 41Se avsnitt 1.5.1.
  42. 42Denna ideologiska utgängspunkt gäller även de skyddsobjekt som anges för de enskilda kriminaliseringarna av brott mot person. Den fria individen är da bärare av vissa precise- rade fri- och rättigheter, se vidare kapitel 2.
  43. 43Se vidare avsnitt 2.5.
  44. 44Jfr Andersson (2004), vilken argumenterar utifrän ’’rättsskyddssubjektet”, se vidare avsnitt 4.5.
  45. 45Jfr diskussionen om införandet av ett oaktsamhetsbrott för vissa väldtäktsfall, se vidare avsnitt 2.1.
  46. 46Se vidare avsnitt 2.1; Jfr dock vissa frägor kring klander, se avsnitt 5.4.7.
  47. 47Se vidare avsnitt 2.4.
  48. 48Inte alia skador eller kränkningar är straffrättsligt relevanta, se vidare avsnitt 2.2.2— 2.2.4.
  49. 49Se vidare avsnitt 2.2.5 om etiska och sociala teorier.
  50. 50Se vidare kapitel 5.
  51. 51Se vidare avsnitt 2.6.
  52. 52Det senate blir belt avgörande för att den kritik som framförs ocksä ska kunna päverka rättsomrädets utformning.
  53. 53Det innebär art jag senate i arbetet endast kommer att hänvisa tillbaka till detta kapi­ tel.
  54. 54Se vidare avsnitt 2.3.
  55. 55Angäende kriminalisering, se avsnitt 2.2.
  56. 56Gärningsobjektet är den eller det som blir utsatt för den straffbara gärningen, eller brottsoffret i straffrättens Systematik. Se vidare avsnitt 2.5.
  57. 57Brottsbegreppet bestär av en gärningssida och en personlig sida. Se vidare avsnitt 2.3— 2.4; Som vi ska se i avsnitt 4.2 är det svärt att applicera en traditionell kvinnorättslig ansats pä uppsätsproblematiken.
  58. 58I norsk rätt har en väldtäktsbestämmelse som förutsätter grov oaktsamhet införts, se Straffeioven 192 §.
  59. 59Davion (1999) s. 239, skriver att bedömningar av oaktsamhet vanligen kräver nägon form av standard, varför bedömningar av personlig culpa riskerar att Ieda till att man mäste ta ställning till vad som är ”god” sexualitet. Se vidare avsnitt 6.2.6.
  60. 60Avsnitt 2.2.2-2.2.5.
  61. 61Sedan 2005 omfattar väldtäktskriminaliseringen även vissa former av straffbart utnytt- jande vilka tidigare var placerade i BrB 6:3. Gränsdragningen mellan dessa gärningar används som exempel i avsnitt 2.3.2. Jfr ocksä avsnitt 3.1.3 vilket behandlar ’’kulturkri- tiska” analyser. I avsnitt 5.3-5.4, diskuteras vissa frägor kring straffvärde och kränkning. Denna diskussion utgär ifrän väldtäkt som ett tvängsbrott.
  62. 62Eftersom arbetet behandlar könsfaktorn i straffrätten, kommet framställningen att avgränsas till bestämmelsens andra stycke, se vidare avsnitt 5.6.
  63. 63Se vidare avsnitt 5.5-5.7.
  64. 64Det innebär att mänga klassiska straffrättsliga frägeställningar inte heller kommer att behandlas i arbetet, säsom osjälvständiga brottsformer, gärningsmannaskap, m.m.
  65. 65Det innebär ocksä att debatten kring väldtäkt mot barn (BrB 6:4) inte kommenteras ytterligare, även om konstruktionen av detta straffbud kan diskuteras just mot bakgrund av frägan om vilken individ som straffbudet avser. Konstruktionen av väldtäkt bygger principiellt sett pä en självständig individ (vilken kan samtycka) medan barn betraktas som osjälvständiga (vilket gör att frägan om samtycke i gründen blir irrelevant). Se vidare SOU 2001:14,5.264-270, Prop. 2004/05:45, s. 66f.
  66. 66Det gäller ocksä det sätt pä vilket de rättssökande bemöts i domstolarna.
  67. 67I förlängningen bör man ocksä ställa frägan om en feministiskt orienterad straffrätt mäste framhälla hämnden överhuvudtaget? Under alia omständigheter kan inte detta upp- fattas som viktigare än intresset av en seriös bedömning av offrens krav pä rättfärdighet.
  68. 68En offensiv straffrättspolitik innebär vanligen att gränserna för de klassiska kriminali- seringsprinciperna flyttas (se 2.2.1 nedan), och att man gärna tar till ätgärder av mer symbolisk karaktär. Se vidare Jareborg (1995), s. 19-37. Vissa delar av de reformer som genomförts när det gäller väldtäkt (BrB 6:1-2) kriminaliseringen av köp av sexuell tjänst (BrB 6:11) och införandet av grov kvinnofridskränkning (BrB 4:4a) kan ses som exempel pä en mer offensiv straffrättspolitik; Jfr Burman (2006), s. 404—406, som mot denna bakgrund ifrägasätter den straffrättsdefensiva diskurs som innebär att man bortser frän straffrättens sociala kontext. Som vi ska se har dock frägan om beskrivningen av männis- kan och verkligheten stör betydelse för vad som överhuvudtaget uppfattas vara en straff- rättsligt relevant skada/kränkning, varför det inte är givet att det är i motsättningen mel- lan en offensiv och en defensiv straffrättspolitik som debatten bör föras.
  69. 69Den klassiska straffrätten har sina ideologiska rötter i upplysningstidens filosofi och människouppfattning. Politiskt sammanhänger den med borgerskapets frigörelse, libe- ralismens framväxt samt en ökad demokratisering. En klassiskt orienterad straffrätt kan da sammanfattas som en syn pä straffrätten där denna syftar till att skydda individen frän övergrepp frän statens eilet andra medmänniskors sida, samt att vara en garant för vissa grundläggande värden. Straffrätten kan dä ha en samhällsuppgift men inom mycket begränsade ramar. Se Jareborg (1995), s. 22-27.
  70. 701 praktiken avser därför generella hänvisningar till ’’straffrätten” eilet "straffrättens lära” i arbetet, de grundläggande principer som är gemensamma för straffrättsteorier som utgär frän en klassiskt orienterad straffrätt.
  71. 71Även Burman (2006), s. 404-406, argumenterar med utgängspunkt i straffrätten som ett verktyg för samhällsstyrning, varför argumentationen hamnar i motsättningen mellan den offensiv och en defensiv straffrättspolitik. Författaren framhäller behovet av att ta hänsyn till kvinnors verklighet, men denna verklighet prövas inte mot straffrättens grund­ läggande begrepp utan istället mot behovet av straffrättsliga regier.
  72. 72Jareborg talar här om att straffrätten har en ’’värdeexpressiv Funktion: strafflagen blir ett socialmoraliskt syndaregister, en förteckning över samhälleligt sanktionerade etiska krav”. Jareborg (2001), s. 64.
  73. 73Ashworth (2003), s. 30 f.
  74. 74Se vidare avsnitt 2.2.3-2.2.5.
  75. 75Jareborg (1975), s. 103-108.; JfrJareborg (2001), s. 87.
  76. 76von Hirsch (2001) s. 14—15.
  77. 77SOU 1986:13; prop. 1987/88:120, s. 33. Jfr dock val av päföljd där preventionshän- syn kan ges viss betydelse, prop. 1987/88:120, s. 100.
  78. 78Jareborg (1992), 136-139.
  79. 79Jareborg, (1994), s. 328.
  80. 80Att rättfärdighet kan vara ett värde i sig framhälls av Stang Dahl, se vidare avsnitt 4.2.
  81. 81Sevon betonar visserligen art en faktisk (empirisk) accept för en lagstiftning knappast är tillräcklig som grund för en rättslig legitimitet, och förordar därför att man istället talar om systemets acceptabilitet, i första hand utifrän dess demokratiska förankring. Förfat- taren medger dock att den traditionella rättsstaten konstruerades i en tid da kvinnor (och vissa andra grupper) inte deltog som självständiga medlemmar av stmhället. Sevon (1990a), s. 203-211.
  82. 82Frände preciserar legalitetsprincipen säsom fyra rättsnormer: praeter legem, analogi- förbudet, förbudet mot retroaktiv lagstiftning samt förbudet mot obestämd lagstiftning. Frände (1989), s. 4.
  83. 83Frände anger tre tänkbara argumentationsmodeller vilka kan ge oss relevanta skäl för en legalitetsprincip: den centralistiska modellen, den preventiva modellen samt trygg- hetsmodellen. Frände (1989), s. 116-119.
  84. 84Nägra författare ställer ytterligare ett krav vid sidan av en formell förutsebarhet i form av den moraliska godtagbarheten hos lagstiftningen. Vi talar da inte enbart om en formell rättssäkerhet utan även om en materiell rättssäkerhet. För en sammanfattning av diskus- sionen, se Frändberg (2000), s. 269-274.
  85. 85Den klassiska latinska sentensen är ’’Nullum crimen sine lege - Nulla poena sine kge”.
  86. 86Jfr RF 2:10, samt Promulgationslagen 5 § st. 1.
  87. 87Se vidare avsnitt 2.1.4.
  88. 88Se vidare avsnitt 2.5; För en diskussion kring relationen mellan legalitetsprincipen och Europarädets konvention om de mänskliga rättigheterna, se Lahti (1998), s. 295-307.
  89. 89Ett ord kan därmed ha mänga betydelser medan ett begrepp kännetecknas av att det har givits en viss definition. Jareborg (1974), s. 73-75.
  90. 90Peczenik (1980), s. 56-59.
  91. 91Frände (1989), s. 229-233. Jfr norsk rätt som i viss man skiljer sig frän en svensk-finsk tradition pä straffrättens omräde, se t.ex. Andenses (2004), s. 115-122; Dansk rätt ger ett visst lagstöd för analogiska toikningar, se Straffeioven 1 §, jfr Greve, m.fl. (1993), s. 99- 100; Jfr avsnitt 4.2 där tolkningslärans utformning blir av avgörande betydelse för vad som är möjligt att ästadkomma genom en rättsdogmatisk metod.
  92. 92Här finns alltsä bäde ett krav pä konsistens och pä koherens. Sevon (1990), s. 305 f.
  93. 93Jfr avsnitt 4.2 nedan, där jag gör ett försök att tillämpa den rättsdogmatiska metodik vilken presenterats av Stang Dahl.
  94. 94Ashworth (2003), s. 35, pekar pä alternativa och möjligen ocksä tillräckliga metoder för att päverka människors beteende; Jfr Feinberg (1984), s. 31.
  95. 95Jareborg anger ett antal rättstatliga principer för kriminalisering vilka omfattar de traditionella kriminaliseringsprinciper som anges här, samt vissa centrala principer vilka följer av brottsbegreppet, se vidare 2.3-2.4 nedan. Jareborg (2001) s. 63-64; Jfr Jareborg (2006) s. 35-40.
  96. 96Jareborg (2001) s. 46-47; Jareborg (2006); Frände (1994) s. 22; Foren kritikav ultima ratio-principen som grund för straffrättens legitimering, se Minkkinen (1994) s. 133- 136.
  97. 97Avsnitt 2.2.2—2.2.4.
  98. 98Jareborg (2001) s. 53-55.
  99. 99Jareborg (2001) s. 53; Ashworth (2003) s. 29.
  100. 100Kravet pä effektivitet har bland annat att göra med den faktiska möjligheten att uppnä fällande domar, se Jareborg (1992) s. 91-92; Om man däremot ser ultima-ratioprincipen som en del av legitimeringen av själva straffhotet, sä kan man säga att kravet pä effektivi­ tet ocksä handlar om att straffsystemet inte fär orsaka mer skada än nytta. Se Lappi-Sep- pälä (1994) s. 80.
  101. 101Som exempel kan nämnas behovet av att visa politisk handlingskraft. Se Jareborg (1995), s. 32 och Ashworth (2003), s. 25.
  102. 102Jareborg (2001), s. 51; Traditionellt talar man här om ’’rättsgoda”, ett begrepp som har hämtats frän äldre tysk doktrin där utgängspunkten är att begreppet kan ges ett fristä- ende normativt innehäll. Senate versioner av denna teoretiska utgängspunkt har dock en tendens att sluta i samma ställningstagande som den skadeteori (jfr avsnitt 2.2.3) som dominerar svensk rätt: det handlar om att skydda individen och detta följer av de konsti- tutionella principerna. Se vidare Lernestedt (2003), s. 131-155, särskilt s. 153; Frände (1994), s. 21.
  103. 103Vi bör alltsä skilja mellan skyddsobjektet och gärningsobjektet, det senate är det som faktiskt angrips vid en kränkning (angreppsobjektet). Se vidare 2.5 nedan.
  104. 104Jfr Frände som väljer termen ’’rättsgott”, vilket preciseras till att vara en egenskap hos angreppsobjektet. Frände (1994), s. 20; Jfr Lernestedt vilken anger att dessa utgör "värde- omdömen om objekt”. Lernestedt (2003), s. 152.
  105. 105Systematiskt sett placerar sig dessa i den inledande delen av BrB, kapitel 3-12. Rätten till liv anses vara det viktigaste av de individuella skyddsobjekten, varvid den mest in- gäende kränkningen av detta värde, mord, placeras först av dessa (BrB 3:1).
  106. 106Se vidare avsnitt 2.2. Rättighetskatalogen uppfattas utgöra en avgränsande grund för vad som kan kriminaliseras. Sevon päpekar dock att det inte finns nägon neutral formu­ lering av de mänskliga rättigheterna, och försök att tillfredsställa alia tänkbara intressen kan därför Ieda till motsatt resultat. Sevon (1994), s. 208; Lernestedt päpekar ocksä att Europakonventionen i sig inte heller ger nägra klara riktlinjer för var gränsen gär när det gäller vad som kan utgöra skyddsvärda intressen. Lernestedt (2003), s. 155-158.
  107. 107Se vidare Lernestedt (2003), s. 69-72, samt s. 151-155. Författaren visar pä hur svärt det är att idag ange en grund för vad som egen tilgen kan kvalificera till att vara straffrätts- liga skyddsobjekt, och att det därför finns en tendens att just förankra de utvalda värdena i konstitutionella och därmed rättsliga principer.
  108. 108Jfr Regeringsformen kapitel 2.
  109. 109Avsnitt 2.2.5.
  110. 110Lernestedt anger fem olika former av integritet vid brott mot person: fysisk integritet, psykisk integritet, rumslig integritet, sexuell integritet samt negativ integritet. Lernestedt (2003), s. 174.
  111. 111Förarbetena till BrB är mycket kortfattade när det gäller de olika skyddsintressena och de konsekvenser dessa fär för indelningarna i BrB. Av SOU 1953:14 s. 101-105, framgär dock att indelningen i väldsbrott och fridsbrott baserades pä en tradition som redan utvecklats i SL.
  112. 112Se vidare avsnitt 5.6.
  113. 113Att ’’värna individens integritet i sexuellt hänseende”, SOU 1953:14, s. 228; ’’Den sexuella självbestämmanderätten och den sexuella integriteten är de viktigaste skydds- intressena”, SOU 2001:14, s. 108.
  114. 114Jfr rän (BrB 8:5) där bäda gärningarna dels är kriminaliserade var för sig, säsom välds- brott och förmögenhetsbrott (jfr BrB 3:5 och BrB 8:1), dels avser olika skyddsobjekt.
  115. 115Frägan om det finns en sexuell kränkning och vilken funktion denna i sä fall bör ges är ett centralt tema i kapitel 5 och 6.
  116. 116I arbetet avser begreppet ’’skada” kränkningar av de intressen som omfattas av skydds­ objektet, medan jag vid angrepp som drabbar enskilda människor väljer att tala om ’’kränkning”.
  117. 117Avsnitt 2.5.
  118. 118Vanligen anges dock det skyddade intresset i sä generella termer att detta inte i sig ger sä stör vägledning. Som en del av straffrättens mer allmänna förutsättningar, säsom exem- pelvis om en gärning uppnätt erforderligt straffvärde för att uppfylla en viss kriminalise­ ring, kan det dock ha en viss betydelse. Jareborg (2001), s. 111-112.
  119. 119Mill (1989), s. 75; Hart (1963), s. 4; Jfr Feinberg (1984), s. 26-27, vilken beskriver flera tänkbara utgängspunkter för bedömningen av vilka gärningar som bör kvalificera rill kriminalisering.
  120. 120Avsnitt 2.2.5.
  121. 121En sammanfattning av diskussionen mellan Hart och Devlin finns hos Mitchell (1967), s. 1-17.
  122. 122Denna Standpunkt representerades päsin tid av Devlin (1965). Som Ashworth päpekar är dennes Standpunkt svär att uppfatta som en moralteori eftersom den i realiteten inte kan ges en entydig definition. Urvalet av straffbara gärningar skulle bland annat ske pä grundval av människors uppfattning om vad som kan upplevas som motbjudande. Ash­ worth (2003), s. 42—43 samt Devlin (1965), s. 15.
  123. 123Ashworth (2003), s. 35.
  124. 124Feinberg (1984), s. 48. Vi talar da om gärningar vilka kan ge upphov till obehag och
  125. 125Se t.ex. Clarkson (2003), s. 13 och s. 16, ’’picking one’s nose in public”.
  126. 126Jfr Lacey (1998), s. 52, som poängterar att möjligheten att utöva rättigheter kräver vissa basala resurser, som i det moderna samhället mäste garanteras av staten, varför grän- sen mellan det publika och det privata blir mer komplicerad.
  127. 127Lernestedt (2003), s. 94-96; Jfr Ashworth (2003), vilken diskuterar dessa tvä olika infallsvinklar säsom tvä olika rättsliga principer, ’’the principle of autonomy” samt ’’the principle of welfare”, s. 28-32.
  128. 128Träskman (1993), s. 355, tolkar senate ärs reformer säsom ett sätt att försöka motverka ett moraliskt vakum. Reformerna skulle dä syfta till att äterinföra de kriminaliseringar som avskaffades under 1900-talet. Se vidare avsnitt 6.1.2; Lernestedt (2003), s. 94—95 gör omedelbara kopplingar mellan den negativa friheten och ”det individuella”, medan den positiva friheten omedelbart kopplas samman med ”det gemensamma”, alltsä kollektiva intressen; En risk med denna omedelbara koppling är att man klassificerar argument efter vissa givna monster utan att förutsättningarna för dessa har analyserats närmare.
  129. 129Jfr Burman (2006), s. 230-232, som päpekar att olika kvinnopolitiska krav, i motsätt- ningen mellan det positiva kravet om skydd och straffrättens betoning av negativa rät­ tigheter, riskerar att definieras som en offensiv straffrättspolitik och därmed som en form av missbruk av straffrätten.
  130. 130Lernestedt är inne pä en liknande tankegäng. Enligt författaren finns en benägenhet ”att definiera begrepp negativt, utifrän ’icke-är’ snarare än ’är’”. Lernestedt (2003), s. 202.
  131. 131Se t.ex. Feinberg (1973), s. 37; Det utesluter inte att gärningar kan kriminaliseras i fall där människan inte är fri i denna mening, se t.ex. sexuell utnyttjande, BrB 6:3. Samtycke utesluter inte heller att det kan anses relevant att reagera med rättsliga medel i det enskil- da fallet, se vidare avsnitt 2.3.3; Jfr Lernestedt (2003), s. 218-221, jfr s. 247-248.
  132. 132Ashworth konstaterar att den stora debatten kring kriminalisering har förts kring sexualbrotten. Ovriga brott mot person verkar uppfattas som givna, trots att de flesta straflfbud följer av olika historiska och politiska förhällanden. Ashworth (2003), s. 24.
  133. 133Principen är alltsä att strafflagstiFtningen endast ska kriminalisera övergrepp mot andra. Homosexuella gärningar kan därför inte vara straffbara (sä länge de inte implicerar andra straffbud), även om andra typer av moralnormer kan innebära att homosexualitet uppfattas som synd.
  134. 134Mitchell (1967), s. 134-135, poängterar att lagen aldrig endast skyddar det individu­ ella intresset eftersom ett sädant skydd även implicerar ett värn av det institutionella, eller ’’ethos of society”.
  135. 135Se vidare avsnitt 5.4.
  136. 136Hart (1963), s. 6-12; Jfr kriminaliseringen av incest i BrB 6:7 vilken är subsidiär till alia straffbud som avser övergrepp mot enskilda.
  137. 137Jfr Sexualbrottsutredningen SOU 1976:9, s. 55. Se vidare avsnitt 5.4.
  138. 138Själva iden om att sexualiteten kan ses som en social konstruktion följer av flera tänk- bara teoretiska utgängspunkter. Se vidare avsnitt 3.7.
  139. 139Även om man väljer att avskaffa sexualbrotten som egen kategori sä kommer den faktiska gärning som ska bedömas ändä inte att kunna beskrivas eller värderas utan att man pä nägot sätt relaterar till en sexuell kontext. Jfr SOU 1976:9 s. 54-55 samt avsnitt 5.4 och 5.7 nedan.
  140. 140Se särskilt 5.3-5.4.
  141. 141Det kan vara viktigt i sammanhanget att understryka att det även finns en tendens i riktning mot en ökad individualisering av straffrätten generellt sett. Ett tydligt exempel pä detta är frägan om vad som är det moraliskt förkastliga eller klandervärda i uppsätet, jfr avsnitt 2.4. Med en mer kollektivistisk syn pä straffrätten är det möjligt att tala om en ’’brottslig vilja” vilken riktar sig mot samhällskollektivet och dess intressen, medan en straffrätt som är orienterad mot det individuella kommer att fokusera pä uppsätet som ett uttryck för den totala likgiltigheten mot medmänniskan. Se t.ex. Andenaes som hänvisar till ’’forbrytersk vilje” bl.a. i samband med bedömningar av försök. Andenass (2004), s. 347; Jfr Jareborg (2001), s. 309-310, och Jareborg (1992), s. 101-102. Vi har alltsä att göra med en utveckling inom straffrätten där värnander av de individuella intressena har fätt en allt större betydelse för synen pä vad det är som utgör det straffvärda i ett visst handlande, bäde i samband med kriminalisering och vid bedömningen av ett enskilt brott. Se vidare Jareborg (1992), s. 95-120.
  142. 142Feinberg (1989), s. 28.
  143. 143Ashworth (2003), s. 43; Feinberg (1989), s. 34-36; Nuutila (1990), s. 122-123; Wennström (2005), s. 108-119.
  144. 144Ashworth (2003), s. 28-30; MacCormick (1982), s. 22-27.
  145. 145Sevon (1994), s. 203.
  146. 146Feinberg (1989), s. 28; I arbetet diskuteras endast övergepp mot vuxna vilka har fömäga till självbestämmande. I tillägg diskuteras vissa aspekter av möjligheten att skydda sig mot övergrepp, se särskilt avsnitt 5.4. Denna diskussion om människans möjlighet att
  147. 147Feinberg (1989), s. 28, jfr s. 31, ’’the autonomous person is the one who makes the most of it.” I arbetet blir denna aspekt av den liberala synen pä självständighet central för frägan om hur verkligheten och människan beskrivs i straffrätten. Man kan säga att en grundläggande förutsättning för arbetet är att den fria individen är ’’nägon”.
  148. 148Se avsnitt 2.4.3 samt 5.3-5.4.
  149. 149Feinberg (1989), s. 30; se vidare avsnitt 2.5 och 6.1.3.
  150. 150Denna ideologiska utgängspunkt förstärks ofta sätillvida att man i straffprocessen mäste utgä ifrän det alternativ som är till fördel för gärningsmannen, medan det (exem- pelvis vid väldtäkt) istället blir äklagarens sak att visa att brottsoffret inte utövade sin fria vilja. Se avsnitt 2.5.2.
  151. 151Se vidare avsnitt 3.3; Svensson/Pylkkänen (2004), s. 23-26; Widerberg (1981), s. 22 f.
  152. 152Som vi ska se i avsnitt 3.3 har man inom kvinnoforskningen och Feminismen sedan länge övergivit denna sociala teori som utgängspunkt för diskussionen om kvinnors fri­ görelse.
  153. 153Jfr SOU 1976:9, se vidare avsnitt 5.4.
  154. 154Se vidare avsnitt 2.5 och 5.4.
  155. 155En rätc till individuell sexuell frihet kan för den enskilda människan lika gärna hand- la om att välja bort sexualiteten.
  156. 156Se vidare de olika argumentationsmodeller som presenteras i kapitel 3.3-3.5. De tvä första prövas mot olika straffrättsliga frägeställningar i kapitel 5.
  157. 157Jag kommet att följa den Systematik som presenterats av Jareborg, (2001), s. 33-39.
  158. 158Se vidare avsnitt 2.4.2.
  159. 159Det gäller bäde dekonstruktiva och rekonstruktiva analyser, alltsä att dels undersöka hur rättsordningen fungerar, dels undersöka vilka möjligheter till refomer som kan finnas, jfr kapitel 1.
  160. 160Se vidare avsnitt 2.5.
  161. 161Avsnitt 2.1.4.
  162. 162SOU 2001:14, s. 177-178 samt 162-164. Prop. 2004/05: 45, s.43^5, samt 47- 52.
  163. 163SOU 1982:61, s. 70-72, prop. 1983/84:105, s. 17 och 76; SOU 1995:60, s. 276, prop. 1997/98:55, s. 91. Jfr ocksä SOU 2001:14, s. 150-153, prop. 2004/05:45, s. 45- 47.
  164. 164,3 Se vidare kapitel 6.3.2.
  165. 165Se vidare avsnitt 5.6.
  166. 166Här aktualiseras frägor kring radikalfeminismen och straffrätten, samt möj 1 igheterna att reformera straffrätten utifrän en ständpunktsfeministisk ansats. Dessa begrepp presen­ teras i kapitel 3, och diskuteras sedan vidare i kapitel 5.
  167. 167Det är därför viktigt att vara uppmärksam pä att kravet pä gärningsculpa är ett rätts- stridighetsrekvisit, varför denna frägeställning även kan vara aktuell vid ett uppsätsbrott. Se vidare Jareborg (2001), s. 207-208, jfr s. 209-210. 1,7 JfrJareborg (2001), s. 209-210.
  168. 168En stöld (BrB 8:1) är ett tillgrepp som innebär ekonomisk skada, ett mord (BrB 3:1) är ett angrepp som resulterar i förlust av liv.
  169. 169Det krävs alltsä inte enbart att man kan sägas ha förvällat denna, det krävs ocksä att detta skett pä ett straffrättsligt adekvat sätt. Sädana bedömningar görs enligt teorin om gärningsculpa med utgängspunkt i det risktagande en viss kontrollerad gärning innebär i förhällande till en okontrollerad följd. Jareborg, (2001), s. 204—206, s. 226 f.
  170. 170Culpa bedöms därmed pä bäda sidorna av brottsbegreppet. Deis som förutsättning för en otilläten gärning, alltsä som en bedömning av det risktagande en viss kontrollerad gärning innebär i förhällande till en okontrollerad följd. Deis som personlig culpa, vilken förutsätter en bedömning av gärningsmannens psykiska inställning, samt den klander- värdhet denne utvisat genom gärningen. Jareborg (2001), s. 206-209.
  171. 171Om handlingsskäl, se Jareborg (2001), s. 158-162.
  172. 172Jfr avsnitt 2.3.4. Offret kan visserligen ha tvingats av nägon annan. För straffansvar krävs dä att den som utövat den sexuella gärningen har uppsät även till den andres tvängs- gärning, se vidare om täckningsprincipen nedan, avsnitt 2.4.2.
  173. 173Se vidare avsnitt 6.2.7.
  174. 174Det här är en frägeställning som framförallt blir aktuell i samband med straffvärde- bedömningen, se vidare 2.3.4 och 2.4.3; De rättsliga förutsättningarna för offrets eventu- ella ansvar diskuteras i avsnitt 5.4 nedan.
  175. 175Se vidare avsnitt 6.3.2.
  176. 176De viktigaste undantagsreglerna är nöd (BrB 24:4), nödvärn (BrB 24:1), samtycke (BrB 24:7), vissa fall av laga väldsutövning (se t.ex. PolisL 10 § st. 1), förmans order (BrB 24:8), samt det man kan kalla social adekvans (ett vanligt exempel pä detta är ”nor- mala” konsekvenser av deltagande i sporter).
  177. 177Jareborg (2001), s. 283-284.
  178. 178Jareborg (2001), s. 286; Jfr Wennberg (2004), s. 122, vilken gör en delvis annorlunda tolkning av samtyckets fvinktion vid väldtäkt.
  179. 179Jareborg (2001), s. 282; Jfr Sutorius, (1997), s. 1303 f.
  180. 180Avsnitt 2.4.2.
  181. 181En sädan bedömning kan förankras i kravet pä att ett utnyttjande ska vara otillbörligt, se BrB 6:1 st. 2. Ansvar är ocksä uteslutet om gärningsmannen trodde sig ha samtycke, se vidare avsnitt 2.4.2.
  182. 182Om offret väljer att omedelbart foga sig i syfte att undslippa mer väld kan detta krav ibland vara svärt att bevisa. Jfr SOU 2001:14.
  183. 183En verklighetsbeskrivning där man utgär ifrän att kvinnor samtycker först när de ger ett tydligt medgivande, alltsä ett aktivt och tydligt uttryck för att man själv väljer att ha sex, bygger i sig pä ett ideal om en mer ’’demokratisk” sexualitet. Vi talar dä om mälsätt­ ningar vilka inte längte handlar om att skydda friheten utan snarare frigörelsen (av kvin- norna), alltsä sädana som jag har klassificerat säsom politiska mälsättningar. Om man däremot tolkar denna ansats som att sexualiteten utgör ett värde i sig uppstär mänga nya
  184. 184Andersson (2004b), s. 222-229; Sutorius (1997), s. 1305.
  185. 185Wennberg (2004), 130-131.
  186. 186SOU 2001: 14, s. 127-128; SOU 2001:14, s. 135-138 diskuterar även erfarenheter av samtyckeskonstruktionen i engelsk rätt; JfrTemkin (1987), s. 109-118, vilken visar att diskussionen inom det brittiska samväldet snarare gätt i riktning mot att minska betydel- sen av samtycket; Burgess-Jackson (1999), s. 93, argumenterar för en övergäng frän sam­ tycke till tväng.
  187. 187Nägra tänkbara förutsättningar för ett nytänkande vilka följer av kvinnoforskningen presenteras i kapitel 3, diskussionen sammanfattas sedan i avsnitt 6.4.
  188. 188Jareborg (2001), s. 287-290.
  189. 189I litteraturen utgör vanligen sadomasochism ett exempel pä sexualhandlingar där den fria viljan har avgörande betydelse för vad som är straffbart. I engelsk rätt har sädana väldsgärningar ändä blivit föremäl för straffrättsliga ätgärder, se vidare Clarkson, (2003), s. 17f.
  190. 190Jareborg argumenterar för att man vid försvarlighetsbedömningen i dessa fall bör bortse frän att gärningen saknar etiskt berättigande. Behovet av enkla regier kan dä snara- re tala för att samtycke även kan omfatta normalgraden av misshandel. Jareborg (2001), s.288.
  191. 191Lacey (1998), s. 113-14, päpekar att kravet pä samtycke ytterligare förstärker proble- met med att de rättsliga begreppen utgär ifrän det mentala (vilja) och inte den kränkta kroppen, se vidare avsnitt 6.3.1 och 6.4.
  192. 192I kapitel 3 kommet jag att beskriva hur olika ansatser inom kvinnoforskningen kan päverka synen pä människan. I kapitel 5 diskuteras sedan exempel frän reformer där vissa antaganden om människan är centrala för de bedömningar som görs. I den avslutande delen av kapitel 6 kommer jag sedan att sammanfatta de möjligheter en ansats inom kvinnoforskningen kan innebära för straffrätten, särskilt vad gäller synen pä människan.
  193. 193Om straffvärde som uttryck för ett uttryck för nyklassisk syn pä straffrätten, se Jare- borg/Zila (2000), s. 101; von Hirsch (2001), 12—13.
  194. 194Enligt Prop. 1987/88:120, s. 79, ska rubricering och gradplacering ske före straffmät- ning; Jfr Jareborg/Zila (2000), s. 107.
  195. 195Jfr BrB 29:1.
  196. 196Se vidare avsnitt 2.4.3.
  197. 197Arbetet behandlar därför inte en gärnings konkreta straffvärde. Ej heller det abstrakta straffvärdet vilket avser jämförelser av straffnivä mellan olika straffbud. Jfr Jareborg/Zila (2000), s. 103; Arbetet behandlar istället förutsättningarna för att tala om människa och kränkning, alltsä premisserna för att säga att nägot är ’’kränkande” och i sä fall ’’straff- värt”.
  198. 198Jareborg/Zila (2000), s. 103.
  199. 199Jareborg/Zila (2000), s. 110-112.
  200. 200Jareborg/Zila (2000), s. 111.
  201. 201Se vidare avsnitt 5.3-5.4, 6.2 samt 6.3.
  202. 202Rekvisitet samlag innebär dock i realiteten att det är tillräckligt med försök till samlag. Jfr SOU 1951:14, s. 231; Även efterden senaste reformen, Prop. 1997/98: 55, s. 89-92 och Prop. 2004/05:45, s. 45-47, kvarstär samlag som själva grundformen av ett sexuellt övergrepp. Se vidare avsnitt 6.3.2.
  203. 203Jfr avsnitt 6.3.2 där grunderna för den senaste reformen, SOU 2001:14, diskuteras.
  204. 204SOU 1982:61, s. 70, 1983/84: 105, s. 17.
  205. 205Prop. 1983/84:105, s. 17-18 samts. 50-51.
  206. 206Prop. 2004/05:45,s.46.
  207. 207Se vidare avsnitt 6.3.2.
  208. 208Jfr SOU 1976:9, s. 55, där man ifrägasätter om det kan finnas en ’’speciell sexuell integritet som är väsensskild frän annan integritet.”
  209. 209Vanligen samverkade da även den politiska mälsättningen om en sexuell frigörelse med den kriminalpolitiska mälsättningen om att minska det straffbara omrädet.
  210. 210Vid en väldtäkt kan sädana omständigheter föranleda att brottet bedöms som grovt, BrB 6:1 st. 4.
  211. 211Jfr BrB 4:4a där själva relationen bidrar till att höja straffvärdet.
  212. 212Se vidare avsnitt 5.3.
  213. 213Sexualbrottsutredningens förslag, SOU 1976:9, diskuteras i avsnitt 5.4.
  214. 214Prop. 1983/84:105, s. 21, JuU 1983/84:25, s. 17. Jfr Prop. 2004/05:45, s. 52-54.
  215. 215Den feministiskt orienterade kritik som riktades mot detta förslag handlade om be­ skrivningen av parterna och de tolkningar som gjordes av deras relation. Kritiken resulte- rade i förslag om att avskaffa vissa typer av straffvärdeargument. Denna ofta kulturkritiska argumentation är dock inte särskilt konstruktiv pä det straffrättsliga omrädet. Se vidare avsnitt 3.1.3, 5.2 och 5.4.7.
  216. 216Se vidare avsnitt 5.3-5.4.
  217. 217SOU 1995:60.
  218. 218I svensk rätt hanteras denna problematik istället som en fräga om val av straffpäföljd. Psykisk störning utesluter inte ansvar, men begränsar de päföljder som kan komma ifräga, BrB 30:6.
  219. 219Jareborg har utvecklat konformitetsprincipen i svensk straffrätt (1969), s. 355 f. samt (2001) s. 303-304.
  220. 220Avsnitt 2.4.2.
  221. 221Faktiska villfarelser vilka inte är beroende av ruset utesluter dock vanligen uppsät, detsamma kan gälla vissa överskjutande uppsätsrekvisit säsom tillägnelseuppsät. Jareborg (2001), s. 337-341.
  222. 222Vid oaktsamhetsbrott gäller dels ett krav pä gärningsculpa, och dels ett krav pä per- sonlig culpa. Det innebär att den otillätna gärningen pä motsvarande sätt ska vara täckt av en personlig oaktsamhet.
  223. 223Jareborg (2001), s. 334-336.
  224. 224Jareborg (2001), s. s. 309-310.
  225. 225Nuutila (1990), s. 102-104.
  226. 226Nuutila (1990), s. 147-150.
  227. 227Jfr tidigare indirekt uppsät viiket avsäg fall där gärningsmannen haft insikt om att vissi följder varit praktiskt taget var oundvikliga. Ett sädant uppsät kan vara aktuellt i förhäl- lande till gärningar där endast en viss följd eftersträvats men där gärningsmannen ändi kunnat räkna med andra straffbara följder. Med den nya terminologin torde dessa fal omfattas av insiktsuppsätet, samt i vissa fall även av likgiltighetsuppsätet beroende av htr gärningsmannen uppfattade risken för bieffektens förverkligande och om han förhöll sg likgiltig till denna risk.
  228. 228Straffansvarsutredningen argumenterade för ett insiktsuppsät, se SOU 1996:185, s. 112 samt 129 f. Förslaget ledde dock inte till lagstiftning, se prop. 2000/01:85, s. 9.
  229. 229”Det räcker att han funnit gärningsomständigheten vara praktiskt taget säker eilet effekten praktiskt taget oundviklig”, se NJA 2004 s. 176.
  230. 230NJA 2004 s. 176.
  231. 231NJA 2004 s. 176; Jfr Asp (2004), s. 386-390.
  232. 232Vi talar dä om s.k. parallellvärderingar i lekmannasfären, Jareborg (2001), s. 349- 352.
  233. 233Se vidare avsnitt 2.4.3.
  234. 234Principiellt sett är ett oaktsamhetsbrott mindre strafFvärt än ett uppsätsbrott därför att gärningsmannen da utvisat en lägre grad av likgiltighet mot medmänniskans intressen, och därmed ocksä kan ses som mindre klandervärd.
  235. 235Se NJA 2004 s. 176; Jfr Ulväng (2005), s. 5-8, samt s. 10-12.
  236. 236Jareborg (2001), s. 342.
  237. 237Denna typ av omständigheter kan med hänvisning till BrB 6:1 st. 3 betraktas som brottsinterna. De kan därför päverka straffmätningen inom den grad brottet placeras i, även om tillämpningsutrymmet är begränsat. Se Prop. 1983/84:105, s. 23-24 och JuU 1983/84:25, S. 18; Jfr Prop. 2004/05:45, s. 52-54
  238. 238Se vidare avsnitt 5.4.
  239. 239Att väld kan anses vara sexigt och vilka premisser ett sädant resonemang kräver disku- teras i avsnitt 6.2.3 och 6.3.1 nedan.
  240. 240Jfr BrB 29:3, ”om brottet föranletts av annans grovt kränkande beteende”; Se vidare von Hirsch/Jareborg (1986) s. 442; Provokation kan ha betydelse vid rubricering och gradplacering, se Jareborg/Zila (2000), s. 116-117.
  241. 241Det är en lösning som kan ifrägasättas, se vidare Nelson (1989), s. 257-259.
  242. 242Nelson (1993), s. 192, skiljer mellan begreppet offer och den person som lidit skada; Även i det här arbetet avser ’’offer” i första hand den person som i rättslig mening uppfat- tas som skadelidande.
  243. 243Frändberg föreslär även termen ’’rättsfrid” som uttryck för rättsordningens förmäga att upprätthälla tryggheten i samhället. Frändberg (2000), s. 269-270.
  244. 244Jag skiljer här mellan den systematiska konstruktionen av gärningsobjektet och gär- ningsubjektet, och den människa som förekommer i den faktiska verkligheten. När en argumentation förutsätter nägon form av referenser till en faktisk verklighet kommer jag i första hand att tala om gärningsman och offer.
  245. 245Se vidare Jareborg (2001), s. 130.
  246. 246RB 20:8 st. 4.
  247. 247Nelson (1993), s. 188; Lernestedt (2003), s. 60.
  248. 248Lag om mälsägandebiträde (SFS 1988:609), RB 20:a, Lag om besöksförbud (SFS 1988:688), BrB4:a.
  249. 249Det gäller framförallt inrättandet av kvinnohus och kvinnojourer, jfr ROKS; Nägot som ocksä leder till en form av privatisering av rättsordningen, se Nelson (1993), 190.
  250. 250Se vidare avsnitt 2.5.2 och 5.4.
  251. 251Vilket ocksä är en frihet som i viss grad kan disponeras genom samtycke, se avsnitt 2.3.
  252. 252Denna rätt är ocksä skyddad av Europakonventionen, se Lernestedt (2003), s. 155- 158.
  253. 253Det är intressant att se hur argumentationen tenderar att börja i dennes intresse av att handla fritt. Tydliga exempel finns hos Feinberg (1973), s. 9-11, samt (1989), s. 27.
  254. 254Feinberg säger bland annat att den autonoma individen ofta uppfattas som en ’’self- made man”, det är en individ som skapar sig själv. Den fria individen kännetecknas därför av att vara sinnebilden för en aktiv och handlande männska. Se Feinberg (1989) s. 33.
  255. 255Jfr Andersson (2004) i avsnitt 4.5 nedan, vilken poängterar att rättsskyddsubjektet konstrueras som ’’öppet” och därmed tillgängligt.
  256. 256Se vidare kapitel 4 och avsnitt 6.4.
  257. 257Se vidare avsnitt 5.3—5.4, 6.1.3 och 6.4.
  258. 258Se vidare avsnitt 5.4.
  259. 259Se vidare avsnitt 2.6.
  260. 260Se t.ex. MacKinnon (1987a); Pateman (1989); Franzway (1989); Lundström (1999), s. 50—73; Se ocksä Lernestedt (2003), s. 62-68.
  261. 261Indelningen mellan det privata och det publika är ocksä central för arbetsdelningen mellan könen, för kvinnors deltagande i samhällslivet, o.s.v. Eisenstein (1984), s. 15-26.
  262. 262Eftersom den privata sfären även varit den kvinnliga sfären har kvinnors problem ofta relaterats till denna. Det politiska arbetet har därför ofta startat i det egna livet. Se Zita (1990), s. 4; Jfr Eisenstein (1984), s. 35 f.
  263. 263Lacey (1998), s. 69-70; Mitchell (1967), s. 119, pekar pä att gärningar kan päverka andras välfärd oavsett i vilket sammanhang de begäs. 2,4 Angäende kriminaliseringen av väldtäkt i äktenskapet, se vidare avsnitt 5.3.
  264. 264Jfr BrB 6:7; Kriminaliseringen av de prostituerades kunder (BrB 6:11) har kritiserats för art vara oklar pä denna punkt. Se Lernestedt/Hamdorf (1999) och (2000); Se vidare avsnitt 6.1.2, 6.1.3 och 6.4.
  265. 265Se t.ex. Kaul (1989), Ekenvall (1966), Äsbrink (1978), m.fl.
  266. 266Se vidare avsnitt 6.1.2, 6.2 och 6.3.1.
  267. 267Detta ställningstagande är tydligt hos MacKinnon. Se t.ex. (1987a), s. 140: ’’The lib­ eral state coercively and authoritatively constitutes the social order in the interest of men as a gender, through its legitimizing norms, relation to society, and substantive policies.”
  268. 268Hart (1963), s. 45; Jfr ocksä Feinberg (1984), s. 50.
  269. 269Uppfattningen om att kvinnor genereilt sett är sexuellt konservativa har länga tradi- tioner, se t.ex. Rover (1970); Jfr Jeffreys som beskriver 1880-talets feministiska kritik av destruktiv manlig sexualitet, och kampanjer mot bland annat sexuellt utnyttjande av barn. Författaren pekar ocksä pä hur denna period efterföljdes av ett slags sexreformism vars förespräkare gärna kallade de feministiska aktivisterna för ’’man-haters”. Jeffreys (1984), s. 44.
  270. 270Här finns mänga intressanta frägeställningar om kvinnoförtrycket, makten över kvin­ nors kroppar, sexualitet och ekonomi, o.s.v. Se t.ex. Edwards (1981), s. 5-17.
  271. 271Om könsmänniskans integritet se vidare avsnitten 6.2.7 och 6.4. Den förändring av synen pä människan som kvinnoforskningens diskussion kring kön och kunskap leder till, förändrar även förutsättningarna för preciseringen av skada, varför man även kan förutspä förändrade förutsättningar för kriminalisering, se även avsnitt 6.1.3.
  272. 272Lernestedt/Hamdorf (2000), s. 116—120, kritiserar kriminaliseringen av sexköp ur- ifrän den traditionella synen pä den fria individen. Det är füllt möjligt att denna lagstift- ning inte bygger pä att kränkningen endast kan relateras till en abstrakt rätt till självbe- stämmande. Jfr Lacey (1998), s. 98-124. Könsmänniskans integritet är beroende av ken och kultur varför denna kan kränkas även om det finns ett formeilt samtycke. Författarra gör i detta sammanhang en intressant jämförelse med kvinnors frihet och omskärels;, s. 122, som inte är praktiskt relevant eftersom denna form for stympning kan betraktis som grov misshandel och samtycke därför inte är möjligt. Men om man antar att kön ir meningssskapande kan man jämföra omskärelse med att skära bort en annan kroppsdd. Det finns da en särskild kulturell dimension hos omskärelsen sätillvida att den ger väldtt en innebörd, väldet säger nägonting om vad kön är i en viss kultur.
  273. 273Feinberg (1984), s. 35-36.
  274. 274Wolgast visar att frägan om vilka gärningar som kan anses vara kränkande i hög grad beror av vilken grupp man tillhör. Kvinnors argument for kriminalisering blir dä ofa awisade utifrän helt andra beskrivningar av verkligheten. Wolgast (1993), s. 438.
  275. 275Lernestedt beskriver kriminaliseringsdebatten som en seen med mänga dansare, men där ingen dansar samma stycke. Lernestedt (2003), s. 202; Här har vi snarare att göra med tvä dansare som inte ens verkar befinna sig pä samma dansbana.
  276. 276Se vidare kapitel 3.2.3.
  277. 277Se vidare avsnitt 5.3, 5.4 samt 6.4.
  278. 278Denna metodologiska ansats öppnar även för möjligheten att experimentera med olika typer av argument, vilka konsekvenser fär de bedömningar som görs för de enskilda brottsoffren? Pä vilket sätt tas deras rättskyddsintresse tillvara i rättsordningen?
  279. 279Se 1.4.1 samt 2.2.3.
  280. 280Se t.ex. Rättdogmatikens alternativ (1988).
  281. 281Pä senare tid har s.k. kvalitativa metoder förekommit inom samhällsvetenskapen. De kvalitativa metoderna handlar enkelt uttryckt om att diskutera utifrän det enskilda fallet, för att sedan dra slutsatser som kan gälla även för andra Situationen Se t.ex. Lundgren (1993), s. 288 f.
  282. 282Aterigen kan det vara pä sin plats att päminna om att ’’kvinnoforskning” utgör en samlingsbeteckning, jfr avsnitt 1.2.1.
  283. 283Avser frägan: Vad är det man studerar?
  284. 284Hirdman (1988), s. 52f.; Svensson (2001a), s. 77-79; När man studerar denna typ av frägeställningar appliceras ofta en abstraherad form av kön, se avsnitt 4.4.
  285. 285Se vidare avsnitt 3.6 nedan; Jfr Svensson (2001), s. 7.
  286. 286Avser frägan: Vilka förutsättningar ges forskningen om kön? De premisser man väljer är av avgörande betydelse för bur man kommer att utforma sin forskning, och vilka resul- tat som kan uppnäs; Denna fräga diskuteras i huvudsak i samband med framställningen av olika texter i kapitel 4.
  287. 287Jfr avsnitt 3.6 nedan.
  288. 288Hallberg (1992), s. 97, konstaterar att kön dels representerar kunskapsobjektet, dels kan ses som kunskapskonstituerande vilket gör att även epistemologiska frägor aktualise- ras; Connell päpekar att teorier kring kön snarare innebär ”(...) a particular way of theo­ rising than specifications of what is being theorized”. Connell (1986), s. 343.
  289. 289Avser här frägan: Vad är en sann bild av verkligheten och hur kan man legitimera denna?
  290. 290Jag kommer dock inte att diskutera epistemologin i sig, och inte heller epistemologin i förhällande till rättsvetenskapen principiellt sett. Arbetet bygger endast pä att dessa frä­ geställningar är relevanta; Jfr Lacey som menar att kön representerar bäde ’’social struc­ ture and discourse”. Lacey (1998), s. 3.
  291. 291I kapitel 4 kommer jag att visa exempel pä att man inom kvinnorätten ibland väl- jer att precisera forskningsobjektet kön utifrän förutsättningar som följer av en modell, medan de kunskapsteoretiska förutsättningar som anges kan ses som uttryck för en annan modell.
  292. 292Se vidare kapitel 4.
  293. 293Ofta talar man här om kön som ett analytiskt begrepp. Widerberg (1992a), s. 294- 296, samt (1992), s. 27-31.
  294. 294Man kan rent allmänt säga att en viss könskultur kan päverka en rättsordning, och att en rättsordning sannolikt ocksä kan päverka synen pä kön i ett samhälle. Men det innebär inte att det är möjligt att lagstifta hort betydelsen av könsfaktorn. Se vidare avsnitt 5.4.8, och 5.7.3.
  295. 295Lundström (1999), s. 74—84, vilken även diskuterar olika teoretiska gründet för att ange detta.
  296. 296Jfr hedersbegrepp, vilket avser en maktideologi som i ett visst socialt sammanhang kan ha konsekvenser för hur människor agerar.
  297. 297Donovan (1985), s. 141 f.
  298. 298Jfr Rubin (1975).
  299. 299Clark/Lewis (1977), s. 29: ’’Rape is one of the products of a sexist society; it is the price we must pay for a society based on coercive sexuality.”
  300. 300Ferguson (1984), s. 108-109.
  301. 301Brownmiller (1975).
  302. 302Brownmiller (1975), s. 15: ”It is nothing more or less than a conscious process of intimidation by which all men keep all women in a state of fear.”
  303. 303MacKinnon (1987), s. 48^19.
  304. 304Jfr Burman (2006), s. 41—42, som relaterar den väldsproblematik hon studerar till konstitueringen av en könsmaktsordning. Författaren understryker dock att hon inte uppfattar denna maktrelation som statisk.
  305. 305Se vidare avsnitten 5.2, 5.5 och 5.6.
  306. 306Se vidare avsnitt 5.2.
  307. 307Kvinnor skulle exempelvis alltid uppfattas som offer, straffvärdebedömningar skulle sannolikt endast kunna handla om straffvärdehöjande faktorer, o.s.v.
  308. 308MacKinnon (1987a) s. 137.
  309. 309MacKinnon (1987a) s. 140.
  310. 310Jaggar preciserar en tänkbar radikalfeministisk epistemologi, vilken enligt henne handlar om en gemensam erfarenhet av lidande. Jaggar (1983), s. 364-369. En sädan syn pä kunskap motsvarar ständpunktsfeminismen, jfr avsnitt 3.4 samt avsnitt 5.6.
  311. 311Se vidare 3.2 nedan samt kapitel 4 och 5.
  312. 312En diskussion om de problem som kan följa av makroorienterade teorier äterkommer i flera sammanhang i arbetet. Se särskilt avsnitt 5.2.
  313. 313Jfr Andersson (2004) s. 30-31.
  314. 314Christensen pekar pä att denna sida hos kvinnorätten ofta kritiseras utifrän en mer positivistisk syn pä rätten. Christensen (1986), s. 88-96; Hos Stang-Dahl är denna ansats tydligt empiriskt orienterad. Stang-Dahl (1985), s. 52-60; Nousiainen väljer en struktu- ralistisk teori för att studera mötet mellan kvinnors sätt att tala om rättsliga frägor, och rättsordningens sätt att hanera dessa. Nousiainen (1995), s. 305 f.
  315. 315Det är omöjligt att tala om en individuell skada, eilet om andra viktiga strafFrättsliga frägeställningar säsom personligt ansvar, utan att ocksä implicera föreställningar kring en människa.
  316. 316Se avsnitt 2.1.1.
  317. 317Beskrivningen av människan är att betrakta som ett specialfall av beskrivningei av verkligheten. ’’Människan” kan dock aktualisera olika aspekter hos straffrätten och dess- utom olika typer av argument inom kvinnoforskningen, vilket gör att det kan finnasskäl att bäde tala om beskrivningen av verkligheten och beskrivningen av människan.
  318. 318Jfr 3.1.3 ovan.
  319. 319Det kan gälla vissa ständpunktfeministiska ideer vilka kan bidra till ytterligare kun- skaper kring straffrättsliga problem, men som samtidigt kan vara svära att applicera som utgängspunkt för en alternativ lösning.
  320. 320En rekonstruktion av strafFrättens individ kräver även alternativa etiska ställnings­ taganden. Se vidare kapitel 6.
  321. 321Hallberg (1992), s. 9-11.
  322. 322Svensson poängterar subjektets betydelse för forskningsobjektet. Frägan om vem som forskar päverkar inte enbart valet av tema utan även kunskapens innehall. Svensson (1997), s. 93-94.
  323. 323Se vidare avsnitt 5.4.
  324. 324Harding (1987) s. 3; Hallberg (1992) s. 202-204.
  325. 325Haraway (2004), s. 85.
  326. 326Hallberg päpekar att försöken att formulera en kunskapteoretisk bas för den feminis­ tiska forskningen bar haft vissa ideologiska inslag. Hallberg (1992), s. 48.
  327. 327Frost (1988), s. 17f., jfr kapitel 4.1.
  328. 328Se vidare kapitel 5.
  329. 329Harding (1986), kapitel 6, samt Harding (1987), s. 181-190; Lundgren (1993), s. 27-77; Smart (1990), s. 77-83 samt Smart (1995), s.3-12; Hallberg (1992),s. 202- 216; Svensson (1997), s. 92-98.
  330. 330Harding (1986), s. 24.
  331. 331Jag har därför exempelvis inte tagit ställning till Hardings teori om genusslapande processer; Jfr Lundgren (1993), s. 67-71.
  332. 332Om sambandet mellan teori och praxis inom kvinnoforskningen, se Hallberg 1992), s. 46-47.
  333. 333Eftersom dessa ocksä representerar olika ansatser i förhällande till forskning blir deras innehäll och utformning i slutänden beroende av de prioriteringar den enskilde forskaren gör. Som vi ska senate är det väldigt sällan sä att alia frägeställningar i ett forskningprojekt definieras utifrän en och samma modell, se vidare kapitel 4.
  334. 334Det är dessutom tveksamt om alia tre verkligen kan ses som separata modeller. De tvä första är pä olika sätt beroende av varandra, medan den tredje modellen i gründen är en kritik av de övriga vilken innebär att det egentligen inte är möjligt att bygga en teori kring kön.
  335. 335Debatten kring kön i forskningen handlar till stör del om att undvika att gä i de fällor som kan följa av de premisser modellerna anger.
  336. 336Motsättningen likhet-särart hör historiskt sett till läran om de separata sfärerna. Se t.ex. Wennström (1983); Jfr ocksä Hallberg (1992), s. 50; Lundström (1999), s. 33-38.
  337. 337Jfr Lacey (1998), s. 2-4, som talar om ’’liberal feminism” och ’’difference feminism”; Jfr Smart (989), s. 82-85.
  338. 338Vissa aspekter av den andra modellen är väl representerade inom den kvinnorättsliga forskningen. Som vi ska se i kapitel 4 utgär denna ofta ifrän kvinnors livsvillkor. De kun- skapsfrägor som anknyter till denna ansats är dock mycket liter diskuterade. Vilka konse­ kvenser denna kan fä vid en rekonstruktion av straffrätten har dock inte diskuterats.
  339. 339Se vidare avsnitt 5.5—5.6.
  340. 340Hallberg (1992), s. 78.
  341. 341Jfr Jaggar som preciserar en radikalfeministisk epistemologi med tydliga ständpunkts- feministiska inslag. Jaggar (1983), s. 364-369; En utgängspunkt i radikalfeminismen innehäller dock inte i sig de förutsättningar som krävs för att man ska kunna förändra straffrätten.
  342. 342Jfr avsnitt 5.6 där Kvinnoväldskommissionen försöker kombinera en radikalfeminis­ tisk analys av väld mot kvinnor, med en ständpunktsfeministisk ansats. Denna tanke- gäng är inte ovanlig, jfr exempelvis författare som MacKinnon. Men i förhällande till straffrätten krävs ställningstaganden till bäde teorinivän och tillämpningsnivän. Kom­ missionen valde denna ansats som grund för sina reformförslag utan att först analysera straffrättens förutsättningar. De utgängspunkter man valde kan därför inte Ieda till den förändring av straffrätten som möjligen var avsikten.
  343. 343Se vidare Jaggar (1983), s. 27-50, samt s. 353-358; Harding understryker ocksä att en sädan ideologisk position kan vara koherent med en feministisk empiricism, se Harding (1986), s. 162; Jfr Hallberg (1992), s. 205.
  344. 344Se vidare avsnitt 3.6.2.
  345. 345Zita (1988), s. 58f.
  346. 346Andersson H., skriver att värdediskussionen därför istället flyttar sig rill människornas nivä. Postmodernismens största förtjänst är, enligt författaren, att den visar pä de etiska Brister som finns i det moderna projektet. Därmed fär ocksä värdefrägorna en ny renäs- sans. Andersson H. (2000), s. 22—48; Att jag väljer att behandla postmodernismen i en skissartad form i arbetet innebär alltsä inte att jag belt awisar tanken om att denna skulle kunna ge vissa möjligheter att precisera en alternativ straffrätt.
  347. 347I avsnitt 4.5 kommet jag att visa ett exempel pä hur denna teoretiska utgängspunkt har applicerats i nordisk kvinnorätt.
  348. 348Se vidare avsnitt 6.4.
  349. 349Connell (1987) s. 47-54, se vidare avsnitt 3.6.2 nedan.
  350. 350Jaggar (1983) s. 35-39.
  351. 351Eisenstein (1984) s. 3f.
  352. 352Här finns därför mänga framställningar framförallt frän 1970-talet, vilka kritiserar klassiska textet om människan för att vara fördomsfulla och ibland även sexistiska. Se t.ex. Janssen-Jurreit, (1979); Figes (1970); Illich (1982).
  353. 353En intressant idehistorisk framställning finns hos Ekenvall (1966); Jfr Harding om symbolikens betydelse för värt sätt att tänka, Harding (1986), s. 17; Lundström (1999), s. 44-50.
  354. 354Svensson (1997), s. 96, se särskilt not 179.
  355. 355Hallberg (1992), s. 205; Harding menar ändä att denna ansats innebär en utmaning för annan sädan forskning, Harding (1986), s. 162.
  356. 356Jaggar (1983), s. 357-358.
  357. 357Lundgren (1993) s. 27-30; Harding (1987) s. 182-184.
  358. 358Hallberg (1992), s. 172-176.
  359. 359Harding skriver: ”If the feminist criticisms can no longer be seen simply as demands that the social sciences and biology adhere more rigorously to their own directives for objective, value-neutral inquiry - if those directives are themselves suspected to be an expression of androcentrism - feminist inquiry has apparently grounded its claims in a paradox. Clearly, more scientifically rigorous and objective inquiry has produced the evi­ dence supporting specific charges of androcentrism - but that same inquiry suggests that this kind of rigor and objectivity is androcentric!” Harding (1986), s. 109-110; Lacey (1998) skriver att övergängen frän den första till den andra modellen varit särskilt smärt- sam för kvinnorätten, eftersom den inneburit att man varit tvungen att ge upp tron pä de rättsliga verktygen.
  360. 360Som vi ska se i kapitel 4 är detta ett av grundproblemen för den kvinnorättsliga forsk­ ningen.
  361. 361Se vidare avsnitt 3.6.3.
  362. 362Diskussionen kring genusbegreppet kan därför relateras bade till den andra och den tredje modellen, se vidare avsnitt 3.6.
  363. 363Se vidare avsnitt 3.4.2.
  364. 364Eisenstein (1984) s. 46. Eisenstein placerar denna ideologiska svängning i mitten av 1970-talet; Även svensk jämställdhetsdebatt har päverkats av denna förändring av per- spektiv. Svensson menar att den ideologiska omsvängning som skett även varit en konse- kvens av Hirdmans teori om ett genussystem. Svensson (2001a), s. 77-79; Jfr Hirdman (1988).
  365. 365Ett klassiskt exempel pä detta problem utgör Gilligans tolkningar av studier av utveck- lingen av pojkar och flickers etiska mognad. Det visade sig att forskningsmetodiken bidrog till slutsatsen att flickorna var mindre mogna. Gilligan (1982); Förutsättningarna för denna Studie har därför ofta setts som exempel pä hur vetenskapliga kriterier kan bidra till att diskvalificera erfarenheter som kan vara viktiga ur ett kvinnligt perspektiv.
  366. 366Hallberg (1992), s. 206-208.
  367. 367Harding (1986), s. 141; Jfr Haraway (2004), s. 88 f.; Hallberg menar att denna posi­ tion bäst motsvarar feminismens själva kärna. Hallberg, (1992), s. 206, jfr s. 11.
  368. 368Man bör dock vara uppmärksam pä att begreppet ’’Standpunkt” avser en objektiv position, inte ett subjektivt perspektiv. Se Hallberg (1992), s. 207.
  369. 369Hartsock (2004), s. 3 5-36.
  370. 370Om Chodorow och objektrelationsteorin, se Lundgren (193), s. 34-45.
  371. 371Smith (2004), s. 32-33. Kvinnors verklighet beskrivs i ett annat sammanhang än de själva befinner sig.
  372. 372Lundgren (1993) s. 55-60.
  373. 373Se t.ex. Smart (1995), s. 6 med referenser.
  374. 374Harding, s. 192-193. Det finns inte en kvinna pä samma sätt som det inte fims en människa. Den kritik som riktas mot mäns förtryck av kvinnor kan lika gärna rikta mot europeernas förtryck av afrikanerna.
  375. 375Se t.ex. Flax (1990), s. 44 f.; Se vidare Svensson (1997) i avsnitt 4.4. nedan.
  376. 376Se vidare avsnitt 4.4 nedan.
  377. 377Se vidare avsnitt 5.5.
  378. 378Det gäller vid analyser av människan, jfr avsnitt 3.5.2 och 3.6. Men även frägan om hur man bör uppfatta människan i rättsordningen, jfr avsnitt 3.6-3.7.
  379. 379Harding (1986), s. 163, människan befinner sig i mänga sociala sammanhang sam- tidigt. ,01 Widerberg (1992), s. 29-30.
  380. 380Se t.ex. Butler (1990); Se vidare avsnitt 3.6.3 och 4.5.
  381. 381Se vidare avsnitt 3.6.3.
  382. 382Det är svärt att tala om en egen epistemologi här eftersom postmodernismen i reali­ teten leder till ett awisande av ett sädant vetenskapligt projekt. Hallberg (1992), s. 215.
  383. 383Som Harding päpekar kräver detta att man ocksä ger upp tanken om att kunna berät- ta historien om /Cvinnan. Harding (1986), s. 194.
  384. 384En sädan historisk process har beskrivits av Illich (1982). Denna anför bland annat att ”An industrial society cannot exist unless it imposes certain unisex assumptions: the assumption that both sexes are made for the same work, perceive the same reality, and have, with some minor cosmetic variations, the same needs. And the assumption of scar­ city, which is fundamental to economics, is itself logically based on this unisex postulate. There could be no competition for ’’work” between men and women, unless ’’work” had been redefined as an activity that befits humans irrespective of their sex. The subject on which economic theory is based is just such a genderless human.” Illich (1982), s. 9-10; Jfr Svensson (1997). Se vidare avsnitt 3.6.3 och 4.4.
  385. 385Foss-Fridlizius (1990), s. 56.
  386. 386Som Zita uttrycker det: ’’Postmodernismens intellektuella lockelse antar formen aten skenbar ömsesidighet mellan kulturellt skiljaktiga grupper, men den tar inte hänsyntill de strukturella dominansrelationerna.” Zita (1988) s. 62.
  387. 387Som vi ska se i kapitel 4 fär man ofta intryck av att de kvinnorättsliga forskana använder en postmodern grund för sina arbeten för att legitimera en viss syn pä kön, nen hur längt denna teoretiska ansats sträcker sig i de olika studierna blir dock inte alltid ika tydligt. Se t.ex. Andersson (2004), jfr avsnitt 4.5.
  388. 388Foss-Fridlizius (1990), s. 56; Äterigen krävs dä nägon form av feministisk värdegruid, representerad genom den ’’feministiska forskarens visionära förmäga och det moralika ansvar som vilar över den vetenskapliga praktikens verklighetskonstituerande karakt-r”. Foss-Fridlizius (1990), s. 61.
  389. 389Harding (1986) s. 18 och 52 f.; Zita (1988), s. 58, pekar pä att Hardings indelning har en pätaglig förankring i det sociala könet. Hon ifrägasätter därför om kroppen och sexualiteten kan innefattas i detta sätt att strukturera kön. En ansats som innebär att man önskar att precisera ett sätt att tala om människan (i förhällande till straffrätten) kräver att de begrepp man utgär ifrän även kan innefatta sädana aspekter av människan, jfr avsnitt 3.6.3.
  390. 390Man kan säga att man väljer att studera en abstrakt könsproblematik, samtidigt som använder en abstraherad version av könsmotsättningen som utgängspunkt för sina stu­ dier. Se vidare avsnitt 4.4.
  391. 391Se t.ex. Wennström (1983).
  392. 392Se t.ex. Bebel (1984).
  393. 393Illich (1982), s. 84-89.
  394. 394Illich (1982), s. 80-84.
  395. 395Connell (1987a) s. 346.
  396. 396Connell (1987) s. 50.
  397. 397Hirdman pekar pä tendensen att se kön strukturfunktionalistiskt, som ett slags efter- släpad verklighet. Hirdman (1987) s. 190.
  398. 398Jaggar (1983), s. 43.
  399. 399’’Law does not stand outside gender relations and adjudicate upon them. Law is a part of these relations, and is always already gendered in principles and practices. We cannot separate out one practice - called discrimination — and ask for it to cease to be gendered as it would be a meaningless request.” Smart (1995), s. 43.
  400. 400Jfr avsnitc 5.4; Smart (1995), s. 40-47; Widerberg (1981), s. 19-24.
  401. 401Frän engelskans ’’gender” för grammatiskt kön. En svensk översättning har introdu- cerats av Hirdman (1988).
  402. 402I den tredje modellen förekommer även andra begrepp, jfr avsnitt 3.5.1. Begreppet genus har även dominerat diskussionen om kön även inom kvinnorätten.
  403. 403En diskussion kring genus som utgängspunkt för studier riskerar därför att bli ofull- ständig. Det är inte givet att ett visst genusbegrepp klargör de kunskapsteoretiska förut­ sättningarna. Se vidare kapitel 4.
  404. 404Illich (1982), s. 3-4.
  405. 405Illich (1982), s. 10.
  406. 406Jfr framställningen av den andra modellen i avsnitt 3.4, vilken förutsätter att kvinnors ’’verklighet” beskrivs pä ett sädant sätt att man ocksä tar tillvara en kvinnlig dimension av kunskapen om denna.
  407. 407Hirdman menar att det centrala hos ett genussystem är det meningsskapande, tanke- figurernas makt. Hirdman (1988), s. 59; Jfr avsnitt 4.3.; Rubin anger att ”(A) sex/gender system is the set of arrangements by which a society transforms biological sexuality in to products of human activity”. Rubin (1975), s. 159.
  408. 408Sommestad (1992), s. 22f.
  409. 409Se vidare Lundgren (1993), s. 34—45.
  410. 410Om könsfaktorn inte hade varit föränderlig hade inte feminismen varit möjlig. fet är därför mycket viktigt att bygga forskningen om kön pä föränderliga begrepp.
  411. 411Även diskussionen kring genus fokuserade till en början pä kön som en forn av social praxis. Kön konstitueras dä i första hand genom social handling. Se t.ex. West/^im- merman (1987), s. 129; Connell (1986) s. 346, och s. 351-352.
  412. 412Genus som begrepp blir därmed mycket komplext: Genus är historiskt, socialt bio- logiskt kultureilt, personligt och föränderligt.
  413. 413Carlsson anför ätta principiellt viktiga motargument mot denna indelning, vilki alia förekommit i litteraturen. Carlsson (2000), s. 37-80.
  414. 414Lundgren, (1993), s. 91, anför att der sociala könet riskerar att ersätta det biologiska som ’’konstant”; Danius (1995), s. 145, päpekar att det sociala könet i praktiken Jltid refererar till ett biologiskt kön, varvid det blir svärt att helt undvika att ge ett sdant könsbegrepp en viss essensiell grund.
  415. 415Butler (1990), s. 25: ’There is no gender identity behind the expressions of geider; that identity is performatively constituted by the very ’’expressions” that are said to te its results.”; Moi menar att Butlers teoretiska ansats riskerar att Ieda till att man förlorar nän- niskokroppen ur sikte. Enbart för att kroppen kan göras till en del av diskursen kai den inte reduceras till att vara enbart ett historiskt fenomen. Moi (1998), s. 77-80.
  416. 416Det firms en omfattande litteratur som kritiserar klassisk biologisk vetenskap. Se t.ex. Hallberg (1992), s. 135 f.; Moi (1998), s.33f.
  417. 417Redan det sätt pä vilket en kvinna och en man gär och star kan tolkas som uttryck for kön i ett visst socialt sammanhang.
  418. 418Ett problem med indelningen mellan det biologiska och det sociala könet är att dessa kategorier kan kopplas till motsatsparet kropp och psyke, varvid människans identitet kommet att preciseras utifrän det sociala könet. Moi (1998), s. 47.
  419. 419Moi (1998), s. 23.
  420. 420Zita kritiserar Hardings sätt att uppfatta könsfaktorn, hon anför att det är tveksamt om kroppen och sexualiteten överhuvudtaget kan ingä i dessa kategorier. Zita (1988), s. 58.
  421. 421Hallberg(1992), s. 126.
  422. 422Moi (1998), s. 114-116.
  423. 423Den är da ocksä nägot mer än der performativa kön Butler utgär ifrän. Jfr Moi (1998),
  424. 424Vetenskapliggörandet av sexualiteten under 1900-talet tolkas därför ofta som en reak- tion emot 1800-talet viktorianska syn pä sexualiteten. Se t.ex. Robinson (1977), s. 2. 14/ Jackson (1984), s. 77 f; Jfr Lewin (1986); Bergenheim (1992).
  425. 425Jackson menar att de ideologiska ställningstaganden som var grundläggande för sexo- login även stöttade den ’’libertarian sexual philosophy which became fashionable during the 1960s’ sexual revolution’ - from women’s point of view no revolution at all, since it prescribed unlimited male access to women’s bodies by means of penile penetration”. Jackson (1984), s. 76—77.
  426. 426Denna ansats är tydlig hos Jackson (1984), s. 46; Jfr Cohen (1986), s. 75-76; Fergu­ son (1984), s. 108-109.
  427. 427Ferguson (1984), s. 108-109.
  428. 428’’Human sexuality is a form of expression between people that creates bonds and com­ municate emotion”. Ferguson (1984), s. 108.
  429. 429Foucault (1999), s. 79 f.
  430. 430Zita (1990), s. 6.
  431. 431Se vidare avsnitt 6.2 och 6.3.1.
  432. 432Här finns dock vissa begränsningar, se vidare avsnitt 2.3.3.
  433. 433Se vidare avsnitt 6.4.
  434. 434Denna diskussion kring strafFrätt och sexualitet tenderar att handla om det jag kallade för ’’kontrollfrägan” i kapitel 2. Cohen (1986) frägar exempelvis vilka etiska normet sort, hör gälla för de val människor gör pä sexualitetens omräde; Frägan om vilken innebök en eventuell sexuell integritet hör ges har däremot inte behandlats i samma grad i littera- turen.
  435. 435För en reform av straffrätten utgör dock denna ansats i genus inte ett tillräckligt ställ- ningstagande. Det krävs ytterligare ställningstaganden till värdefrägorna. Se vidare avsnitt 5.4 och 5.7.
  436. 436Se vidare avsnitt 6.2.7.
  437. 437Svensson väljer ’’genusforskning” som en sammanfattande term för dagens kvinno- rättsliga forskning, se Svensson, (2001), s. 7. Denna term star ocksä i samsvar med den indelning författaren gör av själva omrädet kvinnorätt: ’’kvinnorätt”, ’’kvinnoperspektiv pä rätten” samt ’’genus och rätt”, a.a., s. 13. I jämförelse med den Systematik mitt arbete har kan man placera Svenssons rubriker som led i en utveckling som i huvudsak motsva- rar modell 2 och 3. Den presentation författaren gör av omrädet är korrekt sätillvida att det är i dynamiken mellan modell 2 och 3 som den kvinnorättsliga forskningen idag befinner sig. För det här arbetet har det dock varit viktigt att ocksä framhälla det jämlik- hets- och likhetsorienterade sätt att se kön som den första modellen representerar, efter- som denna ideologiska ansats utövar ett sä stärkt inflytande pä straffrätten; Jfr ocksä Svensson, (2001a), ’’feminist legal studies”, s. 83.
  438. 438Lerwall anger att hennes syfte inte är att tillämpa ett kvinno- eher genusperspektiv, (2001), s. 26. Hon behandlar diskriminering mot bakgrund av (biologisk) könstillhörig- het, samtidigt som hon understryker det sociala könets betydelse för vad som är att anse som diskriminering, a.a., s. 108-113. Även om författaren alltsä inte menar sig genom- föra en analys grundad pä kön sä är hennes Studie inte heller ’könsblind’.
  439. 439Ketscher pekar pä att kvinnorätten i början hade ett nära samarbete med den politiski kvinnorörelsen. Hon skriver: ”1 denne periode antog kvinderetten ogsä, og det har til ei] vis grad pävirket kvinderettens image igennem den videre udvikling, et vist bekendend; praeg. Det at beskasftige sig med kvinderet var en bekendende handling. Hermed signale- rede man et politisk stästed, en besternt ’tro’.” Ketscher, (2000), s. 171; Jfr ocksä Frost, (1988), s. 6.
  440. 440Svensson (1997), s. 13.
  441. 441Detta är ett problem som kan uppstä om den ansats man väljer blir ensidigt ’’kultur- kritisk”.
  442. 442I kvinnorättsliga diskussioner har man gärna hävdat klassiska värdeargument säsom ’’rättfärdighet”. Jfr Stang Dahl (198 5) s. 81 f.; Ketscher (2000), s. 172-173.
  443. 443Christensen, (1986), s. 88-96; Sutorius har beskrivit hur komplicerat mötet mellan kvinnorätten och rättspositivismen kan vara i det verkliga livet. Sutorius (2000).
  444. 444Wennström placerar feministisk rättsteori som en del av ämnet Allmän rättslära, Wenn- ström (2003), s. 342-343.
  445. 445Det gäller särskilt Stang Dahl och flera av de författare som varit verksamma vid avd. for kvinnerett i Oslo; Jfr Ketscher som skiljer mellan en östnordisk rättsteoretiskt inriktad forskning och en västnordisk rättsdogmatiskt orienterad forskning. Ketscher (2000), s. 183.
  446. 446Det här är ett sätt att diskutera rättsliga problem som forekommit i den allmänna debatten men även inom kvinnorätten, kanske framförallt i förhällande till straffrätten. Här finns därför en stör mängd litteratur som i högsta grad bidragit till en diskussion kring straffrätten, men vilken samtidigt till sin form inte är förankrad i straffrättens teori och Systematik. Exempel pä detta kan vara kriminologisk litteratur, säsom Smart (1977 och 1989) eller rättsociologisk litteratur säsom Edwards (1981) eher böcker av mer all­ män kvinnopolitisk karaktär t.ex. Boethius (1981); Jfr ocksä Pohjonen (1993) och Berg­ lund (1995). Nägra fä exempel pä analytiska arbeten som rör det straffrättsliga omrädet finns att tillgä, se Andersson (2004), Burman (2006) och Lacey (1998).
  447. 447Se särskilt Svensson (1997).
  448. 448I Ketschers framställning av kvinnorätten (2000), gör författaren indelningar med hänsyn till etableringen vid universiteten, intresseomräden, tolkningsmetodik, vad vi skulle kunna kalla inom- eller utomrättsliga ansatser och till slut även geografisk tillhörig- het. Tyvärr saknas den kunskapteoretiska aspekten i framställningen, den hade kunnat bidra till att förklara nägra grundläggande skillnader mellan olika typer av kvinnorättslig litteratur; En liknande översikt av kvinnorätten finns i Weis Bentzon/Agersnap (2000), s. 221—238; Jfr Svensson, Genusforskning inom juridiken (2001).
  449. 449Jfr Petersen (1989), vilken ocksä presenterar kvinnorätten med utgängspunkt i Har­ dings tre epistemologiska positioner; Fiera andra nordiska författare tillämpar en liknande tredelning, se t.ex. Frost (1988), s. 17£, som talar om ’’likestillingsfeminisme”, ”lige- vaerdsfeminisme” samt ’’forskelsfeminisme”; Jfr Dahlberg (1990), s. 27 f., vilken även gör indelningar med hänsyn till forskningens funktion och syfte; Jfr ocksä Svensson (2001), s. 13 f.
  450. 450Westerhäll-Gisselsson (1979), s. 11 f.; Stang-Dahl (1985), s. 15; Om direkt och indi­ rekt könsspecifika regier, se Dahlberg, m.fl. (1989), s. 32-35.
  451. 451Lacey (1998), s. 191, päpekar dock att inte heller den tidigaste kvinnorätten uppfat- tade formell jämlikhet som nägon funktionell lösning.
  452. 452Smart talar om den kvinnorättsliga kritiken av rätten som en utveckling i tre Steg, ’’law i sexist”, ’’law is male” och ’’law as gendered”. Smart (1995), s. 186-192.
  453. 453Svensson är mycket tydlig pä denna punkt. För henne mäste själva rättsförstäelsen ocksä omfatta denna aspekt av tillvaron. Hon skriver: ”En förstäelse som inte ser genus har missat nägot centralt. Den kan inte vara rättvis och vederhäftig.” Svensson (1997), s. 11.
  454. 454Se t.ex. Svensson (1997).
  455. 455Petersen päpekar att en postmodern utmaning av kvinnorättsvetenskapen även leder till en diskussion kring vad som egentligen är att uppfatta som rättsliga normet. Petersen (1992), s. 509; Jfr Nousiainen (1995), s. 305-335; Petersen har ocksä i flera verk analyse­ rat icke-rättsliga normsystem, se t.ex. Petersen (1996).
  456. 456Se t.ex. Petersen (1989), s. 333E, jfr Petersen (1992), s.498.
  457. 457Här är det förstäs viktigt att komma ihäg art de modeller som presenterats är stereo­ typer, konstruerade för att uttrycka ett slags ideologisk koherens. De analyser som utförs beror ändä i slutänden av den enskilde forskarens val.
  458. 458Inom kvinnorätten bygger man ofta sin argumentation pä en olikhetsideologi, medan de lösningar som presenteras bygger pä ett rättssystem där likhetsidealet räder och de kvinnospecifika rättsliga konstruktionerna i realiteten blir komplementära. Jfr Stang Dahl, i avsnitt 4.2.
  459. 459När man exempelvis väljer att arbeta utifrän en teori om genus sä sammanhänger detta ofta med att man önskar att studera kön som nägot meningsskapande även i rättsord- ningen. Frägan blir dock om inte de kopplingar som görs till ett genussystem, eller till ett genus som till sin form kan uppfattas som dikotomt, i praktiken innebär att man fortfa- rande upprätthäller den kunskapsyn som är typisk för den andra modellen; Se vidare Svensson (4.4).
  460. 460Jfr Nousiainen/Niemi-Kiesiläinen, vilka framhäller den gemensamma nordiska jäm- ställdhetspolitiken, den Funktion välfärdsstaten har i de nordiska länderna, samt en ’’com­ mon legal heritage”, (2001), s. 1—4.
  461. 461Nägot som beror pä att jag av andra skäl i det här sammanhanget (en svensk avhand- ling) har varit särskilt intresserad av att presentera litteratur inom dagens svenska kvinno­ rättsliga forskning.
  462. 462I antologin Kvinnerett I (1985), s. 15-105.
  463. 463Även andra nordiska författare har närmat sig teorier kring ’’genus” och ’’genussystem” som grund för sin forskning. Se t.ex. Petrell, vilken i ett arbete om marknadsföring be- tonar den komplexitet som framförallt teorin om genussystemet representerar. Petrell (1996), s. 9-13.
  464. 464Om diskursanalyser, se vidare avsnitt 4.5.
  465. 465En ansats som behandlar den föreställda verkligheten blir dessutom ofta av större intresse för rättsvetenskapen jämfört med en mer pragmatisk eher empiriskt orienterad ansats. Det är i realiteten den föreställda verkligheten som äterspeglas i rättsordningens uppbyggnad och i den juridiska argumentationen.
  466. 466Även Burman (2006) behandlar det straffrättsliga omrädet med utgängspunkt i en diskursanalytisk metod. Avhandlingen kom tyvärr försent i förhällande till färdigställan- det av detta arbete, varför det inte har varit möjligt att ta tillräcklig hänsyn till denna.
  467. 467Ingär i antologin Kvinnerett I (1985), s. 13-109.
  468. 468Stang Dahl (1985), s. 16-19.
  469. 469S. 29-32.
  470. 470S. 60.
  471. 471S. 25.
  472. 472Se t.ex. Kvinnerett I och Kvinnerett II (1985).
  473. 473Metodvalet har diskuterats av bl.a. Dalberg-Larsen (1986), s. 88-92.
  474. 474Stang Dahl, s. 32-35; jfr Doublet/Bernt (1993), s. 30-31; Jareborg (2001), s. 98.
  475. 475Stang Dahl (1985), s. 81-105; Jfr Kvinnerettens rettskilder (1986).
  476. 476Stang Dahl (1985) s. 55-56.
  477. 477S.78
  478. 478S.65.
  479. 479’’Der er vurderinger av resultatets godhet jeg kaller reelle hensyn.” Eckhoff (1997), s. 371.
  480. 480Eckhoff (1997), s. 372-378; Doublet/Bernt omtalar detta som en form av ’’resultat- kontroll”, Doublet/Bernt (1993), s. 58.
  481. 481Jfr Doublet/Bernt (1993), s. 65-67.
  482. 482Jfr Stang Dahl (1986), s. 241 f.
  483. 483Stang Dahl (1985), s. 79-80.
  484. 484Dalberg-Larsen (1986), s. 95, pekar pä möjligheten att definiera kvinnliga ’’ideal- typer”.
  485. 485Ketscher (1990) s. 19-30.
  486. 486Dahlberg (1990) s. 30-32; jfr Stang Dahl (1987), s. 73-74; Jfr ocksä Eckhoff som kritiserat tillämpningen av rättfärdighetsbegreppet, ’’Nesten i alle tilfeller hvor det fra kvinnehold argumenteres med rettferdighet, vil det fra motstandere kunne bli anfort rett- ferdighetsargumenter for den motsatte losning.” Eckhoff (1986), s. 8.
  487. 487Stang Dahl (1985) s. 81.
  488. 488Rawls (1983); Se Stang Dahl (1985), s. 85 f.
  489. 489Lacey (1989), s.388f.; Frost (1988), s.7-12.
  490. 490Nousiainen (1990) s. 13-14.
  491. 491Jfr Petersen (1989), s. 331, samt (1992), s. 499.
  492. 492Stang Dahl (1985), s. 82.
  493. 493Se Gilligan (1982).
  494. 494Frost (1988), s. 11-12.
  495. 495Stang Dahl (1985), s. 38.
  496. 496S. 77.
  497. 497Författaren har senate utvecklat denna ansats ytterligare i resonemang kring herme- neutisk tolkning, se Stang Dahl (1988). Hennes framställning av hermeneutiken har emellertid kritiserats av Doublet (1989).
  498. 498Författaren har skrivit om straffrättsliga frägor, se Stang Dahl (1994), jfr avsnitt 6.2.2.
  499. 499I det följande kommet jag att pröva metodiken mot det som vi kan uppfatta som en svensk straffrättslig tolkningslära. Mycket talar dock för att resonemangen skulle ha blivit snarlika även om man jämfört med en norsk tradition pä omrädet. Den norska straffrät­ ten öppnar visserligen för tillämpningen av ’’reelle hensyn”, men tolkningsutrymmet före- faller dock begränsat pä ett sätt som är jämförbart med den svenska straffrättsliga tolk- ningsläran; Jfr Doublet/Bernt (1993), s. 58, vilka framhäller att möjligheten att tillämpa denna typ av argument överhuvudtaget är stärkt begränsad.
  500. 500Jfr Berglund (1995).
  501. 501Jareborg (2001), s. 287-289.
  502. 502Det innebär att man mäste ta ställning till frägan om den andra modellen kan ge ett etiskt alternativ.
  503. 503Tolkningsläran tar sin utgängspunkt i legalitetsprincipen. Frände (1994), s. 29; jfr Jare- borg (2001),s. 106.
  504. 504Jareborg (2001), s. 96—106; Strömholm (1981), s. 298; Peczenik (1980), s. 48f.; Frände argumenterar för att lagen är exklusiv som källa, medan tolkningen av denna kan innefatta böra-källor, d.v.s förarbeten och praxis samt andra källor säsom doktrinen. Frände (1994), s. 50-54.
  505. 505Diskussionen kring straffvärdeargumenten i samband med SOU 1976:9 utgör ett mycket bra exempel pä detta, se vidare avsnitt 5.4.
  506. 506Frände anför att rättsgodaargument vid tolkning kan användas inskränkande, men inte som grund för en lösning som är strängare för den ätalade. Frände (1994), s. 59.
  507. 507Frägan om vad en individuell frihet innebär beror ytterst av hur man uppfattar den fria individen. En kvinnorättslig frihet behöver därför inte vara densamma som den frihet som straffrätten skyddar.
  508. 508Jareborg (2001), 104.
  509. 509Om man eftersträvar att särskilt skydda offiret sä kommet man ocksä att i första hand framföra de argument som handlar om hur allvarlig en viss kriminalitet är.
  510. 510Det gäller särskilt förutsättningarna för ett straffrättsligt ansvar, se vidare avsnitt 4.2.7.
  511. 511Norsk straffrätt öppnar för en viss ändamälstolkning med hänsyn till lagstiftarens syften, sä länge denna ligger inom en normalspräklig tolkning av straffbudet. Andenaes (2004), s. 120 f.; Jfr Frände (2003), s. 23—24, som fasthäller analogiförbudet även i dessa fall. Frände ser detta som en konlikt mellan tvä typer av värden, förutsebarhet och god- tagbarhet, där endast förutsebarheten är en straffrättslig princip. Frände (1989), s. 229- 233.
  512. 512Jareborg (2001), s. 111.
  513. 513Jfr avsnitt 2.1.2.
  514. 514Om rättfärdighet i ett kvinnorättsligt sammanhang däremot är att gärningsmannen faktiskt falls för den aktuella gärningen sä kan detta ändä inte uppnäs i det enskilda fallet utan att brottsbegreppet är uppfyllt (2.3-2.4). 8'° Stang Dahl har presenterat argument som hon uppfattar är kvinnorättsliga pä det straffrättsliga omrädet, se vidare avsnitt 6.2.2.
  515. 515Den forskning som läg bakom förslagen i SOU 1976:9 baserade sig pä sädana under- sökningar; Se ocksä Jareborg (2001), s. 57.
  516. 516Vi vet av erfarenhet att det förekommer argument som relaterar till kön (bade när det gäller offer och gärningsman) pä den personliga sidan av brottsbegreppet. Den debatt som föregick reformen av BrB 1984 handlade i hög grad om detta, se vidare avsnitt 5.4.
  517. 517Se vidare avsnitt 5.6.-5.7.
  518. 518Fiera andra författare har behandlar frägor som angär diskrimering, se t.ex. Lerwall (2001), Schörner (1999), Lundström (1999).
  519. 519Fransson (2000) s. 22.
  520. 520S. 30.
  521. 521S.45.
  522. 522S. 38-39.
  523. 523S. 32. Författarens analys av domstolarnas argumentation utgär ifrän tre modeller: en normrationell modell, en mälrationell modell och en modell som avser intresseawäg- ning-
  524. 524S. 38-39.
  525. 525S.30.
  526. 526S. 61.
  527. 527S. 38: ”(...) i vissa fall är endast biologiskt kön ett rättsfaktum.”
  528. 528S. 28.
  529. 529S. 47; Se ocksä Hirdman (1988), s. 51.
  530. 530S. 61. I denna del är författaren inspirerad av Svensson (1997), det finns därför skäl att äterkomma rill frägan om ett relationeilt genusbegrepp i avsnitt 4.4.
  531. 531S. 61-62; Tanken pä ett genuskontrakt finns bland annat hos Hirdman (1988), s. 54 £, jfr SOU 1990:44, s. 78; Även andra författare har presenterat kontraktteorier som ett sätt att teoretisera kön, se t.ex. Pateman (1989).
  532. 532S. 30-31.
  533. 533S. 23, jfr s. 38. ,00 S.45.
  534. 534S.49f.
  535. 535S. 47-49.
  536. 536De empiriska förutsättningarna torde dock vara givna, se t.ex. s. 21 och s. 38.
  537. 537S. 48.
  538. 538S.63.
  539. 539S. 59.
  540. 540S. 38, jfrs.471.
  541. 541S. 339 ff.; Jfr här Schörner (1999), s. 338.
  542. 542S.471.
  543. 543S. 439 ff.
  544. 544S. 445 ff
  545. 545S. 56-61.
  546. 546Hirdman (1988).
  547. 547Fransson (2000), s. 47.
  548. 548Jfr ocksä Svensson (1997), vars analys av rätten utgär ifrän en teori om kön som ett avskiljande, se vidare avsnitt 4.4.
  549. 549Hirdman (1988), s. 51E; Fransson väljer dock att lägga till den rangordning som skapas, och den rangordningens egen logik som följer av denna, Fransson (2000), s. 47- 49.
  550. 550Hirdman opponerar dock mot att ett genereilt förtryck mäste ha en generell förkla- ring, och hon betonar ocksä behovet av att kunna tolka kön utan en sädan ansats, Hird­ man (1988), s. 51 och s. 59-60.
  551. 551Hirdman (1988) s. 51.
  552. 552Om vi tänker oss förhällandet mellan genussystemet och rättsordningen utfrän den indelning av kön som Harding gör, sä kan vi tala om en samhällsorganisation där rätts­ ordningen ingär, om en kultur som ger ett visst sätt att beskriva tillvaron vilket päverkar rättsordningen, och en människa som formas i denna organisation; Svensson (2001a), s. 86, är ocksä inne pä tanken att människan päverkas av rättsordningen. Jfr ocksä Svens­ son (2001) s. 22.
  553. 553I arbetet har jag valt bort detta tema, jfr avsnitt 2.6.
  554. 554Stang Dahl (1985) s. 16£; MacKinnon, (1987a), s. 135 f.
  555. 555Sommestad (1992) s. 22; Jfr den s.k. Patriarkatsdebatten, se t.ex. Aquist, (1990).
  556. 556Hirdman (1988), s. 56.
  557. 557Fransson (2000), s. 49. Jfr Svensson (2001a), s. 79.
  558. 558Se särskilt avsnitt 5.2.
  559. 559Fransson (2000), s. 49; Hirdman försöker ocksä att bygga in en dynamik i det isärhäl- lande som präglar genussystemet. Denna Faktor varierar och är i sig därför päverkbar, menar författaren. Hirdman (1988), s. 57-59; Jfr ocksä Svensson (2001), s. 23.
  560. 560Jfr Eduards (1995), s. 61, vilken päpekar art Hirdmans genussystem lika gärna kan uppfattas som en teori om en könsmaktsordning.
  561. 561Se vidare avsnitt 5.2, 5.5 och 5-6.
  562. 562Hirdman (1989), s. 52. Hirdman bygger delvis sin teori pä Chodorow (1978) som kritiserats bl.a. av Lundgren (1993), s. 43-45, just för att skapa i det närmaste determi- nistiska kategorier av kön.
  563. 563Svensson (1997), s. 11.
  564. 564S.25.
  565. 565S. 11.
  566. 566S. 14. 1341 Objektivism definieras i arbetet som ”en beteckning for en enhetsvetenskap vilken gör en skarp ätskillnad mellan objekt/subjekt, fakta/värde samt teori/praktik.” s. 83; För- factaren awisar dock även postmodernismen som kunskapsteori, s. 62.
  567. 567Begreppet ’’tankeram” uppvisar likheter med ’’paradigm” men det senate är avgränsat till det vetenskapliga omrädet och har alltsä inte samma nedslagsomräde som ’’tankeram”, s. 24.
  568. 568Det är dock viktigt att vara uppmärksam pä att valet av ’’tankeram” har ett samband med författarens allmänna strävan eher att komma bort ifrän vissa dikotomier, s. 72.
  569. 569S.38f.
  570. 570S. 55.
  571. 571S. 43.
  572. 572S. 79
  573. 573S. 17.
  574. 574S. 19.
  575. 575S. 34.
  576. 576S. 12.
  577. 577Denna indelning och den Funktion den fär framstär dock som oavklarad, jfr diskus- sion kring begreppet ’’genusrelation” nedan.
  578. 578S. 12.
  579. 579Se vidare Ekenvall (1966).
  580. 580Svensson (1997), s. 24. Jfr s. 42, där en förutsättning för arbetet är att begreppen inte är för precist angivna.
  581. 581Se t.ex. Harding (1986), kapitel 5.
  582. 582Svensson (1997), s. 12.
  583. 583S. 12.
  584. 584Sett i samband med det relationella begrepp som senare anges, sä ger det liten mening att i det här sammanhanget äterföra nägot till den faktiska nivän. Det enda skulle i sä fall vara om man här önskar förhälla begreppet genusrelation rill den rättsordning som ska undersökas, d.v.s. att genus päverkar rättsordningen pä flera plan, även i ett faktiskt sam­ manhang.
  585. 585Se t.ex. s. 42. Detta är dock tänkbart eftersom en möjlig tolkning av begreppet kon­ kret genus är att detta handlar just om de föreställningar kring kön som även päverkar individen.
  586. 586Se t.ex. s. 109, där författaren visar hur genusrelationer ocksä har en individuell och en strukturell sida. Jfr ocksä s. 116, där en metafysisk genusrelation ställs emot en social institutionell sädan.
  587. 587Jfr Widerberg (1992a), s. 289.
  588. 588Jfr Jareborg (1992), s. 19-21.
  589. 589Svensson (1997), s. 116.
  590. 590S. 19.
  591. 591S. 26.
  592. 592Jfr Widerberg (1992a), s. 294.
  593. 593Lundgren (1993), s. 87-96.
  594. 594Jfr avsnitt 3.1.3 samt 4.6.
  595. 595Jfr avsnitt 3.6.3.
  596. 596En alternativ tolkning är att ’’sammansatt” syftar pä andra närliggande diskussioner kring kön som följer av övergängen frän den andra til den tredje modellen, alltsä att Svenssons genusbegrepp bör ses mot bakgrund av diskussionen kring ’’fractured identi­ ties” eller ’’difference”, se avsnitt 3.5.
  597. 597Svensson (1997), se t.ex. s. 42.
  598. 598S.67.
  599. 599Danius (1995), s. 145.
  600. 600Svensson understryker dock att hennes genusbegrepp inkluderar bade det biologiska och det sociala, s. 12. Men eftersom det avskiljande som sker i hennes analys i realiteten handlar om det ’’kvinnliga”, sä kan man ifrägasätta om hon helt klarar att frigöra sig frän denna dimension. Det ’’kvinnliga” kan kopplas till en kulturell nivä, där det kvinnliga och det manliga är motpoler och där det kvinnliga har ett innehäll, faktiskt eilet konstruerat.
  601. 601Widerberg (1992a), s. 290.
  602. 602Svensson (1997), s. 67; Jfr ocksä Svensson (2001a), s. 86-87.
  603. 603I senare texter klargör författaren att det finns ytterligare en dimension här. Att gä frän kategorin kön till relationen mellan könen, representerar ocksä en kunskapsmässig för- ändring, i form av en övergäng frän en ontologisk fräga ”vad är kön?” till en epistemolo- giskt orienterad fräga ”hur förstär vi kön?” Svensson (2001a), s. 94; Jfr Svenson (2001), s.40.
  604. 604I en senare text anger författaren att ’’Genusrelationen uttrycker flera saker. För det första kan det handla om den konkreta relationen mellan en man och en kvinna som individer. För det andra kan man studera relationen mellan flera män och kvinnor i en strukturell eller samhällelig betydelse. För det tredje kan genusrelationen användas i en särskild kunskapsteoretisk betydelse som ett sätt att tänka relationellt.” Svensson (2001), s. 23-24.
  605. 605I Svensson (2001), s. 22, sägs att ’’Genus blir därmed ett analytiskt begrepp som gör det möjligt för forskaren att frigöra sig frän den det samtida självklara sättet att förstä kön. (...) För att göra denna analys kan genusbegreppet användas som en abstraktion och fri- kopplas frän det konkreta könsbegreppet.”
  606. 606Symptomatiskt är att den kritik som framförs i Studien i gründen avser motsättningen mellan likhet och olikhet, men här representerade av rättsteorin och den fria individen pä den ena sidan och utmanaren genus pä den andra.
  607. 607Svensson (1997), s. 110.
  608. 608I senate textet framgär ocksä att ’’Genus som relationsbegrepp fokuserar inte pä de biologiska könen eller pä vad de har för betydelse i en given kontext. I stället fokuserar det pä sättet att relatera dem till varandra. Därmed förskjuts intresset samtidigt frän vära föreställningar om könen till frägor om makt.” Svensson (2001), s. 23.
  609. 609Svensson (1997), s. 43, s. 233, m.fl.
  610. 610Zahle har kritiserat Svensson för art tala om genusrelationen säsom ’’osynlig” i rätten, när det mäste vara uppenbart att könsfaktorn har betydelse för rättsordningen. Den ’’osynlighet” som Svensson talar om kan dock ha olika förklaringar. Deis görs alltsä inte denna till ett eget tema i rättsordningen eher rättsteorin, dels ligger Svenssons genusrela- tion sä att säga före rättsordningen, den utgör redan en del av de teoretiska premisserna och blir därmed osynlig. Zahle (1997), s. 1312-1314.
  611. 611Svensson (1997), s. 67.
  612. 612Svensson (1997), s. 113E; Samma glidande mellan det konkreta och det abstrakta kännetecknar även analysen av människan, se vidare avsnitt 4.4.8.
  613. 613Observera dock att Svensson flera ganger understryker att det kvinnliga eller den kvinnliga principen inte är detsamma som att vara kvinna, se t.ex. s. 130.
  614. 614S. 258-259.
  615. 615S.300.
  616. 616S. 303.
  617. 617S. 22.
  618. 618S. 17; jfr ocksä s. 103 f. och 254-56.
  619. 619S. 49—50, samt s. 105 fF.
  620. 620Se vidare avsnitt 4.6 nedan.
  621. 621Det hade varit möjligt att välja en annan författare, för valet av Andersson talar alltsä dels att det handlar om ett straffrättsligt arbete, dels att denna text tydligt skiljer sig frän Svenssons text i avsnitt 4.4. En författare som pä sätt och vis skulle kunna placeras mellan Svensson och Andersson är Lundström (1999), som analyserar den rättsliga argumenta- tionen utifrän kön som en abstraherad dikotomi som även kan iakttas i det sätt pä vilket EG-domstolen konstruerar sin begreppsvärld. Till skillnad frän Svensson väljer dock Lundström en postmodern kunskapsteori. En annan författare är Schörner (1999), vilken väljer en syn pä kön som är jämförbar med Anderssons könsbegrepp, alltsä placerad i en postmodern tradition med tydliga referenser till Judith Butler. Schörners avhandling är i detta sammanhang särskilt intressant därför att författaren balanserar tvä forsknings- traditioner i samma arbete. Den första delen avser en kvantitativ Studie av jämställdhet pä arbetsmarknaden, medan den andra delen innehäller en kvalitativt orienterad diskurs- analys av hur kön framställs i Arbetsdomstolens argumentation.
  622. 622Jfr Niemi-Kiesiläinen (2004), s. 653—659.
  623. 623Andersson (2004), s. 22.
  624. 624S. 21-23.
  625. 625S. 14.
  626. 626S. 15-16.
  627. 627S. 15, jfr not 9. Författaren talar genomgäende om ’’subjektet” istället för ’’individen”, vilket antagligen följer av den postmoderna ansatsen. Av texten, s. 33, framgär ocksä att subjektet i straffrätten utgörs av det enskilda Subjekt som skyddas eller straffas och som därmed blir rättsskyddsubjektet samt ansvarssubjektet. Jfr s. 31, där det sociala subjektet förefaller likställas med rättsskyddssubjekt. Jfr ocksä s. 35 där rättsskyddssubjektet uppges vara ’’brottsoffrets straffrättsliga konstruktion, säsom det uttrycks i straffrätten”.
  628. 628Se vidare kapitel 6.
  629. 629S. 15—16; Jfr Berglund (1995); Jfr Elden/Westerstrand (2004), s. 37-38.
  630. 630S. 19; Andersson väljer, s. 26-27, art tala om kön istället för genus därför att hennes arbete aktualiserar kroppen, och mot bakgrund av den klassiska indelningen mellan kön och genus blir det da naturligt att välja ”kön”. Begreppet kön inkluderar därmed genus.
  631. 631Jfr ocksä Burman (2006), som tillämpar en diskursanalytisk metodik pä det straff­ rättsliga problemet väld i hemmet, och Edgren (2004) som diskuterar sexuellt väld histo- riskt med hjälp av en liknande metodik.
  632. 632S. 16 samt s. 31-33.
  633. 633S. 39-41. Jfr s. 37, not 104, där det sägs att ’’Foucaults maktbegrepp är ocksä sam- manflätat med hans syn pä kunskap”; Se vidare avsnitt 4.5.4 nedan.
  634. 634S. 31. Jfr s. 40-41; Jfr Lundström (1999), s. 36-37.
  635. 635S. 32-33 och s. 37.
  636. 636Här anförs bland annat, s. 37, att ’’Poängen med att använda Foucaults maktmodell är alltsä att synliggöra och analysera an/^ra delar av makten än de som betonas enligt den repressiva synen pä makt.”
  637. 637S. 28, jfr s. 41: ’’Representationer speglar alltsä inte bara verkligheten utan bidrar till att skapa den.”
  638. 638Med den abstraherade genusrelation Svensson anför har det inte nägon omedelbar betydelse för analysen hur man förhäller sig till denna skillnad. Hennes precisering före- faller mer handla om en marketing av ett visst teoretiskt ställningstagande.
  639. 639Andersson (2004), s. 16.
  640. 640S. 25; Jfr Lundström (1999), s. 42-43; Schörner (1999), s. 45-46.
  641. 641Jfr Hirdman där det biologiska könet bildar utgängspunkt för genussystemet; Jfr ocksä Schörner som skriver att ’’innebörden av konstruktionsbegreppet kan säledes för- klaras i termer av att nägot givits en viss spräklig betydelse. Betydelsen är säledes inte genuin, utan den kommer till uttryck med hjälp av det mänskliga spräket.” Schörner (1999), s. 28.
  642. 642Butler (1990), s. 136.
  643. 643Butler (1990), s. 135: ’’That disciplinary production of gender effects a false stabiliza­ tion of gender in the interests of the heterosexual construction and regulation of sexuality within the reproductive domain.”
  644. 644Danius (1995), s. 160; Moi (1998), s. 80-81.
  645. 645Moi (1998), s. 76 f.
  646. 646Andersson (2004), s. 26, jfr s. 30.
  647. 647S. 26; Jfr ocksä s. 36, not 103.
  648. 648Kön enligt den valda teorin är ju inte enbart "konstruerat”, det är ocksä ’’konstrukti- vistiskt”; Jfr s. 30 där författaren gör en indelning mellan det essensiella könet och det konstruerade könet. I denna motsättning torde det konstruerade könet kunna omfatta fler könsteorier än den valda.
  649. 649S. 36; Ansatsen är mycket intressant i förhällande till sexualbrotten. Plaza skriver exempelvis att man inte behöver uppfatta sexualiteten (i sig) som ett förtryck. Det är istäl­ let den juridiska diskursen som skapar sin egen version av sexualitet, varför denna diskur­ siva sexualitet kan och bör angripas. Plaza (1981), s. 57.
  650. 650Författaren anger ocksä, s. 25, att detta är syftet med att välja denna teori.
  651. 651Mycket förenklat kan man säga att frägan blir vilken individ som straffrätten ska bygga Pa^ Den frägan blir dessutom relevant bäde i förhällande till konstruktionen av verkligheten och av värdeteorin i straffrätten.
  652. 652Se andra författare som diskuterar semiologin, Fahlgren (1999), s. 56—63; Lundström (1999), s. 77-84.
  653. 653Andersson (2004), s. 41.
  654. 654Fahlgren (1999), s. 59.
  655. 655Andersson (2004), s. 41.
  656. 656S. 69—70; Jfr avsnitt 2.3.3.
  657. 657S. 104.
  658. 658Hon gär ocksä in pä hur vissa processuella aspekter kan förstärka problemet med att fokus hamnar pä offrets vilja. Andersson (2004), s. 205-206.
  659. 659Andersson (2004), s. 234.
  660. 660Jfr Naffine (1997), s. 86.
  661. 661S. 17; Författaren preciserar offrets position som i sexuell mening passiv genom heia arbetet, se t.ex. s. 234-242. Gründen för denna slutsats förefaller bygga pä en (feminis- tiskt orienterad) tolkning av olika kulturella faktorer. Vilka konsekvenser en annan syn i denna fräga skulle fä för strafFrätten diskuteras inte. Om man istället väljer att se detta som en kvinnopolitisk fräga, hur skulle man i sä fall tala om kvinnors sexualitet? Analysen bygger P^ en välkänd dikotomi (aktiv—passiv) och en kritik av att kvinnor placeras pä ’fei’ sida i denna. Med den teoretiska ansats som Andersson har sä torde det gä att finna andra infallsvinklar pä diskussionen kring subjektet, för varför skulle man ytterligare betona idealer, eilet den föreställning om individen som man ytterst opponerar emot?
  662. 662Se särskilt s. 263-273.
  663. 663S. 17.
  664. 664S. 20; Jfr Burman s. 53-56, som diskuterar problemet med att förhälla olika typet av argument till varandra vid en diskursanalytisk metod.
  665. 665S. 34.
  666. 666Hon registrerar subjektets förankring i en liberal rättsteori utan att inkludera detta i de analytiska förutsättningarna. Se Andersson (2004), s. 47-48. Jfr ocksä de diskussioner som förs i Andersson (2001), s. 332, där författaren diskuterar rättsskyddssubjektets för­ hällande till straffrättens individ.
  667. 667Andersson skriver ocksä, s. 42-43, att ’’diskurserna producerar rättsskyddssubjektets kön, kropp och sexualitet, vilket implicit berör den sociala praktikens nivä eftersom denna analys i enlighet med mina utgängspunkter har betydelse för subjektet i den socia­ la praktiken.”
  668. 668Se vidare kapitel 5 nedan.
  669. 669Anderssons resonemang kring den ideologiska sidan av införandet av BrB kan dis- kuteras. Även SL krävde ett klart avständstagande frän offrets sida, kravet pä tväng var mycket högt (s.k. vis absoluta). Vid införandet av BrB samlades sexualbrotten i ett gemensamt kapitel därför att sedlighetsbrotten omdefinierats till att avse den sexuella självbestämmanderätten. Frägan är dock om detta verkligen päverkade skyddsobjektet för väldtäktsbrottet pä nägot avgörande sätt. Andersson (2004), s. 90-93, jfr s. 254-256; Jfr avsnitt 5.3-5.4 nedan, samt avsnitt 6.2.
  670. 670Se vidare avsnitt 5.3-5.4 samt 5.7.
  671. 671Jfr Edwards (1981), s. 23-48; Jfr Andersson (2001), s. 346-347.
  672. 672Se t.ex. s. 238, i en diskurs kring sexualiteten framstär offret som passivt. Men detta kan ocksä vara en konsekvens av den diskurs som följer av Systematiken, alltsä att det är gärningssubjektets aktiva gärning som ska bedömas. Författaren är själv inne pä att offret saknar en tydlig position i straffrätten, vilket kan ge en sädan rättslig icke-position en passiv prägel.
  673. 673Även om offret utgör en man, se Andersson (2004), s. 241. Jfr avsnitt 5.6.
  674. 674Det är en utgängspunkt som knappast är funktionell för straffrätten. Att skydda en viss beskrivning av sexualiteten är nägot annat än att skydda rätten till sexuell frihet. Se vidare avsnitt 6.2.6.
  675. 675Andersson konstaterar att en argumentation som bygger pä en sexuell aktivitet hos offret, innebär att rättsskyddssubjektet produceras med en manlig kropp och sexualitet. Andersson (2004), s. 242: Jfr Naffine (1997).
  676. 676Se vidare kapitel 6 nedan; Aven Andersson, s. 16, uppmärksammar straffrättens kon- struktivistiska prägel.
  677. 677Lundström understryker här att man i ’’postmodernistisk teori (utgär) frän att subjek- tiviteten är tillfällig, motsägelsefull och i stadig förändring”. Det blir da endast diskur- serna som kan ange gränserna för subjektiviteten. Lundström (1999), s. 37.
  678. 678Författaren är inne pä samma tema i Andersson (2004a), s. 276-278, men diskuterar inte de implikationer detta kan ha för straffrätten.
  679. 679S. 30-31; Se vidare avsnitt 6.2.7 och 6.3.2.
  680. 680Schörner poängterar dock att en könsteori i nägon form antagligen i slutänden förut- sätter ”(a) conception of the subject as multiple”. Människan som kön, vare sig faktiskt eller teoretiskt, skulle i sä fall aidrig kunna preciseras i form av en viss individ. Schörner (1999), s. 28-29.
  681. 681Det framgär, Andersson (2004), s. 31—32, att författaren menar att subjektiviteten är en konsekvens av ett spräkligt sammanhang, och hon säger ocksä att de diskurser som kan
  682. 682Andersson anger ocksä att arbetet endast avser kroppen i symbolisk mening, s. 28-29; Jfr Lundström vilken försöker ge en definition av kön under samma postmoderna förut­ sättningar, men där definitionen även inkluderar en individuell identitet. Det könsbe- grepp Lundström anger kännetecknas av att det blir beroende av det (sociala/kulturella) sammanhang människan befinner sig inom. Genus blir därmed: ’’den betydelse det bio­ logiska könet ges i normativa diskurser och social institutioners praktiker samt den indi- viduella subjektiviteten av att vara kvinna respektive man som är resultatet av normativa diskurser och sociala institutioners praktiker.” Lundström (1999), s. 43.
  683. 683Butler (1990), s. 136.
  684. 684Moi (1998), s. 81, skriver att mänga poststrukturalistiska arbeten saknar en med- vetenhet om det särskilda sätt pä vilket kroppen kan vara politisk, historisk och diskursiv.
  685. 685Benhabib (1992), s. 237-238, som även ifrägasätter om det finns nägon möjlighet att päverka föreställningen; Jfr Carlson (2000), s. 5-25;
  686. 686Benhabib (1992), s. 238-239.
  687. 687Jfr Andersson (2004), s. 208 samt not 849. Författaren eftersträvar inte att visa pä de fördomar som kan föregä rättstillämpningen, utan istället hur könskategorierna produce­ ras i den rättsliga texten. Jfr ocksä a.a. s. 241, där författaren konstaterar att kön pä den faktiska nivän spelar mindre roll, även manliga offer ges en kvinnlig position i diskursen; Det senate kan ifrägasättas, se vidare avsnitt 5.6 och 6.2.6-6.2.7.
  688. 688Se vidare avsnitt 6.2.2.
  689. 6897 Ketscher menar att denna typ av forskning hämtar sin energi i en ’’offerorientering”, (2!00())1S 184. 25,8 pörfa.taren har ocksä senate poängterat att hon önskar sig en epistemologi som är ’’sjocially-oased on both reason tfw<y experience, situated in specific historical and cultural contexts/ Svensson (2001a), s. 94.
  690. 6909 An^atser som tar sin utgängspunkt i den klassiska könsmotsättningen blir dock sällan
  691. 691Se vidare avsnitt 6.4.
  692. 692Till skillnad frän andra studier av kulturella fenomen har vi här att göra med ett sys­ tem där vi själva kan välja förutsättningarna. Därför är den rekonstruktiva ansatsen viktig för kvinnorätten.
  693. 693Det är ju inte givet att alia argument som florerar inom rättsordningen kan hänföras till specifikt ’’rättsliga” förutsättningar.
  694. 694Se t.ex. Svensson (1997) s. 33; Fransson (2000) s. 39; Lundström (1999) s. 15-16; Schörner (1999) s. 19-20, jfr s. 46.
  695. 695Se avsnitt 1.2.3.
  696. 696Jfr avsnitt 3.1.2. Begrepp kan i det här sammanhanget förstäs som ”en viss ideologisk syn” pä problemet.
  697. 697Jfr avsnitt 3.1.3.
  698. 698Se vidare avsnitt 5.2.1.
  699. 699Se t.ex. Estrich (1987), s. 6.
  700. 700Vid dekonstruktiva analyser blir ansatsen gärna kulturkritisk, man ser i första hand till den kulturella tolkning rättsliga argument kan ges. Ett grundläggande problem blir dä att analysen saknar förankring i straffrätten. Vid en rekonstruktion krävs att man kan placera den teori om människan och verkligheten begreppet äterspeglar, antingen pä straffrättens teorinivä, eher säsom en beskrivning av verkligheten utifrän vilken straffrättsliga regier kan definieras eilet tolkas. Se vidare avsnitt 5.2, samt 5.5-5.6.
  701. 701Det reformförslag som kommer att diskuteras är SOU 1953:14, SOU 1976:9, SOU 1982:61 och SOU 1995:60. Framställningen följer lagförslagen i kronologisk ordning. SOU 2004:14 diskuteras i avsnitt 6.3.2
  702. 702Se avsnitt 1.4.
  703. 703Jfr avsnitt 2.1.1.
  704. 704Se vidare avsnitt 5.1.3.
  705. 705Se vidare avsnitt 5.2.2.
  706. 706Jfr avsnitt 3.2.3.
  707. 707Jfr teorin om könsroller, avsnitt 3.6.2.
  708. 708Nedan kommer jag att koncentrera mig pä den första och den andra modellen, medan de möjligheter som kan ligga i den tredje modellen äterkommer i avsnitt 6.4.
  709. 709Jfr avsnitt 3.7.
  710. 710Avgränsningen till BrB 4:4 a st. 2, diskuteras i avsnitt 5.6.
  711. 711Det hade varit mycket svärt att diskutera gällande rätt i förhällande till de exempel som ges eftersom dessa dels representerar olika tidsepoker, dels kan vara päverkade av redan genomförda reformer. Det hade dessutom blivit en för stör uppgift att fastställa gällande rätt vid varje enskild tidpunkt. Sädana upplysningar hade inte heller haft nägon avgörande betydelse för de principiella frägeställningar arbetet behandlar. I avsnitt 6.3.2 kommet jag att kommentera den utveckling av väldtäktsbestämmelsen som har skett.
  712. 712Dessa definitioner behandlas inte i detta kapitel. Frägan äterkommer till viss del i avsnitt 6.3.2 .
  713. 713Följer dessa av en kulturell förstäelse av sexualiteten, eller en bedömning av vad som är mest kränkande för offret? Eller är det straffrättens Systematik som avgör frägan, alltsä att graden av straffvärde i realiteten fastställs utifrän gärningsmannens gärningar, eller möjligen bans kropp? Jfr avsnitt 2.3.4 och 6.3.2.
  714. 714Jfr prop. 1983/84:105, s. 21; Jareborg (1984), s. 313; Jfr avsnitt 2.3.4 och 2.4.3.
  715. 715Se avsnitt 2.3.3.
  716. 716Se vidare avsnitt 5.4.5.
  717. 717LU 1962:42,s.44.
  718. 718Jfr avsnitt 3.6.2.
  719. 719Smart (1995), s. 75. Jfr även den kritik som kan riktas mot teorin om ’’victim precipi­ tation”, jfr avsnitt 5.4.6-5.4.7.
  720. 720Se vidare avsnitt 5.4.8.
  721. 721Mill (1989) s. 166 f.
  722. 722Jfr Bebel (1984).
  723. 723Jfr Mead, se vidare exempelvis Illich (1982), s. 85 med hänvisningar.
  724. 724Jfr Janssen-Jurreit (1979).
  725. 725Rubin (1971). Författaren använder monster för familjebildningar som utgängspunkt för en teori om ett könssystem.
  726. 726Se Firestone (1971).
  727. 727Se t.ex. Greer (1971) och Millett (1971).
  728. 728Se t.ex. Jackson (1988); Jfr Bergenheim (1992).
  729. 729Denna fräga har varit omdiskuterad under mycket läng tid, se t.ex. Jeffreys (1984) och Rover (1970).
  730. 730Brownmiller (1975), s. 15: ”It is nothing more or less than a conscious process of intimidation by which all men keep all women in a state of fear.”; Brownmiller har dock kritiserats för att bland annat glida mellan väldtäkt av fiendens kvinnor till väldtäkten av kvinnan säsom fienden. Se t.ex. Eisenstein (1984), s. 28.
  731. 731MacKinnon, (1987a) s. 143; Jfr Bell (1991), s. 96-98.
  732. 732MacKinnon (1987a), s. 141; Jfr ocksä MacKinnon (1987), s. 85-92.
  733. 733Eisenstein (1984), s. 30-34, skriver att denna förändrade syn pä sexualbrotten inne- bär en syn pä gärningsmannen där denna inte nödvändigtvis tillhör gruppen awikande; att väldtäkt är mycket vanligare än vad man tidigare antagit; att väldtäkt är ett brott som berör alia; att väldtäkten är ett fenomen som behöver förklaras istället för att ses som en naturlig del av könsrelationen.
  734. 734SOU 1995:60, s. 51-53; Andersson (2004), s. 21-22.
  735. 735Lundgren omtalar dessa som makroorienterade och monokausala teorier, (1993), s. 32.
  736. 736Brownmillers syn pä väldtäkt som en del av en manlig ideologi kan därför ha päverkat det sätt pä vilket väldtäkt analyserats i olika sammanhang. Se Brownmiller (1975), s. 324; Eisenstein (1984), s. 32, har pekat pä att en sädan tanke i sig kan bygga pä ett slags biolo- gism, som kan Ieda till en ytterligare normalisering av väldtäkt.
  737. 737Se vidare avsnitt 5.2.2
  738. 738Segal (1987), s. 70, är kritisk mot denna ansats. Att göra alia kvinnor till offer kan vara direkt kontraproduktivt, s. 102-105.
  739. 739En diskussion som handlar om huruvida det är möjligt att välja en radikalfeministisk ansats som utgängspunkt för en rättslig regiering av sexualbrotten, äterkommer i avsnitt 6.2.5. och 6.3.1.
  740. 740Se vidare avsnitt 5.4.8, 5.5 samt 5.6.
  741. 741Det är tänkbart att man skulle kunna vidareutveckla MacKinnons ideer om staten som manlig för att därigenom uppnä en teori om staten vilken innehäller en sädan makt- relation. Se vidare MacKinnon (1987a). Man kan dock ifrägasätta behovet av detta, i det här arbetet hanteras feminismens kritik av rättsordningen i förhällande till beskrivningen
  742. 742Jag äterkommer till frägan om ideologi och verklighetsbeskrivning i avsnitt 6.2. Fiera av de problem som feminismen brottas med i de här sammanhanget kan även gälla andra -ismer.
  743. 743Möjligen skulle man kunna dra slutsatsen att eftersom män är predestinerade att begä väldbrott mot kvinnor kan de inte heller anses ha ett straffrättsligt ansvar.
  744. 744En feministisk fundamentalism som bygger pä könstillhörighet leder därmed ocksä till problem med en form av ’’rasism” eller omvänd ’’sexism”: kvinnor är goda medan män är onda.
  745. 745Samma problem uppstär även för andra rörelser, t.ex. Sexualliberalismen, där man ofta läter de sexualpolitiska mälsättningarna päverka den straffrättsliga argumentationen. Se vidare avsnitt 5.4 samt 5.7.
  746. 746Se vidare avsnitt 5.5-5.6 och 6.2.
  747. 747Jfr avsnitt 2.6.
  748. 748Se vidare avsnitt 5.5.
  749. 749När en postmodern författare säsom Irigaray anger kvinnors rättsliga behov blir upp- räkningen misstänkt lik den klassiska frihetskatalogen. Irigaray (1994) s. 123-132.
  750. 750Se vidare avsnitt 5.3; Maktrelationer mellan individer är principielk sett inte främ- mande för straffrätten. Fiera av de övergrepp som är kriminaliserade skulle till sin kon- struktion lika gärna kunna tolkas som uttryck för makt. Straffrättens tvängsbegrepp handlar exempelvis om att nägon genom maktutövning tvingar en annan människa till en form av underkastelse. Man kan därför undra om inte en kriminalisering utifrän en ideo­ logi om könsmakt anpassad till en individualiserad straffrätt, i praktiken endast skulle Ieda till varianter av de straffrättsliga lösningar vi redan kan äterfinna inom BrB.
  751. 751Hagströmer (1911a), s. 362-363, skriver att de sedlighetsbrott vilka placerats i SL kapitel 15 ”äro samtliga brott mot kvinnans frihet i sexuellt afseende, hennes rätt att ifräga om könsumgänge förfoga öfver sin person.” ’’Naturligtvis föreligga vid dessa brott ett sedlighetsbrott och ett frihetsbrott. (...) Men betraktad säsom sedlighetsbrott är väl dock gärningen icke värre än mängen annan osedlighet, som blott träffas af jämförelsevis ringa straff, t.ex. tidelag.”; Jfr ocksä Carlen (1866), s. 278: ’’Detta brott innefatta angrepp säväl pä den personliga friheten, som pä den qvinliga äran och blygsamheten.”
  752. 752De sexuella rekvisiten behandlas inte i detta kapitel. Frägan om der har skett en för- ändring av vad som är att anse som en sexuell kränkning äterkommer i avsnitt 6.3.2.
  753. 753Sädana övergrepp künde prövas enligt det ordinära tvängsbrottet (SL 15:22), samt de straffbud vilka kriminaliserade väld (SL 14:10-14) och hot (SL 15:23).
  754. 754SOU 1953:14, s. 228; Jfr SOU 1962:10, s. 4a: ’’Ifrägavarande brott behandlas säsom övergrepp av en person mot en annan person.”; Jfr ocksä SOU 1962:10, s. 17B.
  755. 755Observera att väldtäktsstadgandet vid denna tid inte omfattade övergrepp mot män och inte heller homosexuella gärningar. Jfr avsnitt 5.5 nedan.
  756. 756LUnr42 1962, s. 44.
  757. 757Motion 650 till AK 1962, s. 5-7; Jfr LU nr 42, är 1962, s. 42f.
  758. 758Motion 1962:650, s. 5, jfr LU 1962:42, s. 42.
  759. 759Av förarbetena framgär ocksä argumenret att det künde vara normalt med väld inom könsmässiga relationer eftersom kvinnor var sä mycket mer hämmade än män. LU 1962:42, s. 42-43. Det är alltsä tänkbart att här finns ytterligare en dimension, den verk- lighetsbeskrivning man valde att utgä ifrän kan ha varit päverkad av 1900-talets sexual- upplysningslitteratur. Se t.ex. Jackson (1984), s. 54, skriver att kvinnor ’’who is lacking in this kind of fear is lacking, also, in sexual attractiveness to the normal average man”.
  760. 760Brottsbalksreformen innebar dessutom en utvidgning av själva väldtäktsbegreppet. Kravet pä tväng sänktes i jämförelse med SL, samtidigt som den sexuella gärningen, sam- lag, gavs ett nägot större tillämpningsomräde eftersom denna rättsliga term i praktiken inkluderade även försök till samlag. Vidare hänfördes fall där gärningsmannen försatte offret i vanmakt till väldtäktsbestämmelsen, SOU 1953:14, s. 232.
  761. 761Se avsnitt 2.3.3.
  762. 762Prop.l962:10, S.433B.
  763. 763Jfr exempel frän äldre engelsk common law, där man säg ingäende av äktenskap som ett oäterkalleligt samtycke rill sexualitet: ’’mutual matrimonial consent and contract”. Pagelow (1988) s. 216
  764. 764Se avsnitt 2.5.1.
  765. 765Se avsnitt 2.5.
  766. 766En intressant kommentar i sammanhanget ges av Thyren (1912), s. 95, som anger att väldtäktsbestämmelsen blir tillämplig i fall där äktenskapet visar sig vara ogiltigt, men att en tillämpning kräver försiktighet ”ty kvinnan har ju varit med i leken förut.”
  767. 767Se avsnitt 5.3.2.
  768. 768SOU 1962:10. s. 158 B.
  769. 769En mindre idealistisk tolkning av lagstiftarens beslut att kriminalisera övergrepp inom äktenskapliga relationer kan istället vara att man inte künde hälla dessa utanför av prag- matiska skäl. Människor levde i allt högre utsträckning samman utom äktenskap varvid gränsdragningarna mellan det kriminaliserade och det icke-kriminaliserade omrädet künde bli mycket slumpmässiga. Jfr SOU 1962:10, s. 158 B.
  770. 770Prop. 1962:10,s. 158B.
  771. 771Prop. 1962:10, s. 159B.
  772. 772Tillämpningsomrädet diskuteras bland annat av utredningen i SOU 1953:14, s. 233, samt i samband med vissa motioner till Riksdagen, i LU 1962:42, s. 44.
  773. 773Vilket i sig är underligt eftersom kriminaliseringen inte relaterar till frägan om man känner gärningsmannen eller ej, endast till att det är en gärning man inte vill vara med pä. Pagelow (1988), s. 208; Estrich poängterar att offrets upplevelse av kränkning inte behöver vara mindre för att hon känner gärningsmannen. Ingen förväntar sig att bli utsatt för övergrepp av dem man umgäs med, kvinnor tenderar att vara mer rädda för män de inte känner. Estrich (1987), s. 25.
  774. 774Lagutskottet anförde att ”1 sädana fall torde för övrigt, därest väldet eller hotet icke varit av särskilt grov art, gärningen regelmässigt vara att bedöma som väldförande.” LU 1962:42, s. 44.
  775. 775LU 1962:42, s. 198.
  776. 776Frän en feministisk sida har man ofta framhällit att väldtäkt inom äktenskapet trivia­ liseras pä olika sätt, trots att dessa övergrepp vanligen förekommer i samband med annat väld.
  777. 777Möjligen kan man dä ocksä säga att offret i nägot läge själv försatt sig i en situation som urartar i väld. Se vidare avsnitt 5.4 om offrets medverkan.
  778. 778Det här har länge varit en central fräga inom den kvinnopolitiska debatten kring straffrätten, men vanligen formulerar man dä problemet som en fräga om väldtäkt bör definieras som ett väldsbrott eller som ett sexualbrott? Se vidare kapitel 6.
  779. 779SOU 1953:14, s. 231; Prop. 1962:10, s. 153 B, observera dock att ”det är tillräckligt att mannens ätgärder lett till att könsdelarna berört varandra”.
  780. 780Annars bade man inte behövt precisera nägon sexuell handling; man kan tvingas till mänga olika saker vilka alia kan prövas enligt den allmänna tvängsbestämmelsen i BrB4:4.
  781. 781Jfr t.ex. definitionen av rekvisitet könsligt Umgänge i SOU 1953:14, s. 237, ’’sexual­ handlingar av säväl heterosexuell som homosexuell natur, vilka typiskt sett avse att till- fredsställa eher uppväcka bädas eller enderas sexuella drift.”
  782. 782Den principiella gründen för kriminaliseringen av väldtäkt, alltsä en kränkning av den fria individens självbestämmande, ger dä sannolikt inte heller en tillräcklig grund för att bedöma den faktiska kränkningen, se vidare avsnitt 6.2.
  783. 783Se vidare avsnitt 5.4.4.
  784. 784Se vidare avsnitt 5.4.
  785. 785En annan tänkbar förklaring till varför dessa fall gavs ett lägre straffvärde har att göra med den kriminalpolitik som fördes vid denna tid och som i hög grad handlade om att minska den straffrättsliga repressionen. Om man har en sädan syn pä strafflagstiftningen kommer man att sträva efter att inte utöka der kriminaliserade omrädet eller pä annat sätt höja straffniväerna. Brottbalksreformen utgjorde i denna del en omrubricering där gär- ningar vilka tidigare inte varit straffbara som sexualbrott, nu künde bedömas enligt en bestämmelse vilken avsäg grova väldsbrott. Det är därför inte otänkbart att sädana krimi- nalpolitiska ställningstaganden även kan ha spelat en viss roll vid rubriceringen av dessa gärningar. Se t.ex. Romander/Nelson, (1970), s. 214.
  786. 786Detta kan tyda pä att man i realiteten uppfattar sexualiteten pä samma sätt, även om man gör olika ställningstaganden i själva kontrollfrägan. Se vidare avsnitt 5.4. och 5.7.
  787. 787Frägan är dock om inte denna ideologiska utgängspunkt lämnar öppet för väldigt mänga olika tänkbara beskrivningar av verkligheten, se vidare avsnitt 6.2 och 6.3.1.
  788. 788Se vidare avsnitt 5.7.
  789. 789Se t.ex. Pohjonen (1995), s. 197-223.
  790. 790Aspelin (1986), s. 119-120, skriver att värderingarna kring sedlighetsbrotten föränd- rades i gründen under den tid som utredningen arbetade, 1971-1976.
  791. 791Jfr avsnitt 5.2.1 samt 3.1.3.
  792. 792Se avsnitt 5.4.2.
  793. 793Thielst skriver: ”För den strängt kristne är kroppen syndens kärnpunkt, och driftslivet är de förförande och demoniserande makter som i kompanjonskap med Satan försöker avlägsna en frän Gud och frälsningen. Och eftersom allt detta i större eller mindre ut- sträckning överförs pä det kvinnliga och kvinnan som person följer logiskt en människo- syn som essensiellt sett fjärmar könen frän varandra och gör kvinnan till en farlig och förförande person som bär synden i sig. Mannens sexualitet flyttas över pä kvinnan, sä att han kan framstä som den potentiellt rena och ärliga människan.”Thielst (1978), s. 68.
  794. 794Se vidare avsnitt 5.4.8.
  795. 795Se vidare avsnitt 5.4.5.
  796. 796Se avsnitt 5.4.6.
  797. 797Jfr avsnitt 5.4.7; Hahto (2005), s. 251: ’’Att ofFrets beteende ger vid banden att ban eilet hon inte är i behov av skydd överhuvudtaget eller endast i begränsad omfattning samt reducerad klandervärdhet frän gärningsmannens sida är motiv som ligger bakom den straffrättsliga bedömningen av medverkan.”
  798. 798Om man därför utgär ifrän en sädan syn pä verkligheten, kan man ocksä konstatera att BrB var präglad av värderingar vilka lika gärna künde ses som uttryck för en sedlig- hetsmoral. Arbetet med den nya Brottsbalken bade ocksä pägätt under läng tid, de för- arbeten som lagstiftningen utgick ifrän skrevs i realiteten under 1920-talet, se Thyren (1923). Den ideologiska förnyelsen var därför inte heller konsekvent genomförd i lagstift­ ningen, jfr SOU 1976:9, s. 53-54.
  799. 799Av direktiven framgär exempelvis följande: ’’Fördomar och tabuföreställningar har länge hämmat en naturlig och öppen syn pä sexuallivet och dess yttringar. En radikal förändring i synsättet har emellertid inträtt under senate tid. Sexualfrägor diskuteras numera öppet säväl i den offentliga debatten som människor emellan.” SOU 1976:9, s.25.
  800. 800Man kan säga att man eftersträvade ett ’’sundare” sätt att förhälla sig till sexualiteten, i jämförelse med de tabustyrda ansatser som tidigare dominerat. Se t.ex. Robinson (1976).
  801. 801I utredningen betonas exempelvis att ”(s)exuellt Umgänge företas idag i större utsträck- ning än förr mellan människor som upplever sig som likar med känslomässig gemen- skap.” SOU 1976:9, s. 52.
  802. 802Se vidare avsnitt 5.7.
  803. 803Se vidare avsnitt 5.4.4.
  804. 804Här firms en tendens till att argumentationen glider frän den fria individen till den frigjorda människan, frän etisk teori till social teori, frän teorinivä till tillämpningsnivä, o.s.v. Jfr avsnitt 2.2, särskilt 2.2.5, samt 2.6.1. 1,1 Se vidare avsnitt 5.4.5; Om denna typ av argument kan ses som ett uttryck för en viss beskrivning av verkligheten som även innefattar vissa värdemässiga ställningstaganden, kan samma typ av argument fylla en funktion i andra straffrättsliga sammanhang; bevis- ning, uppsät, straffmätning och skadeständ.
  805. 805MB, SL och BrB, har alia inneburit ett strängt krav till tväng vid väldtäkt. I MB och SL byggde definitionen pä s.k. vis absoluta vilket förutsatte att det i praktiken inte hade funnits nägra möjligheter för kvinnan att undkomma. Det räntväng som föreskrevs i BrB ställde inte füllt sä höga krav, men var ändä den strängaste formen av tväng i BrB. Pä samma sätt har man valt att skilja mellan tväng och utnyttjandebrott, mellan överfalls- väldtäkter och s.k. raggningsväldtäkter (jfr avsnitt 5.4.3 och 5.4.6). I den kvinnopolitiska
  806. 806Jfr SOU 1982:61,s.66-69.
  807. 807Utredningen motiverade dock denna lösning pä ett annat sätt, enligt denna künde olika kringliggande omständigheter Ieda till att även allvarliga tvängsgärningar künde rubriceras som mindre allvarliga brott. Detta ledde till ett minskat behov av att upprätt- hälla en regiering med flera olika straffbud. SOU 1976:9, s. 60-61.
  808. 808SOU 1976:9, s. 136-137.
  809. 809Eftersom andra typer av omständigheter, säsom kvinnans agerande före övergreppet, künde ges en mycket generell tillämpning var det i praktiken mycket fä fall som künde rubriceras som väldtäkt.
  810. 810SOU 1976:9, s. 60-61; Stöd för denna lösning fanns redan i rättspraxis, se s. 136; jfr ocksä SOU 1935:68, s. 30-31.
  811. 811SOU 1935:68, s. 30.
  812. 812Se vidare avsnitt 5.4.6.
  813. 813Boethius (1981), s. 19-26, beskriver den politiska debatt som fördes kring förslaget.
  814. 814Kvinnobulletinen nr 2-3/1976, s. 5.
  815. 815Boethius har visat hur bristfälliga de studier som utredningen anförde egentligen var. Enligt författaren hade det inte genomförts nägra egentliga empiriska undersökningar, utan argumentationen byggde i huvudsak pä antaganden om brottets parter och om över-
  816. 816Denna distinktion hade uppmärksammats redan tidigare, se t.ex. LU 1962:42, s. 42—
  817. 817Här framkommer ocksä ett annat intressant argument nämligen att den väldtäkt som sker mellan människor som känner varandra kan vara nödvändig. ’’Ett normalt samlag, även mellan människor som halier av varandra, genomföres ofta av mannen med ett visst matt av väld, därför att kvinnans hämningar är sä avsevärt starkare förankrade än man­ nens. Särskilt vanligt torde detta gälla de första samlagen mellan tvä människor, bade i fasta förbindelser och inom äktenskapen.”
  818. 818Utredningen underströk dock att de omständigheter som anfördes inte var att betrak- ta som en uttömmande framställning. Andra omständigheter künde föranleda en annan rubricering. SOU 1976:9, s. 61, 136.
  819. 819SOU 1976:9, s. 60; Det hade ändä varit möjligt att döma enligt BrB 4:4, eventuellt i kombination med BrB 3:5.
  820. 820SOU 1976:9, s.s. 59, 136.
  821. 821Utredningens argumentation utvecklas nägot i bilagorna, se Sveri, SOU 1976:9, s. 183-184.
  822. 822Det är vanligen denna interaktion som ges betydelse som handlingsskäl, se avsnitt 5.4.7.
  823. 823SOU 1976:9, s. 136.
  824. 824SOU 1976:9,s.6O.
  825. 825SOU 1976:9,s.6O, 136.
  826. 826Det mycket kortfattade sätt pä vilket utredningen beskriver Situationen förutsätter att rättstillämparen är införstädd med vad det är utredningen talar om, samt hur och varför, Situationen bör tolkas pä detta sätt.
  827. 827Jfr Smart (1995), s. 83, som skriver att ’’Her story is reconstructed into a standard form of sexual fantasy or even pornography”.
  828. 828Sveri, SOU 1976:9, s. 184; Jfr Boethius (1981), s. 42-47.
  829. 829De sociala normer utredningen anförde var grundläggande för de empiriska studier man hänvisade till. Som vi ska i 5.4.6 tenderade de kriminologiska teorier som uttalade normer om verkligheten, att vara beroende av vissa tolkningar av verkligheten, varför de i praktiken hiev bade cirkulära och moraliska.
  830. 830Se vidare avsnitt 5.4.7.
  831. 831Se avsnitt 3.3.
  832. 832Se vidare avsnitt 5.4.7 och 5.7.2.
  833. 833När kön applicerades pä offret hade det kunnat vara som en del av bedömningen av kränkningen av den enskilde. Här hiev istället kön en del av bedömningen av gärnings- objektet i relation till gärningsmannens ansvar. Denna form objektivering blir problema- tisk i flera straffrättsliga sammanhang.
  834. 834I en manligt normerad värld blir kvinnan den enda bäraren av kön och därmed även av sexualiteten. Se t.ex. Miller (1971).
  835. 835Se avsnitt 2.5.2 samt 5.7.2.
  836. 836Se vidare avsnitt 5.4.6.
  837. 837Se vidare avsnitt 5.4.7.
  838. 838Straffbudet skyddar dels en abstrakt frihet och dels en fysisk frihet.
  839. 839SOU 1976:9,5.55.
  840. 840Utredningen gick aldrig in i nägon diskussion om innebörden av kränkningen. Man erkände att det fanns ett lidande förknippat med dessa brott, men ger inte detta nägon egentlig betydelse för de lösningar man argumenterade för. SOU 1986:9, s. 58.
  841. 841SOU 1976:9, s. 54—5 5; Engstrom (1976), s. 36.
  842. 842Boethius (1981), s. 41.
  843. 843För det enskilda offret kan det verkligt förödande i dessa fall vara just det att övergrep­ pet sker i en vardagssituation där man inte ska behöva ta nägra särskilda hänsyn i fräga om egen säkerhet. Se vidare avsnitt 5.4.6.
  844. 844Se t.ex. Stjernberg (1929) samt Lundstedt (1933); Jfr hänvisningar i fotnoter i avsnitt 5.4.1.
  845. 845Carlen (1866), s. 278; Thyren (1912), s. 94.
  846. 846Jfr avsnitt 2.2.1.
  847. 847Se vidare avsnitt 5.4.6.
  848. 848Jfr Burman (2006), s. 372-375.
  849. 849Jfr Hahto (2005), s. 253-254.
  850. 850Se vidare 5.4.7.
  851. 851Kamen talar om ’’Victim Facilitation, Precipitation and Provocation”. Karmen (1984), s. 77 £ De aktuella väldtäktsfallen definierades som en form av ’’victim precipita­ tion”. Karmen (1984), s. 105 f.
  852. 852Karmen (1984) s. 82.
  853. 853Karmen 1984) s. 73.
  854. 854Observera dock att det sociala umgänget i den ursprungliga Studien inte var tillräck- ligt för att klassificera ett mord som ’’victim-precipitated”. Clark/Lewis (1977), s. 153.
  855. 855Karmen, s. 78-80.
  856. 856Det här sättet att tänka var inte helt ovanligt vid denna tid. Situationen tolkades i praktiken utifrän gärningsmannens förmodade förväntningar, varför offrets motständ sägs som plötsligt och irrationellt. Detta skapade en förvirring hos gärningsmannen som gjorde att denne begick brott. Övergreppet var i gründen att uppfatta som ett tragiskt missförständ. Jfr LU 1962:42s. 43, där det hänvisas till en engelsk Studie som gär ut pä att väldtäktsproblemet bottnar i kvinnors okunskap om mäns drifter.
  857. 857I praktiken kan därmed alia typer av beteenden vara relevanta för denna bedömning. Även ett klart fall av passivitet, kan alltsä av gärningsmannen tolkas som att kvinnan inte motsätter sig gärningen, varför man kan dra slutsatsen att offret initierat gärningen. Clark/Lewis (1977), s. 152; Jfr Karmen (1984), s. 107.
  858. 858Clark/Lewis (1977), s. 153.
  859. 859Clark/Lewis (1977), s. 153-154; Jfr Schwendinger/Schwendinger (1983), s. 68: ”By maximizing an illusion of equality, these theories mask the degree to which the rapist’s chauvinism is still the essential cause, regardless of the ’’propriety” of the victim’s behavi­ our.”
  860. 860Karmen (1984), s. 107; Jfr Wennberg (1990), s. 775.
  861. 861Karmen (1984), s. 80.
  862. 862Brownmiller (1975), s. 312, skriver att ’’Because rape is an act that men do in the name of their masculinity, it is in their interest to believe that women also want rape done, in the name of femininity.”
  863. 863JfrTräskman (1995), s. 305: ”Ar inte Situationen t.o.m. i campusfallet sädan att ”off- ret ’’accepterar att bli offer som en del av spelets regier. Ar det kanske sä att den som accepterar rollen som ’’litte sister” ger sig in i en lek som svarar mot rysk rulett?”
  864. 864Karmen (1984), s. 111.
  865. 865Schwendinger/Schwendinger (1983), s. 65-71.
  866. 866Karmen (1984), s. 111.
  867. 867Se avsnitt 5.4.7.
  868. 868”(T)he stu£ly of victim precipitation is the least exact of the sociological methods, for it rests in the final analysis on a set of arbitrary standards.” Brownmiller (1975), s. 353.
  869. 869Karmen (1984), s. 97.
  870. 870Anttila (1985), s. 179: ”de som har makt och möjlighet, att päverka frestelserna kan inte undandra sig sitt moraliska ansvar, ätminstone inte i de fall att de medverkat till att vär dagliga tillvaro fyllts av en mängfald nya tillfallen att begä brott.”
  871. 871Jareborg (2001), s. 31.
  872. 872Om handlingsskäl se Jareborg (1975), s. 57-60, samt (2001), s. 158-162.
  873. 873Se Wennberg (1990), s. 776-777, jfr s. 822. Att handlande i affekt anses vara mindre klandervärt bottnar i medkänsla för gärningsmannen.
  874. 874Se vidare kapitel 6.2.6.
  875. 875Jfr BrB 29:3 p. 1, ’’annars grovt kränkande betende”.
  876. 876Denna inställning till andra människor skulle lika gärna ses som exempel pä bristande medkänsla. Den beskrivning av Situationen som utredningen ger leder till att ett sädant argument blir irrelevant. Deis därför att offret redan disponerat sitt självbestämmande i nägon grad, dels därför att den sexuella handlingen inte anses vara avgörande för graden av kränkning.
  877. 877Jfr Pineau (1987), s. 225-229.
  878. 878Jfr Lacey (1998), s. 11, som skriver att ”the rational and controlled male of legal sub­ jectivity is also the rape defendant who is vulnerable to feminine wiles and who is, on occasion, incapable of distinguishing ’yes’ from ’no’”.
  879. 879Detta skulle sannolikt förändra förutsättningarna för att tillämpa den här typen av argument. En annan definition av kränkningen skulle drastiskt begränsa möjligheten att tillämpa dem. Se vidare avsnitt 5.7.3.
  880. 880Se vidare avsnitt 5.5-5.6.
  881. 881JfrMoi(1998),s.49.
  882. 882Det kan se ut som att passiv tolkas mot bakgrund av ett dualistisk system där den kvinnliga sidan kännetecknas av begrepp säsom passiv, profan, kropp, o.s.v. Se Ekenvall (1966).
  883. 883Clark/Lewis (1977), s. 153.
  884. 884Clark/Lewis (1977), s. 154.
  885. 885I en kriminologisk framställning anförs att kvinnor som bänger sina kläder till tork utomhus kan uppfattas som frestande. Se Duffy/Hirschberg (1965).
  886. 886Frän en kvinnopolitisk synvinkel har man ofta framfört argumentet att med den ideologiska utgängspunkt som utredningen hade borde ju slutsatsen blivit den motsatta;. Kvinnor som pä nägot sätt uttrycker ett sexuellt intresse, uppför sig sä som utredningen menar är sexualpolitiskt korrekt, varför de borde skyddas särskilt.
  887. 887Kvinnors förmodade känslosamhet har traditioneilt inneburit att de inte har haft till- gäng till högre studier eller rösträtt. Vilka begränsningar gruppen män i sä fall bör ges äterstär alltsä att diskutera.
  888. 888Engstrom (1977), s. 41-42.
  889. 889JfrDsJu 1977:7 och SOU 1982:61, s. 77, s. 151.
  890. 890Fran ’’samlag” till ’’samlagoch därmed jämförligtsexuellt Umgänge”, se SOU 1982:61, s. 71, jfr s. 148.
  891. 891Frän ’’innebar” till ’’framstod” som trängande fara, vilket innebar att stadgandet anpassades till BrB 8:5. SOU 1982:61, s. 145; Jfr Prop. 2004/05:145, s. 43-45, se vida- re avsnitt 6.3.2.
  892. 892SOU 1982:61, s. 67-68, s. 75.
  893. 893SOU 1982:61,5.62,67.
  894. 894S. 57.
  895. 895SOU 1982:61, s. 74, jfr ocksä s. 61, 63, 67.
  896. 896S. 75.
  897. 897S. 69, jfr ocksä bevisvärdering, s. 149-150.
  898. 898Prop. 1983/84:105,s.21 ochJuU 1983/84:25,5.17.
  899. 899Den feministiska kopplingen till makt ger här ocksä en syn pä straffvärde som i jäm- förelse med en liberal ideologi snarare diskvalificerar de straffvärdesänkande argumenten. I praktiken kommer därför endast de straffvärdehöjande argumenten att kunna ges en klar Funktion.
  900. 900JuU 1983/84:25,5.16.
  901. 901SOU 1982:61, s. 69; Jfr avsnitt 4.2 om de problem som kan uppstä om man försöker applicera ett kvinnoperspektiv pä uppsätsfrägan.
  902. 902”Our issue is not the gender difference but the difference gender makes, the social mea­ ning imposed upon our bodies”, MacKinnon (1987), s. 23.
  903. 903Prop. 1983/84:105,s.21.
  904. 904Prop. 1983/84:105,5.24.
  905. 905JuU 1983/84: 25, s. 17.
  906. 906Jfr Meyerson (1984), s. 43.
  907. 907Man hade kunnat döma för tvängsgärningen enligt BrB 4:4, samt eventuellt även för misshandel, BrB 3:5-6.
  908. 908Smart (1995), s. 83.
  909. 909Jfr MacKinnon (1987a), s. 137: ’’Its point of view is the standard of point-of-view- lessness, its particularity the meaning of universality. Its force is exercised as consent, its authority as participation, its supremacy as the paradigm of order, its control as the defi­ nition of legitimacy.”
  910. 910Jfr avsnitt 5.4.8.
  911. 911Jfr avsnitt 5.4.8 och 5.7.
  912. 912Jfr avsnitt 4.2.
  913. 913Jfr avsnitt 3.2.3 och 3.4.
  914. 914’’Its projekt is to uncover and claim valid the experience of women, the major content of which is the devalidation of women’s experience.” MacKinnon (1987a), s. 137.
  915. 915Jfr Stang-Dahl, avsnitt 4.2.
  916. 916Direktiv 1993:88, se SOU 1995:60 bilaga 1, s. 5-7.
  917. 917SOU 1995:60,s.276.
  918. 918Prop. 1997/98:55, s. 91; Motsvarande lösning kvarstär även efter den senaste refor- men, jfr prop. 2004/5: 45, s. 45-47.
  919. 919I uppdraget ingick därför att förbättra olika myndigheters bemötande av utsatta kvin­ nor. Der gällde sociala myndigheter, hälso- och sjukvärden samt rättsväsendet. SOU 1995:60 bilaga 1, s. 5-6.
  920. 920SOU 1995:60 bilaga 1, s. 6.
  921. 921Se vidare avsnitt 6.2.5-6.2.7.
  922. 922SOU 1995:60,61^ l,s.7, SOU 1995:60, s. 93f. och s. 401.
  923. 923SOU 1995:60,s.272.
  924. 924Kapitel 1 och i avsnitt 4.2.
  925. 925SOU 1995:60 bilaga l,s. 13.
  926. 926Jfr a'snitt 2.5-2.6.
  927. 927Vilket i sig inte är fei, se t.ex. avsnitt 3.1.3 och 3.2.3. MacKinnon (1987a), s. 136: ’’The feminist theory of knowledge is inextricable from the feminist critique of power because :he male point of view forces itself upon the world as its way of apprehending it.”
  928. 928SOL 1995:60, s.93£, särskilt s. 100-101.
  929. 929Jfr avsnitt 5.2.
  930. 930Hagströmer menar att stadgandet i SL av konvention tolkades som en mans över­ grepp mot en kvinna, trots att texten inte uteslöt en kvinnlig angripare. Hagströmer (1911),s. 365.
  931. 931Jfr avsnitt 3.4.
  932. 932JfrProp. 1997/98: 55.
  933. 933Se avsnitt 2.1.
  934. 934Däremot är det möjligt att man bör se förslaget mot bakgrund av kommissionens förslag om en i viss man förändrad definition av strafFbudet väldtäkt BrB 6:1. Denna koppling görs dock inte i kommissionens betänkande.
  935. 935Se vidare avsnitt 5.5.5.
  936. 936Jfr problemen med att precisera kränkningen vid kriminaliseringen av kvinno- fridskränkning, se vidare avsnitt 5.6.
  937. 937Se vidare avsnitt 5.6.
  938. 938Ett exempel pä detta sätt att argumentera finns i inledningen till Sutorius’ postumt utgivna avhandling (2003), där författaren beskriver problemet med rättsordningens dolda könsperspektiv genom att hänvisa till ’’männens normer”, ’’den manliga uppfatt- ningen” och ”det maskulina imperativer”. Kunskapsmotsättningen överförs dä okritiskt till en omedelbar politisk nivä som en motsättning mellan män och kvinnor. Se Sutorius (2003), s. 21-23.
  939. 939Ofta missförstäs det kvinnliga perspektivet som kunskapskälla pä detta sätt. JfrTräsk- man (1995), s. 305, som tolkar denna ansats som en fräga om att utnyttjandefallen ska
  940. 940Se vidare avsnitt 6.4.
  941. 941Kommissionen föreslog att även andra straffbud (BrB 3:5, 4:1-3, 5:3, 5:5, jfr 6:1 i avsnitt 5.5 ovan, o.s.v) pä liknande sätt skulle ange bade ett kvinnligt och ett manligt offer. Förslaget kan kritiseras av samma skäl som angavs i avsnitt 5.5. Den typ av formell jämställdhet som förslaget innebär var den ideologiska ansats som kommissionens arbete skulle vara en reaktion emot.
  942. 942Burman (2006), har analyserat rättsliga frägor kring väld i hemmet. Författarens till- lämpar en diskursanalytisk ansats, jfr avsnitt 4.5. Burman utgär i sin analys ifrän straffrät- tens ändamälsenlighet och behovet av att förändra denna med hänsyn till att kvinnor har en annan verklighetsbild: Det väld kvinnor upplever bekräftas inte av straffrätten. Bur­ man (2006), s. 263-266, jfr även s. 400.
  943. 943Se vidare avsnitt 5.6.6.
  944. 944SOU 1995:60, s. 401; Burman (2004), s. 137.
  945. 945Se vidare avsnitt 5.5.4 samt 3.4 ovan.
  946. 946Se vidare avsnitt 5.6.2.
  947. 947SOU 1995:60,s.300-301.
  948. 948Burman (2004), s. 143.
  949. 949Jfi Burman (2006), s. 285-291.
  950. 950Pchjonen (1995), s. 206-212.
  951. 951SOU 1995:60,s.302.
  952. 952Jfr avsnitt 1.4.3.
  953. 953I tidigare avsnitt har framställningen endast följt de olika utredningarnas förslag. Eftersom utformningen av kriminaliseringen av kvinnofrid diskuterades i flera olika sam- manhang kommet framställningen att referera till SOU 1995:60 och Prop. 1997/98:55. Straffbudet ändrades dessutom redan efter kort tid varför det finns skäl att ocksä ta hän­ syn till denna justering, jfr Prop. 1998/99:145.
  954. 954De diskussioner som förs i förarbetena utgär i praktiken frän denna situation. Det är den form av särreglering som detta innebär och frägan om vad detta implicerar, som leder till de principella frägeställningar som kommer att diskuteras nedan.
  955. 955Se vidare avsnitt 5.6.2.
  956. 956Se vidare avsnitt 5.6.3-5.6.4.
  957. 957Se vidare avsnitt 5.6.3 och 5.7.4.
  958. 958SOU 1995:60, s. 300-304.
  959. 959Man talar här om en form av normaliseringsprocess, där gränserna för det acceptabla inom relationen heia tiden flyttas hos offret. Man kan säga att offret till slut ser väldet som en del av relationen. Jfr SOU 1995:60 s. 300; Tanken om att studera väldet som en pro­ cess mellan parterna har utvecklats av Lundgren. I författarens forskning är även konsti- tueringen av kön genom väld ett centralt tema. Jfr Lundgren (1993), s. 145 f.
  960. 960’’Process” för tanken till en viss form. Den aspekt som blir intressant i förhällande till frägan om kränkning handlar om processens innehäll, vad innebär denna för offret?
  961. 961Man kan exempelvis fräga sig om det krävs nägot ytterligare än de ätalade gärningarna för att man ska kunna säga att dessa varit ett led i en upprepad kränkning? Hur blir det i sä fall med gärningar som ligger utanför tiden för de ätalade gärningarna? Se vidare NJA 1999 s. 102 samt Wennberg (2000), s. 792f.; I Prop. 1998/99:145 ändrades straffbudet sätillvida att det skulle anses tillräckligt att var och en av de ätalade gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning. De nya rekvisiten kan dock knappast anses ha löst alia tänk- bara tolkningsproblem i denna del, jfr Lagrädets yttrande i Prop. 1998/99:145, s. 15-16; Även tolkningen av rekvisitet ’’närstäende” har uppvisat liknande problem. Spelar det exempelvis nägon roll att det väldsamma förhällandet har varit ’’slut” under en tid? NJA 2004 s. 97; Jfr Burman (2004), s. 143.
  962. 962Jareborg (2001), s. 138. Ett klassiskt exempel är olaga frihetsberövande (BrB 4:2) där brottet pägär sä länge offret hälls fanget.
  963. 963I Prop. 1997/98:55, s. 77, understryks att äklagaren även med en sädan lösning fort- farande mäste bevisa de enskilda händelser som manifesterar den samlade kränkningen.
  964. 964NJA 1991 s. 83 samt 1992 s. 446; jfr SOU 1995:60, s. 305-306.
  965. 965En lösning där brottet blivit perdurerande motiverades ocksä av problem med att tillämpa nödvärnsbestämmelsen i fall där kvinnor försvarat sig utan att brottet varit päbörjat eller överhängande pä det sätt om BrB 24:1 förutsätter. Den föreslagna kon­ struktionen hade givit ett mycket stört utrymme för möjligheten att försvara sina intres- sen genom väld. Jfr prop. 1997/98:55, s. 78; Se även Asp (1999), s. 85-108; Man kan tillägga att nödvärnsrätten bygger pä att ett straffbart väld anses berättigat (ej uppenbart oförsvarligt) i det enskilda fallet. Om man som kommissionen kopplar väldsproblemet till maktproblematiken finns det en risk för att det ideologiska argumentet kommer att päverka bedömningen av vad som kan anses berättigat. Vissa kvinnor kan dä anses ha rätt att agera med väld därför att det är berättigat mot bakgrund av alia kvinnors gemen- samma intressen.
  966. 966Wennberg (2000), s. 794, har diskuterat möjligheten av att jämföra den situation grov kvinnofridskränkning avser med det klassiska kollektivdeliktet vilket bestär i att driva nägon form av verksamhet; Se även Jareborg (2001), s. 446.
  967. 967Kommissionen menade att processen kännetecknades av en växelverkan mellan lugna och väldsamma perioder, och att det är denna dynamik som bidrar till nedbrytningen av offret. Se SOU 1995:60, s. 411; Straffrättsligt sett blir detta en problematisk tankegäng eftersom man dä ocksä antar att det att man inte utövar väld en viss dag i sig är en del av ett straffbart förfarande. Aterigen blir alltsä problemet att innebörden av kränkningen mäste preciseras ytterligare för att man ska kunna konstruera en funktionell straffbar gärning.
  968. 968Jfr avsnitt 5.2.
  969. 969SOU 1995:60,s.306.
  970. 970Se vidare avsnitt 5.6.3.
  971. 971Ett motiv kan därför ha varit att genomföra en höjning av straffvärdet för gärningar vilka var och en för sig vanligen inte uppnär nägot högre straffvärde. Som uttryck för en livssituation präglad av kränkningar kan de däremot anses vara mer straffvärda. SOU 1995:60, s. 307, Prop. 1995:60. s. 76-77; Jareborg (2001), s. 446; Wennberg (2000), s. 795, menar att konstruktionen därför bör ses som en konkurrensklausul vilken anger att ’’summan av flera likartade brott betraktas som om den utgjorde en brottsenhet”; Jfr Burman (2006), s. 196-197.
  972. 972Av detta kan man ocksä dra slutsatsen att konstruktionen inte är tänkt att motsvara begreppet ”väld mot kvinnor”, även om valet av termen kvinnofridskränkning kan peka i den riktningen; Jfr SOU 1995:60 s. 308; Burman (2006), s. 183, menar att fridskränk- ningsbrotten fungerar som en svärhetsgrad mellan normalfallet av misshandel och grov misshandel.
  973. 973SOU 1995:60, s. 302. Kommissionen visade till exempel där gärningsmannen göm- mer nycklar, förbjuder kvinnan att träffa släktingar, och liknande. Gärningar vilka ofta medför att offret isoleras ytterligare.
  974. 974Prop. 1997/98:55, s. 76-78; Nordborg/Niemi-Kiesiläinen har argumenterat för att gärningar som kriminaliseras i BrB kapitel 5 även borde varit straflfbara enligt BrB 4:4a, eftersom man da bade kunnat fänga in de fiesta typer av psykiska övergrepp som är van- liga i dessa fall. Nordborg/Niemi-Kiesiläinen (2001), s.364-366; Jfr Burman (2006), s. 169-171 och s. 276-284.
  975. 975Förslaget awisades i prop. 1997/98:55, s. 78, med argumentet att förslaget var sä löst formulerat att en lagstiftning utifrän dessa premisser hade stätt i det strid med legalitets- principen.
  976. 976Se vidare avsnitt 5.6.4.
  977. 977Jfr avsnitt 5.5.
  978. 978Det är ett angreppsätt som kan kritiseras, vid rättstillämpning görs vanligen en samlad bedömning av rekvisiten. Syftet är dock att visa att det inte är säkert att det är tillräckligt att ange de omständigheter som typist sett föreligger i en sädan situation. Om man menar att straffbudet ska omfatta en könsmässig kränkning kan detta även kräva andra typer av bedömningar; Burman (2006), s. 192-193, menar att förarbetena tyder pä att rekvisiten
  979. 979Burman (2006), s. 186-190, diskuterar tolkningen av rekvisitet mot bakgrund av hur mänga gärningar som avses, under vilken tidsperiod, o.s.v.
  980. 980Under lagstiftningsprocessen framkom även förslag om att kodifiera tidigare för- arbetsuttalanden som handlade om möjligheten att bedöma vissa fall av väld i hemmet som en form av grov misshandel. Jfr Burman (2006), s. 399.
  981. 981Se vidare avsnitt 5.6.4.
  982. 982Jfr avsnitt 2.2.
  983. 983Jfr avsnitt 4.2.
  984. 984Jfr avsnitt 3. 4 och 3.5.
  985. 985Jfr Prop. 1987/88:14, vilken innebar att denna typ av omständigheter hänfördes till det försvärande momentet i BrB 3:6. Man betonade särskilt den pätagliga integritets- kränkning kvinnomisshandel innebär, samt att väldet ofta är av psykiskt nedbrytande karaktär; I Prop. 1997/98:55, s. 76-77, framhälls att domstolarna därför i regel dömer för grovt brott, ätminstone när gärningarna är att anse som mer kvalificerade.
  986. 986I Prop.1997/98:55 omdefinierades begreppet närstäende till att omfatta alia familje- relationer, även mellan föräldrar och minderäriga barn; Om begreppet närstäende i rätts- ordningen, se Burman (2004), s. 141-143. Jfr Burman (2006), s. 185, och s. 375-378.
  987. 987Jfr Burman (2004), s. 143-144, vilken menar att rättspraxis har framhällit de känslo-
  988. 988Jfr Burman (2006), s. 186-192.
  989. 989SOU 1995:60, s. 306—307; Pä sidan 301 kopplar kommissionen samman kränkning­ en av självkänslan med gärningsmannens förmodade syfte att dominera kvinnan genom väld. Frägan utvecklas inte mer än sä, men detta ger ytterligare ett exempel pä hur den överordnade maktproblematiken fär betydelse för hur man uppfattar övergreppet. Tan­ ken om att precisera kränkningen med utgängspunkt i gärningsmannens motiv för gär- ningen kan dock vara mindre lyckad.
  990. 990Om problemen med att applicera maktfaktorn i en faktisk verklighet, se t.ex. Hird- man, SOU 1990:44, s. 79 samt Svensson (1997), s. 110.
  991. 991Hur kommissionen uppfattade dels könsfrägan, och dels kunskapfrägan, diskuterades överhuvudtaget inte i betänkandet.
  992. 992Om vi ser till de frägeställningar som har aktualiserats i rättspraxis (jfr 5.6.2) i jäm- förelse med frägan om vad kränkningen innebär, kan det verka som att gärningskonstruk- tionen tvingar domstolarna att syssla med pseudoproblem. Den process man uppfattade som relevant för innebörden av kränkningen ges en formell karaktär, man mäste ta ställ- ning till tidsperioder och händelseförlopp. De materiella frägor som gäller vad processen bestär i, och vilka konsekvenser den fär för parterna, blir därmed inte föremäl för nägon rättslig prövning.
  993. 993SOU 1995:60,s.307.
  994. 994Att det skulle Annas ett rättsligt intresse av att ange kön i stadgandet awisades av lagstiftaren av formella skäl, Prop. 1997/98: 55, s. 82-83.
  995. 995Se Plaza (1980), s. 31, som kopplar väldtäkten till det sociala könet, varför det blir likgiltigt om offret är en man eller en kvinna; Dumaresq (1981), s. 51-52, som ifräga- sätter hur denna slutsats är möjlig om könskategorierna samtidigt uppfattas som avgrän- sade, och ’’kvinnan” anges som ’’könet” och ’’kroppen”.
  996. 996Det är ocksä ett underligt sätt att behandla kön mot bakgrund av den debatt som förts inom kvinnoforskningen och som handlat om att inte göra könsbegreppet statiskt.
  997. 997En sädan reform kräver endast politisk konsensus, inte en omdefiniering av förutsätt­ ningar för rättsordningen.
  998. 998I den nya kriminaliseringen blev definitionen av gärningen könsneutral, medan det andra stycket preciserade en situation där en man utsätter en kvinna för en sädan gärning. Bäda styckena omfattar därmed samma gärningsdefinition och samma straffvärde.
  999. 999Prop. 1997/98:55, s. 83; Burman (2006), s. 400, menar att det finns en skillnad i diskurs mellan kommissionen och regeringens uttalanden i propositionen i denna fräga. Författaren argumenterar utifrän en motsättning mellan frägan om strafFrättens ända- mälsenlighet och den ”rena” straffvärdediskurs som hon menar att regeringen represente- rar.
  1000. 1000Stang Dahl (1985), s. 52-54; Hallberg understryker hur viktig denna ansats har varit för kvinnoforskningen. Den är ’’kunskapsteoretiskt attraktiv för feminister eftersom den baseras pä ett stärkt, ontologiskt argument. Det spelar i sammanhanget ingen roll hur könsolikhet hävdas (psykosocialt, biologiskt, socialt).” Hallberg (1992), s. 225.
  1001. 1001Se vidare avsnitt 3.4.
  1002. 1002Redan de problem som framgick i avsnitt 5.4 torde vara skäl nog att inte eftersträva en ytterligare politisering av straffrätten. Där var syftet att driva frägan om en sexuell fri­ görelse även i straffrätten, här handlar det om att driva frägan om en kvinnlig frigörelse genom straffrättsliga ätgärder.
  1003. 1003Rättsordningen äterspeglar aldrig enbart värderingar, den bidrar ocksä till att legiti- mera dem. Estrich (1987), s. 101.
  1004. 1004Se avsnitt 3.3 och 3.6.
  1005. 1005Den berättelse som diskuterades i 5.4 byggde i hög grad pä könsstereoryper vilket ocksä kan ha bidragit till att ge denna en pornografisk anstrykning. Mot bakgrund av den rädande sexualpolitiska ideologin kan man undra om det inte därmed ocksä blev politiskt radikalt att tro pä berättelsen.
  1006. 1006Sexualbrottskommitten var inne pä tanken om att se dessa fall som exempel pä ett missbrukat förtroende. Denna tanke utvecklades dock inte av Kommitten, se avsnitt 5.4.8-5.4.9.
  1007. 1007Jfr Nordborg/Niemi-Kiesiläinen (2001), s. 70: ”As the law now stands, the new crime prescribes more severe sanctions for crimes that have already been sanctioned accor­ ding to the Swedish Penal Code. As feminists, we may ask whether this result is what we really wanted. (...) Severe sanctions have hardly ever been the political goals of the femi­ nist movement. Rather, women have demanded that laws be enforced with the same rigeur when the victims are women as when the victims are men.”; Jfr avsnitt 2.2.
  1008. 1008Modellen har kritiserats i flera sammanhang, se vidare Burman (2006), s. 138-139.
  1009. 1009von Hirsch/Jareborg (1991), s. 7; Jfr ocksä von Hirsch (2001), s. 62-66.
  1010. 1010Jfr även Asp/von Hirsch (1999), s. 168, som anger nägra exempel som avser fysisk skada och levnadsstandard.
  1011. 1011Jaggar (1983), s. 45.
  1012. 1012von Hirsch/Jareborg (1991), s. 7-10.
  1013. 1013von Hirsch/Jareborg (1991), s. 26; Exemplet diskuteras även i Berglund (1994).
  1014. 1014Jfr barnadräp BrB 3:3, hets mot folkgrupp BrB 16:3, väld mot tjänsteman BrB 17:1, o.s.v.
  1015. 1015För en diskussion kring hur särskilda kvinnliga rättigheter kan motiveras, se Niemi­ nen (1992).
  1016. 1016Se vidare avsnitt 3.4.
  1017. 1017Den feministiska kritik som riktades mot SOU 1976:9 tolkades även den som ett för- sök att skydda en gammaldags moral. Se t.ex. Sveri (1981), s. 31.
  1018. 1018Träskman (1993), s. 355; Jfr Lernestedt (2004), s. 398.
  1019. 1019Se t.ex. Alexius (1995), s. 597f; Jfr Lernestedt/Hamdorf (1999), s. 847, som kritise-
  1020. 1020Zita (1990), s. 11-12.
  1021. 1021Howard (1988), s. 105.
  1022. 1022Ferguson, (1989), s. 9.
  1023. 1023Jfr avsnitt 6.2.2; Denna gränsdragning kan dock vara svär att göra. Hein skriver exempelvis att ’’Somethings must be learned by oneself. But intervention is justified to preserve the vestiges of human dignity that reside in that person for the sake of the rest of us. In this case, it is human dignity as such that is being defended.” Hein (1982), s. 88.
  1024. 1024Jfr avsnitt 2.3.3 angäende det straffrättsliga samtycket, och avsnitt 6.2.3.
  1025. 1025Jfr avsnitt 5.4 där det konstaterades att offret framstär som ett objektiverat Subjekt.
  1026. 1026Jfr Lacey (1998), s. 110-117.
  1027. 1027Denna ansats kräver dock ytterligare precisering, se vidare avsnitt 6.4.
  1028. 1028Det är tänkbart att det är denna förändring som anger den etiska gründen för krimi-
  1029. 1029Ibland framhäller man även en tredje och betydligt äldre beskrivning där skadan inte ens avsäg dem som faktiskt varit föremäl för övergreppet, jfr avsnitt 6.2.1 nedan.
  1030. 1030Omarbetad version av tidigare artikel, se Berglund (2002); Jfr Niemi-Kiesiläinen (2004), s. 167-189, som gör en liknande genomgäng av nägra sexualpolitiska ställnings­ taganden och hur dessa päverkat finsk straffrätt.
  1031. 1031Jfr Liljeström (1996), s. 504 och 507, som talar om ett ’’väldtäktsmanuskript” som kan förändras.
  1032. 1032Pä samma sätt som när gällde modellerna är det inte säkert att en viss debattör enbart befinner sig inom en viss beskrivning. Man kan precisera en ansats i väldtäkten som tväng (6.2.4) och samtidigt ha en syn pä sexualiteten som följer av väldtäkten som erövring (6.2.3). Man kan ange en ansats i väldtäkten som väld (6.2.6) utan att samtidigt ange att man dä ocksä förutsätter att väldtäkten mäste ses som uttryck för makt (6.2.5), o.s.v.
  1033. 1033En sädan diskussion hade dessutom krävt en rättsdogmatisk framställning som faller utanför arbetet.
  1034. 1034Det handlar om att skapa principer för precisering och bedömning av individuell kränkning.
  1035. 1035Se vidare avsnitt 6.4.
  1036. 1036Edwards (1981), s. 6-9.
  1037. 1037Liljeström (1996), s. 509; Brownmiller (1975), s. 16-30.
  1038. 1038Rubin (1975) diskuterar ’’the exchange of women” som del av ett samhällssystem. Se särskilt s. 169 f.
  1039. 1039Att väldta fiendens kvinnor är ett sätt att kränka fienden. Se t.ex. Brownmiller (1975), s. 78 f.
  1040. 1040Se vidare Elden/Westerstrand (2004), s. 35; Jfr Wikan (2003).
  1041. 1041I Strafflagen placerades sedlighetsbrotten i kapitel 18, medan väldtäkt placerades i kapitel 15 samman med andra kränkningar av frihet och frid.
  1042. 1042Jfr avsnitt 5.3 ovan.
  1043. 1043I princip var även prostituerade skyddade av lagstiftningen, men man künde samtidigt utgä ifrän att ’’hennes motständ ej varit sä allvarligt menadt.” Carlen (1866), s. 278.
  1044. 1044Se t.ex. Devlin (1965), s. 25.
  1045. 1045Carlen (1866), s. 278.
  1046. 1046Thyren päpekade att det var en brist i rättsordningen att Strafflagen inte tog tillräcklig hänsyn till det kvinnliga offrets personliga ställning. Därmed gavs övergrepp mot prosti- tuerade ett för bögt straffvärde. Thyren (1912), s. 94.
  1047. 1047Se vidare avsnitt 6.2.7 nedan.
  1048. 1048Petersen (1989), s. 332.
  1049. 1049Stang Dahl (1994), s. 199-206. Jfr även avsnitt 4.2.4 ovan som behandlar författa- rens syn pä förhällandet mellan teori och tillämpning.
  1050. 1050”By sexual liberation I mean permitting acts that were earlier defined as criminal or perverse to be re-defined as normal and accepted.” Kutchinsky (1981), s. 33.
  1051. 1051Ferguson (1984), s. 109 och (1989), s. 150—151.
  1052. 1052Med denna ansats utgär man ifrän att vuxna rättskapabla personer har rätt att fritt delta i sexuella handlingar. Det är enbart deras privata angelägenhet. Se t.ex. Nelson (1971), s. 144.
  1053. 1053Man skulle kunna avkriminalisera väldtäkt och enbart döma för tväng även om man uppfattar att det finns en sexuell kränkning. Denna dimension skulle dä kunna vara straffskärpande vid bedömningen av kränkningen.
  1054. 1054Ferguson (1989), s. 71.
  1055. 1055SOU 1976:9,5. 55. '*0 Ferguson (1989), s. 148-149.
  1056. 1056Se t.ex. Zita (1990), som sammanfattar den feministiska diskussionen kring sexuali­ teten.
  1057. 1057Ferguson (1984), s. 108.
  1058. 1058Ferguson (1984), s. 108-109.
  1059. 1059Da kan även lesbiskhet vara en politisk strategi, se exempel Ferguson (1989), s. 188.
  1060. 1060Jfr Liljeström (1996), s. 508.
  1061. 1061Se t.ex. SOU 1995:60, s. 272.
  1062. 1062I denna framställning har jag valt att följa en linje som kan sägas vara förankrad i en radikalfeministisk och ständpunktsfeministisk tradition. Jfr Foucault som argumenterar för att avsexualisera väldtäktsbrottet mot bakgrund av ett avständstagande frän en diskurs som leder till att vissa delar av kroppen blir definierade som ’’sexuella” medan andra kroppsdelar inte blir det. För en närmare diskussion om motsättningen mellan feminis- men och postmodernismen i denna fräga, se Bell (1991), särskilt s. 90-91.
  1063. 1063Dumaresq (1981), s. 50, skriver att om ’’rape is only about physical power, domina­ tion and humiliation, why doesn’t the perpertrator simply beat up his victim”.
  1064. 1064Förutsättningarna för detta ställningstagande har ifrägasatts av bl.a. MacKinnon (1987a), s. 141 f. Jfr MacKinnon (1989), s. 6, där hon skriver att ’’(v)iolence is sex when it is practiced as sex.”
  1065. 1065Jfr Plaza (1980), s. 35. Författaren skriver att ’’(one) can of course dream of a good heterosexuality: non-violent and orgasmic. But it is no more than a dream and what reality shows us instead is sexuality as a very precise and very organized mechanism of oppression.”
  1066. 1066Jfr Zita (1990), s. 6-7, som konstaterar att ansatsen leder till att man uppfattar att det finns ett slags sexualitetens innersta väsen som mäste skyddas genom politisk kamp.
  1067. 1067Jfr Davion (1999), s. 239; Jfr Pineau (1989), s. 233-237, som argumenterar för en kommunikativ sexualitet istället för en kontraktsbaserad. Författaren menar att en sädan omdefiniering skulle kunna skapa förutsättningar för ett annat samtyckesbegrepp.
  1068. 1068SOU 2001:14,s. 125-126.
  1069. 1069Jfr SOU 2001:14, s. 127-129; Jfr Smart (1989), s. 36 f.
  1070. 1070MacGregor (1994), s. 242.
  1071. 1071SOU 2001:14,s. 133-134.
  1072. 1072Se avsnitt 2.3.3.
  1073. 1073Se vidare avsnitt 6.3.2.
  1074. 1074Liljeström (1991), s. 506.
  1075. 1075Liljeström (1991), s. 509.
  1076. 1076Plaza (1980), s. 31; Plaza har kritiserats av Dumaresq (1981), s. 50—51, eftersom väldtäkten enligt denna teori bidrar till att konstruera könsskillnaden och kvinnokrop- pen, samtidigt som ett övergrepp mot en man kan tolkas enbart utifrän det menings- skapande i kön; Jfr avsnitt 5.6.
  1077. 1077Se vidare avsnitt 6.4.
  1078. 1078Se vidare avsnitten 6.3.3 samt 6.4.
  1079. 1079Det krävs sannolikt att man utvecklar premisserna för en etisk teori som bygger pä att människor är beroende av sin sociala och kuturella tillhörighet, se vidare avsnitt 6.4.
  1080. 1080Den som anser att sexualiteten inte har nägot att göra i straffrätten kommer antagligen att motsätta sig en ideologisk utgängpunkt som bygger pä en tanke om att sexualiteten är en del av integriteten, eftersom detta leder till att sexualiteten blir en självklar aspekt av den straffrättsliga argumentationen.
  1081. 1081Niemi-Kiesiläinen (2004), s. 185-194.
  1082. 1082För feminismen har tanken om sexualiteten som en social konstruktion varit av cen­ tral betydelse, se t.ex. Zita (1990), s. 5-7.
  1083. 1083JfrBell (1991), 91.
  1084. 1084Prop 1997/98: 55, s. 90-92 och Prop. 2004/5: 45, s. 45-47.
  1085. 1085SOU 1953:14,s.231.
  1086. 1086Jfr avsnitt 5.4.8.
  1087. 1087Prop. 1984/85:105,s. 17.
  1088. 1088Det gällde exempelvis de övergrepp som innebär att gärningsmannen för in ett främ- mmde föremäl i kvinnans slida. Jfr Prop. 1997/98:55, s. 91.
  1089. 1089SOU 2001: 14, s. 156-158.
  1090. 1090JfrSOU2001:14,s. 148-150.
  1091. 1091SOU 2001:14,5.13.
  1092. 1092SOU 2001:14, s. 109.
  1093. 1093Bell (1991), s. 95.
  1094. 1094I BrB 6:1 stadgas tväng genom väld mot person, medan BrB 6:2 avser det vidare begreppet olaga tväng, jfr BrB 4:4. Tvängsgärningen i BrB 6:1 har även förändrats pä sä sätt att fler gärningar än tidigare kan kvalificera som hot. SOU 2001:14, s. 162-164, Prop. 2004/05:45, s. 43-45.
  1095. 1095Lacey skriver ’’the idea of a viewpoint which is not formed in part by gendered ex­ perience is something which we have yet to encounter.” Lacey (1998), s. 66.
  1096. 1096Jfr avsnitt 6.3.1.
  1097. 1097Jfr Naffine som argumenterar för att rättsordningens individ har en ’’manlig” kropp. Den kropp som befinner sig i den kvinnliga positionen blir därför logiskt sett en negation av den manliga kroppen. Föreställningen om den skyddade individen är därför inte över- förbar pä en kvinna eftersom hon inte definieras utifrän samma principer. Naffine (1997), s. 86-88; Jfr Grbich (1991), s. 71-73.
  1098. 1098Grosz (1993), s. 206 kallar det för en form av strategisk minnesförlust.
  1099. 1099Jfr Lacey (1998), s. 116.
  1100. 1100Licey (1998), s. 2.
  1101. 1101Jaggar (1983), s. 44-46.
  1102. 1102Se vidare Grosz (1993), s. 194-196; Lacey (1998), s. 102 och s. 118-119.
  1103. 1103Jaggar (1983), s. 37-43.
  1104. 1104Lacey (1998), s. 67-68.
  1105. 1105Se vidare Carlson (2000), som jämför hur författarna Butler och Benhabib produce­ rar subjektet.
  1106. 1106Danius (1995), s. 163, skriver att Feminismen har en identitetspolitik utan identi- tetstänkande.
  1107. 1107Lacey (1998), s. 12.