Hela artikeln

1.V. Sammanfattning s. 2011

2.VI. Kommentarer med exkurskaraktär 6s. 2011

Uppsåtskravet 8

1.I. Inledning 8s. 2011

2.II. Uppsåtskravet vid annans utförande av brottet 61s. 2011

3.III. Uppsåtskravet vid egenförberedelse 6s. 2011

4.a. Inledning 6s. 2011

5.b. Obestämdhet 6s. 2011

6.c. Konkretion 8s. 2011

7.d. Villkorlighet 82s. 2011

8.e. Osäkerhet 93s. 2011

9.IV. Täckning av förberedelse- ellers. 2011

10.stämplingsgärningen 106s. 2011

11.V. Sammanfattning 10s. 2011

12.VI. Egenförberedelse, legitimation och dogmatik 109s. 2011

Gärningsrekvisitet 110

1.I. Inledning 110s. 2011

2.II. Befattning med hjälpmedel 110s. 2011

3.a. Inledning 110s. 2011

4.b. Befattning 114s. 2011

5.c. Särskilt ägnat 116s. 2011

6.d. Typfallsgenomgång 119s. 2011

7.e. Relation 141s. 2011

8.III. Befattning med förlag och vederlag 142s. 2011

9.a. Inledning 142s. 2011

10.b. Befattning 142s. 2011

11.c. Vederlag 144s. 2011

12.d. Förlag 14s. 2011

13.e. Ytterligare anmärkningar oms. 2011

14.relationskravet 149s. 2011

15.IV. Stämpling till brott 13s. 2011

16.a. Inledning 13s. 2011

17.b. De olika gärningsformerna 14s. 2011

18.V. Uppsåt och gärning 161s. 2011

19.8s. 2011

Farerekvisitet 164

1.I. Inledning 164s. 164

2.II. Farebegreppet i förarbeten och doktrin 166s. 164

3.a. Inledning 166s. 164

4.b. Fara såsom allmänt straffrättsligt begrepp 166s. 164

5.c. Särskilt om aktivitetsrelaterad fara 10s. 164

6.d. Fara vid förberedelse- och stämpling 16s. 164

7.III. Farebegreppet i praxis 19s. 164

8.a. Inledning 19s. 164

9.b. Tidsmässiga utgångspunkter förs. 164

10.bedömningen 19s. 164

11.c. Fara för vad? 182s. 164

12.d. Risktagande eller fara? 186s. 164

13.e. Mer än ringa fara 191s. 164

Rättfärdigande omständigheter 199

1.I. Inledning 199s. 164

2.II. Rättfärdigande omständigheter i praxis 200s. 164

3.a. Inledning 200s. 164

4.b. Påverkan på uppsåtskravet 204s. 164

5.c. Nödvärnssituationen 20s. 164

6.d. Försvarlighetsbedömningen 20s. 164

7.e. Avslutning 209s. 164

Frivilligt tillbakaträdande 210

1.I. Inledning 210s. 164

2.II. Tillbakaträdandets former 212s. 164

3.a. Avbryta 212s. 164

4.b. På annat sätt föranleda att brottet ejs. 164

5.fullbordas 213s. 164

6.c. Tillbakaträdande vid befattning meds. 164

7.hjälpmedel 216s. 164

8.d. Särskilt om tillbakaträdande is. 164

9.samverkansfall 21s. 164

10.III. Frivillighet 223s. 164

11.9s. 164

Exkurser 226

1.I. Medverkanslärans betydelse 226s. 226

2.a. Inledning 226s. 226

3.b. Exemplifiering 22s. 226

4.c. Medverkansuppsåtet 230s. 226

5.II. Förberedelse och jurisdiktion 231s. 226

Sammanfattning 23

Litteratur m. m. 239

1.a. Offentligt tryck 239s. 226

2.b. Böcker och artiklar 240s. 226

3.c. Rättsfall 243s. 226

Sakregister 24

1.Hela stycket är en utredning utifrån de rester avs. 226

2.dokumenterad verklighet som står till buds.s. 226

3.…s. 226

4.Och argumentationen utifrån saknadernas formers. 226

5.må vara aldrig så osäker – den återger mej ändå etts. 226

6.slags stöd för att tolka de fattiga uppgifter jag hars. 226

7.till mitt förfogande.s. 226

8.10s. 226

Inledning

I. Om ämnet

1.1. I förevarande bok avser jag att – i ett straffrättsdogmatiskt perspektiv – behandla vissa frågor som aktualiseras av bestämmelserna om förberedelse och stämpling i 23 kap. 2 § brottsbalken. Man skulle kunna förtydliga denna avsikt genom att säga att huvudsyftet är att konstruera gällande rätt på området. Detta hindrar emellertid inte att jag också i viss utsträckning problematiserar den konstruktion som finns i bestämmelsen. Analysen sker mot bakgrund av de resultat som presenterats i den första rapporten från detta forskningsprojekt, men jag har strävat efter ett framställningssätt som tillåter att denna bok läses självständigt. 2. Boken bör, vilket följer av det ovan sagda, vara användbar för den som i en eller annan egenskap har att tillämpa eller annars ”använda” bestämmelsen i 23 kap. 2 § brottsbalken. Syftet har emellertid inte i första hand varit att tillhandahålla en handbok. Sålunda har vissa frågor tillåtits ta plats trots att de är av begränsat intresse från praktisk synpunkt. Bokens karaktär av forskningsrapport avspeglar sig också i det faktum att jag inte har eftersträvat ett framställningssätt där alla relevanta frågor behandlas med en någorlunda likartad ambitionsnivå. En annan sak är att det möjligen – med reservation för vissa avsnitt som knappast givits utrymme i en handbok – blivit så i alla fall.s. 227

2.11s. 227

3.3. Vissa av de frågor som behandlas är av intresse inte enbart vids. 228

4.tillämpning av 23 kap. 2 § brottsbalken. Det kanske tydligaste ex-s. 228

5.emplet på detta är att den analys som görs av uppsåtskravet i kapi-s. 228

6.tel 4 bör vara av intresse också vid tillämpningen av andra bestäm-s. 228

7.melser med ett krav på överskjutande uppsåt (i betydelsen avsikts. 228

8.att framdeles göra något). Sak samma bör gälla delar av analysens. 228

9.av farerekvisitet.s. 228

10.4. Allmänt sett kan sägas att rättskällematerialet gällande förbere-s. 228

11.delse och stämpling är relativt magert beträffande åtskilliga frå-s. 228

12.gor. Det gäller bl. a. uppsåtsrekvisitet och åtminstone en del av des. 228

13.olika gärningsrekvisiten. Relativt mycket har t. ex. sagts beträffan-s. 228

14.de frågan om vad som utgör hjälpmedel, men nästan inget om des. 228

15.olika stämplingsformerna. Detta avspeglar sig naturligtvis på olikas. 228

16.sätt i texten. Där rättskällematerialet är magert söker jag utifråns. 228

17.det säkra (grundläggande principer, strukturer och begrepp) dras. 228

18.slutsatser om det osäkra, men i många fall vore det ohederligt atts. 228

19.ge annat än försiktigt formulerade rekommendationer. Man kans. 228

20.uttrycka det så att de analyser som görs har konstruktiv karaktärs. 228

21.och att de slutsatser som dras ofta är mer eller mindre osäkra. Vissas. 228

22.delar av framställningen karaktäriseras också av att den först ochs. 228

23.främst syftar till att söka de relevanta frågorna och klargöra vilkas. 228

24.problemfall som kan uppstå.s. 228

II. Om dispositionen

1.1. Framställningen har disponerats på följande sätt. I kapitel 2 gess. 228

2.en allmän introduktion till ämnet där bestämmelsen om förbere-s. 228

3.delse och stämpling placeras i kontext. Därefter diskuteras, i kapi-s. 228

4.tel 3 och i anslutning till framför allt Welamson och Hoflund, vads. 228

5.12 rekvisiten ”brott”, ”ett brott” och ”brottet” har och har haft för betydelse för bestämmelsens tillämpningsområde. I kapitel 4 behandlas uppsåtskravet vid förberedelse och stämpling. Skälet till att behandlingen av uppsåtskravet har lagts förhållandevis tidigt är att man precis som vid försök kan säga att gärningsmannens (överskjutande) uppsåt att begå (eller medverka till) brott verkar bestämmande när det gäller att avgöra vad förberedelse- eller stämplingsgärningen relaterar till; utan ett uppsåt är det svårt att överhuvudtaget tala om förberedelse till något (mord, misshandel, terroristbrott eller något annat brott). Därefter följer, i kapitel , en analys av vad man litet slarvigt skulle kunna kalla gärningsrekvisiten (”tar emot eller lämnar”, ”skaffar, tillverkar, lämnar …”, ”i samråd med annan beslutar” osv.). När denna slutförts vidtar, i kapitel 6, en analys av det farerekvisit som uppställs i 23 kap. 2 § brottsbalken, dvs. en analys av den regel som stadgar att man inte skall döma till ansvar om ”faran för att brottet skulle fullbordas var ringa”. I kapitel  diskuteras i vilken utsträckning rättfärdigande omständigheter (eller objektiva ansvarsfrihetsgrunder) är av betydelse vid förberedelse och stämpling. Därefter följer ett kapitel (kapitel 8), där vissa frågor kring frivilligt tillbakaträdande tas upp till behandling och ett kapitel (kapitel 9) vari det närmast exkursvis analyseras dels vad medverkansläran har för betydelse i förhållande till 23 kap. 2 § brottsbalken, dels vissa frågor som rör förberedelse- och stämplingsbrottens relation till reglerna om svensk jurisdiktion i 2 kap. brottsbalken. Boken avslutas – i kapitel 10 – med en kort sammanfattning. 2. De olika kapitlen torde genomgående kunna läsas självständigt. Det finns emellertid ett visst inre samband mellan olika delar av boken; detta gäller särskilt kapitel 4 (angående uppsåtskravet) och kapitel 6 (angående farerekvisitet); förenklat kan sägas att både uppsåtskravets och farerekvisitets innebörd påverkas av det förhållandet att det vid oavslutad förberedelse förutsätts ytterligare gärningar å gärningsmannens sida för att fullbordat brott skall komma till stånd. I förekommande fall ges emellertid korshänvisningar som bör leda läsaren rätt.s. 228

6.13s. 229

III. Om terminologin

1.1. Sedan bestämmelsen om förberedelse, år 1948, infördes i 1864s. 230

2.års strafflag har endast två ändringar gjorts. För det första gjordess. 230

3.i samband med brottsbalkens tillkomst dels vissa förändringars. 230

4.beträffande straffskalan, dels en ändring av innebörd att stämplings. 230

5.särskildes från förberedelse (dvs. stämpling blev en egen osjälv-s. 230

6.ständig brottsform); denna ändring har endast marginell betydelses. 230

7.och den kommer därför inte att läggas vikt vid i det följande. Förs. 230

8.det andra gjordes en reform av 23 kap. 2 § brottsbalken år 2001.s. 230

9.Eftersom en stor del av den tidigare utförda analysen rörande för-s. 230

10.beredelse och stämpling avser den äldre lydelsen har jag funnits. 230

11.behov av att kunna ange om det är den äldre eller nyare (och nus. 230

12.gällande) lydelsen som diskuteras av en viss författare. När jag vills. 230

13.markera att diskussionen gäller den lagtext som (med vissa när-s. 230

14.mast redaktionella ändringar) gällde mellan åren 1948 och 2001s. 230

15.använder jag uttrycket ”den äldre lydelsen”, ”den tidigare lydel-s. 230

16.sen” (eller motsvarande). Om det särskilt behöver markeras atts. 230

17.diskussionen tar sin utgångspunkt i den lagtext som beslutades års. 230

18.2001 används uttrycket ”den nuvarande lydelsen” (eller motsva-s. 230

19.rande).s. 230

20.2. Jag har vidare funnit behov av att nyttja termen gärningsman.s. 230

21.När man diskuterar frågor om osjälvständiga brottsformer finnss. 230

22.emellertid samtidigt ett behov av att klart skilja på den som i gär-s. 230

23.ningsmannaskap begår förberedelse eller stämpling och den som is. 230

24.gärningsmannaskap begår (eller avses begå) ett självständigt brott.s. 230

25.För att undvika missförstånd talar jag om gärningSman som be-s. 230

26.teckning på den första formen av gärningsmannaskap.s. 230

27.14 3. Också i vissa andra avseenden har jag funnit det vara nödvändigt att använda en teknisk terminologi. Det gäller inledningsvis termerna egenförberedelse (som förekommer på flera ställen i texten) och avslutad respektive oavslutad förberedelse (eller stämpling). Med egenförberedelse avser jag förberedande gärningar (inkluderande stämplingsgärningar) som relaterar till ett brott som gärningSmannen själv avser att utföra. Termen oavslutad förberedelse (eller stämpling) används för att benämna sådana fall av förberedelse (eller stämpling) där gärningSmannen visserligen inte nödvändigtvis avser att själv utföra brottet, men vid vilka han eller hon inte har avslutat sin del av förberedelsen (ett typexempel kan vara att någon anskaffar ett vapen som senare skall lämnas vidare till en tilltänkt mördare). Den klass av gärningar som utgör egenförberedelse utgör följaktligen en delmängd av den klass av gärningar som utgör oavslutad förberedelse. En avslutad förberedelse- eller stämplingsgärning föreligger när gärningSmannen genom denna har utfört sin del i brottet och lämnar resten i händerna på den tilltänkte gärningsmannen. 4. Vidare förekommer termerna avsikt(beslut) och avsikt(syfte) i kapitel 4; innebörden i dessa termer utvecklas emellertid närmare där, varför jag avstår från en dubblering här. . Vad gäller hjälpmedel har jag valt att tala just om hjälpmedel (och använt lokutioner som ”faller under hjälpmedelsbegreppet”) när jag syftar på föremål som är att anse som särskilt ägnade atts. 230

28.1s. 231

29.användas vid ett brott. Detta val är viktigt att notera eftersom ens. 232

30.sak naturligtvis kan betecknas som ett hjälpmedel också om dens. 232

31.inte faller in under bestämmelsen.s. 232

32.6. Till sist kan förtjäna att nämnas att jag valt att använda termer-s. 232

33.na förlag (numera pengar eller annat för att täcka kostnader förs. 232

34.utförande av ett brott) och vederlag (numera pengar eller annats. 232

35.som betalning för ett brott), trots att de allt sedan 2001 års reforms. 232

36.inte längre förekommer i lagtexten; skälet till detta är naturligtviss. 232

37.att det är otympligt att i löpande text använda lagtextens ord.s. 232

IV. Om forskningsläget

1.1. Beträffande forskningsläget kan konstateras att det inte finnss. 232

2.någon svensk monografi inriktad på förberedelse och stämpling.s. 232

3.Däremot finns det en del tidskrifts- och festskriftsuppsatser soms. 232

4.behandlar dessa brottsformer (se framför allt Cars, Hoflund ochs. 232

5.Welamson nedan i litteraturförteckningen). Därtill skall läggass. 232

6.att förberedelse- och stämplingsbrotten naturligtvis har behand-s. 232

7.lats i straffrättsliga läro- och handböcker (vilka åtminstone i visss. 232

8.utsträckning får sägas ha rättsvetenskaplig karaktär). Det är emel-s. 232

9.lertid tydligt att försöksbrottet har tilldragit sig betydligt mers. 232

10.uppmärksamhet från rättsvetenskapligt håll. Mot bakgrund avs. 232

11.att litteraturen på området är relativt begränsad finns skäl att vids. 232

12.16 sidan härav nämna också framställningen om gällande rätt i Straffansvarsutredningens betänkande Straffansvarets gränser. 2. Utländskt material är av naturliga skäl inte direkt användbart när uppgiften är att konstruera svensk rätt varför jag i detta sammanhang avstår från att närmare gå in på vad som skrivits utomlands. Vissa frågor som aktualiseras när det gäller conspiracy i angloamerikansk rätt och när det gäller Vorstufen der Beteiligung i tysk rätt ligger emellertid mycket nära somliga av de frågor som aktualiseras vid tillämpningen av 23 kap. 2 § brottsbalken. Som läsaren kommer att se har följaktligen frågeställningar, argument osv. som tagits upp i utländsk litteratur i viss utsträckning påverkat framställningen. Den som vill följa dessa spår hänvisas till notapparaten och litteraturförteckningen.s. 232

13.1s. 233

Grund och kontext

I. Inledning

1.1. Förberedelse- och stämplingsbrotten brukar hänföras till des. 234

2.osjälvständiga brottsformerna. De är osjälvständiga i den meningens. 234

3.att de alltid i konkreta fall (via ett överskjutande uppsåt hos gär-s. 234

4.ningSmannen) relaterar till en annan kriminaliserad brottstyp.s. 234

5.De allmänna reglerna om förberedelse och stämpling infördes is. 234

6.strafflagen år 1948, låt vara att stämpling fram till brottsbalkenss. 234

7.ikraftträdande var att se som en form av förberedelse, och de hars. 234

8.därefter, vad gäller ansvarsförutsättningarna, förändrats i sak en-s. 234

9.dast vid ett tillfälle, år 2001. Kriminaliseringen är, enligt för-s. 234

10.arbetena, avsedd att vara begränsad till gärningar som med hänsyns. 234

11.till risken för tillkomsten av brott ”äro samhällsfarliga till sin typs. 234

12.och icke allenast såsom led i en konkret brottsplan”. Huruvidas. 234

13.lagstiftaren lyckats i denna begränsande ambition får anses varas. 234

14.tvivelaktigt – i många fall synes bestämmelsen träffa gärningars. 234

15.som måste sägas framstå som både oskyldiga och ofarliga unders. 234

16.förutsättning av att man tillåter sig att bortse från det faktum atts. 234

17.de utgör ett led i en konkret brottsplan.s. 234

18.2. Före 1948 fanns inga generella bestämmelser om förberedelse.s. 234

19.Vissa bestämmelser både i 134 års lag och i strafflagen kriminali-s. 234

20.serade emellertid gärningar som kan karaktäriseras som förbere-s. 234

21.18 dande (se t. ex. 12 kap. 18 § strafflagen angående förfärdigande och anskaffande av förfalskningsverktyg och 14 kap. 18 § andra stycket strafflagen om tillredande av gift). Härutöver fanns dels generel la bestämmelser om stämpling i form av beslut att utföra brott (se 3 kap.  och 6 §§ strafflagen) – ansvar enligt dessa bestämmelser förutsatte dock att verkställighetsåtgärder vidtagits; stämpling var närmast att se som en form av delaktighet – samt vissa mer specifika stämplingsbestämmelser (se bl. a. 8 kap. 2 § och senare 8 kap. 24–26 §§ strafflagen angående stämpling till förräderi) enligt vilka stämplingen som sådan var straffbelagd. Diskussioner kring kriminalisering av försök till anstiftan, som nu faller under stämplingsbegreppet, fördes tidigt, men ledde inte förrän år 1948 till resultat. 3. Förberedelseansvar bygger i princip alltid på att någon tar befattning med något (som kan vara antingen materiellt eller immateriellt till sin karaktär). I linje med 23 kap. 2 § första och tredje styckena kan förberedelse sägas bestå av tre olika moment :s. 234

22.a) ett uppsåtsrekvisit; gärningSmannen skall ha uppsåt att utföras. 235

23.eller främja brott;s. 235

24.b) ett gärningsrekvisit; gärningSmannen skalls. 235

25.(i) ta emot eller lämna förlag eller vederlag för ett brott, ellers. 235

26.(ii) skaffa, tillverka, lämna, ta emot, förvara, transportera, sam-s. 235

27.manställa eller ta annan liknande befattning med något som ärs. 235

28.särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott; ochs. 235

29.c) ett farerekvisit; det skall vara mer än ringa fara för fullbordan.s. 235

30.19s. 235

31.4. På motsvarande sätt kan man när det gäller stämpling tala oms. 236

32.tre olika grundrekvisit :s. 236

33.a) ett uppsåtsrekvisit; gärningSmannen skall ha någon form av upp-s. 236

34.såt till det brott som stämplingen avser;s. 236

35.b) ett gärningsrekvisit; gärningSmannen skalls. 236

36.(i) i samråd med annan besluta gärningen,s. 236

37.(ii) söka anstifta annan att utföra den,s. 236

38.(iii) åta sig att utföra den, ellers. 236

39.(iv) erbjuda sig att utföra den; ochs. 236

40.c) ett farerekvisit; det skall föreligga mer än ringa fara för fullbor-s. 236

41.dan.s. 236

42.II. Kriminaliseringens omfattning m. m.s. 236

43.1. Liksom vad gäller försök är förberedelse och stämpling intes. 236

44.generellt kriminaliserade brottsformer utan det fordras, enligts. 236

45.23 kap. 2 § första och andra styckena brottsbalken, att det är sär-s. 236

46.skilt angivet att brottsformerna är kriminaliserade (jfr t. ex. 13 kap.s. 236

47.12 § brottsbalken). Allmänt sett kan sägas att förberedelse är kri-s. 236

48.minaliserad i mer begränsad utsträckning än försök, och stämplings. 236

49.i än mer begränsad utsträckning än förberedelse. Det förekommers. 236

50.överhuvudtaget inte att förberedelse kriminaliserats utan att för-s. 236

51.sök också kriminaliserats eller att stämpling kriminaliserats utans. 236

52.att förberedelse kriminaliserats. Däremot kan naturligtvis vissas. 236

53.självständigt kriminaliserade gärningar ibland – och rent faktiskts. 236

54.– utgöra ”förberedelse” till annat brott och det är då inte givet atts. 236

55.försök till detta brott är kriminaliserat. Exempelvis kan urkunds-s. 236

56.förvanskning avseende ett kvitto på ett försumbart belopp i prak-s. 236

57.tiken utgöra en förberedelsegärning i relation till ett bedrägligts. 236

58.beteende (som inte är kriminaliserat vare sig på försöks- eller för-s. 236

59.beredelsestadiet).s. 236

60.20 2. Förberedelse och stämpling kan vara kriminaliserad både i och utanför brottsbalken. Antalet stadganden som kriminaliserar förberedelse och stämpling utanför brottsbalken är emellertid relativt lätträknade.s. 236

61.I skrivande stund återfinns kriminalisering av förberedelse (i vissa fall också stämpling) i 1 kapitel i brottsbalkens brottskatalog (ej såvitt avser , , 10, 11 och 20 kap.) och där främst vid brott av allvarligare slag, samt i ett 20-tal fall inom specialstraffrätten.s. 237

62.I sammanhanget kan hänvisas till :s. 237

63.3 § varumärkeslagen (1960 : 644),s. 237

64.3 § lagen (1960 : 29) om upphovsrätt till litterära och konstnärligas. 237

65.verk,s. 237

66.2 § lagen (1964 : 169) om straff för folkmord,s. 237

67. § patentlagen (196 : 83),s. 237

68.4 § narkotikastrafflagen (1968 : 64),s. 237

69.3 § mönsterskyddslagen (190 : 48),s. 237

70.69 § sjömanslagen (193 : 282),s. 237

71.18 § firmalagen (194 : 16),s. 237

72.2 § lagen (1982 : 316) med förbud mot könsstympning av kvinnor,s. 237

73.2 kap. 21 § lagen (1988 : 90) om kulturminnen m. m.,s. 237

74.3 § lagen (1990 : 409) om skydd för företagshemligheter,s. 237

75.23 § lagen (1991 : 2) om särskild utlänningskontroll,s. 237

76.4 § lagen (1991 : 1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,s. 237

77.9 § lagen (1992 : 168) om skydd för kretsmönster för halvledarpro-s. 237

78.dukter,s. 237

79.40 § fiskelagen (1993 : 8),s. 237

80.10 kap. 9 § alkohollagen (1994 : 138),s. 237

81.10 kap. 2 § lagen (1994 : 16) om skatt på energi,s. 237

82.9 kap. 1 § växtförädlarrättslagen (199 : 306),s. 237

83. kap. 1 c § lagen (1998 : 06) om punktskattekontroll av transporters. 237

84.m. m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,s. 237

85.21 § lagen (2000 : 1064) om kontroll av produkter med dubbla använd-s. 237

86.ningsområden och av tekniskt bistånd,s. 237

87.14 § lagen (2000 : 122) om straff för smuggling,s. 237

88.4 § lagen (2003 : 148) om straff för terroristbrott,s. 237

89.21s. 237

90.20 kap. 8 § utlänningslagen (200 : 16), samts. 20

91. § lagen (2006 : 1329) om handel med vissa varor som kan användass. 20

92.till dödsstraff eller tortyr, m. m.s. 20

93.Se även  kap. 3 och 4 §§ tryckfrihetsförordningen (1949 : 10) samts. 20

94. kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen (1991 : 1469).s. 20

95.3. Det bör vidare nämnas särskilt att typiska förberedelsegärningars. 20

96.kriminaliseras enligt 3 § lagen (2002 : 444) om straff för finansierings. 20

97.av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, m. m. Värt att notera ärs. 20

98.även att den ovan nämnda lagen (2003 : 148) om straff för terrorist-s. 20

99.brott, såsom fullbordat terroristbrott straffbelägger vad som kans. 20

100.betecknas som förberedelse till terrorism och därtill straffbeläggers. 20

101.försök, förberedelse och stämpling till terroristbrott. Det torde stås. 20

102.klart att dessa bestämmelser innebär att man kommer ganska långts. 20

103.ut på förfältsområdet (i relation till egentliga terroristgärningar).s. 20

104.Möjligheterna att fälla till ansvar (för fullbordat terroristbrott) ärs. 20

105.dock begränsade av kravet i 2 § samma lag där det förutsätts atts. 20

106.”gärningen allvarligt [skall kunna] skada en stat eller en mellan-s. 20

107.statlig organisation”.s. 20

108.22 4. I enstaka fall har endast en viss form av förberedande åtgärder kriminaliserats. Sålunda är stämpling till mened kriminaliserad endast i sådana fall där stämplingsgärningen innebär att någon söker anstifta annan att begå mened, se 1 kap. 1 § brottsbalken. Vidare finns ett fåtal specialregleringar om förberedelse och stämpling, vari vissa gärningar som inte uppfyller rekvisiten i 23 kap. 2 § likställs med, eller definieras som, förberedelse/stämpling. Se härom 4 kap. 9 b § brottsbalken (enligt vilken det skall dömas för förberedelse när någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet enligt 4 kap. 8 § eller för att utföra brott enligt 4 kap. 9 a § brottsbalken), 9 kap. 11 § brottsbalken (enligt vilken det skall dömas såsom för förberedelse när någon med bedrägligt uppsåt skadar sig eller annan till person eller egendom eller söker åstadkomma sådan skada) och 19 kap. 14 § och 22 kap.  § brottsbalken (vari stämplingsbegreppet utvidgas till att avse gärningar som innebär att gärningsmannen träder i förbindelse med främmande makt respektive fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att högförräderi respektive landsförräderi eller landssvek förövas). . Det förhållandet att förberedelse och stämpling är kriminaliserad endast när detta särskilt angivits medför naturligtvis att det är av grundläggande betydelse att (det kan styrkas att) den tilltänkta gärningen motsvarar ett brott vid vilket förberedelse och/eller stämpling har kriminaliserats. I NJA 1982 s. 64 frikände Högsta domstolen sålunda en man, T, från ansvar för stämpling till narkotikabrott på den grunden att stämplingen inte avsett ett brott vid vilket stämpling var straffbelagt. Stämpling var, enligt då gällande lagstiftning straffbelagd endast om narkotikabrottet bestod i tillverkning, saluhållning eller överlåtelse. I målet kunde inte visas annat än att T bett A att för hans räkning inköpa narkotika (och därmed samtidigt försträcka honom köpeskillingen), för att därefter smuggla in den på den anstalt där A avtjänade ett fängelsestraff. Om man tolkade överenskommelsen på så sätt atts. 20

109.23s. 21

110.den innefattade ett uppdragsförhållande (att köpa in narkotika)s. 22

111.i kombination med ett försträckningsavtal (avseende köpeskil-s. 22

112.lingen) innefattade det planerade överlämnandet av narkotikans. 22

113.inte någon överlåtelse från A till T (utan blott ett överlämnandes. 22

114.av T : s narkotika till T). Motsvarande bedömning, dvs. att stämp-s. 22

115.lingen inte avsåg överlåtelse och därför inte var kriminaliserads. 22

116.gjordes i SvJT 190 rf. s. 43 (i målet kunde den tilltänkta befatt-s. 22

117.ningen närmast beskrivas som innehav och överlämnande). Jfrs. 22

118.även NJA 192 s. 16 där Högsta domstolen inte fann det styrkt atts. 22

119.den tilltalade sökt anstifta mened (utan möjligen blott att anstiftas. 22

120.lämnande av oriktiga uppgifter inför polisen).s. 22

121.I vissa fall är endast vissa grader av ett brott kriminaliserade pås. 22

122.förberedelsestadiet (jfr t. ex. 3 kap. 11 § brottsbalken). Det kan na-s. 22

123.turligtvis i många fall vara besvärligt att på förberedelsestadiets. 22

124.bedöma till vilken grad ett eventuellt fullbordat brott skulle varas. 22

125.att hänföra.s. 22

126.6. Förberedelse och stämpling till försök, förberedelse eller stämp-s. 22

127.ling är inte kriminaliserad. Det är således inte, såsom vid medver-s. 22

128.kan, möjligt att skapa ansvarskedjor (exempelvis medhjälp till med-s. 22

129.hjälp till anstiftan till mord) som enbart involverar förberedelses. 22

130.och stämpling.s. 22

131.I många fall torde emellertid detta förhållande sakna betydelse,s. 22

132.eftersom den som vidtar en förberedelsegärning sällan delar upps. 22

133.verkligheten på ett sätt som innebär en skarp åtskillnad mellans. 22

134.24 t. ex. försök och fullbordat brott; huruvida gärningSmannen skulle säga sig förbereda ett försök till rån eller ett rån är kanske mest en fråga om personlig läggning (självsäkerhet osv.). I inte obetydlig utsträckning kan 23 kap. 2 § brottsbalken också sägas kriminalise ra, såsom förberedelse till t. ex. mord, gärningar som lika gärna kan beskrivas som förberedelse till förberedelse till mord. Det sagda skall dock inte tas till intäkt för att frågan aldrig är av intresse. Ibland torde exempelvis gärningSmannen tvivla så på sin förmåga att han eller hon inte kan sägas ha haft uppsåt att utföra brott, blott att försöka utföra brott.s. 22

135.Frågan om förberedelse och stämpling till medverkan i vissa fall kan anses vara kriminaliserad är mer komplicerad och utvecklas nedan (se närmare i kap. 3). I förarbetena finns indikationer på att så skulle vara fallet, men det har ifrågasatts om lagstiftningen givits en sådan utformning att den ger täckning för innehållet i förarbetsuttalandena. . Det kan, även om det följer av det föregående, förtjäna att betonas att ansvar för oaktsam förberedelse eller oaktsam stämpling inte förekommer i svensk rätt; inte heller är det kriminaliserat att förbereda ett oaktsamhetsbrott. Det är dock inte uteslutet att vad som skulle kunna karaktäriseras som oaktsam förberedelse kan leda till ansvar för oaktsam medverkan (till annans brott) eller till ansvar för brott i gärningsmannaskap. Exempelvis kan lämnande av vapen till någon (som sedan använder vapnet för att skada eller döda någon) bedömas som vållande till kroppsskada eller vållande till annans död under vissa förutsättningar (bl. a. att gärningen bedöms vara oaktsam). Detta förutsätter emellertid antingen tilllämpning av reglerna om medverkan (varvid det fordras en huvud-s. 23

136.2s. 23

137.gärning till vilken det går att medverka) eller att gärningen kans. 24

138.subsumeras direkt under det enskilda straffbudet.s. 24

139.8. Det sägs ibland att förberedelse- och stämplingsbrotten skiljers. 24

140.sig från försök därigenom att de ”är mer uppbyggda som själv-s. 24

141.ständiga brottstyper” eller genom att de innehåller en ”självstän-s. 24

142.dig brottsbeskrivning på väsentligen samma sätt som de fullborda-s. 24

143.de brotten om än med hänvisning till dessa”. Det som sägs ärs. 24

144.naturligtvis sant, men det bör samtidigt betonas att det i relations. 24

145.till försöksbestämmelsens uppbyggnad snarare är fråga om ens. 24

146.gradskillnad än en artskillnad.s. 24

147.Bestämmelsen om förberedelse och stämpling innehåller för-s. 24

148.visso – i jämförelse med försöksbestämmelsen där det bara talas oms. 24

149.att gärningsmannen skall ha ”påbörjat utförandet av visst brott”s. 24

150.– fler självständiga rekvisit (tar emot eller lämnar förlag eller veder-s. 24

151.lag eller tar befattning med hjälpmedel osv.) som avgränsar dets. 24

152.straffbara området, och man kan också säga att förberedelse- ochs. 24

153.stämplingsgärningar, till skillnad från försök, inte i sig kan ledas. 24

154.till fullbordat brott. Men det är fortfarande så att man enligt bådas. 24

155.bestämmelserna skall ha gjort något visst (som på visst sätt relate-s. 24

156.rar till det fullbordade brott som åtgärden relaterar till; alla åtgär-s. 24

157.der duger inte) med ett visst överskjutande uppsåt.s. 24

158.Det kan sålunda finnas skäl att framhäva den koppling till full-s. 24

159.bordat brott som återspeglas i kravet på ett överskjutande uppsåts. 24

160.att begå brott, snarare än att fokusera på de tilläggskrav som is. 24

161.övrigt avgränsar tillämpningsområdet. Som framgår tydligt nedans. 24

162.ligger nämligen en stor del av de särskilda dogmatiska problems. 24

163.som är förknippade med 23 kap. 2 § i det förhållandet att det över-s. 24

164.26 skjutande uppsåtsrekvisitet får så stor betydelse samtidigt som gärningsrekvisiten ter sig ganska formella till sin karaktär. 9. Förberedelse och stämpling kan på en tänkt tidslinje generellt sett sägas ligga före den tidpunkt vid vilken försöksansvar inträder. Detta återspeglas i att man ofta talar om olika faser i ett brotts genomförande, t. ex. :s. 24

165.(i) beslut om att begå brott (planeringsfasen),s. 25

166.(ii) förberedande åtgärder,s. 25

167.(iii) påbörjad verkställighetshandling,s. 25

168.(iv) fullbordad verkställighetshandling, ochs. 25

169.(v) fullbordat brott. Närhetsgraden avspeglar sig bl. a. i straffvärdet (allt annat lika är straffvärdet högre om gärningsmannen kommit till försök än om han blott nått ett förberedande stadium) samt i konkurrensläran (där fullbordat brott anses konsumera försök som i sin tur anses konsumera förberedelse osv.). I sammanhanget kan hänvisas till bl. a. NJA 198 s. 662 och RH 1990 : 6 där frågorna – direkt eller indirekt – kan sägas gälla om det förelegat ett sådant sambands. 25

170.2s. 25

171.mellan en förberedelsegärning och ett fullbordat brott att dets. 26

172.senare skall anses konsumera det förra (såsom en medbestraffads. 26

173.gärning).s. 26

174.10. Det finns också skäl att framhålla (jfr punkt  strax ovan) atts. 26

175.de gärningstyper som nämns i bestämmelsen i 23 kap. 2 § brotts-s. 26

176.balken är sådana att de kan ligga till grund för medverkansansvars. 26

177.förutsatt att det finns något att medverka till (ett medverkans-s. 26

178.objekt). Detta innebär att vad som i ett tidigt skede utgör förbe-s. 26

179.redelse eller stämpling, senare kan utgöra medverkan till försöks. 26

180.och, ännu senare, medverkan till fullbordat brott. Med stöd avs. 26

181.den möjlighet till omrubricering som 23 kap. 4 § brottsbalken gers. 26

182.utrymme för, kan det t.o.m. förhålla sig så att vad som i ett tidigts. 26

183.skede utgör förberedelse eller stämpling senare är att bedöma soms. 26

184.brott i gärningsmannaskap.s. 26

185.Teoretiskt – och med bortseende från rättskraftsregler – är dets. 26

186.sålunda fullt möjligt att någon blir dömd för förberedelse till brotts. 26

187.och att händelseförloppet senare utvecklas så att denne egentligens. 26

188.borde dömas för medverkan i någon form (detta förutsätter emel-s. 26

189.lertid antingen att rättsväsendet blir inkopplat på förberedelsesta-s. 26

190.diet, och att rättsväsendets åtgärder inte innebär att planernas. 26

191.skrinläggs eller att målen når rättsväsendet helt frikopplade fråns. 26

192.varandra).s. 26

193.11. Vid både förberedelse och stämpling kan bestämmelsen oms. 26

194.frivilligt tillbakaträdande i 23 kap. 3 § brottsbalken vara att till-s. 26

195.lämpa. I ett allmänt perspektiv kan tyckas att utrymmet för frivil-s. 26

196.ligt tillbakaträdande borde vara större ju tidigare tillbakaträdandets. 26

197.28 sker. I praktiken är det emellertid ofta svårare att tillbakaträda från förberedelse och stämpling än från försöksbrott, vilket förenklat uttryckt kan sägas bero dels på att bestämmelsen om frivilligt tillbakaträdande i första hand konstruerats med försöksbrottet för ögonen, dels på att förberedelse och stämpling inte på samma sätt som försök förutsätter en pågående aktivitet vilken kan avbrytas (se vidare i kap. 8).s. 26

198.29s. 27

Brott, ett brott, brottet

I. Inledning

1.1. I 23 kap. 2 § första stycket brottsbalken talas inledningsvis oms. 28

2.att förberedelse förutsätter uppsåt att utföra eller främja ”brott”.s. 28

3.Därefter talas i 23 kap. 2 § första stycket 1 och 2 om pengar soms. 28

4.betalning för eller för att täcka kostnader för utförande av ”etts. 28

5.brott” respektive om något som är särskilt ägnat att användas soms. 28

6.hjälpmedel vid ”ett brott”.s. 28

7.I den äldre lydelsen talades på motsvarande sätt om uppsåt atts. 28

8.utföra eller främja ”brott”, men förlag och vederlag skulle varas. 28

9.hänförliga till ”brottet” (”förlag eller vederlag för brottet”). Vads. 28

10.gäller befattning med hjälpmedel relaterades överhuvudtaget intes. 28

11.till brottet, utan det talades om vapen, gift etc. eller annat sådants. 28

12.hjälpmedel.s. 28

13.2. En fråga, som har berörts och tillmätts betydelse på olika håll is. 28

14.doktrinen, är vad dessa uttryck, ”brott” och ”ett brott”, egentligens. 28

15.tar sikte på. Syftet med förevarande kapitel är att närmare utredas. 28

16.vad som egentligen kan utläsas av det faktum att lagstiftaren valts. 28

17.att använda sig av dessa begrepp i förberedelsebestämmelsen.s. 28

18.Framställningen fokuserar – liksom den diskussion som förts is. 28

19.doktrinen – på lämnande och mottagande av förlag/vederlag.s. 28

20.3. För att den diskussion som följer skall bli begriplig fordras emel-s. 28

21.lertid – särskilt såvitt avser analysen av äldre doktrinuttalanden –s. 28

22.en kort redogörelse för den äldre och nuvarande lydelsens till-s. 28

23.komsthistoria.s. 28

24.30s. 28

II. Om rättsutvecklingen

1.1. Den äldre lydelsen av 23 kap. 2 § bottnade i ett förslag av Straffrättskommittén från 1944 som, i här relevanta delar, var utformat enligt följande :s. 29

2.”Den som, med uppsåt att han själv eller annan skall begå gärning vids. 29

3.vilken lagen utsätter straff för försök eller varå kan följa straffarbete is. 29

4.fyra år eller däröver, lämnar eller mottager penningar eller annats. 29

5.såsom förlag eller vederlag för utförande av brottet …” Vid beredningen av förslaget fann departementschefen dels att uttrycket ”uppsåt att han själv eller annan skall begå gärning” borde ändras till ”med uppsåt att själv utföra eller eljest främja straffbelagd gärning”, dels – med hänsyn till att det ”ej behöver vara fråga om att utföra brottet i inskränkt mening utan blott om att främja det” – att det i citatet kursiverade uttrycket borde ändras till ”förlag eller vederlag för brottet”. Genom uteslutande av orden ”utförande av” skulle alltså inskränkningen till fullbordat brott i gärningsmannaskap undvikas. Som vi strax skall se nedan kan det, inte utan visst fog, hävdas att departementschefens ändring inte ledde till det önskade resultatet. 2. Vid 2001 års ändringar i bestämmelsen föreslogs i lagrådsremissen att man liksom tidigare skulle tala om brott i obestämd form i uppsåtsdelen och sedan om brott i bestämd form när det gäller de gärningsformer som avser mottagande och lämnande av pengar (”tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för brottet eller för att täcka kostnader för brottets utförande”). På grund av en annan konstruktion när det gäller de gärningsformer som avser befattning med hjälpmedel kom man också här – tills. 29

6.31s. 29

7.skillnad från tidigare då man hade en konstruktion där ordet brotts. 30

8.överhuvudtaget inte ingick – att tala om ”hjälpmedel vid brot-s. 30

9.tet”.s. 30

10.3. Lagrådet rekommenderade emellertid att man i de båda senares. 30

11.leden, dvs. såvitt gällde befattning med pengar och hjälpmedel,s. 30

12.inte borde använda uttrycket ”brottet” utan i stället det ”meras. 30

13.generella” uttrycket ”ett brott”. Som skäl för rekommendationens. 30

14.angavs att användningen av uttrycket ”brottet” kunde väcka frå-s. 30

15.gan om endast förberedelse till ett särskilt, på visst sätt konkretise-s. 30

16.rat, brott omfattades av kriminaliseringen. Eftersom det framgicks. 30

17.av författningskommentarerna att bestämmelsen avsågs omfattas. 30

18.också förberedelse till, icke närmare konkretiserade, brott av etts. 30

19.visst slag ansåg Lagrådet att detta tydligare borde komma tills. 30

20.uttryck i lagtexten. Regeringen följde Lagrådets rekommenda-s. 30

21.tion och lagtexten kom slutligen också att utformas i enlighet meds. 30

22.denna.s. 30

23.4. I fortsättningen av detta kapitel utgår jag ifrån, och hänvisars. 30

24.till, den äldre lydelsen av 23 kap. 2 § brottsbalken. Skälet till dettas. 30

25.är att den tidigare diskussionen i doktrinen har haft denna utgångs-s. 30

26.punkt (varför citat etc. skulle bli närmast obegripliga om jag kom-s. 30

27.menterade dem utifrån den nya lydelsen). Det som sägs är emeller-s. 30

28.tid, med vissa lätta reservationer (se nedan avsnitt 3.VI) tillämpligts. 30

29.också vad gäller den nya lydelsen. De ändringar som gjordes i härs. 30

30.relevanta delar av bestämmelsen kan nämligen betecknas soms. 30

31.redaktionella.s. 30

32.32s. 30

III. Lämnande eller mottagande av

förlag eller vederlag

a. Inledning

1.1. Det är numera vanligt att det hävdas att det endast är mottagande av förlag eller vederlag med uppsåt att utföra brott och lämnande av förlag eller vederlag med uppsåt att främja brott som är kriminaliserat enligt 23 kap. 2 § brottsbalken. Gärningsvariant (a), att motta förlag eller vederlag, skulle alltså vara exklusivt knuten till ett uppsåt att utföra brott, medan gärningsvariant (b), att lämna förlag eller vederlag, skulle vara knuten till ett uppsåt att främja brott. 2. I det följande kommer jag att analysera de viktigaste texterna som ligger till grund för påståendet och försöka påvisa att man, när man uppställt de ovan återgivna begränsningarna, generaliserat vissa i sig hållbara analyser på ett inte helt och fullt hållbart sätt.s. 31

b. Welamson

1.1. I grunden torde uppfattningen att mottagande av förlag eller vederlag måste kopplas till ett uppsåt att utföra brott och lämnande av vederlag till ett uppsåt att främja brott gå att återföra på en analys gjord av Welamson rörande vad som avses med begreppet ”brottet” i 23 kap. 2 § brottsbalken. Welamson tar sin utgångspunkt i följande exempel :s. 31

2.33s. 31

3.”A avser att skjuta ihjäl C. Han har emellertid inget skjutvapen. Där-s. 32

4.för vänder han sig till B och ger denne pengar för att B skall tillhanda-s. 32

5.hålla ett skjutvapen åt A. B är, när han mottar uppdraget och pengar-s. 32

6.na, fullt på det klara med vad A skall använda vapnet till. Polisens. 32

7.ingriper emellertid innan B skaffat A något vapen, och det blir ingen-s. 32

8.ting av med mordplanerna.”s. 32

9.Welamson finner att B i detta fall inte begår förberedelse till brott,s. 32

10.och han motiverar detta med att B inte mottar förlag/vederlag ”förs. 32

11.brottet” (dvs. för det tilltänkta mordet) utan förlag/vederlag förs. 32

12.medverkan till mord (och förberedelse till medverkan till mord ärs. 32

13.inte är straffbelagt). Med lagtextens ord kan sägas att B ”meds. 32

14.uppsåt att … främja brott … mottager penningar eller annats. 32

15.såsom förlag” inte ”för brottet” (dvs. för mordet) utan för med-s. 32

16.hjälp till ”brottet”.s. 32

17.2. Som ovan noterats sökte departementschefen visserligen – ge-s. 32

18.nom att ändra i lagtexten på så vis att den, i stället för lokutionens. 32

19.”förlag eller vederlag för utförande av brottet”, kom att innehållas. 32

20.orden ”förlag eller vederlag för brottet” – att inkludera också för-s. 32

21.beredelse i relation till medverkansgärningar (t. ex. lämnande avs. 32

22.vederlag för medhjälp till mord). Welamson konstaterar emellertids. 32

23.att departementschefens ändring måste ”anses från språklig syn-s. 32

24.punkt otjänlig för det avsedda ändamålet” eftersom man fortfaran-s. 32

25.de har kvar kopplingen till ”brottet”; förlaget eller vederlaget skalls. 32

26.– även sedan orden ”utförande av” strukits – vara för brottet :s. 32

27.”Det är enligt min mening språkligt alldeles omöjligt att anse någons. 32

28.ha mottagit vederlag för någonting som inte han själv utan den soms. 32

29.lämnat pengarna förutsättes skola utföra. Det går inte att utan kraf-s. 32

30.tigt våld på språkbruket påstå, att B mottar vederlag för mord, om hans. 32

31.34s. 32

32.får betalt för att han till A säljer ett vapen med vilket A skall skjutas. 33

33.C.” 3. Så långt kan jag i grunden instämma i Welamsons analys. När det talas om förlag eller vederlag för brottet syftas uppenbarligen tillbaka på lokutionen ”med uppsåt att utföra eller främja brott” och att det i denna lokution blott avses brott i gärningsmannaskap torde vara ostridigt. Om inte annat visar det faktum att man tillagt orden ”eller främja”, att begreppet ”utföra … brott” inte är avsett att omfatta medverkan; om ”brott” skulle ta sikte också på osjälvständiga brottsformer vore tillägget ”eller främja” överflödigt. 4. Welamsons analys tar noga taget sikte uteslutande på det ovan givna typfallet där förlaget eller vederlaget är hänförligt till medverkansgärningen och där det lämnas från gärningsmannen till gärningSmannen. Welamson stannar emellertid inte här utan uttalar också, och mer generellt, att :s. 33

34.”[f]all som kännetecknas av att den som mottar pengarna inte förut-s. 33

35.sätts enligt brottsplanerna själv bli gärningsman till huvudbrottets. 33

36.befinner sig, såsom skall utvecklas i det följande, i flera hänseenden is. 33

37.en särställning”. . Denna Welamsons iakttagelse har senare, bl. a. i betänkanden och propositioner samt i brottsbalkskommentaren och i läroböcker, generaliserats på så vis att det, i enlighet med vad soms. 33

38.3s. 33

39.sagts i inledningen till denna diskussion, görs gällande att bestäm-s. 34

40.melsen aldrig skulle kunna omfatta lämnande av förlag eller veder-s. 34

41.lag med uppsåt att utföra brott eller mottagande av förlag ellers. 34

42.vederlag med uppsåt att främja brott. Sålunda sägs exempelvis is. 34

43.Straffansvarsutredningens betänkande följande :s. 34

44.”Förberedelsebestämmelsen torde vara att förstå så att vad som straff-s. 34

45.beläggs är dels lämnande av förlag eller vederlag med uppsåt att främjas. 34

46.brott, dels mottagande av förlag eller vederlag med uppsåt att utföras. 34

47.brott.”s. 34

48.6. Enligt min uppfattning har man emellertid, när dessa mers. 34

49.generella slutsatser dragits, förbisett att Welamsons analys inte gers. 34

50.stöd för så generella slutsatser. Innan jag går in och problematise-s. 34

51.rar Welamsons analys, och de slutsatser den lett vidare till, skall vis. 34

52.emellertid också se på vad Hoflund har sagt i saken.s. 34

c. Hoflund

1.1. Betydelsen av begreppen ”brott” och ”brottet” enligt den äldres. 34

2.lydelsen diskuteras utförligt också av Hoflund. Hoflund inleders. 34

3.med en diskussion kring begreppet ”vederlag för brottet” i dens. 34

4.äldre lydelsen av 23 kap. 2 § brottsbalken. Han konstaterar därvid,s. 34

5.som ovan noterats, att det i Straffrättskommitténs förslag taladess. 34

6.om förlag eller vederlag ”för utförande av brottet”, men att depar-s. 34

7.tementschefen, i syfte att täcka in också fall där det är fråga oms. 34

8.vederlag för främjande av brottet, strök orden ”utförande av”. Genoms. 34

9.att ändra ”vederlag för utförande av brottet” till ”vederlag förs. 34

10.brottet” skulle alltså inkluderas också situationer där fråga var oms. 34

11.vederlag för medverkan till ett brott (som är straffbelagt på för-s. 34

12.beredelsestadiet).s. 34

13.2. Hoflund konstaterar sedan att man – om man lägger dennas. 34

14.departementschefens tankegång till grund för tolkningen av 23 kap.s. 34

15.2 § brottsbalken – får en ”betydande utökning” av det område soms. 34

16.36 Straffrättskommittén avsåg att kriminalisera, bl. a. skulle ”mottagande av vederlag för främjande av annans utförande av brott … rymmas under bestämmelsen”. Som konkret exempel pekar Hoflund på att det skulle utgöra förberedelse att lämna vederlag till någon för att han skall resa en stege (som någon senare skall använda för att föröva mordbrand) mot ett hus. Hoflund framhåller i sammanhanget också att avgränsningen av kriminaliseringens yttre gränser skulle bli märklig i det att den skulle omfatta en person (B) som tagit emot vederlag för att anstifta en annan person (C) att främja (genom att resa en stege) en gärning som avses utförd av en tredje person (D), men samtidigt inte skulle omfatta C : s gärning (eftersom den vare sig rör förlag eller vederlag eller ett sådant hjälpmedel som avsågs i bestämmelsens äldre lydelse). 3. Hoflund försöker sedan visa att departementschefens avsikter inte kommit till uttryck i lagtexten och därför, trots allt, inte utgör gällande rätt. Han pekar härvid inledningsvis på att :s. 34

17.a) ”brott” i uttrycket ”uppsåt att utföra eller främja brott” står för ens. 35

18.gärning som är beskriven i ett straffbud, medans. 35

19.b) ”brottet” i uttrycket ”förlag eller vederlag för brottet” hänför sigs. 35

20.till ett faktiskt handlande : ”[d]et är meningslöst att tala om vederlags. 35

21.för en i ett straffbud beskriven gärning. Vederlaget måste avse ens. 35

22.konkret handling.” Med denna analys som grund menar Hoflund att bestämmelsen (såvitt avser lämnande och mottagande av vederlag i form av pengar) omfattar fyra tänkbara varianter :s. 35

23.”1. Med uppsåt att utföra brott lämnar L pengar som vederlag förs. 35

24.brottet. ’Brottet’ måste syfta på ’utföra brott’. Varianten är orimlig.s. 35

25.3s. 35

26.L kan knappast straffas för att han belönar sig själv för något han skalls. 36

27.göra.s. 36

28.2. Med uppsåt att främja brott lämnar L pengar som vederlag förs. 36

29.brottet. Om uppsåt att främja brott inte betyder mera än att L, på sätts. 36

30.uppsåtsläran säger, äger kännedom om att annan har uppsåt att begås. 36

31.en gärning som är straffbar på förberedelsestadiet syftar ’brottet’s. 36

32.alltså på detta utförande. För detta lämnas vederlaget.s. 36

33.3. Med uppsåt att utföra brott mottager M pengar som vederlag förs. 36

34.brottet. Innebörden är uppenbar.s. 36

35.4. Med uppsåt att främja brott mottager M pengar som vederlag förs. 36

36.brottet. Med den betydelsen som uppsåt att främja brott anses ha blirs. 36

37.denna sats en motsvarighet till den i 1 och lika meningslös soms. 36

38.den.”s. 36

39.Hoflund konkluderar genom att säga att punkterna 2 och 3 är des. 36

40.enda meningsfulla fallen och att dessa överensstämmer med vads. 36

41.som framgick av lydelsen i Straffrättskommitténs förslag och :s. 36

42.”[e]ftersom lagtexten är klar kan man givetvis inte, genom att åbe-s. 36

43.ropa ofullständigt underbyggda uttalanden i förarbetena, påstå atts. 36

44.kriminaliseringen i 23 : 2 avser mera än vad som täcks av dennas. 36

45.text.”s. 36

46.4. När det gäller förlag konstaterar Hoflund inledningsvis att dets. 36

47.som sagts om vederlag i princip är tillämpligt också beträffandes. 36

48.lämnande och mottagande av förlag.s. 36

49.Han noterar emellertid att omfattningen av det kriminaliserades. 36

50.området inte bara är beroende av vad förlaget och vederlaget hän-s. 36

51.för sig till utan också av vilken innebörd som ges åt begreppen för-s. 36

52.lag och vederlag.s. 36

53.I denna del menar Hoflund att det står klart att förlagsbegrep-s. 36

54.pet omfattar ”[a]llt som lämnas för att täcka kostnader för vilkens. 36

55.38 verksamhet som helst som är ett led i förövandet av ett brott”. Eftersom förlagsbegreppet är vitt och omfattar också ”förberedande verksamhet som ingår som ett led i brottsplanens utförande” kommer också förberedelsebestämmelsens tillämpningsområde att bli vidare vad gäller förlag i jämförelse med vederlag. Om man lämnar förlag för en förberedande handling (t. ex. anskaffande av vapen) kan alltså förlaget sägas utgöra förlag för brottet.s. 36

56.”Bestämmelserna får … med den tolkning som här görs en snävares. 37

57.omfattning när det gäller vederlag än förlag. De skulle inte omfattas. 37

58.t. ex. mottagande av vederlag för att anskaffa ett hjälpmedel för brot-s. 37

59.tets utförande [vederlaget avser inte brottet] men väl mottagande avs. 37

60.ett förlag med samma ändamål.” När en person tar emot vederlag för en medverkansgärning (t. ex. för att anskaffa ett hjälpmedel) är sålunda inte fråga om vederlag för brottet (utan för främjande av brottet), men när samma person tar emot förlag för en medverkansgärning (dvs. en förberedande gärning) utgör det förlag för brottet. Så långt är Hoflund ganska lätt att följa; skillnaden mellan förlag och vederlag beror på att förlagsbegreppet inkluderar mer än vederlagsbegreppet. Texten fortsätter emellertid enligt följande :s. 37

61.”Det är viktigt att observera den begränsning också i det sistnämndas. 37

62.fallet som ligger i kravet på att mottagaren skall ha uppsåt att utföras. 37

63.brottet. Den som lämnar pengar som förlag för utförande av brottets. 37

64.till någon som inte har uppsåt att utföra det omfattas dock av BrBs. 37

65.23 : 2, såvida han inte själv avser att utföra det.” Hoflund synes sålunda (jfr första meningen) mena att förlagsbegreppet visserligen är så pass vittomfattande att det omfattar för-s. 37

66.39s. 37

67.lag för olika förberedande åtgärder. Samtidigt tycks han mena atts. 38

68.ett fall där någon tar emot förlag för en sådan förberedande hand-s. 38

69.ling (anskaffning av hjälpmedel) utan uppsåt att utföra brott intes. 38

70.omfattas av bestämmelsen.s. 38

71.. Därmed gäller för både förlag och vederlag att det bara är mot-s. 38

72.tagande av pengar (eller annat) med uppsåt att utföra brott ochs. 38

73.lämnande av pengar (eller annat) med uppsåt att främja brott soms. 38

74.är kriminaliserat. Förlag kan dock, till skillnad mot vederlag, varas. 38

75.hänförligt till förberedande gärningar och ändå bibehålla sin karak-s. 38

76.tär av förlag (förlag är s.a.s. ”för brottet” även om det blott avsers. 38

77.inköp av hjälpmedel).s. 38

78.6. När detta sagts kan konstateras att Hoflunds analys i grundens. 38

79.bygger på Welamsons. Om man läser Hoflund som jag menar atts. 38

80.man bör göra, bygger också hans analys på att ”brottet” i loku-s. 38

81.tionen ”förlag eller vederlag för brottet” måste ta sikte på en pås. 38

82.förberedelsestadiet kriminaliserad gärning i den speciella delens. 38

83.(medverkan utesluts s.a.s. redan därigenom att förberedelse tills. 38

84.medverkan inte är kriminaliserad). Vad gäller förlag och vederlags. 38

85.motsvarar Hoflunds slutsatser den numera gängse uppfattningens. 38

86.i litteraturen : lämnande med uppsåt att främja brott och motta-s. 38

87.gande med uppsåt att utföra brott är vad som är kriminaliserat.s. 38

88.Hoflund tar dock samtidigt saker och ting ett steg längre i det atts. 38

89.han gör en skillnad på förlag och vederlag, som bygger på inne-s. 38

90.börden i de båda begreppen : begreppet förlag för brottet omfattars. 38

91.mer än förlag för utförandet av själva brottet (här avses också förlags. 38

92.för förberedande gärningar) medan begreppet vederlag för brottets. 38

93.endast omfattar vederlag för huvudgärningen (”själva brottet”).s. 38

IV. Problematisering

a. Inledning

1.1. Welamsons och Hoflunds analyser har alltså lett fram till upp-s. 38

2.fattningen att legalitetsprincipen lägger hinder i vägen för en till-s. 38

3.lämpning som innebär att mottagande av pengar med uppsåt atts. 38

4.40 främja brott eller lämnande av pengar med uppsåt att utföra brott är kriminaliserat såsom förberedelse. 2. När det gäller lämnande av förlag eller vederlag med uppsåt att utföra brott har man i litteraturen blott konstaterat att varianten framstår som orimlig (det är helt enkelt svårt att föreställa sig ett fall där någon lämnar förlag/vederlag för något som han eller hon själv skall utföra). Jag återkommer till denna variant mot slutet av detta kapitel, men det kan redan nu förutskickas att den analys som här görs inte leder till någon annan slutsats. 3. Uppfattningen att mottagande av förlag eller vederlag med uppsåt att främja brott inte är kriminaliserat är emellertid inte lika självklar. Skälet bakom denna uppfattning är, som ovan visats, att det förlag eller vederlag som lämnas i dessa fall hänför sig till en osjälvständig brottsform; pengarna utgör i detta fall inte förlag eller vederlag för brottet (utan förlag eller vederlag för medverkan till brottet, och förberedelse till medverkan är inte kriminaliserad). 4. Som ovan antytts tror jag att denna uppfattning kan ifrågasättas i viss utsträckning och framför allt menar jag att slutsatsen är för generellt formulerad. I det följande skall jag försöka utveckla min syn på saken och jag gör det under tre rubriker.s. 38

b. För brottet

1.1. En central byggsten i framför allt Welamsons analys är att lagtexten kräver att förlag/vederlag som mottas måste utgöra förlag/ vederlag för brottet. I detta avsnitt skall diskuteras vad som egentligen kan utläsas av detta rekvisit. Som kommer att framgå kan det inte generellt sägas att medel som mottas av någon som blott har uppsåt att främja brott inte utgör förlag/vederlag för brottet. 2. Ett första skäl till detta – som också har berörts tidigare i samband med diskussionen av Hoflunds text – är att förlagsbegreppet måste anses ha en relativt vidsträckt innebörd. Såsom förlag förs. 39

2.41s. 39

3.brottet räknas inte bara pengar (och annat) som är avsedda att täckas. 40

4.kostnader för utförandet av själva brottet utan också pengar (ochs. 40

5.annat) avsedda att täcka kostnader för olika typer av förberedandes. 40

6.åtgärder. Alla pengar avsedda att täcka kostnader som uppstår soms. 40

7.ett led i förövandet av brottet utgör sålunda förlag för detta. (Jfrs. 40

8.ovan avsnitt 3.III.c punkt 4 och nedan avsnitt .III.e punkt 4).s. 40

9.Uppfattningen synes ha goda skäl för sig inte minst av det skälets. 40

10.att en tolkning enligt vilken bara ersättning för att täcka kostnaders. 40

11.för själva utförandet av brottet i många fall skulle leda till orim-s. 40

12.liga resultat. Utövande av det våld som kriminaliseras i de centralas. 40

13.bestämmelserna i 3 kap. brottsbalken kostar t. ex. normalt ingen-s. 40

14.ting; det som kostar är i stället ofta olika förberedande åtgärders. 40

15.(exempelvis att anskaffa vapen). Vidare synes denna uppfattnings. 40

16.vara fullt förenlig med hur vi använder lokutioner som ”förlag förs. 40

17.brottet” och ”betalning … för att täcka kostnader för utförandes. 40

18.av ett brott”.s. 40

19.3. Det sagda är av stor betydelse eftersom det inte går att skarpts. 40

20.särskilja förberedande gärningar från medverkansgärningar. Oms. 40

21.förlagsbegreppet omfattar allt som lämnas för att täcka kostnaders. 40

22.som uppstår som ett led i förövandet av brottet, dvs. även förlags. 40

23.som noga taget kan sägas vara hänförligt till förberedande åtgärder,s. 40

24.kommer det automatiskt att inkludera åtskilligt som (åtminstones. 40

25.i ett senare skede) är att karaktärisera som medverkansgärningar.s. 40

26.Med andra ord går det inte att säga att mottagande av förlag meds. 40

27.uppsåt att främja brott är uteslutet från det kriminaliserade om-s. 40

28.rådet enbart på den grunden att det är hänförligt till vad som när-s. 40

29.mast är att karaktärisera som en medverkansgärning. Förlaget kan,s. 40

30.trots att det noga taget kan sägas utgöra ersättning för medver-s. 40

31.kansomkostnader, utgöra förlag för brottet. När jag fortsättningsviss. 40

32.vill erinra om att förlagsbegreppet tolkas på detta sätt, talar jag oms. 40

33.det extensiva förlagsbegreppet.s. 40

34.4. Att förlagsbegreppet skall tolkas extensivt torde emellertid intes. 40

35.medföra att man helt kan bortse från hur kopplingen mellan med-s. 40

36.verkansgärningen och huvudbrottet ser ut. Om A lämnar pengars. 40

37.till B för att täcka kostnaden för inköp av ett vapen (som A senare,s. 40

38.42 och helt oberoende av B, själv skall använda eller som A senare skall lämna till C i syfte att C skall döda D) synes det vara svårt att säga att A lämnar pengarna som förlag för mord till B. Det faktum att pengar (eller annat) skall lämnas såsom förlag för brottet, torde sålunda medföra att någon form av koppling, mellan den förberedande gärningen och brottet, måste finnas. Jag återkommer till denna problematik i nästa avsnitt. . Frågan kan nu ställas om man kan resonera på motsvarande, extensiva, sätt när det gäller vederlag. Som ovan utvecklats ändrade departementschefen vid beredningen av Straffrättskommitténs betänkande i den föreslagna lagtexten från ”förlag eller vederlag för utförande av brottet” till ”förlag eller vederlag för brottet”. Syftet var att undvika att förlag och vederlag uteslutande skulle hänföra sig till utförande av brott i gärningsmannaskap. Ändringen har betecknats som otjänlig för sitt syfte, eftersom kopplingen till huvudbrottet kvarstår; också efter ändringen skall förlag respektive vederlag vara för brottet. Som framgått av vad som nyss sagts om förlag kan emellertid tolkningen av själva vederlagsbegreppet i viss utsträckning kompensera för denna otjänlighet; att vederlaget skall vara för brottet har helt enkelt mindre betydelse om man räknar allt vederlag som har med brottet att göra som ”vederlag för brottet”. Sålunda skulle man kunna tänka sig att en person som betalar vederlag för ett mord, betalar en summa som skall täcka också utförandet av olika förberedande åtgärder (eller medverkansgärningar) och att också dessa pengar skulle räknas som vederlag för brottet. 6. I vissa fall synes denna argumentationslinje vara möjlig att följa; i andra fall är det betydligt besvärligare.s. 40

39.Låt oss exempelvis – vi börjar med de besvärliga fallen – anta att A lämnar pengar till B som vederlag för inköp av ett vapen som A senare skall lämna till C som skall använda vapnet vid förövande av ett mord (som han eller hon senare skall erhålla särskilt vederlag för). I dylika fall synes det (helt enkelt) vara svårt att,s. 41

40.43s. 41

41.utan att göra våld på språket, säga att vederlaget (som B erhållers. 42

42.för sin prestation att köpa in ett vapen) utgör vederlag för mord.s. 42

43.Detta sammanhänger med att vederlag normalt torde vara kopplats. 42

44.till slutförandet av en viss uppgift och det är i denna uppgift soms. 42

45.bedömningen av eventuellt förberedelseansvar får ta sin utgångs-s. 42

46.punkt. Man skulle kunna uttrycka det så att ett vederlag, på ett helts. 42

47.annat sätt än förlag (vad kostar det egentligen att utföra ”självas. 42

48.mordet”?), kan hänföras till specifika prestationer. Och så länges. 42

49.det är möjligt att tydligt skilja en prestation från en annan syness. 42

50.det därför vara oegentligt, och tvivelaktigt från legalitetssynpunkt,s. 42

51.att utsträcka ansvaret på detta sätt. När A lämnar vederlag till B ärs. 42

52.detta kopplat till B : s prestation och denna saknar koppling till dens. 42

53.prestation som C senare skall utföra.s. 42

54.. Man kan emellertid ställa sig frågan om saken inte kommer i etts. 42

55.annat ljus om B på ett eller annat sätt skall medverka vid utförandets. 42

56.av brottet. Antag t. ex. att A lämnar vederlag till B ”för inköp avs. 42

57.vapen till C och för vakthållande och annan hjälp vid C : s utförandes. 42

58.av mordet” och till C ”för utförande av mordet”. I dylika fall syness. 42

59.det vara betydligt mindre ansträngt att säga att såväl B som C erhål-s. 42

60.ler vederlag för mord. Vederlaget kan här (jfr föregående punkt)s. 42

61.både vad gäller B och C sägas vara kopplad till den prestation soms. 42

62.dödandet utgör (låt vara att det finns en uppgiftsfördelning dems. 42

63.emellan); man kan i vart fall fråga sig om det verkligen är så atts. 42

64.möjligheten att använda lokutionen ”vederlag för mord” är direkts. 42

65.kopplad till distinktionen mellan medhjälpare och gärningsmän (is. 42

66.strikt mening) i den svenska straffrätten. Fråga synes i sådana falls. 42

67.vara om ett tekniskt-juridiskt språkbruk, vars uppkomst – med hän-s. 42

68.syn till att det inte har stöd i motiven – är svårförklarat.s. 42

69.8. Oberoende av hur man ser på extensionen av vederlagsbegrep-s. 42

70.pet kan emellertid konstateras att mycket talar för att i vart falls. 42

71.förlagsbegreppet skall tolkas så vitt att det kan omfatta ocksås. 42

72.44 pengar som skall täcka kostnader för medverkansgärningar. Slutsatsen att den som mottar förlag med uppsåt blott att främja brott inte tar emot förlag för brottet är följaktligen för generell. 9. Det synes vidare – också med bortseende från det förhållandet att förlagsbegreppet är vitt (och omfattar också täckande av kostnader för förberedande åtgärder) – kunna ifrågasättas om inte medel som mottas av den som har uppsåt att främja brott i vissa fall kan utgöra förlag eller vederlag för brottet. 10. Det faktum att A mottar förlag eller vederlag med uppsåt att främja brott utesluter nämligen inte i sig att förlaget eller vederlaget hänför sig till huvudbrottet i gärningsmannaskap. 11. Vad gäller mottagande av pengar med uppsåt att främja brott kan fullt realistiska – därmed inte sagt att de torde vara frekvent förekommande – typfall konstrueras som illustration av det sagda. Antag t. ex. att följande situation föreligger :s. 42

73.A ger C i uppdrag att döda O. A har utlovat 1 000 kr i vederlag ochs. 43

74. 000 kr för att täcka C : s kostnader i samband med brottet (inköp avs. 43

75.pistol). För att C skall hinna skaffa sin pistol – dvs. för att han skalls. 43

76.hinna få sina pengar i tid – lämnar A pengarna till B (som vet om vads. 43

77.saken gäller) för vidarebefordran till C. Strax efter att B mottagits. 43

78.pengarna blir hon gripen av polisen. I ett dylikt fall är det, trots att B mottar pengar med uppsåt att främja brott, tydligt att såväl förlag som vederlag är hänförliga till ”brottet” (dvs. det självständiga brottet i gärningsmannaskap). Att det utgör ett främjande att vidarebefordra pengar från anstiftare till gärningsman torde inte närmare behöva motiveras. B har följaktligen med uppsåt att främja brott mottagit både förlag och vederlag för brottet. 12. Den tanke som ligger till grund för den gängse uppfattningen i litteraturen – dvs. att man alltid och med nödvändighet är gärningsman om man mottar förlag eller vederlag ”för brottet” (ellers. 43

79.4s. 43

80.omvänt att förlag eller vederlag som mottas av en icke gärnings-s. 44

81.man aldrig är ”för brottet”) – är med andra ord inte hållbar. Dens. 44

82.håller förvisso i relation till det av Welamson använda typfallet, As. 44

83.lämnar pengar till B för att B skall anskaffa ett vapen som A skalls. 44

84.använda för att skjuta C, men det finns ju också andra typfall. Närs. 44

85.detta sagts bör dock genast tilläggas att det finns också andra vik-s. 44

86.tiga (jfr nästa avsnitt) begränsningar inbyggda i bestämmelsen.s. 44

c. Såsom förlag eller vederlag

1.1. För att mottagande av förlag eller vederlag med uppsåt att främjas. 44

2.brott skall vara kriminaliserat räcker nu inte att medlen utgör förlags. 44

3.eller vederlag för brottet, utan det fordras också att de mottas såsoms. 44

4.förlag eller vederlag för brottet.s. 44

5.2. I det exempel som angivits i punkt 11 i föregående avsnitt kans. 44

6.man visserligen otvunget säga att B har mottagit både förlag ochs. 44

7.vederlag (pengarna utgör s.a.s. förlag respektive vederlag), mens. 44

8.det framstår som högst tvivelaktigt om B kan sägas ha mottagits. 44

9.pengar såsom förlag eller vederlag. Detta framgår kanske ännu tydli-s. 44

10.gare av den nya lydelsen enligt vilken det krävs att pengar ellers. 44

11.annat lämnas eller mottas som betalning för ett brott eller som betal-s. 44

12.ning för att täcka kostnader för utförande av ett brott. Även om det för-s. 44

13.lag eller vederlag som mottas av B är hänförligt till huvudbrottet is. 44

14.gärningsmannaskap (dvs. kan sägas utgöra förlag eller vederlag förs. 44

15.brottet) är det alltså inte givet att B gör sig skyldig till förberedelse;s. 44

16.för detta fordras att han eller hon mottar medlen såsom förlag ellers. 44

17.vederlag (eller, numera, som betalning) för brottet, och så kan intes. 44

18.anses ske i det nu diskuterade exemplet.s. 44

19.46 3. Den distinktion som här görs mellan att något utgör förlag/vederlag och att något lämnas eller mottas såsom förlag/vederlag kan kanske lättast illustreras genom användande av exempel.s. 44

20.Antag t. ex. att A skall ge en gåva (exempelvis en vas) till C och att A lämnar vasen till en helt fristående transportör B för vidarebefordran till C. I ett dylikt fall kan man visserligen säga att B har mottagit något som är eller utgör en gåva (man skulle sålunda, t. ex. om man vore satt att rapportera om händelseutvecklingen, kunna säga : ”B har nu mottagit gåvan”), men näppeligen att B har mottagit vasen som en gåva. Motsvarande gäller t. ex. om A skall lämna pengar som lön till C (och B används som fristående transportör). B kan i detta fall visserligen sägas motta pengar som utgör lön (”Vad är det där för pengar? – Det är C : s lön”), men svårligen sägas motta pengarna som lön. När något skall mottas i en viss egenskap (som gåva, lön etc.) synes sålunda relationen mellan de inblandade personerna ha viss betydelse. 4. Man skulle kunna säga att det förhållandet att pengar skall mottas såsom förlag eller vederlag för brottet gör att förlags- och vederlagsbegreppen i 23 kap. 2 § blir relationsberoende, dvs. frågan om huruvida medel mottas såsom förlag eller vederlag för brottet är, åtminstone i vissa situationer, beroende av de roller de inblandade personerna har. Detta konstaterande kan i sig sägas ligga i linje med den gängse uppfattningen som ju tillmäter det förhållandet betydelse, huruvida förlag lämnas av en medverkande (med uppsåt att främja brott) eller av gärningsmannen (med uppsåt att utföra brott) etc. Även med denna förutsättning given framstår det emellertid som förhastat att säga att endast den som avser att utföra brott kan motta medel såsom förlag eller vederlag för brottet. Skälen till detta utvecklas närmare i nästa avsnitt. . Dessförinnan finns emellertid skäl att framhålla att den uppdelning som här har gjorts mellan å ena sidan kravet på att de medel som överlämnas skall utgöra förlag eller vederlag för brottet, och å andra sidan kravet på att medlen skall överlämnas såsom förlag eller vederlag naturligtvis kan betraktas som artificiell. Man når sammas. 45

21.4s. 45

22.resultat om man ser lokutionen ”såsom förlag eller vederlag förs. 46

23.brottet” som en enhet (som ligger till grund för flera olika krav)s. 46

24.och en uppdelning kan t.o.m. försvåra analysen eftersom de bådas. 46

25.kraven kombineras i lagtexten. Lagtexten kräver ju inte endast atts. 46

26.pengarna skall mottas såsom förlag/vederlag eller att de pengar soms. 46

27.mottas skall vara för brottet; vad lagtexten kräver är att pengarnas. 46

28.skall mottas såsom förlag/vederlag för brottet. Poängen med att delas. 46

29.upp framställningen har emellertid varit att klargöra att det lillas. 46

30.ordet såsom faktiskt har viss betydelse.s. 46

d. Pluralitet

1.1. I de föregående två avsnitten konstaterades att förberedelse-s. 46

2.ansvar för mottagande av pengar förutsätter dels att medlen är förs. 46

3.brottet, dels att pengarna mottagits såsom förlag eller vederlag förs. 46

4.brottet. Vidare framhölls att huruvida så är fallet i viss utsträck-s. 46

5.ning torde vara beroende av relationen mellan de inblandade per-s. 46

6.sonerna.s. 46

7.2. Om man mot denna bakgrund ser närmare på de exempel soms. 46

8.använts för att motivera slutsatsen att pengar som mottas av någons. 46

9.som endast har uppsåt att främja brott faller utanför stadgandet is. 46

10.23 kap. 2 §, slås man av att analysen har tagit sin utgångspunkt is. 46

11.typfall som måste sägas vara förenklade i den meningen att des. 46

12.fokuserar på en tvåpartsrelation där vi å ena sidan har gärnings-s. 46

13.mannen (den som avser att utföra brottet) och å andra sidan ens. 46

14.medhjälpare (som t. ex. köper in vapen). Man skulle kunna säga atts. 46

15.analysen har byggt på en strikt skiljelinje mellan medverkan ochs. 46

16.gärningsmannaskap och att den bild som förmedlas är att dessas. 46

17.personer verkar åtskilda, separerade från varandra. En analys soms. 46

18.bygger på denna skiljelinje förefaller emellertid inte vara tillräckligs. 46

19.för att fånga alla de relationer som förekommer. Mänsklig inter-s. 46

20.aktion och samverkan kan som så ofta komplicera bilden. Särskilts. 46

21.mot bakgrund av att vi ovan har konstaterat att frågan om huru-s. 46

22.vida något lämnas såsom förlag eller vederlag kan vara relationsbe-s. 46

23.roende, finns det skäl att föra in ytterligare personer i handlingens. 46

24.för att undersöka om bilden förändras.s. 46

25.48 3. Antag t. ex. att A lämnar pengar till B som förlag för att B skall utföra brott (ett mord). Att såväl A som B här har gjort sig skyldiga till förberedelse till brott torde framstå som oomtvistligt. Exemplet kan emellertid lätt kompliceras genom att vi inte längre utgår ifrån att B är en enda person. Antag sålunda att A lämnar pengar för inköp av ett fordon och mörka kläder till en grupp av personer bestående av B, B och B, där B har ett slags ledarfunktion och B och B är någon form av underhuggare till B. Antag vidare att det redan från början står klart att det är B som skall utföra mordet, medan B och B blott har i uppgift att (med hjälp av A : s pengar) införskaffa ett fordon respektive mörka kläder till B. Vi utgår vidare från att B och B inte skall delta i utförande av mordet och att B : s ledarställning gör det svårt att se dem som medgärningsmän (i strikt mening). 4. Om man analyserar situationen med utgångspunkt enbart i relationen mellan B-individerna är det rimligen närmast till hands att tala om att de av A överlämnade medlen utgör förlag för medhjälp till mord. (Om vi antar att det är B som tar emot medlen och sedan fokuserar på vad som sker när B lämnar medlen till B och B för att dessa skall förse honom eller henne med hjälpmedel har vi i själva verket exakt den situation Welamson talar om.) Om man däremot söker analysera situationen utifrån relationen mellan A och kollektivet av B-individer är det emellertid (oaktat att förlaget ”egentligen” hänför sig till B : s och B : s medverkansgärningar) mer näraliggande att anse att medlen utgör förlag för mord; det är t. ex. alldeles klart att medlen hade utgjort förlag för mord om B, B och B hade varit en och samma person. . Det ovan sagda visar att perspektivet kan ha betydelse för huruvida det är rimligt att anse att något lämnas såsom förlag eller vederlag för mord (eller blott såsom förlag eller vederlag för medverkan till mord). Perspektivet är emellertid inte något som fritt kan väljas, utan perspektivvalet styrs naturligtvis av vilken gärning vi bedömer, dvs. av om vi bedömer överlämnandet av medel från A till B eller om vi bedömer överlämnandet av medel från B till B. Att säga att perspektivet har betydelse är med andra ords. 46

26.49s. 47

27.detsamma som att säga att relationen mellan de inblandade indivi-s. 48

28.derna har betydelse, dvs. det understryker att frågan om någots. 48

29.mottas såsom förlag/vederlag för brottet i vissa fall är relationsbero-s. 48

30.ende.s. 48

31.6. Låt oss mot denna bakgrund titta närmare på den ovan angivnas. 48

32.situationen där A lämnar pengar till ett kollektiv av B-individer.s. 48

33.. Inledningsvis kan det noteras att en tolkning, enligt vilken ens. 48

34.person som mottar förlag eller vederlag med uppsåt att främjas. 48

35.brott aldrig därigenom kan föröva brott, skulle skapa stora pro-s. 48

36.blem i fall där de inblandade (B-kollektivet) inte har någon klars. 48

37.uppfattning om vem eller vilka som skall utföra brottet. Vidares. 48

38.synes det – i ett mer allmänt perspektiv – vara olyckligt om den is. 48

39.svensk rätt mycket outvecklade gränsen mellan gärningsmanna-s. 48

40.skap (i strikt mening) och medverkan (i strikt mening), skulles. 48

41.tillåtas vara helt avgörande för huruvida ansvar kan ådömas.s. 48

42.8. Med detta sagt kan vi gå in på exempel. Antag först att det ärs. 48

43.B, dvs. den tilltänkte gärningsmannen, som tar emot pengarnas. 48

44.från A. Fallet är oproblematiskt såtillvida att B tar emot pengars. 48

45.med uppsåt att utföra brott, dvs. fallet är ett sådant typfall soms. 48

46.också enligt den gängse meningen omfattas av bestämmelsen is. 48

47.23 kap. 2 § brottsbalken. Vidare torde stå klart att pengarna (ocksås. 48

48.om de avser förberedande åtgärder såsom inköp av vapen) kans. 48

49.anses utgöra förlag för brottet (det extensiva förlagsbegreppet)s. 48

50.och att de är mottagna såsom förlag. A och B bör således kunnas. 48

51.anses ha gjort sig skyldiga till förberedelse i form av lämnande re-s. 48

52.spektive mottagande av förlag. Om B sedan lämnar pengarnas. 48

53.vidare till B och B uppstår emellertid den Welamsonska situatio-s. 48

54.nen. B lämnar pengar med uppsåt att utföra brott och B och Bs. 48

55.mottar pengar med uppsåt att främja brott. Detta skulle, meds. 48

56.utgångspunkt i Welamsons analys, inte vara straffbelagt eftersoms. 48

57.pengarna inte utgör förlag för brottet.s. 48

58.0s. 48

59.Jag är benägen att instämma, men när det gäller motiveringen skulle jag vilja framhålla att det centrala bör vara att B inte lämnar och B och B inte mottar pengarna såsom förlag för brottet (mordet). Pengarna kan ju i och för sig (fortfarande) sägas utgöra förlag för brottet (mordet), och det är inte deras inneboende egenskap av förlag eller icke-förlag för brottet som är avgörande, utan det förhållandet att de i denna relation (dvs. mellan B och B/B) lämnas i en annan egenskap än såsom förlag för ett mord. B och B skulle följaktligen gå fria från ansvar för förberedelse. 9. Antag nu emellertid att det inte är B som mottar pengarna från A, utan B. Nu får vi med den gängse uppfattningen problem redan från början. A lämnar visserligen pengar med uppsåt att främja brott, men B mottar desamma med uppsåt att främja brott, och mottagande av förlag med uppsåt att främja brott är enligt den gängse uppfattningen inte kriminaliserat.s. 49

60.I detta fall låter det sig emellertid sägas att B, trots att han eller hon har uppsåt att främja brott, tar emot förlaget just såsom förlag för brottet. Pengarna utgör ju, trots att B blott har uppsåt att främja brott, förlag för mordet (det extensiva förlagsbegreppet) och B mottar verkligen förlaget just såsom (det relationsberoende förlagsbegreppet) förlag för det mord som B-kollektivet (genom B) avses begå.s. 49

61.Det som gör att Bi detta fall kan sägas motta pengarna såsom förlag för brottet (mordet) – trots att Bblott har uppsåt att främja brott – synes vara att A och Bstår på skilda sidor i relationen uppdragsgivare/uppdragstagare. Annorlunda uttryckt kan det förhållandet att pengarna kommer från A sägas sätta Bi en position (medverkan de) där han eller hon kan sägas ta emot pengarna för gärningsmannasidans räkning (och det trots att han eller hon blott har uppsåt att främja brott).s. 49

62.Om B sedan i sin tur lämnar pengarna vidare till B (för att denne skall köpa in de ovan nämnda hjälpmedlen) kan de visserligen (fortfarande) sägas utgöra förlag för mord, men de kan svårligen, i denna relation, sägas lämnas respektive mottas såsom förlag för mord (utan såsom förlag för medhjälp till mord).s. 49

63.1s. 49

64.10. Sammanfattningsvis synes pengar avsedda att täcka kostnaders. 50

65.för att föröva visst brott (t. ex. ett mord) kunna mottas såsom förlags. 50

66.för brottet av en person som blott har uppsåt att främja brottets. 50

67.(mordet), under förutsättning att den lämnande och den motta-s. 50

68.gande personen står på skilda sidor i relationen uppdragsgivare/s. 50

69.uppdragstagare (i en uppdragsrelation där uppdraget avser brot-s. 50

70.tet, dvs. mordet). Man kan uttrycka det så att det förhållandet atts. 50

71.pengarna lämnas från uppdragsgivarsidan till uppdragstagarsidans. 50

72.gör att pengarna kan sägas mottas såsom förlag för brottet också i falls. 50

73.där den mottagande personen blott har uppsåt att främja brottet.s. 50

74.(Motsvarande är tillämpligt beträffande vederlag.)s. 50

75.Huruvida pengarna är avsedda att täcka kostnader hänförligas. 50

76.till själva brottet eller kostnader hänförliga till olika förberedandes. 50

77.gärningar (medverkansgärningar) spelar, med hänsyn till dets. 50

78.extensiva förlagsbegreppet, ingen roll så länge som gärningarnas. 50

79.ingår som ett led i förövandet av brottet. (Här framstår det emel-s. 50

80.lertid som betydligt mer oklart huruvida vederlagsbegreppet kans. 50

81.utsträckas på motsvarande sätt; se ovan avsnitt 3.IV.b punkternas. 50

82. ff.)s. 50

83.I fall där en av flera (presumtiva) medverkande till huvudbrot-s. 50

84.tet (dvs. en av flera medverkande på uppdragstagarsidan) mottars. 50

85.förlag eller vederlag från huvudmannen (från någon på uppdrags-s. 50

86.givarsidan) synes således den gängse uppfattningen kunna ifråga-s. 50

87.sättas.s. 50

88.2 11. I sammanhanget bör kanske tilläggas att en uppdragsgivar-/ uppdragstagarrelation givetvis kan föreligga i flera led. A kan t. ex. uppdra åt B (Boch B) att döda C, varpå Bi sin tur kan uppdra åt Boch Batt utföra mordet. I dessa fall kan de här diskuterade frågorna naturligtvis uppkomma både i relationen mellan A och B (Boch B) och i relationen mellan Boch B/B. 12. Slutligen bör sägas att det i fall där någon mottar förlag/vederlag med uppsåt att utföra brott (dvs. fall som också enligt den gängse uppfattningen omfattas av kriminaliseringen) inte synes spela någon roll om pengarna mottas från uppdragsgivaren (ovan A) eller från en (annan) medverkande (ovan B). Kravet att de inblandade personerna står på olika sidor av uppdragsrelationen synes vara centralt just som en förutsättning för att det skall kunna sägas att också en person som blott har uppsåt att främja brott (ovan B) tar emot pengar såsom förlag/vederlag för brottet.s. 50

89.I fall där en person som har uppsåt att utföra brott mottar pengar torde något motsvarande krav alltså inte kunna uppställas, vilket synes bero på att dennes roll redan är klar och fixerad; när en person som har uppsåt att utföra brott tar emot förlag/vederlag ligger det så att säga i den ursprungliga rollfördelningen att det mottas såsom förlag/vederlag för brottet. (Om A lämnar förlag till Boch denne i sin tur lämnar pengarna till B, dvs. till den som avser att utföra brottet, synes det sålunda inte finnas något som hindrar att Bhålls ansvarig för att ha mottagit pengarna såsom förlag för brottet. Och om B, i linje med vad som ovan anförts, i ett dylikt fall har gjort sig skyldig till förberedelse genom sitt mottagande av förlaget, finns heller inget som hindrar att båda hålls ansvariga för förberedelse.)s. 51

90.3s. 51

e. Särskilt om lämnande med uppsåt att utföra brott

1.1. Till sist skall kort kommenteras den ovan omnämnda (och om-s. 52

2.vända) frågan om det kan utgöra förberedelse att lämna förlags. 52

3.eller vederlag med uppsåt att utföra brott.s. 52

4.2. I grunden kan sägas att en person som har uppsåt att utföra brotts. 52

5.i och för sig torde kan lämna pengar som utgör förlag eller vederlags. 52

6.för brottet till någon annan. Det kan t. ex. handla om en situation is. 52

7.vilken gärningsmannen lämnar förlag eller vederlag, som han ellers. 52

8.hon tidigare erhållit av uppdragsgivaren, (a) till någon annan förs. 52

9.tillfällig förvaring eller (b) för att denne skall köpa in hjälpmedels. 52

10.eller göra något annat.s. 52

11.3. I det första fallet (a) kan pengarna emellertid knappast anses blis. 52

12.lämnade såsom förlag eller vederlag och i det andra fallet (b) är dets. 52

13.svårt att hävda att de (i denna relation, dvs. mellan gärningsman-s. 52

14.nen och en medhjälpare) lämnas såsom förlag för brottet (dvs. dets. 52

15.brott som skall utföras av gärningsmannen).s. 52

16.4. Man skulle kunna säga att situationer där pengar lämnas fråns. 52

17.den tilltänkte gärningsmannen till en medverkande karaktäriserass. 52

18.just av att de båda inblandade personernas inbördes relation ute-s. 52

19.sluter att pengarna lämnas såsom förlag eller vederlag för brottet.s. 52

20.Pengarna kan i och för sig (i vissa fall) utgöra förlag/vederlag förs. 52

21.brottet (gärningsmannen kan t. ex. ha fått pengar från en upp-s. 52

22.dragsgivare för att täcka kostnaderna för ett mord som han åtagits. 52

23.sig att utföra), men när de lämnas vidare till en medverkande (dvs.s. 52

24.inom samma sida i den relevanta uppdragsrelationen) kan de intes. 52

25.längre sägas lämnas såsom förlag/vederlag för det brott som gär-s. 52

26.ningsmannen har i uppdrag att utföra (utan för en medverkans-s. 52

27.gärning till detta brott). Det sagda hindrar naturligtvis inte att dets. 52

28.kan finnas situationer där den medverkande skall utföra ett annats. 52

29.självständigt brott som är kriminaliserat på förberedelsestadiet, ochs. 52

30.i relation till detta brott kan gärningsmannen självfallet lämnas. 52

31.pengar såsom förlag/vederlag för brottet till den medverkandes. 52

32.(som då rätteligen bör betecknas som gärningsman).s. 52

33.4s. 52

V. Sammanfattning

1.1. Sammanfattningsvis kan sägas att det av det föregående framgår att uppfattningen att det aldrig utgör förberedelse att motta förlag eller vederlag med uppsåt att främja brott knappast kan anses hållbar. 2. Undantag måste göras för vissa fall som kännetecknas av att pengar lämnas från ena till andra sidan i en uppdragsrelation och där den mottagande personen är en av flera medverkande till huvudbrottet. Ansvar förutsätter dels att pengarna, med beaktande av extensionen hos förlags- och vederlagsbegreppen (att också pengar avsedda att täcka kostnader för förberedande gärningar kan utgöra förlag för brottet etc.) kan sägas utgöra förlag eller vederlag för huvudbrottet (och inte endast för en medverkansgärning), dels att pengarna mottas såsom förlag eller vederlag för huvudbrottet, vilket är beroende av i vilken relation pengarna lämnas. I grunden torde fordras dels att den lämnande och den mottagande inte står på samma sida i relationen uppdragsgivare/uppdragstagare, dels att den mottagande personen inte är en från denna relation fristående person. 3. Undantagsfallen torde inte höra till den grupp av förberedelsefall som är allra mest frekvent förekommande (man kanske överhuvudtaget inte bör tala om frekvens när det gäller förberedelse), men de torde heller inte vara alldeles ovanliga (särskilt inte vid allvarlig och organiserad kriminalitet). 4. I vissa av de ovan diskuterade fallen kanske man skulle kunna nå motsvarande resultat genom att säga att B-kollektivet tar emot pengarna just som ett kollektiv (med uppsåt att utföra brott). I andra fall kanske man skulle kunna säga att B tar emot pengarna för B : s räkning (och sedan med tillämpning av medverkansläran hålla den förre ansvarig). Detta torde emellertid inte vara möjligt i alla fall. Dylika resonemang tydliggör också, på samma sätt som det ovan sagda, att något väsentligt går förlorat om vi alltid betraktar medverkanssituationer som ett särfall; mänsklig samverkan ärs. 53

2.s. 53

3.tvärtom något högst normalt. Vid tolkning av bestämmelsen oms. 54

4.förberedelse bör man ha detta som utgångspunkt, snarare än atts. 54

5.strikt bygga på skiljelinjen mellan gärningsmannaskap och annans. 54

6.medverkan till brott.s. 54

VI. Kommentarer med exkurskaraktär

1.1. Det kan i sammanhanget förtjäna att påpekas att den ovans. 54

2.gjorda analysen leder till att man här hamnar i en något udda situa-s. 54

3.tion från lagtolkningssynpunkt. Ser man till de ursprungliga för-s. 54

4.arbetena så framgår klart att avsikten varit att förberedelse hänför-s. 54

5.ligt till främjande skall omfattas av bestämmelsen. Ett beaktandes. 54

6.av s. k. subjektiva aspekter – lagstiftarens intentioner etc. – vids. 54

7.tolkningen skulle här således tala för att de nyss diskuterade undan-s. 54

8.tagsfallen bör falla inom bestämmelsens tillämpningsområde. Avs. 54

9.förarbetena till de ändringar som gjordes år 2001 framgår däremots. 54

10.att lagstiftaren på ett mer passivt sätt, dvs. utan att det egentligens. 54

11.utgör ett ställningstagande å lagstiftarens sida, accepterar den is. 54

12.litteraturen förda argumentationen för att det endast är lämnandes. 54

13.av förlag eller vederlag med uppsåt att främja brott och mottagan-s. 54

14.de av förlag eller vederlag med uppsåt att utföra brott som ärs. 54

15.kriminaliserat.s. 54

16.2. För den rättstillämpare som i dag har att tillämpa 23 kap. 2 §s. 54

17.brottsbalken är det därför befogat att ställa sig frågan om 1996 årss. 54

18.uttalanden av Straffansvarsutredningen och 2001 års propositions-s. 54

19.uttalanden innebär att de avsikter som kom till uttryck i 1948 årss. 54

20.lagstiftningsärende är överspelade, och om de nya propositionsut-s. 54

21.talandena hindrar en tillämpning i enlighet med vad som ovans. 54

22.anförts.s. 54

23.6 3. Enligt min uppfattning bör emellertid så knappast anses vara fallet. De uttalanden om förberedelsebestämmelsens omfattning som gjordes i samband med 2001 års reform måste ses som uttalanden som är avsedda att klargöra tillämpningsområdet och beskriva rättsläget snarare än att normativt ange hur de nya regler na bör förstås. Därmed kan de knappast sägas ha sådan tyngd att de i sig skulle påverka rättsläget i det avseende som här diskuteras. Detta gäller särskilt som uttalandena bygger på förutsättningar vilka kan ifrågasättas. I den mån man accepterar den ovan utförda analysen kan 2001 års förarbetsuttalanden knappast sägas förändra rättsläget. 4. Parentetiskt kan slutligen noteras att såväl Welamson som Hoflund (den förre mer implicit än den senare) bygger sin analys på att uttrycket ”brottet” måste syfta tillbaka på uttrycket ”med uppsåt att utföra eller främja brott” i bestämmelsens första led. I den nuvarande lydelsen faller emellertid denna syftning bort. I första ledet talas fortfarande om ”uppsåt att utföra eller främja brott”, men eftersom det senare talas om ”ett brott” (vilket som helst) blir det svårare att, med enbart lagtexten som grund, ställa upp ett krav på en koppling mellan det tilltänkta brottet och det brott till vilket förlaget/vederlaget hänför sig. Att en sådan koppling måste finnas torde i och för sig stå klart (straffansvar kan inte drabba den som har uppsåt att främja ett rån men tar befattning med vederlag som är hänförligt till ett mord eller med förlag för smugglingsbrott). Det legalitetsargument som av många åberopas som stöd för att medverkansfallen inte skall omfattas tappar emellertid i tyngd med den nuvarande lydelsen. Det går helt enkelt inte längre att åberopa sig på att uttrycket ”ett brott” i de senare leden av bestämmelsen, med nödvändighet måste syfta tillbaka på uttrycket ”uppsåt att utföra eller främja brott” i bestämmelsens första led. Mot bakgrund av denna ändrings tillkomsthistoria synes emellertid också uttrycket ”ett brott” böra tolkas på så sätt att det är tillbakasyftande på nyss angivet sätt.s. 54

24.s. 55

Uppsåtskravet

I. Inledning

1.1. Såväl förberedelse- som stämplingsansvar förutsätter uppsåt.s. 56

2.Oaktsamt förberedelse- eller stämplingsansvar förekommer så-s. 56

3.ledes inte. Såvitt gäller förberedelse framgår redan av lagtexten atts. 56

4.det för ansvar fordras att förberedelsegärningen vidtas ”med upp-s. 56

5.såt att utföra eller främja brott”.s. 56

6.Beträffande stämpling finns i lagtexten inget sagt om uppsåts-s. 56

7.kravet. Detta skulle rent formellt kunna förstås på så vis att det is. 56

8.enlighet med huvudregeln i 1 kap. 2 § första stycket brottsbalkens. 56

9.blott fordras uppsåtstäckning på sedvanligt sätt; det skulle då räckas. 56

10.med att man haft uppsåt i förhållande till att man t. ex. sökt anstiftas. 56

11.annan att begå brott, och det skulle inte fordras att man haft upp-s. 56

12.såt i förhållande till det tilltänkta brottet. Ett sådant uppsåt tordes. 56

13.i och för sig oftast föreligga när man har uppsåt till anstiftansför-s. 56

14.söket, men kan saknas t. ex. därför att man förlitar sig på att gär-s. 56

15.ningen inte kommer att utföras eller därför att man avser att tillses. 56

16.att gärningen inte kommer att utföras. Det torde emellertid stås. 56

17.klart att det också vid stämpling fordras någon form av uppsåt is. 56

18.relation till det brott som stämplingen tar sikte på. Detta framgårs. 56

19.bl. a. klart och tydligt av förarbetena :s. 56

20.”För straffbarhet enligt de nu behandlande stadgandena förutsättess. 56

21.uppsåt att brott av angivet slag skall komma till stånd. Härmed förstås,s. 56

22.att gärningsmannen antingen själv har uppsåt att begå sådant brotts. 56

23.eller äger kännedom om att annan har uppsåt att begå brottet”.s. 56

24.8 2. Sistnämnda uttalande är av intresse inte bara såtillvida att det klargör att det finns ett krav på uppsåt i förhållande till det tilltänkta brottet också vad gäller stämpling, utan också eftersom det ger vid handen att det i vissa fall – i linje med vad som brukar sägas vara huvudregeln vid medverkan – är tillräckligt att gärningSmannen har uppsåt till att gärningsmannen har uppsåt att begå det tilltänkta brottet. 3. Huruvida det bör anses vara tillräckligt att gärningSmannen har uppsåt till att gärningsmannen har uppsåt att begå det tilltänkta brottet framstår emellertid som tvivelaktigt. I linje med vad jag i annat sammanhang har anfört i anslutning till uppsåtskravet vid medverkan, synes det finnas skäl att kräva att gärningSmannen har någon form av uppsåt i förhållande till att det tilltänkta brottet kommer till stånd. Frågan kan aktualiseras i sådana fall där gärningSmannen visserligen vidtar en förberedelse- eller stämplingsgärning, men samtidigt saknar uppsåt i förhållande till att gärningsmannen skall fullfölja förövandet av brottet – gärningSmannen har då vid gärningstillfället uppsåt till att gärningsmannen har uppsåt att begå brott, men saknar uppsåt att det tilltänkta brottet skall komma till utförande. En dylik kombination torde vara vanligast i sådana fall där gärningSmannen har för avsikt att ingripa mot gärningsmannen och därigenom förhindra att denne fullbordar brottet, dvs. i typiska fall av brottsprovokation.s. 56

25.9s. 57

26.4. Vad gäller stämplingsformen att ”söka anstifta annan” brukars. 58

27.framhållas att den förutsätter direkt uppsåt – som i enlighet meds. 58

28.vad som utvecklas nedan här benämns avsikt(syfte) – att anstiftas. 58

29.annan, dvs. gärningSmannen skall vidta gärningen för att den till-s. 58

30.tänkte gärningsmannen skall utföra brottet. Man torde vidare,s. 58

31.eftersom stämpling är kriminaliserad endast i förhållande till full-s. 58

32.bordade brott, kunna säga att en avsikt(syfte) (direkt uppsåt) atts. 58

33.anstifta annan med nödvändighet omfattar också det förhållandets. 58

34.att brottet kommer till utförande. Resonemanget löper då enligts. 58

35.följande : man kan – eftersom anstiftan definitionsmässigt innebärs. 58

36.att brottet kommer till utförande – inte ha för avsikt(syfte) (has. 58

37.direkt uppsåt) att anstifta annan till fullbordat brott (endast full-s. 58

38.bordat brott är relevant eftersom stämpling till försök osv. inte ärs. 58

39.kriminaliserad) och samtidigt sakna uppsåt att brottet kommer tills. 58

40.fullbordan.s. 58

41.Det sagda betyder att en s. k. agent provocateur i princip intes. 58

42.kan göra sig skyldig till denna form av stämpling. En agent pro-s. 58

43.vocateur torde nämligen aldrig ha avsikt(syfte) (direkt uppsåt) atts. 58

44.fullbordat brott skall förövas av den som ”utsätts” för anstiftans-s. 58

45.försöket (och söker därmed heller inte anstifta den utsatte att begås. 58

46.brott, utan blott anstifta denne att försöka begå brott).s. 58

47.. Klart är att uppsåtskravet vad gäller förberedelse och stämplings. 58

48.till en del har karaktär av ett överskjutande uppsåtsrekvisit, dvs.s. 58

49.det innebär ett krav på vad som också brukar kallas ett subjektivts. 58

50.överskott hos gärningSmannen. Det är emellertid också närmasts. 58

51.60 uppenbart att uppsåtskravet får delvis olika karaktär beroende på om det skall tillämpas i relation till en gärning som skall utföras av den person som utför förberedelsegärningen eller om det skall tilllämpas i relation till en gärning som skall utföras av någon annan (jfr citatet under punkt 1 ovan). 6. I det förra fallet innebär uppsåt regelmässigt att den agerande har för avsikt (har beslutat eller format en avsikt) att (senare) utföra gärningen. I det senare fallet kan uppsåtet visserligen ha motsvarande karaktär (det kan t. ex. handla om uppsåt att senare överlämna ett vapen till en tilltänkt gärningsman), men också gälla ett uppsåt som relaterar direkt till den gärning som utförs av gärningSmannen. Det sagda, som säkerligen kan låta kryptiskt, utvecklas vidare i det följande avsnittet.s. 58

II. Uppsåtskravet vid annans

utförande av brottet

1.1. Som antytts i föregående avsnitt kan man, i fall där gärningSmannen inte själv skall utföra det tilltänkta brottet, tänka sig åtminstone två olika typfall vid vilka uppsåtskravet måste hanteras på delvis olika sätt. 2. Som ett första typfall kan uppställas de avslutade förberedelse- och stämplingsgärningarna, dvs. de fall i vilka gärningSmannen genom sin gärning har utfört sin del och s.a.s. lämnar resten i händerna på den tilltänkte gärningsmannen (det behöver enligt svensk rätt inte nödvändigtvis vara en i förväg bestämd person) och eventuella andra inblandade personer. Enklast är kanske att föreställa sig fall av förberedelse där gärningSmannen lämnar ett hjälpmedel till någon med uppsåt att främja brott (det kan t. ex. vara fråga om att gärningSmannen lämnat ett vapen till en person som avser att begå ett mord, att gärningSmannen har sålt ett stort antal dyrkar till olika personer osv.). Men också i andra fall av förberedelse ochs. 59

2.61s. 59

3.stämpling kan man tänka sig att gärningSmannen utfört allt hans. 60

4.eller hon avser att göra. Så kan vara fallet när fråga är om :s. 60

5.– att lämna förlag eller vederlag,s. 60

6.– att i samråd med annan besluta att föröva brott (förutsatt att dens. 60

7.andre skall utföra brottet), ellers. 60

8.– att söka anstifta annan att föröva brott.s. 60

9.3. Frågan blir i dessa fall om gärningSmannen har uppsåt i förhål-s. 60

10.lande till att gärningsmannen kommer att begå det självständigas. 60

11.brott som förberedelsegärningen relaterar till. Det framtida brot-s. 60

12.tets fullbordan kan då – i vart fall när det gäller bedömningen avs. 60

13.uppsåtsfrågan – ses som en (potentiell) följd av gärningSmannenss. 60

14.gärning, låt vara att det i regel fordras ytterligare mänskligt hand-s. 60

15.lande för att något skall hända. Ett enkelt exempel (i två variatio-s. 60

16.ner) kan tydliggöra det sagda :s. 60

17.(i) A lämnar ett vapen till B som har för avsikt att skjuta C till dödss. 60

18.och som senare också skjuter C till döds.s. 60

19.(ii) A lämnar ett vapen till B som har för avsikt att skjuta C till döds.s. 60

20.Variant (i) skiljer sig beträffande frågan om uppsåtstäckning i prin-s. 60

21.cip inte från standardfall av modellen ”A gör x och orsakar däri-s. 60

22.genom C : s död”. Om frågan om A kan hållas ansvarig för mords. 60

23.(eller medverkan till mord) uppstår, är det sålunda klart att upp-s. 60

24.såtsfrågan kan bedömas på sedvanligt sätt (med tillämpning av des. 60

25.uppsåtsformer som används i förhållande till följder). Variant (ii)s. 60

26.62 skiljer sig sedan från variant (i) enbart på det sättet att uppsåtsfrågan bedöms i en situation där följden inte har inträffat. Också i detta fall kan sedvanliga uppsåtsformer användas (låt vara att uppsåtet i detta fall inte relaterar till något som har inträffat utan till något som ligger i framtiden, dvs. uppsåtet blir överskjutande). 4. Efter Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 16 skulle man kunna nöja sig med två uppsåtsformer – insiktsuppsåt och lik giltighetsuppsåt (där avsiktsuppsåt utgör en delmängd av antingen insikts- eller likgiltighetsuppsåt beroende på vad gärningsmannen insett). Sålunda kan tänkas :s. 60

27.– att gärningSmannen utför sin gärning med insikt om att fullbordats. 61

28.brott kommer att förövas (inser att förberedelsegärningen praktiskts. 61

29.taget säkert kommer att leda till att brott förövas), ellers. 61

30.– att gärningSmannen inser risken för att förberedelsegärningens. 61

31.kommer att leda till att fullbordat brott förövas och att ett förverkli-s. 61

32.gande av risken inte utgör ett relevant skäl att avstå från gärningen. Om man härutöver bryter ut avsiktsuppsåt till en egen uppsåtsform kan ytterligare en punkt läggas till uppräkningen, nämligen :s. 61

33.63s. 61

34.– att gärningSmannen utför sin gärning i avsikt att det fullbordades. 62

35.brottet skall förövas (syftet med förberedelsegärningen är att starta ens. 62

36.kausalkedja som slutar med att fullbordat brott förövas).s. 62

37.. Som ett andra typfall kan man uppställa de oavslutade förberedelse-s. 62

38.och stämplingsgärningarna, dvs. de fall i vilka gärningSmannen vis-s. 62

39.serligen inte avser att utföra brottet själv, men i vilka han hellers. 62

40.inte nått den punkt vid vilken han överlämnar det fortsatta hän-s. 62

41.delseförloppet till den tilltänkte gärningsmannen. I dessa fall kans. 62

42.de traditionella uppsåtsformerna inte tillämpas fullt ut och läsarens. 62

43.hänvisas till framställningen i avsnitt 4.III nedan.s. 62

44.6. När det gäller fall där gärningSmannen överlämnar det fort-s. 62

45.satta händelseförloppet i andras händer (första typfallet) finnss. 62

46.naturligtvis en möjlighet att – om brottet fullbordas – detta i störres. 62

47.eller mindre utsträckning avviker från vad gärningSmannen före-s. 62

48.ställt sig. Beträffande dessa fall uttalar Jareborg följande :s. 62

49.”Det kan tänkas, att ett brott fullbordas på ett sätt, som så myckets. 62

50.avviker från vad någon som medverkat på förberedelsestadiet tänkts. 62

51.sig, att han eller hon inte bör dömas för medverkan utan för förbere-s. 62

52.delse (dvs. uppsåtsrekvisitet för medverkan är inte uppfyllt).”s. 62

53.I detta uttalande ligger emellertid inte annat än att uppsåtskravets. 62

54.vid medverkan är kvalificerat på så sätt att det fordras viss kongru-s. 62

55.ens mellan gärningSmannens (dvs. den som blir medverkande närs. 62

56.ett medverkansobjekt tillskapas) uppsåt och medverkansobjektet.s. 62

57.Detta torde kunna förklaras därigenom att gärningSmannen vids. 62

58.förberedelseansvar döms för sin förberedelsegärning oberoende avs. 62

59.medverkansobjektet, medan denne vid medverkansansvar dömss. 62

60.för delaktighet i den gärning som konstituerar medverkansobjek-s. 62

61.tet. Uttalandet säger följaktligen mer om uppsåtskravet vid med-s. 62

62.verkan (nämligen att det är kvalificerat på något sätt) än om upp-s. 62

63.såtskravet vid förberedelse.s. 62

64.64s. 62

III. Uppsåtskravet vid egenförberedelse

a. Inledning

1.1. När fråga är om situationer i vilka en person som vidtar en förberedelse- (eller stämplings-)gärning själv skall utföra brottet får uppsåtskravet delvis en annan karaktär än i de ovan behandlade situationerna. Såsom är fallet vid bl. a. oavslutade försök, vid spioneribrottet, vid stöldbrottet osv. inkluderas här, såsom det bärande momentet, någon form av krav på att den ifrågavarande personen skall ha format en avsikt att senare utföra ytterligare gärningar. Vid oavslutade försök måste gärningSmannen ha för avsikt att genom ytterligare gärningar fullborda brottet, vid spioneri måste gärningsmannen ha för avsikt att genom ytterligare gärningar gå främmande makt till handa och vid stöld måste gärningsmannen ha för avsikt att genom ytterligare gärningar tillägna sig objektet för tagandet. 2. Denna avsikt (att senare göra något) är en annan typ av avsikt än den som omfattas av begreppet avsiktsuppsåt (dvs. direkt uppsåt eller avsikt(syfte)). I det följande används termen avsikt(beslut) för att beteckna avsikt i betydelsen avsikt att senare göra något och avsikt(syfte) för att beteckna avsikt med vilken en gärning utförs (dvs. det traditionella avsiktsuppsåtet/direkta uppsåtet).s. 63

2.6s. 63

3.3. Begreppet avsikt(beslut) (en avsikt att göra något, till skillnads. 64

4.från avsikt med vilket något göres) förklaras av Jareborg på föl-s. 64

5.jande sätt :s. 64

6.”’Vad tänker du göra?’, ’Vad har du för avsikt att göra?’, ’Vad avsers. 64

7.du att göra?’ och ’Vad har du beslutat att göra?’ är exempel på frågors. 64

8.som kan ställas när [man] vill få reda på en persons avsikt i betydelsens. 64

9.’avsikt att framdeles göra eller inte göra något’. En sådan avsikt kan, mens. 64

10.behöver inte, vara förbunden med närmare överväganden rörande till-s. 64

11.vägagångssättet, dvs. utformandet av handlingsplan. Däremot impli-s. 64

12.cerar avsikt i denna betydelse ett beslut att handla eller inte handla.s. 64

13.… ’Avsikt’ och ’beslut’ är dock ej synonymer. Ett beslut fattas, mens. 64

14.en avsikt formas. Avsikten är något man har (metaforiskt) sedan dens. 64

15.nu har formats genom att ett beslut har fattats. Som beteckning förs. 64

16.’avsikt’ i nu förevarande betydelse skall i fortsättningen användas ter-s. 64

17.men ’avsiktB’ där ’B’ står för ’beslut’.”s. 64

18.En avsikt(syfte) tar inom uppsåtsläran, till skillnad från en avsikts. 64

19.(beslut), inte sikte på vad gärningsmannen avser att göra, utan is. 64

20.stället på vad som är syftet med en viss gärning (t. ex. att döda, atts. 64

21.skada, att hjälpa). En avsikt(syfte) kan sägas ge svar på frågan varförs. 64

22.någonting görs (till skillnad från en avsikt(beslut) som ger svar pås. 64

23.frågan vad gärningsmannen avser att göra).s. 64

24.4. Begreppet avsikt(syfte) kan i uppsåtstermer sägas motsvara di-s. 64

25.rekt uppsåt (avsiktsuppsåt) och det används inom uppsåtslärans. 64

26.normalt i förhållande till en redan företagen gärning. Gärnings-s. 64

27.mannen gör alltså något (skjuter, slår, säger något) i syfte att genoms. 64

28.gärningen åstadkomma något. Avsikt(syfte) såsom uppsåtsforms. 64

29.används, vilket följer av det nyss sagda, i förhållande till följder avs. 64

30.den gärning som företas.s. 64

31.. Det finns emellertid inget som hindrar att man talar om att ens. 64

32.gärning vidtas med en viss avsikt(syfte) trots att gärningen inte i sigs. 64

33.kan leda till att avsikten realiseras. Den som köper in ett vapens. 64

34.66 (som senare skall användas för att döda någon) kan exempelvis – på frågan : ”Varför gjorde du det (dvs. köpte vapnet)” – svara ”för att döda x”. 6. Man skulle kunna säga att begreppet avsikt(syfte) härigenom får två olika funktioner :s. 64

35.– För det första (jfr punkt 4) kan det användas (i en snävare mening)s. 65

36.för att klargöra vad gärningsmannen avsåg att åstadkomma genom atts. 65

37.utföra en viss gärning. (Det är detta slags avsikt(syfte) som normalts. 65

38.kallas direkt uppsåt, eller avsiktsuppsåt.)s. 65

39.– För det andra (jfr punkt ) kan det användas (i en vidare mening) förs. 65

40.att förklara, inte vad gärningsmannen avsåg att åstadkomma genoms. 65

41.sin gärning, utan vad han eller hon till syvende og sidst avser atts. 65

42.åstadkomma genom en (tänkt) serie av gärningar. . Med ovanstående begreppsliga kommentarer som grund, kommer jag i det följande att närmare motivera det som har påståtts ovan, nämligen att ansvar för egenförberedelse måste anses förutsätta en avsikt(beslut) att senare fullborda det brott till vilket den förberedande gärningen relaterar. 8. Till att börja med skall framhållas att de traditionella uppsåtsformerna, som numera kan beskrivas i termer av avsiktsuppsåt, insiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt, svårligen kan användas när det gäller att avgöra om gärningSmannen har ”uppsåt att utföra … brott”. 9. Den grundläggande faktorn härvidlag är att de traditionella uppsåtsformerna är konstruerade för att de skall återspegla gärningsmannens insikter och attityder i förhållande till följder av en gärning (t. ex. att en person skadas, dör osv.) eller till beledsagandes. 65

43.6s. 65

44.omständigheter (t. ex. att den som skadas är en människa, att dets. 66

45.som tas tillhör annan osv.), dvs. de är i grunden konstruerade förs. 66

46.att avgöra huruvida en gärningsman fullt ut kan tillskrivas (straff-s. 66

47.rättsligt) ansvar för en viss företagen gärning. Fråga är kort sagts. 66

48.om att finna en gränslinje för fall där gärningsmannen handlar is. 66

49.större eller mindre osäkerhet om innebörden av sin gärning.s. 66

50.I fall av egenförberedelse – när frågan gäller huruvida gärningS-s. 66

51.mannen har uppsåt att senare föröva brott – finns emellertid intes. 66

52.nödvändigtvis en relation till en konkret gärning på det sätt soms. 66

53.dessa uppsåtsformer förutsätter. I detta sammanhang – där vis. 66

54.fokuserar på det krav på överskjutande uppsåt som ligger i 23 kap.s. 66

55.2 § brottsbalken – handlar det ju inte om att avgöra huruvidas. 66

56.gärningSmannen kan sägas ha haft erforderligt uppsåt i förhål-s. 66

57.lande till förberedelsegärningen (och följder och omständigheters. 66

58.kring denna), utan om att avgöra huruvida gärningSmannen hafts. 66

59.uppsåt till det fullbordade brottet (dvs. att att utföra det), vilket is. 66

60.fall av egenförberedelse förutsätter ytterligare gärningar å gär-s. 66

61.ningSmannens sida.s. 66

62.10. Det sagda kan kanske tydligast illustreras genom en uppma-s. 66

63.ning. Försök – i ett fall av egenförberedelse – att tillämpa likgiltig-s. 66

64.hetsuppsåtet (eller det gamla eventuella uppsåtet) i relation till dets. 66

65.fullbordade brott som gärningSmannen avser att begå senare! Frå-s. 66

66.gor att ställa blir bl. a. : har gärningSmannen, vid tidpunkten förs. 66

67.förberedelsegärningen, insett risken för att han eller hon senares. 66

68.kommer att begå det fullbordade brott som förberedelsen relate-s. 66

69.rar till?; utgör det faktum att han eller hon senare kommer atts. 66

70.begå det fullbordade brottet inte ett relevant skäl att avstå fråns. 66

71.gärningen? Det är möjligt att man kan finna krystade svar på frå-s. 66

72.gorna, men det är (över)tydligt att frågorna är uppställda för atts. 66

73.avgränsa uppsåtsområdet i förhållande till vad man gör och inte is. 66

74.förhållande till vad man avser att göra.s. 66

75.68 11. På motsvarande sätt förhåller det sig med insiktsuppsåtet. Det låter sig möjligen sägas att man kan ha insikt om (vara praktiskt taget säker på) att man kommer att göra något i framtiden, men detta är bara ett annat sätt att säga att man har för avsikt(beslut) att göra detta något. 12. När det gäller avsiktsuppsåt i den mening som avses i den första strecksatsen ovan i punkt 6 – dvs. avsikt(syfte) i betydelsen att genom den aktuella gärningen åstadkomma något – är det uppenbart att uppsåtsformen inte är tillämplig. Avsikt(syfte) i denna mening relaterar ju definitionsmässigt till följder av och omständigheter kring en viss gärning – i det här fallet förberedelsegärningen – och huvudgärningen kan naturligtvis inte analyseras såsom en följd av förberedelsegärningen. Med tillämpning av avsikt(syfte) i denna mening kan man visserligen säga att man vidtar förberedelsegärningen för att genom gärningen komma i en position där man kan döda (utföra huvudgärningen) etc., men inte för att, genom gärningen, döda. Man kan vidta x för att därigenom komma i ett sådant läge att man kan vidta y, men man kan inte vidta x för att genom gärningen åstadkomma ”att senare vidtar y”. 13. Sammanfattningsvis kan sägas att de traditionella uppsåtsformerna är utformade för att återspegla gärningSmannens inställning till den företagna gärningen (förberedelsegärningen) – dvs. de säger oss vad gärningSmannen åtminstone accepterat vad gäller följder av och omständigheter kring den gärning han eller hon förövar – vilket gör dem mer eller mindre otjänliga när det gällers. 66

76.69s. 67

77.att återspegla gärningSmannens relation (på det ”psykiska” pla-s. 68

78.net) till (den planerade) huvudgärningen.s. 68

79.14. En avsikt(syfte) i den bredare mening som avses i den andras. 68

80.strecksatsen i punkt 6 kan emellertid – eftersom den inte uteslu-s. 68

81.tande syftar på vad som kan åstadkommas genom den aktuellas. 68

82.gärningen, utan mer allmänt på gärningSmannens skäl att företas. 68

83.den aktuella gärningen (dvs. också på vad gärningSmannen yttersts. 68

84.avser att åstadkomma genom en serie tänkta gärningar) – relateras. 68

85.till det framtida brottet på ett relevant sätt.s. 68

86.Det låter sig sålunda otvunget säga att en gärningSman inköpers. 68

87.ett vapen för att (senare) döda, en dyrk för att (senare) begå inbrotts. 68

88.osv. Detta innebär kort och gott att gärningSmannen kan (skulles. 68

89.kunna) förklara sitt handlande – dvs. förklara varför han eller hons. 68

90.vidtog förberedelsegärningen – med hänvisning till sina framtidas. 68

91.planer (att exempelvis döda x). Denna form av avsikt(syfte) skulles. 68

92.följaktligen kunna användas när det gäller att avgöra huruvida gär-s. 68

93.ningSmannen har det överskjutande uppsåt som förutsätts förs. 68

94.ansvar i fall av egenförberedelse.s. 68

95.1. Att enbart kräva en avsikt(syfte) i denna bredare mening före-s. 68

96.faller emellertid vara klart otillräckligt med hänsyn till att straff-s. 68

97.värdet vid förberedelsebrott rimligen till stor del måste grundas is. 68

98.gärningSmannens ”psykiska” relation till huvudgärningen. Att ens. 68

99.gärning vidtas i avsikt(syfte) (i denna bredare mening) att begås. 68

100.brott säger oss emellertid inte särskilt mycket härom eftersom dens. 68

101.inte direkt relaterar till den framtida huvudgärningen utan tills. 68

102.skälen att begå förberedelsegärningen. För att förtydliga det sagdas. 68

103.kan hänvisas till ett uttalande av Jareborg :s. 68

104.”Skillnaden mellan ’avsiktB’ och ’avsiktS’ är bland annat den, att des. 68

105.har olika referens, när de användes rörande (bokstavligen) sammas. 68

106.handling. En avsiktB syftar på en viss handling X, en avsiktS förutsät-s. 68

107.ter en viss handling X.”s. 68

108.0 Med andra ord : en avsikt(syfte) förklarar varför en viss handling (i fall av förberedelse finns ännu bara förberedelsehandlingen att förklara) företogs, medan en avsikt(beslut) relaterar till den framtida handling som beslutet avser (i vårt fall huvudgärningen). Och eftersom vi – i linje med lagtexten – är ute efter ett uppsåt i förhållande till ett brott vars fullbordan ännu förutsätter ytterligare handlingar å gärningSmannens sida, vore det missriktat att uteslutande fokusera på gärningSmannens avsikt(syfte) med förberedelsegärningen; i frånvaro av en avsikt(beslut) att begå huvudgärningen tycks de förberedande åtgärderna helt enkelt vara föga straffvärda. 16. Sammanfattningsvis kan sägas att en avsikt(syfte) i denna bredare mening visserligen säger oss något om skälen till varför förberedelsegärningen vidtogs, men inte heller en sådan säger nödvändigtvis något om huruvida gärningSmannen verkligen ”har uppsåt” att utföra huvudgärningen; det synes därför vara ofrånkomligt att ställa krav på någon form av avsikt(beslut) att utföra huvudgärningen. Stöd för denna slutsats finns, som ovan påvisats, också i doktrinen. 1. Till undvikande av missförstånd bör kanske framhållas att det förhållandet att vi söker efter förekomsten av en avsikt(beslut) att begå brott, naturligtvis inte hindrar att den förberedande gärningen samtidigt vidtas med någon annan form av uppsåt i relation till någon annan företeelse. Den som vidtar en förberedande åtgärd (t. ex. anskaffar en bomb) med avsikt(beslut) att senare begå brott (t. ex. spränga ett hus i luften), kan ofta sägas vidta den förberedande gärningen med avsikt(syfte) i den snävare meningen, att genom gärningen åstadkomma en situation (ett läge, ett till-s. 68

109.1s. 69

110.stånd) där han eller hon har faktisk möjlighet att förverkliga sins. 70

111.avsikt(beslut).s. 70

112.Att en gärning på detta sätt – och beroende på vad man rela-s. 70

113.terar till – kan förenas med olika uppsåtsformer är naturligtviss. 70

114.inget konstigt. I nästan alla fall där vi, enligt den gamla formule-s. 70

115.ringen av uppsåtsläran, skulle tala om att det föreligger indirekts. 70

116.uppsåt till en straffrättsligt relevant följd, agerar gärningsmannens. 70

117.också med ett direkt uppsåt i förhållande till någon annan följd.s. 70

118.Denna kan antingen vara straffrättsligt relevant (gärningsmannens. 70

119.spränger ett hus med direkt uppsåt att genom hussprängningen fås. 70

120.ut försäkringsersättning, men med indirekt uppsåt i förhållandes. 70

121.till annans död) eller straffrättsligt irrelevant (gärningsmannens. 70

122.höjer volymen på stereon med direkt uppsåt att öka sin njutnings. 70

123.av något orkesterverk, men med indirekt uppsåt att detta kommers. 70

124.att störa hans eller hennes grannar).s. 70

125.18. Poängen är emellertid att den effekt av förberedelsegärningens. 70

126.som, i fall av egenförberedelse, omfattas av uppsåt i regel inte ärs. 70

127.straffrättsligt relevant. Det som är kriminaliserat enligt 23 kap.s. 70

128.2 § brottsbalken, i fall av egenförberedelse, är att vidta vissa för-s. 70

129.beredande åtgärder med uppsåt (avsikt(beslut)) att senare förövas. 70

130.brott, inte att vidta vissa förberedande åtgärder med uppsåt atts. 70

131.genom den förberedande åtgärden åstadkomma något (t. ex. åstad-s. 70

132.komma en situation där gärningSmannen har möjlighet att förövas. 70

133.brott). Det är, med andra ord, otillräckligt att konstatera att gär-s. 70

134.ningSmannen vidtog de förberedande åtgärderna med uppsåt atts. 70

135.åstadkomma något (t. ex. en situation i vilken han eller hon hars. 70

136.förmåga att föröva brott); vad som måste konstateras är i ställets. 70

137.att gärningSmannen vid gärningstillfället haft för avsikt(beslut) atts. 70

138.föröva det tilltänkta brottet. Det sagda följer egentligen redan avs. 70

139.att lagtexten fordrar att gärningSmannen (jag vill åter erinra oms. 70

140.att vi här talar om fall av egenförberedelse) skall agera med uppsåts. 70

141.att utföra brott.s. 70

142.19. Parentetiskt kan tilläggas att Jareborg säger, eller i vart falls. 70

143.antyder, något annat när han, efter att ha förklarat att det vid för-s. 70

144.sök och förberedelse fordras att ett fristående uppsåtsrekvisit (dvs.s. 70

145.2 ett rekvisit som innebär krav på överskjutande uppsåt, där var och en av de traditionella uppsåtsformerna är tillräckliga) är uppfyllt, uttalar följande :s. 70

146.”Som förut nämnts har en avsiktS ofta en motsvarighet i en avsiktB.s. 71

147.Om A har beslutat att taga och behålla en B tillhörig sak och han där-s. 71

148.efter tillgriper den, så gör han det med avsiktS att tillägna sig den.s. 71

149.Gärningsmannens avsikterB kan därför alltid vara relevanta, såväl vids. 71

150.fristående avsiktsS- och uppsåtsrekvisit som vid ordinärt uppsåt. Ens. 71

151.avsiktB har emellertid ej någon självständig betydelse, då för ett brotts. 71

152.nästan undantagslöst kräves en handling eller en underlåtenhet.s. 71

153.Visserligen är ett beslut att utföra ett brott straffbelagt såsom en forms. 71

154.av stämpling (23 : 2 andra stycket), men det erfordras en handling i sås. 71

155.måtto att minst två personer måste i samråd besluta att företaga gär-s. 71

156.ningen. I detta fall, liksom i de stämplingsfall som karakteriserass. 71

157.»åtager eller erbjuder sig att utföra» ett brott, är det dock knappasts. 71

158.möjligt att säga, att det direkta uppsåt som krävs är en avsiktS. I dessas. 71

159.undantagsfall är det således en avsiktB som är konstitutiv för brot-s. 71

160.tet.” Vid stöld däremot skulle således frågan vara huruvida gärningsmannen haft direkt, indirekt eller (enligt då gällande uppsåtslära) eventuellt uppsåt att tillägna sig det tagna. Vid försök skulle frågan ha varit huruvida gärningsmannen haft sådant uppsåt att föröva brott och vid förberedelse skulle frågan ha varit huruvida gärningSmannen haft sådant uppsåt att utföra eller främja brott. För egen del menar jag, som ovan framgått, att man till undantagsfallen, dvs. de fall där en avsikt(beslut) är det centrala, också måste hänföra fall av egenförberedelse, fall av oavslutade försök samt många fall av bl. a. stöld och spioneri och andra självständigas. 71

161.3s. 71

162.brott där det förutsätts att gärningSmannen respektive gärnings-s. 72

163.mannen har uppsåt att göra något i framtiden (att utföra brott,s. 72

164.att tillägna sig det tagna, att gå främmande makt tillhanda osv.).s. 72

165.Även i dessa fall måste det centrala vara att gärningSmannen ellers. 72

166.gärningsmannen har någon form av avsikt(beslut) att (i framtiden)s. 72

167.utföra den gärning som beskrivs – inte att han eller hon har upp-s. 72

168.såt att medelst sin gärning (förberedelsegärningen, tagandet, ellers. 72

169.befattningen med uppgiften) åstadkomma något.s. 72

170.20. Sammanfattningsvis kan sägas dels att de traditionella upp-s. 72

171.såtsformerna, som relaterar till gärningsanknutna omständigheters. 72

172.och följder, svårligen kan tillämpas i fall av egenförberedelse, delss. 72

173.att avsikt(syfte) i den bredare meningen (jfr ovan punkt 6 andras. 72

174.4 strecksatsen) fokuserar på något annat än det vi egentligen är ute efter, nämligen en avsikt(beslut) att begå huvudgärningen. 21. En avsikt(beslut) kan sägas skilja sig från andra uppsåtsformer därigenom att den ofta diskuterade gränslinjen mellan uppsåt och oaktsamhet inte är användbar som en uppsåtets nedre gräns. Skälet till detta är, som ovan utvecklats, att de traditionella uppsåtsbegreppen tar sikte på att ge oss en gränslinje när gärningsmannen begår en gärning i större eller mindre osäkerhet om världens beskaffenhet (uppsåt/oaktsamhet i förhållande till omständigheter kring gärningen) eller om hur världen kommer att utveckla sig till följd av hans eller hennes gärning (följder av gärningen). När vi diskuterar gränserna för vad som kan utgöra avsikt(beslut) i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken kan visserligen sådana frågor vara aktuella under förutsättning att gärningSmannen har en någorlunda konkret uppfattning om vad han eller hon avser att göra (se närmare avsnitt 4.III.e). Det är emellertid tydligt att de flesta av de svårigheter som man kan möta när man har att bedöma huruvida erforderlig avsikt(beslut) föreligger finns på ett annat plan. 22. Utan anspråk på att ha dissekerat alla aspekter av det komplexa begreppet avsikt(beslut) kan det konstateras att frågan om huruvida en avsikt(beslut) formats – och duger för att uppfylla uppsåtskravet enligt 23 kap. 2 § brottsbalken – kan diskuteras utifrån en rad olika aspekter. De gäller framför allt :s. 72

175.(i) i vilken utsträckning avsikt(beslut) (erforderligt uppsåt) kan ansess. 73

176.föreligga trots att gärningSmannen ännu inte fattat något slutligts. 73

177.beslut (eventuellt villkorat enligt (iii)) om huruvida han eller hons. 73

178.skall föröva en viss gärning.s. 73

179.(ii) i vilken utsträckning avsikten(beslut) (uppsåtet) att göra någots. 73

180.måste vara konkretiserad/konkretiserat; är det tillräckligt med en all-s. 73

181.män avsikt(beslut) att begå brott (ospecificerat vilket)?, är det tillräck-s. 73

182.ligt med en avsikt(beslut) att begå visst brott (oberoende av hur ospe-s. 73

183.cificerad brottsplanen är)?s. 73

184.s. 73

185.(iii) i vilken utsträckning avsikt(beslut) (erforderligt uppsåt) föreliggers. 74

186.trots att denna/detta är villkorad/villkorat av olika faktorer (varss. 74

187.inträffande är mer eller mindre sannolikt).s. 74

188.(iv) hur man skall behandla fall där gärningSmannen är mer ellers. 74

189.mindre osäker på innebörden av den gärning som han eller hons. 74

190.enligt sin avsikt(beslut) kommer att utföra.s. 74

191.I de närmast följande avsnitten kommer jag att behandla dessa frå-s. 74

192.gor var för sig. De anmärkningar som gjorts ovan i avsnitt 1.Is. 74

193.punkt 4 är i högsta grad tillämpliga i denna del.s. 74

b. Obestämdhet

1.1. En avsikt(beslut) kan som ovan noterats vara villkorad. Innans. 74

2.frågan om villkorade avsikter(beslut) behandlas bör emellertid dis-s. 74

3.kuteras vad som bör krävas för att en avsikt(beslut) i den menings. 74

4.som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken överhuvudtaget skall anses has. 74

5.formats. Det bör, mot bakgrund av personliga erfarenheter, varas. 74

6.uppenbart för envar att formandet av en avsikt(beslut) att göra xs. 74

7.inte sällan föregås av en period under vilken man inte kan sägas has. 74

8.tagit ställning till huruvida man skall göra x eller inte göra x. Etts. 74

9.vardagligt exempel kan klargöra problematiken :s. 74

10.A är på krogen tillsammans med B och C. Vid t, exempelvis när des. 74

11.beställer in efterrätten, frågar B om de inte skall ta ytterligare en öl pås. 74

12.ett annat ställe. C nappar genast på erbjudandet, medan A, som skalls. 74

13.upp tidigt dagen efter, tvekar. A funderar litet fram och tillbaka (utans. 74

14.att tänka särskilt rationellt) och börjar efterhand tycka att myckets. 74

15.talar för att hon bör följa med. Några minuter senare, vid t, bestäm-s. 74

16.mer sig A och säger till de andra att hon följer med. Kan A någon gångs. 74

17.under tiden mellan t och t sägas ha format en avsikt(beslut) att följas. 74

18.med?s. 74

19.Exemplet kan lätt mångfaldigas.s. 74

20.2. Det synes vara näraliggande att utgå ifrån att en person som pås. 74

21.ovan angivet sätt ”håller på” att forma en avsikt(beslut) att begås. 74

22.brott inte kan sägas ha avsikt(beslut) att begå (eller främja) brotts. 74

23.innan t, om inte annat därför att straffrättsligt ingripande ter sigs. 74

24.både omotiverat och oskäligt.s. 74

25.6 3. Någon skulle kunna invända att frågan kompliceras när förberedelseansvar aktualiseras eftersom gärningSmannen då förutsätts ha uppfyllt gärningsrekvisiten i bestämmelsen, varvid det sistnämnda kan ses som ett tecken på att en avsikt(beslut) att begå (eller främja) brott har formats. Gärningen skulle med andra ord ofta kunna utgöra bevisfakta för att en avsikt(beslut) har formats. Att de förberedande åtgärderna i vissa fall kan utgöra bevisfakta för uppsåt på nyss beskrivet sätt skall inte förnekas. Detta är dock överhuvudtaget ingen lösning på problematiken eftersom den fråga vi här diskuterar gäller vad det är som skall bevisas. Även en person som vidtar en förberedande åtgärd kan naturligtvis befinna sig i ett sådant tillstånd då något beslut om framtiden ännu inte har fattats (och vidta den förberedande åtgärden för alla eventualiteters skull osv.) och som ovan har ansetts vara otillräckligt för straffansvar. 4. Att det kan vara svårt att avgöra – och bevisa – huruvida någon har för avsikt(beslut) att begå brott eller (på ovan angivet sätt) blott har övervägt det, är uppenbart. I svårbedömda fall torde därför i huvudsak åklagare komma att ställas inför de frågor som här diskuteras. . I sådana situationer där någon ännu inte kan sägas ha för avsikt(beslut) att begå brott låter det sig ofta sägas att personen eventuellt kommer att begå brott. Det finns därför, även om termen eventuellt uppsåt kan sägas vara under utmönstring (och det trots att likgiltighetsuppsåtet naturligtvis utgör en form av eventuellt uppsåt), finnas skäl att betona att eventuellt uppsåt är irrelevant i sammanhanget. Även om man kan säga både att A eventuellt kommer att x och att A kan sägas ha uppsåt i förhållande till att hon eventuellt kommer att x bör tillämpning av eventuellt uppsåt (i varje form) vara utesluten i fall där osäkerheten uteslutande ärs. 74

26.s. 75

27.hänförlig till vilket beslut A kommer att fatta. I annat fall skulles. 76

28.man godta att eventuellt uppsåt i förhållande till att man i fram-s. 76

29.tiden kommer att ha uppsåt att x, skulle duga som uppsåt att x.s. 76

c. Konkretion

1.1. Vad gäller kraven på konkretion finns inte särskilt mycket sagt is. 76

2.rättskällorna. I förarbetena talas om att gärningSmannen skall has. 76

3.uppsåt att begå brott eller ha kännedom om att annan har sådants. 76

4.uppsåt. Därefter sägs bl. a. följande :s. 76

5.”Eventuellt uppsåt är tillräckligt; den som yrkesmässigt förfärdigars. 76

6.falska nycklar eller dylika brottsverktyg åt andra har vanligen ickes. 76

7.mer än eventuellt uppsåt i förhållande till dessas brott. Det behövers. 76

8.icke vara fråga om ett visst bestämt brott utan endast om uppsåt atts. 76

9.brott av ifrågavarande slag förr eller senare skall komma till utföran-s. 76

10.de.”s. 76

11.2. Här uttalas alltså explicit att det är tillräckligt med uppsåt atts. 76

12.brott av visst slag förr eller senare skall komma till utförande. Mots. 76

13.bakgrund av den första meningen i citatet är det emellertid nära-s. 76

14.liggande att tolka detta förarbetsuttalande på så sätt att det fram-s. 76

15.för allt tar sikte på situationer i vilka någon tillverkar, sprider etc.s. 76

16.hjälpmedel eller på andra liknande situationer i vilka gärningS-s. 76

17.mannen egentligen saknar kontroll över vad som kommer atts. 76

18.hända, hur hjälpmedlen kommer att användas osv. Det förefallers. 76

19.därför tveksamt om uttalandet omedelbart kan ligga till grund förs. 76

20.slutsatsen att en obestämd avsikt(beslut) att förr eller senare förövas. 76

21.”brott av ifrågavarande slag” är tillräcklig vid egenförberedelse.s. 76

22.3. Även Straffansvarsutredningen tog upp frågan om konkretions. 76

23.och utredningens uttalanden får sägas ge ytterligare stöd åt tankens. 76

24.att något särskilt krav på konkretion inte uppställs enligt gällandes. 76

25.rätt :s. 76

26.8s. 76

27.”Det kan i och för sig övervägas om man inte, i ansvarsbegränsandes. 77

28.syfte, bör ställa samma krav som vid medverkan, nämligen att upp-s. 77

29.såtet skall avse en någorlunda konkretiserad gärning. Ett sådant kravs. 77

30.skulle emellertid medföra vissa problem vad gäller yrkesmässig till-s. 77

31.verkning av brottsverktyg. Det skulle också uppkomma bevisproblems. 77

32.som är svåra att komma till rätta med. Vi har därför stannat för att dets. 77

33.inte finns skäl att göra någon förändring i detta hänseende. 4. Uttalanden som går i delvis motsatt riktning har emellertid gjorts i det lagstiftningsärende i vilket EU : s rambeslut om terroristbrott genomfördes i svensk rätt. Här skrevs, vid en analys av förhållandet mellan rambeslutet och svensk rätt, bl. a. följande :s. 77

34.”För att någon skall kunna dömas för förberedelse till brott krävs …s. 77

35.att gärningsmannen har uppsåt att främja brott samt att det förelegats. 77

36.fara för brottets fullbordan och att denna fara inte var ringa. Dets. 77

37.måste således finnas en något sånär konkretiserad brottsplan därs. 77

38.hjälpmedlet är av någorlunda central betydelse för brottets genomför-s. 77

39.ande. … Det kan t. ex. förekomma fall där stora mängder vapen upp-s. 77

40.täcks och kan knytas till vissa personer som bevisligen har sådants. 77

41.uppsåt som anges i inledningen av artikel 1 i rambeslutet, men där dets. 77

42.inte kan bevisas att brottsplanen har nått ett sådant mått av konkre-s. 77

43.tion att ansvar för förberedelse kan komma i fråga.” Det är inte helt lätt att avgöra om kravet på konkretion följer av uppsåtskravet – det faktum att uppsåtskravet i artikel 1 i rambeslutet tas upp som jämförelseobjekt talar kanske i denna riktning – eller om det menas följa av det farerekvisit som finns i bestämmelsen. . I doktrinen finns i princip endast uttalanden som återger det citat ur förarbetena som återgavs ovan (i punkt 1). I Leijonhufvud & Wennberg anges som en inledning till en omskrivnings. 77

44.9s. 77

45.av uttalandet att : ”[d]et brott som gärningsmannen haft uppsåt atts. 78

46.utföra eller främja [inte] behöver … vara närmare konkretise-s. 78

47.rat”.s. 78

48.6. Särskilt mycket ledning får man inte från dessa uttalanden. Ås. 78

49.ena sidan torde utgångspunkten kunna tas i det ovan återgivnas. 78

50.förarbetsuttalandet; i princip fordras inte någon konkretion is. 78

51.brottsplanen, utan det är tillräckligt att gärningSmannen har upp-s. 78

52.såt att brott av ifrågavarande slag förr eller senare skall kommas. 78

53.till utförande. Å andra sidan finns det också vissa uttalanden soms. 78

54.pekar i riktning mot någon form av konkretionskrav.s. 78

55.. På ett allmänt plan torde inledningsvis kunna sägas att frågans. 78

56.om konkretion ställer sig något annorlunda vid egenförberedelses. 78

57.än vid förberedelse vid vilken gärningSmannen lämnar fortsätt-s. 78

58.ningen i händerna på andra personer.s. 78

59.8. Att det inte kan uppställas några större krav på konkretion vads. 78

60.gäller uppsåtet i fall där gärningSmannen lämnar ett – och allras. 78

61.helst om han eller hon producerar och sprider flera – hjälpmedels. 78

62.kan kanske framstå som naturligt. I fall av avslutad förberedelse,s. 78

63.t. ex. då gärningSmannen lämnar ett vapen till gärningsmannen, ärs. 78

64.de sedvanliga uppsåtsformerna tillämpliga och avgörande förs. 78

65.ansvarsfrågan blir huruvida gärningSmannen kan sägas ha hafts. 78

66.åtminstone likgiltighetsuppsåt i förhållande till att hans gärnings. 78

67.leder till brott av visst slag (se ovan avsnitt 4.II). I fall av oavslutads. 78

68.förberedelse som inte utgör egenförberedelse, t. ex. då gärningS-s. 78

69.mannen köper ett vapen som senare skall lämnas till gärningsman-s. 78

70.nen, förutsätts dels att gärningSmannen har för avsikt(beslut) atts. 78

71.vidta den gärning som innebär att brottets fullföljande lämnas is. 78

72.händerna på andra, dels att han eller hon kan sägas ha framtids-s. 78

73.inriktat uppsåt i förhållande till innebörden av deras framtida gär-s. 78

74.ningar (uppsåt i förhållande till innebörden av gärningsmännenss. 78

75.framtida gärningar). I båda fallen kan man säga att frågan oms. 78

76.80 konkretion gäller gärningSmannens uppfattning om en annan persons (gärningsmannens) brottsplan, och det saknas skäl att frångå den allmänna utgångspunkten vad gäller ”uppsåtstäckning”, dvs. att större krav på konkretion än att gärningSmannens uppfattning om det framtida brottet skall motsvara den aktuella brottsbeskrivningen inte bör uppställas. 9. När det gäller egenförberedelse ställer sig saken emellertid delvis annorlunda eftersom frågan om konkretion här relaterar till gärningSmannens egna avsikter. Frågan kan därför ställas om bristande konkretion åtminstone i vissa fall bör anses innebära att uppsåtskravet inte är uppfyllt. 10. Svaret synes närmast bero på vad vi menar med bristande konkretion; i princip torde man nämligen kunna utgå ifrån att vad som ovan sagts, dvs. att krav på större konkretionsgrad än att gärningSmannen avser att göra något som motsvarar visst brott, inte skall uppställas. För att motivera och utveckla det sagda kan vi ta hjälp av några exempel där graden av konkretion successivt ökar. Den typfallsindelning som ligger i exemplen är mycket enkel, men torde vara tillräcklig för våra syften.s. 78

77.(a) A köper en dyrk som han eller hon tänker kan vara bra dens. 79

78.dagen det uppstår ett behov av att kunna ta sig in någonstans olovli-s. 79

79.gen.s. 79

80.(b) A köper en dyrk som han eller hon avser att använda för att ta sigs. 79

81.in hos någon för att stjäla. A har ingen plan för inbrottet och tid ochs. 79

82.plats är ännu inte bestämda.s. 79

83.(c) A köper en dyrk som han eller hon avser att använda vid en väls. 79

84.planerad inbrottsstöld som han eller hon har beslutat sig för att förövas. 79

85.hemma hos B dagen efter inköpet. 11. I det första fallet (a) bör ansvar förvisso vara uteslutet, men det torde inte så mycket bero på vad man skulle kunna kalla ”bristande konkretion”, utan på att det är svårt att påstå att gärningSmannen ännu format en avsikt(beslut) att begå brott. De relevanta frågorna är alltså närmast de som diskuterats i föregående avsnitt.s. 79

86.81s. 79

87.12. I linje med vad som ovan antytts torde en avsikt(beslut) att förö-s. 80

88.va visst brott enligt vilken åtskilliga frågor om brottets utförandes. 80

89.lämnas öppna, motsvarande A : s avsikt i fallet (b), i och för sigs. 80

90.vara tillräckligt för att uppfylla uppsåtskravet. En annan sak är atts. 80

91.påtagligt bristande konkretion kan väcka andra typer av frågor,s. 80

92.t. ex. frågan om huruvida gärningSmannen verkligen format ens. 80

93.avsikt(beslut) (jfr föregående punkt), om huruvida den uttrycktas. 80

94.avsikten(beslut) är allvarligt menad, om huruvida farerekvisitet ärs. 80

95.uppfyllt etc. Dylika frågor blir av naturliga skäl ofta mindre brän-s. 80

96.nande i fall som motsvarar exempel (c).s. 80

d. Villkorlighet

1.1. Det är, som framhållits ovan, närmast uppenbart att en avsikts. 80

2.(beslut) kan vara villkorad på olika sätt. Vid åtminstone en del till-s. 80

3.fällen då vi beslutar oss att göra något i framtiden har vi – mer ellers. 80

4.mindre klart – formulerat ett antal villkor som skall vara uppfylldas. 80

5.för att vi skall utföra det vi har bestämt oss för : vi går på sushi-s. 80

6.haket på hörnet och äter lunch under förutsättning att inte X kom-s. 80

7.mer med (underförstått : X gillar inte sushi), vi köper huset om vis. 80

8.får det för 3 000 000 kr, jag skjuter vakten om han skulle lyckass. 80

9.göra sig fri från repen och riskerar att larma polisen osv.s. 80

10.2. Detta förhållande noteras av Jareborg men man kan i förstones. 80

11.ändå få intrycket att han inte godkänner villkorlig avsikt(beslut).s. 80

12.Jareborg talar sålunda om att ett ”beslut att göra något leder tills. 80

13.att handlingen blir utförd, såvida den beslutande personen … intes. 80

14.blir hindrad, misslyckas eller ändrar sig” – och eftersom det här intes. 80

15.talas om att handlingen inte blir utförd på grund av att avsiktens. 80

16.varit villkorad (av ett villkor som senare inte uppfylls) kan mans. 80

17.få intrycket att en avsikt(beslut) inte kan vara villkorad. Någons. 80

18.sida senare framgår emellertid att Jareborg talat om kategorisks. 80

19.avsikt(beslut) :s. 80

20.”Om man är säker på eller tror, att man inte kommer att kunna göras. 80

21.X (dvs. att man kommer att sakna förmåga och/eller tillfälle att göras. 80

22.X), så kan man inte kategoriskt ha för avsiktB att göra X. I stället ärs. 80

23.82s. 80

24.avsiktenB antingen villkorlig eller en avsiktB att försöka göra X. Trors. 81

25.man att man kommer att misslyckas, innebär det naturligtvis inte atts. 81

26.man avser att misslyckas.” Någon diskussion kring betydelsen av förekomsten av villkor i fall där ansvar får anses förutsätta en avsikt(beslut), för Jareborg emellertid inte i detta sammanhang.s. 81

27.Även Wennberg tar upp frågan om villkorade avsikter i samband med att hon diskuterar att försök (i vissa fall) förutsätter att gärningsmannen ”avsett att fullgöra den ännu icke utförda delen av den brottsliga handlingen”. Wennberg noterar att det vid oavslutade försök fordras att gärningsmannen har för avsikt att något så när omedelbart utföra den felande gärningen och fortsätter därefter :s. 81

28.”Detta krav på omedelbart handlande utesluter inte att gärningsman-s. 81

29.nens avsikt att utföra den brottsliga handlingen kan vara villkorad.s. 81

30.Den som gör ett inbrott kan t. ex. ha för avsikt att stjäla om han finners. 81

31.någon stöldbegärlig egendom.” Någon närmare analys av i vilken grad en avsikt(beslut) kan vara villkorad och ändå uppfylla de krav som försöksbestämmelsen uppställer finns emellertid inte heller hos Wennberg. 3. Alexander & Kessler, som skriver med utgångspunkt i amerikansk rätt, gör för sin del en uppdelning i internt villkorade och externt villkorade avsikter (purposes).s. 81

32.Att en avsikt(beslut) är internt villkorad innebär att de villkor som gäller är ”subjectively entertained by the defendant”, dvs. en avsikt(beslut) är internt villkorad om villkoren kan sägas ingå i gärningSmannens avsikt (om x händer, alternativt inte händer, utför jag y). När en avsikt(beslut) är internt villkorad kan villkoren sålunda sägas utgöra en formulerad del av avsikten.s. 81

33.Att en avsikt(beslut) är externt villkorad innebär kort och gott att det finns faktorer som (givet gärningSmannens läggning, dispo-s. 81

34.83s. 81

35.sitioner osv.) faktiskt skulle föranleda gärningSmannen att ändras. 82

36.sig. Exempel på sådana faktorer kan vara att den planerade gär-s. 82

37.ningen visar sig vara svår att utföra, att gärningSmannen skadars. 82

38.sig, att gärningSmannen innan han eller hon påbörjar utförandets. 82

39.av gärningen vinner på trav, vilket leder till att incitamentet atts. 82

40.fullfölja gärningen bortfaller osv. Om en avsikt(beslut) endast ärs. 82

41.externt villkorad är den följaktligen kategorisk, dvs. handlingens. 82

42.kommer att utföras såvida inte personen hindras, misslyckas ellers. 82

43.ändrar sig (och handlingen är då externt villkorad av de faktorers. 82

44.som skulle leda till att gärningSmannen ändrar sig osv.).s. 82

45.4. Frågan blir nu vilken betydelse det har vid uppsåtsbedömning-s. 82

46.en avseende förberedelse- och stämpling att gärningSmannens av-s. 82

47.sikt(beslut) att begå brott är villkorad. Låt oss börja med avsikters. 82

48.(beslut) som, med Alexander & Kesslers terminologi, blott är ex-s. 82

49.ternt villkorade.s. 82

50.. Att en avsikt(beslut) är externt villkorad betyder att den är kate-s. 82

51.gorisk, men kan komma att ändras till följd av yttre förhållanden.s. 82

52.Det förefaller allmänt sett svårt att finna några skäl att inte godtas. 82

53.en kategorisk avsikt(beslut) att göra något, såsom tillräcklig för atts. 82

54.uppfylla uppsåtskravet vid egenförberedelse (och andra former avs. 82

55.oavslutad förberedelse). Att en avsikt(beslut) är externt villkorads. 82

56.betyder visserligen, allt annat lika, att sannolikheten för att avsik-s. 82

57.ten skall förverkligas är mindre än om avsikten inte är externt vill-s. 82

58.korad (det kan för övrigt ifrågasättas om det finns avsikter(beslut)s. 82

59.som inte är externt villkorade), men det synes oegentligt att tas. 82

60.hänsyn till detta vid bedömning av huruvida uppsåtskravet är upp-s. 82

61.fyllt; dess funktion är ju att säkerställa att gärningSmannen (per-s. 82

62.sonligen) har sådana avsikter som gör att redan de förberedandes. 82

63.åtgärderna kan anses straffvärda.s. 82

64.6. Det skulle rent av kunna sägas att det är vilseledande att talas. 82

65.om att en avsikt(beslut) är externt villkorad; fråga är ju inte alls oms. 82

66.att avsikten är villkorad, utan om att det faktiskt finns faktorers. 82

67.som (i framtiden) kan komma att få gärningSmannen att ändras. 82

68.sina avsikter. Ytterligare kan tilläggas att det inte är helt lätt att ses. 82

69.84 hur frågan om huruvida en avsikt(beslut) är externt villkorad skall kunna hanteras i en brottmålsprocess (bevisproblemen torde t. ex. bli mycket stora; hur visar man att det inte finns faktorer som, om de hade inträffat, skulle ha fått gärningSmannen att ändra sina avsikter?). . I amerikansk litteratur har vidare reglerna om frivilligt tillbakaträdande anförts som stöd för att externt villkorade avsikter(beslut) uppfyller kravet på uppsåt vid osjälvständiga förfältsdelikt. Alexander & Kessler skriver sålunda följande :s. 82

70.”The criminal law assumes that externally conditional purposes ares. 83

71.sufficient for inchoate criminality because in most states and unders. 83

72.the Model Penal Code, inchoate crimes are renounceable, and renun-s. 83

73.ciation could not occur were the original purpose not conditional ons. 83

74.the event that triggers the renunciation.” Man skulle med utgångspunkt i citatet kanske kunna säga att typfallen av frivilligt tillbakaträdande lämpligast kan beskrivas just som fall i vilka gärningSmannen ändrat sin avsikt(beslut) till följd av något, och om inte uppsåtskravet kunde uppfyllas av en avsikt(beslut) som var externt villkorad av detta ”något” skulle reglerna om frivilligt tillbakaträdande vara överflödiga (låt vara att det fordras att avsikten skall ha ändrats av vissa skäl för att tillbakaträdandet skall föranleda ansvarsfrihet, dvs. ansvarsfrihet kommer att ges bara i vissa av de fall där gärningSmannen ändrar sig på grund av att uppsåtet är externt villkorat av en faktor som senare inträffar). 8. Argumentationen är emellertid inte särskilt övertygande. För det första synes den inte säga oss mer än att vissa externt villkorade avsikter(beslut) måste anses uppfylla uppsåtskravet. Det skulle visserligen (och med reservation för vad som sägs strax nedan) kunna hävdas att det måste finnas fall där externt villkorade avsikter(beslut) uppfyller uppsåtskravet – tillbakaträdande skulle inte ske om uppsåtet inte var villkorat av de faktorer som leder tills. 83

75.8s. 83

76.tillbakaträdandet och en regel om ansvarsfrihet på grund av till-s. 84

77.bakaträdande är meningslös om externt villkorade avsikter(beslut)s. 84

78.aldrig vore tillräckliga för att uppfylla uppsåtskravet – men dettas. 84

79.betyder naturligtvis inte att externt villkorade avsikter(beslut) alltids. 84

80.och generellt måste uppfylla uppsåtskravet. För det andra syness. 84

81.argumentet tvivelaktigt eftersom reglerna om frivilligt tillbaka-s. 84

82.trädande, åtminstone teoretiskt, skulle kunna tänkas ta sikte pås. 84

83.situationer där gärningSmannen tillbakaträder till följd av atts. 84

84.avsikten(beslutet) att begå brott varit internt villkorad.s. 84

85.9. Sammanfattningsvis synes det – också med bortseende från allas. 84

86.skäl hänförliga till reglerna om frivilligt tillbakaträdande – intes. 84

87.finnas grund att vid uppsåtsbedömningen beakta att en avsikt ärs. 84

88.externt villkorad; i sak handlar det inte om annat än att en gär-s. 84

89.ningSman som har en viss avsikt(beslut) kan komma att ändra sigs. 84

90.av olika skäl. Detta kan möjligen vara relevant vid bedömningens. 84

91.av huruvida ansvar för förberedelse eller stämpling kan komma is. 84

92.fråga (framför allt torde farebedömningen kunna påverkas), mens. 84

93.bör anses irrelevant just vid bedömningen av om gärningSmannens. 84

94.agerat med erforderligt uppsåt.s. 84

95.10. Att ta ställning till hur man skall hantera avsikter(beslut) soms. 84

96.är internt villkorade, dvs. villkor som gärningSmannen själv for-s. 84

97.mulerat som en del av avsikten, är något besvärligare. Denna frågas. 84

98.kan, som ovan noterats, knappast sägas ha berörts överhuvudtagets. 84

99.i svensk rätt, varför det av naturliga skäl är svårt att komma tills. 84

100.några väl underbyggda slutsatser. Jag skall trots detta försöka sägas. 84

101.något om hur man kan närma sig frågan.s. 84

102.11. Som en ingång till frågeställningen kan det vara fruktbart atts. 84

103.se till ytterlighetspositionerna : å ena sidan kan då hävdas att dets. 84

104.förhållandet att en avsikt(beslut) är internt villkorad alltid innebärs. 84

105.hinder mot att finna uppsåtskravet uppfyllt, å andra sidan att dets. 84

106.förhållandet att en avsikt(beslut) är internt villkorad aldrig hindrars. 84

107.att uppsåtskravet enligt bestämmelsen är uppfyllt.s. 84

108.12. Inledningsvis kan med ett par exempel illustreras vad en posi-s. 84

109.tion som utgår ifrån att internt villkorade avsikter(beslut) aldrigs. 84

110.86 kan uppfylla uppsåtskravet innebär. Uppsåt (och därmed ansvar) skulle bl. a. vara uteslutet i följande fall :s. 84

111.– A har för avsikt(beslut) att råna en viss värdetransport under morgon-s. 85

112.dagen (under förutsättning att han inte blir sängliggande i en kraftigs. 85

113.influensa).s. 85

114.– A har för avsikt(beslut) att slå sin hustru när han kommer hem fråns. 85

115.arbetet (under förutsättning att hon är hemma).s. 85

116.– A har för avsikt(beslut) att stjäla under ett inbrott (under förutsätt-s. 85

117.ning att han finner något av värde). Även om det torde kunna sägas att dylika villkor långt ifrån alltid är interna, dvs. medvetet har formulerats av den enskilde, bör det vara alldeles tydligt att det skulle föra mycket långt att godta denna position. För det första synes den vara oförenlig med hur vi använder avsiktsbegreppet. Enbart det faktum att en person formulerar ett villkor för sin avsikt(beslut) att x, hindrar oss inte från att säga att denna har för avsikt(beslut) att göra x. Det förefaller t. ex. fullt naturligt att prata om att det föreligger en avsikt(beslut) i följande fall exempel : ”Jag kommer gärna, förutsatt att vårt skrälle till bil nu vill fungera; den är litet opålitlig”; ”Jag skall resa utomlands i sommar, om jag nu får tag på någon biljett till rimligt pris”. För det andra synes positionen föranleda orimligt stora problem när det gäller att bevisa att uppsåt förelegat :s. 85

118.”eliminating internally conditional purposes as grounds for criminals. 85

119.liability would make convictions for inchoate crimes virtually impos-s. 85

120.sible : all the defendant would need to do would be to create a reason-s. 85

121.able doubt that his purpose was internally unconditional.” Jag utgår därför i det följande ifrån att det inte är aktuellt att generellt avfärda internt villkorade avsikter(beslut) såsom grund för ansvar enligt 23 kap. 2 § brottsbalken.s. 85

122.8s. 85

123.13. Låt oss gå vidare med positionen att internt villkorade av-s. 86

124.sikter(beslut) alltid uppfyller uppsåtskravet. En dylik ståndpunkts. 86

125.skulle innebära att uppsåtskravet skulle vara uppfyllt både i des. 86

126.ovan omnämnda exemplen och i följande mer extrema fall :s. 86

127.– A har för avsikt(beslut) att råna en viss värdetransport (under förut-s. 86

128.sättning att det samtidigt sker en större katastrof som sysselsätters. 86

129.polisen).s. 86

130.– A har för avsikt(beslut) att döda sin make (under förutsättning atts. 86

131.hon vinner högsta vinsten på lotto).s. 86

132.– A har för avsikt(beslut) att stjäla under ett inbrott (under förutsätt-s. 86

133.ning att han finner en Picasso i original i lägenheten).s. 86

134.Dessa exempel måste sägas tydliggöra att tolkning som innebär atts. 86

135.uppsåtskravet anses uppfyllt oberoende av huruvida en avsikt(beslut)s. 86

136.är internt villkorad leder väldigt långt; uppsåtsområdet blir helts. 86

137.enkelt mycket omfattande. Det kommer att inkludera också falls. 86

138.där det kan framstå som tveksamt om avsikten(beslut) att begå brotts. 86

139.överhuvudtaget är allvarligt menad. Det är emellertid inte utans. 86

140.vidare givet att detta bör ses som ett problem.s. 86

141.14. Frågan blir nu om vi kan godta ståndpunkten att det förhållan-s. 86

142.det att en avsikt(beslut) är internt villkorad aldrig påverkar uppsåts-s. 86

143.bedömningen eller om vi bör söka efter ett mer nyanserat synsätt.s. 86

144.1. Vi kan då lämpligen ställa oss frågan om det möjligen kan för-s. 86

145.hålla sig så att villkoren i en internt villkorad avsikt(beslut) i vissa falls. 86

146.är sådana att det finns skäl att anse att de utesluter (eller bör ute-s. 86

147.sluta) uppsåt. En tänkbar hållning är att åtminstone avsikter(beslut)s. 86

148.som är beroende av villkor vars uppfyllande är mycket osannolikts. 86

149.gör att det – på ett närmast begreppsligt plan – blir fråga om någots. 86

150.annat än en sådan avsikt(beslut) som vi söker.s. 86

151.Poängen skulle vara att det blir missvisande att tala om ens. 86

152.avsikt(beslut) när frågan gäller vad vi avser att göra under förutsätt-s. 86

153.ningar som med all sannolikhet inte kommer att inträffa.s. 86

154.88 16. Dylika frågor tas upp av Alexander och Kessler. De anför bl. a. att :s. 86

155.”What we really intend to do in circumstances that are quite unlikelys. 87

156.to occur may be opaque to us, even if we think we know. After all, ours. 87

157.awareness of the improbability of the event disengages us from seri-s. 87

158.ous consideration of what we would do were it to occur. Two billion-s. 87

159.aires who agree that they will turn to a life of robbing banks if theys. 87

160.should ever find themselves destitute cannot really at present intends. 87

161.to do so.s. 87

162.The improbability of triggering conditions thus can serve as an epis-s. 87

163.temic ground for skepticism about the existence of a conditional pur-s. 87

164.pose …” En annan möjlig reaktion på villkor vars uppfyllande är osannolikt är, enligt Alexander & Kessler, att invända att :s. 87

165.”that improbability negates purpose in a stronger sense than the epis-s. 87

166.temic sense examined in the previous subsection. In other words, ones. 87

167.might argue not just that improbability suggests a fantasy rather thans. 87

168.a purpose, but that as a conceptual matter, one cannot intend thes. 87

169.improbable.” 1. Alexander & Kessler accepterar emellertid inte någon av de angivna ståndpunkterna (i vart fall inte såsom grund för bedömning av straffansvar) utan de argumenterar tvärtom för att ”the improbability of the condition does not render a conditional purpose conceptually impossible”. I denna argumentation jämför de successivt ett antal olika exempelfall och tar oss därigenom stegvis fram till slutsatsen. De använda exemplen är följande (vissa detaljer är utelämnade) :s. 87

170.89s. 87

171.1. A skall skjuta B till döds, men på grund av feghet väljer han ellers. 88

172.hon att göra det från Eiffeltornet (chansen att lyckas är 1/1 000 000).s. 88

173.2. A skall skjuta B till döds, men på grund av skrockfullhet avser hans. 88

174.eller hon att göra det endast om ödet är med honom eller henne (vil-s. 88

175.ket A avgör genom slantsingling); A avser också att skjuta B ifråns. 88

176.Eiffeltornet men han eller hon är en bättre skytt än A i det förstas. 88

177.exemplet (chansen att lyckas är 1/00 000, dvs. A utgår ifrån att san-s. 88

178.nolikheten att han faktiskt kommer att döda B – dvs. både skjuta ochs. 88

179.lyckas döda – är ½ × 1/00 000, dvs. 1/1 000 000).s. 88

180.3. A skall döda B genom användande av en kärnladdning som säkerts. 88

181.kommer att döda B, men på grund av skrockfullhet avser han eller hons. 88

182.att spränga bomben endast om ödet är med honom eller henne (vilkets. 88

183.A avgör genom att se om ett visst lottnummer på sex siffror dras i dets. 88

184.nationella lotteriet; chansen att detta skall ske är ca 1/1 000 000).s. 88

185.Författarna menar nu att A, vid framgång, tvivelsutan är att dömas. 88

186.för mord. Eftersom A : s uppsåt är identiskt oberoende av oms. 88

187.han eller hon lyckas eller misslyckas bör A vidare kunna dömas förs. 88

188.försök till mord om han eller hon misslyckas.s. 88

189.18. När det gäller A frågar författarna sig om det, före slantsing-s. 88

190.lingen är fel att säga att A ”intends to kill” B. Svaret blir nekan-s. 88

191.de :s. 88

192.”Surely not. Or at least, surely not if we wish to allow for the possibil-s. 88

193.ity of any conditional purposes. After all, in the garden variety ands. 88

194.apparently unproblematic case of conditional purposes – the defen-s. 88

195.dant agrees to rob the bank tomorrow if he does not come into richess. 88

196.tonight and if the bank is not impregnable – we have probabilitiess. 88

197.upon probabilities.”s. 88

198.90 Så långt kan man kanske följa med utan allvarliga invändningar; ett villkor vars inträffande sker i ett fall av två är väl inte sådant att vi ifrågasätter om A haft för avsikt(beslut) att döda B? 19. Alexander & Kessler stannar emellertid inte vid detta, utan vill härutöver likställa A och A :s. 88

199.”It is difficult to see how the answer in this case could differ from thes. 89

200.answer in the proceeding one. The overall odds as estimated by thes. 89

201.defendant are the same. The defendant’s hopes are the same. We con-s. 89

202.clude that the improbability of the condition does not render a condi-s. 89

203.tional purpose conceptually impossible.” 20. Mot denna slutsats synes man emellertid kunna resa två invändningar. För det första bör framhållas att författarna inte gör någon som helst skillnad på om (o)sannolikheten är hänförlig till de villkor vars uppfyllande avsikten(beslut) att göra x (att skjuta, att spränga kärnladdningen etc.) är betingad av, eller om (o)sannolikheten är hänförlig till osäkerhet om huruvida gärningen (att göra x) skall leda till det eftersträvade resultatet. 21. Om jag utan varje reservation har bestämt mig för att skjuta (mot) B i syfte att döda honom eller henne, men bedömer chansen att lyckas till blott en på 1 000, råder inga tvivel om att jag avser(beslut) att åtminstone försöka döda B; jag avser(beslut) bestämt att uppsåtligen utföra en ”döda-gärning”, dvs. en gärning som är avsedd att leda till B : s död och som (beroende på resultatet) är att bedöma som mord eller försök till mord. Uppsåtet är klart i båda led; jag avser att utföra x och jag avser att utföra x med avsikt(syfte) att döda B. 22. Om jag däremot avser att döda B om jag vinner den högsta vinsten i ortens lokala lotteri kan det ifrågasättas inte bara om jag kan sägas ha för avsikt(beslut) att döda B, utan också om jag över-s. 89

204.91s. 89

205.huvudtaget kan sägas ha för avsikt(beslut) att försöka (dvs. om jags. 90

206.överhuvudtaget kan sägas ha för avsikt(beslut) att utföra ”döda-gär-s. 90

207.ningen”).s. 90

208.23. För det andra kan invändas att författarna heller inte syness. 90

209.observera den skiljelinje som går mellan A å ena sidan och A ochs. 90

210.A å den andra. A har kommit till vägs ände och det uppsåt meds. 90

211.vilket A utför gärningen indikerar under vilka gärningsbeskriv-s. 90

212.ningar A är beredd att acceptera gärningen, med dess eventuellas. 90

213.följder, såsom sin egen. För A och A må sannolikheten för att des. 90

214.faktiskt kommer att döda framstå som likartad, men de befinners. 90

215.sig i ett läge där de inte ännu behöver ”ta ställning” (fråga behövers. 90

216.naturligtvis inte vara om ett medvetet och övervägt ställnings-s. 90

217.tagande); deras uppsåt (framför allt A : s) formas mot bakgrund avs. 90

218.en eventualitet.s. 90

219.24. Båda dessa invändningar visar att det inte oreserverat går atts. 90

220.överföra slutsatsen i fallet A till fallen Aoch A. Det framstår soms. 90

221.betydligt mer tvivelaktigt att tillskriva gärningSmannen uppsåt is. 90

222.fallet Aän i fallet A.s. 90

223.2. Som en sammanfattning skulle kunna sägas att det i och förs. 90

224.sig synes vara fullt möjligt att en person vid t(då villkoren ännus. 90

225.ligger i framtiden) har en bestämd avsikt att utföra x om vissa vill-s. 90

226.kor, vars uppfyllande är ytterst osannolikt, uppfylls vid t. Dets. 90

227.betyder emellertid inte med nödvändighet att det i alla fall är rim-s. 90

228.ligt att godta en sådan avsikt som en avsikt(beslut) som duger förs. 90

229.ansvar för förberedelse eller stämpling. Den mest rimliga lösningens. 90

230.synes vara att utgå ifrån att internt villkorade avsikter duger för atts. 90

231.uppfylla uppsåtskravet vid egenförberedelse, men samtidigt varas. 90

232.beredd att underkänna en villkorad avsikt(beslut) såsom uppsåt atts. 90

233.föröva brott i de fall där villkorens uppfyllande är mycket osanno-s. 90

234.lika.s. 90

235.26. Några närmare anvisningar om när uppfyllandet av villkorens. 90

236.är så osannolika att det finns skäl att frångå utgångspunkten ärs. 90

237.knappast möjliga att ge.s. 90

238.92 2. För förberedelsebestämmelsens vidkommande – annorlunda förhåller det sig vid andra brott som förutsätter en avsikt(beslut) att framdeles göra något, såsom stöld och spioneri – bidrar emellertid också farerekvisitet till en avgränsning av tillämningsområdet; man kan uttrycka det så att avsikter(beslut) som är villkorade på ett sådant sätt att faran för fullbordan är ringa i princip är ointressanta från ansvarssynpunkt. Detta medför att det finns en möjlighet att låta farebedömningen vara styrande, dvs. godkänna internt villkorade avsikter såsom uppsåt så länge faran för fullbordan inte på grund härav kan bedömas vara ringa. Omvänt innebär det sagda emellertid också att uppsåtets villkorlighet kan vara en central faktor vid farebedömningen.s. 90

e. Osäkerhet

1.1. Ovan har nämnts att vissa frågor om hur gärningSmannen uppfattat sin (tilltänkta) gärning kan uppstå även när uppsåtskravet innebär ett krav på avsikt(beslut). På samma sätt som vid en vanligt uppsåtsprövning (som tar sikte på gärningsmannens insikter osv. i gärningsögonblicket), kan naturligtvis en gärningSman befinna sig i större eller mindre osäkerhet om innebörden av den gärning han eller hon avser(beslut) att begå. Man skulle också kunna säga att det också beträffande gärningar som avses bli begångna finns ett utrymme för gärningSmannen att missta sig, eller känna osäkerhet kring gärningens ”rätta” innebörd. 2. För att dylika frågor överhuvudtaget skall aktualiseras torde emellertid förutsättas att gärningSmannen har en någorlunda konkret utformad brottsplan som relaterar till ”verkligheten” på ett sätt som motsvarar relationen mellan uppsåt och verklighet i fall av vanlig uppsåtstäckning. Några exempel kan illustrera det sagda (i några av exemplen är det inte helt enkelt att föreställa sig en relevant förberedelsegärning, men det saknar i sammanhanget betydelse) :s. 91

2.a) A har för avsikt(beslut) att ha sexuellt umgänge med B (som är 13s. 91

3.år). A tycker att B ser ung ut och är osäker på om hon fyllt 1 år ännu.s. 91

4.A vidtar vissa förberedande åtgärder som omfattas av 23 kap. 2 §s. 91

5.93s. 91

6.brottsbalken. Uppfyller A : s avsikt(beslut) – dvs. att ha sex med någons. 92

7.som möjligen är under 1 år – uppsåtskravet vid förberedelse till våld-s. 92

8.täkt mot barn?s. 92

9.b) A har för avsikt(beslut) att allvarligt misshandla en polis (i syfte atts. 92

10.hämnas på tidigare polisbrutalitet). A får vid ett krogbesök vissa indi-s. 92

11.kationer på att B är polis (A tror att chansen att B är polis är ungefärs. 92

12.40 %) och vidtar vissa förberedande åtgärder som omfattas av 23 kap.s. 92

13.2 § brottsbalken. Uppfyller A : s avsikt(beslut) – dvs. att allvarligt miss-s. 92

14.handla en polis – uppsåtskravet vid förberedelse till våld mot tjänste-s. 92

15.man?s. 92

16.c) A, som sitter i publiken under en fotbollsmatch, har p.g.a. grupp-s. 92

17.tryck i den supporterkrets i vilken han ingår, åtagit sig att vara dens. 92

18.som skall ge domaren vad han tål för sina dåliga beslut. Han har förs. 92

19.avsikt(beslut) att kasta en relativt stor sten mot domarens huvud närs. 92

20.denne går mot spelargången vid halvtidsvilan. A vidtar vissa för-s. 92

21.beredande åtgärder som omfattas av 23 kap. 2 § brottsbalken. Hans. 92

22.bedömer möjligheten att träffa till ca 2 %. Uppfyller A : s avsikt(beslut)s. 92

23.– dvs. att kasta stenen mot domaren – uppsåtskravet vid stämpling tills. 92

24.grov misshandel?s. 92

25.d) A, som är vårdare åt den totalförlamade B, har för avsikt(beslut) atts. 92

26.döda B genom en giftinjektion. Uppfyller A : s avsikt(beslut) – dvs. atts. 92

27.injicera gift i B – uppsåtskravet vid förberedelse till mord?s. 92

28.e) A har kort och gott beslutat sig för att döda B.s. 92

29.Exemplen illustrerar att A i vissa fall kan sägas ha format ens. 92

30.avsikt(beslut) att utföra en viss gärning, samtidigt som A befinners. 92

31.sig i större eller mindre osäkerhet om innebörden av den gärnings. 92

32.han eller hon beslutat att utföra; jfr fall a)–c). I andra fall där As. 92

33.format en avsikt(beslut) att utföra en viss gärning, kan osäkerhetens. 92

34.om gärningens innebörd (i vart fall bedömd från straffrättsligt rele-s. 92

35.vanta utgångspunkter) vara mer eller mindre obefintlig; jfr fallens. 92

36.d) (där gärningen är avsedd att utföras på ett sådant sätt att A ärs. 92

37.praktiskt taget säker på konsekvenserna) och e) (där gärningen intes. 92

38.94 ”formulerats” av A på ett sådant sätt att han eller hon kan tvivla på dess innebörd). 3. Exemplen illustrerar också att osäkerhet rörande innebörden av en framtida gärning (en gärning som gärningSmannen har avsikt(beslut) att utföra) kan vara hänförlig såväl till för straffansvaret relevanta omständigheter (fallen a och b) som till för straffansvaret relevanta följder (fallet c). 4. Det sagda betyder att vi i alla fall av avsikt(beslut) kan dela upp uppsåtsfrågan i två led, där det första gäller a) frågan huruvida A kan sägas ha format en avsikt att utföra en viss gärning, och det andra b) gäller frågan om A : s insikt om och inställning till innebörden av den gärning som A avser(beslut) att utföra (låt vara att b-frågan i vissa fall – när avsikten(beslut) inte relaterar till något konkret, som i fall e) ovan – kan sägas bli ”upplöst”). I tidigare avsnitt (4.III.b–4.III.d) har jag fokuserat på den förstnämnda frågan; i detta avsnitt skall fokuseras på b)-frågan. . Alldeles klart är att möjligheten av misstag, osäkerhet osv. måste hanteras på något sätt; att säga att vi överhuvudtaget inte bryr oss om huruvida A misstagit sig om innebörden av sin framtida gärning är helt enkelt inte förenligt med skuldprincipen. Exempelvis bör det vara uppenbart att det skulle stå i strid med grundläggande principer att fälla A till ansvar för förberedelse (eller försök) i följande fall :s. 92

39.A skall åka till skjutbanan tillsammans med B. De skjuter alltid på vars. 93

40.sin halmdocka. B har, utan A : s vetskap, bytt ut A : s halmdocka mot Cs. 93

41.(som är en levande människa). A har tagit befattning med hjälpmedels. 93

42.med uppsåt, avsikt(beslut), att inom kort avlossa ett skott mot C. Klart är således att vi inte kan säga att A har uppsåt, avsikt(beslut), att begå brott redan på den grunden att han har avsikt(beslut) vidta en viss gärning (som faktiskt är otillåten). Villfarelse (som innebär att A inte förstår innebörden av sin gärning) bör med andra ord på sedvanligt sätt behandlas som uppsåtsbrist.s. 93

43.9s. 93

44.6. Frågan är emellertid hur man skall behandla fall där gärningS-s. 94

45.mannen är osäker på om hans avsikt(beslut), om den förverkligas,s. 94

46.motsvarar en otillåten gärning (jfr de olika exemplen i punkt 2s. 94

47.strax ovan). En näraliggande möjlighet är naturligtvis att användas. 94

48.sig av den uppsåtets nedre gräns som följer av de vanliga uppsåts-s. 94

49.formerna. Gränsdragningskriterierna skulle då, i enlighet med des. 94

50.båda olika leden i likgiltighetsuppsåtet såsom det formulerats avs. 94

51.Högsta domstolen i NJA 2004 s. 16, bli huruvida gärningSman-s. 94

52.nen :s. 94

53.a) inser risken för att hans (framtida beslutade) gärning kommer atts. 94

54.motsvara en otillåten gärning, ochs. 94

55.b) att risken förverkligas inte utgör ett relevant skäl för honom ellers. 94

56.henne att avstå från (den framtida beslutade) gärningen (dvs. överges. 94

57.sin avsikt(beslut)).s. 94

58.Fråga skulle alltså bli om tillämpning av likgiltighetsuppsåtet pås. 94

59.ett sätt som anpassats till det faktum att gärningen ännu ej för-s. 94

60.övats.s. 94

61.. Det bör observeras att andra ledet i den nu beskrivna likgiltig-s. 94

62.hetsprövningen rör gärningSmannens inställning vid förberedelse-s. 94

63.tidpunkten till den framtida gärningens innebörd; frågan är alltsås. 94

64.om gärningSmannen vid förberedelsetidpunkten är likgiltig (pås. 94

65.sätt likgiltighetsuppsåtet kräver) i förhållande till innebörden avs. 94

66.den planerade gärningen. Att i det senare ledet fråga sig om riskenss. 94

67.förverkligande inte utgör ett relevant skäl att avstå från förbere-s. 94

68.delsegärning är föga meningsfullt; det är närmast att karaktäriseras. 94

69.som en blandning av äpplen (förberedelsegärningen) och pärons. 94

70.(insikter om och inställning till huvudgärningens innebörd).s. 94

71.8. För att särskilja den användning av de traditionella uppsåtsfor-s. 94

72.merna (insikts- och likgiltighetsuppsåt) som sker i förhållande tills. 94

73.innebörden av en framtida, avsedd(beslut) gärning från den använd-s. 94

74.ning som sker i förhållande till en gärning som utförs (nu), kans. 94

75.finnas skäl att i det förra fallet tala om framtidsinriktat insikts- ochs. 94

76.96 likgiltighetsuppsåt. Till undvikande av missförstånd bör framhållas att ett dylikt särskiljande inte bara är av intresse därför att begreppen skulle få en annan innebörd i fall av framtidsinriktat insikts- och likgiltighetsuppsåt (även om uppsåtsbegreppen i grunden förutsätts vara desamma måste t. ex. det framtidsinriktade likgiltighetsuppsåtet till viss del omformuleras), utan också därför att särskiljandet kan vara av värde av rena kommunikationsskäl (dvs. för att man, såsom författare, talare osv. skall kunna klargöra i vilket sammanhang uppsåtsbegreppen används). 9. Utifrån det ovan sagda skulle man kunna beskriva de möjliga kombinationerna av formade avsikter(beslut) att x och insikter/ inställningar om innebörden av x på följande sätt (y står i samtliga fall för en straffrättsligt relevant egenskap hos x; t. ex. att x innebär smärta, skada, död osv.) :s. 94

77.i) A har avsikt(beslut) att utföra gärningen x och A har framtids-s. 95

78.inriktat avsiktsuppsåt (avsikt(syfte)) i förhållande till att x innebär y.s. 95

79.ii) A har avsikt(beslut) att utföra gärningen x och A har framtids-s. 95

80.inriktat insiktsuppsåt i förhållande till att x innebär y.s. 95

81.iii) A har avsikt(beslut) att utföra x och A har framtidsinriktat likgil-s. 95

82.tighetsuppsåt i förhållande till att x innebär y.s. 95

83.iv) A har avsikt(beslut) att utföra gärningen x och A är framtidsinrik-s. 95

84.tat medvetet oaktsam i förhållande till att x innebär y.s. 95

85.v) A har avsikt(beslut) att utföra gärningen x och A är framtidsinrik-s. 95

86.tat omedvetet oaktsam i förhållande till att x innebär y.s. 95

87.vi) A har avsikt(beslut) att utföra gärningen x och A är inte ens fram-s. 95

88.tidsinriktat omedvetet oaktsam i förhållande till att x innebär y. Om man menar att gränsen för när en avsikt(beslut) uppfyller uppsåtskravet vid förberedelse skall dras med hjälp av framtidsinriktat insikts- och likgiltighetsuppsåt skulle alltså uppsåt föreligga i fallen i)–iii), men inte i fallen iv)–vi).s. 95

89.9s. 95

90.10. Ovan har sagts att användning av framtidsinriktat insikts- ochs. 96

91.likgiltighetsuppsåt framstår som näraliggande, vilket var avsett atts. 96

92.indikera att det finns vissa skäl att ifrågasätta om de kriterier soms. 96

93.dessa uppsåtsbegrepp uppställer är lämpliga att använda också vids. 96

94.osäkerhet om innebörden av en framtida gärning.s. 96

95.11. En första invändning mot att tillämpa de gängse uppsåtsfor-s. 96

96.merna bygger på det förhållandet att det kan ifrågasättas om ens. 96

97.person som avser att utföra en gärning som med mycket litens. 96

98.sannolikhet leder till x (t. ex. död), kan sägas ha för avsikt(beslut)s. 96

99.att x (att döda), och förutsatt att vi sätter likhetstecken mellans. 96

100.avsikt(beslut) att utföra brott och ”uppsåt att utföra … brott” is. 96

101.23 kap. 2 § brottsbalken, kan det då också ifrågasättas om perso-s. 96

102.nen kan sägas ha uppsåt att utföra brott.s. 96

103.12. Ett sammanhang, vari frågan om när man kan sägas ha förs. 96

104.avsikt att göra något (som man är osäker på om man kan göra) hars. 96

105.berörts, är den diskussion som förts angående när bedrägeri kans. 96

106.förövas medelst vilseledande rörande prestationsavsikt och presta-s. 96

107.tionsförmåga.s. 96

108.Diskussionen gäller här inte – annat än indirekt – frågan oms. 96

109.uppsåt, utan i stället huruvida skillnaden mellan gärningsmannenss. 96

110.”representation” av sin betalningsavsikt och hans eller henness. 96

111.verkliga avsikt är sådan att fråga är om ett vilseledande. Antag t. ex.s. 96

112.att A tar en taxi och förtiger att det är osäkert om han eller hons. 96

113.kommer att kunna betala vid resans slut (det kan t. ex. vara bero-s. 96

114.ende av huruvida kreditgränsen på A : s kreditkort kommer atts. 96

115.överskridas). Har A genom att begära tjänsten och därigenoms. 96

116.implicera betalningsförmåga vilselett taxichauffören?s. 96

117.13. Jareborg skriver härom bl. a. följande :s. 96

118.”Ett prestationslöfte är inte detsamma som ett påstående om presta-s. 96

119.tionsförmåga. Ett oriktigt påstående om prestationsförmåga kan givet-s. 96

120.vis medföra ansvar för bedrägeri (NJA 192 B 2), men det kan intes. 96

121.direkt inläsas i ett prestationslöfte.s. 96

122.Det finns likväl en relation mellan avsikt och förmåga. Man kans. 96

123.nämligen inte (begreppsligt sett) ha en avsikt att göra något, om mans. 96

124.inte tror att man kommer att – åtminstone med viss sannolikhet –s. 96

125.98s. 96

126.kunna utföra handlingen. Man kan i stället eventuellt ha en avsikt atts. 97

127.försöka utföra handlingen, men också en sådan avsikt är utesluten, oms. 97

128.man är övertygad om att man inte kommer att kunna utföra hand-s. 97

129.lingen. Vi kan således tänka oss att gärningsmannen har bl. a. följandes. 97

130.uppfattningar om sin prestationsförmåga :s. 97

131.(a) han tror att han kan prestera; i detta fall kan han avse att pre-s. 97

132.stera;s. 97

133.(b) han tror att han sannolikt kan prestera; i detta fall bör han nogs. 97

134.också anses kunna avse att prestera;s. 97

135.(c) han tror att det är mer sannolikt att han inte kan prestera än atts. 97

136.han kan prestera; i detta fall kan han avse att försöka prestera, mens. 97

137.knappast avse att prestera;s. 97

138.(d) han tror att det är klart osannolikt, men ändå möjligt att han skalls. 97

139.kunna prestera; i detta fall kan han inte avse att prestera, men docks. 97

140.avse att försöka prestera; ochs. 97

141.(e) han är säker på att inte kunna prestera; han kan då varken avse atts. 97

142.prestera eller avse att försöka prestera.” Slutsatsen blir härefter att A i fallen (a) och (b) inte (genom att implicera betalningsförmåga) kan anses ha vilselett chauffören, att ett vilseledande föreligger i fall (e) samt att fallen (c) och (d) är besvärliga att ta ställning till. 14. Det som framför allt är av intresse i detta sammanhang är att Jareborg menar att man rent begreppsligt inte kan ha avsikt(beslut) att göra något om man inte tror att man kommer att kunna utföra handlingen. Om vi utgår dels ifrån detta, dels ifrån att det enligt 23 kap. 2 § fordras att gärningSmannen avser(beslut) att utföra eller främja brott får vi ganska tydlig ledning. För att A skall kunna sägas avse(beslut) att utföra brott krävs att han eller hon tror sig sannolikt kunna prestera, dvs. erforderligt uppsåt skulle föreligga is. 97

143.99s. 97

144.fall där gärningSmannens tro på sin förmåga motsvarar fallen (a)s. 98

145.och (b). Om gärningSmannens tro på sin förmåga däremot mot-s. 98

146.svarar blott fall (c), menar Jareborg att denne ”knappast kan avses. 98

147.att prestera” men väl ”försöka prestera”; och om A inte avser atts. 98

148.prestera, utan blott försöka att prestera bör förberedelseansvars. 98

149.rimligen vara uteslutet eftersom förberedelse till försök inte är kri-s. 98

150.minaliserat, dvs. A : s avsikt(beslut) tar sikte på en gärning som intes. 98

151.är kriminaliserad på förberedelsestadiet.s. 98

152.1. Skulle man tillämpa Jareborgs analys av vad som fordras för atts. 98

153.en avsikt(beslut) skall föreligga på frågan om huruvida uppsåts. 98

154.(avsikt(beslut)) att föröva brott är för handen skulle resultatet blis. 98

155.följande :s. 98

156.För att uppsåt att föröva brott (avsikt(beslut) att föröva brott) skall före-s. 98

157.ligga fordrass. 98

158.dels att gärningSmannen har avsikt(beslut) att utföra gärningen x,s. 98

159.dels att denne tror att det är minst lika sannolikt att gärningen x inne-s. 98

160.bär y som att den inte innebär y.s. 98

161.Kravet för att uppsåt skall föreligga blir alltså, utöver att det förelig-s. 98

162.ger en avsikt(beslut) att föröva gärningen, att personen har ett slagss. 98

163.okvalificerat sannolikhetsuppsåt i förhållande till att gärningens. 98

164.utgör brott (har sådana följder och vidtas under sådana omstän-s. 98

165.digheter att gärningen utgör brott) som är kriminaliserat på för-s. 98

166.beredelsestadiet. Uppsåt att utföra brott skulle därmed alltid före-s. 98

167.ligga i det fall som ovan i punkt 9 betecknats med siffran ii) (dvs.s. 98

168.avsikt(beslut) i kombination med framtidsinriktat insiktsuppsåt. Is. 98

169.fallen i) och iii) (dvs. avsikt(beslut) i kombination med framtids-s. 98

170.inriktat avsikts- eller likgiltighetsuppsåt) skulle uppsåt föreliggas. 98

171.endast i de fall gärningSmannen uppfattar det som sannolikt atts. 98

172.fullbordat brott skall komma till stånd (dvs. att den beslutade gär-s. 98

173.ningen x innebär y); chansen skall vara minst lika stor som riskens. 98

174.att brott inte kommer till stånd.s. 98

175.16. Resultaten av det sagda framstår emellertid som kontraintui-s. 98

176.tiva. Bl. a. skulle de innebära att en lejd yrkesmördare som tar pås. 98

177.sig ett svårt uppdrag, t. ex. att skjuta en upphöjd politiker på myckets. 98

178.100 långt håll (där chansen att skottet skall träffa och leda till döden är blott 1 på 10) och i detta syfte anskaffar ett precisionsvapen, inte skulle ha uppsåt att ”utföra … brott” i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Yrkesmördaren skulle visserligen ha uppsåt, avsikt(beslut), att utföra ett mordförsök, men han eller hon skulle inte ha uppsåt, avsikt(beslut), att utföra ett mord. Ty, den som tror att det är ”mer sannolikt att han inte kan prestera än att han kan prestera … kan … avse att försöka prestera, men knappast avse att prestera”. 1. Slutsatserna i de båda föregående punkterna byggde, jfr reservationen ovan i punkt 14, bl. a. på förutsättningen att uttrycket ”uppsåt att utföra … brott” skall förstås som liktydigt med ”avsikt(beslut) att utföra … brott”. Att denna förutsättning är uppfylld framstår emellertid inte som självklart. 18. Med en viss läsning av bestämmelsen i 23 kap. 2 § kan den visserligen sägas finna visst stöd i lagtexten. Det skulle sålunda kunna hävdas att man – om man godtar att ”uppsåt att föröva … brott” föreligger också i andra fall (t. ex. i det ovan givna exemplet med yrkesmördaren) – såsom förberedelse bestraffar förberedelse till försök till mord (gärningSmannen kan ju inte sägas ha för avsikt att göra annat än att försöka döda) och detta är ju enligt gängse uppfattning inte kriminaliserat. 19. Detta stöd är emellertid minst sagt bräckligt eftersom det (återigen) bygger på tanken att ”uppsåt att utföra … brott” redan har en fixerad betydelse (som är liktydig med avsikt(beslut) att utföra brott); fråga är alltså inte om ett stöd för argumentationen utan om en upprepning av den. 20. Men kan då ”uppsåt att utföra … brott” i 23 kap. 2 § brottsbalken läsas på annat sätt än att det tar sikte på en avsikt(beslut) att föröva brott? Personligen är jag, utan större tvekan, beredd att besvara frågan jakande. Uttrycket ”uppsåt att utföra brott” syness. 98

179.101s. 99

180.exempelvis otvunget kunna användas som en beskrivning av A : ss. 100

181.avsikter i följande fall :s. 100

182.A har för avsikt(beslut) att utföra gärningen x och har avsiktsuppsåt atts. 100

183.genom x åstadkomma y (en följd varigenom brott fullbordas); A upp-s. 100

184.fattar sannolikheten för att x skall leda till y till 1 på 10.s. 100

185.Fallet är identiskt med det som ovan användes i motsatt riktning is. 100

186.punkt 16. Där hade vi emellertid ännu inte frångått förutsätt-s. 100

187.ningen att ”uppsåt att utföra … brott” är liktydigt med avsikt(beslut)s. 100

188.att föröva brott.s. 100

189.21. Allmänt sett synes det överhuvudtaget inte finnas något soms. 100

190.hindrar att ”uppsåt att utföra … brott” läses som avsikt(beslut) atts. 100

191.senare begå en gärning med uppsåt (gängse uppsåtsformer) atts. 100

192.därigenom begå en gärning som motsvarar rekvisiten i en brotts-s. 100

193.beskrivning. Lokutionen ”uppsåt att utföra … brott” får helts. 100

194.enkelt sägas vara så öppen att den kan inkludera inte bara ens. 100

195.avsikt(beslut) att begå brott, utan också en avsikt(beslut) att begå ens. 100

196.gärning som med tillämpning av de sedvanliga uppsåtsformernas. 100

197.motsvarar brott.s. 100

198.22. Sammanfattningsvis bör de sedvanliga uppsåtsformerna is. 100

199.framtidsinriktad form i princip kunna nyttjas i fall där gärningS-s. 100

200.mannen agerar i osäkerhet om innebörden av den gärning soms. 100

201.han eller hon avser(beslut) att begå. Det bör sålunda fordras :s. 100

202.dels att gärningSmannen har avsikt(beslut) att utföra gärningen x,s. 100

203.dels att denne har framtidsinriktat uppsåt (sedvanliga uppsåtsformer)s. 100

204.att gärningen x innebär y.s. 100

205.23. Om vi utgår ifrån denna grundstruktur kan emellertid ytterli-s. 100

206.gare frågetecken resas kring frågan om de vanliga uppsåtsformernas. 100

207.i alla delar är lämpade för att användas i framtidsinriktad forms. 100

208.(vid bedömning av det krav som följer av den andra dels-satsen).s. 100

209.Det finns nämligen en viktig skillnad mellan uppsåtsbedömningens. 100

210.vid fall av förberedelse (och andra situationer där vi har att göras. 100

211.med ett krav på avsikt(beslut)) och uppsåtsbedömningen i enkla falls. 100

212.av uppsåtstäckning som möjligen kan göra att gränsdragningsfrå-s. 100

213.102 gan bör hanteras på ett delvis annorlunda sätt i de båda fallen. Den skillnaden kan enklast beskrivas så att gärningSmannen i ett fall av förberedelse ännu inte nått den punkt då han eller hon faktiskt väljer att handla trots osäkerheten. 24. Frågetecknet gäller i första hand huruvida det är rimligt att använda ett framtidsinriktat likgiltighetsuppsåt som gränsdragningskriterium för huruvida gärningSmannen kan sägas ha tillräcklig insikt om innebörden av den gärning som han eller hon avser(beslut) att begå (dvs. vid bedömning av det krav som följer av den andra dels-satsen i punkt 22). 2. Att den som har för avsikt(beslut) att föröva en gärning och dessutom har full insikt (insiktsuppsåt) om denna gärnings innebörd skall anses agera med uppsåt att senare föröva brott i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken framstår som klart. Vem skulle i annat fall anses ha uppsåt som duger för egenförberedelse?s. 100

214.Likaså synes en person som agerar i avsikt(beslut) att senare föröva en gärning, och dessutom har avsikt(syfte) i förhållande till att denna gärning skall motsvara den relevanta brottsbeskrivningen, böra anses agera med uppsåt att senare föröva brott. GärningSmannen har i dessa fall en klar inställning till de eventuella följderna av den gärning han eller hon avser(beslut) att begå. 26. När gärningSmannen agerar i osäkerhet om den avsedda(beslut) gärningens innebörd och inte kan sägas ha framtidsinriktat avsiktsuppsåt (avsikt(syfte)) i förhållande till gärningens innebörd framstår det emellertid som betydligt mer tvivelaktigt huruvida ett framtidsinriktat likgiltighetsuppsåt bör användas som gränsdragningskriterium för uppsåt. 2. För det första kan hänvisas till vad som ovan sagts, nämligen att gärningSmannen i ett fall av egenförberedelse ännu inte nått den punkt då han eller hon väljer att handla trots osäkerheten. 28. Detta betyder bl. a. – utgå t. ex. ifrån att gärningSmannen var likgiltig i förhållande till offrets ålder vid förberedelsegärningen – att det kan ifrågasättas om gärningSmannens inställning vid för-s. 101

215.103s. 101

216.beredelsegärningen är värd lika mycket (i ett straffvärdeperspek-s. 102

217.tiv) som en påvisad inställning vid förövandet av huvudgärning-s. 102

218.en. Sålunda bör det vara uppenbart att det faktum att gärningS-s. 102

219.mannen har en viss inställning vid förberedelsegärningen, intes. 102

220.nödvändigtvis behöver betyda att han eller hon (senare) kommers. 102

221.att ha samma inställning vid utförandet av huvudgärningen.s. 102

222.En av många delad erfarenhet torde vara att man mycket väls. 102

223.kan planera att göra något (och då acceptera konsekvenserna) förs. 102

224.att senare, vid utförandet, finna att man inte kan fullfölja gärning-s. 102

225.en (därför att man inte kan acceptera konsekvenserna). Inte sällans. 102

226.är det närheten till det avgörande ögonblicket som gör att mans. 102

227.inser att man (t. ex. av moraliska skäl) inte kan göra på ett vissts. 102

228.sätt. (Också med bortseende från möjligheten att inställningens. 102

229.kan komma att ändras kan man fråga sig vilken relevans en likgil-s. 102

230.tighetsbedömning som företas i förtid egentligen har; se nedans. 102

231.punkt 32.)s. 102

232.29. Det kan vidare, vid tillämpning av ett framtidsinriktat likgil-s. 102

233.tighetsuppsåt, ifrågasättas om gärningSmannen verkligen kan sägass. 102

234.ha tagit ställning (format en inställning) till olika eventualiteters. 102

235.(följder och andra innebörder av den framtida gärningen) redans. 102

236.vid förövande av förberedelsegärningen. Frågan kan ju, eftersoms. 102

237.gärningSmannen inte vid denna tidpunkt utför en gärning soms. 102

238.självständigt kan leda till det fullbordade brottet, lämnas till fram-s. 102

239.tida avgörande (och eftersom gärningSmannen inte agerar i etts. 102

240.visst syfte, jfr framtidsinriktat avsiktsuppsåt, torde han eller hons. 102

241.sakna skäl att faktiskt ta ställning).s. 102

242.104 30. Till detta bör läggas att det är svårt att tro att man kommer att finna några realistiska och användbara bevisfakta för likgiltighetsprövningen. Om det vid en sedvanlig uppsåtsprövning kan vara besvärligt att avgöra gärningsmannens inställning (till effekterna av en gärning som han företagit), måste det vara ännu svårare att avgöra vilken inställning gärningSmannen har till de eventuella följderna av en gärning som ännu ligger i framtiden. 31. Det faktum att gärningSmannen, i fall av egenförberedelse, ännu inte nått den punkt vid vilken han eller hon faktiskt väljer att handla trots osäkerheten medför således att det kan ifrågasättas om likgiltighetsuppsåtet kan anses vara ett rimligt sätt att avgränsa uppsåtsområdet i fall av egenförberedelse. 32. Frågan huruvida gärningSmannen vid förberedelsetidpunkten inser att det finns en risk att den gärning som han eller hon avser(beslut) att vidta motsvarar brott (t. ex. att gärningen leder till att någon dör) är fullt rimlig att ställa, men likgiltighetsprövningen måste, som ovan nämnts, ta sikte på huruvida riskens förverkligande inte utgör ett relevant skäl att frånträda avsikten(beslut). Även om en sådan prövning framstår som betydligt rimligare än en likgiltighetsprövning som tar sikte på frågan om riskens förverkligande vid förberedelsegärningen utgjorde ett relevant skäl att avstå från förberedelsegärningen (jfr punkt  ovan), kan det ifrågasättas om den ger svar på något väsentligt. I princip säger likgiltighetsbedömningen inte annat än att gärningSmannen inte låter konsekvenserna av en gärning som han eller hon avser att utföra i framtiden (en avsikt(beslut) som naturligtvis när som helst kan ändras) inte för tillfället utgör skäl att ändra på avsikten(beslut). Visst kan sägas att detta är ett sorts ställningstagande, men graden av relevans är inte uppenbar. Kanske vore det därför rimligare att vid sidan av framtidsinriktat insikts- och avsiktsuppsåt – och i linje med såväl Jareborgs argumentation vad gäller bedrägeri som det uppsåtsbegrepp som föreslogs av Straffansvarsutredningens. 102

243.10s. 103

244.– använda någon form av kvalificerat framtidsinriktat sannolik-s. 104

245.hetsuppsåt (innebärande ungefärligen att gärningSmannen skalls. 104

246.utgå ifrån eller tro att den gärning som han avser(beslut) att förövas. 104

247.motsvarar brott) i stället för det framtidsinriktade likgiltighets-s. 104

248.uppsåtet?s. 104

249.33. En sådan lösning skulle givetvis inte stå i strid med Högstas. 104

250.domstolens dom i NJA 2004 s. 16; det målet gällde uppsåt i för-s. 104

251.hållande till vad man gör, inte i förhållande till vad man avser(beslut)s. 104

252.att göra. Vid bedömande av hur uppsåtskravet bör formuleras i falls. 104

253.där ansvar förutsätter en avsikt(beslut) bör utrymme för konstruk-s. 104

254.tion – och för att beakta icke auktoritativa skäl – tvivelsutan ansess. 104

255.finnas.s. 104

IV. Täckning av förberedelse- eller

stämplingsgärningen

1.1. Ovan har det krav på uppsåt i förhållande till fullbordat brotts. 104

2.som följer av 23 kap. 2 § brottsbalken analyserats.s. 104

3.2. Härutöver fordras för förberedelse- och stämplingsansvar atts. 104

4.gärningSmannens uppsåt täcker själva förberedelse- eller stämp-s. 104

5.lingsgärningen, dvs. det fordras att gärningSmannen, på sätt soms. 104

6.uppsåtsläran föreskriver, förstår innebörden av förberedelse- re-s. 104

7.spektive stämplingsgärningen. Också farerekvisitet skall vara upp-s. 104

8.såtstäckt men detta torde sällan ha självständig betydelse (efter-s. 104

9.som den som har uppsåt att utföra eller främja brott i regel hars. 104

10.uppsåt också i förhållande till faran).s. 104

11.3. Ett dylikt krav torde ofta vara betydelselöst i ett praktiskt per-s. 104

12.spektiv, men det hindrar naturligtvis inte att det i undantagsfalls. 104

13.har helt avgörande betydelse. Om A sålunda har en kategorisks. 104

14.avsikt(beslut) att döda B och A utför en gärning som uppfyller gär-s. 104

15.ningsrekvisiten i förberedelsebestämmelsen (tar emot vederlag förs. 104

16.106 brott) men tror att gärningen har en helt annan innebörd (han eller hon kan t. ex. tro att betalningen avser en förfallen skuld) bör ansvar alltså vara uteslutet. Det skall emellertid inte förnekas att det är svårt att konstruera exempel som ter sig realistiska.s. 104

V. Sammanfattning

1.1. I detta avsnitt skall en kort och schematisk sammanfattning göras av de väsentliga resultaten av undersökningen. Litet förenklat kan strukturen vad gäller uppsåtskravet beskrivas på följande sätt :s. 105

2.Typ av förberedelse Sammanfattning av uppsåtskravets. 105

•

1.Avslutad Sedvanliga uppsåtsformer tillämpliga is. 105

2.förberedelse relation till huvudgärningen (avsnitt II)s. 105

•

1.Sedvanliga uppsåtsformer tillämpliga is. 105

2.relation till förberedelsegärningens. 105

3.(avsnitt IV)s. 105

•

1.Se även avsnitt .V angående krav pås. 105

2.relationen mellan uppsåt och gärnings. 105

•

1.Egenförberedelse Krav på avsikt(beslut) att förövas. 105

2.(mutatis mutandis huvudgärningen (avsnitt III.a)s. 105

•

1.tillämpligt också Medför särskilda problem, bl. a. frågors. 105

2.vid annan om :s. 105

3.oavslutad Obestämdhet (avsnitt III.b)s. 105

4.förberedelse) Konkretion (avsnitt III.c)s. 105

5.Villkorlighet (avsnitt III.d)s. 105

6.Osäkerhet (avsnitt III.e)s. 105

•

1.Sedvanliga uppsåtsformer tillämpliga is. 105

2.relation till förberedelsegärningens. 105

3.(avsnitt IV)s. 105

•

1.Se även avsnitt .V angående krav pås. 105

2.relationen mellan uppsåt och gärnings. 105

3.10s. 105

4.2. Det kan måhända i ett rättstillämpningsperspektiv tyckas atts. 106

5.resultaten av den utförda analysen är magra och i första hand avs. 106

6.akademiskt intresse; många frågor har ställts men få konkreta ochs. 106

7.tydliga rekommendationer har givits. I ett läge där det, framförs. 106

8.allt beroende på frånvaro av rättskällematerial, inte finns utrymmes. 106

9.för tydliga svar är det emellertid av central betydelse att identifieras. 106

10.och strukturera de relevanta frågeställningarna. Detta är av vikts. 106

11.dels för att det i rättstillämpningen skall vara möjligt att finna frams. 106

12.till de relevanta frågorna (vars svar är osäkra) och utveckla en sam-s. 106

13.manhängande praxis, dels för att synliggöra problemen med atts. 106

14.använda avsikter(beslut) såsom grund för straffansvar. Utan dyliks. 106

15.verksamhet kommer de undertryckta problemen att vara osynligas. 106

16.och bristerna att bestå.s. 106

17.3. Vidare är det uppenbart att de ovan diskuterade faktorerna, vars. 106

18.och en, kan vara av avgörande betydelse i konkreta fall (låt vara atts. 106

19.dessa torde vara sällsynta).s. 106

20.4. Den ovan utförda analysen är också viktig som en påminnelses. 106

21.om att en avsikt(beslut) inte är en avsikt(syfte) och att det faktum atts. 106

22.uppsåt används som beteckning på båda dessa former av avsikters. 106

23.inte skall tas till intäkt för att de är att likställa. Uppsåt i form avs. 106

24.en avsikt(beslut) bör anses ha ett devalverat värde – bl. a. vid bedöm-s. 106

25.ningen av straffvärde – jämfört med ett uppsåt som täcker en avslu-s. 106

26.tad försöks-, förberedelse- eller stämplingsgärning. Slagords-s. 106

27.mässigt kan sägas att uppsåt i standardbetydelse kännetecknas avs. 106

28.permanens (gjort är gjort) och ger uttryck för gärningsmannenss. 106

29.inställning till vad han eller hon faktiskt gör, medan en avsikt(beslut)s. 106

30.är provisorisk och blott ger uttryck för gärningSmannens avsikt atts. 106

31.108 senare göra något. Detta är en skillnad som bör observeras av såväl lagstiftaren (vid kriminalisering) som av domstolarna (vid straffvärdebedömningar).s. 106

VI. Egenförberedelse, legitimation

och dogmatik

1.1. Jag har tidigare, i den första publikationen från detta projekt, funnit att de delar av bestämmelsen i 23 kap. 2 § brottsbalken som är mest problematiska från legitimationssynpunkt är de som avser egenförberedelse. Jag avser inte att här upprepa argumentationen utan hänvisar läsaren till det tidigare skrivna. 2. De svårigheter som ovan uppenbarats när det gäller att på ett rimligt sätt avgränsa området för sådan avsikt(beslut) som kan anses uppfylla uppsåtskravet enligt 23 kap. 2 § brottsbalken i fall av egenförberedelse talar naturligtvis i inte obetydlig utsträckning i samma riktning. Det låter sig inte bara sägas att kriminalisering av egenförberedelse är problematisk från legitimationssynpunkt, utan därutöver att kriminaliseringen föranleder oerhört komplicerade – i delar närmast olösliga – dogmatiska problem (som sedan dessutom skall hanteras i en miljö där sakfrågorna sällan är klarlagda och måste bedömas utifrån ett i många fall bräckligt underlag). Detta är naturligtvis på flera sätt till men för rättssäkerheten, bl. a. genom att det straffbara området avgränsas av faktorer som framstår som godtyckliga, genom att komplexiteten gör det svårt att tro att bestämmelserna kommer att tillämpas på ett godtagbart sätt vad gäller enhetlighet etc.s. 107

2.109s. 107

. Gärningsrekvisitet

I. Inledning

1.1. Som ovan noterats innehåller 23 kap. 2 § brottsbalken ett antals. 108

2.gärningsrekvisit som innebär att endast vissa typer av förbere-s. 108

3.dande handlingar – såsom befattning med hjälpmedel, gemen-s. 108

4.samma beslut att begå brott osv. – är kriminaliserade. I detta kapi-s. 108

5.tel skall dessa rekvisit behandlas.s. 108

6.2. Framställningen fokuserar på, i tur och ordning, befattnings. 108

7.med hjälpmedel (avsnitt II), befattning med förlag och vederlags. 108

8.(avsnitt III) samt på de olika stämplingsgärningarna (avsnitt IV).s. 108

9.Kapitlet avslutas med ett avsnitt (V) som kort behandlar det kravs. 108

10.på en viss relation mellan gärning och uppsåt som måste ansess. 108

11.följa av 23 kap. 2 § brottsbalken.s. 108

II. Befattning med hjälpmedel

a. Inledning

1.1. Som framgått tidigare gjordes vissa ändringar av 23 kap. 2 §s. 108

2.brottsbalken år 2001. Vid denna reform valde man – trots atts. 108

3.Straffansvarsutredningen föreslagit en helt ny modell för förbere-s. 108

4.delseansvar – att hålla fast vid att bygga en del av avgränsningens. 108

5.av förberedelseansvaret kring hjälpmedelsbegreppet.s. 108

6.110 2. I grunden kan naturligtvis nästan vad som helst utgöra hjälpmedel vid förövandet av ett brott. Vad som utgör hjälpmedel i förberedelsebestämmelsens mening avgränsas genom kravet på att hjälpmedlet skall vara särskilt ägnat att användas vid ett brott. Det behöver knappast sägas att det vid vissa typer av brott (t. ex. mord, misshandel osv.) är lättare än vid andra (t. ex. sexualbrott utan tvångsinslag) att föreställa sig relevanta hjälpmedel. 3. Före reformen år 2001 gjordes avgränsningen med hjälp av en exemplifierande men begränsande uppräkning (omfattande gift, sprängämne, vapen, dyrk och förfalskningsverktyg). Uppräkning en var exemplifierande såtillvida att det för ansvar inte förutsattes att gärningSmannen tagit befattning med just ett sådant föremål som nämndes, men begränsande därigenom att det då fordrades att gärningSmannen tagit befattning med ”annat sådant hjälpmedel”. Härigenom blev uppräkningen ändå tydligt normerande. (Uttrycket ”sådant” ansågs för övrigt uppställa ett strängare analogikrav än t. ex. ”dylikt”.) Uppräkningens ganska starkt normerande funktion var besvärlig framför allt eftersom den endast omfattade vad man skulle kunna kalla klassiska brottsverktyg (alla de listade föremålen torde t. ex. gå att återfinna i The Complete Sherlock Holmes); detta kunde naturligtvis leda till från straffvärdesynpunkt märkliga konsekvenser. 4. Vid 2001 års reform sökte man därför modernisera och vidga hjälpmedelsbegreppet. Syftet med reformen var flerfaldigt : lagstiftaren ville dels anpassa hjälpmedelsbegreppet så att det bättre skulle motsvara utvecklingen i praxis, dels säkerställa att lagstiftningen var anpassad också till mer modern brottslighet och moderna typer av hjälpmedel, dels göra lagstiftningen mindre känslig för fortsatt teknisk utveckling och för ännu okända former av brottslighet.s. 108

7.111s. 109

8.. Den utvidgning som skedde genom reformen kan i huvudsaks. 110

9.sammanfattas i två punkter. Först och främst frigjorde man sigs. 110

10.genom reformen från den ovan nämnda normerande uppräkning-s. 110

11.en av brottsverktyg. Detta innebar bl. a. att man i viss utsträcknings. 110

12.undvek den slumpmässighet som karaktäriserat tillämpningens. 110

13.tidigare (ansvar var beroende av huruvida det aktuella hjälpmedlets. 110

14.passade i förhållande till de ålderdomliga brottsverktyg som fannss. 110

15.i uppräkningen) och att bestämmelsen vidgades till att avse ocksås. 110

16.immateriella hjälpmedel (exempelvis datavirus) och hjälpmedels. 110

17.som syftar till att undgå lagföring. Vidare lades ordet ”samman-s. 110

18.ställer” till i uppräkningen av olika förberedelsehandlingar. Dettas. 110

19.gjordes i första hand för att kodifiera utvecklingen i praxis, mens. 110

20.det torde stå klart att tillägget – särskilt om man beaktar att ocksås. 110

21.sammanställning av information nämns särskilt i motiven – kans. 110

22.komma att påverka rättsläget i utvidgande riktning.s. 110

23.6. Det faktum att man valde att hålla fast vid hjälpmedelsbegrep-s. 110

24.pet – och samtidigt förflyttade tröskeln för vad som är att anse soms. 110

25.hjälpmedel nedåt – skapade naturligtvis behov av en ny gränslinje.s. 110

26.I propositionen till 2001 års reform sökte man beskriva tillämp-s. 110

27.ningsområdet genom en slags skiktning . Det talas sålunda om :s. 110

28.(1) ”föremål som inte har något annat användningsområde än atts. 110

29.begå brott med” (härmed avsågs bl. a. avsågade hagelgevär, vissa typers. 110

30.av förfalskningsverktyg och föremål som är framställda särskilt för etts. 110

31.visst specifikt brott, t. ex. en karta över brottsplatsen),s. 110

32.(2) ”hjälpmedel som i viss mån har ett legalt användningsområdes. 110

33.men som kan sägas vara särskilt farliga med hänsyn till risken för upp-s. 110

34.komst av brott” (bl. a. skjutvapen, sprängämnen och dyrkar), ochs. 110

35.112s. 110

36.(3) ”andra föremål som typiskt sett är särskilt lämpade för brottetss. 111

37.genomförande” (t. ex. brytverktyg och knivar). . Denna skiktning är i en mening belysande, men det bör samtidigt stå klart att den inte är särskilt väl ägnad för att avgöra gränsdragningsfrågor. I princip torde kunna sägas att man i propositionen från år 2001 inte kommer särskilt mycket längre än tidigare när det gäller att utveckla gränserna för hjälpmedelsbegreppet; däremot diskuterar man en annan och något vidare dragen gränslinje. 8. Redan mot bakgrund av vad som ovan sagts framstår det som tydligt att hjälpmedelsbegreppet inte är särskilt väl ägnat att ligga till grund för en skarp och okomplicerad avgränsning av straffbar förberedelse. De avgränsningsproblem som uppstår är ofrånkomliga bl. a. beroende på att många helt vardagliga objekt kan vara både utmärkta och oundgängliga hjälpmedel för den som avser att föröva brott. Samtidigt har många typiska brottsverktyg ett inte obetydligt legalt användningsområde. 9. Reformen år 2001 avsågs vara en ren utvidgning; det som omfattats av det tidigare gällande – och mer inskränkta – hjälpmedelsbegreppet är följaktligen att betrakta som hjälpmedel också enligt den nya lydelsen. Äldre praxis är med andra ord vägledande i den mån ett visst föremål bedömts utgöra hjälpmedel enligt bestämmelsen. Om detta erinras inte särskilt i det följande (jag behandlar sålunda i viss utsträckning äldre rättsfall utan att påminna om att bedömningen utgick ifrån den äldre lydelsen). Däremot är naturligtvis försiktighet påkallad när det gäller att tolka äldre rättsfall där något bedömts inte utgöra hjälpmedel; något som tidigare inte utgjort hjälpmedel kan mycket väl utgöra hjälpmedel enligt den nuvarande lydelsen.s. 111

38.113s. 111

b. Befattning

1.1. Förberedelse som består i befattning med hjälpmedel förutsät-s. 112

2.ter att gärningSmannen skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar,s. 112

3.transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning meds. 112

4.något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid etts. 112

5.brott. Även om begreppet befattning enligt både förarbeten ochs. 112

6.doktrin sägs skola förstås i inskränkt bemärkelse, är det tydligts. 112

7.att bestämmelsen omfattar de flesta typer av hantering av hjälp-s. 112

8.medel. Att köpa, sälja, beställa eller utbjuda ett hjälpmedel utan atts. 112

9.någonsin ha innehaft det utgör dock – på grund av det analogikravs. 112

10.som ligger i uttrycket ”annan liknande befattning” – inte befatt-s. 112

11.ning i den mening som avses. Att försöka ta befattning meds. 112

12.något eller att planera någon form av befattning faller inte hellers. 112

13.under bestämmelsen. Som exempel på befattning som uppfyllers. 112

14.det analogikrav som följer av uttrycket ”annan liknande befatt-s. 112

15.ning” kan nämnas omarbetande.s. 112

16.2. Av NJA 1962 s. 6 följer att också den som inte tagit fysisks. 112

17.befattning med hjälpmedel kan dömas för förberedelse. I målet vars. 112

18.fråga om tre personer (L, K och S) som under en natt träffats is. 112

19.avsikt att ”stjäla efter sprängning av kassaskåp” och därvid hafts. 112

20.med sig viss sprängutrustning. Det hade inte påståtts att L hjälpts. 112

21.till att bära väskan med sprängmedel. När L sökte revision argu-s. 112

22.menterade han bl. a. för att ”endast den som vid något tillfälle hafts. 112

23.hjälpmedlet i sin besittning kan straffas” och att han därför, obe-s. 112

24.roende av huruvida domstolen skulle finna att han agerat meds. 112

25.brottslig avsikt, inte kunde fällas till ansvar. Högsta domstolens. 112

26.fällde emellertid, liksom rådhusrätten och hovrätten tidigare gjort,s. 112

27.L till ansvar för förberedelse till stöld :s. 112

28.114s. 112

29.”Det måste … anses, att [L], [K] och [S] under sökandet efter brotts-s. 113

30.plats gemensamt medfört sprängutrustningen och att förty jämväl [L]s. 113

31.tagit sådan befattning med densamma som avses i 3 kap. 2 § SL.” 3. Denna utgång är naturligtvis inte särskilt anmärkningsvärd och avgörandet bör rimligen inte tolkas på annat sätt än att regler och principer om medgärningsmannaskap (såväl medgärningsmannaskap i strikt mening som utvidgat gärningsmannaskap) är tillämpliga också när det gäller förberedelse (stämpling, försök osv.). Med andra ord kan bestämmelsen i 23 kap. 2 § tillämpas direkt i de fall flera personer ”tillsammans och i samförstånd” har tagit befattning med hjälpmedel; man läser då bestämmelsen på följande sätt : ”Den som [eller de som tillsammans] … tar … befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel” (medgärningsmannaskap i strikt mening). Härtill finns naturligtvis också möjligheten att konstruera ett medgärningsmannaskap genom att först konstatera att flera personer medverkat till förberedelsen (23 kap. 4 § brottsbalken) för att därefter – i enlighet med den möjlighet till omrubricering som 23 kap. 4 § anses öppna för – utvidga gärningsmannaskapet till att avse också de medverkande. 4. I linje med det nyss sagda bör det, i den utsträckning fråga är om medgärningsmannaskap, inte finnas något hinder mot att anse befattningskravet uppfyllt när flera gärningSmän var för sig (men samordnat) tar befattning med enstaka föremål som inte var förs. 113

32.11s. 113

33.sig, men väl tillsammans (dvs. som en samling) faller unders. 114

34.23 kap. 2 § brottsbalken.s. 114

35.. Vissa av de typer av befattning som omfattas av bestämmelsens. 114

36.är sådana att de kan påverka egenskaperna hos de aktuella föremå-s. 114

37.len. Sålunda kan tänkas att gärningSmannen genom att tillverkas. 114

38.något, sammanställa något eller omarbeta något skapar något soms. 114

39.är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott.s. 114

c. Särskilt ägnat

1.1. Avgörande för om något är att anse som ett hjälpmedel i dens. 114

2.mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken är huruvida dettas. 114

3.något är ”särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott”.s. 114

4.Jag har ovan uttryckt tvivel om huruvida hjälpmedelsbegreppet ärs. 114

5.ägnat att bidra till en tydlig avgränsning av förberedelseansvaret;s. 114

6.detta avspeglas i att den följande framställningen (som i stor ut-s. 114

7.sträckning bygger på praxis) har en delvis kasuistisk karaktär.s. 114

8.Inledningsvis skall emellertid göras vissa mer generella kommen-s. 114

9.tarer kring begreppet ”särskilt ägnat”.s. 114

10.2. Enligt förarbetena bör det, för att ett hjälpmedel skall vara sär-s. 114

11.skilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott :s. 114

12.”krävas att det med hänsyn till sin beskaffenhet är av någorlundas. 114

13.central betydelse för brottets genomförande. Kvalificeringen av hjälp-s. 114

14.medlet skall således göras genom en objektiv bedömning. Hjälpmed-s. 114

15.let skall vara typiskt sett lämpat för det aktuella brottet”.s. 114

16.116 Detta uttalande kompletteras sedan i författningskommentaren med följande stycke :s. 114

17.”Hjälpmedlets relevans för användandet vid brottet skall bedömass. 115

18.från objektiva utgångspunkter. Det faktum att gärningsmannen fel-s. 115

19.aktigt tror sig kunna använda ett visst föremål har ingen betydelse förs. 115

20.bedömningen av om befattning med hjälpmedel har skett eller ej.” 3. Att bedömningen skall göras från objektiva utgångspunkter torde innebära att gärningSmannens uppfattning om hjälpmedlets egenskaper och betydelse inte är av avgörande betydelse. Det förhållandet att gärningSmannen anser att hjälpmedlet är viktigt eller centralt betyder alltså inte med nödvändighet att det är att anse som särskilt ägnat i den mening som avses i bestämmelsen. Omvänt bör inte heller det förhållandet att gärningSmannen inte tror sig komma att ha någon särskild nytta av ett visst föremål tillmätas avgörande betydelse så länge föremålet anskaffats, eller befattning en annars sker, med tanke på det aktuella brottet. 4. Förarbetsuttalandena indikerar vidare – ”typiskt sett” – att man vid bedömningen i viss utsträckning skall abstrahera från den konkreta situationen och den konkreta brottsplanen. Detta betyder å ena sidan att det förhållandet att ett hjälpmedel visar sig vara otjänligt i det konkreta fallet inte utesluter att hjälpmedlet är särskilt ägnat i den mening som avses i bestämmelsen. Omvänt bör inte heller det förhållandet att ett visst hjälpmedel är oundgängligt vid förövande av ett visst konkret brott medföra att det bedöms som särskilt ägnat. En vanlig penna bör t. ex. – oberoende av att den i vissa situationer kan vara av helt avgörande betydelse för utförandet av ett visst brott – aldrig kunna anses falla under bestämmelsen. . Den inriktning på bedömningen som följer av de båda föregående punkterna innebär att bedömningen av vad som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid en viss typ av brott blir någorlunda konstant för en viss typ av föremål (fråga är s.a.s. oms. 115

21.11s. 115

22.en bedömning av en egenskap hos föremålet, snarare än en bedöm-s. 116

23.ning av föremålets roll och betydelse i den konkreta brottsplanen).s. 116

24.Frågan om huruvida gärningSmannens roll, position etc. kan på-s. 116

25.verka bedömningen tas upp strax nedan (se avsnitt .II.d punkts. 116

26.1).s. 116

27.6. Vad kravet på att hjälpmedlet med hänsyn till sin beskaffenhets. 116

28.skall vara av någorlunda central betydelse för brottets genomför-s. 116

29.ande innebär, är inte alldeles klart. Det skulle kunna förstås sås. 116

30.att hjälpmedlet skall inta en någorlunda central roll i den konkretas. 116

31.brottsplanen. En sådan läsning kan tyckas delvis stå i strid meds. 116

32.vad som nyss sagts om att bedömningen skall göras utifrån objek-s. 116

33.tiva utgångspunkter och efter viss abstrahering. Samtidigt står dets. 116

34.naturligtvis klart att vi i viss utsträckning inte kan frigöra oss fråns. 116

35.det förhållandet att gärningSmannens avsikter är konstitutiva förs. 116

36.brottstypen (utan dem är förberedelsen ingenting). Även oms. 116

37.bedömningen skall vara objektiv och typiserad måste den sålundas. 116

38.ta sin utgångspunkt i gärningSmannens brottsplan (i mer ellers. 116

39.mindre stiliserad version). Kravet skulle därför, trots allt, kunnas. 116

40.förstås så att hjälpmedlet skall inta en någorlunda central roll is. 116

41.brottsplanen. Detta torde innebära att hjälpmedlet skall kunnas. 116

42.kopplas antingen till brottstypen (i abstrakt mening) eller till ut-s. 116

43.förandet av det konkreta brottet. Vissa hjälpmedel kan mer direkts. 116

44.kopplas till en viss brottstyp (t. ex. förfalskningsverktyg), medans. 116

45.andra kanske inte kan kopplas till brottstypen, men väl till utfö-s. 116

46.randet av det konkreta brottet (t. ex. föremål som skall bidra till atts. 116

47.man undgår upptäckt). (Se även vad som sägs om relation nedan is. 116

48.avsnitt .II.e och om kopplingen mellan uppsåt och hjälpmedel is. 116

49.avsnitt .V.)s. 116

50.118s. 116

d. Typfallsgenomgång

1.1. När nu de allmänna grunderna för bedömningen har uppmärksammats skall en typfallsgenomgång som i huvudsak bygger på rättspraxis göras.s. 117

”Särskilt ägnat” enligt lagtext

1.2. Av 2 § lagen (1988 : 24) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål följer att knogjärn och kaststjärnor är särskilt ägna de att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa :s. 117

2.”Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilts. 117

3.ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samts. 117

4.springstiletter eller springknivar får inte överlåtas till personer unders. 117

5.21 år eller saluhållas.” Skrivningen, enligt vilken springstilletter och springknivar anges särskilt, kan visserligen anses indikera att dessa föremål inte är särskilt ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa. Att bestämmelsen utformats på detta (olyckliga) sätt bör emellertid inte tas till intäkt för att springstilletter och springknivar inte utgör hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § brottsbalken; tvärtom torde just denna typ av knivar vara sådana som enligt motiven till bestämmelsen skall anses särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brott. (Jfr vad som sägs om knivar nedan under rubriken Vardagliga föremål, samlingar m. m.) 3. Av ett antal bestämmelser i olika lagar – bl. a. 2 b § lagen (196 : 31) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 16 § lagen (1990 : 2) med särskilda bestämmelser om vård av unga, 46 § lagen (1994 : 1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m. m. och 6 § narkotikastrafflagen (1968 : 64) – framgår att injektionssprutor och kanyler är särskilt ägnade att använda för missbruk av (eller annan befattning med) narkotika. Eftersom förberedelse till eget bruk enligt 4 § narkotikastrafflagen inte är kriminaliserad förutsätts, för att dessa bestämmelser skall få betydelse för tilllämpningen av 23 kap. 2 § brottsbalken, att eventuell befattnings. 117

6.119s. 117

7.med kanylerna sker med uppsåt att använda dem vid narkotika-s. 118

8.brott som består i annan befattning än för eget bruk. I dylika falls. 118

9.torde emellertid diskrepansen mellan de brott vid vilka injektions-s. 118

10.sprutorna är särskilt ägnade (bruk av narkotika) och de brott soms. 118

11.gärningSmannen har uppsåt att föröva (förvärv i överlåtelsesyfte,s. 118

12.överlåtelse etc.) vara sådan att straffansvar bör anses uteslutet (jfrs. 118

13.nedan avsnitt .V).s. 118

Uppräkningen enligt den äldre lydelsen

1.4. Gift, sprängämne, vapen, dyrk och förfalskningsverktyg bör,s. 118

2.eftersom de ingick i den normerande uppräkningen i den äldres. 118

3.lydelsen av 23 kap. 2 § brottsbalken och reformen år 2001 avsågss. 118

4.innebära en ren utvidgning, utgöra hjälpmedel som är särskilts. 118

5.ägnade att användas vid brott också enligt gällande rätt.s. 118

6.. Till gifter är att hänföra sådana ämnen som också i begränsads. 118

7.mängd och vid enstaka intag är farliga för liv eller hälsa. Utanförs. 118

8.giftbegreppet faller sålunda alkohol, narkotika och tobak. Kravets. 118

9.på att ämnet skall vara skadligt vid enstaka intag gäller i förstas. 118

10.hand sådana ämnen som äts, injiceras eller annars tas i doser. Oms. 118

11.fråga är om ämnen som tas upp på annat sätt, t. ex. genom vanligs. 118

12.inandning, har det ansetts att dessa kan utgöra gift också om des. 118

13.först efter en tid är skadliga. Ett exempel som brukar anges är atts. 118

14.färg som används för väggmålning kan vara giftig också om mans. 118

15.först efter en viss tids vistelse i rummet tar skada därav. På motsva-s. 118

16.rande sätt torde man kunna resonera exempelvis vad gäller möbel-s. 118

17.tyger (som är skadliga vid upprepad hudkontakt). Det bör docks. 118

18.fordras dels att det enligt vanligt språkbruk framstår som rimligts. 118

19.att tala om gift, dels att ämnet är skadligt efter upprepad expone-s. 118

20.ring av ”samma enhet” (samma rum, samma möbel etc.).s. 118

21.Sådana ämnen som har bedömts som, eller ansetts som jäm-s. 118

22.förliga med, gift vid tillämpning av 13 kap.  § brottsbalken – för-s. 118

23.120 skämda livsmedel, giftgas, krossat glas och andra ”mekaniskt verkande skademedel”, radioaktiv strålning osv. – torde inte kunna anses utgöra gift. Däremot bör de kunna anses vara särskilt ägnade i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken; enligt den tidigare lydelsen omfattades ju inte endast ”gift” utan också annat sådant hjälpmedel. 6. Vad gäller sprängämnen avses i enlighet med vanligt språkbruk explosiva varor som sprängämnen, tändmedel och ammunition. Brandfarliga varor torde tidigare ha betraktats som annat sådant hjälpmedel, och bör därför anses särskilt ägnade enligt den nya lydelsen. Jfr även förordningen (1988 : 114) om brandfarliga och explosiva varor. . Vad som utgör vapen är en besvärlig fråga. Utgångspunkten torde vara att man härmed avser skjutvapen och andra typer av vapen som har konstruerats för att på mekanisk väg döda människor eller djur, t. ex. pistoler, gevär, bajonetter, spjut, pilbågar osv. I sammanhanget torde viss ledning kunna fås av den ovan nämnda lagen (1988 : 24) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt av vapenlagen (1996 : 6).s. 118

24.När det gäller begreppet vapen i förberedelsebestämmelsen uttalas överhuvudtaget inte mycket i förarbetena. Straffrättskommittén uttalade dock, i samband med att man motiverade den normerande uppräkningen, följande :s. 119

25.”Att en begränsning ansetts erforderlig beror främst därpå, att såsoms. 119

26.hjälpmedel för brott mot person kunna användas nästan alla i det dag-s. 119

27.liga bruket ingående föremål.”s. 119

28.121s. 119

29.Begreppet vapen används också i 4 kap.  § brottsbalken (olagas. 120

30.hot). I motiven till bestämmelsen anförde Straffrättskommittén :s. 120

31.”Med livsfarligt vapen avses, liksom enligt SL 14 : 1, icke endasts. 120

32.vapen i teknisk mening, såsom kniv, skjutvapen eller handgranat,s. 120

33.utan även andra föremål som äro lika livsfarliga om de användass. 120

34.såsom tillhygge, t. ex. yxa, järnspett eller knölpåk.”s. 120

35.Departementschefen kom senare under beredningen av förslagets. 120

36.att – utan att ange några skäl – ändra rekvisitet ”livsfarligt vapen”s. 120

37.till ”vapen”.s. 120

38.Dessa uttalanden sammanställda väcker som Hoflund har note-s. 120

39.rat frågan om inte begreppet vapen enligt 4 kap.  § omfattar mers. 120

40.och annat än i 23 kap. 2 § brottsbalken; där den förra bestämmel-s. 120

41.sen skulle ta sikte på en större mängd föremål som kan användass. 120

42.som vapen, skulle den senare i princip ta sikte endast på vapen is. 120

43.egentlig mening samt på föremål ”som har en direkt yttre ochs. 120

44.funktionell likhet med vapen i egentlig mening”. Frågan kom-s. 120

45.pliceras naturligtvis ytterligare av det förhållandet att inte endasts. 120

46.vapen, utan också annat sådant hjälpmedel, omfattades av dens. 120

47.äldre lydelsen (och därmed också av nu gällande lagtext).s. 120

48.8. Med dyrk avses, enligt 1 § lagen (199 : 3) om yrkesmässig för-s. 120

49.säljning av dyrkverktyg, sådana föremål som är särskilt utformades. 120

50.för att ersätta nycklar vid öppnande av lås. För att man skall kunnas. 120

51.tala om dyrk bör dock krävas att föremålet påverkar själva lås-s. 120

52.mekanismen och inte endast låsregeln. Det kan ifrågasättas oms. 120

53.föremål som kan användas för att genom brevinkastet vrida om etts. 120

54.lås från insidan bör betraktas som dyrkar; att de bör betraktas soms. 120

55.särskilt ägnade att användas vid ett brott torde dock stå klart.s. 120

56.122 Att likställa med dyrk, såsom annat sådant hjälpmedel, är falsk nyckel, dvs. en nyckel som innehas av någon som inte är behörig att använda den.s. 120

57.Denna definition på falsk nyckel innebär att en och samma nyckel skulle kunna falla såväl inom som utom hjälpmedelsbegreppet beroende på vilken person som innehar nyckeln. Som framgår strax nedan menar jag att det allmänt sett finns goda skäl att inte beakta huruvida gärningSmannen har någon legitim användning för ett föremål när man bedömer huruvida detta utgör ett hjälpmedel eller icke (jfr nedan punkt 1). Det kan emellertid möjligen finnas skäl att göra undantag för nycklar och andra föremål som är knutna till viss person (t. ex. en polislegitimation). Detta beror på att föremålen kan sägas få helt andra egenskaper i händerna på andra än behöriga användare (jfr t. ex. den oro som i regel uppstår, och de åtgärder som vidtas, då en nyckel förkommer). 9. Som exempel på förfalskningsverktyg brukar anges stampar, märkjärn och formar (med en bakgrund i 12 kap. 18 § strafflagen), men det låter sig naturligtvis sägas att dylika verktyg sällan används idag. Sedelpressar, apparater för framställning av legitimationskort och andra maskiner vars användning i princip är begränsad till vissa behöriga användare är exempel som måhända är mer aktuella. Att dylika maskiner bör kunna anses utgöra hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § brottsbalken beror dock snarare på maskinernas egenskap att kunna producera falska handlingar än på vilken ställning innehavaren har; en sådan maskin utgör hjälpmedel också i händerna på en behörig person, låt vara att denne i regel saknar uppsåt att begå brott (se närmare punkt 1 nedan). Vanliga färgkopiatorer, datorer och färgskrivare kan dock knappast anses ha utgjort förfalskningsverktyg, eller vara att jämställa med sådana, enligt den äldre lydelsen och bör inte anses utgöra hjälpmedel enligt gällande rätt heller.s. 121

58.123s. 121

59.Vardagliga föremål, samlingar m. m.s. 122

60.10. En allmän utgångspunkt, som har framhållits bl. a. i förarbe-s. 122

61.tena, är att helt vardagliga föremål såsom bilar, datorer, färgskri-s. 122

62.vare och mobiltelefoner inte utgör hjälpmedel.s. 122

63.11. Vilka föremål som har en sådan karaktär att de kan betecknass. 122

64.som vardagliga är naturligtvis högst oklart. Exempelvis uttalass. 122

65.följande i förarbetena till stadgandet om grovt dobbleri i 16 kap.s. 122

66.14 a § brottsbalken :s. 122

67.”Redan anskaffandet av spelutrustning torde i många fall vara atts. 122

68.bedöma som förberedelse till dobbleri. Om exempelvis ett roulettbords. 122

69.anträffas hos någon som avser att anordna straffbart äventyrligt spels. 122

70.torde egendomen vara att anse som sådant hjälpmedel som avses is. 122

71.BrB : s bestämmelser om förberedelse. … Det bör anmärkas att ansvars. 122

72.för förberedelse kan komma i fråga i nu avsedda fall endast om dets. 122

73.kan styrkas att den tilltänkta verksamheten skulle få en sådan inrikt-s. 122

74.ning att det fullbordade brottet skulle utgöra grovt dobbleri. De bevis-s. 122

75.svårigheter som nämnda förhållande kan tänkas ge upphov till börs. 122

76.dock inte behöva bli oöverstigliga. Exempelvis torde straffbestäm-s. 122

77.melsen om förberedelse ofta kunna tillämpas mot den som har gjorts. 122

78.sig skyldig till grovt dobbleri och som kort därefter ånyo anskaffars. 122

79.spelutrustning som är väl lämpad för illegalt spel i oförändrad omfatt-s. 122

80.ning.”s. 122

81.Den bedömning som görs förefaller – särskilt mot bakgrund av dets. 122

82.nuvarande intresset för spel och dobbel – inte vara alldeles själv-s. 122

83.klar och illustrerar kanske också att vad som utgör ”var manss. 122

84.egendom” kan förändras över tid. En annan sak är att det möjligens. 122

85.kan förhålla sig så att frågan huruvida spelutrustning är särskilts. 122

86.124 ägnad eller ej i någon utsträckning kan bero på kvantitativa faktorer (en mycket omfattande uppsättning spelmarker kan måhända inte användas för mycket annat än grovt dobbleri i brottsbalkens mening). 12. I proposition 2002/03 : 138 som, med anledning av s. k. klotter, bl. a. tog upp frågan om kriminalisering av förberedelse till skadegörelse, uttalades att sprayburkar ”knappast” kunde anses utgöra sådant hjälpmedel som avsågs i den äldre lydelsen. I relation till den nya lydelsen sades att bestämmelsen inte utesluter att befattning med föremål som även har ett legitimt användningsområdet skulle kunna omfattas av straffansvar, men att det ändå starkt kan ifrågasättas om sprayburkar ”som har ett så omfattande legitimt användningsområde och knappast utgör något typiskt brottsverktyg” omfattas av bestämmelsen. 13. Denna avgränsning väcker närmast med automatik frågan hur man skall se på vissa högst vardagliga föremål som samtidigt är vanliga hjälpmedel vid förövande av brott såsom köksknivar, moraknivar, vanliga bräckjärn, nycklar osv. 14. I förarbetena talas, som ovan nämnts, om en kategori av hjälpmedel som ”typiskt sett är särskilt lämpade för brotts genomförande” varvid knivar och brytverktyg nämns särskilt. Dylika föremål bör enligt motiven omfattas av bestämmelsen. Huruvida det finns någon begränsning, t. ex. såtillvida att man bör göra skillnad på köksknivar och knivar avsedda för kamp, framgår emellertid inte. 1. Jareborg tar för sin del upp frågan om det kan utgöra förberedelse till mord att köpa en kökskniv i avsikt att döda någon därmed :s. 122

87.12s. 123

88.”Svaret måste nog bli nekande, såvida inte vederbörande knappasts. 124

89.kan tänkas ha någon legitim användning för den. Huruvida ett före-s. 124

90.mål är ett farligt föremål och faller under BrB 23 : 2 kan i någon måns. 124

91.bero på vilket brott som är tilltänkt och om personen är behörig atts. 124

92.inneha föremålet.”s. 124

93.För egen del menar jag att man bör kunna sätta frågetecken förs. 124

94.huruvida det förhållandet att gärningSmannen har eller inte hars. 124

95.legitim användning för ett visst föremål verkligen bör kunna på-s. 124

96.verka bedömningen av om föremålet är särskilt ägnat att användass. 124

97.som hjälpmedel vid ett brott. Dylika hänsynstaganden kan kanskes. 124

98.visserligen leda till en avgränsning av det straffbara området soms. 124

99.framstår som rimlig, men de synes samtidigt vara svåra att förenas. 124

100.med lagtextens uttryckliga formulering. Det som skall bedömass. 124

101.är huruvida det ifrågavarande föremålet är särskilt ägnat att använ-s. 124

102.das som hjälpmedel vid ett brott; på vilket sätt kan det (osanno-s. 124

103.lika) faktum att jag saknar eget kök och alltid äter på restaurants. 124

104.påverka dessa egenskaper hos den kökskniv jag köper? Det faktums. 124

105.att jag inte har någon legitim användning för ett visst föremål kans. 124

106.förvisso utgöra ett bevisfaktum för att jag har uppsåt att användas. 124

107.föremålet för illegitima ändamål. Däremot synes det knappasts. 124

108.kunna påverka föremålets egenskaper. (Jfr dock vad som sagtss. 124

109.126 ovan i punkt 8 angående nycklar och andra föremål knutna till en viss person.) 16. Skälet till att just köksknivar är problematiska är naturligtvis att de har i huvudsak samma egenskaper som mer utpräglade kampknivar samtidigt som de finns i varje hushåll. Frågan kan då ställas om knivar (brytverktyg och andra liknande föremål) generellt får anses vara särskilt ägnade eller om det finns någon väg att avgränsa tillämpningsområdet för 23 kap. 2 § brottsbalken. 1. Teoretiskt sett finns två vägar att gå för att undanta vissa typer av knivar från kriminaliseringen. För det första kan man bygga direkt på lagtexten och hävda att vissa typer av knivar helt enkelt inte är ”särskilt ägnade” att användas som hjälpmedel vid brott. Moraknivar, köksknivar etc. skulle med denna argumentation måhända kunna anses ägnade att använda vid förövandet av brott, men inte särskilt ägnade. Man kan emellertid också – och för det andra – argumentera för att knivar generellt sett är ”särskilt ägnade” och sedan konstruera en kategori av mycket vanligt förekommande föremål där bestämmelsen inte skall tillämpas trots att ordalydelsen tillåter det, dvs. argumentera för att det, bl. a. beroen de på att det skapas ett rättsläge som är svårhanterligt från bevissynpunkt (jfr nästa punkt) eller med stöd av principen om social adekvans, finns skäl att göra reduktionsslut beträffande vissa hjälpmedelskategorier. Ingen av dessa operationer låter sig emellertid utan vidare överföras till andra kategorier av hjälpmedel vid vilka motsvarande problem uppstår. Vad gäller brytverktyg torde det exempelvis vara betydligt vanskligare att göra en indelning i olika kategorier. De brytverktyg som används vid förövande av brott torde helt enkelt i regel vara samma typ av brytverktyg som finns i snickarens verktygslåda eller i vart och vartannat villaförråd.s. 124

110.12s. 125

111.18. Ett alternativ till att söka avgränsa hjälpmedelsklasser soms. 126

112.knivar och brytverktyg är naturligtvis att hantera problemet helts. 126

113.på sakfrågeplanet, dvs. att utgå ifrån att denna typ av hjälpmedels. 126

114.generellt faller in under 23 kap. 2 § brottsbalken och därefter göras. 126

115.ansvarsfrågan beroende av huruvida uppsåt kan styrkas. Dettas. 126

116.skapar förvisso klarhet vad gäller hjälpmedelsbegreppet, men dets. 126

117.riskerar att skapa stora bevissvårigheter (uppsåtsfrågan blir helts. 126

118.avgörande samtidigt som gärningen – att ta befattning med t. ex.s. 126

119.en kökskniv – inte ger mycket stöd för bedömande av uppsåts-s. 126

120.frågan) och synes också leda till att tillämpningsområdet förs. 126

121.23 kap. 2 § brottsbalken blir orimligt stort.s. 126

122.19. Hur man skall hantera problematiken är inte lätt att avgöra.s. 126

123.Sett från straffvärdesynpunkt – varför skall skiljelinjen mellans. 126

124.straffbart och straffritt gå mellan den som köper en morakniv ochs. 126

125.den som köper en stilett? – vore det måhända mest tilltalande atts. 126

126.tolka förarbetena på ett sådant sätt att brytverktyg och knivars. 126

127.generellt omfattas (dvs. anse att vissa vardagliga föremål är särskilts. 126

128.ägnade eftersom de ”typiskt sett är särskilt lämpade”) och sedans. 126

129.säga att resterande problematik hör hemma på sakfrågeplanet (hars. 126

130.köksknivköparen haft uppsåt att begå brott?). Samtidigt öppnars. 126

131.en sådan lösning för en närmast godtycklig praxis. För egen del ärs. 126

132.jag därför benägen att förorda en avgränsning enligt den modells. 126

133.som nämnts ovan under punkt 1, nämligen att utgå ifrån att blotts. 126

134.en del av de knivar som kan användas som vapen är särskilt ägnades. 126

135.i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Detta skulles. 126

136.innebära att exempelvis en brödkniv och en smörkniv skulle fallas. 126

137.utanför bestämmelsens tillämpningsområde, medan exempelviss. 126

138.jaktknivar och stiletter skulle falla därunder. En sådan tolknings. 126

139.har också visst stöd i de ursprungliga förarbetena till bestämmel-s. 126

140.sen (se citatet ovan i punkt ). Det är givet att denna lösning ska-s. 126

141.par mycket besvärliga gränsdragningsproblem (det gör emellertids. 126

142.också andra möjliga lösningar, men avseende andra frågor).s. 126

143.128 20. I sammanhanget bör erinras dels om den numera kodifierade praxis enligt vilken samlingar av olika föremål, som inte vart och ett för sig är särskilt ägnade att användas som hjälpmedel, kan utgöra hjälpmedel i bestämmelsens mening, dels om att karaktären hos ett föremål kan ändras genom omarbetning etc. Dessa möjligheter är naturligtvis av särskilt intresse just när det gäller helt vardagliga föremål. 21. Tanken att flera föremål som var för sig inte är av sådan karaktär att de utgör hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § brottsbalken, tillsammans och som samling kan uppfylla de krav som ställs i bestämmelsen kom till auktoritativt uttryck för första gången i NJA 1960 s. 442. Motsvarande tanke har senare – genom att ordet sammanställer lades till uppräkningen över olika typer av befattning – också givits uttryckligt stöd i lagtexten. 22. I det nyss nämnda målet ansågs en samling bestående av 4 skruvmejslar i olika storlekar, 1 skomakarkniv och 6 nycklar (varav 4 lika huvudnycklar), utan att några skäl angavs, utgöra hjälpmedel enligt dåvarande 3 kap. 2 § strafflagen. 23. Tanken har senare använts för att motivera fällande dom i bl. a. NJA 1992 s. 24 där 1 000 gram fenylättiksyra, en del andra kemikalier samt utrustning, handböcker och recept sammantagna var att anse som hjälpmedel vid narkotikabrott. 24. På motsvarande sätt ansågs i RH 1990 : 6 en samling omfattande 33 nycklar utgöra hjälpmedel i bestämmelsens mening. Åtalet för förberedelse ogillades dock eftersom den tilltalade också var åtalad för grov stöld (i vilken förberedelsen ansågs uppgå). 2. Enstaka nycklar bör däremot i regel inte anses särskilt ägnade att användas som hjälpmedel. Till denna ståndpunkt måste emellertid fogas vissa reservationer.s. 126

144.129s. 127

145.26. I RH 1998 : 91 bedömdes en nyckel till en lägenhet (i vilken etts. 128

146.större narkotikaparti förvarades) utgöra hjälpmedel i den menings. 128

147.som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Tingsrätten fällde den tillta-s. 128

148.lade till ansvar för försök till grovt narkotikabrott, men hovrättens. 128

149.fann, med hänvisning till NJA 199 s. 40, att försökspunkten intes. 128

150.kunde anses ha nåtts (den tilltalade hade åkt till lägenheten för atts. 128

151.”kolla”, men då sett att det var poliser vid lägenheten och därförs. 128

152.inte åkt ända fram). När det gällde frågan om ansvar för förbere-s. 128

153.delse skrev hovrätten följande i domskälen :s. 128

154.”[R] har enligt det tidigare sagda sett till att han fick tillgång till nyck-s. 128

155.lar till [P : s] lägenhet. Något annat syfte med den åtgärden än atts. 128

156.kunna rädda undan narkotikan fanns uppenbarligen inte. Hovrättens. 128

157.anser därför att han genom att anskaffa nycklarna har tagit befattnings. 128

158.med ett sådant hjälpmedel som avses i det nu citerade lagrummet.s. 128

159.Hans gärning skall därför bedömas som förberedelse till grovt narko-s. 128

160.tikabrott.”s. 128

161.Bedömningen synes kunna ifrågasättas. Det analogikrav som gäll-s. 128

162.de enligt den tidigare lydelsen (”annat sådant hjälpmedel”) vars. 128

163.relativt strängt och det synes vara svårt att hävda att en vanligs. 128

164.lägenhetsnyckel bör jämställas med gift, sprängämne, vapen, dyrks. 128

165.eller förfalskningsverktyg. Det bör t. ex. stå klart att det skulle has. 128

166.varit otänkbart att komplettera den dåvarande uppräkningen meds. 128

167.”nyckel”.s. 128

168.Om man beaktar förarbetsuttalandena om bestämmelsens syftes. 128

169.– nämligen att träffa åtgärder som med hänsyn till risken för till-s. 128

170.komsten av brott är samhällsfarliga till sin typ och inte bara soms. 128

171.led i en konkret brottsplan – blir det ännu tydligare att det är myckets. 128

172.långtgående att se en vanlig nyckel som ett hjälpmedel i den menings. 128

173.som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Detta gäller inte minst soms. 128

174.hovrätten synes dra slutsatser angående nyckelns hjälpmedels-s. 128

175.karaktär närmast på grund av syftet med åtgärden (dvs. just pås. 128

176.grund av att anskaffandet av nyckeln ingick i en konkret brottsplans. 128

177.ansågs den utgöra hjälpmedel). Generellt måste gälla att frågan oms. 128

178.hjälpmedelsbegreppets omfattning bör avgöras på objektiva grun-s. 128

179.der. Ytterligare en omständighet som talar i samma riktning är atts. 128

180.den tilltalade fått nyckeln av lägenhetsinnehavaren och alltså inne-s. 128

181.130 hade nyckeln med lov (det kan möjligen, jfr ovan punkt 8, finnas skäl att i vissa fall göra en annan bedömning om nyckeln innehas olovligen och är avsedd att användas vid ett angrepp just på lägenhetsinnehavarens intressen). Bedömningen kan rimligen inte bli annorlunda med tillämpning av 23 kap. 2 § brottsbalken i nuvarande lydelse. 2. I en departementspromemoria rörande bl. a. ändringar i 1 kap. 12 § brottsbalken framhölls att det var tveksamt om ”repstege och fil” kunde hänföras till sådana hjälpmedel som avsågs i den äldre lydelsen. Samtidigt tillades emellertid också att en samling av sådana föremål kan utgöra hjälpmedel i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken :s. 128

182.”Om någon förvarar t. ex. en fil, en repstege och en karta över visss. 129

183.anstalt i uppsåt att frita en intagen bör föremålen, även om ingets. 129

184.utgör något typiskt brottsverktyg, kunna betecknas som hjälpmedels. 129

185.för brott.” 28. Samtidigt som flera vardagliga föremål sammantagna kan utgöra hjälpmedel enligt 23 kap. 2 § brottsbalken är det emellertid tydligt att inte varje typ av samling duger för att uppfylla hjälpmedelsrekvisitet. 29. En samling bestående av en skiftnyckel och två tänger (och möjligen också en mejsel medförd av en annan person) bedömdes sålunda i SvJT 1960 rf. s. 62 inte falla under bestämmelsen (den tilltalade – en ”motorman” – greps i samband med att han rekognoscerade inför ett inbrott). 30. På motsvarande sätt ansågs befattning med en samling bestående av en ficklampa och två skruvmejslar inte kunna föranleda ansvar för förberedelse i RH 92 : 8. 31. En samling bestående av 11 legitimationshandlingar,  checkblanketter, 4 betalorderblanketter, 3 utbetalningsavier och 4 konto-s. 129

186.131s. 129

187.kort tillhörande andra personer än den tilltalade, ansågs i RHs. 130

188.199 : 113 inte utgöra ”annat sådant hjälpmedel” enligt den då gäl-s. 130

189.lande lydelsen av 23 kap. 2 § brottsbalken. Hovrätten menades. 130

190.att föremål av det slag som åtalet omfattade, inte i sig är att anses. 130

191.som hjälpmedel i bestämmelsens mening. Med beaktande avs. 130

192.den ”försiktighet som är påkallad vid lagtolkning inom straffrät-s. 130

193.ten” fann hovrätten vidare att föremålen inte ”med hänsyn till sins. 130

194.omfattning, art och inbördes samband”, och såsom samling betrak-s. 130

195.tad, kunde anses utgöra ”annat sådant hjälpmedel”.s. 130

196.32. Enligt 36 kap. 3 § 1 brottsbalken kan föremål ”som på grunds. 130

197.av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kans. 130

198.befaras komma till brottslig användning” förverkas. Två mörker-s. 130

199.kikare ansågs i NJA 1999 B 1 inte vara av sådan karaktär att des. 130

200.kunde förverkas. I domskälen hänvisade Högsta domstolen till atts. 130

201.Riksåklagaren visserligen anfört att mörkerkikare har ett begrän-s. 130

202.sat legalt användningsområde, men att det av yttrandet ocksås. 130

203.framgått att mörkerkikare används av bl. a. bevakningsföretag, is. 130

204.jakt- och viltvårdssammanhang samt, i ökad utsträckning, av båt-s. 130

205.ägare. Med hänsyn till detta ansågs kikarna inte ha ”den särskildas. 130

206.beskaffenhet” som avses i bestämmelsen.s. 130

207.Inte heller ansågs kikarna – som alltså inte var och en för sigs. 130

208.ansågs falla under punkten – ha ”haft ett sådant samband meds. 130

209.övrig beslagtagen egendom” att de, på grund av att de ingått i ens. 130

210.samling som uppfyllde rekvisiten i bestämmelsen, kunde förklarass. 130

211.förverkade. Den potentiella samlingen i övrigt bestod bl. a. av åttas. 130

212.handeldvapen med bortfilade serienummer.s. 130

213.33. I sammanhanget bör också hänvisas till det s. k. Wallenberg-s. 130

214.ärendet, RH 1994 : 24 där vissa av de föremål som de tilltalade tagits. 130

215.befattning med (handbojor, dykarutrustning, undervattensmoped,s. 130

216.registreringsskyltar och röstförstärkare) ansågs utgöra hjälpmedel is. 130

217.132 bestämmelsens mening (vid förberedelse till människorov). Andra föremål (tape, kikare, trälåda, tält, sovtäcken, kamouflagekläder, våtdräkt, hacka, spade, såg, båtar, diverse tillbehör till båt, presenningar, translator, walkie-talkies, självsökande radio och mobiltelefon) ansågs emellertid vare sig var för sig eller såsom samling falla under bestämmelsens tillämpningsområde. Rättsfallet illustrerar de gränsdragningsproblem som bestämmelsen i 23 kap. 2 § brottsbalken ger upphov till.s. 130

Hjälpmedel och brottsobjekt

1.34. Vid brott som karaktäriseras av befattning med något, t. ex. narkotikabrott, smugglingsbrott, häleri osv., är föremålet för befattningen inte att se som hjälpmedel vid utförande av brottet. Narkotika är följaktligen inte ett hjälpmedel vid narkotikabrott eller vid narkotikasmuggling; en sak som frånhänts någon genom brott utgör inte därigenom hjälpmedel vid häleri osv. 3. Detta hindrar naturligtvis inte att föremål som utgör brottsobjekt i ett sammanhang utgör hjälpmedel i ett annat. Vad gäller häleri kan man exempelvis tänka sig att något som är stulet – t. ex. en särskilt iordningställd lastbil – används som hjälpmedel vid häleri avseende annat gods och därför föranleder ansvar för förberedelse; i ett dylikt fall utgör emellertid inte hjälpmedlet (som samtidigt utgör hälerigods) brottsobjektet för det brott som förberedelsen relaterar till. Åtminstone i den mån det häleri som förövas med hjälpmedlet är betydligt mindre allvarligt än det häleri som förberedelsen relaterar till kan det finnas skäl att anse att förberedelsen konsumerar häleriet. I sammanhanget bör kanske erinras om att endast förberedelse till grovt häleri är straffbelagt.s. 131

2.133s. 131

3.36. Falska sedlar (två tusenkronorssedlar) ansågs i RH 1996 : 148,s. 132

4.och under uttrycklig hänvisning till ovan nämnda princip, intes. 132

5.kunna utgöra hjälpmedel vid förövande av brottet utprångling avs. 132

6.falska sedlar. Efter att ha hänvisat till vissa uttalanden i litteratu-s. 132

7.ren och i förarbetena, vilka skulle kunna tas till intäkt för att des. 132

8.falska sedlarna kunde utgöra hjälpmedel vid den aktuella brotts-s. 132

9.typen, skrev hovrätten följande :s. 132

10.”Mot ett sådant synsätt kan anföras att vid brott som avser hanterings. 132

11.av en viss sak denna sak inte i sig kan anses vara ett sådant hjälpmedels. 132

12.för brottet som avses i bestämmelsen om förberedelse (se t. ex. Hof-s. 132

13.lund i SvJT 198 s. 41, Kommentar till Brottsbalken II, 6 uppl. 1990,s. 132

14.s. 601 och Jareborg, Straffrättens ansvarslära, 1994, s. 94). En tillämp-s. 132

15.ning av den principen innebär att förfalskade sedlar inte är att anses. 132

16.som hjälpmedel för ett brott som består i att dessa utprånglas. Enligts. 132

17.hovrättens mening kan de ovan redovisade uttalandena av annans. 132

18.innebörd inte anses ha en sådan styrka att det ger anledning att gås. 132

19.ifrån den angivna principen. M.J. skall därför inte dömas för förbere-s. 132

20.delse till utprångling av falska sedlar.”s. 132

21.3. Utgångspunkten är alltså att det görs en distinktion mellans. 132

22.hjälpmedel och brottsobjekt. Saken ställer sig dock något annor-s. 132

23.lunda när fråga är om olika typer av råvaror som skall omvandlass. 132

24.till t. ex. narkotika eller alkohol.s. 132

25.38. I NJA 1992 s. 24 fann Högsta domstolen att ungefär 1 000s. 132

26.gram fenylättiksyra, en del andra kemikalier samt utrustning,s. 132

27.handböcker och recept sammantagna var att anse som hjälpmedels. 132

28.vid narkotikabrott. Högsta domstolen anmärkte, i linje med vads. 132

29.som ovan sagts, att själva brottsobjektet vid många brottstypers. 132

30.134 inte utgör hjälpmedel vid utförande av brottet, men att situationen är annorlunda när brottet består i ”otillåten tillverkning genom förädling eller förvandling av visst grundmaterial”. I fall där det ”är fråga om tillverkning genom en relativt komplicerad kemisk process” skulle det nämligen enligt Högsta domstolen ”te sig konstlat och från saklig synpunkt omotiverat” att göra en skillnad mellan sådana ämnen som i processen uppgår eller omvandlas till narkotika och andra ämnen som bara underlättar processen. Högsta domstolen hänvisade i sammanhanget också till vissa förarbetsuttalanden angående förverkande vari det sagts att råvaror avsedda för tillverkning av narkotika utgör hjälpmedel vid tillverkning. När man konkluderat att kemikalierna kunde anses utgöra hjälpmedel blev frågan om de också utgjorde ”annat sådant hjälpmedel” som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Högsta domstolen fann, under hänvisning till principen att en samling av föremål kan utgöra hjälpmedel även om inte de enskilda föremålen utgör typiska brottsverktyg, att kemikalierna och utrustningen tillsammans mås te anses utgöra hjälpmedel enligt bestämmelsen. Den tilltalade dömdes också för försök till narkotikabrott eftersom tillverkningsprocessen påbörjats till viss del och försökspunkten får anses vara nådd redan då det första tillverkningsledet påbörjas. 39. Motsvarande slut kom Högsta domstolen till i NJA 2002 s. 123, där L bl. a. hade berett 200 liter vätska i syfte att tillverka sprit. Vätskan ansågs – på grund av att den inte endast genom jäsning skulle kunna ha nått en alkoholhalt över 22 volymprocent – inte utgöra mäsk i alkohollagens mening, varför L inte kunde anses ha gjort sig skyldig till olovlig sprittillverkning. Fråga uppkom då om L gjort sig skyldig till förberedelse till olovlig sprittillverkning.s. 132

31.En första fråga som domstolen hade att ta ställning till var om argumentationen i NJA 1992 s. 24 var tillämplig också i en situation där ”den tilltalade [endast läggs] till last att han berett eller förfärdigat just det ämne som skulle ha kunnat förvandlas till dens. 133

32.13s. 133

33.otillåtna färdiga produkten”, dvs. i ett fall där den tilltalade intes. 134

34.påstods ha tagit befattning med en lång rad olika kemikalier ellers. 134

35.andra råvaror som i en komplicerad process skulle omvandlas tills. 134

36.den otillåtna slutprodukten (utan snarare med ett ”embryo” tills. 134

37.själva produkten). Högsta domstolen fann – med motiveringen atts. 134

38.detta var ”[m]est följdriktigt” och också ”bäst förenligt med be-s. 134

39.stämmelsens syfte” – att så var fallet. Vätskan ansågs vidare –s. 134

40.trots att den också kunde användas för legal vintillverkning ochs. 134

41.följaktligen hade ett visst legalt användningsområde – vara särskilts. 134

42.ägnad att användas som hjälpmedel i den avsedda brottsliga verk-s. 134

43.samheten (olovlig sprittillverkning).s. 134

44.Ett justitieråd menade att det, med hänsyn till att det endasts. 134

45.återstod jäsning och destillering innan brygden skulle bli sprit,s. 134

46.framstod som konstlat att betrakta vätskan som ett hjälpmedel,s. 134

47.och antydde också att det sannolikt varit möjligt att i stället dömas. 134

48.för försök till olovlig sprittillverkning. Argumentationen får för-s. 134

49.stås så att det skiljaktiga justitierådet närmast menade att det vars. 134

50.fråga om befattning med något som var på väg att övergå i brotts-s. 134

51.objektet snarare än med ett hjälpmedel för framställning av brotts-s. 134

52.objektet.s. 134

Omarbetade föremål

1.40. Ovan har sagts att helt vardagliga föremål i regel inte utgörs. 134

2.hjälpmedel i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken.s. 134

3.Dylika föremål kan emellertid ha omarbetats på olika sätt och där-s. 134

4.igenom fått karaktär av sådana hjälpmedel. I praxis har sådana, pås. 134

5.olika sätt förändrade föremål, bedömts i ett antal fall.s. 134

6.41. NJA 1983 s. 42 utgör det kanske tydligaste exemplet på att etts. 134

7.föremål, som i sig inte utgör hjälpmedel, genom bearbetning kans. 134

8.komma att bli det. I målet, som gällde förberedelse till varusmugg-s. 134

9.ling, bedömdes en lastbil på vilken man gjort öppningar i hålrum-s. 134

10.men i bilens flakbalkar och försett dem med lock, som ett sådants. 134

11.hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken :s. 134

12.136s. 134

13.”Lastbilen har varit särskilt iordningställd för smuggling genom atts. 135

14.öppningar tagits upp i hålrummen i bilens flakbalkar och försetts meds. 135

15.lock. Lastbilen har därmed blivit att anse som ett sådant hjälpmedels. 135

16.för brott som åsyftas i bestämmelsen i 23 kap. 2 § 1 st. BrB om förbe-s. 135

17.redelse till brott.” 42. Motsvarande bedömning gjordes i RH 12 : 8 II (gärning 2 : ”låta tillverka ett extra utrymme i en bils bensintank och låta ändra en behållare så att den kunde inmonteras i bilen samt hjälpa till med att utrusta bilen med bensintanken och två behållare”) och III (gärning 2 : ”förse en bils bensintank med extra utrymme och genom att utföra ändringar på en behållare så att den kunde monteras in i smugglingsbilen”) som båda gällde medhjälp till förberedelse. Se även NJA 1992 s. 69 (åtalspunkt 4). 43. Mobiltelefoner vari obehörigen en annan abonnents telefonnummer inprogrammerats ansågs i RH 1999 : 11 utgöra hjälpmedel för förövande av grovt bedrägeri; telefonerna kunde användas för att ringa antingen på abonnentens eller (möjligen) på telefontjänstleverantörens bekostnad. 44. I sammanhanget bör slutligen hänvisas till 22 § i den numera upphävda lagen (1960 : 418) om straff för varusmuggling enligt vilken gällde att ”[f]örvaringspersedel, som på grund av sin beskaffenhet är särskilt ägnad att användas för varusmuggling, må … försäljas allenast om den gjorts otjänlig för sådant ändamål”. Motsvarande bestämmelse i lagen (2000 : 122) om straff för smuggling har en annan lydelse, men båda bestämmelserna torde i huvudsak ta sikte på väskor och andra förvaringspersedlar som preparerats för att kunna dölja visst gods.s. 135

18.13s. 135

Sammanställd information

1.4. Frågan huruvida sammanställd information kan utgöra etts. 136

2.sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken har diskute-s. 136

3.rats dels i förarbetena till bestämmelsen, dels i ett antal rättsfall.s. 136

4.46. I förarbetena till bestämmelsen i ursprunglig lydelse taladess. 136

5.sålunda om en karta ”på vilken anvisningar för brotts utförande äros. 136

6.inritade” som ett exempel på föremål som inte nämns uttryckligens. 136

7.men som ändå måste anses falla inom tillämpningsområdet.s. 136

8.4. Straffansvarsutredningen pekade i sitt betänkande på att för-s. 136

9.beredande åtgärder enligt den äldre lydelsen (den nya lydelsen liders. 136

10.till stor del av samma problem) bestraffades slumpmässigt. Exem-s. 136

11.pelvis pekades på att ”[o]mfattande rekognosering och planlägg-s. 136

12.ning av grova stölder omfattas exempelvis av förberedelseansvars. 136

13.endast om gärningsmannen har tagit befattning med inbrottsverk-s. 136

14.tyg eller något annat motsvarande brottsredskap” samt att en per-s. 136

15.son som ensam ”noggrant kartlägger värdetransporter med avsikts. 136

16.att senare begå rån mot dessa” kan hållas ansvarig bara om ”hans. 136

17.kan bevisas ha tagit befattning med ett hjälpmedel som går in unders. 136

18.den normerande uppräkningen i 23 kap. 2 § BrB”.s. 136

19.Någon specifik reglering som tog sikte på sammanställande avs. 136

20.information föreslogs emellertid inte, men dylika sammanställ-s. 136

21.ningar skulle falla under den generella bestämmelse som föreslogs.s. 136

22.(Den föreslagna bestämmelsen omfattade förberedande åtgärders. 136

23.som, om det fullbordade brottet kommit till försök eller fullbor-s. 136

24.dan, varit att bedöma som åtminstone medverkan till brottet.)s. 136

25.48. Efter reformen år 2001 förutsätter ansvar för planeringsåtgär-s. 136

26.der fortfarande att gärningSmannen tagit befattning med ett hjälp-s. 136

27.medel som faller in under bestämmelsen. Den nya lydelsen börs. 136

28.emellertid, både med hänsyn till att man numera frigjort sig fråns. 136

29.den normerande uppräkningen och till att ”sammanställer” till-s. 136

30.lagts som en relevant typ av befattning, ha ökat möjligheterna atts. 136

31.138 bestraffa planeringsåtgärder som innebär att information sammanställs (t. ex. på papper eller datamedium). Fortfarande krävs dock att uppgifterna materialiseras på ett eller annat sätt. 49. Om vi nu övergår till de bedömningar som gjorts i praxis bör först nämnas att noteringar om ett händelseförlopp, som lämnats till en person som underlag för inlärning inför ett planerat menedsbrott, i SvJT 1969 rf. s. 24 inte har ansetts utgöra hjälpmedel enligt den äldre lydelsen. Mot bakgrund av den normerande uppräkning av hjälpmedel som fanns i 23 kap. 2 § brottsbalken vid denna tid framstår denna bedömning som mer eller mindre självklar. Frågan är nu om utgången blivit en annan med dagens reglering. Detta kan naturligtvis diskuteras men mycket talar för att svaret är nekande. Det kan till att börja med ifrågasättas om en lapp med några noteringar om ett händelseförlopp överhuvudtaget kan sägas vara särskilt ägnad i bestämmelsens mening. Frågan kan emellertid också ställas om det är tillräckligt att noteringarna, såsom i rättsfallet, närmast utgjorde hjälpmedel vid förberedelsen (i icke-teknisk mening) inför brottet (och inte hjälpmedel vid utförandet av själva brottet). 0. Frågan om befattning med (en sammanställning av) anteckningar, i detta fall angående vilka JAS-flygplan som stått uppställda på SAAB : s flygfältsområde i Linköping, kan utgöra förberedelse till sabotage och brott mot lagen (1990 : 21) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. (alternativt till skadegörelse) prövades i RH 200 : 48. Den tilltalade, U, hade medgivit att hon klippt upp ett staket och ”genomfört en inspektion av området som ett led inför en framtida ’avrustningsaktion’ riktad mot exportflygplan”, men menade samtidigt att det inte förelegat någon fara för fullbordan eftersom det det inte fanns några exportflygplan på området.s. 136

32.Tingsrätten fann, såvitt framgår av referatet utan egentlig motivering, att de uppgifter som insamlats varit särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid dylika avrustningsaktioner. Åtalets. 137

33.139s. 137

34.för bl. a. förberedelse till sabotage bifölls och U dömdes till fängel-s. 138

35.se i fyra månader.s. 138

36.Hovrätten, där målet hamnade efter överklagande av U, koms. 138

37.emellertid till ett annat resultat. Efter att bl. a. ha återgivit några avs. 138

38.de ovan behandlade förarbetsuttalandena anförde hovrätten föl-s. 138

39.jande :s. 138

40.”Gärningsbeskrivningen i förevarande fall omfattar endast den ned-s. 138

41.tecknade information som fanns på en papperslapp. Den övriga infor-s. 138

42.mation som [U] samlat har inte dokumenterats på det sätt som är ens. 138

43.förutsättning för lagstiftningens tillämpning. Papperslappen innehål-s. 138

44.ler några siffror som ostridigt avser serienummer till några av de flyg-s. 138

45.plan som stod uppställda inom området, flygplan som inte i något falls. 138

46.var avsedda för export. Det är endast uppgiften om serienumren pås. 138

47.dessa flygplan som skulle kunna vara föremål för ett förberedelsean-s. 138

48.svar.s. 138

49.Vid en tolkning av lagstiftningen i ljuset av gjorda förarbetsuttalandens. 138

50.finner hovrätten att det krävs en viss omfattning av och inriktning pås. 138

51.gjorda sammanställningar för att ett straffansvar för förberedelse skalls. 138

52.komma i fråga. Den sammanställda informationen måste vara relativts. 138

53.detaljerad och avse uppgifter om sådant som ensamt eller tillsammanss. 138

54.med annat är särskilt ägnat att användas vid brott. Förevarande anteck-s. 138

55.ningar, som avser det svenska försvarets flygplan, saknar helt intresses. 138

56.för ett tänkt angrepp på exportflygplan och åtalet för förberedelse tills. 138

57.sabotage skall redan på denna grund ogillas. Om man tänker sig atts. 138

58.[U] trots vad hon uppgivit i hovrätten om sina syften, varit införstådds. 138

59.med att alla flygplan inom området, således även svenska försvaretss. 138

60.flygplan, kunde komma att angripas av plogbillsrörelsen, kan konsta-s. 138

61.teras att även för ett sådant mera generellt angrepp är serienumrens. 138

62.ointressanta, eftersom några serienummer inte behövs för en attacks. 138

63.på samtliga flygplan som vid ett visst tillfälle finns inom området. All-s. 138

64.deles oavsett det nu anförda anser hovrätten att anteckningarna intes. 138

65.är tillräckliga för att uppfylla kraven på en straffbar sammanställnings. 138

66.av insamlad information. Åtalet för förberedelse till sabotage respek-s. 138

67.tive förberedelse till grov skadegörelse skall således ogillas.”s. 138

68.Domen kan ses som ett exempel på ett fall där diskrepansen mellans. 138

69.det föreliggande uppsåtet, avsikten(beslut), att begå brott och hjälp-s. 138

70.medlets relevans för brottsplanen (hjälpmedlet var inte särskilts. 138

71.ägnat givet brottsplanen) motiverar en frikännande dom.s. 138

72.140 1. Rättsfallet RH 1994 : 0 är refererat i påföljdsdelen och skuldfrågan prövades överhuvudtaget inte av hovrätten. I målet fälldes emellertid en man till ansvar för förberedelse till rån bestående i befattning med bl. a. nedtecknad information om en bingohalls säkerhetsrutiner och om dess lokaliteter, installationer av larm, telefoner m. m.s. 138

e. Relation

1.1. En särskild fråga är om det måste finnas en viss relation mellan hjälpmedlets egenskaper och det brott som hjälpmedlet avses bli använt vid. Frågan är helt enkelt om ett hjälpmedel som är avsett att användas vid ett visst brott, och som i sig kan anses särskilt ägnat, ändå inte kan ligga till grund för straffansvar beroende på att hjälpmedlet inte kan anses särskilt ägnat att användas vid just det ifrågavarande brottet. Jareborg snuddar vid frågeställningen när han säger att frågan ”[h]uruvida ett föremål är ett farligt föremål och faller under BrB 23 kap. 2 § kan i någon mån bero på vilket brott som är tilltänkt”. 2. Man kan exempelvis fråga sig om en dyrk kan utgöra hjälpmedel vid brott mot person, om injektionssprutor kan utgöra hjälpmedel vid andra typer av narkotikabrott än vid bruk (vid vilket förberedelse inte är kriminaliserat, jfr avsnitt .II.d punkt 3) osv. 3. Några säkra svar är svårt att ge. Så mycket torde dock vara klart att det inte kan uppställas någon omedelbar koppling till det i brottsbeskrivningen använda verbet, dvs. vid mord kan inte krävas att hjälpmedlet skulle vara direkt användbart vid själva dödandet. Detta följer bl. a. av att hjälpmedel som syftar till undvikande av lagföring (jfr t. ex. rånarluvor) anses falla under hjälpmedelsbegreppet i 23 kap. 2 § brottsbalken. Vidare kan sägas att den konkreta brottsplanen bör vara av betydelse vid bedömningen; om använd-s. 139

2.141s. 139

3.ning av hjälpmedlet ingår som ett led i förövandet av brottet syness. 140

4.det ofta finnas skäl att anse att en tillräcklig koppling till det ifråga-s. 140

5.varande brottet finns.s. 140

III. Befattning med förlag och vederlag

a. Inledning

1.1. I detta avsnitt skall frågor som rör mottagande och lämnande avs. 140

2.förlag eller vederlag behandlas. Begreppen förlag och vederlag har,s. 140

3.som ovan nämnts, utmönstrats ur lagtexten. I stället används nu-s. 140

4.mera lokutionerna ”pengar eller annat som betalning för ett brotts. 140

5.eller för att täcka kostnader för ett brott”. Någon saklig skillnad ärs. 140

6.emellertid inte avsedd vare sig av lagstiftaren eller av författarens. 140

7.till denna text.s. 140

8.2. I sammanhanget bör erinras om den analys som gjorts ovan is. 140

9.kapitel 3, i vilken det ifrågasatts om det finns skäl för uppfattningens. 140

10.att endast mottagande av förlag eller vederlag med uppsåt atts. 140

11.utföra brott samt lämnande av förlag eller vederlag med uppsåt atts. 140

12.främja brott är kriminaliserat enligt bestämmelsen i 23 kap. 2 §s. 140

13.brottsbalken.s. 140

b. Befattning

1.1. När det gäller förberedelse som består i befattning med pengars. 140

2.eller annat är kriminaliseringen inskränkt till att gälla mottagandes. 140

3.(”tar emot”) och lämnande (”lämnar”) av förlag eller vederlag.s. 140

4.2. Liksom när det gäller befattning med hjälpmedel bör intes. 140

5.fordras att en person fysiskt överlämnat eller mottagit förlag ellers. 140

6.vederlag. Vem som kan sägas ha lämnat eller mottagit förlag ochs. 140

7.vederlag får bedömas utifrån normala principer om tolkning ochs. 140

8.tillämpning av straffbud. Detta innebär bl. a. att vanliga regler ochs. 140

9.principer om medgärningsmannaskap bör kunna tillämpas också is. 140

10.denna del. Pengar bör exempelvis kunna anses mottagna av fleras. 140

11.142 personer ”tillsammans och i samförstånd” även om endast en av dem tar rent fysisk befattning med dem.s. 140

12.Vad gäller ekonomiska transaktioner är det vidare lätt att föreställa sig att de sker elektroniskt. Detta ökar möjligheterna till ett passivt mottagande av pengar, vilket i sin tur kan leda till vissa tilllämpningsproblem. Att enbart på den grunden, att någon fått pengar insatta på ett konto, anse att denne mottagit förlag eller vederlag bör anses uteslutet. Däremot bör nog ett mottagande kunna anses föreligga om en dylik insättning sker efter att någon lämnat ut sitt kontonummer för att insättningen skall kunna göras. 3. Om förlag eller vederlag befordras med mellanhänder synes det inte finnas några hinder mot att anse att ett lämnande har skett redan när förlaget eller vederlaget lämnas till (den första) mellanhanden. Det finns ju inget krav på att förlaget eller vederlaget skall ha lämnats till gärningsmannen. 4. Ordalydelsen i 23 kap. 2 § brottsbalken lägger dock hinder i vägen för att anse att den som utfäster sig att utge, eller betingar sig, förlag eller vederlag därigenom har förövat förberedelse; förlaget eller vederlaget skall ha lämnats eller mottagits. En utfästelse kan dock innebära eller kombineras med ett försök till anstiftan och därigenom utgöra stämpling till brott. På motsvarande sätt kan den som betingar sig förlag eller vederlag ha förövat stämpling om denne därigenom erbjudit sig eller åtagit sig att föröva brott. . Ett i sammanhanget illustrativt rättsfall är SvJT 1969 rf. s. 24.s. 141

13.I målet, som gällde förberedelse till mened, ansågs den ”omständigheten att [G] må ha utlovat [S] ersättning för förlorad arbetsförtjänst i anledning av inställelsen i HovR :n och att HovR :n tillerkänt [S] sådan ersättning att utgivas av [G] … icke [kunna] innebära lämnande eller mottagande av förlag”. Åtalet för förberedelse ogillades följaktligen, men den tilltalade fälldes för stämp-s. 141

14.143s. 141

15.ling. Utgången framstår som naturlig, men det är viktigt att betonas. 142

16.att detta inte beror på att ersättning för förlorad arbetsinkomsts. 142

17.inte skulle kunna utgöra förlag, utan på att enbart en utfästelse oms. 142

18.ersättning inte kan anses innefatta ett lämnande.s. 142

19.6. Inte heller en betalning som sker i efterhand kan bestraffas soms. 142

20.förberedelse. Med bortseende från att det ter sig udda att såsoms. 142

21.förberedelse klassificera efterföljande gärningar kan detta sägass. 142

22.följa av att förberedelse förutsätter uppsåt att utföra eller främjas. 142

23.brott; dylikt uppsåt är uppenbarligen inriktat på framtida – inte pås. 142

24.redan förövade – gärningar. Har brottet kommit till utförandes. 142

25.kommer emellertid den betalande regelmässigt att ha gjort sigs. 142

26.skyldig till medverkan (uppdragskonstellationen innefattar alltids. 142

27.ett främjande).s. 142

c. Vederlag

1.1. Vederlag kan definieras som lön, eller kanske snarare arvode,s. 142

2.för utförandet av ett brott. Enligt lagtexten uppställs inga kravs. 142

3.på formen för betalningen. Detta betyder att andra typer av vär-s. 142

4.den än kontanter kan utgöra vederlag. Exempelvis torde värdefullas. 142

5.saker eller att någon erhåller ett lönande uppdrag kunna utgöras. 142

6.vederlag.s. 142

7.2. Ett krav som uppställs är emellertid att vederlaget skall lämnass. 142

8.som betalning för ett brott. Detta innebär att kopplingen till brot-s. 142

9.tet är det centrala och att det liksom vid korruptionsbrotten kans. 142

10.uppstå frågor om huruvida en viss förmån relaterar till uppgiftens. 142

11.på ett relevant sätt. En värdefull sak som överlämnas mellan tvås. 142

12.bekanta kan ju – också om givaren har visst intresse i att brottets. 142

13.blir utfört – utgöra en vanlig gåva som inte alls är avsedd att utgöras. 142

14.betalning för ett utfört brott. Denna typ av problem torde sällans. 142

15.uppkomma vad gäller förberedelse till mycket allvarliga brott, mens. 142

16.är fullt tänkbar vid förberedelse till mindre allvarliga brott (exem-s. 142

17.144 pelvis förberedelse till främjande av flykt enligt 1 kap. 12 § brottsbalken). 3. På motsvarande sätt kan fråga uppkomma om en gåva som ges såsom uppmuntran (eller för att visa uppskattning) kan sägas utgöra ”betalning för ett brott”. Det framstår inte som orimligt att hävda att tillämpning av förberedelsebestämmelsen i denna del förutsätter en uppdragskonstellation och att därifrån fristående visad uppmuntran eller uppskattning inte utgör betalning i den mening som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Så mycket kan i vart fall sägas att ”betalning” är ett snävare begrepp än ”belöning” som används i lagstiftningen om mutbrott och bestickning och att det därför finns skäl att vara uppmärksam på problematiken. 4. I sammanhanget bör nämnas att det är tydligt att det under vissa förutsättningar – bl. a. att mottagaren tillhör den relevanta personkretsen och att brottet är relaterat till det relevanta uppdraget – kan uppkomma konkurrens mellan förberedelsebrottet och korruptionsbrotten.s. 142

d. Förlag

1.1. Förlag brukar definieras såsom medel för bestridande av utgifter som är förbundna med förövandet av ett brott. Ett typexempel på förlag är pengar som lämnas för inköp av hjälpmedel som skall användas vid ett brott. I samband med att försök och förberedelse till grovt dobbleri kriminaliserades nämndes som ett exempel på en gärning som utgör förberedelse till dobbleri att någon utrustas med en spelkassa för hållande av bank vid roulettspel – rimligen på den grunden att förfarandet utgör lämnande/mottagande av förlag. 2. För att fråga skall vara om förlag förutsätts inte att det som lämnas (pengarna eller annat) överlåts på mottagaren. En för-s. 143

2.14s. 143

3.sträckning kan sålunda utgöra förlag. Detta kan – förutsatt atts. 144

4.man inte använder en alltför ekonomisk terminologi – sägas följas. 144

5.redan av lagtexten som talar om ”pengar eller annat … för atts. 144

6.täcka kostnader för utförande av ett brott”.s. 144

7.3. Pengar avsedda att utgöra betalningsmedel för narkotika ansess. 144

8.i litteraturen inte kunna utgöra förlag för narkotikabrott. Stånd-s. 144

9.punkten bygger bl. a. på att Högsta domstolen i NJA 192 s. 429s. 144

10.ansåg att uppbärande av likvid vid försäljning av narkotika utgjordes. 144

11.ett moment i den brottslighet som försäljningen utgör och på atts. 144

12.motsvarande bör gälla vid förvärv. Utifrån denna grund argumen-s. 144

13.teras sedan för att pengarna ”är en del av det som utgör brottet”s. 144

14.medan förlag ”är pengar som skall användas för bestridande avs. 144

15.utgifter som är förbundna med förövandet av detta brott”. Is. 144

16.brottsbalkskommentaren uttrycks det hela på följande vis :s. 144

17.”Ståndpunkten motiveras så att de pengar som skall användas förs. 144

18.inköp av narkotika är en del av det som är brottet. Alltså utgör de intes. 144

19.pengar för att täcka kostnader för utförande av brottet.”s. 144

20.4. Enligt min mening är skälen bakom denna ståndpunkt intes. 144

21.övertygande. För det första bör noteras att det självfallet inte ärs. 144

22.”pengarna” som utgör en del av brottet, utan uppbärandet (ellers. 144

23.överlämnandet) av pengarna (från köparen respektive till säljaren).s. 144

24.För det andra är det mycket svårt att se varför det förhållandet atts. 144

25.betalning anses utgöra en del av brottet skulle hindra att betalning-s. 144

26.en ses som en kostnad för utförandet av brottet. Tvärtom skulles. 144

27.kunna sägas att det förhållandet att en betalning utgör del avs. 144

28.brottet innebär en indikation på att det verkligen är en kostnads. 144

29.förbunden med utförandet av brottet (och inte en fristående mers. 144

30.indirekt kostnad). Man skulle kunna uttrycka det så att självas. 144

31.pengaöverlämnandet visserligen utgör ett led i brottet – detta hars. 144

32.framför allt betydelse för hur länge brottet kan anses pågå, vilkets. 144

33.146 i sin tur har betydelse bl. a. för hur länge man kan medverka till brottet – men det säger ju i sig inget om hur pengarna kan klassificeras vid tillämpning av 23 kap. 2 § brottsbalken. Slutsatsen (att pengar avsedda för inköp av narkotika inte kan utgöra förlag för narkotikabrott) följer helt enkelt inte av premissen (att lämnande eller mottagande av pengar utgör ett moment vid förvärv och försäljning). Inte heller synes ordalydelsen i 23 kap. 2 § brottsbalken hindra en tillämpning enligt vilken pengar avsedda för inköp av narkotika anses utgöra förlag : om jag skall köpa narkotika (dvs. föröva brott enligt 1 § narkotikastrafflagen) och detta kostar peng ar och jag mottar dessa pengar av någon, är det fullt rimligt att beskriva detta med lagtextens ord, dvs. på så sätt att jag mottar pengar för att täcka kostnader för utförande av ett brott. . Till detta skall läggas – och det sägs mot bakgrund av att andra argument inte är utslagsgivande – att den i doktrinen företrädda ståndpunkten leder till orimliga resultat från straffvärdesynpunkt (den som endast lämnar 100 000 kr för inköp av narkotika förövar inte förberedelse, men det gör den som i motsvarande syfte lämnar 10 000 kr men adderar ett par hundralappar för att täcka reskostnaden mellan Flen och Stockholm). Det är följaktligen svårt att se några skäl emot att betrakta pengar som är avsedda som betalningsmedel för narkotika som förlag för narkotikabrott. 6. Det förhållandet att det i t. ex. 1 § första stycket  narkotikastrafflagen talas om vederlag för narkotika jävar självfallet inte denna slutsats. Vad som är erhållet vederlag för en person kan utgöra förlag för en annan (den som sålt en pistol kan sägas ha erhållit vederlag för pistolen också om den betalats med förlag av köparen). . Möjligen skulle man, eftersom kommittén menar att förlag inte är sådant som skall användas som hjälpmedel vid brottets utförande,s. 144

34.14s. 145

35.kunna åberopa följande uttalande av Straffrättskommittén emots. 146

36.slutsatsen :s. 146

37.”Bestämmelsen omfattar såväl det fall att penningar lämnas för bestri-s. 146

38.dande av utgifter som äro förbundna med förövande av brott, förlag,s. 146

39.som det att penningar lämnas såsom lön för att någon förövar brott,s. 146

40.vederlag. Lika med penningar anses annat som lämnas eller mottagess. 146

41.såsom förlag eller vederlag för brott och alltså icke för att det skalls. 146

42.användas som hjälpmedel vid brottets utförande.”s. 146

43.Det är emellertid tydligt att kommittén i den sista meningen tars. 146

44.sikte blott på annat än pengar och att den inte syftar till annat äns. 146

45.att förklara gränsen mellan befattning med förlag och vederlag ochs. 146

46.befattning med hjälpmedel. Uttalandet syftar följaktligen inte tills. 146

47.att säga något om huruvida pengar som används vid utförandet avs. 146

48.ett brott kan utgöra förlag.s. 146

49.8. Den här försvarade ståndpunkten har – utan att skälen här-s. 146

50.för utvecklas närmare – tidigare intagits av departementschefens. 146

51.i prop. 1982/83 : 141 om ändringar i narkotikastrafflagen (1968 :s. 146

52.64). Samma bedömning synes ha gjorts av Victor i Brå-prome-s. 146

53.morian om narkotikabrott från 1982.s. 146

54.9. Det sagda bör, mutatis mutandis, vara tillämpligt i andra falls. 146

55.där betalning ingår som ett led i det brottsliga förfarandet. Dettas. 146

56.gäller exempelvis vid häleri som består i inköp av hälerigods (A gers. 146

57.B i uppdrag att köpa visst stöldgods; medel som lämnas till B förs. 146

58.att han eller hon skall kunna köpa in godset bör anses utgöra medels. 146

59.för att täcka kostnader för utförande av ett brott) osv. (Motsva-s. 146

60.rande resonemang är tillämpligt vid bestickning : A ger B i upp-s. 146

61.drag att besticka C; medel som lämnas till B för att han eller hons. 146

62.skall använda dem för att besticka C bör kunna anses utgöra medels. 146

63.148 för att täcka kostnader för utförande av ett brott. Detta är emellertid av mindre intresse eftersom förberedelse och stämpling till bestickning inte är kriminaliserad.)s. 146

e. Ytterligare anmärkningar om relationskravet

1.1. För att ett lämnat eller mottaget förlag eller vederlag skall vara relevant från straffrättslig synpunkt fordras givetvis att förlaget eller vederlaget hänför sig till ett brott vid vilket förberedelse är kriminaliserad; fråga skall vara om förlag eller vederlag för ett brott. Vidare fordras att fråga är om förlag eller vederlag för fullbordat brott (inte för t. ex. försök eller förberedelse; förberedelse till förberedelse är ju inte kriminaliserad). 2. Frågan om vilka krav som uppställs på sambandet mellan förlag och vederlag och den ifrågavarande brottstypen eller brottsplanen (på vilket sätt skall förlag och vederlag relatera till den ifrågavarande brottstypen eller brottsplanen?) har emellertid inte diskuterats särskilt mycket och det kan knappast sägas att det finns några tydliga hållpunkter för frågans besvarande. Det som sägs nedan syftar därför snarare till att uppmärksamma frågeställningen än till att ge konkreta svar. 3. Frågeställningen kan under vissa förutsättningar ha betydelse för om ansvar överhuvudtaget kan utdömas, men är inte minst relevant vid rubriceringen. Antag t. ex. att A uppdrar åt B att döda C och att A lämnar pengar till B för att B skall kunna köpa viss utrustning som B senare skall använda vid ett inbrott i en vapenbutik där B skall stjäla ett vapen. Vapnet skall B senare använda för att döda C. Förövar B när han eller hon tar emot pengarna förberedelse till mord (eller är det fråga om förberedelse till grov stöld)? 4. När det gäller förlag skulle, med Hoflund, kunna sägas att definitionen på förlag – ”penningar … för bestridande av utgifter som äro förbundna med förövande av brott” – är bred och omfattar :s. 147

2.149s. 147

3.”Allt som lämnas för att täcka kostnader för vilken verksamhet soms. 148

4.helst som är ett led i förövandet av ett brott … När det i SRK : s för-s. 148

5.slag står ’förlag för utförande av brottet’ täcker detta uttryck därförs. 148

6.också ersättning för kostnader för en förberedande verksamhet soms. 148

7.ingår som ett led i brottsplanens utförande.”s. 148

8.Om detta godtas kan det vida förlagsbegreppet noga taget sägass. 148

9.innebära att vad som kan beskrivas som förberedelse till förbere-s. 148

10.delse till [mord] kriminaliseras såsom förberedelse till [mord].s. 148

11.. Detta gäller exempelvis vid sådana typexempel på förberedelses. 148

12.där pengar lämnas för att täcka kostnader för inköp av hjälpmedel.s. 148

13.Antag exempelvis att A lämnar B pengar för att täcka kostnaders. 148

14.för inköp av ett vapen som B senare skall använda för att döda C.s. 148

15.I detta fall skulle i och för sig – jfr punkt 1 ovan – kunna hävdas atts. 148

16.förlaget avser förberedelse till mord (förberedelse till förberedelses. 148

17.till mord är inte kriminaliserad), men då bortser man från att för-s. 148

18.lagsbegreppet synes ges en så vid tolkning att pengarna anses hän-s. 148

19.förliga till själva mordet. Vad som skulle kunna beskrivas som för-s. 148

20.beredelse till förberedelse till mord är således lagtekniskt att ses. 148

21.som förberedelse till mord.s. 148

22.6. Det sagda kan sägas innebära att kraven som uppställs för atts. 148

23.något skall utgöra förlag för något visst är ställda relativt lågt. Atts. 148

24.området är vitt betyder emellertid inte med nödvändighet atts. 148

25.gränserna är lätta att dra.s. 148

26.. Bilden kompliceras vidare av att det finns vissa uttalanden soms. 148

27.går i insnävande riktning. I en kritisk anmärkning som tar sins. 148

28.utgångspunkt i RH 14 : 8 I har Hoflund snuddat vid frågeställ-s. 148

29.ningen. I fallet bedömdes mottagande av 28 000 kr för anskaffan-s. 148

30.de och införande av viss mängd narkotika till Sverige som förbere-s. 148

31.delse till varusmuggling. Av domen framgår inte om pengarnas. 148

32.var avsedda för inköp av narkotikan eller för att täcka andras. 148

33.10 kostnader. Om pengarna varit avsedda för inköp av narkotika framstår det, enligt Hoflund, som tvivelaktigt om pengarna verkligen kan sägas ha utgjort förlag för smugglingsbrottet. Hoflund uttrycker det sagda på följande sätt :s. 148

34.”Gärningen bedömdes av HovR visserligen som förberedelse mens. 149

35.inte till narkotikabrott utan till varusmuggling. Det förefaller därförs. 149

36.som om domstolen bedömt medlen som förlag för smugglingsbrott.s. 149

37.Det synes mig vara mycket tveksamt om en sådan bedömning kan an-s. 149

38.läggas när det gäller annat än kostnader för själva smugglingen.” Hoflunds ifrågasättande måste grundas på att de pengar som utgivits inte avser kostnader för ”själva smugglingen” utan för annat (som i och för sig kan sägas utgör en förutsättning för smugglingen). Om man följer Hoflunds linje blir frågan nu naturligtvis vad som utgör kostnader för ”själva smugglingen”; kostnaden för att köpa in smuggelgodset ansågs av Hoflund uppenbarligen vara för indirekt, men hur är det med resekostnader, kostnader för att dölja godset i det valda transportmedlet, kostnader för ett giltigt pass, kostnader för mat, övernattningskostnader etc.? 8. I samma riktning, men med något fler reservationer, talar ett uttalande i en Brå-promemoria om narkotikabrott :s. 149

39.”En viss oklarhet kan råda om i vilken utsträckning penningmedels. 149

40.avsedda för inköp av narkotika är att anse som förlag för smugglings-s. 149

41.brott. I den mån ersättningen också avser täckande av reseutgifter ochs. 149

42.andra kostnader för själva smugglingen uppstår inga problem. Avsess. 149

43.medlen endast täcka inköpskostnaden krävs i vart fall uppsåt tills. 149

44.smugglingen av den som lämnar medlen. Härutöver krävs måhändas. 149

45.att ersättningen är av betydelse för hur stor mängd narkotika soms. 149

46.avses att smugglas och att den som lämnar denna inser detta.”s. 149

47.11s. 149

48.9. Om man jämför dessa uttryckta tvivel med det ovan angivnas. 150

49.typexemplet på förberedelse (lämnande av förlag för inköp avs. 150

50.vapen), är det inte helt enkelt att se den relevanta skiljelinjen. Is. 150

51.båda fallen kan sägas att förlaget inte avser ”själva brottet”, utans. 150

52.något annat (som i och för sig kan sägas utgöra en förutsättnings. 150

53.för brottet). I vart fall under förutsättning att smugglingsfallets. 150

54.avser ett konkret uppdrag (ӌk till Holland och smuggla sedans. 150

55.hem narkotika som du köper för dessa pengar”) synes det omoti-s. 150

56.verat att göra skillnad på detta fall och vapeninköpsfallet.s. 150

57.10. En förklaring till den tveksamhet som föreligger om huruvidas. 150

58.det är möjligt att se betalningsmedel för narkotika som förlag förs. 150

59.smugglingsbrott skulle kunna vara att förlaget i detta fall avser etts. 150

60.annat brott (narkotikabrott). Det är emellertid svårt att se någras. 150

61.skäl till varför det faktum att man genom en förberedande åtgärds. 150

62.förövar ett (annat) brott skulle utesluta tillämpning av förbere-s. 150

63.delsebestämmelsen. I lejonparten av alla fall torde ju för övrigts. 150

64.också ett inköp av vapen utgöra brott. Det kan vidare noteras atts. 150

65.det beträffande vissa brott (smugglingsbrott är ett utmärkt exem-s. 150

66.pel) är relativt lätt att finna kostnader som är förknippade meds. 150

67.”själva smugglingen”, medan detta kan vara svårare vid andras. 150

68.brottstyper (där alla kostnader är mer eller mindre indirekta).s. 150

69.11. Det ovan sagda har tagit sikte på bedömningen vad gäller för-s. 150

70.lag. När det gäller vederlag torde frågan ofta vara relativt enkels. 150

71.eftersom vederlag inte relaterar till kostnader som uppstår unders. 150

72.ett längre händelseförlopp, utan till (slutförandet av) ett vissts. 150

73.uppdrag, dvs. den som lämnar vederlag för att annan skall utföras. 150

74.något torde i regel ha en ganska klar uppfattning om vad som skalls. 150

75.presteras. Det synes därför vara tillräckligt att säga att frågan oms. 150

76.vilken gärning vederlaget skall anses relatera till ytterst är bero-s. 150

77.ende av avsikterna hos den som lämnar vederlaget; att ett vederlags. 150

78.är avsett som betalning för viss gärning är s.a.s. en tillräcklig kopp-s. 150

79.ling mellan vederlaget och gärningen.s. 150

80.12s. 150

IV. Stämpling till brott

a. Inledning