- framför allt berörts i två rättsfall : RH 3 : 81 och NJA 1996 s. 93. I
- för förberedelse och misshandel skall således bifallas.” Hovrättens argumentation synes i första rummet ta sin utgångspunkt i det förhållandet att det uppgivna försvarssyftet skulle kunna påverka frågan om uppsåtskravet är uppfyllt. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt .II.b strax nedan. I övrigt berörs betydelsen av den implicita nödvärnsinvändningen endast indirekt. 3. Den frågan berörs emellertid på ett betydligt mer direkt sätt i NJA 1996 s. 93. I målet var ett antal personer åtalade för förberedelse till grov misshandel, bestående bl. a. i att de tillverkat tio stycken brandbomber och därefter medfört dem tillsammans med vissa andra tillhyggen till centrala Karlstad. De tilltalade invände bl. a. att de skulle använda bomberna för att försvara sig mot en grupp av skinheads.
- 204 utsträckning är osäker på om hjälpmedlet kommer att användas i en nödvärnssituation eller i en angreppssituation (och osäkerheten inte är sådan att den hindrar att uppsåtskravet för förberedelse är uppfyllt), om att gärningSmannen endast under vissa villkor avser att använda vapnet också för ”offensiva” syften etc. 4. Att det förhållandet att ett hjälpmedel skall användas i (exempelvis) en nödvärnssituation kan utesluta uppsåt att föröva brott, och därmed ansvar för förberedelse, hindrar naturligtvis inte i sig ansvar för eventuella fullbordade brott som begås genom hjälpmedelsbefattningen (fråga kan t. ex. vara om vapenbrott). Jfr härvid följande uttalande av hovrätten i NJA 1996 s. 93 :
Rättsfall
NJA 1996 s. 93
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1996 s. 93
BibTeX
@misc{nja-1996-s-93,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1996 s. 93}},
year = {1996},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
13 hänvisningar i 2 artiklar · 13 stycken/fotnoter
Svensk rättspraxis7 hänvisningar
- Frågan om faran för fullbordan var ringa och ansvar för förberedelse därmed skulle vara uteslutet diskuterades i NJA 1996 s. 93 (tillverkning av brandbomber). HD framhöll där bl.a. att det förhållandet att de tilltalade, vid det tillfälle då bomberna eventuellt skulle komma till användning, möjligen haft med sig en otillräcklig mängd tändmedel eller annars handlat på ett sätt som försvårat eller förhindrat användningen av bomberna inte påverkar bedömningen av huruvida sådan fara som förutsätts för förberedelseansvar (icke ringa fara) förelegat vid tidpunkten för förberedelsegärningen.
- Det förhållandet att de brandbomber som tillverkats av de tilltalade var avsedda att användas i försvarssyfte vid ett eventuellt anfall av ”skinnhuvuden” ansågs i NJA 1996 s. 93 inte kunna föranleda frihet från ansvar för förberedelse. HD menade att det måste anses uppenbart oförsvarligt att försvara sig genom att kasta bomber framför en mötande hop av människor, varvid domstolen särskilt hänvisade till det förhållandet att det var svårt att kontrollera effekterna av bombanvändningen. (Även möjligheten att undvika angreppet genom att ta till flykten nämns i domskälen.)
- I ett mål om ansvar för förberedelse till misshandel (tillverkning m.m. av brandbomber) ansågs de tilltalade ha haft eventuellt uppsåt att begå misshandel eftersom de, under vissa förutsättningar, var beredda att använda brandbomberna och därtill insett risken för att brinnande stänk från flaskorna skulle kunna träffa någon och eftersom det kunde hållas för visst att de skulle vara likgiltiga inför om någon kom till skada eller ej, NJA 1996 s. 93.