1.1. Frågan om rättfärdigande omständigheter vid förberedelse hars. 198
2.framför allt berörts i två rättsfall : RH 3 : 81 och NJA 1996 s. 93. Is. 198
3.båda målen var fråga om personer som beväpnat sig och som häv-s. 198
4.dade att syftet varit att försvara sig mot angrepp.s. 198
5.2. I RH 3 : 81 var fråga om två ungdomar (D och L), som pås. 198
6.T-centralen i Stockholm innehaft en machetekniv, en morakniv,s. 198
7.en 120 cm lång kätting med handtag av tape och med två hänglåss. 198
8.monterade i ena ändan samt en batong.s. 198
9.I tingsrätten frikändes D och L med motiveringen att de till-s. 198
10.talade anfört att ”de medfört föremålen enär de ville ha dessa förs. 198
11.att skydda sig mot befarade angrepp” och att det ”mot deras bestri-s. 198
12.dande inte [var] visat att innehavet ägde rum i avsikt att användas. 198
13.föremålen för att misshandla och skada andra personer”.s. 198
14.200s. 198
15.Hovrätten kom emellertid till motsatt slut :s. 199
16.”[D] och [L] har uppgivit att vapnen skulle användas för att avskräckas. 199
17.andra ungdomar från att angripa dem. Om deras syfte enbart varit atts. 199
18.försvara sig, är det emellertid svårförklarligt att de vid tillfället direkts. 199
19.sökt upp en plats där de väntade sig att finna de andra ungdomarna.s. 199
20.För att tillgodose ett försvars- eller avskräckningssyfte har det intes. 199
21.heller varit nödvändigt för dem att förse sig med så uppenbart farligas. 199
22.vapen som det är fråga om. Det måste därför hållas för visst, att [D]s. 199
23.och [L] varit beredda att bruka vapnen redan vid ett provocerandes. 199
24.uppträdande från andra ungdomars sida och följaktligen även i sådanas. 199
25.fall då nödvärnsrätt inte skulle föreligga. Användandet skulle meds. 199
26.tanke på vapnens farlighet ge skador av beskaffenhet att medföras. 199
27.ansvar för icke ringa misshandel. Härigenom är utrett, att [D] och [L]s. 199
28.innehaft vapnen med åtminstone eventuellt uppsåt att begå brott.s. 199
29.Faran för detta brotts fullbordan kan ej bedömas som ringa. Åtalens. 199
30.för förberedelse och misshandel skall således bifallas.” Hovrättens argumentation synes i första rummet ta sin utgångspunkt i det förhållandet att det uppgivna försvarssyftet skulle kunna påverka frågan om uppsåtskravet är uppfyllt. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt .II.b strax nedan. I övrigt berörs betydelsen av den implicita nödvärnsinvändningen endast indirekt. 3. Den frågan berörs emellertid på ett betydligt mer direkt sätt i NJA 1996 s. 93. I målet var ett antal personer åtalade för förberedelse till grov misshandel, bestående bl. a. i att de tillverkat tio stycken brandbomber och därefter medfört dem tillsammans med vissa andra tillhyggen till centrala Karlstad. De tilltalade invände bl. a. att de skulle använda bomberna för att försvara sig mot en grupp av skinheads.s. 199
31.Tingsrätten godtog inte denna invändning och anförde att även ett ”defensivt brukande” av bomberna skulle ha innefattat misshandel av svårare grad än ringa brott. De tilltalade ansågs vidare ha agerat med i vart fall eventuellt uppsåt att begå misshandelsbrott.s. 199
32.201s. 199
33.Hovrätten var i denna del mer utförlig och anförde följande :s. 200
34.”Mot bakgrund av vad som nu sagts finner HovR :n att ett användan-s. 200
35.de av de aktuella vapnen i en sådan situation och på ett sådant sätts. 200
36.som de tilltalade har angett måste betraktas som ett handlande i nöd-s. 200
37.värn. En gärning som någon begår i nödvärn är ej straffbar. Följaktli-s. 200
38.gen är inte heller förberedelse till sådan nödhandling straffbar. Åtalets. 200
39.… avseende förberedelse till misshandel skall därför ogillas.”s. 200
40.Efter överklagande av Riksåklagaren kom målet att bedömas avs. 200
41.Högsta domstolen. I den del som här är av relevans redogjordes. 200
42.Högsta domstolen inledningsvis för uppbyggnaden av bestämmel-s. 200
43.sen om nödvärn i 24 kap. 1 § brottsbalken samt för vad som vars. 200
44.utrett beträffande brandbombernas egenskaper. I övrigt anfördess. 200
45.följande :s. 200
46.”Detta aktualiserar frågan om de kan fritas från ansvar på grund avs. 200
47.bestämmelserna om nödvärn. Av 24 kap. 1 § BrB framgår att rätt tills. 200
48.nödvärn föreligger bl. a. mot ett påbörjat eller överhängande brotts-s. 200
49.ligt angrepp på person eller egendom.s. 200
50.…s. 200
51.En bedömning av om nödvärn kan antas föreligga försvåras av att dets. 200
52.vid förberedelsebrott inte är ett inträffat händelseförlopp utan ens. 200
53.tänkt situation som skall prövas. Avgörande för bedömningen måstes. 200
54.emellertid när det gäller tillverkning eller anskaffande av vapen varas. 200
55.vilket angrepp som kan befaras, vapnens beskaffenhet, möjlighetens. 200
56.till mindre ingripande skyddsåtgärder samt frågan när och hur vap-s. 200
57.nen skall användas.s. 200
58.I förevarande fall var avsikten att de tilltalade skulle skydda sig mots. 200
59.ett massivt anfall av en hop skinnhuvuden. Mot bakgrund av erfaren-s. 200
60.heterna från d 4 juni är det i och för sig förståeligt att de tilltalades. 200
61.velat på något sätt beväpna sig. Mer näraliggande åtgärder har vis-s. 200
62.serligen varit att undvika att besöka platser dit skinnhuvudena kundes. 200
63.förväntas komma eller att med polisen diskutera den befarade situa-s. 200
64.tionen. De tilltalade måste dock anses ha haft goda skäl att besökas. 200
65.Stora torget för att åhöra ett tal av [C : s] far. Även om de vid ett över-s. 200
66.fall befunnit sig där borde det emellertid ha funnits goda möjligheters. 200
67.att ta till flykten. Att under sådana omständigheter till sitt skydds. 200
68.använda napalmbomber, som skulle kastas framför en mötande, fram-s. 200
69.202s. 200
70.rusande hop av människor och som det var svårt att kontrollera effek-s. 201
71.terna av, måste anses uppenbart oförsvarligt. Någon grund för straff-s. 201
72.frihet till följd av nödvärn skulle således inte ha förelegat vid fullbor-s. 201
73.dat brott och föreligger följaktligen inte heller vid förberedelse tills. 201
74.brottet.” 4. En första sak som förtjänar närmare granskning när det gäller detta rättsfall är den koppling som Högsta domstolen synes göra mellan (i) frågan om förberedelsebrottet kan vara rättfärdigat och (ii) frågan om det fullbordade brottet skulle ha varit rättfärdigat (jfr särskilt Högsta domstolens ovan citerade uttalande).s. 201
75.Om man tar sin utgångspunkt i lagtexten i 24 kap. 1 § brottsbalken ter sig en dylik argumentationslinje (åtminstone i förstone) problematisk. Där talas om att en ”gärning” som ”begås i nödvärn” inte utgör brott om den inte är ”uppenbart oförsvarlig”. Här kan t. ex. hänvisas till :s. 201
76.a) att den gärning som skall bedömas rimligen bör vara förberedelse-s. 201
77.gärningen (inte huvudgärningen), samts. 201
78.b) att det är mycket tvivelaktigt huruvida denna överhuvudtaget före-s. 201
79.tagits i nödvärn (jfr diskussionen om s. k. preventivt nödvärn). . En annan sak är att det också, och omvänt, är lätt att se att det kan finnas kopplingar mellan förberedelsegärningen och det fullbordade brottet. Sålunda kan argumenteras för att den som avser att använda det ifrågavarande hjälpmedlet för agerande i nödvärn överhuvudtaget inte har uppsåt att begå brott, samt för att det kan vara svårt att se att det kan vara försvarligt att vidta en förberedande åtgärd som avser en huvudgärning som bedöms som oförsvarlig. 6. I det följande gör jag ett försök att reda ut den problematik som ligger i vad som ovan antytts. Det kan redan här förutskickas att min slutsats är att Högsta domstolen – trots att domen onekligens. 201
80.203s. 201
81.kan läsas så – inte diskuterar huruvida förberedelsegärningen ärs. 202
82.tillåten på grund av nödvärn (utan snarare huruvida de tilltalades. 202
83.haft uppsåt att begå brott; jfr följande avsnitt).s. 202