Stycket

17.redelse till brott.” 42. Motsvarande bedömning gjordes i RH 12 : 8 II (gärning 2 : ”låta tillverka ett extra utrymme i en bils bensintank och låta ändra en behållare så att den kunde inmonteras i bilen samt hjälpa till med att utrusta bilen med bensintanken och två behållare”) och III (gärning 2 : ”förse en bils bensintank med extra utrymme och genom att utföra ändringar på en behållare så att den kunde monteras in i smugglingsbilen”) som båda gällde medhjälp till förberedelse. Se även NJA 1992 s. 69 (åtalspunkt 4). 43. Mobiltelefoner vari obehörigen en annan abonnents telefonnummer inprogrammerats ansågs i RH 1999 : 11 utgöra hjälpmedel för förövande av grovt bedrägeri; telefonerna kunde användas för att ringa antingen på abonnentens eller (möjligen) på telefontjänstleverantörens bekostnad. 44. I sammanhanget bör slutligen hänvisas till 22 § i den numera upphävda lagen (1960 : 418) om straff för varusmuggling enligt vilken gällde att ”[f]örvaringspersedel, som på grund av sin beskaffenhet är särskilt ägnad att användas för varusmuggling, må … försäljas allenast om den gjorts otjänlig för sådant ändamål”. Motsvarande bestämmelse i lagen (2000 : 122) om straff för smuggling har en annan lydelse, men båda bestämmelserna torde i huvudsak ta sikte på väskor och andra förvaringspersedlar som preparerats för att kunna dölja visst gods.s. 135