Allmänt
1.Brottet urkundsförfalskning återfinns i 14 kap. 1 § BrB, brukande av osann urkund i 15 kap. 11 § andra stycket BrB och missbruk av urkund finns i 15 kap. 12 § BrB. Brottet brukande av falsk urkund finns i 14 kap. 9 § BrB. Gemensamt för dessa brott är urkundsbegreppet. Innan dessa brott behandlas var för sig diskuteras därför huruvida begreppet urkund även omfattar elektroniska handlingar.s. 106
2.Prop. 1995/96:170 s. 97.s. 106
3.Urkundsförfalskning, brukande av osann urkund ... 107s. 107
Urkundsbegreppet
1.En central förutsättning för att exempelvis urkundsförfalskning eller brukande av osann urkund skall kunna aktualiseras vid elektroniska deklarationer är att ett elektroniskt dokument kan anses utgöra en urkund. Datastraffutredningen har i SOU 1992:110 lagt fram förslag i syfte att klargöra begreppet urkund beträffande elektroniska hand lingar. Förslaget har dock inte resulterat i någon lagstiftning utan frå gorna är föremål ytterligare utredning.51 5 2Förslaget i SOU 1992:110 innebär i stora drag beträffande urkundsbegreppet att brottet urkunds förfalskning skulle omfatta såväl pappersurkunder som elektroniska dokument av urkundskaraktär och att termen urkund skulle bytas ut mot termen dokument.51 Brottet urkundsförfalskning skulle därmed byta namn till dokumentförfalskning.53s. 107
2.Den utredning som nu pågår baseras på kommittédirektiv 2005:68 och går under namnet En översyn av vissa bestämmelser i 14 och 15 kap. brottsbalken ur ett IT-perspektiv. Utredningen skall vara slut förd senast den 29 juli 2007. Utgångspunkten för utredningen är att behovet av att kunna förlita sig på de uppgifter som lämnas kommer att bestå, oberoende av den tekniska utvecklingen.54 De straffbestämmelser som avser att upprätthålla detta skydd måste därför vara anpassade till de krav som de tekniska möjligheterna medför.55 Utredningsuppdraget omfattar att överväga om IT-utvecklingen bör föranleda en förändrad utformning av regleringen i 14 och 15 kap. BrB och lämna förslag till hur en sådan reglering i så fall bör utformas.56 Utredaren har också i uppdrag att överväga om det finns skäl att ändra andra närliggande straffrättsliga bestämmelser och i så fall hur detta bör ske.57 Det förslag som kommer att utmynna ur utredningen kommer således förmodligen att innebära att elektroniska handlingar klart omfattas av 14 och 15 kap. BrB - oavsett om termen urkund kommer att finnas kvar eller 51 Dir. 2005:68. 52 SOU 1992:110 s. 271. Se vidare om urkudsbegreppet prop. 2005/06:149 s. 55-56. 53 SOU 1992:110 s. 271. 54 Dir. 2005:68. 55 Dir. 2005:68. 56 Dir. 2005:68. 57 Dir. 2005:68. 108 Brott relaterade till elektroniska deklarationer bytas ut till något modernare. I kommittédirektivet beskrivs rättsläget på följande sätt:s. 107
3.”Det har i olika sammanhang ifrågasatts i vilken utsträckning en elektronisks. 108
4.handling kan ha urkundsstatus eller om uppgifter i en sådan handling kans. 108
5.anses vara lämnade i skriftlig form i den mening som brottsbalken avser.s. 108
6.Utgångspunkten är att ett krav på skriftlighet normalt omfattar elektroniskts. 108
7.överförda uppgifter (se t.ex. nämnda Ds 2003:29, s. 92 och prop. 2001/s. 108
8.02:150, s. 78 f.). Legalitetsprincipen gör dock att detta inom straffrätten intes. 108
9.kan tas för givet.”58 I kommittédirektivet uttalas vidare att rättsläget beträffande elektro niska handlingars urkundsstatus sammantaget får betraktas som oklart.59 6D0enna oklarhet antas i kommittédirektivet kunna hindra eller försvåra användande och utvecklande av elektroniska handlingar och IT 60s. 108
10.I senare förarbeten har det tagits fasta på denna osäkerhet. Exempel vis uttalas i prop. 2005/06:135 s. 35 följande:s. 108
11.”Rättsläget beträffande förfalsknings- och sanningsbrott som sker genoms. 108
12.användning av elektroniska handlingar anses oklart. Det har i olika sams. 108
13.manhang ifrågasatts bl.a. i vilken utsträckning en elektronisk handling kans. 108
14.ha urkundsstatus eller om uppgifter i en sådan handling kan anses vara läms. 108
15.nade i skriftlig form i den mening som brottsbalken avser. Det går därför intes. 108
16.med säkerhet att säga att en manipulation avseende t.ex. en inskannad hands. 108
17.ling eller en osann uppgift på heder och samvete som har lämnats elektros. 108
18.niskt omfattas av brottsbalkens regler.”61 I avvaktan på lagstiftning har domstolarna haft skäl att ta ställning till urkundsbegreppet avseende annan teknik än papper. I NJA 1987 B 8 konstaterade Högsta domstolen att ett magnetband med viss betalningsinformation kunde utgöra en urkund. Av NJA 1991 s. 739 framgår att stämpelkort till kilometerräknare i fordon kan utgöra urkunder.62 58 Dir. 2005:68. 59 Dir. 2005:68. 60 Dir. 2005:68. 61 Prop. 2005/06:135 s. 35. Se även prop. 2005/06:28 s. 27-30. 62 Beträffande urkundsbegreppet avseende pappershandlingar, se t.ex. NJA 1968 s. 213s. 108
19.(ordersedlar), NJA 1972 s. 643 (inbetalningskort för parkeringsbot) och NJA 1989s. 108
20.s. 656 (protokoll över husrannsakan, kroppsvisitation och beslag, vilka upprättatss. 108
21.med användande av ett blanketter).s. 108
22.Urkundsförfalskning, brukande av osann urkund ... 109 Svea hovrätt tog i den s.k. Alcalä-domen (mål nr 5358-01 den 31 maj 2002) ställning till om ett ordbehandlingsdokument kunde utgöra en urkund. Domstolen uttalade att det förhållandet att ett tekniskt hjälp medel använts för framställandet av en handling inte frånkänner hand lingen urkundskvalité. Hovrätten konstaterade emellertid att ett doku ment som endast upprättats genom ett ordbehandlingsprogram närmast blir att jämställa med en avskrift av en urkund. På grund av att avskrif ter inte kvalificerar som original kan de inte heller utgöra urkunder, oav sett om de lagras elektroniskt eller skrivs ut. Den aktuella domen avsåg frågan om ett rättsutlåtande i Alcalås dator skulle bedömas som en urkund. Hovrätten konstaterade att dokumentet inte gav sken av att vara en kopia av en viss urkund och att det inte heller framgick av utred ningen att Alcalå hade för avsikt att falskeligen underteckna utlåtandet. Åtalet ogillades därför i denna del.63 I Skatteverkets skrivelse om deklarationsombud m.m.64 diskuteras huruvida en e-legitimation respektive en elektroniskt undertecknad deklaration kan utgöra en urkund. Författaren av skrivelsen konstaterar att en traditionell ID-handling (identitetskort) kopplar ihop vissa identitetsuppgifter med en persons unika kännetecken.65 De unika känne tecknen på ett identitetskort utgörs av namnteckning och foto.66 Dessa kombineras med en framställningsprocedur som ger uttryck för äkthet på så sätt att identitetskortet trycks med svårförfalskade mönster. En e-legitimation saknar koppling till fysiska unika kännetecken. Istället är identiteten skyddad från tillgång från obehöriga personer på så sätt att det krävs specifik kännedom om exempelvis en inloggningskod för att e-legitimationen skall kunna användas. Motsvarigheten till en betrodd utfärdare av fysiska ID-handlingar utfärdar ett identitetskort är att en utfärdare av e-legitimation förser det dokument som signeras med en elektronisk stämpel som ger uttryck för originalitet.67 Eftersom e-legitimationer således fungerar på samma sätt som identitetskort torde en e-legitimation kunna vara att anse som en urkund. 63 Se vidare Kronqvist 2003 s. 30-32. 64 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg). 65 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 102. 66 Se Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 102. 67 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 102. 110 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 109
23.Sammantaget kan konstateras att domstolarna - även om det inte finns så mycket rättspraxis på området - och Skatteverket tycks inta en pragmatisk ställning till urkundsbegreppet och innefatta även elektro niska handlingar i det. Utifrån lagstiftarperspektiv anses dock urkundsbegreppets innebörd vara oklar vad beträffar elektroniska handlingar. Oavsett om urkundsbegreppet de lege lata redan nu innefattar elektro niska handlingar eller inte kommer straffbestämmelserna som nu avser urkunder med största sannolikhet, om dir. 2005:68 leder till lagstift ning, att i framtiden omfatta elektroniska dokument. En fortsatt fram ställning beträffande BrB:s bestämmelser är därför enligt min uppfatt ning av intresse.s. 110
Urkundsförfalskning
1.I 14 kap. 1 § BrB stadgas att den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta urkund, dömes, om åtgärden inne bär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.681 bestämmelsens andra stycke stadgas att såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprät tats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitima tionskort, biljett och dylikt bevismärke.69114 kap. 2-3 §S BrB återfinns bestämmelser om ringa70 respektive grov urkundsförfalskning.71s. 110
2.Ovan har nämnts att Högsta domstolen i NJA 1991 s. 739 konstate rade att stämpelkort till kilometerräknare i fordon kan utgöra urkunder. Syftet med stämpelkorten var att de skulle ligga till grund för faststäl lande av vägtrafikskatt. Därefter hade domstolen att ta ställning till om oriktig stämpling av stämpelkorten kunde utgöra urkundsförfalskning. Detta var enligt Högsta domstolen oklart, eftersom vissa doktrinut talanden tydde på att manipulationer med apparater som medför att 68 Beträffande påföljdsbestämning, se t.ex. NJA 1986 s. 234. Beträffande det subjektivas. 110
3.rekvisitet uppsåt, se NJA 1987 B 8. 69 Beträffande nöd som rättfärdigande av urkundsförfalskning, se NJA 1979 s. 335 ochs. 110
4.NJA 1996 s. 443. 70 Se NJA 1968 s. 213. 71 För en ingående behandling om urkundsförfalskning, se vidare Löfmarck 1971 ochs. 110
5.närmare avseende datorer och urkundsförfalskning, Furberg 1987 s. 531-548.s. 110
6.Urkundsförfalskning, brukande av osann urkund ... 111 den gjorde oriktiga eller vilseledande uppteckningar eller bearbetningar hade en alltför stor likhet med sanningsbrott enligt 15 kap. BrB, varför de inte skulle kunna anses vara förfalskningsbrott. Domstolen konstate rade emellertid att det var av betydelse att bilägaren inte skulle kunna påverka den mekaniska hanteringen av stämpelkortet på annat sätt än genom körsträckans längd. Beträffande om det skulle vara fråga om ett sanningsbrott eller ett förfalskningsbrott var upphovsmannen till ur kunden av betydelse. Eftersom bilägaren, som ovan nyss nämnts, inte mer än på ett mycket begränsat sätt skulle kunna förfoga över stämpel kortet, kunde knappast han/hon betraktas som upphovsman. I stället fick, enligt Högsta domstolen, antingen Trafiksäkerhetsverket eller kilo meterräknaren vara den som hade skapat stämpelkortet. Oavsett vilken av dessa som ansågs ha skapat stämpelkortet innebar ett obehörigt in grepp i den mekaniska proceduren från bilägarens sida att urkunden delvis härrörde från en annan, nämligen bilägaren, än den som den gav sken av, nämligen Trafiksäkerhetsverket eller kilometerräknaren. Detta gällde, enligt domstolen, både om kilometerräknaren manipulerades och om en annan apparat hade använts för stämpling, vilket var fallet i det aktuella målet. På så sätt skilde sig situationen från sanningsbrotten i 15 kap. BrB och en falsk urkund fick anses framställd. Högsta domstolen har i NJA 1996 s. 63 uttalat sig om gränsdrag ningen mellan brotten urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § BrB och osant intygande enligt 15 kap. 11 § andra stycket BrB. Rättsfallet hand lade om att några personer hade undertecknat beställningsformulär för identitetskort i syfte att kunna legitimera sig som tillhörande en annan åldersgrupp än den de tillhörde (21 år i stället för 16 och 17 år) och på så sätt få tillträde till ett diskotek. Som ovan nämnts konstaterade dom stolen att personerna hade gjort sig skyldiga till urkundsförfalskning. Domstolen ansåg att de tilltalade inte endast hade lämnat osanna upp gifter om vilka de var, vilket faller in under 15 kap. 11 § andra stycket BrB. De hade dessutom ett syfte att kunna legitimera sig. Med hänsyn till detta syfte och till att de hade försökt anskaffa falska identitetskort fick de, enligt domstolen, genom att underteckna beställningsformulä ren anses uppsåtligen ha framställt falska urkunder och därmed gjort sig skyldiga till urkundsförfalskning.72 Eftersom en e-legitimation troligen kvalificerar som en urkund skulle framställandet av en falsk e-legitimaNJA 1996 s. 63. 112 Brott relaterade till elektroniska deklarationer tion eller försök att beställa en falsk e-legitimation mot bakgrund av NJA 1996 s. 63 kunna falla in under brottet urkundsförfalskning.s. 111
7.Något som i praktiken synes vara betydligt mer vanligt än att falska e-legitimationer framställs är dock, som tidigare nämnts, att obehöriga personer - i betydelsen obehöriga att uppfylla deklarationsskyldigheten - använder en annan persons e-legitimation för att underteckna en deklaration. Vanligast förekommande torde detta vara beträffande skattedeklarationer, eftersom ifyllande av skattedeklarationer är en minst månadsvis återkommande rutin till skillnad från de årliga in komstdeklarationerna även om detta säkert har minskat i och med att deklarationsombud numera får användas.s. 112
8.Att låta någon annan fylla i en in blanco undertecknad skattedekla ration utgör inte urkundsförfalskning i brottsbalkens mening, eftersom de skattskyldiga ger dem som fyller i handlingarna behörighet att kom plettera dem.73 Detta gäller även om de överskrider sin befogenhet och fyller i fel belopp.74 Ovan har nämnts att elektroniskt undertecknat dokument i linje med Alcalä-domen troligen omfattas av skyddet mot urkundsförfalskning.75 När en obehörig person har undertecknat en elektronisk deklaration med hjälp av en behörig persons koder eller e-legitimation blir det därför aktuellt att undersöka om personen i fråga har gjort sig skyldig till urkundsförfalskning. I det ovan under skatte brott diskuterade fallet NJA 2000 s. 372 avseende Åke Å dömdes den tilltalade både för skattebedrägeri (numera skattebrott) och för grov urkundsförfalskning när han falskeligen hade undertecknat en momsdeklaration. I de fall den behöriga personen har lämnat samtycke till användandet torde, liksom är fallet med pappersdeklarationer, emeller tid inte förutsättningarna för urkundsförfalskning vara uppfyllda på grund av att den behöriga personen har gett den obehöriga personen behörighet och urkunden därför inte är falsk.s. 112
Brukande av osann urkund och brukande av falsk urkund
1.Brottet brukande av osann urkund regleras i 15 kap. 11 § BrB enligt föl jande: 73 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 58. 74 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 58. 75 Se Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 103.s. 112
2.Urkundsförfalskning, brukande av osann urkund ... 113 Lämnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund rörande rättshandling, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishän seende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.s. 113
3.Den som åberopar eller eljest begagnar osann urkund som avses i första stycket, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund enligt vad där sägs. Det brott i 15 kap. 11 § BrB som skulle kunna aktualiseras i samband med deklarationer på Internet är brukande av osann urkund i bestäm melsens andra stycke. För att detta brott skall aktualiseras krävs att ur kunden objektivt är osann.76 Ansvar för brukande av osann urkund kan aktualiseras även om utställaren av urkunden, exempelvis på grund av brister i det subjektiva rekvisitet, går fri från straffrättsligt ansvar.77 Brottet tar kanske främst sikte på användning av falska intyg av olika slag. Även bestyrkta kopior faller in under begreppet osanna ur kunder.78 Företeelse av en osann bestyrkt kopia kan således falla in under brottet brukande av osann urkund. Kopior av falska urkunder däremot faller i stället in under 14 kap. 9 § BrB och brottet brukande av falsk urkund.79 Vad beträffar deklarationer på Internet torde t.ex. användning av en falsk e-legitimation kunna falla in under brottet bru kande av osann urkund.s. 113
Missbruk av urkund
1.I 15 kap. 12 § BrB stadgas att om någon missbrukar pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund genom att giva sig eller annan ut för honom eller utlämnar han urkunden att sålunda missbrukas, eller ut giver någon sanningslöst handling, som tillkommit medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för riktig kopia av viss ur kund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. 77 Se Holmqvist/Leijonhufvud/Träskman/Wennberg 2007 s. 15:89. 78 Se Holmqvist/Leijonhufvud/Träskman/Wennberg 2007 s. 15:92. 79 Se Holmqvist/Leijonhufvud/Träskman/Wennberg 2007 s. 15:93. 114 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 113
2.Brottet missbruk av urkund tar, till skillnad från det nyss nämnda brottet brukande av osann urkund, i första hand sikte på sanna ur kunder. Beträffande kopior tar det sikte på falska kopior som ger sken av att det finns ett motsvarande original, trots att det inte finns något sådant original eller det helt saknas original.80 Vad beträffar gränsdrag ningen till brukande av osann urkund, så förutsätter detta brott att det finns ett en kopia som kvalificerar som osann urkund, medan det inte behöver finnas något original alls beträffande brottet missbruk av ur kund.81s. 114
3.En e-legitimation kan, liksom ett identitetskort, missbrukas på olika sätt. Missbruk av ett identitetskort kan bestå i att en person utger sig för att vara personen på identitetskortet eller att en person tillhandahåller ett identitetskort på så sätt att den kan missbrukas på nyss nämnda sätt.82 Under förutsättning att en e-legitimation, vilket det förefaller, kvalificerar som en urkund kan motsvarande förfaranden med en e-legi timation utgöra missbruk av urkund.83 Vid deklarationer över Internet kan ett sådant förfarande som utgör missbruk av urkund vara att en i deklarationshänseende obehörig person undertecknar en annan persons deklaration med hjälp av en e-legitimation.84 Även att låna ut sin e-legi timation för att möjliggöra ett sådant undertecknande utgör missbruk av urkund.85 Det skall understrykas att till skillnad från vad som gäller för urkundsförfalskning medför inte den behöriga personens samtycke till åtgärden att brott inte föreligger. Tvärtom medför detta att även den samtyckande personen kan göra sig skyldig till brott genom att utlämna e-legitimationen.s. 114
Dataintrång
1.En risk som finns inom alla IT-miljöer är att personer obehörigen tar sig in i systemet och olovligen tar del av eller utnyttjar information. Sådana intrång kan orsaka mycket stor skada. Under år 1999 hade var fjärde 80 Se Holmqvist/Leijonhufvud/Träskman/Wennberg 2007 s. 15:97. 81 Se Holmqvist/Leijonhufvud/Träskman/Wennberg 2007 s. 15:97. 82 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 102-103. 83 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 103. 84 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 103. 85 Skatteverkets skrivelse 2004-04-26, Dnr 130 325738-04/113 (Furberg) s. 103.s. 114
2.Dataintrång 115 organisation (företag, myndigheter, kommuner och landsting) med mer än 50 anställda drabbats av IT-relaterade brott eller incidenter främst i form av datavirus, dataintrång, manipulation av data, stöld av informa tion och bedrägerier.86 Ökningen var 55 procent i förhållande till år 1995/1996.87 Ökningen kan förklaras med en ökad anslutning till publika nät såsom Internet, med en ökad exponering som följd.88 Ökningen kan också förklaras genom bättre kontrollsystem, som lett till att möjligheten att upptäcka obehöriga förfaranden har ökat.89 Genom att deklarationer lämnas in över Internet befinner sig dekla rationerna i ett öppet i stället för i ett slutet system på så sätt att dekla rationsuppgifterna befinner sig i det allmänt åtkomliga Internet i stället för i Skatteverkets interna system och lokaler. Detta medför att deklara tionsuppgifterna måste skyddas på ett annat sätt än om de är fysiskt avskilj da från omvärlden genom att de t.ex. befinner sig på ett papper. Däremot innebär det inte att deklarationsuppgifterna med automatik är sämre skyddade på Internet än vad de är antingen i pappersform eller bearbetade i datoriserad form i ett mer slutet system. En annan risk med att deklaration sker via Internet i stället för i pap persform är risken för nedladdning och ifyllning av falska i stället för äkta versioner. Som ovan nämnts i avsnitt 3.4.4.2 var ett av problemen med de tyska deklarationerna över Internet att deklaranterna aldrig kunde vara säkra på att de deklarerade på den tyska skatteförvaltning ens hemsida. Hemsidan kunde lika väl tillhöra en obehörig person som samlade in deklarationsuppgifter för egna ändamål. Som ovan nämnts infördes sedermera skydd emot ett sådant förfarande, bl.a. i form av användning av servercertifikat, nycklar, en SSL-säkrad förbindelse och en Bytecode-Checker.90 Innehållet i deklarationer är sekretessbelagt enligt 9 kap. 1 § sekre tesslagen (1980:100) med hänsyn till den enskildes förhållanden såväl av personlig som ekonomisk natur. Även om det hade varit offentligt hade det emellertid givetvis inte varit tillåtet att hämta information genom att göra intrång i Skatteverkets system. 86 BRÅ 2000:2 s. 7. 87 BRÅ 2000:2 s. 7. 88 BRÅ 2000:2 s. 7. 89 BRÅ 2000:2 s. 7. 90 Se ovan avsnitt 3.4.43. 116 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 115
3.Vissa arter av intrång är straffbelagda enligt 4 kap. 9 c § BrB. I denna bestämmelse straffbeläggs olovliga manipulationer av upptagningar för automatisk databehandling.91 Enligt 4 kap. 9 c § BrB döms den som i annat fall än som sägs i 4 kap. 8 och 9SS BrB (vilka avser brytande av post- eller telehemligheter eller intrång i förvar) olovligen bereder sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning för data intrång till böter eller fängelse i högst två år. Med upptagning avses i detta sammanhang även uppgifter som är under befordran via elektro niskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.92 I 10 § i samma kapitel straffbeläggs även försök och förberedelse till dataintrång under förutsättning att det fullbordade brottet inte skulle ha varit ringa.s. 116
4.Bestämmelsen i 4 kap. 9 c § BrB syftar övergripande till att bereda skydd emot skadegörande handlingar i IT-miljön.93 Bestämmelsen inför des ursprungligen i 21 § i den ny upphävda datalagen (1973:289). Bestämmelsen utformades på ett sådant sätt att den var avsedd att skydda datalagrat material mot obehöriga åtgärder, oavsett om åtgär derna medförde ett obehörigt integritetsintrång eller inte.94 Därför omfattade straffbestämmelsens tillämpningsområde alla slag av data register och inte enbart sådana som innehöll personinformation.95s. 116
5.Straffbestämmelsens tillämpningsområde utvidgades genom lag 1986:122, enligt vilken den blev uttryckligen tillämplig på information som är under befordran via ett elektroniskt eller annat liknande hjälp medel för att användas under automatisk databehandling, även om upp gifterna inte kunde anses som en upptagning för ADB.96 Utvidgningen motiverades av att datorer hade kommit att tas i bruk i allt större om fattning och av att denna utveckling av kommunikationstekniken hade kunde stimulera olovliga förfaranden.97 Samtidigt utvidgades tillämp ningsområdet för flera andra straffbestämmelser, exempelvis bedrägeri 91 Se dir. 2005:68. 92 4 kap. 9 c § andra meningen BrB. Se t.ex. RH 2004:40 avseende att obehörigen göras. 116
6.intrång i annans Internetsida och e-post. 93 Set.ex. SOU 1992:110 s. 207. 94 Prop. 1973:33 s. 105. 95 Prop. 1973:33 s. 105. 96 Se även prop. 1985/86:65 s. 30. 97 Prop. 1985/86:65 s. 30.s. 116
7.Dataintrång 117 och trolöshet mot huvudman.98 9 1I90n0nan bestämmelsen flyttades över till BrB modifierades den också för att anpassas till och undanröja regel konkurrens med en då ny lag om skydd för företagshemligheter.77 Dataintrång kan delas upp i interna och externa dataintrång.X0Q Ett internt dataintrång är ett sådant som begås genom överträdelse av regler som utfärdats av en arbets- eller uppdragsgivare.101 Om en anställd på Skatteverket skulle gå in och ta del av deklarationsuppgifter som han eller hon inte hade rätt att få del av skulle kunna vara ett internt data intrång.102 De interna dataintrången är skadliga för den enskildes rätts säkerhet och integritet. Under förutsättning att företag, myndigheter och organisationer har ett system med rigorös användarkontroll finns det emellertid förhållandevis goda förutsättningar att spåra enskilda funktionärers övertramp.103 104 Ett externt dataintrång kan beskrivas som ett ”intrång i system vilka sker från punkter utanför systemets fysiska och logiska avgränsning",104 dvs. ”utanför den miljö som systemägaren kontrollerar, har bestäm manderätt eller överblick över”.105 Externa dataintrång är således det som i dagligt tal ibland kallas för hackning och skulle kunna föreligga om en utomstående obehörig person tar sig in i Skatteverkets system för deklarationer och tar del av eller manipulerar de uppgifter som finns i systemet. Redan det faktum att de tänkbara gärningsmännen inte finns i en begränsad personkrets gör de externa dataintrången svårare att utreda och hantera än de interna dataintrången. Spårning av gärningsmän för externa dataintrång kan innehålla bl.a. följande två huvudmoment.106 98 Se prop. 1985/86:65 s. 1. 99 Se prop. 1987/88:155 s. 54 och SFS 1990:410. 100 Se BRÅ-rapport 2000:2 s. 28 och Kronqvist 2003 s. 100. 101 Se BRÅ-rapport 2000:2 s. 28 och Kronkvist 2003 s. 100. 102 Jfr dock RH 2002:36, i vilket ett åtal avseende ett internt dataintrång ogillades på grund av att intrånget hade skett i eget utbildningssyfte, att den tilltalade respekterade den sekretess som rådde på hennes område, att den tilltalade hade en relativt under ordnad ställning i organisationen och att den tilltalade var ovetande om det otillåtna i hennes agerande. Beträffande gränsdragningen till tjänstefel, se RH 1996:133 och RH 2000:90. 103 Se BRÅ rapport 2000:2 s. 7 och Kronqvist 2003 s. 100. 104 Kronqvist 2003 s. 101. 105 Kronqvist 2003 s. 101. 106 Se Kronqvist 2003 s. 102-105. 118 Brott relaterade till elektroniska deklarationers. 117
8.1. Identifiering av trafikdata i form av loggningar av användningen av IP-s. 118
9.adresser.s. 118
10.2. A-nummerkontroll, vilket innebär att det kontrolleras vilket fysiskt abons. 118
11.nemang som har varit aktivt.107 108 IP-adresser kan vara antingen fasta eller dynamiska. Det är förhållande vis enkelt att få information om vem som är registrerad för en fast IPadress, eftersom dessa finns tillgängliga över Internet, bl.a. i det s.k. Whois-registret.108 Exempel på subjekt som har fasta IP-adresser är myndigheter, större företag och organisationer samt de flesta abonnen ter som utnyttjar bredband.109 Nästa steg, när IP-adressen har identifie rats, är få uppgifter i form av loggningar från den person som är regist rerad på IP-adressen.110 Även dynamiska IP-adresser finns registrerade på Internet. Innehavarna av dessa är emellertid nästan uteslutande tele operatörerna.111 För att spåra abonnenten krävs att teleoperatören läm nar ut uppgifter till polisen,112 vilket numera har reglerats på EU-nivå.s. 118
12.När abonnenten har identifierats är nästa steg att knyta abonnenten till det abonnemang som har varit fysiskt aktivt i samband med data intrånget.113 Detta kan göras genom en A-nummerkontroll.114 Denna åtgärd är viktig eftersom användarnamn och lösenord kan kommas över av obehöriga personer, antingen i direkt syfte att begå brott via Internet eller för att undvika egna abonnemangskostnader.115s. 118
Databedrägeri
1.Enligt 9 kap. 1 § andra stycket kan den som ändrar i program eller upp tagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automa tisk informationsbehandling så att det innebär vinning för gärningsman nen och skada för någon annan dömas för bedrägeri. Detta brott brukar 107 Se Kronqvist 2003 s. 102-105. 108 Kronqvist 2003 s. 59 och 103. 109 Kronqvist 2003 s. 103. 110 Kronqvist 2003 s. 103. 111 Kronqvist 2003 s. 103. 112 Kronqvist 2003 s. 104. 113 Kronqvist 2003 s. 104. 114 Kronqvist 2003 s. 104. 115 Kronqvist 2003 s. 104.s. 118
2.Något om brottens inbördes relation 119 gå under benämningen databedrägeri.116 Enligt min uppfattning är det kritiska rekvisitet för om en olovlig ändring i en deklaration utgör data bedrägeri vinning för gärningsmannen. Den som har direkt vinning av en ändring i en deklaration till nackdel för den enskilde torde vara staten. En enskild person som felaktigt änd rar i sin egen deklaration till förmån för sig själv exempelvis efter det att den är slutligt inlämnad men innan dess att taxeringsbeslut är fattat, skulle förmodligen kunna dömas för både databedrägeri och skatte brott. Förfarandet framstår emellertid som onödigt komplicerat, efter som möjlighet till ändring finns utan att olovligen ändra i deklarationen. Ett fall i vilket man skulle kunna diskutera om bestämmelsen skulle kunna vara tillämplig utan att den enskilde samtidigt har gjort sig skyl dig till skattebrott är om en aktieägare i ett fåmansaktiebolag obehöri gen ändrar i deklarationen på så sätt att skatten minskar och att aktie ägaren därigenom skulle kunna få med medel kvar i bolaget för utdel ning. För att aktieägaren själv inte skall begå skattebrott genom felaktig deklaration, krävs att aktieägaren inte är behörig ställföreträdare för bolaget - något som är inte är helt vanligt för majoritetsägare i små företag. I detta sammanhang kan noteras att det är tveksamt om rekvi sitet vinning skulle kunna anses uppfyllt om aktieägaren inte är majori tetsägare, eftersom aktieägaren då inte själv bestämmer över huruvida utdelning skall lämnas eller inte. Det är också, enligt min uppfattning, tveksamt om sambandet mellan manipulationen och vinningen är till räckligt klart när det finns flera aktieägare, eftersom utdelning då i linje med likhetsprincipen inom aktiebolagsrätten normalt sker med lika belopp till alla delägare.s. 119
Något om brottens inbördes relation
1.När man ser till brottskategorierna urkundsbrott, skattebrott och data brotts inbördes relation kan konstateras att de kriminaliserar gärningar utifrån olika utgångspunkt. Detta beror på att de olika regelkoncepten har olika skyddsobjekt. Urkundsbrottens skyddsobjekt kan sägas vara den behöriga inne havaren av en urkund och tilltron till urkunder. Brottet dataintrång har 116 BRÅ-rapport 2000:2 s. 17. 120 Brott relaterade till elektroniska deklarationer till syfte att skydda företag, organisationer och myndigheter från att obehöriga personer tar sig in i deras system. Skattebrotten har inte något direkt enskilt skyddsobjekt, eftersom de huvudsakligen syftar till att skydda det allmännas intresse av att samla in skatt. De enskildas intresse av att alla - och inte endast de som frivilligt gör rätt för sig på så sätt att de betalar den skatt som skattelagstiftningen ålägger dem att betala - drar sitt strå till stacken för att finansiera samhällets utgifter kan betrak tas som ett indirekt skyddsintresse.s. 119
2.Om någon undandrar staten skatt genom att lämna in en osann deklaration, blir endast skattebrotten aktuella. Deklarationen är inte falsk, utan endast osann till sitt innehåll. Det är därför inte fråga om urkundsförfalskning, även om deklarationen utgör en urkund. Bru kande av osann urkund blir det troligen inte fråga om, eftersom dekla rationen inte åberopas eller begagnas på ett sådant sätt som avses i 15 kap. 11 § BrB. Även om man skulle kunna anse att deklarationen åberopas eller begagnas på ett sådant sätt konsumeras troligen brottet brukande av osant intyg av skattebrottet, på grund av att skattebrottet utgör lex specialis. Missbruk av urkund blir det inte fråga om, eftersom den skattskyldige i denna situation inte ger sig ut för att vara någon annan.s. 120
3.Om någon kommer över och använder någon annans e-legitimation exempelvis i syfte att redovisa överskjutande mervärdesskatt och lura till sig utbetalningarna av dessa, skulle det, innan sakomständigheterna är helt klarlagda, kunna bli aktuellt med åtal om skattebrott för den be höriga innehavaren av e-legitimationen. Om det klarläggs att någon annan obehörigen har använt e-legitimationen, blir det inte aktuellt att döma den behöriga innehavaren för skattebrott. I detta fall blir det i stället aktuellt att döma den obehöriga innehavaren för exempelvis missbruk av urkund (genom användande av e-legitimation) och ur kundsförfalskning (genom att framställa en falsk deklaration).s. 120
Sammanfattning
1.I detta kapitel har de mest centrala brotten med avseende på elektro niska deklarationer diskuterats. Dessa brott är, enligt min uppfattning, brotten i skattebrottslagen (1971:69), urkundsförfalskning enligt 14 kap. 1 § BrB, brukande av osann urkund enligt 15 kap. 11 § BrB,s. 120
2.Sammanfattning 121 missbruk av urkund enligt 15 kap. 12 § BrB samt dataintrång enligt 4 kap. 9 c § BrB och databedrägeri enligt 9 kap. 1 § BrB. Tabell 2 - Exempel på när de nu nämnda brotten skulle kunna aktuali seras vid deklaration över Internet.s. 121