1.Den relativt nya lagen (1996:242) om domstolsärenden, som brukligt härefter benämnd ärendelagen (AL), har officiellt framhållits som ett fö redöme i fråga om bl.a. handläggningsformernas flexibilitet.574 Den kan därmed ge en intressant belysning av de överväganden som vägleder på gående reformplaner. Som jag utvecklar i kap. 11 och delkapitel 12.9 nedan går nämligen den allmänna trenden mot ytterligare flexibilitet, bl.a. manifesterad i tankar på s.k. blandad process med både muntliga och skriftliga inslag, utan någon strikt uppdelning mellan förberedelse och huvudförhandling.s. 6
2.Genom att ÄL tillämpas parallellt med RB vid de allmänna domsto larna men samtidigt har en klart förvaltningsprocessuell prägel kan ett närmare studium av lagen dessutom visa på skillnader och likheter mel lan handläggningsformerna i de olika domstolsslagen.575 Mot denna bak grund skall jag i detta kapitel med avseende på ÄL behandla de tre första av de övergripande frågor som jag uppställt till besvarande i avdelning ens inledning, det vill säga med närmare specifikation följande frå gor: Vilka handläggningsformer skall tillämpas i förfaranden enligt ÄL? Vilka kriterier är bestämmande för valet av handläggningsform i enskilda ärenden? Vilka överväganden har dikterat utformningen avs. 6
3.165s. 6
4.de normer om val av handläggningsform som kommer till uttryck is. 6
5.ÄL?s. 6
6.ÄL gäller enligt sin 1 § handläggningen i de allmänna domstolars. 6
7.nas samtliga instanser av sådana, rättsvårdsärenden som skall tas upps. 6
8.av tingsrätt och som inte skall handläggas enligt RB. Den rättsliga mas. 6
9.teria vars handläggning regleras av ÄL är spretig och kan endast meds. 6
10.svårighet avgränsas med ledning av något annat än sin formella klass. 6
11.sifikation som tillhörande kategorin rättsvårdsärenden (frivillig rättss. 6
12.vård) och dylikt till åtskillnad från rättskipning (stridig rättsvård)s. 6
13.och förvaltning.576 Att vara ett domstolsärende är, för att tala meds. 6
14.Lindblom, inte en medfödd egenskap utan snarare en konventionellts. 6
15.än funktionellt bestämd egenskap.577 Några få exempel på sådant soms. 6
16.omfattas av lagen är ärenden om förvaltar- och godmanskap, regists. 6
17.rering av äktenskapsförord, associationsrättsliga frågor och dödandes. 6
18.av förkomna handlingar. Därtill omfattas åtskilliga ärenden som ans. 6
19.hängiggörs vid TR genom överklagande av en förvaltningsmyndigs. 6
20.hets beslut, exempelvis polismyndighetsbeslut i felparkeringsfrågors. 6
21.(vilka redan i sig innefattar viss överprövning) och KFM-beslut is. 6
22.utmätningsfrågor.s. 6
23.Nya ÄL gjordes alltså tillämplig på processen i alla instanser med ens. 6
24.medvetet gjord åtskillnad mellan dessa.578 Bestämmelserna i äldre ÄL avs. 6
25.såg däremot i första hand endast TR-processen. Vid överklagande gälldes. 6
26.RB:s regler om överklagande av TR-beslut. Förändringarna gjordes mots. 6
27.bakgrund av främst följande överväganden angående de tidigare reglernas. 6
28.för överrättsprövningen:s. 6
29.Reglerna passar för överklaganden av processuella beslut i tvistemål ochs. 6
30.brottmål, och det är närmast för dem som reglerna är skrivna. Vad som frams. 6
31.för allt är tydligt är att man i största möjliga utsträckning har önskat undvikas. 6
32.muntliga inslag i överrättsprocessen när ett sådant beslut överklagas. Munts. 6
33.lighet är nämligen i allmänhet direkt olämplig när det gäller hanteringens. 6
34.av överklaganden avseende endast processuella frågor. När man emellertids. 6
35.kommer in på överklaganden av materiella beslut i domstolsärenden är dets. 6
36.166s. 6
37.inte alltid som rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrättsbesluts. 7
38.passar eller är tillräckliga. Exempelvis är behovet av muntlighet inte sällans. 7
39.större än det som de reglerna formellt sett ger utrymme för. Detta gäller is. 7
40.särskilt hör grad sådana domstolsärenden som angår rättigheter eller skyls. 7
41.digheter som omfattas av Europakonventionen. Vi skall nu se närmare på vilka handläggningsformer som skall tillämpas enligt AL-reglerna. Den flexibilitet som onekligen utmärker dessa kan betraktas som en - förvisso inte given eller nödvändig — effekt av att den materia vars handläggning de reglerar är så heterogen.579 5 58801s. 7
Handläggningsformer i förfaranden enligt ÄL
1.I likhet med vad som följer av RB och FPL skall ärenden enligt huvudre geln i 4 § ÄL inledas skriftligen. Regeringen far emellertid enligt samma stadgande för vissa slags ärenden bestämma att de far inledas i annan form. Enligt ÄL-propositionen (1995/ 96:115) kan ett förfarande endast med stöd av ett sådant beslut inledas muntligen,vilket ju onekligen handlar om en annan form. Som andra exempel på inledandeformer, som inte godtas utan särskilt beslut, nämndes dock ansökan och dylikt ”ge nom en diskett eller genom en elektronisk överföring från datamaskin till datamaskin”. Enligt detta uttalande torde e-post inte kunna användas utan särskilt regeringsförordnande.s. 7
2.Däremot uttalades att kravet på skriftlighet vid inledande av ett för farande enligt den nya ÄL inte utesluter användning av telefax.5^ La gen rymmer nämligen ingen motsvarighet till kravet i 2 § 3 st. gamla ÄL (1946:807) och det ännu gällande kravet i RB 42:2 3 st. respektive 3 § FPL att inledande skrifter alltid skall vara egenhändigt undertecknade. Detta krav, som innebär att just det undertecknade exemplaret skall ges in till domstolen, låter sig motiveras med behovet av att kunna konstatera att en så viktig handling verkligen härrör från den uppgivna parten.582s. 7
3.167s. 7
4.Enligt ÄL-propositionen skulle det emellertid ”föra för långt att förbjudas. 6
5.telefax för sådana skrivelser genom vilka ett ärende enligt den nya ÄLs. 6
6.inleds”. Vad som avsågs med detta uttalande är oklart, men i fråga oms. 6
7.ärenden där TR fungerar som andra instans håller den koppling soms. 6
8.gjordes till RB: ”överklaganden till hovrätt enligt rättegångsbalken kans. 6
9.ju ges in genom telefax”.583 Enligt 44 § 3 st. ÄL, liksom enligt förebildens. 6
10.RB 33:3, har domstolen dock möjlighet att vid tveksamhet om äkthetens. 6
11.av en handling förelägga parten att ge in en ny skrivelse som har partenss. 6
12.underskrift i original.s. 6
13.Det framstår som svårmotiverat att de olika formerna av elektronisks. 6
14.överföring av text — telefax och e-post - inte har varit avsedda att lika-s. 6
15.behandlas.584 Förarbetsuttalandena är förvisso förståeliga med tanke pås. 6
16.att det ännu 1995 var svårt att förutse den explosionsartade utvecklings. 6
17.i användningen av bl.a. e-post som därefter följt.585 En ändamålstolk-s. 6
18.ning talar starkt för att likställa åtminstone dessa former och accepteras. 6
19.att ärenden enligt ÄL, även utan särskilt beslut, kan inledas genom ens. 6
20.e-skrift men den typen av tolkning blir ju nu inte alltid avgörande. I sins. 6
21.kommentar till ÄL har Fitger tidigare utgått från att e-post skall kunnas. 6
22.uppfylla skriftlighetskravet även enligt ÄL, men uppgrävandet av förålds. 6
23.rade förarbetsuttalanden har stämt till obefogad eftertanke.586s. 6
24.Som redan framgått kunde en ansökan enligt 2 § 1 st. gamla ÄL gös. 6
25.ras muntligen eller skriftligen hos rätten. Hade en ansökan gjorts mündis. 6
26.gen skulle den enligt 3 st. ”upptecknas, om det behövs”.587 Ett strängares. 6
27.krav på viss form - ett skriftlighetskrav - råder alltså som huvudregels. 6
28.enligt nya ÄL. Samtidigt har kraven inom det skriftliga området alltsås. 6
29.blivit mindre rigorösa. Oavsett system är eller blir emellertid det materials. 6
30.som inleder handläggningen av ett ärende i regel skriftligt och erbjuders. 6
31.168 därmed den säkerhet som eftersträvas. Vem som ytterst skall ansvara för skriftställandet är sedan en annan fråga.s. 6
32.Man kan tänka sig att det är mindre angeläget att domstolarna agerar skrivhjälp åt allmänheten i vår tid än förr, men säkert är det inte. Frå gan övervägdes specifikt i samband med att bestämmelserna om hand läggningen av inskrivningsärenden anpassades till bestämmelserna i AL (JB 19:10 1 st. motsvarar sedan den 1 juli 2000 4 § ÄL), varvid uttala des:588s. 7
33.En möjlighet att anhängiggöra ett ärende muntligen torde inte [----] längres. 7
34.tjäna något praktiskt syfte. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms unis. 7
35.versitet har hävdat att det för personer med dåliga kunskaper i svenska språs. 7
36.ket kan vara en fördel om ansökningsförfarandet inte är skriftligt. I sådanas. 7
37.fall torde emellertid, enligt regeringens uppfattning, den enskilde framförs. 7
38.allt vara i behov av hjälp från ett ombud eller av en god service från inskrivs. 7
39.ningsmyndigheten. Att ansökan är skriftlig torde snarast minska risken förs. 7
40.missförstånd. För inskrivningsmyndigheterna kan enstaka muntliga ansöks. 7
41.ningar innebära visst merarbete. Möjligheten att göra ansökan muntligens. 7
42.bör därför tas bort. Innebörden av uttalandet är inte helt lättillgänglig. Åtskilligt av det tänk ta merarbetet, som motiverar ett krav på skriftlighet, uppstår ju likväl om myndigheten skall kunna erbjuda den goda service som är en förutsätt ning för kravet på skriftlighet skall kunna upprätthållas utan negativa ef fekter. Parterna skall åtminstone i ärenden som handläggs enligt ÄL klara sig utan ombud.589 Sannolikt har regeringen sett för sig ett rent muntligt system, vilket aldrig varit aktuellt (jfr 2 § 3 st. gamla ÄL, som berördes strax ovan). Ett sådant anhängiggörande genom domstolens skriftliga upptecknande av muntligt lämnade uppgifter, borde kunna komma i fråga i åtminstone samma utsträckning som enligt FPL.590s. 7
43.Enligt huvudregeln i 13 § 1 st. ÄL är förfarandet hos domstolen vid handläggning av ärenden, alltså även sedan de inletts, skriftligt (jfr 4 §). Enligt 16 § ÄL skall den motpart som fatt tillfälle att svara göra det skrift ligen, om inte domstolen bestämmer att svaret far lämnas muntligen. Att domstolen på förhand, det vill säga innan en part framställt önskemål om detta, bestämmer att svaret skall fa lämnas muntligt lär i praktiken endast bli aktuellt i sådana fall då svaret skall avges vid ett sammanträde till vil ket domstolen kallar samtidigt med att någon ges tillfälle att svara.591s. 7
44.169s. 7
45.Sammanträde av olika slag kan alltså på olika grunder ingå i förfarans. 6
46.det.592 Domstolen skall enligt 14 § ÄL som huvudregel hålla sammans. 6
47.träde, om det begärs av enskild part.593 Sammanträde behöver dock ens. 6
48.ligt samma lagrum inte hållas om ärendet inte skall prövas i sak, oms. 6
49.avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund avs. 6
50.någon annan särskild omständighet inte behövs. Enligt 13 § 1 st. ÄL, soms. 6
51.är tillämplig då någon begäran från enskild part inte framställts, bör dets. 6
52.i förfarandet ingå sammanträde när detta kan antas vara till fördel förs. 6
53.utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.594s. 6
54.Som framgår redan av lagrummets ordalydelse är utrymmet för atts. 6
55.underlåta att hålla sammanträde på parts begäran mycket begränsat.595s. 6
56.Angivna undantag från huvudregeln enligt 14 § ÄL, som exemplifierars. 6
57.de särskilda omständigheter som krävs, avser t.ex. att ärendet gäller ens. 6
58.dispensprövning eller prövning av rättegångshinder. Om domstolens avs. 6
59.görande är beroende av en bedömning av om en förhörspersons upps. 6
60.gifter är trovärdiga och denne inte tidigare har hörts av domstolen börs. 6
61.en begäran om sammanträde bifallas.596 Enligt motiven bör, omvänt, ens. 6
62.enskilds uppgifter, i den mån de är relevanta för domstolens avgörande,s. 6
63.tas för goda om domstolen avslår dennes begäran om sammanträde. Tills. 6
64.exemplifieringen av de särskilda omständigheter som krävs för att avslås. 6
65.en begäran läggs i motiven vad som kanske kan kallas plädering mot bättres. 6
66.vetande, eller som det uttrycks där, att en enskild begär ett sammanträdes. 6
67.endast för att ”få tillfälle att kritisera en antagen rättsnorm”.597 Emellertids. 6
68.är det snarare själva tvistens grad av seriositet än de enskilda argumentenss. 6
69.karaktär som skall beaktas, särskilt vid bedömningen av om en begärans. 6
70.om muntlig förhandling förtjänar bifall.598s. 6
71.170s. 6
72.Följdriktigt bör en oklar framställning, som kan uppfattas som en be gäran om muntlig förhandling, av domstolen antingen klargöras eller resultera i att muntlig förhandling anordnas.599 Det olyckligtvis refere rade hovrättsfallet RH 2001:65 förtjänar definitivt inte efterföljd. Den enskilde klagande i ett utsökningsmål begärde där att få höras under sanningsförsäkran. HovR uppfattade detta som en villkorad begäran om sammanträde. Bland annat med hänsyn till att part inte kan höras under straffansvar i ärenden avslog HovR klagandens begäran om sammanträde. Hänvisningen till HD:s liknande bedömning av implicit avstående från rätt till muntlig förhandling i fallet NJA 1999 s. 544, där en bank och ett försäkringsbolags konkursbo företräddes av högt kvalificerade advokater, var föga adekvat.600s. 7
73.Däremot kunde HovR med fördel ha hållit sig till de, även vid tillämp ning av nya ÄL, efterfölj ans värda fallen refererade som RH 1984:78 I-II, där HovR angående förhandling enligt gamla ÄL bl.a. uttalade:s. 7
74.[----] förhandling i domstolsärende skall hållas om det behövs för sakenss. 7
75.prövning (jfr prop. 1946:28 s. 79 f.). Om en restriktivare hållning än sås. 7
76.varit avsedd, hade den behövt lagfästas. I vad mån förhandling behövs fårs. 7
77.avgöras enligt allmänna processrättsliga grundsatser, till vilka hör att parts. 7
78.äger föra bevis som krävs för att han skall kunna komma till sin rätt (jfrs. 7
79.nyssnämnda prop. s. 10 och 80) samt att erbjudet bevis får avvisas endasts. 7
80.om det är irrelevant, obehövligt eller uppenbart otjänligt eller om avsevärts. 7
81.enklare eller billigare bevis står till buds (se 35 kap. 7 § rättegångsbalken). Enskilda klagande (den ena förvisso ett bolag) utan ombud hade begärt förhandling i ärenden om felparkeringsavgift för att kunna förebringa förhör med sig själva. HovR uttalade vidare bl.a.:s. 7
82.[TJingsrätten [borde] senast genom slutföreläggandet i målet ha gjort klarts. 7
83.för bolaget att dess beviserbjudande behövde preciseras. Alternativet hades. 7
84.varit att acceptera det som det var - eftersom temat i sig själv framstår soms. 7
85.relevant för saken - och således taga målet till förhandling. Genom att intes. 7
86.göra någotdera men utan vidare avgöra målet på handlingarna begick tingss. 7
87.rätten rättegångsfel. Eftersom bolagets sak kan stå och falla med beviset is. 7
88.fråga motiverar felet att målet, med tillämpning av grunderna för 50 kap.s. 7
89.26 § 2 st. rättegångsbalken, visas åter till tingsrätten.s. 7
90.171s. 7
91.Bestämmelsen i 13 § 1 st. AL utgör en stark men icke ovillkorlig rekoms. 6
92.mendation till domstolen att hålla sammanträde i fall då ingen av parters. 6
93.na har begärt att så skall ske.601 Det räcker med en så svag grund som etts. 6
94.antagande att de angivna fördelarna kan uppnås genom ett sammanträdes. 6
95.för att rekommendationen skall bli tillämplig, men varje avsteg från res. 6
96.kommendationen utgör inte ett rättegångsfel. Utrymmet för fritt domars. 6
97.skön är stort, kanske väl stort med hänsyn till det stora antalet ärenden,s. 6
98.som för normalfallet skulle kunna kräva enkla och handfasta rutiner.602s. 6
99.Det kan dock förekomma att ett ärende avser en rättighet som kan fallas. 6
100.under EKMR art. 6.603 Behovet av sammanträde måste då, främst i fall avs. 6
101.en klar begäran om muntlig förhandling, bedömas utifrån konventionenss. 6
102.krav, vilket ju förvisso inte innebär att det finns en ovillkorlig rätt tills. 6
103.sammanträde (se kap. 3 ovan).604 6 S0å5ledes behöver en begäran om sams. 6
104.manträde inte bifallas om domstolen bara prövar en interimistisk frågas. 6
105.eller om underinstans har hållit förhandling i saken och det inte finns nås. 6
106.gon oklarhet beträffande sakfrågorna. Om ett överklagande gäller endasts. 6
107.ett processuellt beslut behöver sammanträde inte hållas.s. 6
108.Enligt 27 § AL skall domstolens (avgörande) beslut grundas på det soms. 6
109.handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet,s. 6
110.vilket helt överensstämmer med regleringen i 30 § 1 st. FPL. I förhåls. 6
111.lande till gamla AL innebär detta en ändring i de fall där domstolen hållits. 6
112.ett sammanträde genom att RB:s omedelbarhetsprincip (RB 17:2) intes. 6
113.behöver tillämpas vid handläggning enligt nya ÅL.603 Enligt ÄL-proposi-s. 6
114.tionen kan förvisso rätten och parterna i dispositiva ärenden, som är relas. 6
115.172 tivt fåtaliga, bestämma att endast det som förekommit vid sammanträde skall läggas till grund för avgörandet, det vill säga att ett sammanträde av huvudförhandlingstyp skall hållas.s. 6
116.Muntlighetsprincipen inklusive omedelbarhetsprincipen, som den kommer till uttryck vid huvudförhandling enligt RB, gör sig alltså i regel inte heller gällande vid handläggning enligt AL.606 Hålls ett sammanträde är förvisso den underförstådda huvudregeln, till skillnad från vad som gäller enligt FPL, att domstolen skall behandla ärendet i dess helhet.607 Den eftersträvade flexibiliteten ligger främst i möjligheterna att i fråga om underlaget för avgörandet blanda muntliga och skriftliga inslag, med an valet att hålla förhandling enligt RB i huvudsak innebär ett avgörande uteslutande på grundval av det muntligt framförda (jfr 3.3 ovan).s. 7
117.Hålls ett sammanträde kan det däremot enligt 13 § 3 st. ÄL begrän sas till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet eller till att ta upp muntlig bevisning eller annars avgränsas på det sätt som domstolen anser lämpligt. Domstolens möjligheter att begränsa sammanträdet efter vad omständigheterna kräver blir därmed lika flexibla som de är enligt [FPL]” uttalades i ÄL-propositionen.608 Om domstolen avser att begränsa sam manträdet bör parterna upplysas om detta så att de kan förbereda sig på bästa sätt. I 14 § om sammanträde som hålls på begäran av part saknas en motsvarande reglering men det är svårt att se varför en viss effektiviseringsinriktad begränsning inte skulle vara möjlig, oavsett skälet till att sammanträdet hålls. Dock måste eventuella begränsningar naturligtvis ske med större återhållsamhet än i fall då ett sammanträde hålls på dom stolens självständiga initiativ. Med de gränser som sätts av det onödiga, som domstolen skall hålla borta (se 12 § ÄL), borde en enskild part där med kunna påfordra att ett sammanträde omfattar målet i dess helhet.s. 7
Bakomliggande överväganden
1.Vilka överväganden om muntlighetens respektive skriftlighetens för- och nackdelar har dikterat utformningen av de normer om val av handläggningsform som kommer till uttryck i ÄL och som vi nu studerat? För att rätt kunna bedöma denna fråga måste nya ÄL från 1996 betraktas i ljuset av den gamla från 1946, som hade tillkommit i nära anslutning till nyas. 7
2.173s. 7
3.RB.609 Till de många frågor som ansågs bristfälligt, ja rentav ”torftigt”,s. 6
4.reglerade i gamla ÄL hörde frågor om muntlighet eller skriftlighet. Soms. 6
5.en allmän utgångspunkt anfördes till stöd för ”att regleringen av ärendes. 6
6.förfarandet [----] bör bli betydligt mer utförlig än den är nu [----] försts. 6
7.och främst det allmänna kravet på förutsebarhet och likabehandling i rättss. 6
8.tillämpningen” (min kurs.).s. 6
9.En tydlig strävan var att ÄL skulle fjärmas från sitt beroende avs. 6
10.RB. I ÄL-propositionen hette det att man vid en fortsatt kopplings. 6
11.till RB, genom eventuell integrering, måste ”övervinna inte bara des. 6
12.svårigheter som är förenade med att balkens krav på muntlighet, omedels. 6
13.barhet och koncentration i allmänhet är obehövliga när det gäller ärens. 6
14.denas hantering”.610 Vidare uttalades att man i så fall ”måste övervinnas. 6
15.också de svårigheter som följer av att balken inte alls är anpassad för atts. 6
16.det skall kunna ske ett överklagande till tingsrätt”. Den typen av ärendens. 6
17.hade kommit att bli allt vanligare. Resultatet blev alltså en separat ny ÄL,s. 6
18.vilken byggde på överväganden som var mer självständiga från RB mens. 6
19.starkare knutna till FPL.s. 6
20.Att EKMR i många fall kräver muntlighet på parts begäran har,s. 6
21.som redan framgått, i hög grad väglett utformningen av den nya ÄL.s. 6
22.I 4 § 2 st. gamla ÄL föreskrevs att rätten skulle hålla sammanträdes. 6
23.om ”för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår [fins. 6
24.nes] böra höras muntligen”. Det handlade alltså om en, förvisso mycks. 6
25.et öppet formulerad men domstolsorienterad, bedömning grundads. 6
26.på främst utredningsbehovet. Vid övervägandena om reformbehovens. 6
27.ansågs denna reglering, med rätta, vara otillräckligt anpassad till ”des. 6
28.krav på muntlighet som följer av våra åtaganden enligt [EKMR]”.611s. 6
29.I fråga om behovet av muntlighet i hovrätterna var övervägandenas. 6
30.närmast helt inriktade på ren konventionsuppfyllelse, även om mans. 6
31.inte uttryckligen gick så långt som vid övervägandena angående ALs. 6
32.handläggning av utsökningsmål några år tidigare. Då uttalade depars. 6
33.tementschefen bl.a.:612s. 6
34.Om man låter en sådan [pga. EKMR-kraven] skärpt regel omfatta endasts. 6
35.mål som överklagats från kronofogdemyndighet, riskerar man omotiverades. 6
36.motsatsslut om att muntlig förhandling inte är påkallad i samma utsträcks. 6
37.ning i övriga sorters ärenden som handläggs enligt ärendelagen.s. 6
38.174s. 6
39.Om man å andra sidan skärper regeln mera generellt riskerar man atts. 7
40.träffa ärendegrupper som inte omfattas av rätten enligt konventionen till munts. 7
41.lig förhandling vid domstolsprövningen. Generellt förhåller det sig så, att de upplevda riskerna med en alltför om fattande regel eller mothänsyn till intresset av muntlighet sällan artikuleras särskilt tydligt. I ÄL-propositionen redovisades förvisso Riksrevisionsverkets remissyttrade vilja att ”av kostnadsskäl begränsa muntligheten till det som är nödvändigt på grund av Sveriges internationella åtagan den”.613 Något uttryckligt ställningstagande till kostnadernas betydelse finner man däremot inte från departementschefens sida (utöver vad som allmänt sägs om resursförluster nedan). Fitger gör dock gällande, pga. en jämförelse med förarbetena till FPL, att man när det gäller ÄL endast i undantagsfall, som särskilda skäl mot att efterkomma en parts begäran om sammanträde, kan beakta ärendets bagatellartade karaktär eller att kostnaderna för ett sammanträde är stora i förhållande till tvisteföremålets värde.614 Som han vidare anför kan dock behovet i sådana fall behöva diskuteras närmare med parterna och möjligheterna att anordna telefon sammanträde övervägas.s. 7
42.När det gällde frågan om behovet av muntlighet vid TR var övervägan dena, som sagt, mer självständiga från EKMR än motsvarande i hovrät terna, även om resonemangen känns igen från ED:s argumentation (se 3.1 ovan). Särskilt omfattande var de likväl inte. I huvudsak rymdes de i ett enda stycke, som alltså låg till grund för utformningen av de ovan redovisade lösningarna:615s. 7
43.När det gäller tingsrätterna medför ett sammanträde i ett domstolsäs. 7
44.rende inte sällan att utredningsunderlaget förbättras och att handläggs. 7
45.ningen effektiviseras. Att parter ges en relativt omfattande rätt att läggas. 7
46.fram sin sak muntligt inför tingsrätten i de fall de önskar detta hars. 7
47.också stor betydelse för tilltron till rättsväsendet. Många enskilda kan has. 7
48.lättare att godta domstolens avgörande om de fått komma till tals vids. 7
49.ett sammanträde. Det är därför viktigt att tingsrätten såvitt möjligts. 7
50.söker tillgodose en enskild rättssökandes önskemål om att få tillfälles. 7
51.att presentera sin sak muntligt inför domstolen. Det finns emellertids. 7
52.även ett stort antal fall där ett sammanträde inte tjänar något syftes. 7
53.utan endast försenar ett avgörande och/eller leder till resursförluster. Denna kärnfulla redovisning ger ekon av flera av de överväganden som har berörts i det föregående, inte endast avseende ÄL utan även andras. 7
54.175s. 7
55.handläggningslagar. Det finns goda skäl att hålla övervägandena i minnets. 6
56.när vi nu går för att se närmare på den historiska grund, på vilken dagenss. 6
57.reglering vilar.s. 6
58.176s. 6