1.I likhet med vad som följer av RB och FPL skall ärenden enligt huvudre geln i 4 § ÄL inledas skriftligen. Regeringen far emellertid enligt samma stadgande för vissa slags ärenden bestämma att de far inledas i annan form. Enligt ÄL-propositionen (1995/ 96:115) kan ett förfarande endast med stöd av ett sådant beslut inledas muntligen,vilket ju onekligen handlar om en annan form. Som andra exempel på inledandeformer, som inte godtas utan särskilt beslut, nämndes dock ansökan och dylikt ”ge nom en diskett eller genom en elektronisk överföring från datamaskin till datamaskin”. Enligt detta uttalande torde e-post inte kunna användas utan särskilt regeringsförordnande.s. 7
2.Däremot uttalades att kravet på skriftlighet vid inledande av ett för farande enligt den nya ÄL inte utesluter användning av telefax.5^ La gen rymmer nämligen ingen motsvarighet till kravet i 2 § 3 st. gamla ÄL (1946:807) och det ännu gällande kravet i RB 42:2 3 st. respektive 3 § FPL att inledande skrifter alltid skall vara egenhändigt undertecknade. Detta krav, som innebär att just det undertecknade exemplaret skall ges in till domstolen, låter sig motiveras med behovet av att kunna konstatera att en så viktig handling verkligen härrör från den uppgivna parten.582s. 7
3.167s. 7
4.Enligt ÄL-propositionen skulle det emellertid ”föra för långt att förbjudas. 6
5.telefax för sådana skrivelser genom vilka ett ärende enligt den nya ÄLs. 6
6.inleds”. Vad som avsågs med detta uttalande är oklart, men i fråga oms. 6
7.ärenden där TR fungerar som andra instans håller den koppling soms. 6
8.gjordes till RB: ”överklaganden till hovrätt enligt rättegångsbalken kans. 6
9.ju ges in genom telefax”.583 Enligt 44 § 3 st. ÄL, liksom enligt förebildens. 6
10.RB 33:3, har domstolen dock möjlighet att vid tveksamhet om äkthetens. 6
11.av en handling förelägga parten att ge in en ny skrivelse som har partenss. 6
12.underskrift i original.s. 6
13.Det framstår som svårmotiverat att de olika formerna av elektronisks. 6
14.överföring av text — telefax och e-post - inte har varit avsedda att lika-s. 6
15.behandlas.584 Förarbetsuttalandena är förvisso förståeliga med tanke pås. 6
16.att det ännu 1995 var svårt att förutse den explosionsartade utvecklings. 6
17.i användningen av bl.a. e-post som därefter följt.585 En ändamålstolk-s. 6
18.ning talar starkt för att likställa åtminstone dessa former och accepteras. 6
19.att ärenden enligt ÄL, även utan särskilt beslut, kan inledas genom ens. 6
20.e-skrift men den typen av tolkning blir ju nu inte alltid avgörande. I sins. 6
21.kommentar till ÄL har Fitger tidigare utgått från att e-post skall kunnas. 6
22.uppfylla skriftlighetskravet även enligt ÄL, men uppgrävandet av förålds. 6
23.rade förarbetsuttalanden har stämt till obefogad eftertanke.586s. 6
24.Som redan framgått kunde en ansökan enligt 2 § 1 st. gamla ÄL gös. 6
25.ras muntligen eller skriftligen hos rätten. Hade en ansökan gjorts mündis. 6
26.gen skulle den enligt 3 st. ”upptecknas, om det behövs”.587 Ett strängares. 6
27.krav på viss form - ett skriftlighetskrav - råder alltså som huvudregels. 6
28.enligt nya ÄL. Samtidigt har kraven inom det skriftliga området alltsås. 6
29.blivit mindre rigorösa. Oavsett system är eller blir emellertid det materials. 6
30.som inleder handläggningen av ett ärende i regel skriftligt och erbjuders. 6
31.168 därmed den säkerhet som eftersträvas. Vem som ytterst skall ansvara för skriftställandet är sedan en annan fråga.s. 6
32.Man kan tänka sig att det är mindre angeläget att domstolarna agerar skrivhjälp åt allmänheten i vår tid än förr, men säkert är det inte. Frå gan övervägdes specifikt i samband med att bestämmelserna om hand läggningen av inskrivningsärenden anpassades till bestämmelserna i AL (JB 19:10 1 st. motsvarar sedan den 1 juli 2000 4 § ÄL), varvid uttala des:588s. 7
33.En möjlighet att anhängiggöra ett ärende muntligen torde inte [----] längres. 7
34.tjäna något praktiskt syfte. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms unis. 7
35.versitet har hävdat att det för personer med dåliga kunskaper i svenska språs. 7
36.ket kan vara en fördel om ansökningsförfarandet inte är skriftligt. I sådanas. 7
37.fall torde emellertid, enligt regeringens uppfattning, den enskilde framförs. 7
38.allt vara i behov av hjälp från ett ombud eller av en god service från inskrivs. 7
39.ningsmyndigheten. Att ansökan är skriftlig torde snarast minska risken förs. 7
40.missförstånd. För inskrivningsmyndigheterna kan enstaka muntliga ansöks. 7
41.ningar innebära visst merarbete. Möjligheten att göra ansökan muntligens. 7
42.bör därför tas bort. Innebörden av uttalandet är inte helt lättillgänglig. Åtskilligt av det tänk ta merarbetet, som motiverar ett krav på skriftlighet, uppstår ju likväl om myndigheten skall kunna erbjuda den goda service som är en förutsätt ning för kravet på skriftlighet skall kunna upprätthållas utan negativa ef fekter. Parterna skall åtminstone i ärenden som handläggs enligt ÄL klara sig utan ombud.589 Sannolikt har regeringen sett för sig ett rent muntligt system, vilket aldrig varit aktuellt (jfr 2 § 3 st. gamla ÄL, som berördes strax ovan). Ett sådant anhängiggörande genom domstolens skriftliga upptecknande av muntligt lämnade uppgifter, borde kunna komma i fråga i åtminstone samma utsträckning som enligt FPL.590s. 7
43.Enligt huvudregeln i 13 § 1 st. ÄL är förfarandet hos domstolen vid handläggning av ärenden, alltså även sedan de inletts, skriftligt (jfr 4 §). Enligt 16 § ÄL skall den motpart som fatt tillfälle att svara göra det skrift ligen, om inte domstolen bestämmer att svaret far lämnas muntligen. Att domstolen på förhand, det vill säga innan en part framställt önskemål om detta, bestämmer att svaret skall fa lämnas muntligt lär i praktiken endast bli aktuellt i sådana fall då svaret skall avges vid ett sammanträde till vil ket domstolen kallar samtidigt med att någon ges tillfälle att svara.591s. 7
44.169s. 7
45.Sammanträde av olika slag kan alltså på olika grunder ingå i förfarans. 6
46.det.592 Domstolen skall enligt 14 § ÄL som huvudregel hålla sammans. 6
47.träde, om det begärs av enskild part.593 Sammanträde behöver dock ens. 6
48.ligt samma lagrum inte hållas om ärendet inte skall prövas i sak, oms. 6
49.avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund avs. 6
50.någon annan särskild omständighet inte behövs. Enligt 13 § 1 st. ÄL, soms. 6
51.är tillämplig då någon begäran från enskild part inte framställts, bör dets. 6
52.i förfarandet ingå sammanträde när detta kan antas vara till fördel förs. 6
53.utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.594s. 6
54.Som framgår redan av lagrummets ordalydelse är utrymmet för atts. 6
55.underlåta att hålla sammanträde på parts begäran mycket begränsat.595s. 6
56.Angivna undantag från huvudregeln enligt 14 § ÄL, som exemplifierars. 6
57.de särskilda omständigheter som krävs, avser t.ex. att ärendet gäller ens. 6
58.dispensprövning eller prövning av rättegångshinder. Om domstolens avs. 6
59.görande är beroende av en bedömning av om en förhörspersons upps. 6
60.gifter är trovärdiga och denne inte tidigare har hörts av domstolen börs. 6
61.en begäran om sammanträde bifallas.596 Enligt motiven bör, omvänt, ens. 6
62.enskilds uppgifter, i den mån de är relevanta för domstolens avgörande,s. 6
63.tas för goda om domstolen avslår dennes begäran om sammanträde. Tills. 6
64.exemplifieringen av de särskilda omständigheter som krävs för att avslås. 6
65.en begäran läggs i motiven vad som kanske kan kallas plädering mot bättres. 6
66.vetande, eller som det uttrycks där, att en enskild begär ett sammanträdes. 6
67.endast för att ”få tillfälle att kritisera en antagen rättsnorm”.597 Emellertids. 6
68.är det snarare själva tvistens grad av seriositet än de enskilda argumentenss. 6
69.karaktär som skall beaktas, särskilt vid bedömningen av om en begärans. 6
70.om muntlig förhandling förtjänar bifall.598s. 6
71.170s. 6
72.Följdriktigt bör en oklar framställning, som kan uppfattas som en be gäran om muntlig förhandling, av domstolen antingen klargöras eller resultera i att muntlig förhandling anordnas.599 Det olyckligtvis refere rade hovrättsfallet RH 2001:65 förtjänar definitivt inte efterföljd. Den enskilde klagande i ett utsökningsmål begärde där att få höras under sanningsförsäkran. HovR uppfattade detta som en villkorad begäran om sammanträde. Bland annat med hänsyn till att part inte kan höras under straffansvar i ärenden avslog HovR klagandens begäran om sammanträde. Hänvisningen till HD:s liknande bedömning av implicit avstående från rätt till muntlig förhandling i fallet NJA 1999 s. 544, där en bank och ett försäkringsbolags konkursbo företräddes av högt kvalificerade advokater, var föga adekvat.600s. 7
73.Däremot kunde HovR med fördel ha hållit sig till de, även vid tillämp ning av nya ÄL, efterfölj ans värda fallen refererade som RH 1984:78 I-II, där HovR angående förhandling enligt gamla ÄL bl.a. uttalade:s. 7
74.[----] förhandling i domstolsärende skall hållas om det behövs för sakenss. 7
75.prövning (jfr prop. 1946:28 s. 79 f.). Om en restriktivare hållning än sås. 7
76.varit avsedd, hade den behövt lagfästas. I vad mån förhandling behövs fårs. 7
77.avgöras enligt allmänna processrättsliga grundsatser, till vilka hör att parts. 7
78.äger föra bevis som krävs för att han skall kunna komma till sin rätt (jfrs. 7
79.nyssnämnda prop. s. 10 och 80) samt att erbjudet bevis får avvisas endasts. 7
80.om det är irrelevant, obehövligt eller uppenbart otjänligt eller om avsevärts. 7
81.enklare eller billigare bevis står till buds (se 35 kap. 7 § rättegångsbalken). Enskilda klagande (den ena förvisso ett bolag) utan ombud hade begärt förhandling i ärenden om felparkeringsavgift för att kunna förebringa förhör med sig själva. HovR uttalade vidare bl.a.:s. 7
82.[TJingsrätten [borde] senast genom slutföreläggandet i målet ha gjort klarts. 7
83.för bolaget att dess beviserbjudande behövde preciseras. Alternativet hades. 7
84.varit att acceptera det som det var - eftersom temat i sig själv framstår soms. 7
85.relevant för saken - och således taga målet till förhandling. Genom att intes. 7
86.göra någotdera men utan vidare avgöra målet på handlingarna begick tingss. 7
87.rätten rättegångsfel. Eftersom bolagets sak kan stå och falla med beviset is. 7
88.fråga motiverar felet att målet, med tillämpning av grunderna för 50 kap.s. 7
89.26 § 2 st. rättegångsbalken, visas åter till tingsrätten.s. 7
90.171s. 7
91.Bestämmelsen i 13 § 1 st. AL utgör en stark men icke ovillkorlig rekoms. 6
92.mendation till domstolen att hålla sammanträde i fall då ingen av parters. 6
93.na har begärt att så skall ske.601 Det räcker med en så svag grund som etts. 6
94.antagande att de angivna fördelarna kan uppnås genom ett sammanträdes. 6
95.för att rekommendationen skall bli tillämplig, men varje avsteg från res. 6
96.kommendationen utgör inte ett rättegångsfel. Utrymmet för fritt domars. 6
97.skön är stort, kanske väl stort med hänsyn till det stora antalet ärenden,s. 6
98.som för normalfallet skulle kunna kräva enkla och handfasta rutiner.602s. 6
99.Det kan dock förekomma att ett ärende avser en rättighet som kan fallas. 6
100.under EKMR art. 6.603 Behovet av sammanträde måste då, främst i fall avs. 6
101.en klar begäran om muntlig förhandling, bedömas utifrån konventionenss. 6
102.krav, vilket ju förvisso inte innebär att det finns en ovillkorlig rätt tills. 6
103.sammanträde (se kap. 3 ovan).604 6 S0å5ledes behöver en begäran om sams. 6
104.manträde inte bifallas om domstolen bara prövar en interimistisk frågas. 6
105.eller om underinstans har hållit förhandling i saken och det inte finns nås. 6
106.gon oklarhet beträffande sakfrågorna. Om ett överklagande gäller endasts. 6
107.ett processuellt beslut behöver sammanträde inte hållas.s. 6
108.Enligt 27 § AL skall domstolens (avgörande) beslut grundas på det soms. 6
109.handlingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet,s. 6
110.vilket helt överensstämmer med regleringen i 30 § 1 st. FPL. I förhåls. 6
111.lande till gamla AL innebär detta en ändring i de fall där domstolen hållits. 6
112.ett sammanträde genom att RB:s omedelbarhetsprincip (RB 17:2) intes. 6
113.behöver tillämpas vid handläggning enligt nya ÅL.603 Enligt ÄL-proposi-s. 6
114.tionen kan förvisso rätten och parterna i dispositiva ärenden, som är relas. 6
115.172 tivt fåtaliga, bestämma att endast det som förekommit vid sammanträde skall läggas till grund för avgörandet, det vill säga att ett sammanträde av huvudförhandlingstyp skall hållas.s. 6
116.Muntlighetsprincipen inklusive omedelbarhetsprincipen, som den kommer till uttryck vid huvudförhandling enligt RB, gör sig alltså i regel inte heller gällande vid handläggning enligt AL.606 Hålls ett sammanträde är förvisso den underförstådda huvudregeln, till skillnad från vad som gäller enligt FPL, att domstolen skall behandla ärendet i dess helhet.607 Den eftersträvade flexibiliteten ligger främst i möjligheterna att i fråga om underlaget för avgörandet blanda muntliga och skriftliga inslag, med an valet att hålla förhandling enligt RB i huvudsak innebär ett avgörande uteslutande på grundval av det muntligt framförda (jfr 3.3 ovan).s. 7
117.Hålls ett sammanträde kan det däremot enligt 13 § 3 st. ÄL begrän sas till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet eller till att ta upp muntlig bevisning eller annars avgränsas på det sätt som domstolen anser lämpligt. Domstolens möjligheter att begränsa sammanträdet efter vad omständigheterna kräver blir därmed lika flexibla som de är enligt [FPL]” uttalades i ÄL-propositionen.608 Om domstolen avser att begränsa sam manträdet bör parterna upplysas om detta så att de kan förbereda sig på bästa sätt. I 14 § om sammanträde som hålls på begäran av part saknas en motsvarande reglering men det är svårt att se varför en viss effektiviseringsinriktad begränsning inte skulle vara möjlig, oavsett skälet till att sammanträdet hålls. Dock måste eventuella begränsningar naturligtvis ske med större återhållsamhet än i fall då ett sammanträde hålls på dom stolens självständiga initiativ. Med de gränser som sätts av det onödiga, som domstolen skall hålla borta (se 12 § ÄL), borde en enskild part där med kunna påfordra att ett sammanträde omfattar målet i dess helhet.s. 7