Ämnet
1.En rättegång kräver med nödvändighet att människor kommunicerar med varandra. Formen för denna kommunikation, den processuella handläggningsformen, har under lång tid varit muntlig eller skriftlig - tertium non datur est.x Valet mellan de tänkbara formerna (vilka kan kombineras) inverkar på så många olika delar av rättegången, att det anses prägla processordningen som helhet.21 Genom den accelererande teknikutvecklingen har många olika kommunikationsformer lagts till de tidigare tillgängliga. Det har skett utan att begreppsparet skriftlig/munt lig har övergivits som dikotomisk modell för att kategorisera en process ordning.3s. 1924
2.I denna avhandling behandlar jag valet av processuell handläggnings form. Mitt ämnesval har sitt upphov i ett ihållande intresse för vad vi kan kalla rättssalens realiteter. Grundutbildning i juridik och retorik ledde mig fram till fördjupade studier i processrätt och rättslig retorik. Med utgångspunkt i dessa studier sökte jag mig vidare till praktiskt arbete vid svensk domstol. Varvade med varandra har verksamheter som dessa utgjort avhandlingens framväxtbetingelser.s. 1924
3.21s. 1924
4.Det låter sig svårligen förnekas att ämnet för avhandlingen är av grund läggande processrättslig betydelse, att det lämpar sig för jämförelser mel lan olika processordningar och att det är föremål för förändringar som kan tänkas få långtgående konsekvenser. Allt detta talar för att ämnet som sådant borde kunna intressera även andra. Om min behandling av detsamma har kommit att bli fruktbar är sedan inte upp till mig att bedös. 1
5.ma.4 Det var värt ett försök, om inte annat för att så få andra har gjorts.5s. 1
6.Valet av handläggningsform är ett ofrånkomligt inslag i utvecklingen av varje processordning. Att denna valsituation därmed har förekommit ochs. 1
7.förekommer i såväl olika tidsåldrar som olika rättsordningar ger, som jags. 1
8.redan antytt, upphov till komparativa möjligheter i olika dimensioner.6s. 1
9.De avgränsningar som detta förhållande nödvändiggör återkommer jags. 1
10.till.s. 1
11.Påståendet att förfarandet enligt rättegångsbalken karaktäriseras avs. 1
12.muntlighet, koncentration och omedelbarhet hör till den svenska pro-s. 1
13.cessrättslärans elementa.7 Till samma basala kunskapsnivå hör påstås. 1
14.endet att förfarandet i förvaltningsprocessen är skriftligt. Valet av hands. 1
15.läggningsform i de två viktigaste svenska processordningarna har alltsås. 1
16.reglerats med ledning av två olika huvudprinciper.8 Muntlighetsprinci-s. 1
17.pen ställs både teoretiskt och praktiskt mot sin motsats, vilken mer sällans. 1
18.betecknas som en princip.9 Särskilt angeläget blir det att uppmärksammas. 1
19.22 detta motsatsförhållande om man överväger att konsolidera de olika pro cessordningarna.10 11s. 1
20.Såväl pågående som mer långsiktiga reformplaner gör det - tillsam mans med den tekniska utvecklingen och vid sidan om ett mer "släkthistoriskt” intresse - angeläget att närmare studera det hittills kända.u Detta kan då klarare relateras till nya, delvis ännu oanade, tekniska och andra omständigheter, som kan komma att påverka hanteringen av ofta gamla, välkända problem på den rättsliga kommunikationens område.s. 2
Syften
1.Ämnet för denna studie är nu introducerat. Boken är avsedd att vara en doktorsavhandling. Redan därav kan utläsas ett överordnat syfte: att be handla det valda ämnet så att behandlingen kan göra berättigade anspråk på vetenskaplighet}2 Hur tillvägagångssättet är tänkt att närmare utformas presenterar jag, tillsammans med vissa utgångspunkter för detta, under 1.3 strax nedan.s. 2
2.Vi har redan konstaterat att studieobjektet, de processuella handläggningsformerna och förutsättningarna för att välja mellan dessa, är statt i stark förändring. Denna utveckling föranleder mig att vilja friska upp valet av handläggningsform som processrättslig företeelse.13 Med denna ambition avser jag en inventering, strukturering och värdering av det hit tills kända i fråga om de processuella handläggningsformernas reglering och den argumentation som har förts kring dess utformning ochs. 2
3.23s. 2
4.lämpning.14 Studien är främst avsedd att bereda ett rikhaltigt underlagars. 1
5.att bedöma hur den idémässiga grunden (bestående av föreställningar,s. 1
6.argument, överväganden etc.) för valet av handläggningsform står sigs. 1
7.i förhållande till nya förutsättningar. Ett grundligt genomförande avs. 1
8.denna bedömning kommer att fa anstå men särskilt de redan beslutades. 1
9.förändringarna av rättegångsbalken (1942:740, RB) kommer att upps. 1
10.märksammas. Framtiden är delvis nära förestående.s. 1
11.Avhandlingens uppfriskande syfte aktualiserar tidsaspekterna nu, dås. 1
12.och sedan. Ur varje sådan aspekt kan man betrakta de tre övergripandes. 1
13.tillstånd som aktualiseras: det bestående, förändringen och det kommans. 1
14.de. De olika tiderna och tillstånden ger upphov till frågor, som avhands. 1
15.lingen syftar till att åtminstone belysa. I abstraherad form finns blands. 1
16.dessa främst Varför? och därtill: Vad gällde och vad gjordes? Vad gällers. 1
17.och vad gör man? Vad förändrade och vad förändrar? Vad kommer atts. 1
18.förändra, gälla och göras? Konkretiserade kommer vi att möta frågor soms. 1
19.dessa i det följande. En ambition blir som tydligast i allvarligt menades. 1
20.försök att förverkliga densamma.s. 1
Metod och perspektiv
1.Som framgår redan av dess undertitel är denna studie avsedd att varas. 1
2.rättsvetenskap lig. En sådan inriktning kan ställas mot flera andra högsts. 1
3.tänkbara, eftersom de processuella handläggningsformerna är ett ämnes. 1
4.som med fördel studeras ur olika vetenskapliga perspektiv.11 54 Företeelsers. 1
5.som förtjänar beteckningen rättslig kommunikation kan undersökas inoms. 1
6.olika vetenskaper med skiftande metoder och infallsvinklar som alla ärs. 1
7.relevanta för studier av mänsklig kommunikation i allmänhet. Redans. 1
8.en exemplifiering med några nyligen genomförda nordiska studier inoms. 1
9.delområdet domsto Iskommunikation visar på ett brett spektrum av vetens. 1
10.skaper, bl.a. psykologi, sociologi, etnologi och lingvistik.16 Vad gäller dens. 1
11.24 här studien kommer retoriken till användning som hjälpvetenskap enligt vad jag utvecklar i 1.3.2 nedan.s. 1
12.Den etablerade rättsvetenskapen omfattar redan i sig så många olika perspektiv och metoder att hänvisningen till att min studie är avsedd att vara rättsvetenskap lig kräver tydliggörande. Det gäller inte minst eftersom jag till den rättsvetenskapliga disciplinen vill hänföra även sådant som rättsteori, rättshistoria och rättssociologi samt menar att valet av metod inte följer av en vetenskaplig disciplinbestämning.17 1 R8ättsvetenskap, som jag förstår den, utgörs alltså inte endast av den verksamhet som fokuserar på ”gällande rätt” och som ofta betecknas rättsd ogmatik^s. 2
13.För mina syften, som jag har beskrivit dem i 1.2, framstår en studie inriktad på lagstiftningsnivån som den lämpligaste.19 Som bl.a. Hellner uppmärksammat har denna inriktning på ett olyckligt sätt utdefinierats från rättsvetenskapens forskningsområde, enligt hans mening som ”ett arv från rättspositivismen som inte kan accepteras”.20 Oavsett orsaken har lagstiftningsnivån i vart fall inte fatt någon större uppmärksamhet i svensk processrättsvetenskaplig litteratur. Min valda inriktning kräver redan av det skälet en närmare beskrivning än om den hade anslutit sig till någon mer traditionell.21 En sådan beskrivning lämnar jag strax nedan (1.3.1). Den följs av ett avsnitt om retorikens betydelse för min studie (1.3.2), vil ket i sin tur följs av en diskussion om tillvägagångssättet (1.3.3). Slutligen följer en avslutning på den början som detta kapitel utgör (1.4).s. 2
14.Allmänt skall sägas att material tillkommet efter 2006 års ingång, med några få undantag, inte har kunnat beaktas. När det gäller noter har jag genomgående försökt hålla deras antal nere, utan att ge avkall på en rätts. 2
15.25s. 2
16.visande koppling till det använda materialet. Denna inriktning medförs. 1
17.att en nothänvisning i vissa fall avser hela det stycke (med eventuellt efters. 1
18.följande blockcitat) där noten förekommer.s. 1
Lagstiftningsforskning och rättspolitik
1.Att stifta lag är ytterst en politisk uppgift.22 Säkerligen har önskemålet atts. 1
2.dra en gräns mellan juridik och politik i allmänhet bidragit till rättsve-s. 1
3.tenskaplig avhållsamhet från forskning inriktad på lagstiftningsnivån.23s. 1
4.Rättsvetenskapen har tidvis uppvisat ett påfallande dåligt vetenskapligts. 1
5.självförtroende.24 Med detta har följt ett starkt upplevt behov av vetens. 1
6.skaplig renhet, som har ansetts svårt att upprätthålla i politikens närhet.25s. 1
7.I sin tur har denna inställning lett till ett centralförsvar så långt bort fråns. 1
8.de osäkra gränserna som möjligt. Som vi skall se är detta en onödigt upps. 1
9.given hållning, som dessutom har lämnat viktiga juridiska områden mers. 1
10.eller mindre övergivna - av rättsvetenskapen om än inte av dess utövare.s. 1
11.Hållningen har dock hållit i sig, trots att den har ifrågasatts under långs. 1
12.tid. Politikern och rättsvetenskapsmannen Osten Undén bemötte redans. 1
13.år 1917 ”invändningen att [...] den legislativa uppgiften”, i vars utfös. 1
14.rande ”rättsvetenskapens företrädare anses självskrivna att direkt deltaga”,s. 1
15.”faller utanför juridiken som vetenskap”.26 Det gjorde han med hänviss. 1
16.ning till ett citat av Hans Larsson, som är väl värt att återge här:27s. 1
17.Men vem skall då värdera? [----] Här kommer språkmannen och säger, atts. 1
18.det är icke han som värderar språket, utan allmänheten genom sitt orefleks. 1
19.terade språkbruk; här kommer estetikern och förklarar att han icke fällers. 1
20.domar utan utreder lagar, och historikern, att han konstaterar men ickes. 1
21.dömer; och så slutligen etikern, att han icke blandar sig i frågan om vad soms. 1
22.26s. 1
23.är rätt eller orätt. Så står sens commun där med hela bördan på sina skuldror,s. 2
24.medan alla de kompetentaste dragit sig ur spelet. Möjligen äro dock des. 2
25.kompetenta ej alldeles omedgörliga, men på så sätt att t. ex. historikern, dås. 2
26.han kastar ut domar, säger att det gör han icke i egenskap av historiker, ochs. 2
27.på samma sätt de övriga; ansvaret vilja de icke ha. Teoretiska utgångspunkter för rättsvetenskaplig behandling av lagstiftningsanknutna företeelser har förvisso inte saknats.28 En given utgångs punkt är framställningen hos Alf Ross (1953) om förhållandet mellan ve tenskap och politik, särskilt med förledet rätts-.29 Med rättspolitik förstod Ross ”använd rättssociologi eller rättsteknik" i motsättning till ”tillfälliga och växlande målsättningar på kortare sikt, alltså vad man vanligtvis me nar med politik i snävare mening.”30 Bestämningen far betraktas som ett utflöde av Ross’ tidstypiska vetenskapsideal med inriktning på kunskap av naturvetenskaplig empirisk modell.31s. 2
28.Ross’ inriktning hindrade honom emellertid inte från att se mer långt gående rättspolitiska uppgifter för rättsvetenskapens företrädare, så länge de håller den tänkta gränsen mellan vetenskap och politik klar.321 så fall skulle det, enligt Ross’ mening, rentav vara lämpligt att de även tar det sista rättspolitiska, förvisso irrationella och icke-vetenskapliga, språnget bestående i att ”servera resultatet i form av en anvisning till praktikern” (lagstiftaren eller domaren), som dock har att fatta och ansvara för det slutliga beslutet. Detta slutsteg - formuleringen av konklusioner - be traktar han typiskt sett som en ”avvägning av en mångfald av olika, in bördes inkommensurabla hänsyn”.s. 2
29.Strömholm (1973) utgjorde en svensk pionjärinsats vad gäller att ta relationerna mellan rättsvetenskapens och rättspolitikens verksamhets områden på allvar, må vara i anslutning till Ross men med en öppnare syn på de uppgifter rättsvetenskapen kan fylla i rättspolitiska samman hang. Strömholm nedtonar den dominerande betydelse för rättspolitikens. 2
30.27 som Ross tillägger de rättssociologiska insikterna i orsakssammanhang mellan rättslig normering och mänskligt handlande.33 Strömholm uttalar bl.a.:34s. 2
31.Försöker man analysera rättspolitiska överväganden inför en tilltänkt lags. 1
32.stiftning, är det [...] påfallande, att ett mycket stort antal frågor hänför sigs. 1
33.till områden som alltjämt får sägas ligga inom den traditionella juridikenss. 1
34.domäner.s. 1
35.[--- ... . . .s. 1
36.[R]ättspolitik är tillämpad kunskap om samhällsorganisationen, dess tills. 1
37.gängliga styrmedel och dessas verkningsmöjligheter och verkningar. Som jag förstår Strömholm menar han att alla de områden som han hän för till den traditionella juridikens domäner är sådana, att de kan lämpa sig för rättsvetenskapliga insatser, även om de berör legislativa och där med delvis politiska överväganden. Med andra ord är lagstiftningsforsks. 1
38.ning en verksamhet som väl låter sig bedrivas inom rättsvetenskapenss. 1
39.ram.35s. 1
40.I sin nydanande och djuplodande Studier i retspolitisk argumentation från 1974 går Preben Stuer Lauridsen rentav längre än så.36 Han utgår från en syn på rättspolitik - i betydelsen metodisk lagberedande verksam het (de lege ferenda) utförd av jurister - som en rättsvetenskaplig verk samhet.37 Målet med hans studier är att försöka uppställa och formulera sådana intersubjektiva krav som i allmänhet kan ställas på varje form av seriöst syftande rättspolitisk verksamhet och argumentation.38 Min egen syn på sådana grundvalar för lagstiftningsanknuten verksamhet ansluter sig i väsentliga delar till Stuer Lauridsens behandling av rättspolitiken och jag kan i stor utsträckning hänvisa till hans teoretiska utgångspunkter.s. 1
41.Bland dessa vill jag i all korthet särskilt framhålla följande.s. 1
42.28s. 1
43.Om det ens finns ett (mer än rent teoretiskt) behov av att in abstracto dra en gräns mellan rättsdogmatik de lege lata och rättspolitik de lege fe renda kan man fråga sig i vilken utsträckning det alls låter sig göras.39 Bör och kan en sådan gränsdragning göras skall den, enligt Stuer Lau ridsens mening, styras av huruvida en föreslagen rättslig lösning, med tillämpning av sedvanlig juridisk metod, anses ligga inom det acceptablas gränser eller om den för sitt genomförande anses förutsätta lagstiftningsinsatser.40 Att döma av hans uttryck i liknande sammanhang synes han med sedvanlig juridisk metod mena något sådant som ”gott och allmänt accepterat juridiskt skick och bruk” eller ”sedvanligt accepterad juridisk lagtolkningstradition”.41 Med en retorisk syn på rätten skulle man enligt min mening kunna tala om sådan juridisk argumentation som i ett visst sammanhang typiskt är ägnad att övertyga om sin hållbarhet^2s. 2
44.Huruvida något, som inom det rättsliga systemet uppfattas som en nyordning, skall ankomma på lagstiftaren eller rättstillämparen att ge nomföra är i sig en fråga av rättspolitiskt slag, vilken de båda kan ställas inför.43 Tid efter annan överlämnar lagstiftaren åt rättstillämpningen att närmare utforma vissa normer, i andra fall tar sig domstolarna friheten att ”skapa rätt”. Ett osedvanligt tydligt exempel på det omvända förhål landet kan hämtas ur NJA 2005 s. 324 (referatet s. 335) där HD uttalar: ”Det bör ankomma på lagstiftaren att överväga en ordning som innebär mer nyanserade beräkningar av [trafikförsäkrings] avgifternas storlek och inte vara en uppgift för rättstillämpningen att dämpa verkningarna av nuvarande ordning.”s. 2
45.29s. 2
46.Stuer Lauridsen gör gällande att de olika rättspolitiska verksamheternas. 1
47.skall betraktas som en sammanhållen enhet.44 Hans teoretiska grundsyns. 1
48.har viktiga implikationer för hur tillämpade studier i rättspolitik lämps. 1
49.ligen bör utformas. Han nöjer sig inte heller med teoretiska betraktelser,s. 1
50.utan genomför också själv flera specialstudier av specifika betänkanden.s. 1
51.Av dessa tilldrar sig hans kritiska analys av ett betänkande om vittnesplik-s. 1
52.tens omfattning störst intresse, allra helst ur processrättslig synvinkel.451s. 1
53.1.3.3 får jag anledning att återkomma till min syn på hans tillvägagångss. 1
54.sätt.s. 1
55.Jan Hellners arbete om lagstiftning inom förmögenhetsrätten (1990)s. 1
56.utgör det viktigaste svenska bidraget till den lagstiftningsinriktade rättss. 1
57.vetenskapen, lagstifiningsläran för att använda hans egen terminologi.46s. 1
58.Han följer upp denna inriktning i sitt sammanfattande arbete om mes. 1
59.todproblem i rättsvetenskapen (2001). Däri uttalar han bl.a. följande oms. 1
60.rättsvetenskapens verksamhetsområde, vilket han alltså anser innefatta ens. 1
61.diskussion på lagstiftningsnivå.47s. 1
62.Ett huvudargument för den uppfattning som jag vill göra mig till talesmans. 1
63.för är att kraven på rationalitet till stor del är de samma inom detta utökades. 1
64.område som inom rättsdogmatiken i trängre mening. Det är lätt att glömmas. 1
65.att mycket av vad som nu är problem de lege lata en gång var problem des. 1
66.lege ferenda, nämligen om lagstiftaren åtminstone i någon mån förutsågs. 1
67.utvecklingen. Argumenten är visserligen friare de lege ferenda, men likas. 1
68.litet som argumenten de lege lata är helt bundna, är argumenten de leges. 1
69.ferenda helt fria.s. 1
70.Denna grundsyn på rationalitetskraven som principiellt likartade käns. 1
71.ner vi igen från Stuer Lauridsen. Motsvarigheten återfinns, som Hellners. 1
72.påpekar, i allmänhet hos lagstiftningslärans företrädare.48 Hellner frams. 1
73.håller dock tydligare än Stuer Lauridsen att skillnaden i faktisk möjligs. 1
74.30 het att inom de olika verksamheterna iaktta rationalitet är betydande.49 Maktutövning i form av politiska beslut fattade i vederbörlig demokra tisk och rättsstatlig ordning skall respekteras.50 Därtill kommer konkreta hänsyn som tidsbrist och opinionsläge.51 Samtidigt finns det för Sveriges del grundlagskrav på rationalitet i lagstiftningen, vilka bör respekteras även av politiker.52 I RF 8:18 3 st. anges att lagrådets granskning av re mitterade lagförslag skall avse:s. 1
75.1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen is. 2
76.övrigt,s. 2
77.2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,s. 2
78.3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,s. 2
79.4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivnas. 2
80.syften,s. 2
81.5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Som Hellner framhåller motsvarar dessa krav ”viktiga delar av rationali teten i lagstiftningen”, vilket emellertid inte innebär att stadgandet kan ”vara ensamt utslagsgivande ens för en rättsvetenskapsman som ser lag stiftningen ur lagstiftarens perspektiv”.53 Det utgör helt klart en betydel sefull hållpunkt, i den mån man tar grundlagen på allvar.54s. 2
82.31s. 2
Retorikens betydelse
1.Som jag redan har berört, springer mitt intresse för avhandlingsämnets. 1
2.bl.a. ur mina retorikstudier med särskild inriktning på rättslig retorik.s. 1
3.Därutöver är retoriken av betydelse för avhandlingen på två olika sätt:s. 1
4.dels som perspektiv, dels som metod. Här behandlar jag kortfattat dets. 1
5.retoriska perspektivet och i 1.3.3 retorikens metodologiska betydelse.55s. 1
6.Först bör dock några ord sägas om retoriken som ämne, eftersom retos. 1
7.rikbegreppet i vissa kretsar ännu dras med ett, mestadels oförtjänt ochs. 1
8.beklagligt, dåligt rykte. Även retorikkritiken, främst inom svensk juridik,s. 1
9.kommer att beröras.s. 1
10.Betraktad ur rättsdogmatisk synpunkt är en rättegång av intresse genoms. 1
11.att åstadkomma ett abstrakt slutresultat, i form av ett visst tankeinnehålls. 1
12.uttryckt i ett slutligt avgörande (vilket kan få nog så konkreta följder).56s. 1
13.För att nå dit krävs dock en föregående rättegångskommunikation inriks. 1
14.tad på att övertyga, dvs. att få mottagarna att uppfatta verkligheten på etts. 1
15.bestämt sätt för att uppnå vissa mål.57 Med betoning av denna inriktnings. 1
16.kan man betrakta rättegången som en reglerad kommunikativ kamp meds. 1
17.inriktning på att övertyga i en rättslig struktur som i varje del innefattars. 1
18.olikartade moment av tolkning med därav följande valmöjligheter.58 59s. 1
19.Tillvägagångssätten för att övertyga i allmänhet studeras inom retoris. 1
20.ken. Som akademisk disciplin har retorikämnet i dagens Sverige definies. 1
21.rats som det allmänna studiet av mänsklig kommunikation som målinriktads. 1
22.och situationsanpassad handling.^ Ämnets specifika drag kan i huvudsaks. 1
23.beskrivas enligt följande. Retoriken försöker förstå alla typer av kommus. 1
24.nikativa fenomen med utgångspunkt i det talade språket som urform förs. 1
25.mänsklig kommunikation. Retoriken försöker förena praktik och teoris. 1
26.och bygger på en helhetssyn innebärande att alla moment i den koms. 1
27.munikativa handlingen beaktas. Retoriken betonar att form och innehålls. 1
28.är oupplösligt förenade och intresserar sig särskilt för kommunikationenss. 1
29.persuasiva (övertygande) sida.s. 1
30.Processhandlingar har både en pragmatisk/instrumentell sida, soms. 1
31.närmast avser direkt processuell nytta genom sitt centrala tankeinnehåll,s. 1
32.32 och en expressiv sida, innebärande att en sådan handling även säger nå got i sig som företeelse och uttryck. I olika rättsliga sammanhang fin ner vi dock en inställning företrädd, som bygger på vad vi kan beteckna föreställningen om budskapets medieneutralitet. Dess innebörd är att ett tankeinnehåll kan vara oberoende av den form och det sammanhang i övrigt i vilket det förmedlas.60 Antagandet gäller inte endast budskapets språkliga/tankemässiga uttryck utan även tekniken för förmedling av budskapet, den processuella handläggningsformen. Ett retoriskt perspek tiv på den rättsliga kommunikationen kan vara väl ägnat att konfrontera denna föreställning och är därmed av stor betydelse för behandlingen av avhandlingsämnet.61s. 1
33.Förvisso förekommer det att retoriskt intressanta aspekter får viss upp märksamhet i svenska rättsliga sammanhang. Exempelvis tar den mo derna bevisrätten fasta på att handlingar, som inte är avsedda att vara eller genast uppfattas som kommunikativa, likväl kan vara sådana.62 Re torikens vanrykte har emellertid bidragit till att iakttagelser som dessa hänförs till pedagogiska och liknande, mindre fruktbara perspektiv på kommunikationen.63s. 2
34.Retorikkritiken inom svensk juridik har gamla anor och är fortfarande livskraftig.64 I svensk processrätt förekommer retorik som begrepp nästan enbart i nedsättande betydelse.65 Möjligen utgör denna kritiska inställ ning ett utslag av en mer allmän misstro mot vältalighet i Sveriges offents. 2
35.33s. 2
36.liga liv.66 Oro för att retoriken skall hindra rättvisa domar är emellertids. 1
37.vida spridd i både tid och rum.67 Stanley Fish har beskrivit retorikbegreps. 1
38.pets allmänt belastade karaktär som ett resultat av att retoriken genom etts. 1
39.slags negativ polaritet har kommit att definieras i förhållande till andra,s. 1
40.mer aktade företeelser.68 Det (förment) objektiva - verklig sanning, kuns. 1
41.skap och medvetande - har ställts mot retorikens påstådda manipulation,s. 1
42.bedrägerier och självmedvetna strategier.s. 1
43.Retoriken tar, som sagt, sin utgångspunkt i det talade språket som urs. 1
44.form för mänsklig kommunikation. Det innebär inte att retoriska pers. 1
45.spektiv inte kan anläggas på andra kommunikationsformer, endast atts. 1
46.dessa perspektiv är formade och färgade av sitt talspråkliga ursprung.69 7S0ås. 1
47.är även min retoriskt influerade syn på rättegångskommunikationen.s. 1
48.Det må kallas hypotes, grundinställning eller fördom; det bör sägas: Jags. 1
49.skrider inte till verket neutralt inställd till valet mellan muntlighet ochs. 1
50.skriftlighet.70 Av dessa två har muntligheten enligt min uppfattning etts. 1
51.sådant försteg att det är avsteg därifrån som särskilt skall motiveras. Sams. 1
52.tidigt har jag svårt att se att en processordning med uteslutande muntligs. 1
53.handläggning vore bättre ägnad att fylla sina uppgifter än en med skrifts. 1
54.liga inslag. Dessa skall emellertid vara välmotiverade och vinna tillämps. 1
55.ning på enhetliga och rationella grunder, vilket jag inte uppfattar är fallets. 1
56.idag. De förändringar av förutsättningarna som har föranlett min studies. 1
57.gör det därtill angeläget att undersöka skälen för val av såväl muntlighets. 1
58.som skriftlighet.s. 1
Lämpligt tillvägagångssätt
1.Så långt mitt ämne, mina syften, min inriktning och mitt perspektiv. Vils. 1
2.ket tillvägagångssätt eller vilken metod om man så vill, står bäst i överenss. 1
3.stämmelse med dessa utgångspunkter? Ämnet kan, som jag redan berört,s. 1
4.behandlas på många olika sätt och styr inte i sig metodvalet särskilt starkt.s. 1
5.Det (rätts)vetenskapliga syftet styr desto starkare, inte minst genom atts. 1
6.34 påkalla ett medvetet metodval, dock inte med större styrka än att många olika tillvägagångssätt är fullt tänkbara. Den valda inriktningen på lagstiftningsplanet och rättspolitiken har då starkare implikationer för till vägagångssättet.s. 1
7.Stuer Lauridsen hävdar att ”all rättspolitisk verksamhet fundamentalt sett alltid kan betraktas som ett försök att lösa ett analogiproblem” och uttalar därtill:71s. 2
8.Själva problemställningen låter sig faktiskt över huvud knappast uppfattass. 2
9.och formuleras utan att man tar utgångspunkt i den gällande rättsordnings. 2
10.en och söker efter skillnader och likheter mellan denna och de ämnen soms. 2
11.skall behandlas. Vad det handlar om är, i grova drag, att ”överväga, huruvida bestående rättstillstånd alltjämt kan upprätthållas, eller om ändrade eller nya förhål landen har tillkommit, som talar för att det i enlighet med dessa förhål landens särskilda karaktär införs ändringar i detta rättstillstånd.”72 På lik nande sätt gör Hellner gällande att en ”normativ lagstiftningslära måste bygga på det beståendes grund”.73 Han betonar dock att "[a]nalogien till tidigare principer som är godtagna inom rättssystemet [aldrig kan] vara mer än ett argument som far vägas mot andra.”74 Om man, som jag, instämmer i dessa antaganden följer att det nu rådande rättstillståndet bör behandlas. Det kommer jag också att göra i avhandlingens andra avdelning, som i flera delar är rättsdogmatiskt inriktad. Jag kommer att begränsa mig till svensk rätt; till denna avgränsning återkommer jag strax nedan. Dit räknar jag inverkan av Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR).s. 2
12.Jag har vidare antagit att handläggningsformernas historia kan ha be tydelse för min framställning på flera sätt. Som Hellner har konstaterat har ”[m]ycket i den moderna rätten [...] sina rötter så långt tillbaka att gränsen mellan rättshistoria och framställning av nu gällande rätt blir godtycklig.”75 Redan en behandling av rådande rättstillstånd kan alltså påkalla en rättshistorisk ansats. Hur valet av handläggningsform har träfs. 2
13.35 fats vid olika tider är, om inte annat, väsentligt för vår förståelse av nulä get genom att utgöra dess idéhistoriska eller rättsgenetiska bakgrund.76s. 2
14.Min inriktning på lagstiftningsplanet, de idémässiga grunderna och på gående förändringar bidrar än starkare till att göra en rättshistorisk ansats särskilt angelägen. Ross framhåller kunskap om tidigare lagstiftning ochs. 1
15.rättsuppfattning som väsentliga inslag i den rättspolitiska kunskapen.77s. 1
16.Hellner understryker, som han själv uttrycker det, ”gång på gång [...] hur starkt all lagstiftning beror av det förflutna.”78 Som Lindblom hars. 1
17.påpekat är ”rättshistoriska och komparativa studier [----] ofta den bästas. 1
18.utgångspunkten vid övervägande av vilka rättsliga modeller som kan has. 1
19.framtiden för sig”.79 Ingen nutida processuell utvecklingsverksamhet bes. 1
20.höver börja i något vakuum, om den ens kan eller bör göra det.80 Ovans. 1
21.har jag konstaterat att valet av handläggningsform erbjuder komparativas. 1
22.möjligheter i olika dimensioner. När det gäller den nu berörda tidsdis. 1
23.mensionen använder jag mig i tredje avdelningen av en historisk-kom-s. 1
24.parativ metod, som jag presenterar närmare i 1.3.3.1 nedan. I 1.3.3.2s. 1
25.presenterar jag den retoriska metod jag övergripande använder mig av förs. 1
26.att analysera argumentationen i de olika studerade tidsdimensionerna.s. 1
27.Processuella handläggningsformer utgör ett så stort ämnesområde atts. 1
28.begränsningar av något slag är nödvändiga om det skall kunna studerass. 1
29.närmare än endast ytligt. Svensk rätt har varit min givna utgångspunkt,s. 1
30.men jag har varit öppen för omprövning av densamma. En rumsdimen-s. 1
31.sionell begränsning till svensk rätt har dock visat sig vara fullt försvarlig.s. 1
32.För studier som de aktuella fungerar den nutida svenska ordningen, meds. 1
33.skilda huvudregler för allmän domstol och förvaltningsdomstol, som etts. 1
34.givande ”fullskaleförsök”.81 Vid min tillämpning av den historisk-kom-s. 1
35.parativa metoden har den svenska processrättshistorien dessutom visat sigs. 1
36.kunna fungera som ett slags provkarta, vilken innefattar de flesta hands. 1
37.läggningsformer som har förekommit under den tid då den huvudsakligas. 1
38.indelningen inte gått längre än till den mellan muntlig och skriftlig pros. 1
39.36 cess. Dessa iakttagelser har jag främst kunnat relatera till de andra nord iska länderna, genom mitt deltagande i samarbetsprojektet Muntlighet vid domstol i Norden, vilket redovisas i Bylander/Lindblom (2005). 1.3.3.1 En historisk-komparativ metod ”Hegel hade rätt när han sade, att vi lär av historien att vi inte lär någon ting av historien.” George Bernard Shaws (och Friedrich Hegels) eleganta men överdrivande paradox ger uttryck för en allmän skepsis till möjlighe terna att alls tillgodogöra sig lärdomar ur historien.82 Oxfordprofessorn Avi Shlaim har å andra sidan minst lika rätt som Hegel och Shaw när han 100 år senare säger: ”Det står politiker fritt att upprepa historiska miss tag, men de är inte tvungna att göra det.”83 Därmed inte sagt att varnande exempel måste vara de enda vi skall söka om vi blickar bakåt.s. 1
40.Den komparativa rättshistoriska metod jag har valt att använda liknar den som används inom den (internationellt) komparativa rätten.84 Kom parationen består här i att jämföra den svenska regleringen av de processu ella handläggningsformerna och dess tillämpning vid olika tider samt den argumentation som har förts kring dess utformning och tillämpning. En betydelsefull utgångspunkt är att jag betraktar företeelser från olika tider som samtidigt beaktansvärda. Ett konkret uttryck för detta betraktelse sätt är att jag har moderniserat stavningen i äldre citat för att mildra den distanserande verkan äldre stavning kan tänkas ha.85 Kopplingen mellan gammalt och överspelat är olyckligt stark och delvis institutionaliserad i svensk juridik.86 På likartade grunder har jag översatt domskäl o.d. på främmande språk till svenska.s. 2
41.Viss inspiration har jag hämtat från Erik Anners’ metod för att klarlägga det han kallar rättsgenetiska motivtyper och deras karaktär, verkningar ochs. 2
42.37s. 2
43.inbördes relationer. Denna metod innebär att man försöker urskilja dens. 1
44.rättsgenetiska processen, det vill säga hur på visst sätt utformade rättsreglers. 1
45.kommer till, genom att fastställa de data, som leder till en motivbildnings. 1
46.och slutligen till motiv, vilka kommer till uttryck som motiveringar is. 1
47.rättskällorna.87 Som vi kommer att se har sådana data respektive motiv is. 1
48.handläggningsformernas fall många gånger utgjorts av tidigare reglerings. 1
49.eller tillämpning och de praktiska erfarenheterna av dessa sedda i relations. 1
50.till önskade effekter och funktioner.88 89s. 1
51.Förenkling är inte bara nödvändig utan rentav önskvärd vid denna typs. 1
52.av framställning, som också kan beskrivas som rättsidéhistorisk.^ Det ärs. 1
53.processrättshistoriens betydelse för nuvarande och kommande handläggs. 1
54.ningsformer som här står i fokus, inte en rekonstruktion av vid olika tiders. 1
55.tillämpade former.90 Inriktningen är alltså mer rättsideologisk än deskrips. 1
56.tivt rättshistorisk. Framställningen bygger därför inte annat än i begräns. 1
57.sad omfattning på historiska primärkällor, som på detta område mångas. 1
58.gånger är synnerligen partikulära och därmed svårhanterliga, eftersom des. 1
59.utgörs av enskilda rättegångsprotokoll och liknande, nog så viktigt mens. 1
60.ofta otryckt, material.91 Sådant beaktas dock indirekt, genom att det hars. 1
61.använts i några av de studerade sekundärkällorna.92s. 1
62.Mängden av rättskällor, som behandlar ämnet, är sådan att jag hars. 1
63.tvingats avfärda ambitionen att vara heltäckande såsom orealistisk.93 Soms. 1
64.jag har berört är frågan om handläggningens lämpliga utformning relas. 1
65.tivt tidlös. Äldre doktrin far därför betydelse inte endast för att beskrivas. 1
66.en historisk utveckling utan även för att bidra till en mer nutidsinriktads. 1
67.processuell diskussion på historisk grund.94 Vid valet av studiematerials. 1
68.38 har jag, vid sidan om lagstiftning med förarbeten, lagt tonvikten på så dana doktrinära framställningar som, med rättshistorisk infallsvinkel, ingått i diskussionerna inför övergången från ARB till RB. Bland dessa finns Uppström (1884 a), Fahlcrantz (1903), Matz (1919), Gärde (1934) och Wildte (1934). Därtill kommer ett antal senare framställningar, som har relaterat historiska förhållanden till RB, som den faktiskt kom att gestalta sig och tillämpas, däribland Ekelöf (1956), Modéer (1982) och Lindblom (1984 och 1999). En annan, mycket intressant framställning, tillhörande den olyckligt begränsade svenska juridiska biografilitteratu ren, är Sundell (1998) om Karl Schlyter;95 denne spelade flera viktiga processrättsliga roller i samband med tillkomsten av nya RB.s. 1
69.Av de nämnda författarna är det på sin plats att särskilt säga något om Gustaf Fahlcrantz. Främst motiveras det av att hans omfångsrika Rättfär dighet i rättsskipning — En historisk och jämförande framställning af några hufvudpunkter i vårt rättegångsväsende från 1903 är det enskilt viktigaste verket inom det behandlade området, att Fahlcrantz likväl är föga känd och att han, i den mån han gjort sig känd, varit (och är) omstridd.96 Fahlcrantz (1850-1925) var en av grundarna av Sveriges Advokatsam fund 1887 men gjorde sig mest känd genom sitt omfattande och många gånger starkt polemiska juridiska författarskap med kritik mot bl.a. den formalism han betecknade ”juristrätt”. Modéer (1982) har framhållit honom som ”ett utmärkt exempel på den reaktion mot domstolarnas verksamhet som kom till uttryck just kring [förra] sekelskiftet”. Björne (2002) har däremot betecknat Fahlcrantz’ författarskap som ”ett sido spår i tidens juridik” och konstaterat att denne i ringa grad tycks ha fatt gehör för sina tankar (som Björne i och för sig menar hade intressanta inslag). Ignorerad var han dock långtifrån. Det är nog att konstatera att, den delvis förvisso nästan kallhamrat kritiske, Birger Wedberg, skrev en runa över Fahlcrantz i Tidsskrift for Rettsvitenskap sedan en spårvagn hade ändat dennes liv.97s. 2
70.39s. 2
71.Av särskild betydelse att konstatera här är emellertid vilket värde Fahls. 1
72.crantz’ rättshistoriska insatser, särskilt i hans ovan nämnda huvudarbetes. 1
73.från 1903, har ansetts ha. Wedberg erkänner den utförda källforsknings. 1
74.ens klara förtjänster, med bortseende från de dragna slutsatserna och des. 1
75.ras form, men hänvisar till viss kritik uttryckt av bl.a. Wilhelm Sjögren.98s. 1
76.Emellertid har verket senare kommit att beaktas i både rättshistoriska ochs. 1
77.processrättsliga framställningar. Almquist (1949) anger det som ett pro-s. 1
78.cessrättshistoriskt referensverk och, kanske viktigast, Kallenberg (1922)s. 1
79.hänvisar förbehållslöst till detsamma som en utförlig, väl underbyggds. 1
80.framställning av de processuella handläggningsformernas historiska uts. 1
81.veckling (i sammanhanget särskilt avseende hovrättsprocessen).99 Använts. 1
82.med beaktande av den polemiska inriktningen har jag också bedömt dets. 1
83.som mycket värdefullt för mitt arbete.s. 1
84.Hur skall jag då närma mig det beskrivna och övriga materialet? Mins. 1
85.genomgång av den historiska utvecklingen är omvänt kronologisk. Dets. 1
86.innebär att den tar sin början i vår tid för att sedan gå bakåt. Tanken meds. 1
87.detta tillvägagångssätt är att lättare kunna identifiera vad som särskilt förs. 1
88.tjänar uppmärksamhet. Vi har ju möjligheten att betrakta historiska föres. 1
89.teelser på detta vis och gör det kanske med nödvändighet. Vi ser tillbakas. 1
90.med ett slags facit (dagens situation) i hand. Börjar man i rådande läges. 1
91.blir det lättare att upptäcka när idéer och föreställningar, som ännu är avs. 1
92.betydelse, uppkom, att visa hur de har vidareförts och att bedöma hurs. 1
93.tankarna bakom reformer har förverkligats.100 1 D01ärtill blir det lättare atts. 1
94.avgöra vilken som är den lämpligaste fördelningen mellan behandlingens. 1
95.av olika epoker, eftersom man tydligare kan se när framställningen övers. 1
96.går från att vara idécentrerad, med starkare koppling till dagens situation,s. 1
97.till att bli mer renodlat historisk.101s. 1
98.När slutar historien? På sätt och vis bestämmer svaret på den frågans. 1
99.skiljelinjen mellan avhandlingens andra och tredje avdelning. Eftersoms. 1
100.frågan inte entydigt kan besvaras blir inte heller skiljelinjen särskilt mars. 1
101.40 kant.102 Utan att utgöra ett egentligt svar har den 1 januari 1948, ikraft trädandedatum för gällande RB, tyckts mig vara en lämplig indelningspunkt. Därmed är naturligtvis inte sagt att det som ligger före denna tidpunkt skulle sakna aktualitet vid behandlingen av vår tids handlägg ningsformer. Utvecklingen som ledde fram till utarbetandet av RB är därvid ofta av avgörande betydelse, men var så utdragen i tiden att den lämpligen behandlas mest i tredje avdelningen. Jag har dock valt att hu vudsakligen behandla innehållet i de egentliga förarbetena till RB redan i andra avdelningen. Det innebär att den valda indelningspunkten mo difieras av tidpunkten då processkommissionen (PK) inledde sitt arbete, 1912.s. 1
102.Som jag redan har berört och får anledning att återkomma till kan förfarandets yttre gestaltning genomsyras av muntlighet eller skriftlighet, offentlighet eller hemlighet - allt som medel att nå processens syfte(n).103 Här har vi alltså att göra med andra än sådana mer materialorienterade principer som förhandlings- och official- respektive inkvisitions- och ackusationsprinciperna. Både syfte(n) och principer har växlat under olika skeden av den svenska processrättshistorien, liksom handläggningsfor men, dock utan att ständigt följas åt. Den tillämpade formen har under samma tidsskede dessutom skilt sig åt mellan olika instanser.104 Utveck lingen i de olika instanserna behandlar jag i den följande kronologin pa rallellt, inte seriellt, eftersom samspelet mellan instansernas utveckling på det sättet kan få en mer rättvisande belysning. Exempelvis gäller det hovrättssystemets införande på 1600-talet och dess inverkan på under rätternas handläggningsformer. 1.3.3.2 Att analysera argumentationen I andra och tredje avdelningarna kommer vi att möta överväganden, idéer och föreställningar som, i nutid respektive historiskt, har motiverat utformningen av normer om val av handläggningsform och deras tilllämpning. I femte avdelningen försöker jag identifiera de källor, ur vilka argumenten för de olika lösningarna är hämtade. Därefter inventerar jag det närmare innehållet i dessa olika argumentkällor med inriktning på idéer och föreställningar kring processuella handläggningsformer. Identi fierade och tydliggjorda är det min avsikt att avslutningsvis diskutera hur normerna, tillämpningen och källorna med innehåll förhåller sig till vars. 2
103.41s. 2
104.andra och till sådana framtida handläggningsformer som jag behandlar is. 1
105.fjärde avdelningen.s. 1
106.Enligt min mening är de motiveringar som anförs i förarbeten till stöds. 1
107.för olika lösningar helt klart av intresse, även när de, som Erik Annerss. 1
108.har uttryckt saken, är ”vilseledande beträffande de verkliga motiven”.105s. 1
109.Idéer och föreställningar som kommer till uttryck som (i situationen sans. 1
110.nolikt antaget gångbara) argument för en viss ordning bör beaktas, om vis. 1
111.skall kunna förstå och tillgodogöra oss en regelutvecklings beståndsdelar.s. 1
112.Vissa honnörsord, föreställningar eller företeelser kan få en sådan retorisks. 1
113.kraft att de inte bara utgör motiveringar, utan självständigt kan stå soms. 1
114.motiv för sitt eget befrämjande. Demokrati är ett uppenbart exempel fråns. 1
115.allmänpolitikens område. Som jag återkommer till (i 8.4.2) tycks munts. 1
116.lighet tidvis ha haft en liknande övertygande kraft på den processrättsligas. 1
117.utvecklingens område.106s. 1
118.Att identifiera olika argumentkällor och inventera deras innehåll är bilds. 1
119.liga beteckningar för vad min undersökning består av. Den avser någras. 1
120.hundra års rättslig verksamhet rörande de processuella handläggningss. 1
121.formerna. Denna verksamhet, om vilken jag vill få grepp, har jag valts. 1
122.att betrakta som en diskussion eller med andra ord ett meningsutbytes. 1
123.mellan olika aktörer.107 En annan betydelsefull utgångspunkt, som jags. 1
124.redan har berört, är att jag betraktar olika tiders argument som samtidigts. 1
125.beaktansvärda.s. 1
126.En lista över olika argument företrädda i diskussionen om handlägg-s. 1
127.ningsformens utformning och tillämpning kan förvisso vara av vissts. 1
128.intresse redan utan någon långtgående bearbetning.108 För att tjäna tills. 1
129.avsett klargörande krävs dock ytterligare bearbetning. Det tillvägagångss. 1
130.sätt som jag har valt att använda anknyter till sådan klassisk retorisk ar-s. 1
131.gumentationshantering som kallas topik och som består i inventering avs. 1
132.argumentkällor. Här skall jag helt kort redogöra för topiken som metod,s. 1
133.för att sedan behandla förutsättningarna för dess tillämpning i avhands. 1
134.lingen.s. 1
135.42s. 1
136.Inom den klassiska retoriken betraktades den rättsliga retorikens genre {genus judiciale) som den allra svåraste; den blev också den mest upp märksammade.109 I fokus stod parternas konkreta tillvägagångssätt för att vinna domstolens gehör för sina ståndpunkter. Retorikens kanske mest betydelsefulla moderna ”återförening” med juridiken har skett på ett mer teoretiskt plan än så.110 Det har då i huvudsak handlat om att med retori kens hjälp på olika sätt beskriva och förklara juridisk argumentation och juridiskt beslutsfattande i reaktion mot en strikt logisk tradition.s. 2
137.Den argumentationsteori som brukar kallas den nya, retoriken och som oftast förknippas med den polsk-belgiske filosofen och juristen Chaim Perelmans namn (men som han utvecklade tillsammans med Lucie Olbrechts-Tyteca och presenterade 1958), var delvis sprungen ur under sökningar av rättvisebegreppet.111 I senare bearbetningar kom Perelmans juridiska bakgrund till än starkare uttryck. För rättsvetenskapens vid kommande var det dock den tyske rättsfilosofen Theodor Viehweg som med sitt verk Topik und Jurisprudenz (som första gången utkom 1953) på allvar aktualiserade retoriken och då främst den topiska retoriken. Hans insatser uppmärksammades av Ekelöf redan 1968 men i svensk rättsve tenskap är Håkan Andersson den ende som, främst genom sin avhand ling (1993), har gjort bruk av en ambitiöst syftande topisk ansats.112 113s. 2
138.Aristoteles var topikens upphovsman, Cicero under klassisk tid dess förkunnare.113 Termen topik kommer av grekiskans topos, som betyder plats (i plural topoi, på latin locus och loci'). Med sådana platser, som jag här kallar källor, avses de olika ställen där man kan finna argument som är lämpade för att övertyga i ett visst sammanhang (argumentkällor). An vänder man topiken så som jag har tänkt mig här - som argumentationsanalytiskt instrument - går man den omvända vägen och identifierar de argumentkällor ur vilka förekommande argument i en argumentation ärs. 2
139.43s. 2
140.hämtade.114 På detta sätt kan man få fram en bas för analysen av samspes. 1
141.let mellan en mångfald avgörande faktorer.115 Denna bas kan liknas vids. 1
142.en geologisk karta, av vilken man kan utläsa de olika argumentkällornass. 1
143.plats inom argumentationen, dvs. var de befinner sig (centralt eller pes. 1
144.rifert) i förhållande till en tänkt centralpunkt (här frågan varför vi skalls. 1
145.välja en viss handläggningsform) och i förhållande till varandra (nära ellers. 1
146.fjärran, isolerade eller förbundna). Denna kartlika struktur kan komplets. 1
147.teras med angivande av de olika källornas närmare sammansättning ochs. 1
148.relativa betydelse, men det kräver fördjupad analys.s. 1
149.För att vara användbara bör de argumentkällor som kommer ifråga härs. 1
150.å ena sidan vara så pass generella att de kan ha åtminstone någon relevanss. 1
151.över hela det processuella fältet. Å andra sidan skall de inte ligga på en sås. 1
152.hög abstraktionsnivå att källan rymmer svåröversiktligt disparata aspeks. 1
153.ter. Föga vore vunnet med såväl alltför specifika och många, som meds. 1
154.alltför allmänna och få tillämpliga källor.116 Efter en inledande bearbets. 1
155.ning av det studerade materialet med beaktande av dessa hänsyn har jags. 1
156.kunnat identifiera nio olika huvudsakliga argumentkällor, vilka jag bes. 1
157.tecknar: Processen, Säkerhet, Snabbhet, Billighet, EKMR, Prövningen,s. 1
158.Parterna, Offentlighet och Regleringen. Dessa källor och deras närmares. 1
159.innehåll behandlar jag i denna ordningsföljd i 12.1-9 nedan.s. 1
160.Jag vill, som sagt, undersöka hur normerna, tillämpningen och argus. 1
161.mentkällorna med innehåll förhåller sig till varandra och till framtidas. 1
162.handläggningsformer. Med utgångspunkt i den topiskt upprättade basens. 1
163.använder jag mig vid denna undersökning, som ett analytiskt hjälpmes. 1
164.del, av ett begrepp jag kallar muntlighetsvärde. Detta tänkta värde är etts. 1
165.uttryck för hur starkt inflytande en viss argumentkälla, eller en företeelses. 1
166.som ryms däri, har på tillämpningen av muntlig handläggning. Värdet ärs. 1
167.endast relativt, genom att en företeelse jämförs med andra. En företeelses. 1
168.vars självständiga förekomst föranleder att en muntlig handläggningss. 1
169.form tillämpas har ett högt muntlighetsvärde, medan en företeelse soms. 1
170.självständigt har ett svagt sådant inflytande har ett lågt muntlighetsvärde.s. 1
171.Vad det handlar om är det faktiska inflytande som kan klargöras vid ens. 1
172.närmare granskning av den studerade argumentationen. Det avsedda els. 1
173.ler lämpliga inflytandet uppmärksammas också men påverkar inte bes. 1
174.stämningen av muntlighetsvärdets nivå.s. 1
175.44s. 1
Slutet på början
1.Så långt mina utgångspunkter. De nyanseras av sin tillämpning och en fullt rättvisande beskrivning av dem kräver en långtgående konkret exem plifiering. Vill man kan man, i stora delar, betrakta det följande som en sådan. En förklaring eller beskrivning är inte över förrän den har kommit till sitt slut. Inget hindrar dock ett snabbt hopp dit. En avhandling behö ver varken skrivas eller läsas som en deckare.117s. 2
2.Till undvikande av onödiga upprepningar ber jag läsaren att, vid even tuell upplevd oklarhet rörande utgångspunkterna i deras grundform, un der läsningen göra sig omaket att återvända till inledningen.118 Jag har redan sagt det, men tillåter mig här en nödig upprepning: En ambition blir som tydligast i allvarligt menade försök att förverkliga densamma. - Nu är det dags att på så sätt försöka.s. 2
3.45s. 2