Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 2005 s. 324 lade Högsta domstolen fast att de årspremier som åsyftas i 34 § andra stycket TSL utgörs av sådana som under aktuell tidsperiod ingått i något försäkringsbolags tariff. Det krävs således inte att den ifrågavarande premien faktiskt accepterats av någon försäkringstagare (såtillvida att försäkring tecknats). Vidare slog domstolen fast att det schabloniserade sätt för beräkning av trafikförsäkringsavgift som föreskrivs i 34 § andra stycket TSL innebär att avgifterna inte skall differentieras med hänsyn till sådant som fordonens fabrikat eller fordonsägarens bosättningsort, ålder eller kön samt att detta i många fall medför avgifter som i jämförelse med relevanta trafikförsäkringspremier framstår som mycket höga. 3.6.3 Nedsättning (jämkning) av trafikförsäkringsavgift Enligt 34 § fjärde stycket TSL kan trafikförsäkringsavgift sättas ned (jämkas) om det finns särskilda skäl. I förarbetena till denna regel uttalas att avgiften kan sättas ned eller helt falla bort om den med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt hård. Som exempel anges dels att den försäkringspliktige på grund av sjukdom inte har kunnat fullgöra sin försäkringsplikt och avgiften avsevärt överstiger vad han faktiskt skulle ha erlagt i försäkringspremier om fordonet varit trafikförsäkrat, dels att den försäkringspliktige har kunnat visa att fordonet har förvarats på ett sådant sätt att det inte har kunnat användas under den aktuella tiden. Härutöver behandlas frågan om vad som utgör särskilda skäl i inte mindre än tre rättsfall från Högsta domstolen.
- I det i avsnitt 3.6.2 nämnda rättsfallet NJA 2005 s. 324 hade den försäkringspliktige till stöd för att trafikförsäkringsavgiften skulle sättas ned med stöd av 34 § fjärde stycket TSL anfört att den ifrågavarande bilen vid hennes förvärv sedan flera år varit i familjens besittning och att hon därför inte upplevt köpet som att en överlåtelse skett per viss dag, att meddelande från Vägverket om att hon hade registrerats som ägare kommit henne till handa först åtta dagar efter dagen för registreringen, att hon dessförinnan varit av uppfattningen att den tidigare ägarens försäkring fortfarande gällde samt att hon, när hon fått kännedom om att bilen var oförsäkrad, tecknat försäkring så snart det varit möjligt men att mellanliggande helgdagar medfört en försening med fem dagar. Enligt Högsta domstolen kunde dessa skäl inte medföra att trafikförsäkringsavgiften framstod som oskäligt hård i den mening som enligt förarbetena till TSL krävs för nedsättning. Samtidigt framhöll domstolen att den i hög grad schabloniserade trafikförsäkringsavgiften i många fall medför så höga avgifter att det kunde ifrågasättas om inte ett ökat utrymme för nedsättning skulle kunna anses motiverat. Enär förarbetena till TSL ger vid handen att dessa höga avgifter varit avsedda ansåg Högsta domstolen emellertid att det inte borde ankomma på rättstillämpningen att dämpa verkningarna av det ifrågavarande regelverket. Särskilda skäl att sätta ned den yrkade trafikförsäkringsavgiften kunde därför inte anses föreligga. 3.6.4 Preskription av fordran på trafikförsäkringsavgift Enligt 31 § femte stycket TSL preskriberas fordringar på trafikförsäkringsavgift inte enligt de särskilda preskriptionsreglerna i TSL utan enligt reglerna i PreskL.
- 1.2.2.5 NJA 2002 s. 244 1.1 NJA 2003 s. 89 2.6 NJA 2004 s. 534 1.2.2.1; 1.2.2.2 NJA 2004 s. 566 3.2 NJA 2004 s. 609 3 NJA 2005 s. 324 3.6.2 NJA 2005 s. 335 3.6.3; 3.6.3 NJA 2005 s. 745 6.7 NJA 2006 s. 32 6.3 NJA 2006 s. 53 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4 NJA 2006 s. 367 1.2.2.4; 1.6.3 NJA 2006 s. 721 1.6.1.1 NJA 2007 s. 17 1.2.2.2; 1.2.2.4 NJA 2007 s. 461 3 NJA 2007 s. 482 6.4 NJA 2007 s. 997 3.1 NJA 2008 s. 668 1.2.2.1 NJA 2008 s. 1217 I och II 3 NJA 2009 s. 94 1.7.1 NJA 2009 s. 104 3 NJA 2009 s. 244 3.6.1 NJA 2009 s. 355 1.2.2.1 NJA 2009 s. 408 1.2.2.1; 1.4 NJA 2009 s. 846 6.6 NJA 2009 s. 877 1.2.2.1; 1.4 NJA 2010 s. 227 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3 NJA 2010 s. 661 3 NJA 2011 s. 331 I och II 3.2 NJA 2012 s. 3 1.2.2.1; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 2012 s. 414 1.7; 3.6.4 NJA 2012 s. 584 3.5.1 NJA 2012 s. 685 3 NJA 2013 s. 233 2.7.2 NJA 2013 s. 253 1.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4; 1.7 NJA 2013 s. 438 3 NJA 2013 s. 560 3.4 NJA 2013 s. 659 1.1 NJA 2013 s. 1121 4.2 NJA 2014 s. 3 6.2 NJA 2014 s. 684 1.1 NJA 2015 s. 365 2.3.2 Marknadsdomstolen MD 2011:21 1.5 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) RÅ 1990 ref. 106 5.1 RÅ 1992 ref. 29 5.2 Övriga domstolar Hovrätten för Övre Norrlands dom den 8 april 2011 i mål nr T 483-09 1.4