1.2.3.1 Inledning Som här tidigare framgått har nu sedan ganska lång tid tillbaka efter levande make i vårt land när den döde maken saknat bröstarvingar varit tillerkänd arvsrätt kombinerad med regler om rätt till eftemrv {sekundosuccession} för den först avlidna makens arvingar i andra arvsklassen (dvs. föräldrar och deras avkomlingar). För att ytterli gare förbättra efterlevande makes ekonomiska ställning har genom 1987 års lagstiftning efterlevande make dessutom tillerkänts rätt till arv även i det fallet då makarna har gemensamma bröstarvingar (3 kap. 1 § 1 st. AB).56 De gemensamma bröstarvingarna får - lik som den först avlidna makens arvingar i andra arvsklassen då bröst arvingar saknas - sin arvsrätt uppskjuten till tidpunkten för den efterlevande makens död (3 kap. 2 § 1 st. AB). Den efterlevande maken övertar alltså den avlidna makens kvarlåtenskap med s.V,.fri förfoganderätt, vilket innebär att den efterlevande maken kan fritt förfoga över de särskilda föremålen genom att förbruka dem, av yttra eller eljest genom livsrättshandling disponera över dem osv. Den efterlevande maken kan dock inte testamentariskt disponera över den först avlidna makens ideella andel (ideella kvotdel) såsom sådan i boet. Det rådde tidigare möjligen viss osäkerhet i frågan oms. 2054
2.52 begränsningen av efterlevande makes testationsrätt gällde även i fråga om bestämd egendom som tillhört den först avlidna maken. I rättsfallet NJA 1995 s. 303 konstaterade HD att då det varken av lagtext eller förarbeten framgick om begränsningen av efterlevande makes testationsrätt gällde viss bestämd egendom som tillhört den först avlidna maken eller endast viss kvotdel av behållningen i boet så fick frågan avgöras under beaktande av vad som stod i bäst över ensstämmelse med regleringens syften och vad som från praktiska synpunkter var mest ändamålsenligt. Efter att mot bakgrund härav diskuterat för- och nackdelarna med de båda alternativa tolkning arna kom HD fram till att regeln om begränsningen av efterlevande makes testationsrätt skulle tolkas så att begränsningen i fråga gäller endast viss kvotdel av behållningen i boet, dvs. inte också bestämd egendom som tillhört den först avlidna maken.s. 2054
3.53 Sekundosuccessorerna är alltså skyddade mot testamentariska förfo ganden från den efterlevandes sida vad gäller deras ideella andel i behållningen vid denne makes död (3 kap. 2 § 1 st. AB). Härige nom skiljer sig fri förfoganderätt från ” äganderätt'. Vidare är att märka att vissa benefika förfoganden från den efterlevandes sida kan medföra vederlagsanspråk från sekundosuccessorernas sida vid den efterlevande makens död, undantagsvis även återkravsrätt mot ondtroende gåvotagare (se närmare nedan under 2.3.3.d.).s. 2055
4.I förhållande till bröstarvinge på endast den avlidna makens sida, s.k. särkullbarn, gäller dock inte efterlevande makes arvsrätt. Som framhålls i förarbetena har en sådan arvinge ofta inte samma känslomässiga relation till den efterlevande maken som ett makar nas gemensamma barn och det är därför förståeligt om särkullbarnet inte vill vänta med att få ut sitt arv tills den efterlevande maken avlidit.58 Risk finns ju dessutom för att det vid den efterlevande makens död inte längre finns något kvar i boet att ärva efter den först avlidna maken. - Den först avlidna makens särkullbarn kan dock givetvis avstå från att göra sin arvsrätt gällande redan vid den nes död, vilket kan vara särskilt naturligt i fall då särkullbarnet levt eller fortfarande lever i samma familj som den efterlevande maken. (Jfr 3 kap. 1 § 1 st. 2 p. AB.) Om barnet är underårigt krävs enligt en 15 kap. 6 § 2 st. FB överförmyndarens samtycke för att förmyn dare eller god man skall kunna för barnets räkning göra ett sådant arvsavstående.59 - Om särkullbarnet avstår sin arvsrätt till förmån för efterlevande maken har det enligt regeln i 3 kap. 9 § AB samma rätt till efterarv som makarnas gemensamma bröstarvingar. Obser vera noga att arvsavståendet för att få dessa rättsverkningar skall ha skett uttryckligen till förmån för efterlevande maken. Har särkull barnet endast förklarat sig avstå från rätt till arv efter den avlidna maken antas nämligen arvsavståendet vara av sedvanlig beskaffen het och gälla till förmån för barnets egna arvingar.60s. 2058
5.56s. 2058
6.Efterlevande makes arvsrätt förutsätter, att äktenskapet består vid tiden för dödsfallet. Är äktenskapet då redan upplöst, äger någon arvsrätt ej rum. Förhållandet är dock enligt 3 kap. 10 § ÄB detsamma om det vid dödsfallet pågick mål om äktenskapsskillnad. Denna regel skall tillämpas i överensstämmelse med regeln i 9 kap. 12 § ÄktB vilket innebär att med ”den tid då mål om äktenskaps skillnad pågår förstås ... tiden från det att talan väckts till dess att domen på äktenskapsskillnad vinner laga kraft eller, om domstolen avvisar eller avskriver frågan om äktenskapsskillnad, till dess att beslutet om detta vinner laga kraft eller frågan om äktenskapsskill nad dessförinnan har fallit ...” I sådana fall anses klart vittnesbörd föreligga om att den samhörighet mellan makarna, som lagstiftaren tänkt sig som arvsrättens grundval, inte längre är för handen.61 Lagen har dock inte utsträckt regeln till sådana fall, då makarna utan anhängiggjord talan om äktenskapsskillnad p.g.a. söndring levt åtskilda. Den rent faktiska särlevnaden utsläcker alltså inte arvs rätten.s. 2059
7.57 Efterlevande makes arvsrätt enligt ovan är inte " laglottsskyddad' vil ket innebär att den är inte skyddad mot den avlidna makens testamentsförordnanden. Denne kan alltså genom ett testamentariskt förordnande ha modifierat eller t.o.m. upphävt den efterlevande makens arvsrätt. - Det bör dock i detta sammanhang erinras om att den s.k. basbeloppsregeln — vilken behandlas närmare nedan under 2.3.2 och som genom 1987 års lagstiftning gjordes om till en arvs rättslig garantiregel (3 kap. 1 § 2 st. AB) — ger den efterlevande maken ett bottenskydd, som går före testamentsförordnanden. - Det kan här också vara på sin plats att påpeka, att den speciella regel om jämkning vid bodelning med anledning av makes död, som återfinns i 12 kap. 2 § 1 st. ÄktB och som innebär att den efter levande maken kan begära att vid bodelningen vardera sidan skall som sin andel behålla sitt giftorättsgods, kan få betydelse bl.a. i sådant fall då den avlidna maken till förmån för annan än den efter levande maken disponerat över sin kvarlåtenskap genom testamente.s. 2059
8.58 Den efterlevande makens rätt enligt 3 kap. 1 § 1 st. ÄB att överta den avlidna makens kvarlåtenskap med fri förfoganderätt kan alltså sättas ur spel genom ett den avlidna makens testamente till förmåns. 2060
9.60 för annan än den efterlevande maken, t.ex. en av bröstarvingarna; detta i enlighet med principen att testamente går före arv.s. 2062
10.Om den avlidna maken testamenterat kvarlåtenskapen till annan än maken och om testamentet därvid inkräktar på bröstarvingars laglotter kan ett särskilt problem uppkomma när testamentet görs gällande. Problemet gäller frågan om huruvida den egendom som motsvarar laglottsanspråket skall tillfalla efterlevande maken med fri förfoganderätt eller i stället omedelbart tillfalla den bröstarvinge, som påkallat jämkning av testamentet för utfående av laglott. Sva ret på frågan ges i 7 kap. 3 § 2 st. AB varav framgår att vad en bröst arvinge erhåller genom att påkalla jämkning av testamentet inte skall omfattas av den efterlevande makens arvsrätt enligt AB 3 kap. när testamentet gäller tillf örmån för annan än den efterlevande maken själv. Har testator uttryckligen föreskrivit i testamentet att egen domen i fråga, dvs. egendom som motsvarar bröstarvinges laglott, i stället skall tillfalla den efterlevande maken med fri förfoganderätt bör dock givetvis detta gälla.s. 2063
11.Exempel 2: (7 kap. 3 § 2 st. ÄB): A dör efterlämnande make B,s. 2063
12.två barn, C och D, som inte är barn till den efterlevande makens. 2063
13.samt två gemensamma bröstarvingar, E och F. Kvarlåtenskas. 2063
14.pen efter A uppgår (sedan bodelning skett) till 400 000 kr. A hars. 2063
15.i testamente bestämt att hela hans kvarlåtenskap skall tillfallas. 2063
16.barnet C. - D, E och F gör sina laglottsanspråk gällande mots. 2063
17.testamentstagaren C. - Resultatet blir då att dessa (D, E och F)s. 2063
18.får ut sina laglotter, dvs. 50 000 kr var, medan C får resten avs. 2063
19.kvarlåtenskapen, dvs. 250 000 kr. Den efterlevande maken Bs. 2063
20.får i detta fall ingenting av kvarlåtenskapen efter A. Observera att det för utgången i detta fall inte spelar någon roll om testamentstagaren är ett särkullbarn eller ett gemensamt barn. Ar det emellertid i stället den efterlevande maken själv som är testa mentstagare gäller enligt samma lagrum (7 kap. 3 § 2 st. ÄB) mot satt princip, dvs. barnens arvsrätt påverkas av jämkningen men den ger inte dessa rätt att genast fa ut arvet. Det är vanligt, att den avlidna maken velat ge den efterlevande maken en starkare rätt till kvarlåtenskapen än vad arvsreglerna innebär genom att testas. 2063
21.61 mentera kvarlåtenskapen med full äganderätt till den efterlevande maken. Om testamentet i dylikt fall jämkas för tillgodoseende av bröstarvingars laglottsanspråk skall egendomen i fråga (dvs. egen dom motsvarande laglottsanspråken) ändå tillfalla den efterlevande maken, nämligen med fri förfoganderätt enligt reglerna om efter levande makes arvsrätt. I annat fall skulle ju testamentet - tvärtemot testators avsikt med förordnandet - ha försatt den efterlevande maken i ett sämre läge än om testamentet ej funnits. För bröst arvingarnas del innebär denna regel att dessa far vänta med att få ut sina laglotter tills den efterlevande maken i sin tur är död. Sett ur den efterlevande makens synpunkt innebär regeln att den egendom, som motsvarar bröstarvingars laglottsanspråk övertas av den efter levande med fri förfoganderätt i stället för med full äganderätt. Ge nom följande exempel kan den aktuella regelns innebörd närmare åskådliggöras.s. 2063
22.Exempel 3: A dör efterlämnande maken B, ett särkullbarn C, etts. 2064
23.gemensamt barn D samt en kvarlåtenskap uppgående till etts. 2064
24.värde av 200 000 kr sedan bodelning skett. A har testamenterats. 2064
25.all sin kvarlåtenskap till maken B med full äganderätt. Såväls. 2064
26.C som D gör gällande laglottsanspråk. - Resultatet blir då atts. 2064
27.B får 100 000 kr med full äganderätt och 50 000 kr (det gemens. 2064
28.samma barnets laglott) med fri förfoganderätt. Särkullbarnets. 2064
29.får genast ut sin laglott å 50 000 kr. - När så B en gång avliders. 2064
30.har det gemensamma barnet D rätt till hela efterarvet. Den försts. 2064
31.avlidna makens särkullbarn C har ju redan fått ut sin laglott ochs. 2064
32.har inte rätt till mer. 2.3.2 Basbeloppsregeln (3 kap. 1 § 2 st. ÄB) Innan här frågan om egendomens fördelning efter den efterlevande makens död tas upp till behandling skall här lämpligen lämnas en redogörelse för den s.k. basbeloppsregeln (numera rätteligen ”pris basbeloppet”), som innebär att den efterlevande maken alltid har rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlå tenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gång er det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkrings. 2064
33.62 som gäller vid tiden för dödsfallet.68 — För rättsutvecklingen på detta område har kortfattat redogjorts ovan under 2.2.1.s. 2064
34.Eftersom - när det finns endast gemensamma bröstarvingar — den efterlevande maken övertar den döde makens hela kvarlåtenskap med fri förfoganderätt finns det egentligen inte längre något socialt behov av en basbeloppsregel i dylika fall. Annorlunda kan det givet vis förhålla sig då den döde maken genom testamente upphävt eller modifierat den efterlevande makens arvsrätt eller då den avlidna maken efterlämnar särkullbarn, och som ju har rätt att få ut sitt arv redan vid förälderns död. Det är främst det ekonomiska skyddet för den efterlevande maken i dessa båda fall som utgör motivet till basbeloppsregelns bibehållande i lagstiftningen. Eftersom den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln går före såväl testamentstagares anspråk grundade på av den avlidna maken gjorda testamentariska förordnanden som särkullbarns rätt att genast utfå sitt arv utgör basbeloppsregeln en arvsrättslig garanti regel. Då prisbasbeloppet för år 2006 fastställts till 39 700 kr utgör garantinivån detta år 158 800 kr.70s. 2065
35.63 Som klart utsägs i 3 kap. 1 § 2 st. ÄB skall man vid tillämpningen av basbeloppsregeln beakta vad den efterlevande maken på grund av sitt giftorättsanspråk far vid bodelningen liksom denne makes enskilda egendom, om sådan finns. Om den avlidna maken upprät tat testamente till förmån för den efterlevande maken uppkommer frågan om huruvida vad den efterlevande far genom detta också skall avräknas eller om testamente och arv enligt basbeloppsregeln kan kumuleras. I propositionen synes departementschefen ha utgått ifrån att den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln inte skulle påverkas av ett den avlidna makens testamente till förmån för den efterlevande maken.71 Uttalandet i fråga gällde dock bas beloppsregeln som varande en giftorättsregel. Av den lydelse basbe loppsregeln slutligen kom att fa - placerad i ÄB som en arvsrättslig garantiregel - skall anses framgå att förvärv p.g.a. testamente skall inräknas.72 Det talas där nämligen om att den efterlevande maken ”ur kvarlåtenskapen” så långt denna räcker skall ”fa egendom till så stort värde att den tillsammans ...”. (Det talas alltså inte i stället om att den efterlevande maken skall utfå denna egendom såsom arv.) Lagutskottet hade också den uppfattningen att testamente av den avlidna maken till förmån för den efterlevande maken skall inräk nas vid beräkningen av dennes rätt enligt basbeloppsregeln.73 Den reservationen måste dock göras att testator kan ha i testamentet ut tryckligen föreskrivit att testamentsförordnandet ej skall inkräkta på den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln.74 Har en sådan avsikt hos testator inte kommit till klart uttryck i testamen tet kan den för övrigt i vissa fall tänkas bli fastslagen genom en tolk ning av testamentet.75 När det gäller försäkringsbelopp som den efterlevande maken får på grund av förmånstagarförordnande fram går det klart av förarbetena att sådana inte skall inkräkta på dennes. 2065
36.64 makes rätt enligt basbeloppsregeln, vilket alltså innebär att den efter levande maken om sådan försäkringsersättning är aktuell har rätt till denna utöver vad basbeloppsregeln ger denne make.76s. 2066
37.Innan här ges några exempel på basbeloppsregelns tillämpning bör nämnas att den egendom ur den avlidna makens kvarlåtenskap som den efterlevande make förvärvar med stöd av basbeloppsregeln ärvs med fri förfoganderätt om det finns arvingar till den först avlidna maken i första eller andra arvsklassen (jfr 3 kap. 2 § 1 st. sista p. ÄB) och med rätt till efterarv för dessa när den efterlevande maken en gång dör.s. 2067
38.Exempel 4: A dog år 2001 efterlämnande änkan B samt A:s barns. 2067
39.i ett tidigare äktenskap, C. A:s giftorättsgods hade ett nettos. 2067
40.värde av 70 000 kr och B:s ett nettovärde av 30 000 kr. B hades. 2067
41.också enskild egendom till ett värde av 48 000 kr.s. 2067
42.Utan basbeloppsregeln skulle i detta fall resultatet blivit atts. 2067
43.B fått (70 000 kr + 30 000 kr/2) 50 000 kr genom bodelningens. 2067
44.jämte sin enskilda egendom värd 48 000 kr, dvs. totalt 98 000 kr.s. 2067
45.A:s kvarlåtenskap uppgående till ett värde av 50 000 kr (hälftens. 2067
46.av giftorättsgodset) skulle - om basbeloppsregeln ej funnits -s. 2067
47.särkullbarnet C kunnat kräva att utfå som sin arvslott genasts. 2067
48.vid A:s död. Genom basbeloppsregeln hade dock B rätt att fås. 2067
49.egendom motsvarande fyra gånger basbeloppet vilket vid dödss. 2067
50.fallet år 2001 utgjorde å 36 900 kr. För att något förenkla uträks. 2067
51.ningarna antar vi dock här att basbeloppet var 37 000 kr, vilkets. 2067
52.då innebär att den efterlevande maken hade rätt till egendoms. 2067
53.till ett värde av 148 000 kr. Dock skulle avräknas dels egendoms. 2067
54.65s. 2067
55.motsvarande hennes giftorättsanspråk (50 000 kr), dels ocks. 2068
56.hennes enskilda egendom (48 000 kr), dvs. totalt 98 000 kr. Hons. 2068
57.ägde därför av mannens kvarlåtenskap med stöd av basbes. 2068
58.loppsregeln utfå egendom till ett värde av 50 000 kr, vilkens. 2068
59.egendom hon ärvde med fri förfoganderätt och särkullbarnet Cs. 2068
60.kunde alltså vid A:s död ej få ut något av sin arvslott men hades. 2068
61.rätt till sekundosuccession vid B:s död. Vid A:s död fick Bs. 2068
62.egendom till ett värde av 148 000 kr, varav egendom till ett värdes. 2068
63.av 50 000 kr ärvdes av B med fri förfoganderätt, dvs. 50/148.s. 2068
64.Vid B:s död år 2006 har därför C rätt till 50/148 av B:s kvarlåtens. 2068
65.skap (3 kap. 2 § 2 och 3 st. ÄB).s. 2068
66.Låt oss nu ändra detta exempel endast på det sättet att vis. 2068
67.antar att det förutom särkullbarnet C fanns en gemensam brösts. 2068
68.arvinge D. Jämlikt basbeloppsregeln var B berättigad att av A:ss. 2068
69.kvarlåtenskap med fri förfoganderätt ärva (148 000 kr - 98 000 kr)s. 2068
70.50 000 kr. Eftersom kvarlåtenskapen efter A hade ett behållets. 2068
71.värde av 50 000 kr uppgick vardera barnets (C och D) arvslotters. 2068
72.till 25 000 kr.s. 2068
73.Därav följer att det gemensamma barnet D:s arvslott ejs. 2068
74.räckte till för att täcka B:s krav enligt basbeloppsregeln utans. 2068
75.25 000 kr måste också tas av C:s arvslott, som alltså vid A:ss. 2068
76.död inte kunde utfå något av sin arvslott. Detta innebär att vids. 2068
77.B:s död år 2006 har, som efterarv efter A, såväl särkullbarnet Cs. 2068
78.rätt till som det gemensamma barnet D rätt till 25/148 av kvars. 2068
79.låtenskapen efter B. Resten av B:s kvarlåtenskap ärvs givetviss. 2068
80.av det gemensamma barnet D som arv efter B, såvida inte Bs. 2068
81.inskränkt D:s arvsrätt genom testamente.s. 2068
82.Om den avlidna maken bortsett från den efterlevande maken intes. 2068
83.efterlämnar några arvingar gäller att även det som den sistnämndas. 2068
84.maken förvärvar p.g.a. basbeloppsregeln förvärvas med full ägandes. 2068
85.rätt. Frågan är dock om detta gäller även sådan egendom som dens. 2068
86.först avlidna maken förordnat om i testamente till förmån för någons. 2068
87.annan än den efterlevande maken och vilket testamente blivit föres. 2068
88.mål för jämkning då det kränkt den efterlevande makens rätt enligts. 2068
89.basbeloppsregeln. I 3 kap. 1 § 2 st. sista p. ÄB heter det, att etts. 2068
90.testamente av den avlidna maken när utan verkan” i den mån dets. 2068
91.inkräktar på den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln.s. 2068
92.66 Det har i doktrinen, nämligen av Anders Eriksson, hävdats att detta innebär, att testamentstagares rätt i den här aktuella situationen definitivt utsläcks och att sådan alltså inte har någon rätt att vid den efterlevande makens död fa njuta sin rätt p.g.a. testamentet.77 För denna uppfattning skulle också möjligen kunna anses tala det för hållandet att det i 3 kap. 2 § AB om efterarvsrätt för den först avlidna makens arvingar i första och andra arvsklassen inte sägs något om en motsvarande rätt för testamentstagare när testaments förordnandet jämkats för tillgodoseende av den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln.78 Emellertid har - och det med goda skäl - den uppfattningen också gjorts gällande i doktrinen, nämli gen av Agell, att det nu aktuella ”problemet i grunden bör ses som en fråga om testamentstolkning och respekt för testators eventuella vilja”.79 Anta att den först avlidna maken upprättat testamente just för att förhindra att hans efterarvingar får den borttestamenterade egendomen vid den efterlevande makens död eller att - om den först avlidna maken saknar efterarvingar - testamentet upprättats just för att förhindra att egendomen i fråga vid den efterlevande makens död går till dennes arvingar. Den här förstnämnda i doktri nen uttalade uppfattningen i den nu aktuella frågan - dvs. att testa mentstagares rätt utslocknar i den mån förordnandet blir föremål för jämkning för tillgodoseende av den efterlevande makens rätt enligt basbeloppsregeln - kan tydligen komma att leda till att egen domen vid den efterlevande makens död kommer att fördelas på ett sätt som helt strider mot testamentets syfte. Därför bör det inte endast vara möjligt för den först avlidna maken att direkt i tes tamentet föreskriva sekundosuccessionsrätt för testamentstagare i sådana fall då basbeloppsregeln hindrar ett verkställande av testa mentet vid testators död utan det bör också vara möjligt att genom testamentstolkning söka lösa frågan på det sätt som kan antas bäst överensstämma med testators, dvs. den först avlidna makens, yttersta vilja. Om därvid den individuella testatorsviljan inte kan utrönass. 2068
93.67s. 2069
94.och man därför mäste uppställa en presumtionsregel bör man enligts. 2070
95.Agell kunna utgå från en genomsnittlig testatorsvilj a innebärandes. 2070
96.rätt till sekundosuccession för testamentstagare i detta fall.80s. 2070
97.Ytterligare en fråga skall här - även om den närmast hör till testa-s. 2070
98.mentsrättens område - tas upp innan vi går in på frågan om sekun-s. 2070
99.dosuccesionen, nämligen den om all egendom vid den efterlevandes. 2070
100.makens död skall tillfalla dennes arvingar eller om sekundosuccess. 2070
101.sionsrätt föreligger för den först avlidna makens arvingar i sådanas. 2070
102.fall då barnlösa makar upprättat inbördes testamente med innebörds. 2070
103.att kvarlåtenskapen efter den först avlidna maken skall med ”fulls. 2070
104.äganderätt” tillfalla den efterlevande maken och denne i sin tur ejs. 2070
105.förfogat över egendomen genom testamente. Härom föreligger etts. 2070
106.viktigt rättsfall i NJA 1950 s. 483.s. 2070
107.I detta fall hade två makar genom inbördes testamente förordnats. 2070
108.att den som överlevde den andre skulle med full äganderätt övertas. 2070
109.den dödes kvarlåtenskap, om makarna blev barnlösa. Föreskrift is. 2070
110.testamentet om vad som skulle hända med egendomen efter dens. 2070
111.efterlevande makens död saknades. Av de barnlösa makarna dogs. 2070
112.hustrun först och kort tid därefter även mannen, varvid båda avs. 2070
113.dem efterlämnade arvingar i andra arvsklassen. HD konstaterade,s. 2070
114.att enligt fast praxis gällde att om efterlevande make genom testas. 2070
115.mente tillagts den avlidne makens kvarlåtenskap med Juli ägandes. 2070
116.rätt utan föreskrift om sekundosuccession så hade den först avlidnas. 2070
117.makens arvingar ingen efterarvsrätt vid den efterlevande makenss. 2070
118.68 död.82 Detta uteslöt dock enligt HD inte ”att särskilda omständig heter kunna ådagalägga att i ett visst fall med ett förordnande som enligt ordalagen har angivna innehåll likväl ej avsetts att göra av vikelse från lagens regel om sekundosuccession”.83 Några sådana omständigheter ansågs dock inte föreligga i det aktuella fallet, var för alltså någon efterarvsrätt inte förelåg för hustruns arvingar. Detta rättsläge har senare bekräftats, nämligen genom rättsfallet NJA 1993 s. 145. I detta fall ansågs ett inbördes testamente enligt vilket den efterlevande maken skulle med full äganderätt erhålla den först avlidna makens kvarlåtenskap föra med sig att sistnämnda makes arvingar inte hade någon rätt till den efterlevande makens kvarlåtenskap enligt regeln i 3 kap. 8 § AB. Då detta rättsfall även åberopas på annat ställe i boken (se nedan i avsnitt 2.3.3 under g.) skall här lämnas ett ganska utförligt referat av detta.s. 2070
119.69 2.3.3 Sekundosuccessionen a. Sekundosuccessorer eller efterarvingar är endast den först avlid na makens bröstarvingar eller - om bröstarvingar saknas - nämnda makes arvingar i andra arvsklassen. Rätten till sekundosuccession eller efterarv har nämligen ansetts böra kräva en samhörighet mel lan den först avlidna makens släktingar och de avlidna makarna.84s. 2071
120.Om den först avlidna maken efterlämnar ett särkullbarn, har detta barn, som tidigare nämnts, rätt att redan vid sin förälders död få ut sin arvslott. Även ett sådant barn kan dock i vissa fall i stället också bli efterarvinge, nämligen t.ex. i det fallet då särkullbarnet enligt regeln i 3 kap. 9 § ÄB gjort ett arvsavstående till förmån för efterlevande maken.85 Av 3 kap. 2 § 1 st. ÄB framgår att den avlidna makens bröst arvingar eller arvingar i andra arvsklassen som har rätt att ta del i den efterlevande makens bo är de som vid tidpunkten för denna makes död har den bästa arvsrätten efter den först avlidna maken. Av 1 kap. 1 § 2 p. ÄB framgår vidare att rätten till efterarv för en arvinge till den först avlidna maken i första eller andra arvsklassen förutsätter att arvingen lever vid den efterlevande makens död. (I denna regel heter det nämligen att om fråga är ”om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hänsyn tagas till tiden för makens död.”)s. 2073
121.Exempel 5: Anta att mannen avlidit i början av år 2000 och atts. 2073
122.hustrun avlider år 2007. Som efterarvingar eller sekundosucs. 2073
123.cessorer skall då inträda endast sådana mannens anförvanter,s. 2073
124.vilka är närmast till arv efter honom år 2007. Om mannen närs. 2073
125.han avled i början av år 2000 efterlämnade tre bröder men ens. 2073
126.av dessa antas ha avlidit år 2002 efterlämnande endast sins. 2073
127.hustru, får denna änka ej delta i sekundosuccessionen, ty hons. 2073
128.har ingen arvsrätt efter sin år 2000 bortgångna svåger. Hades. 2073
129.71s. 2073
130.det funnits en bröstarvinge till den broder, som vi antog ha avs. 2074
131.lidit år 2002, skulle denne bröstarvinge däremot ha räknatss. 2074
132.som efterarvinge (sekundosuccessor) p.g.a. istadarätt enligts. 2074
133.2 kap. 2 § 2 st. ÄB. b. Den efterlevande maken förvaltar som en enda förmögenhets massa sin ev. enskilda egendom samt vad vederbörande förvärvat genom giftorätt och genom arv efter den först avlidna maken och kan också förfoga över hela denna förmögenhetsmassa under sin livstid, t.ex. genom försäljning eller gåva (se dock nedan om rätten till vederlag i vissa fall för efterarvingarna). Över efterarvingarnas eller sekundosuccessorernas andel eller kvotdel i denna förmögen hetsmassa kan den efterlevande maken dock, som tidigare framhål lits, inte disponera genom testamente (3 kap. 2 § 1 st. AB). (Jfr ovan under 2.3.1 samt punkt e. nedan.) Medan sålunda den efterlevande maken har full äganderätt till sin egen andel i nämnda förmögen hetsmassa, vilket bl.a. innebär möjlighet att testamentariskt förfoga över denna andel, har den efterlevande maken i fråga om efter arvingarnas kvotdel endast s.k. fri förfoganderätt, vilket alltså inne bär frihet att disponera över egendomen t.ex. genom konsumtion, försäljning eller gåva (se dock nedan under d: 1 om vederlag för gåvor m.m.) men inte genom testamente. c. Sekundosuccessorernas andel utgör normalt hälften av den efter levandes bo (3 kap. 2 § AB). Denna bestämning av andelen beror på den regelmässiga giftorättsgemenskapen. Andelen blir därför enligt 3 kap. 2 § 3 st. en annan, om andelsförhållandet vid den först av lidna makens död var ett annat. Det åberopade lagrummet lyder som följer: Som framgår av det citerade lagrummet synes andelsberäkningen förutsätta att bodelning ägt rum efter den först avlidna makens död. En omdiskuterad fråga är dock om det överhuvudtaget är möjligt att alltid förrätta bodelning vid denna tidpunkt. Av 9 kap. 5 § 3 p.s. 2074
134.72 ÄktB framgår att om den ena maken är död så förrättas bodelning ”av den andra maken samt den dödes arvingar och universella testa mentstagare”. Med den ”dödes arvingar” i detta lagrum avses såda na arvingar som är berättigade till arv direkt vid dennes död, vilket är fallet när det gäller den döde makens särkullbarn Barn som den döde maken har gemensamt med den efterlevande maken (liksom den dödes arvingar i andra arvsklassen) och som får sin arvsrätt upp skjuten till tidpunkten för den efterlevande makens död (dvs. den först avlidne makens ”efterarvingar”) är däremot inte delägare i den först avlidna makens utan i den efterlevande makens dödsbo (se 18 kap. 1 § 3 st. ÄB). Frågan gäller då närmare bestämt i vad mån bodelning alls är möjlig i sådana - i praktiken inte ovanliga fall — där efterlevande maken som ensam dödsbodelägare övertar all egen dom i boet p.g.a. giftorätt och arv med rätt att förvalta denna egen dom som en enda förmögenhetsmassa. En bodelning i sådant fall skulle ju egentligen innebära att den efterlevande maken slöt bodelningsavtal med sig själv. En fullständig bodelning i skulle dessutom i detta fall innebära en uppdelning av den egendom som den efter levande maken äger disponera över som en enda förmögenhets massa.86 Denna fråga bör vi uppehålla oss stund vid innan vi här går in närmare på frågan om andelsberäkningen vid efterarv.s. 2074
135.73 Framställningen ovan torde ha visat, att rättsläget är något oklart när det gäller den här aktuella frågan. I lagens förarbeten kommer motstridande uppfattningar till uttryck och i doktrinen råder delade meningar. Sammanfattningsvis kan knappast sägas mer än att efter levande make och efterarvingar kan träffa en frivillig överenskom melse om andelsbestämningen och att en sådan överenskommelse bör bli bindande även för eventuella vid den efterlevande makens död nytillkomna efterarvingar. Det förefaller vara ett högst rimligt krav att denna praktiskt sett mycket viktiga fråga löses av lagstiftaren.s. 2075
136.Det måste dock avslutningsvis rörande den nu diskuterade frå gan tilläggas att genom prop. 1987/88:61 med förslag till ändringar i den nu upphävda lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) infördes på lagrådets begäran en regel i 15 § AGL om att i ett arvsskatteärende likställdes med texten, dvs, lägg till en nolla i varje belopp!!) bodelning ett avtal mellan efterlevande make och den först avlidna makens efterarvingar om vad som skulle anses till falla den efterlevande maken med äganderätt resp, med endast fri förfoganderätt, ett avtal som lagrådet valt att kalla "reellt b o delande avtar .104s. 2079
137.77s. 2079
138.Efter denna utvikning återgår vi till frågan om sekundosuccessorernas andel i den efterlevande makens bo, vilken andel alltså nor malt utgör hälften därav. Utgjorde emellertid det som den efterle vande maken erhöll i arv av kvarlåtenskapen efter den först avlidna maken en annan andel än hälften av summan av arvet och den efterlevande makens egendom efter bodelningen skall den först avlidna makens efterarvingar enligt regeln i 3 kap. 2 § 3 st. AB som efterarv ta samma andel i boet efter den sist avlidna maken. Av vikelsen från huvudregeln om hälftendelning kan bero på att det fanns enskild egendom, men den kan också t.ex. bero på vederlagsanspråk makarna emellan. Om vid den först avlidna makens död boet bestod av denne makes enskilda egendom 2 000 000 kr, samme makes gifto rättsgods 500 000 kr och den efterlevandes giftorättsgods 1 500 000 kr, så utgjorde den avlidna makens andel av boets. 2080
139.500 000 + 1 500 000s. 2080
140.2 000 000 +--------------------------= 3 000 000s. 2080
141.2 under det att den efterlevandes ”egen” andel utgjorde 1 000 000 kr. Detta innebär, att den avlidnes andel var 3/4 och den efterlevandes 1/4.s. 2080
142.Vidare är att märka, att vid andelsberäkningen skall avdrag göras för testamente av den först avlidna maken till annan än den efter levande maken (3 kap. 2 § 3 st. AB). Om i förra exemplet den avlid na maken hade testamenterat bort 1 000 000 kr, skulle hans andel utgöra 2 000 000 kr och den efterlevandes fortfarande 1 000 000 kr, dvs. andelarna skulle ha varit 2/3 resp. 1/3. Regeln vilar på tanken, att avgörande skall vara storleken av insatserna i den totala massa,s. 2080
143.78 som tillfaller den efterlevande maken; denna make får ju i sista exemplet ”endast” 3 000 000 kr, varav 2 000 000 kr härrör från den avlidne.s. 2080
144.Om den efterlevande maken vid den först avlidna makens död använder sig av möjligheten enligt regeln i 12 kap. 2 § ÄktB (se härom närmare ovan) att begära att vardera sidan skall som sin andel behålla sitt giftorättsgods skall det andelstal som denna begäran resulterar i tillämpas när fråga blir om efterarv vid den efterlevande makens död.s. 2081
145.I detta sammanhang kan lämpligen också konstateras följande vad gäller s.k. dold samäganderätt. Anta t.ex. att den först avlidna maken har som giftorättsgods en fastighet med ett nettovärde av 2 000 000 kr samt att det fastställs att den efterlevande maken har dold samäganderätt till hälften av fastighetens värde. Om den efter levande maken i sådant fall begär tillämpning av regeln i 12 kap. 2 § ÄktB kan detta givetvis komma att avsevärt påverka andelstalen vid kommande efterarv. Men även om giftorättsgemenskap inte rådde i makarnas äktenskap utan vardera maken alltså endast hade enskild egendom kommer givetvis en konstaterad dold samägande rätt att påverka andelstalen när fråga blir om efterarv vid den efter levande makens död.s. 2081
146.Vid andelsberäkningen skall också hänsyn tas till ev. skulder. Anta att den först avlidna makens skulder översteg värdet av samma makes giftorättsgods och att en del av den efterlevande makens giftorätts gods därför gick åt för att täcka bristen på den först avlidna makens sida. Som åskådliggörs av följande exempel skall då vid bestäm mande av efterarvet vid den efterlevande makens död hänsyn tas till det förhållandet att vid den först avlidna makens död de behållna lotterna på de båda sidorna var olika stora.s. 2081
147.Exempel 6: Vid make A:s död hade denne giftorättsgods till etts. 2081
148.värde av 3 000 000 kr och skulder uppgående till 4 000 000 krs. 2081
149.men den skuldfria efterlevande maken B giftorättsgods till etts. 2081
150.värde av 6 000 000 kr. Allt A:s giftorättsgods gick därför åt tills. 2081
151.täckning av dennes skulder och endast B:s giftorättsgods ås. 2081
152.6 000 000 kr kunde bli föremål för likadelning. Av de 3 000 000 krs. 2081
153.(6 000 000/2) som därvid A:s sida var berättigad till åtgicks. 2081
154.1 000 000 kr för att täcka resterande del av skulderna och A:s bes. 2081
155.79s. 2081
156.hållna kvarlåtenskap uppgick därför till 2 000 000 kr medan B:ss. 2082
157.behållna egendom efter bodelningen uppgick till 3 000 000 kr.s. 2082
158.Av den behållna egendomen i boet vid A:s död (5 000 000 kr)s. 2082
159.uppgick alltså A:s andel till 2/5 (2 000 000/5 000 000) och B:s tills. 2082
160.3/5 (3 000 000/5 000 000). Samma andelstal skall då tillämpass. 2082
161.när fråga blir om efterarv vid B:s död. Om vi antar att behålls. 2082
162.ningen i boet vid B:s död utgör 6 000 000 kr skall alltså A:ss. 2082
163.efterarvingar ha 2/5 eller 2 400 000 kr och B:s arvingar 3/5 ellers. 2082
164.3 600 000 kr. Om på den först avlidna makens sida inte fanns någon behållen egendom vid den makens död kan det givetvis inte bli tal om något efterarv för dennes arvingar vid den efterlevande makens död.105s. 2082
165.Om jämkning av äktenskapsförord enligt regeln i 12 kap. 3 § ÄktB, av förmånstagarförordnande enligt regeln i 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) eller av gåva enligt regeln i 7 kap. 3 § ÄB skett kan detta också påverka de här aktuella andels talen.106 Detsamma gäller om vid det första dödsfallet egendom som gjorts till enskild genom äktenskapsförord enligt överenskommelse mellan de båda sidorna indragits i bodelning med tillämpning av regeln i 10 kap. 4 § ÄktB.s. 2082
166.Enligt regeln i 10 kap. 2 § ÄktB far vardera maken ”från bodel ningen i skälig omfattning ta undan kläder och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk, liksom personliga presenter”. Enligt 2 p. i den aktuella regeln gäller vid ena makens död denna rätt endast för den efterlevande maken. I doktrinen föreligger delade meningar i frågan om huruvida tillämpning av denna regel skall påverka andelsberäkningen vid efterarv eller ej. Sålunda utgår Walin från att så skall ske men han medger att denna ”påverkan ofta kan vara försumbar”.107 Om bodelning sker ”efters. 2082
167.80 den först avlidna makens död, är emellertid uppenbart”, fortsätter Walin, ”att efterlevande maken äger åberopa 10:2 ÄktB och där med i icke alltför stora bon påverka andelarna avsevärt. Enligt min (dvs.Walins, förf:s anm.) mening kan man inte bortse härifrån när bodelning i någon form har skett eller när andelstalen har fastställts utan bodelning med eventuellt beaktande jämväl av 10:2 ÄktB”.s. 2082
168.Utgångspunkten för Walins resonemang i denna fråga måste antas vara det faktum att det i 3 kap. 2 § 3 st. ÄB talas om ”den efter levandes egendom efter bodelningen”. Agell, som anser att Walins ståndpunkttagande i den nu aktuella frågan inte kan vara riktigt, framhåller att lagrådet på vars förslag orden ”efter bodelningen” av särskilda skäl sköts in i lagtexten, deklarerade att regeln i 10 kap. 2 § ÄktB inte kunde påverka andelsberäkningen.108 Agell åberopar dock också ett ändamålsskäl till varför ett hänsynstagande till nyss nämnda regel inte bör tas vid andelsbestämningen, nämligen att rätten att från bodelningen ta undan personlig egendom har sådan karaktär att den ”knappast bör kunna åberopas av en makes arv ingar vid en bodelning i anledning av hans död”.s. 2083
169.Ang. arvsförskott i samband med sekundosuccession se nedan under 2.5.3.s. 2083
170.Om en bröstarvinge - och då i praktiken vanligen en bröstarv inge enbart efter den först avlidna maken (särkullbarn) - fått helt eller delvis ut sitt arv redan vid den makens död påverkar detta givetvis också fördelningen av efterarvet. Enligt 3 kap. 2 § 2 st. ÄB skall sålunda i detta fall ”bröstarvingens andel i den efterlevande makens bo minskas i motsvarande mån”. Har emellertid en eller flera av makarnas gemensamma barn avlidit mellan de båda makar nas (föräldrarnas) dödsfall utan att efterlämna egna avkomlingar kan det inträffa att en bröstarvinge som fått ut hela sin arvslott vid den först avlidna makens död ändå får rätt till del i den efterlevande makens bo. I prop. 1986/87:1 lämnas följande exempel härpå.109s. 2083
171.Exempel 7: Make A dör efterlämnande änkan B, särkullbarnen Cs. 2083
172.och D samt de gemensamma barnen E och F. Kvarlåtenskapens. 2083
173.har (efter bodelning) ett värde av 2 000 000 kr, varav C och Ds. 2083
174.81s. 2083
175.har rätt att genast få ut 500 000 kr var. Resterande 1 000 000 krs. 2084
176.ärvs av B med fri förfoganderätt under B:s livstid. Om vi försts. 2084
177.antar att båda de gemensamma barnen E och F lever vid B:ss. 2084
178.död och efterarvingarnas andel i B:s bo vid hennes död utgörs. 2084
179.t.ex. 1 500 000 kr skall arvet fördelas så att E och F får varderas. 2084
180.750 000 kr. Om vi i stället antar att det gemensamma barnet Es. 2084
181.avlidit före B skall givetvis F som i det förra exemplet först has. 2084
182.750 000 kr medan den döda E:s lott å 750 000 kr ärvs (enligts. 2084
183.regeln i 1 kap. 2 § ÄB) av helsyskonet F och halvsyskonen C ochs. 2084
184.D med 250 000 kr vardera. F får alltså sammanlagt (750 000 krs. 2084
185.+ 250 000 kr) 1 000 000 kr och särkullbarnen, dvs. C och D,s. 2084
186.250 000 kr var.s. 2084
187.Om det i stället hade varit något av särkullbarnen C och Ds. 2084
188.som avlidit före B hade detta ej påverkat fördelningen vid B:ss. 2084
189.död utan i sådant fall hade de båda gemensamma barnen Es. 2084
190.och F fått dela på hela efterarvet.s. 2084
191.Om i stället båda de gemensamma barnen E och F avlidits. 2084
192.före B hade de båda särkullbarnen C och D fått dela på helas. 2084
193.efterarvet. (Hade även båda dessa avlidit utan att efterlämnas. 2084
194.egna avkomlingar hade i stället arvlåtarens släktingar i andras. 2084
195.arvsklassen fått ta hand om hela efterarvet.) d. Såsom visats ovan utgår lagen i 3 kap. 2 § 1 st. ÄB i första hand från en kvotdelsberäkning-, sekundosuccessorerna tar viss kvotdel av den efterlevandes bo, sådant detta faktiskt föreligger vid den efter levandes död. Boet delas alltså enligt huvudregeln s.a.s. i befintligt skick, oavsett om boets värde efter den först avlidna makens död ökat eller minskat. Förändringar drabbar sålunda båda sidorna lika. Förändringarna kan bestå i värdeförskjutningar, men de kan också bestå t.ex. i den efterlevande makens kapitalkonsumtion, utbyte av vissa föremål mot andra osv. Den efterlevande förvaltar och dispo nerar i princip fritt de särskilda tillgångarna såsom ägare och är ej underkastad kontroll. Detta innebär då också, att om boets värde ökat vid den efterlevande makens död för att denne varit en skick lig förvaltare kommer detta båda sidor tillgodo, liksom båda sidor na drabbas av den minskning av boets värde, som kan bero på en vårdslös eller oskicklig förmögenhetsförvaltning från den efter levande makens sida. I vissa undantagsfall skall dock ökning kommas. 2084
196.82 endast ena sidan tillgodo liksom minskning skall blott drabba en sida; härtill kommer att reglerna om förskott på arv ibland kan tillämpas. d: 1. Har boet minskat i värde skall detta drabba endast den efter levandes sida, om det kan sägas att ”efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar, orsakat väsentlig minskning av sin egendom” (3 kap. 3 § AB). Korrigeringen sker genom vederlag till sekundosuccessorerna vid delningen efter den efterlevande makens död.s. 2084
197.Det bör noteras, att regeln inte är tillämplig endast om egen domen är mindre värd vid den efterlevande makens död än vad den var vid den först avlidna makens död. Har boets värde minskat på sätt som sägs i regeln men boet samtidigt förkovrats så att egen domens värde inte understiger värdet vid den först avlidna makens död kan alltså regeln ändock vara tillämplig och efterarvingarna vederlagsberättigade.s. 2085
198.Rätten till vederlag förutsätter dock att minskningen av egendo men dels är väsentlig, dels ock att den orsakats av den efterlevande maken genom ”gåva eller annan därmed jämförlig handling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar”. Även om regeln i första hand tar sikte på mot efterarvingarna illojala gåvor till den efterlevande makens egna nära släktingar eller nye make kan också gåvor till andra, t.ex. för något ideellt ändamål, vara vederlagsgrundande, om gåvan kan sägas ha lämnats utan tillbörlig hänsyn till efterarvingarna.110s. 2085
199.Exempel 8: Anta att den äkta mannen A dog år 2001 efterläms. 2085
200.nande änkan B, brodern C och B:s syster D. A:s giftorättsgodss. 2085
201.hade ett nettovärde av 100 000 kr och B:s ett nettovärde avs. 2085
202.150 000 kr. B hade dessutom enskild egendom med ett nettos. 2085
203.värde av 50 000 kr. A:s andel i boet utgjorde sålunda 100 000/s. 2085
204.300 000 eller 1/3 och B:s 200 000/300 000 eller 2/3. Omkring etts. 2085
205.halvår före sin död år 2006 skänker B sin syster D 300 000 krs. 2085
206.men då en fastighet, som ägts av makarna ökat i värde meds. 2085
207.83s. 2085
208.300 000 är boet vid B:s död fortfarande värt 300 000 kr. Hades. 300
209.gåvan inte skett hade dock boet varit värt 600 000 kr. Av des. 300
210.300 000 kr, som alltså tillhörde B vid hennes bortgång är A:ss. 300
211.broder C som ende efterarvinge, berättigad att utfå 100 000/s. 300
212.300 000, dvs. 1/3 eller 100 000 kr och B:s syster D 200 000/s. 300
213.300 000, dvs. 2/3 eller 200 000 kr. C har dock dessutom rätt tills. 300
214.vederlag motsvarande 1/3 av gåvan till D på 300 000 kr, dvs.s. 300
215.100 000 kr och får därmed totalt 200 000 kr medan D endast fårs. 300
216.100 000 kr. Genom vederlaget utfår sålunda C lika mycket soms. 300
217.han skulle ha fått om gåvan ej ägt rum. Endast om vederlag inte kan utgå, kan återbäringsanspråk riktas mot gåvotagaren (3 kap. 3 § 2 st.) men för återbäring krävs ond tro hos denne. Främst av det skälet att gåvotagaren inte skall behöva leva i ovisshet på obestämd tid när det gäller frågan om gåvan kommer att respekteras eller ej stadgas en preskriptionstid för talans väck ande; talan om återgång måste alltså väckas senast inom fem år från det gåvan mottogs. Eftersom talan om återgång inte kan väckas innan man vet att vederlag inte kan utgå, och eftersom man inte vet detta förrän den efterlevande maken avlidit, medför preskriptions tiden i realiteten att det kan bli fråga om återgång endast av gåvor som givits sent under den makens livstid.111s. 300
218.Det bör noteras, att vid sidan om den här aktuella regeln om vederlag och återgång av gåva kan det bli aktuellt att tillämpa de allmänna reglerna om arvsförskott. I rättsfallet NJA 1949 s. 625 gällde frågan om huruvida återbäring skulle ske av en den efter levande makens gåva till sina släktingar. HD fann i detta fall att vid tidpunkten för gåvan, som var att anse som förskott å arv, hade den efterlevande maken haft grundad anledning att tro att gåvan som arvsförskott skulle kunna komma att helt avräknas på de egna arv ingarnas lotter i boet. Då gåvan därför antagligen ej ansågs kunna betraktas som otillbörlig, fann HD återbäringsskyldighet inte föres. 300
219.84 ligga men värdet av gåvan skulle behandlas som arvsförskott vid delningen av boet mellan den först avlidna makens efterarvingar och den efterlevande makens egna arvingar.112 Se vidare om arvs förskott nedan i avsnitt 2.5. (Märk i samband med 3 kap. 3 § även 3 kap. 4 § 2 st. ÄB.) d:2. Har boet ökat i värde, skall denna ökning tillfalla den efter levandes egna arvingar, om det visas, att egendom till motsvarande värde tillfallit den efterlevande i arv, gåva eller testamente, eller om det må antas, att boets förkovran härrör från den efterlevandes för värvsarbete (3 kap. 4 § 1 st. ÄB). Observera också andra stycket i 3 kap. 4 §, som medger viss kombination av reglerna om minskning och ökning. Samtidigt måste dock understrykas att regeln förutsät ter att boet ökat i värde i förhållande till värdet vid den först avlidna makens död.s. 300
220.Exempel 9: Anta att boet vid den först avlidna makens död vars. 301
221.värt 500 000 kr, att den efterlevande maken sedan genom kapis. 301
222.talkonsumtion minskat dess värde till 300 000 kr, men därefters. 301
223.ärvt egendom för 150 000 kr. Vid den efterlevandes död korts. 301
224.tid därefter är boet värt 450 000 kr. Boet har i detta fall såsoms. 301
225.helhet ej ökat i värde, och den efterlevandes arvingar kan intes. 301
226.åberopa regeln i 3 kap. 4 § ÄB. Bevisbördan åvilar den efterlevande makens arvingar, dvs. dessa måste visa att den efterlevande maken erhållit arv etc. men de behö ver inte styrka orsakssamband mellan förvärvet och boets förkovran. När det gäller förkovran p.g.a. den efterlevande makens förvärvsar bete kan det föreligga bevissvårigheter men det framgår av orden ”må antagas” att beviskravet inte är avsett att vara särskilt strängt.113 Anta att boet ökat i värde genom att den efterlevande maken gjort besparingar dels p.g.a. t.ex. avkastning av eller ränta på kapital eller värdepapper som inte omfattas av regeln i 4 §, dels ock p.g.a. in komst från förvärvsverksamhet. I sådant fall måste vid tillämpnings. 301
227.85 av den aktuella regeln räknas med att den efterlevande makens kon sumtion s.a.s. skall drabba de båda inkomstslagen i förhållande till resp, inkomsts storlek.114 Det sagda kan åskådliggöras med följande exempel i Walin, Kommentar AB I, s. 91 och av Walin hämtat från lagberedningen.s. 301
228.Exempel 10: Anta att i boet vid den först avlidna makens döds. 302
229.år 2001 fanns bohag värt 100 000 kr samt värdepapper värdas. 302
230.200 000 kr löpande med 5 % årlig ränta och alltså lämnandes. 302
231.en årlig inkomst av 10 000 kr. Anta vidare att vid sidan häravs. 302
232.har den efterlevande maken en arbetsinkomst å 90 000 kr/år.s. 302
233.Därest den årliga besparingen utgjort 10 000 kr, får av dennas. 302
234.besparing en tiondel eller 1 000 kr anses ha utgjort besparings. 302
235.på ränteinkomst och följaktligen nio tiondelar eller 9 000 kr pås. 302
236.arbetsinkomst. Om vid den efterlevande makens död år 2006s. 302
237.behållningen utgörs av bohaget värt 100 000 kr, ursprungligs. 302
238.förmögenhet i övrigt värd 200 000 kr och förkovran, nämligens. 302
239.besparad inkomst, å 300 000 kr, får av denna förkovran nios. 302
240.tiondelar eller 270 000 kr anses härröra från den efterlevandes. 302
241.makens förvärvsverksamhet. Detta belopp har alltså den efters. 302
242.levande makens arvingar enligt den aktuella regeln ensammas. 302
243.rätt till medan boet i övrigt skall delas lika mellan de bådas. 302
244.sidorna. Detta innebär, att den först avlidna makens arvingars. 302
245.får 165 000 kr och den efterlevande makens arvingar 435 000 kr. e. Sekundosuccessorerna är delägare i den sist avlidna makens bo (18 kap. 1 § 3 st. AB) men är ej arvingar efter honom. Delningen mellan sekundosuccessorerna och den efterlevandes egna arvingar är inte ett arvskifte i teknisk mening utan en delning av speciell art, närmast jämförlig med bodelning. Reglerna om bodelning skall där för också i tillämpliga delar användas, se 3 kap. 5 § 2 st. Om lottläggningen ges en regel i 3 kap. 5 § 1 st.: vardera makens arvingars. 302
246.86 har rätt att på sin lott få egendom, som tillhört den maken, och här vid får fastighet lösas, om den i värde överstiger lotten.115 - Denna i och för sig naturliga lottläggningsregel (jfr 11 kap. 7—11 §§ ÄktB) ger anledning till att återkomma till sekundosuccessorernas skydd mot testamente av den efterlevande maken. Som redan betonats, kan denne ej genom testamente beröva sekundosuccessorerna deras rätt till efterarv. Eftersom denna begränsning i den efterlevande makens testationsrätt i rättspraxis (se det ovan i avsnitt 2.3.1 refe rerade rättsfallet NJA 1995 s. 303) dock ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och alltså inte i fråga om bestämd egendom måste den efterlevande maken antas ha rätt att genom testamente förfoga över viss bestämd egendom som till hört den först avlidna maken, om detta kan ske utan att minska det ekonomiska värdet av efterarvingarnas lott.116 f. Det kan tänkas, att den ejterlevande maken gijter om sig. Detta medför, som framgått ovan under I, inte någon delning av hans egendom. Trots giftermålet får sekundosuccessorerna vänta till hans död. När han avlider, måste emellertid sekundosuccessorerna först få ut sin andel av hans egendom, innan bodelning sker i det nya äktenskapet. Ordningen blir alltså: 1) sekundosuccessionsdelning av den döda makens egendom; 2) bodelning i det nya äktenskapet; 3) ev. arvskifte om den nye maken har genom testamente uteslutits från arvsrätt eller den avlidna makan har särkullbarn. (Se 3 kap. 6 § 1 st. ÄB.) (Ang. den situationen då den efterlevande maken väl inte gift om sig men blivit sambo, se 3 kap. 7 § ÄB.)s. 302
247.Exempel 11: Anta att make A dör, att make B övertar boets. 303
248.genom giftorätt och arv och sedan gifter om sig med C. Om vids. 303
249.B:s död denne äger giftorättsgods till ett behållet värde avs. 303
250.700 000 kr och C till ett värde av 300 000 kr resulterar enligts. 303
251.3 kap. 2 § och 6 § 1 st. ÄB en bodelning vid B:s död i att A:s arvs. 303
252.87s. 303
253.ingar (om vi antar att deras andel utgjorde hälften) får 350 000 krs. 304
254.och att (350 000 + 300 000) 650 000 kr delas mellan B:s och C:ss. 304
255.arvingar. Det kan förekomma, att bodelning måste ske i det nya äktenskapet, trots att efterlevande maken är i livet (t.ex. vid äktenskapsskillnad). Ej heller då skall egendom tillfalla sekundosuccessorerna, men egendom svarande mot dessas lott skall före bodelningen uttas och tilläggas efterlevande maken (3 kap. 6§ 2 st. AB). Efterlevande maken har alltså att tillse detta. Gör hon eller han inte detta blir avståendet att betrakta som en sådan gåva på vilken regeln i 3 kap. 3 § AB kan användas.s. 304
256.Om den efterlevande maken efter omgifte överlever även den nya maken och ärver honom, kan vid dennes död två grupper av sekundosuccessorer tänkas. Förhållandena får ordnas upp genom successiva delningar enligt de grunder som angivits i det föregående. g. Vid den efterlevande makens död kan det förhålla sig så, att det finns arvsberättigade släktingar endastp å en av de döda makarnas sidor. Före genomförandet av 1987 års lagstiftning gällde därvid, att om det fanns arvsberättigade släktingar endast på den sist avlidna ma kens sida, så ärvde dessa hela boet men om det i stället endast var på den först avlidna makens sida det fanns arvsberättigade släkting ar, så ärvde dessa endast hälften av boet och Allmänna arvsfonden den andra hälften (se nedan under 2.4 om Allmänna arvsfonden). I förarbetena till 1987 års lagstiftning konstaterades att om makarna avled med kort mellanrum kunde utfallet för släktingarnas och All männa arvsfondens del bli helt beroende av vilken make som avled först, vilket ansågs vara en föga rationell ordning. Genom 1987 års lagstiftning infördes därför den regeln (se 3 kap. 8 § ÄB) att om det vid den efterlevande makens död finns arvsberättigade släktingar efter endast en av makarna, så ärver dessa hela kvarlåtenskapen. (Jfr det ovan under 2.3.1. refererade rättsfallet NJA 1993 s. 145.) I för hållande till tidigare rätt innebär alltså denna regel att om det vid den efterlevande makens död finns arvingar endast på den först avlidna makens sida, så ärver dessa hela boet. Allmänna arvsfonden ärver sålunda inte längre i detta fall. (Se om övergångsbestämmel serna nedan under h.)s. 304
257.88s. 304
258.Även denna regel i 3 kap. 8 § ÄB har föranlett mycken diskus sion i doktrinen. En fråga har gällt huruvida även den först avlidna makens arvingar i tredje arvsklassen är arvsberättigade enligt denna regel. (Dessa tillhör ju som bekant inte de efterarvsberättigades krets enligt regeln i 3 kap. 2 § ÄB.) Enligt ett uttalande av departements chefen i propositionen kan dock på den först avlidna makens sida endast komma i fråga efterarvingar, dvs. arvingar i första eller andra arvsklassen.117 På den sist avlidna makens sida är dock givetvis även arvingar i tredje arvsklassen arvsberättigade. Fanns inga arvsberätti gade på den först avlidna makens sida har ju - såvida inte den först avlidna maken använt sig av sin rätt att förfoga över sin egendom genom testamente - den efterlevande maken övertagit hela boet med äganderätt. Den allmänna meningen inom doktrinen synes också överensstämma med nyss nämnda departementschefsuttalan de, vilket alltså innebär att den först avlidna makens arvingar i tredje arvsklassen inte är ”arvsberättigade” enligt regeln i 3 kap. 8 § ÄB.118 Walin har dock gjort gällande att en sådan tolkning av det aktuella lagrummet strider mot lagtextens ordalydelse och att det heller inte finns någon god förklaring till denna skillnad mellan den först avlidna makens resp, den sist avlidna makens arvingar i tredje arvsklassen.119 Han synes dock acceptera att rättsläget är det som kommit till uttryck i departementschefens här nämnda proposi tionsuttalande.s. 305
259.En annan fråga som p.g.a. lagtextens och förarbetenas bristande vägledning diskuterats livligt i doktrinen, och som varit betydligt mera kontroversiell än föregående fråga, har varit den om det krävs att en arvsrätt i det enskilda fallet (”konkret” arvsrätt) föreligger för att en efterarvinge till den först avlidna maken skall kunna få ärva enligt den här aktuella regeln i 3 kap. 8 § ÄB. Walin — enligt vilken regeln i fråga utgör en regel om arvsföljden eftersom den utesluters. 305
260.89 Allmänna arvsfonden från arv - har hävdat att något sådant krav inte kan uppställas.120 Skulle man uppställa ett krav på konkret efterarvsrätt i det enskilda fallet skulle detta enligt Walin kunna leda till mycket stötande resultat. Han tar som exempel att det i ett fall vid den först avlidna makens död inte fanns något att ärva för den efterlevande maken, varför denne inte innehaft någon egendom med fri förfoganderätt medan i ett annat fall den efterlevande maken vid den först avlidna makens död från denne, genom reglerna om efterlevande makes arvsrätt, övertog viss egendom, om än aldrig så litet sådan. I det sistnämnda fallet skulle den först avlidna makens efterarvingar jämlikt den aktuella regeln kunna överta all egendom i boet vid den efterlevande makens död, om denne saknade egna arvingar, medan de i det förstnämnda fallet inte skulle fa något.s. 305
261.Eriksson däremot har hävdat, att lagstiftaren genom att använda ordet ”arvsberättigade” och inte ”arvingar” torde ha menat att det endast är sådana den först avlidna makens efterarvingar som är ”konkret” berättigade till arv vid den efterlevande makens död som kan ärva enligt den aktuella regeln.121 Det bör tilläggas att regeln i 3 kap. 8 § AB enligt Eriksson inte skall uppfattas som en arvsföljdsregel utan som en regel om andelsbestämningen. Enligt departe mentschefen i propositionen skall vad arvingarna å ena eller andra sidan erhåller jämlikt regeln i 3 kap. 8 § anses utgöra en enda lott härrörande från den av makarna resp, arvingar är släkt med.122 (Detta vill för övrigt Walin beteckna som ”en fantastisk fiktion”.123)s. 306
262.Agell anser att man inte kan gå så långt som Walin föreslagit med hänsyn till att regeln i fråga enligt förarbetena skall vara en ”utväxt” av rätten till efterarv även om man med Walins tolkning skulle komma ifrån vissa slumpmässiga och stötande konsekvenser.124 Om man följer Walins rekommendation kan man nämligen enligt Agell ”tillskapa andra egendomligheter och utvidga den allmänna arvss. 306
263.90 ordningen utan att den frågan alls diskuterats i lagstiftningsarbetet”. Agell kommer därför liksom Eriksson fram till ett krav på ”konkret” arvsrätt men alltså med användande av andra argument än Eriks sons uppfattning om att regeln inte gäller arvsföljden utan utlägg ningen av en enda arvslott. Agell vill dock att man i ett särskilt fall skall kunna frångå kravet på ”konkret” efterarvsrätt. Det fall han tänker på är det då den först avlidna maken efterlämnat två eller flera särkullbarn och någon av dessa enligt regeln i 3 kap. 9 § gjort ett arvsavstående till förmån för efterlevande maken. Ett sådant barn har tydligen en ”konkret” efterarvsrätt vid den efterlevande makens död. I dylikt fall är det dock enligt Agell mycket orättvist att de av särkullbarnen som ej gjort sådant arvsavstående och därför saknar konkret efterarvsrätt inte far vara med och dela på arvet enligt regeln i 3 kap. 8 § och Agell menar därför att man bör i detta fall släppa på kravet på konkret efterarvsrätt. Då man dock kan fråga sig om den av honom sålunda förordade tillämpningen av regeln i 3 kap. 8 § är förenlig med regelns lydelse finner Agell att det ”blir till sist ändå ett kvarstående spörsmål om inte AB 3:8 bör ses över av lagstiftaren för åstadkommande av en mera genomtänkt utform ning”.125 Häri är det inte svårt att instämma!s. 306
264.Efter den här ovan berörda diskussionen i doktrinen har dock HD avgjort ett fall av intresse i den aktuella frågan, nämligen det ovan under 2.3.1. refererade fallet NJA 1993 s. 145. Utgången i det fallet torde visa, att det krävs ”konkret” efterarvsrätt för att en den först avlidna makens efterarvinge skall vara berättigad till arv jäm likt regeln 3 kap. 8 § AB. Arvdabalksutredningen föreslår inte någon ändring på denna punkt utan utredningen anser alltså ”att det bör krävas en rätt till efterarv i det enskilda fallet”.126 Lind, som i en uppsats på ett övertygande sätt analyserar rättsläget när det gäller regeln i 3 kap. 8 § ÄB, framhåller dock att det är viktigt att lagstif taren klargör ”att arvsrätt enligt ÄB 3:8 inte förutsätter någon kon kret efterarvsrätt i det enskilda fallet. Rättsregeln i ÄB 3:8 skulle (dvs. enligt Lind, förfis anm.) kunna ges följande lydelse: ”Har den efterlevande maken inga arvsberättigade släktingar, skall dennes andels. 307
265.91 av boet tillfalla den först avlidna makens efterarvingar, oavsett om de i det enskilda fallet har rätt till efterarv efter denne eller ej. Stadgan det bör även forfsättningsvis vara placerat i 3 kap. eftersom denna arvsrätt bygger på att arvlåtaren, dvs. den efterlevande maken, var gift med en släkting till arvingarna. En placering av stadgandet i 2 kap. AB vore olämplig eftersom det kapitlet handlar om ’skylde-s. 307