1.En tilläggsfrist på sex månader löper enligt KEL § 39 st. 2 under vissa förutsätt ningar till förmån för den som anmält en skada inom preskriptionstiden.560 Tilläggsfristen löper med början i den tidpunkt, när bolaget tagit slutlig ställ ning till den berättigades anspråk. En sådan bestämmelse finns även i TSL § 28s. 658
2.8.6 Svensk rätt 659 st. 2561 och i PSL § 23 st. 2.562 (Ändringen i TSL tillkom genom lagstiftning år 1999 och syftade i denna del till att utjämna skillnaderna mellan preskriptions reglerna i KFL och TSL.563)s. 659
3.Ändringarna avsåg, dels förändringar i reglerna om jämkning av skadestånds. 659
4.med anledning av skada på motordrivet fordon och på egendom som transs. 659
5.porterats med fordonet, dels förändringar i bestämmelserna om trafikförsäks. 659
6.ringsavgifter och om preskription. Nilsson/Strömbäck skriver att denna möjlighet till förlängning har störst bety delse i fall då ärendet efter bolagets första besked prövas i Allmänna reklamationsnämnden eller någon av försäkringsbranschens nämnder, eftersom försäk ringsgivaren brukar ta slutlig ställning till ersättningsfrågan först sedan ärendet har avgjorts av vederbörande nämnd.564 Självständig betydelse får givetvis sexmåndersfristen, när den ordinarie preskriptionstiden går mot sitt slut och min dre än sex månader återstår av denna tid. Syftet är att ge borgenären rådrum för att vidta de åtgärder som krävs för att bevara sina rättigheter mot försäkringsgi varen.s. 659
7.Enligt ett nyligen av HD avgjort rättsfall, mål T 4309-02, fann HD att en domstol och därmed också en försäkringsgivare inte kan avgöra en preskriptionsfråga endast med hänvisning till sexmånadersfristen och utan att pröva om den treåriga eller tioåriga preskriptionstiden löpt ut. Omständigheterna var föl jande. I ett mål där svaranden anförde invändning om preskription enligt KFL § 39 st. 2 avgjorde hovrätten preskriptionsfrågan endast med hänsyn till regle ringen i § 39 st. 2. Hovrätten konstaterade helt enkelt att mer än sex månader hade gått sedan försäkringsgivaren meddelat försäkringstagaren sitt slutliga ställningstagande, varför yrkandet ansågs preskriberat. HD återförvisade målet till hovrätten, eftersom sexmånadersfristen i § 39 st. 2 är ”avsedd att förlänga den i första stycket angivna preskriptionstiden och inte kan förkorta denna. Hovrätten har därför inte kunnat avgöra frågan om preskription enligt andra 660 8 Preskription av fordringar på grund av försäkringsavtal stycket utan att först pröva huruvida preskription inträtt enligt första styck et.”565s. 659
8.En betydelsefull fråga, om vilken förarbetsuttalanden är motstridiga, är hur försäkringsgivaren skall informera om att bolaget tagit slutlig ställning och att en sex månader lång tilläggsfrist löper. I propositionen om ändring i TSL § 28 skriver departementschefen att ett ”skriftligt meddelande bör således inte vara en förutsättning för att sexmånadersfristen skall börja löpa, utan det bör - i lik het med vad som gäller enligt konsumentförsäkringslagen - stå försäkringsgiva ren fritt att meddela sitt ställningstagande även på annat sätt.”566 För konsu mentförsäkringarnas del kan då frågas om praxis inom försäkringsbranschen är lagenlig. Enligt KFL § 7 p. 2 skall bolaget erinra om risken för att försäkrings ersättning skall gå förlorad på grund av preskription. När detta skall ske beskrivs inte uttryckligen, men i § 7 p. 1 sägs att bolaget, i samband med att en skada regleras, skall informera om vilka möjligheter som föreligger att få en tvist om ersättningen prövad. Nilsson/Strömbäck finner att informationen bör lämnas i samband med att bolaget anger sin inställning till kravet.567 Denna tidpunkt torde vid avböjande svar vara den som också avses i den bestämmelse som rör den sexmånader långa tilläggstiden enligt § 39 st. 2. Enligt KFL § 7 p. 3 skall informationen lämnas skriftligen. Varför trafikförsäkringsgivare mot denna bakgrund inte skulle behöver ge ett skriftligt besked är inte helt klart, eftersom dessa försäkringar ofta är konsumentförsäkringar.568 Visserligen skall TSL tilllämpas om KFL reglerar en fråga på ett annat sätt än TSL. Men det finns an ledning att fråga sig om TSL, som tiger i frågan om hur information om pre skription skall ges till den berättigade, på grund av sin tystnad skall tillämpas på ett sätt som strider mot KFL. Frågan accentueras av att ändringen i TSL tillkom för att lagstiftaren ville samordna TSL:s och KFL:s regler om preskription.s. 660
9.Praxis inom försäkringsbranschen bygger på en uppdelning av informatio nen, vilket har betydelse för den form som informationsskyldigheten fullgörs på. Bolagen delar upp åtgärderna i samband med ställningstagandet till ersätt ningsanspråket. Själva ställningstagandet och informationen härom kräver en ligt KFL ingen särskild form, vilket däremot erinran om risken för preskription och hänvisningen till möjligheterna att pröva ställningstagandet hos till exem pel domstol gör. Eftersom många små skadeärenden regleras över telefon, läm nas ofta också besked om ersättningens storlek och avböjande besked muntli gen. (Små skadeärenden kan till exempel vara en påkörd brevlåda, en stulen stes. 660
10.8.6 Svensk rätt 661 reoanläggning eller ett vindsinbrott där inget av värde stulits och skadegörelsen varit liten.)s. 661
11.För att fullgöra sin informationsskyldighet har försäkringsgivarna tryckt bro schyrer i vilka preskriptionsrisker, möjligheter att överklaga och annan dylik in formation lämnas. En eller flera sådana broschyrer sänds efter bolagets ställ ningstagande till den ersättningsberättigade, varigenom försäkringsgivarnas in formationsskyldighet anses uppfylld. Grunden för denna från lagstiftningen avvikande praxis torde vara att lagstiftaren inte i KFL tagit hänsyn till att ska dereglering skulle kunna ske muntligen.s. 661
12.I tre rättsfall från 1992 har frågan prövats, hur ett slutligt ställningstagande skall vara utformat för att få den effekten att sexmånadersfristen börjar löpa. I rättsfallet NJA 1992 s. 303 var omständigheterna, att K enligt sin skadeanmälan hade inbrott i bostad den 31 december 1985. Hon gjorde anmälan till sin hem försäkringsgivare den 2 januari 1986. Efter en påstötning i brev den 5 mars 1987 svarade försäkringsgivaren, likaledes skriftligen. Brevet inleddes med en genomgång av utredningen varefter försäkringsgivaren anförde: "Då försäkringsfall ej är styrkt, kan vi ej betala någon ersättning till Er. - Ni har möjlighet att hos Domstol begära prövning av Era ersättningskrav. I så fall gäller försäk ringens rättsskyddsmoment.” K väckte talan mot försäkringsgivaren den 7 februari 1989 med yrkande att försäkringsgivaren måtte utge ett visst belopp i ersättning för den skada hon lidit genom inbrottet. Försäkringsgivaren invände att yrkandet vore preskriberat. K angav som grund för sin talan, såvitt här är av intresse, att brevet den 16 mars 1987 dels inte emottagits av K, dels att det inte gav uttryck för ett slutligt ställningstagande. Eftersom brevet var ställt till K och försett med korrekt adress och K vänt sig till en advokat en förhållandevis kort tid efter brevet, fanns det, enligt HD, skäl att tro att K också tagit del av brevet och dess innehåll.569 Avseende frågan om försäkringsgivarens formulering i bre vet den 16 mars 1987 fann HD att ”vad som fordras är ett klart tillkännagivan de att försäkringsgivaren inte är beredd att ompröva sin ståndpunkt. Ett sådant besked kan självfallet lämnas med begagnande av olika formuleringar. Det framstår dock som angeläget att försäkringsgivarna i sina handläggningsrutiner (blankettryck, ordbehandlingsprogram etc.) nyttjar formuleringar som ansluter till lagtexten.” Med hänsyn till omständigheterna vid utredningen av skadan med bland annat polisutredning och många kontakter med K eller personer som biträtt henne fann HD, att det avböjande svaret var ett klart uttryck för ett definitivt ställningstagande från försäkringsgivarens sida.s. 661
13.Referatet i NJA 1992 s. 845 avser två rättsfall. I) S hade inbrott i sin bostad natten mellan den 29 och 30 oktober 1978. En polisanmälan gjordes den 30 oktober 1978 och skadeanmälan till försäkringsgivaren den 12 februari 1979. Efter en invändning om att skadan vore anmäld för sent lämnade försäkrings 662 8 Preskription av fordringar pä grund av försäkringsavtal givaren i november 1979 ett förlikningsanbud till S:s ombud, advokaten G, som förkastades. Tre månader senare underrättades G om att S polisanmälts, eftersom bolagets undersökning visat att hemförsäkringen tecknats dagen efter den tidpunkt då inbrottet verkligen ägt rum, nämligen natten till den 18 sep tember 1978. Åklagarens beslut att avskriva ärendet överklagades till länsåklagaren, som den 22 oktober 1981 fastställde beslutet att lägga ned åtalet. Den 3 september 1982 skrev försäkringsgivaren följande brev till G: ”Åberopande går dagens telefonsamtal får vi härmed översända kopior av de båda kvitton som finns inlämnade i ärendet, nämligen på 8 000 kr respektive 800 kr. - Vi bilägger även faktura på 900 kr. från Musik & Radiocity AB vilket belopp vi utbetalat för den TV-apparat försäkringstagaren uttagit som ersättning efter den anmälda stöldskadan. - Då vår utredning visat att försäkringen tecknats efter att skadan inträffat får vi härmed återkräva ersättning för det sistnämnda beloppet 900 kr. - Vi får även bekräfta vårt telefonmeddelande till Er 1982-07-09 att vi avstår från att begära RÅ:s prövning av länsåklagarens beslut i ärendet.” S anhängiggjorde talan den 6 februari 1984 med yrkande att försäkringsgivaren måtte för pliktas utge yrkad ersättning för skada. Bolaget anförde preskription, jämte en annan invändning som senare frånfölls. HD uttalade principiellt: ”Om det, när ett försäkringsbolag avböjer att utge försäkringsersättning, är oklart om denna ståndpunkt utgör bolagets slutliga ställningstagande till ersättningsfrågan, kan denna osäkerhet undanröjas genom att bolaget samtidigt lämnar sådan infor mation om domstolsprövning och preskriptionsrisk som föreskrivs i 7 § konsu mentförsäkringslagen. Underlåter försäkringsbolaget att fullgöra denna infor mationsskyldighet, måste stora krav ställas på tydligheten av det meddelande som innebär att bolaget har tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan.” HD fann att det krav på tydlighet som nyssnämnda uttalande förutsätter inte var uppfyllt i det fall HD nu hade för ögonen. Preskriptionsinvändningen ogillades därför. Två ledamöter var skiljaktiga och fann tvärtom att formuleringarna i brevet klart gav uttryck för försäkringsgivarens slutliga ståndpunkt att inte utge någon ersättning i försäkringsärendet.s. 661
14.II) J:s personbil skadades vid en trafikolycka den 4 december 1984. Efter att ha avvaktat utgången av en polisutredning meddelade trafikförsäkringsgivaren J den 12 juli 1988 att de avböjde att utge yrkad ersättning. J väckte den 17 ja nuari talan mot bolaget med yrkande att hans rätt till ersättning å grund av olyckan den 4 december 1984 måtte fastställas. Försäkringsgivaren anförde att J:s talan vore preskriberad. J invände, såvitt här är av intresse, att brevet den 12 juli 1988 inte gav uttryck för ett slutligt ställningstagande. I detta hänvisades dessutom till försäkringsvillkor som inte var bilagda, de sändes till J den 18 juli samma år. varför tilläggsfristen borde löpa från den tidpunkten. Brevet den 12 juli 1988 var ett svar på ett tidigare meddelande från J:s ombud, notarien U, innehållande följande avslutande mening: ”Jag avvaktar Länsförsäkringsbolagens slutliga ställningstagande i ersättningsfrågan.” Försäkringsgivarens svarss. 662
15.8.6 Svensk rätt 663 brev den 12 juli 1988 hade denna lydelse: ”Er klient J — Med anledning av Ert brev den 8 juli får vi beklaga att vi inte tidigare återkommit i ärendet. - Vår juristavdelning har granskat ärendet och kommit till den uppfattningen att den samlade utredningen inte visar vare sig att tillgrepp av fortskaffningsmedel är styrkt eller att försäkringsvillkor 313 C (kopia bifogas) är uppfyllt. Vår uppfatt ning är således att skadan inte är ersättningsbar vare sig ur stöld- eller vagnska deförsäkringen. - Rättsskyddsförsäkringen kan, i enlighet med villkoren för denna, anlitas i detta ärende.” HD fann, åberopande det ovannämnda princi piella uttalandet, att bolaget måste anses klart ha tillkännagivit att det tagit slut lig ställning till J:s krav, inte minst med tanke på att brevet författades och sän des som ett svar på U:s förfrågan om ett slutligt ställningstagande från försäk ringsgivaren. Att försäkringsvillkoret inte bifogades brevet föranledde inte HD att göra en annan bedömning.s. 663
16.Rättsfallet NJA 1997 s. 734 rörde L som ur sin hemförsäkring yrkade ersätt ning för egendom som förstördes i samband med en brand den 19 september 1985. Den 3 oktober 1985 betalade försäkringsgivaren L ett förskottsbelopp om 37 000 kr. Den 1 augusti 1986 beslöt bolaget att inte betala ut någon ytter ligare ersättning och ett meddelande med detta innehåll sändes till L på den adress han uppgivit. Adressen var en postlåda vid den bostad som brann ned den 19 september 1985. L väckte talan mot försäkringsgivaren den 1 december 1991. HD fann inledningsvis att, även om bestämmelsen i KFL § 39 st. 2 hade tillkommit i försäkringstagarens intresse, har försäkringsgivaren intresse av att avge denna förklaring, eftersom försäkringsärendet därmed avslutas. Av denna anledning är det enligt HD rimligt att bolaget också får stå risken för att förkla ringen inte når försäkringstagaren. HD finner vidare: ”Bevisbördan för att för klaringen kommit försäkringstagaren tillhanda ligger på försäkringsbolaget. Be viskravet kan som regel anses uppfyllt om förklaringen avsänts till försäkrings tagaren under hans vanliga adress och försändelsen inte returnerats som obeställbar.” Eftersom obestridda uppgifter i målet visat att postlådan tömts även efter branden, har den således utgjort en fungerande postadress. Försän delsen den 1 augusti 1986 måste därför anses ha kommit L. tillhanda, varför hans talan preskriberats.s. 663
17.Sammanfattningsvis kan ur rättsfallen utläsas hur de omständigheter skall vara beskaffade för att ett meddelande skall ges den effekten att tilläggsfristen börjar löpa, i) För det första skall formuleringen ge ett tydligt uttryck för ett slutligt ställningstagande från försäkringsgivarens sida. Meddelandet behöver inte innehålla uttrycket ”slutligt ställningstagande”, men det måste med tydlig het framgå av sammanhanget att det är fråga om sådan ståndpunkt, ii) För det andra kan meddelandet sändas till försäkringstagarens vanliga adress och försäk ringsgivaren kan anta att det nått denne om det inte returneras. iii) För det tre dje har försäkringsgivaren bevisbördan för att förklaringen kommit försäkrings tagaren tillhanda. 664 8 Preskription av fordringar pä grund av försäkringsavtals. 663
18.En ytterligare anmärkning är emellertid på sin plats. Sanktionen mot att för säkringsgivaren överträder sin skyldighet enligt KFL § 7 till exempel att skrift ligen informera om risk för preskription är inte privaträttslig utan marknadsrättslig.570 Detta betyder, att preskription inträder även om försäkringsgivaren inte informerat härom. Försäkringsgivaren kan dock komma att åläggas en sanktion av marknadsrättslig art, till exempel informationsföreläggande enligt marknadsföringslagen § 21 st. 1 p. 2.s. 664