Svensk rättspraxis3 hänvisningar
- I NJA 1992 s. 845 I var det återigen fråga om en försäkrad konsument som till sin försäkringsgivare hade anmält en inbrottsskada. Efter åtskilliga kontakter mellan parterna sände försäkringsgivaren ett brev med följande innehåll till den försäkrades ombud: ”Åberopande gårdagens telefonsamtal får vi härmed översända kopior av de båda kvitton som finns inlämnade i ärendet, nämligen på 8000 kr respektive 800 kr. Vi bilägger även faktura på 900 kr från Musik & Radiocity AB vilket belopp vi utbetalat för den TV-apparat försäkringstagaren uttagit som ersättning efter den anmälda stöldskadan. Då vår utredning visat att försäkringen tecknats efter att skadan inträffat får vi härmed återkräva ersättning för det sistnämnda beloppet 900 kr. Vi får även bekräfta vårt telefonmeddelande till Er 1982-07-09 att vi avstår från att begära RÅ:s prövning av länsåklagarens beslut i ärendet.” Frågan i målet gällde huruvida detta brev kunde anses innebära att försäkringsgivaren förklarat att denne tagit slutlig ställning till ersättningskravet i den mening som krävs för att sexmånadersfristen skall börja löpa. Med hänvisning till NJA 1992 s. 303 uttalade Högsta domstolen att kravet på slutligt ställningstagande inte kunde anses innebära något krav på att beskedet till den försäkrade har viss bestämd ordalydelse, att vad som fordras endast är ett klart tillkännagivande att försäkringsgivaren inte är beredd att ompröva sin ståndpunkt, att ett sådant tillkännagivande givetvis kan utformas på olika sätt samt att det emellertid är angeläget att försäkringsgivare i sina handläggningsrutiner nyttjar formuleringar som ansluter till lagtexten. Vidare uttalade Högsta domstolen att om det, när en försäkringsgivare avböjer att utge försäkringsersättning, är oklart om denna ståndpunkt utgör försäkringsgivarens slutliga ställningstagande eller inte, kan denna osäkerhet ”undanröjas genom att bolaget samtidigt lämnar … information om domstolsprövning och preskriptionsrisk”. Domstolen tillade att om försäkringsgivaren underlåter att lämna sådan information ”måste stora krav ställas på tydligheten av det meddelande som innebär att bolaget har tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan”.
- I NJA 1992 s. 845 II hade en försäkrad konsument till försäkringsgivaren anmält skador som vid en trafikolycka uppkommit på en bil. Som svar på en begäran från den försäkrade om bolagets slutliga ställningstagande i ersättningsfrågan sände försäkringsgivaren ett brev med följande innehåll till den försäkrades ombud: ”Med anledning av Ert brev den 8 juli får vi beklaga att vi inte tidigare återkommit i ärendet. Vår juristavdelning har granskat ärendet och kommit till den uppfattningen att den samlade utredningen inte visar vare sig att tillgrepp av fortskaffningsmedel är styrkt eller att försäkringsvillkor 313 C (kopia bifogas) är uppfyllt. Vår uppfattning är således att skadan inte är ersättningsbar vare sig ur stöld- eller vagnskadeförsäkringen. Rättsskyddsförsäkringen kan, i enlighet med villkoren för denna, anlitas i detta ärende.” Högsta domstolen gjorde samma allmänna uttalanden som i NJA 1992 s. 845 I. Med sikte på det i målet aktuella brevet konstaterade Högsta domstolen att detta utgjorde svar på den försäkrades begäran om ett slutligt ställningstagande i ersättningsfrågan. Vidare konstaterade domstolen att försäkringsgivaren i brevet anfört att skadan inte är ersättningsbar och att brevet dessutom innehöll en upplysning om att rättsskyddsförsäkringen kunde anlitas i ärendet. Av sådana skäl fick brevet enligt Högsta domstolen anses innebära ”ett klart tillkännagivande av att [försäkringsgivaren] tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan”.
- Högsta domstolen NJA 1950 s. 610 3.2 NJA 1981 s. 920 3.3.3 NJA 1981 s. 1205 1.4 NJA 1982 s. 106 3 NJA 1982 s. 390 2.8.1 NJA 1982 s. 668 3 NJA 1983 s. 496 3.5.2 NJA 1983 s. 522 I och II 3.3.1 NJA 1983 s. 725 1.4; 2.8.1 NJA 1984 s. 229 1.4 NJA 1984 s. 501 I och II 1.6.1.1 NJA 1984 s. 747 1.7.3 NJA 1984 s. 829 2.4 NJA 1985 s. 309 3 NJA 1985 s. 673 3.6.3 NJA 1985 s. 843 3 NJA 1986 s. 3 1.6.1.1 NJA 1986 s. 358 1.6.1.1 NJA 1986 s. 470 1.6.2; 1.6.3 NJA 1986 s. 659 1.2.2.1 NJA 1986 s. 758 3.6.1 NJA 1987 s. 383 2.1 NJA 1987 s. 749 3 NJA 1987 s. 835 1.2.2.1 NJA 1987 s. 982 2.2 NJA 1988 s. 221 3.1 NJA 1988 s. 408 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 1989 s. 251 3 NJA 1989 s. 346 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.4 NJA 1990 s. 93 1.6.2 NJA 1990 s. 591 1.1 NJA 1990 s. 726 3.5.2 NJA 1990 s. 734 3.5.2 NJA 1991 s. 662 3 NJA 1992 s. 113 1.6.1.2 NJA 1992 s. 303 1.7.2 NJA 1992 s. 414 1.2.2.2; 1.2.2.4; 1.2.2.5 NJA 1992 s. 428 1.2.2.3 NJA 1992 s. 642 3 NJA 1992 s. 782 1.1; 1.4; 4.2 NJA 1992 s. 845 I och II 1.7.2 NJA 1993 s. 222 2.7.1 NJA 1993 s. 764 2.5.1 NJA 1994 s. 283 2.5.2 NJA 1994 s. 449 I och II 1.6.2; 1.6.3 NJA 1994 s. 566 1.2.2.1 NJA 1994 s. 712 I och II 1.4 NJA 1995 s. 13 3 NJA 1995 s. 392 1.2.2.1 NJA 1996 s. 68 1.2.2.1 NJA 1996 s. 400 1.2.2.4; 1.3 NJA 1996 s. 652 2.8.2 NJA 1996 s. 727 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 1997 s. 27 6.1 NJA 1997 s. 97 1.7.1 NJA 1997 s. 734 1.7.2 NJA 1997 s. 832 1.2.2.1 NJA 1998 s. 118 4.1 NJA 1998 s. 375 3 NJA 1998 s. 448 1.2.2.4; 1.3 NJA 1998 s. 807 3 NJA 1999 s. 117 2.8.2 NJA 1999 s. 188 2.3.1 NJA 1999 s. 232 1.7.3 NJA 1999 s. 629 1.2.2.4; 1.3 NJA 2000 s. 48 1.2.2.4; 1.3; 1.7.2 NJA 2000 s. 150 3.3.2 NJA 2000 s. 225 1.2.2.1 NJA 2000 s. 285 1.7.1 NJA 2001 s. 93 1.7.1 NJA 2001 s. 191 I och II 1.1 NJA 2001 s. 234 2.5.1 NJA 2001 s. 255 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 2001 s. 329 6.5 NJA 2001 s. 486 1.7.3 NJA 2001 s. 627 3.2 NJA 2001 s. 657 1.6.4 NJA 2001 s. 695 I och II 1.7.1 NJA 2001 s. 750 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4;