Stycket

1.Enligt gällande rätt skall BrB 34:3 st. 2 tillämpas i förhållande till de tidi­ gare domarna om brott X och Y är begångna innan de tidigare utdömda påföljderna började verkställas. Av denna anledning är det inte av något större intresse att avgöra om brotten är begångna före eller efter medde­ landet av dom la respektive 1b. HD:s bedömning i rättsfallet har således ingen betydelse för min diskussion. I det följande används således endast de faktiska omständigheterna i NJA 1985 s. 544 för att illustrera hur gränsdragningen vid persevererande brottslighet kan blir problematisk samt hur den bör göras. De för min undersökning intressanta omständigheterna är dels att det nya brottet (som är nyupptäckt) pågår under en längre tid och kommer att anses vara hänförligt till två olika domar, dels att den inledande fasen av brottsligheten (förberedelsen) konkurrerar med försöksbrottet. Till att börja med påverkas den ovan diskuterade modellen med upp­ delning av påföljdsbestämningen på olika domar inte av att det finns flera ”tidigare domar”. Under förutsättning att det är fråga om persevererande brottslighet, torde den enda skillnaden bli att man måste skapa flera påföljdsenheter, till vilka den nyupptäckta brottsligheten skall relateras. Att brottsligheten pågår under en längre period innebär emellertid inte att den skall bedömas som persevererande eller att gärningsmannen skall dömas för den. Enligt min uppfattning är det först nödvändigt att ta ställning till hur brottslighetskonkurrensen skall lösas. Anskaffandet av nyckel, framställningen av kopian samt innehavet utgör ett sådant befattningstagande med egendom som kvalificerar hela förfarandet (fram till att försökspunkten uppnås) som föreberedelse till grov stöld. Om försökspunkten anses vara nådd kommer brottslighetskonkurrensen att lösas genom att förberedelsebrottet konsumeras av det efterföljande försöks-s. 49