Se vidare Dennemark s. 299. Att risken för negativa kompetenskonflikter är ett argument som kan användas till stöd för en extensiv tolkning av de svenska domsrättsreglerna framgår bland annat av fallet NJA 1985 s. 832.
Hänvisas från p. 1 (s. 594)
1.Frågan om 10 kap. 18 § RB får användas som domsrättsregel skall, enligt Dennemark, besvaras med ledning av allmänna internationellt processrättsliga grundsatser. Enligt nämnda författare är det ”…en allmänt vedertagen internationellt processrättslig grundsats, att svarandens förbehållslösa ingående i svaromål i princip grundar jurisdiktionskompetens också i sådana fall när tvisten ej skulle ha kunnat upptagas till prövning jämlikt i domstolslandet eljest gällande jurisdiktionsprinciper.” Regeln om tyst prorogation kan med andra ord användas som domsrättsregel och den kan ge en svensk domstol behörighet att ta upp tvister med internationell anknytning, som domstolen annars inte skulle vara behörig att pröva. Därutöver skall sägas att frågan om det är ett medvetet val från svarandens sida att inte invända mot domstolens kompetens inte har någon betydelse för möjligheten att tillämpa regeln om tyst prorogation. Att en sådan, för käranden till synes generös regel finns, motiveras i första hand av att det därmed blir möjligt att undvika s.k. negativa kompetenskonflikter (dvs. att ingen domstol, i något land, blir behörig att ta upp ett mål till prövning). Därutöver finns processekonomiska motiv, men de gör sig främst gällande när 18 § används som intern forumregel. När det gäller lösandet av den interna forumfrågan framstår det som logiskt att det kan vara processekonomiskt att låta processen avslutas där den inletts, istället för att avvisa målet och hänvisa parterna till annan svensk domstol. I internationella fall, när 10 kap. 18 § RB används som domsrättsregel, blir situationen närmast den motsatta. Här skulle ett argument för en snäv tillämpning av 18 § vara att det, för svenskt vidkommande, ur processekonomisk synvinkel skulle vara fel att pröva mål som inte har annan anknytning till Sverige än ett prorogationsavtal. När 18 § används som domsrättsregel är det med andra ord främst syftet att undvika negativa kompetenskonflikter som bör göras gällande. Enligt min mening måste de förbehåll som finns för regelns användning som intern forumregel gälla, i åtminstone samma utsträckning, när regeln används som domsrättsregel.s. 594