Svenskt rättsskipningsintresse1 hänvisning
Rättsfall
NJA 1985 s. 832
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1985 s. 832
BibTeX
@misc{nja-1985-s-832,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1985 s. 832}},
year = {1985},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
7 hänvisningar i 4 artiklar · 7 stycken/fotnoter
- För utveckling av detta se NJA 1985 s. 832, HD:s domskäl s. 834. © Författaren och Studentlitteratur49
- NJA 1937 s. 1 NJA 1940 s. 354 NJA 1941 s. 350 NJA 1942 s. 389 NJA 1968 s. 78 NJA 1969 s. 163 NJA 1973 s. 628 NJA 1975 C 285 NJA 1983 s. 573 NJA 1985 s. 832 NJA 1986 s. 119 NJA 1986 s. 729 NJA 1990 s. 734 NJA 1992 s. 823 NJA 1994 s. 81 NJA 1994 C 48 NJA 1995 s. 495 NJA 1997 s. 415 NJA 1998 s. 817 NJA 1999 s. 660 NJA 1999 s. 673 NJA 2000 s. 3 NJA 2000 s. 273 NJA 2001 s. 386 NJA 2002 s. 300
- Samma slutsats kan man dra av HD:s avgörande i NJA 1985 s. 832, avseende en tvist mellan parter med hemvist i Sverige om att vissa byggnader i Finland skulle anses tillhöra käranden. Talan väcktes först inför finländsk domstol, där den dock avvisades på grund av bristande finländsk domsrätt (de finländska domsrättsreglerna avviker på denna punkt uppenbarligen från de svenska). Därefter väckte käranden talan i Sverige, trots att en sådan tvist enligt 10 kap. 10 och 12 §§ rättegångsbalken skall prövas av domstolen i den ort där fastigheten ligger. Underinstansernas beslut behöver inte diskuteras här; det räcker med att nämna att HD kom fram till att svensk domsrätt fick anses föreligga, huvudsakligen för att undvika déni de justice, dvs. en situation där varken finländska eller svenska domstolar skulle vara beredda att ta upp saken till prövning. I anslutning därtill uttalade HD utan närmare motivering att ”behörig domstol här i landet är rätten i den ort där [svaranden] har sitt hemvist”. Man kan beskriva detta så att HD klarade bristen på lokalt behörig svensk domstol genom att behandla tvisten som om den inte omfattades av regeln om exklusivt fastighetsforum. Detta kan ses som en nödvändig följd av att HD ansåg svensk domsrätt föreligga, men det innebar icke desto mindre ett visst avsteg från lagens ordalydelse.
- Ett antal publicerade hovrättsavgöranden är också lärorika. Man kan till att börja med nämna SvJT 1958 rf. s. 13, avseende ett mot en i Sverige bosatt svarande riktat krav på hyra för en i Tyskland belägen lägenhet. Rådhusrätten avvisade talan eftersom den inte ansågs vara av beskaffenhet att kunna prövas av svensk domstol. Svea hovrätt undanröjde emellertid avvisningsbeslutet. Den exklusiva forumregeln i 10 kap. 10 § rättegångsbalken, vars dåvarande lydelse föreskrev att tvist om hyra ”skall” upptas av domstolen i den ort där fastigheten är, kunde enligt hovrätten inte anses innefatta en bindande reglering av behörighetsfrågan såvitt avser svensk domsrätt, vilken i stället fick avgöras av ”lagskipningen” med beaktande av internationella hänsyn och praktiska lämplighetsskäl. Med hänsyn till bl.a. kärandens behov av en i Sverige verkställbar dom och ovissheten om huruvida tvisten kunde upptas av tysk domstol kom hovrätten fram till att tvisten skulle prövas av svensk domstol; den interna forumfrågan löstes genom det lakoniska tillägget ”och bör detta ske vid RR:n, inom vars domkrets [svaranden] har sitt hemvist”. Beslutet kan anses föregripa HD:s ställningstagande i NJA 1985 s. 832 (se ovan), där HD för övrigt hänvisade till 1958 års hovrättsavgörande.