Stycket

43.Mot en sådan lösning talar att HD tidigare har ändrat förut gällande sakrättsliga principer (till en strängare lösning). Exempelvis kom HD i NJA 1941 s. 680 (dvs. efter SkbrL:s tillkomst) fram till att borgenärs­ skydd uppkom redan genom givarens muntliga förklaring till mottaga­ ren vid gåva av bostadsrätt. I NJA 1993 s. 560 ändrade HD sin egen princip under åberopande bl.a. av »den rättsutveckling som [...] ägt rum» mellan de båda fallen och angav i stället att bostadsrättsföreningen skulle underrättas.1262 Beträffande sådana »återpantsättningar» som sker inom ramen för re­ gleringen i 3 kap. 3 § LHFI - vilket torde vara flertalet - har A, enligt vad som föreskrivs i nämnda lagbestämmelse, givit sitt medgivande till »återpantsättningen». Ett sådant medgivande torde ibland kunna tolkas som en underrättelse.1263 Skadan av att det skulle visa sig att tradition (eller motsvarande) inte ger borgenärsskydd skulle därför rimligen vara mindre än eljest. De praktiska åtgärderna i samband med »återpantsätt­ ning» torde även i viss mån ha påverkats av att Håstad i sina senaste upplagor av Sakrätt påtalat möjligheten att det förutom tradition även kan krävas denuntiation hos A och att en denuntiation hos A torde av­ skära B:s »betalningslegitimation».1264 Det skulle - även oberoende av borgenärsskyddet - vara lämpligt om Finansinspektionen i föreskrifter avseende avtal om »återpantsättning» till banker och värdepappersbolag (se 3 kap. 4 § LHFI) krävde att en denuntiation hos A skall ske.126S Med tanke på att flertalet »återpant­ sättningar» torde ske med bank och/eller värdepappersbolag som part, skulle det därmed förhållandevis snabbt ske en anpassning till en denuntiationsprincip. Med hänsyn till det hävdvunna förordandet av tradition (eller mot­ svarande) bland praktiker och den osäkerhet som gäller (i vart fall enligt vad som antas här) synes en lösning med alternativa rekvisit likväl inte alldeles kunna uteslutas (särskilt inte så länge föreskrifter från Finans­ inspektionen enligt föregående stycke saknas).1266 Allt sammantaget måste rättsläget - som framgått ovan samt i kapitel 14.2 - betraktas som oklart. Det mesta talar enligt min mening för att C får sakrättsligt skydd gentemot B:s borgenärer genom att A denuntieras om »återpantsättningen».1267 Det är dock tänkbart att det, trots de svaga ändamålsskälen, i stället krävs tradition (eller motsvarande). Det är inte heller helt uteslutet att det räcker med endera denuntiation hos A eller tradition (eller motsvarande), dvs. alternativa rekvisit. Däremot torde en kumulering av rekvisiten kunna uteslutas.s. 362