1.För att ett godtrosförvärv skall föreligga krävs allmänt s.k. objektiv god tro. Det är därmed inte tillräckligt att panthavaren faktiskt inte kände till att pantsättaren inte hade förfoganderätt över egendomen (s.k. subjektiv god tro)', därutöver finns det även ett objektivt krav. Det objektiva rekvisitet är olika uttryckt beträffande olika slags egendom.s. 236
2.Enligt 2 § 2 st. GFL krävs för god tro beträffande lösöre att »egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att [förvärvaren] inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.»866 867 I 14 § SkbrL uttrycks beträffande löpande skuldebrev det objektiva rekvisitet som att förvärvaren/panthavaren »åsidosatt den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas». Beträffande kontobaserade finansiella instrument anges att förvärvaren/panthavaren inte »borde ha känt till» att överlåtaren/pantsättaren inte hade förfoganderätt (6 kap. 4 § KontoföringsL). En utgångspunkt är, trots lagbestämmelsernas olika formulering, att de har i vart fall en mycket likartad innebörd?^ Särskilt sedan den nyss nämnda ändringen i GFL 1999 är det dock troligt att kraven är något hår dare beträffande lösöre. Inget av de olika uttryckssätten ger en klar bild av vad som gäller i ett enskilt fall. Man är i stället hänvisad till olika generella aktsamhetsnormer. Således har i motiven till GFL angivits att förvärvaren skall iaktta »den aktsamhet, som må kunna begäras av en »klok genomsnittsmänniska» samt att skälig aktsamhet skall visas.868 8 8 8 V677901idare har hänvisats till skadeståndsnormen bonus paterf amilias.^ Man kan således sägas göra ett slags culpabedömning™ I propositionen till GFL angavs att det (»som framgår av lagtexten») skall »ske en helhetsbedömning av omständigheterna i det en skilda fallet.»™ Vilka är de enskilda omständigheter som i konkreta fall typiskt sett har ansetts vara av relevans?s. 236
3.En generell norm är att man bör se till överlåtelsens »normalitet»; ju mindre normalt förvärvet verkar, desto större anledning till misstanke och desto lägre tröskel för ond tro.872s. 238
4.Egendomens beskaffenhet (jfr 2 § 2 st. GFL) kan inverka på bedöm ningen så till vida att viss typ av egendom typiskt sett oftare än eljest kan förväntas vara stulen, såld med äganderättsförbehåll eller i övrigt vara föremål för obehöriga förfoganden. Sådana fall, exempelvis begagnade bilar, smycken eller exklusiva klockor, medför i allmänhet en lägre trös kel för ond tro och, således, att förvärvaren bör vara extra försiktig.873s. 238
5.En omständighet som har att göra med egendomens beskaffenhet vid överlåtelse är varans pris. Dels kan finnas anledning till försiktighet när priset är lågt i förhållande till värdet,874 dels kan ett högt pris, eller värde, i sig motivera extra försiktighet.875 Det förstnämnda förhållandet bör dock gälla i mindre utsträckning vid pantsättning (där motsvaras priset av den fordran till vilken egendomen är pantsatt); det är inte i samma utsträckning märkligt att pantens värde vida överstiger fordran.s. 238
6.Beträffande förhållandena under vilka egendomen utbjöds (jfr 2 § 2 st. GFL) kan omständigheter såsom var köpet ägde rum spela in. Om för värvet t.ex. skedde från säljarens fasta driftställe talar det för en lägre grad av misstänksamhet än annars.876s. 238
7.Vidare spelar in vem som är motpart, är det en allmänt trovärdig per son?877 Även motpartens ekonomiska ställning, som den utåt ter sig, är relevant.878 Av intresse är också om motparten handlade inom sitt yrke.879 Vidare kan dennes ålder spela in, liksom om denne visat ett »förtroendeingivande uppträdande» samt om förvärvaren/panthavaren var personligt bekant med denne eller om det är fråga om en helt okänd person.880 Aven förvärvarens/panthavarens person och ställning skall beaktas. Detta gäller särskilt när denne kan förväntas vara mer kunnig än ge nomsnittet.881 Således skall strängare krav i allmänhet ställas på en yr kesman inom den aktuella branschen än på en privatperson.882 Banker och fondkommissionärer (dvs. dagens värdepappersbolag) har nämnts som exempel på där kraven bör skärpas.883 8 88845 En viktig omständighet beträffande löpande skuldebrev och finansiella instrument är att de är avsedda för allmän omsättning^ Det är givet att ett alltför snävt godtroskrav i praktiken skulle kunna inverka menligt på omsättningsmöjligheten. Man kan generellt säga att ju högre omsättningsintresse som gäller beträffande viss egendom, desto högre tröskelf ör ond tro. Inte i någon av lagbestämmelserna om godtrosförvärv är uttryckligen föreskrivet ett krav på undersökning från förvärvarens/panthavarens sida. En sådan skyldighet anses emellertid - oavsett egendomsslag - föreligga för att godtrosförvärv skall kunna uppkomma, om det finns anledning till misstanke om att allt inte står rätt till.^ Ju mindre normal en transak tion verkar - med avseende bl.a. på de faktorer som omnämnts ovan (varans pris etc.) - desto större anledning att i kontrollsyfte utföra viss undersökning. Även graden av undersökningsplikt styrs av nämnda om ständighet.886s. 238
8.Således har i praxis kommit att regelmässigt ställas höga krav på un dersökning, särskilt vid köp av begagnade bilar (kontroll av bilregister m.m.).887 Det föreligger nämligen typiskt sett en förhållandevis stor risk för oredligt beteende vid sådana affärer, eftersom bilar ofta är föremål för såväl stöld som försäljning med återtagandeförbehåll. Att kravet på undersökning numera är högt ställt visas bl.a. av NJA 1995 s. 337 avse ende köp av lastmaskin (krav på »ingående» kontroll).888s. 240
9.Undersökningsplikt har i praxis krävts även i andra situationer än vid försäljning av motorfordon. Exempelvis kan följande rättsfall nämnas. I NJA 1930 s. 134 ansågs en bank som från en bankir förvärvat pant i aktier vara i ond tro om att aktierna i själva verket tillhörde en kund till bankiren och att det var fråga om »återpantsättning» (benämnt »återbelåning»). Som skäl för den onda tron angavs att banken sedan tidigare från bankiren tagit emot andras aktier i pant, dels inte ens tillfrågat bankiren huruvida aktierna tillhörde denne eller om de endast innehades som pant. I det nämnda fallet skulle banken såle des mot bakgrund av sin vetskap om bankirens tidigare pantsättningar hos ban ken ha tillfrågat denne om äganderätten till aktierna. En sådan undersöknings plikt är knappast särskilt långtgående. A andra sidan är det inte givet att god tro hade ansetts föreligga om bankiren på fråga uppgivit att aktierna var hans (jfr HD:s skrivning: »... har banken ... ens tillsport [bankiren] [kursiverat här]». Dessutom torde kravet på undersökningsplikt vara starkare idag än 1930.s. 240
10.I NJA 1959 s. 512 belånade en vicevärd genom fullmakt från fastighetsäga ren en inteckning i fastighet i bank. HovR anförde att banken mot bakgrund av att fullmakten till synes inte omfattade rätt till belåning hadeskälig anledningatt närmare undersöka om vicevärden hade rätt att företa belåningen. HovR menade att banken borde ha tillfrågat fastighetsägaren om vad som faktiskt gällde och tilläde att den omständigheten att han befann sig i Amerika inte utgjorde något hinder därvidlag. HovR:s dom fastställdes av HD. En långtgående undersökningsplikt ålades förvärvaren i NJA 1979 s. 322 och NJA 1983 s. 691 (avseende s.k. inteckningsreverser, se kapitel 1.5).s. 240
11.I 1983 års fall resonerade HD enligt följande.s. 240
12.»Såvitt framgår av utredningen gavs [förvärvaren] ingen förklaring tills. 240
13.att dåvarande innehavaren av reversen kunde förfoga över handlingens. 240
14.genom att överlåta den till honom. Ett klarläggande pådenpunktens. 240
15.borde ha framstått som behövligt, särskilt som skuldebrevet var unders. 240
16.tecknat sju år tidigare. annat som manade till försiktig het var att skuldebrevet försetts med en påteckning att kronofogdes. 240
17.myndigheten år 1973 innehaft handlingen för vinnande av utmätning. Dessutom borde den omständigheten, att reversen överlämnades tills. 241
18.[förvärvaren] som likvid för en fordran uppgående till 6 000 kr, ha givits. 241
19.honom anledning att undersöka om reversen verkligen till det nomis. 241
20.nella värdet, 30 000 kr jämte ränta under en följd av år, kunde göras gällande mot utfärdaren.s. 241
21.Med hänsyn till angivna förhållanden har [förvärvaren] inte ägt för lita sig enbart på inteckningshandlingens ordalydelse och de kontrolls. 241
22.rörande omständigheter av betydelse för handlingens giltighets. 241
23.måste [förvärvaren] anses ha åsidosatt den aktsamhet som han skäligens. 241
24.borde ha iakttagit. Han kan därför inte på innehavet av det intecknades. 241
25.skuldebrevet grunda någon rätt till betalning [kursiverat här].» Ett antal omständigheter ledde här, i vart fall sammantaget, till en un dersökningsplikt för förvärvaren (utöver den undersökning som han fak tiskt hade företagit; han hade frågat en ekonomisk rådgivare samt kon trollerat hos inskrivningsmyndigheten om handlingen var dödad). Undersökningsplikten får dock inte i orimlig mån inkräkta på omsätt ningens intresse (jfr strax ovan). Det måste därför finnas ett rimligt för hållande mellan en på förhand förväntad visshetsvinst med undersök ningen å ena sidan och den förväntade kostnaden för densamma å den andra.889 8V90ar denna gräns går i praktiken är svårt att närmare fastställa. Man torde även här vara hänvisad till de generella normer som om nämnts ovan, såsom den kloke genomsnittsmänniskans aktsamhet, bo nus pater familias och skälig aktsamhet. Relevant tidpunkt för den goda tron är genomgående tiden för företa gandet av det sakrättsliga moment som krävs för omsättningsskydd™ Det har, trots ovan angivna regel, diskuterats om ond kan tänkas påverka giltigheten av förvärvet. En sådan regel finns i 39 § AvtL, andra meningen.s. 241
26.»Dock må, där särskild omständigheter sådant föranleda, hänsyn jämväls. 241
27.tas till den insikt han vunnit eller bort vinna efter nämnda tidpunkt, mens. 241
28.innan rättshandlingen inverkat bestämmande på hans handlingssätt.» Den allmänna uppfattningen synes vara att man normalt inte skall analogisera med nämnda bestämmelse, men att man i extrema fall likväl möjligen skulle kunna tillämpa en motsvarande princip.891s. 241
29.Vid pantsättning får panthavaren - till skillnad från vid överlåtelse - ett slags avtalsrättslig relation med rätte ägaren (exempelvis avseende pantvård och rea lisation). Detta innebär enligt min mening att man kan tänka sig att ond tro även efter företagandet av det sakrättsliga momentet förpliktels. 242
30.Man skulle således kunna tänka sig att det åligger en panthavare, som efter den egentliga »godtrostidpunkten» (men innan pantsättaren hamnat på obestånd) upptäcker att panten tillhör någon annan än pantsättaren, att informera den rätte ägaren om pantsättningen eller att kräva att pantsättaren byter ut panten mot annan egendom. Panthavaren kan därefter tänkas vara skyl dig att agera så att den ursprungliga panten hamnar hos den rätte ägaren, eller på annat sätt minimera den rätte ägarens skada, så länge detta kan ske utan skada för panthavaren. Särskilt om panthavaren är t.ex. bank eller en annan, på vilken särskilda krav kan ställas,892 förefaller nu nämnda skyldigheter rimliga. Traditionellt har det ålegat den rätte ägaren att styrka såväl den subjektiva som den objektiva onda tron.893s. 242
31.I GFL åvilar bevisbördan för den objektiva onda tron emellertid förvärvaren/panthavaren.894 Denne skall enligt 2 § 2 st. göra »sannolikt» att objektiv ond tro inte föreligger.895 Kravet på »sannolikt» innebär dock viss bevislättnad för denne i förhållande till normala beviskrav.s. 242
32.I förarbetena till lagändringen behandlas inte bevisbördans placering vid godtrosförvärv av annan egendom än lösöre. Det ligger dock nära till hands att anta att regeln i GFL har influerat synen på bevisläget vid andra godtrosförvärv, i vart fall på så sätt att beviskravet för den rätte ägaren sätts lägre än eljest.s. 242